Manoredo

Ta hand om er! För de av er som inte läst någonting på denna blogg - läs från inlägg 1 och framåt/Manoredo

2010-03-04T16:56:00.006+01:00

Reflektion del 1.

2010-03-01T15:44:00.018+01:00

Det jag tidigare beskrivit som "nedbrytande" och "uppbyggande" egenskaper baseras naturligtvis på värderingar och efter en subjektiv reflektion vad dessa egenskaper leder till.

Jag inser att det jag skrev i föregående inlägg rimligen kan tolkas som att jag vill få läsaren att läsa om buddhismen. Det var också mitt syfte - men inte av anledningen "få människor att konvertera till buddhismen". Vad jag avser är inte den metafysiska, filosofiska delen, religiösa (?)delen i buddhismen utan den del som handlar om psykologi och mindfulness .

Detta måste jag naturligtvis utveckla eftersom det rimligen för många framstår som märkligt. I västvärlden sprider sig mindfulness (uppmärksam närvaro) snabbt eftersom det finns ett behov av just uppmärksam närvaro av ett flertal olika anledningar. Mindfulness eller uppmärksam närvaro ingår i buddhismens "den ädla åttafaldiga vägen" och innebär en självkontroll, en medvetenhet om vad man gör och varför man gör någonting och vad man känner. Naturligtvis är mycket av den "mindfulness" som beskrivs här i västvärlden inte alls den "mindfulness" som återfinns i buddhismen, utan en light-version som passar västerlänningar. Det är de första stegen av "mindfulness" som förs fram. Det som är "lättast" att ta till sig och det som för många "känns" helt naturligt.

Tillbaka till det jag vill få fram i detta inlägg - reflektion.

Reflektion är ingenting annat än att reflektera över hur saker och ting egentligen förhåller sig på olika nivåerenligt din egen uppfattning. Den nivå som tas upp på bloggen utgör naturligtvis den nivå som har till syfte att hjälpa människor med ett konkret problem. Förhoppningsvis kanske få ett antal icke-drabbade att inte råka ut för just detta konkreta problem. Eller i vart fall kan mildra konsekvenserna av det konkreta problemet.

När jag skriver om ett "konkret problem" uppfattar säkerligen vissa läsare detta som "Det är du Manoredo som "ser" detta konkreta problem inte jag".Jag är helt övertygad om att det finns mängder av jurister där ute som är benägna att hålla med mig i delar av det jag beskriver på bloggen. Delar av det jag beskriver på bloggen tillhör vardagen för många verksama jurister. Jag är vidare helt övertygad om att det finns mängder av människor där ute som är benägna att hålla med mig i delar av det jag beskriver på bloggen eftersom delar av det jag beskriver på bloggen oundvikligen tillhör vardagen för alla människor.

Det som utgör själva svårigheten med "egoism i ljuset av psykopati" och varför risken är överhängande att människor inte vill förstå egoism just i ljuset av psykopati är just att psykopati inte är "normalt". Psykopati står för det mest "onormala" man kan tänka sig. Istället väljer man att "se" och "förstå" allt i en begränsad gråzon. En gråzon som inte är tillräckligt utdragen om vi nu använder ordet gråzon. De flesta väljer att "se" och "förstå" allt som händer i mellanmänskliga relationer som att det aldrig är endast en individs fel. Detta synsätt är naturligtvis mänskligt och det "normala". Tyvärr kommer detsamma få stora konsekvenser när synsättet appliceras på det som händer runt en individ som befinner sig nära centrum av den egoistiska cirkeln.

Ta hand om er,

Manoredo

Arbetsplatsen: Karaktärsstörningen kontra den positiva psykologin - del 1.

2010-02-26T10:50:00.009+01:00

I föregående inlägg skrev jag följande:

"Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!".

Överfört till arbetsplatsen ser mekanismen ut ungefär på följande sätt, enligt min uppfattning:

1. Individen begår en integritetskränkande handling, observera att denna handling antingen är ett eller flera arbetsrättsliga brott eller integritetskränkande handlingar som ligger utanför de egentliga arbetsrättsliga normerna, eller än mer grundläggande normer i ett rättssystem(första "brottet"), genom hot eller manipulation gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott" mot det arbetsrättsliga normverket, sekretessavtal alternativt de allmänna integritetsparagraferna i 5 kap. brottsbalken (ärekränkningsbrotten).

För att ovanstående exempel ska bli så tydligt som möjligt kommer jag här och i senare inlägg att ta upp olika former på detta tema så att detta tema blir så klart som möjligt.

När en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln genom påverkan (skapad osäkerhet, dubbla "regelverk" och manipulation)får en individ att "känna" på ett visst sätt och individen agerar efter denna känsla blir individen styrd (se tidigare inlägg).

a. Individen begår en eller flera integritetskränkande handlingar - kräver någonting som denne inte kan eller inte har rätt att kräva enligt grundläggande arbetsrättsliga regler. Denne bryter mot grundläggande övergripande regler vars innehåll snarast återfinns i våra grundlagar och påverkar hela det övergripande arbetsrättsliga normsystemet. De är så grundläggande att "normala" individer "känner" att här är någonting fel utan att de själva behöver förstå juridiken i arbetsrätten.

Påpekas det orimliga, får den som påpekar det orimliga inte ett verifierande av att beteendet eller handlingen var orimlig. Detta beror på att det uppfattas inte som orimligt av de individer som har satt de nedbrytande "verktygen" i system. En individ nära centrum av den egoistiska cirkeln förstår alltså inte det orimliga, trots att det är grundläggande. Läs denna sista mening en gång till för detta är öppningen till förståelse för karaktärsstörningen.

Om individen som drabbas av den integritetskränkande handlingen inte "tystnar", kommer hot i form av arbetsrättsliga åtgärder. Vad som sker är helt enkelt att det arbetsrättsliga sanktionssystemet används som "hot" för att säkerställa "tystnad och lydnad" för att säkerställa att det första "brottet" inte kommer ut - för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln borde detta likställas med "har inte ägt rum" (mer om detta senare).

Ur ett arbetsrättsligt perspektiv används kravet på lojalitet som det "enklaste", eftersom det är en huvudprincip för hela det arbetsrättsliga området.

Jag skulle vilja gå så långt att rekommendera följande:

Om lojalitetsplikten lyfts fram och betonas är det någonting som är allvarligt fel. Om du själv inte begått något allvarligt fel, höj uppmärksamheten . Görs en generell betoning på lojalitetsplikten från arbetsgivarens sida till ett flertal individer samtidigt, antingen muntligt eller skriftligt via en chef, - höj uppmärksamheten på företaget i allmänhet men framförallt på den individ som uttalar sig om lojalitetsplikten.

Lojalitetsplikten går i båda riktningarna- inte endast i en riktning!

Som ni märker hamnar vi nu i ett arbetsgivare- arbetstagare perspektiv. Detta oavsett om individen i centrum av den egoistiska cirkeln är arbetstagare eller företräder arbetsgivaren. Om de integritetskränkande handlingarna utförs av en arbetstagare mot en annan arbetstagare på samma "nivå" i hierarkin kommer det successivt "bli" en fråga för arbetsgivaren gentemot någon av arbetstagarna. Det är oundvikligt - om lojalitetsplikten kommer upp och uttalas - reflektera över förändringar som skett på arbetsplatsen i närtid på arbetsplatsen.

Vad har detta med den positiva psykologin att göra?

Det har enligt min uppfattning allt med den positiva psykologin att göra! Om du inte har möjlighet att identifiera de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen" från de uppbyggande egenskaperna förstår du inte vilket som är vilket - du kan inte bedöma hur "fel" de nedbrytande egenskaperna är eller vilka de nedbrytande "verktygen" är och vad de leder till - för dig själv och andra. Om du känner till de uppbyggande egenskaperna och inte väljer att använda de nedbrytande "verktygen" kommer du lättare att kunna identifiera motsatsen.

Den positiva psykologin har sin bakgrund i en subjektiv erfarenhetsbaserad psykologi och börjar inifrån dig själv. Som jag tidigare beskrivit, läs om den västerländska positiva psykologin om du har uppfattningen att buddhismen endast är en mystisk, traditionell religion med konstiga ritualer baserad på en ålderdomlig kultur. Läs böcker av Martin Seligman och Mihaly Csikszentmihalyi exempelvis "flow". Syftet med den positiva psykologin är inte att göra människor till "buddhister". Syftet med den positiva psykologin är rimligen att förmedla "universella" värderingar och beskriva vad de uppbyggande egenskaperna innebär, vad de nedbrytande egenskaperna innebär och får för följder, samt möjligheten att generellt reflektera över hur saker och ting förhåller sig så man kan välja agerande.

För de av er som vill läsa mer än den västerländska positiva psykologin gå vidare och läs om "the science of the mind" - buddhismen.

Jag kommer i omgångar att uppehålla mig kring "the science of the mind", men eftersom jag är tämligen säker på att denna del knappast är det som alla vill läsa om försöker jag hålla denna del på en rimlig nivå.

De av er som vet vad buddhismen innebär, förstår också att det jag skriver på bloggen i vissa fall inte utgör min egentliga uppfattning om saker och ting. Det som skrivs på bloggen har som syfte att hjälpa andra att identifiera och "hantera" de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen".

Ta hand om er,

Manoredo

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - vad betyder detta egentligen? - del 4.

2010-02-21T16:24:00.008+01:00

Gör inte de nedbrytande egenskaperna till "bra" och eftersträvansvärda och beundrande egenskaper och de uppbyggande egenskaperna till "dåliga" och svaga egenskaper.

Vad betyder detta?

Det betyder enligt min uppfattning att de nedbrytande egenskaperna, både i sig själva och i allmänhet är just nedbrytande egenskaper. De "verkyg" som följer av dessa egenskaper, det den normaliserade psykopaten använder sig av i extrem omfattning är fega "verktyg". För en drabbad är det enligt min uppfattning viktigt att verkligen förstå att "verktygen" är fega verktyg - inte starka verktyg. Anledningen är att annars är risken stor att den drabbade börjar ge den "normaliserade" psykopaten egenskaper som denne inte har och vända på just distinktionen mellan uppbyggande och nedbrytande egenskaper.

Det är dessa "verktyg" som tidigare beskrivits på bloggen som utgör de "verktyg" som går att identifiera av omgivningen genom uppmärksamhet och insikt i att dessa "verktyg" används av en viss individ. Det är dessa "verktyg" som mer eller mindre används av individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln. Dessa "verktyg" är ingenting annat än nedbrytande för alla som kommer i närheten av en individ som använder dem och ingenting annat än nedbrytande för de individer som har en viss empatisk förmåga eller samvete men som ändå använder dessa "verktyg".

Desto längre in i den egoistiska cirkeln en individ befinner sig desto mindre betydelse har värderingar.

Det betyder enligt min uppfattning att de uppbyggande egenskaperna hos individer med empati och samvete är de enda som har möjlighet att värdera om egenskaper är uppbyggande eller nedbrytande och följer någon form av värderingar. Det är de uppbyggande egenskaperna som är uppbyggande egenskaper.

Vilka egenskaper är då uppbyggande respektive nedbrytande? Beror inte det på vilka värderingar man har? Exakt, rundgången är ett faktum för de som gör avkall på sina uppbyggande egenskaper och de värderingar som bygger upp dessa.

"Egoism i ljuset av psykopati" är inte något negativt för en "sund" egoism. Det är positivt på så sätt att om egoismen hamnar i ett yttre beteende som liknar det som beskrivs på denna blogg kommer successivt både värderingar och förmågan att avgöra just vilka egenskaper som är uppbyggande eller nedbrytande egenskaper att försvinna för individen, men inte för de som har möjligheten att följa "sund" egoism och identifiera individer genom just denna avsaknad av förmåga.

I och med detta kommer en individs "tankesätt" att följa ett mönster som leder till destruktiva handlingar både för omgivningen och för individen. Det är endast när dessa egenskaper och "verktygen" på denna blogg har uppmärksammats, identifierats och reflekterats över som en individ med samvete och empati kan vakna upp från missuppfattningen att de nedbrytande egenskaperna är uppbyggande egenskaper och att handlingar som begås i och med denna uppfattning leder till negativa konsekvenser för en själv och individen.

Om en drabbad försöker förstå hur en potentiell individ i centrum av den egoistiska cirkeln "tänker" kring lagar och regler ser den drabbade ett mönster som inte har med syftet med lagarna eller reglerna att göra, utan att denne "läser" och "förstår?" lagarna och reglerna utifrån "sitt" perspektiv, som på intet sätt har någonting med det egentliga syftet att göra.

Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!

Tänk därefter enligt följande exempel:

1. Det första "brottet" går inte bevisa, det andra "brottet", själva hotet, är indirekt eller direkt men går inte bevisa. Vad bör du göra då?

Enligt juridiken kan inte individen av samhället i stort "straffas" för sina "brott"; eftersom det inte går att bevisa "brottet". Det juridiken kan göra är att "straffa" någon för begågna brott så att individen får ta konsekvenserna för sitt handlande rent objektivt. Konsekvenserna här är samhällets "straff" gentemot individen för ett brottsligt agerande.

Men, individen har begått "brotten". Du vet att individen har begått "brotten". Om det rör sig om en individ i centrum av den egoistiska cirkeln är du inte ensam om att veta att individen har begått integritetskränkande brott. Konsekvenserna här är omgivningens "straff" gentemot individen för ett brottsligt eller moraliskt förkastligt beteende.

Och slutligen; individen får själv stå för konsekvenserna för sina tankar och gärningar.

2. Om något av "brotten" går att bevisa. Vad bör du göra då?

Enligt juridiken kan individen "straffas" för sina "brott"; det går att bevisa "brottet" eller "brotten".

Och, individen har begått "brotten". Du vet att individen har begått "brottet" eller "brotten".

3. Om inget av "brotten" går att bevisa men du "vet" av erfarenhet och förståelse kring karaktärsstörningen att risken finns att individen kommer fortsätta att begå "integritetskränkande" brott mot dig. Vad bör du göra då?

Det är här det är viktigt att inte vända på juridiken. Juridiken har inte som syfte att skydda någon som begår brottsliga handlingar, vilket är det individen gör - alldeles oavsett om de går att bevisa eller inte. Juridiken har inte som syfte att försvara de nedbrytande egenskaperna eller de "verktyg" som beskrivits på denna blogg. Juridiken har som syfte att skydda någon som utsätts för handlingar som inte är uppbyggande.

Juridiken arbetar med (objektiva?) fakta, bevis och har som syfte att (objektivt?) klargöra hur någonting förhåller sig.

Du arbetar med subjektiva fakta, bevis, erfarenheter och har som syfte att subjektivt bedöma hur någonting förhåller sig. Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln fortsätter påverka dig, gör denna påverkan så objektiv som möjligt genom insamlande av bevis (genom dokumentation), utan att sprida det subjektiva som något objektivt. Det sistnämnda betyder på intet sätt att du ska vara tyst och isolerad.

Det innebär att du inte ska sprida det subjektiva till individer som en objektiv sanning och till individer som inte överhuvudtaget berörs av individen (se tidigare inlägg om att utöka omgivningens förståelse kring dina upplevelser och kring betydelsen av bevis för "verktygen" som beskrivits i denna blogg).

När det är objektivt ta hjälp av juridiken och rättsapparaten.

Samla bevis, dokumentation kring det som händer. Om du tycker att du har bevis, men ändå får beskedet från juridiken eller rättsapparaten att bevisen inte räcker för att de inte är "objektivt" tillräckliga. Se det inte som att polisen inte tror på dig (subjektivt) - se det som att polisen inte kan göra det subjektiva till objektivt. För att kunna göra det subjektiva till något objektivt behövs kanske mer bevisning. En händelse kan vara svår att göra objektiv utan vittnen. Flera händelser som inte objektivt bedöms "så allvarliga", eller ett flertal subjektiva händelser som går att bevisa ökar möjligheten att göra det endast subjektiva till någonting objektivt.

Individen i centrum av den egoistiska cirkeln försöker få alla dennes ageranden till någonting subjektivt hos den som drabbas av agerandena.

Ur ett juridiskt perspektiv samla bevis för att det inte förhåller sig på detta sätt och agera därefter enligt dina egna värderingar.

Ur ditt egna perspektiv - lägg ansvaret på den som verkligen bär ansvaret.

Innehållet på bloggen börjar nu bli relativt omfattande - för er som inte läst tidigare inlägg - läs tidigare inlägg i ordning för en förståelse för vad jag skriver om och fundera kring det som står här på bloggen.

Ta hand om er,

Manoredo

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - betydelsen av en "metod" - del 3.

2010-02-15T14:07:00.005+01:00

"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?

Det som är syftet här är att koncentrera sig på en sak, en händelse och tänka igenom denna händelse för att inte ha för många situationer, händelser och tankar samtidigt. Om du har för många tankar i kombination med en starkt negativ känsla är det svårt att överhuvudtaget förstå den negativa känslan eller dina egna tankar och risken är stor att den negativa känslan växer i intensitet och du agerar efter känslan.

Välj en "lättare" händelse innan du bestämmer dig för att koncentrera dig på en "svårare" händelse. Välj en konkret händelse som är lättidentifierad och som du känner ilska för, men som inte är för komplicerad och inte heller alltför känslomässigt starkt. "Vad är det du menar Manoredo, någonting som inte är alltför känslomässigt starkt? Vilket hån, du verkar inte förstå någonting om du skriver på det sättet?".

Det jag avser är alltså inte din situation generellt, utan en situation som inte är känslomässigt alltför stark. "Hur menar du nu, hur ska jag kunna fokusera på en situation, när min situation är som den är nu - det är inte mitt fel att jag känner och tänker som jag gör nu, det är inte mitt fel!". Du har naturligtvis helt rätt "det är inte ditt fel" men risken finns att det nu utgör ett problem.

Genom att koncentrera dig på detta sätt kan du ta en sak i taget - istället för att försöka bearbeta allt samtidigt - vilket förnuftsmässigt borde låta rimligt. Genom att lära dig att fokusera på detta sätt eller på något annat sätt kommer du kunna upptäcka att försöken att försöka förstå helheten är svårgreppbar vilket bara förstärker de negativa känslorna eftersom “allt” inte är greppbart och kan inte behandlas samtidigt.

Om man bygger något sätter man ihop delar till en helhet, man skapar inte en helheten utan att förstå delarna.

Om tankar göder känslor och du känner känslorna kommer nya tankar uppstå p g a känslorna. Om helheten försöker greppas kommer helheten att skapa känslor och tankar som i sin tur skapar tankar som skapar känslor osv. Genom att fokusera på en liten del har du möjlighet att för dig själv förstå denna del, gå över till nästa del och gör likadant, bind ihop det du tror du ha förstått så att dessa två delar blir en del osv. Fördelarna med detta “metod” är dels att du för dig själv kan förstå delar, dels genom koncentrationen hålla känslorna för helheten stången.

På liknande sätt som det är viktigt att ta del av andras berättelser och erfarenheter, läsa om karaktärsstörningarna för att kunna sätta in sina egna erfarenheter, sina egna upplevelser i någonting som blir mer greppbart är det möjligt att kunna bearbeta det du varit med om genom att fokusera på en situation, en händelse och applicera det du har förstått om karaktärsstörningen på denna enda situation eller händelse.

Syftet är alltså att applicera det du har förstått om karaktärsstörningen på en händelse, en situation. Använda kunskapen om karaktärsstörningen i dina tankar när du tänker på en händelse, en situation.

Alltså inte i första läget tänka på händelsen, situationen och känna vad du känner för individen, händelsen, situationen utan tänka på karaktärsstörningen eller delar av denna, (obs inte på “individen nära centrum av den egoistiska cirkeln”) genom händelsen, situationen. Det är på detta sätt du har möjlighet att minska känslorna för händelsen, situationen i sig och intensiteten av tankarna och känslorna kommer att minska. Det är när intensiteten av tankarna och känslorna har minskat en aning som du har möjlighet att analysera händelsen, situationen i sig.

Detta är väl inte den positiva psykologin? Nä, det är det inte - det är fortfarande en metod att “bearbeta” helheten genom bearbetning av tillräckligt små delar av helheten för att helheten efterhand ska kunna bli greppbar för dig.

Vad är det den positiva psykologin då ska göra för att kunna balansera upp dina erfarenheter eller den situation du befinner dig i och för att du ska “orka” fokusera på en händelse, situation som inte är positiv och kunna hantera helheten i din situation.

Det fungerar på exakt samma sätt som ovan - det är en “metod“.

Metoden består i att koncentrera sig eller tänka på en sak - du övar dig att riktar din uppmärksamhet dit du vill.

Välj en händelse, situation som du kan se framför dig. Du har sett någon som uppenbart bryr sig om andra människor och gör någonting för någon annan människa. Det behöver inte vara något heroiskt, endast en händelse, en situation som du uppfattar som genuin och som du förstår gjordes spontant, utan att denna någon överhuvudtaget “ville ha något tillbaka”, det ska inte finnas ett uns av möjlighet att någon gjorde något för att framstå i positiv dager av omgivningen utan endast att denne gjorde det spontant - agerandet måste alltså ha skett som en följd av att det positiva kom inifrån den individ du väljer. Tänk på en sådan händelse eller leta efter en sådan händelse, en självupplevd sådan!

Vad har detta med karaktärsstörningen att göra?

Detta har ingenting med själva karaktärsstörningen att göra - det har med de som utsätts eller utsatts för karaktärsstörningen att göra, vilket är det som är viktigt.

Varför jag än så länge inte skriver mer om positiva saker på bloggen istället för att skriva om “egoism i ljuset av psykopati beror på att de som utsätts för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln knappast är i ett läge där det är rimligt att uppmuntra till i sammanhanget “absurda” (för den drabbade) positiva tankar, risken är stor att det snarare får motsatt effekt - det är att minska intensiteten av de negativa tankarna på något sätt som enligt min uppfattning är det steg som är viktigt för att kunna hantera de negativa tankarna och för att i sin tur kunna agera om nödvändigt på ett sätt som individer i närheten av det egoistiska cirkeln har svårt att hantera. Se det som en aktiv försvarsstrategi och inte en passiv.

De som drabbas eller drabbats av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln (eller lightversionen, ett manipulerande beteende “egoism i ljuset av psykopati”) kommer för att försöka förstå vad de utsatts eller utsätts för, utsätta sig själv för ytterligare negativa tankar bara genom att läsa om karaktärsstörningarna, eller tänka på ett manipulerande beteende (vilket är steget att försöka förstå sina egna upplevelser) - detta är oundvikligt om man inte helt enkelt förtränger sina egna erfarenheter och tankar (i praktiken sin egen insikt). Om ingenting mildrar den effekt detta får på ens egen tankeverksamhet är risken stor att dessa tankar eller liknande tankar leder till att man ser världen och livet i ett negativt ljus och agerar därefter.

Det är därför det är viktigt, enligt min uppfattning, att balansera den negativa psykologin med den positiva psykologin. Det handlar om att gå tillbaka till att vissa egenskaper är uppbyggande och vissa egenskaper är nedbrytande både generellt och för dig själv. Vissa egenskaper är positiva och andra är negativa. Gör inte de nedbrytande egenskaperna till "bra egenskaper" och de uppbyggande egenskaperna till "dåliga egenskaper".

Ta hand om er,

Manoredo

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - del 2.

2010-02-12T08:36:00.004+01:00

Föregående inlägg ska inte tolkas som att jag ger rådet "det som hänt har hänt - gå vidare" utan snarare "det som hänt har hänt, förstå det som hänt, och införliva det som hänt när du går vidare".

Vad är syftet med ovanstående?

Syftet är att reflektera och uppmärksamma det som hänt, förstå det som hänt, använda det som hänt till att uppmärksamma det som händer nu.

Jag hoppas att ni förstår varför de juridiska aspekterna inte är lämpliga att ta upp innan "problemet" är identifierat. Det skulle innebära att agera på något sätt, utan att veta vad som är problemet. När väl "problemet" är identifierat och innehållet i den positiva psykologin kan balansera upp den negativa psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett sätt som är nödvändigt för att kunna agera på lämpligt sätt.

För vissa uppfattas detta inlägg och föregående inlägg säkert som förnuftigt, men inte genomförbart. Andra kanske uppfattar detta inlägg som "helt onormalt" och främmande. "Du känner inte till min situation, om du hade varit i min situation hade du nog förstått att det är omöjligt". Ni har helt rätt, jag är inte i er situation. Jag kan omöjligen förstå exakt hur er situation ser ut. Den som säger att "jag förstår exakt hur du känner dig och vad du tänker" har knappast förstått någonting. Det är bara du själv som kan veta exakt hur du känner dig och exakt vad du tänker och hur du tänker och vad du är i för situation. Det är det som är själva poängen i det hela. Det är endast du själv som kan "lära dig" hur du "känner" och tänker, hur du tänker och uppfattar din situation.

"Oh, nej inte det där med positivt tänkande i en situation som är så långt ifrån positiv man kan tänka sig". Detta har ingenting med positivt tänkande att göra! Det har ingenting med "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" att göra.

Enligt min uppfattning är det inte positivt tänkande det handlar om - det handlar i första läget om att identifiera problemet- att själv (eller med hjälp av andra) möta sina tankar och känslor.

Iden om "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" är bortträngning av den "negativa tanken". Det som är det primära är att kunna identifiera när en negativ tanke uppstår och identifiera vad följden blir av den negativa tanken. Kan du identifiera när en negativ tanke uppstår och följa denna negativa tanke kommer denna negativa tanke att till en början ha en oerhörd intensitet och styrka. Om du "känner" att detta blir övermäktigt ska du direkt tränga bort den negativa tanken och söka hjälp och inte fortsätta själv.

Du kommer märka att den negativa tanken skapar oerhörda påfrestningar i form av negativa känslor såsom hat och vrede. Det är detta en individ i centrum av den egoistiska cirkeln använder för att få "rätt" reaktioner från dig. Det är när du agerar ut dessa negativa tankar och de känslor som oundvikligen följer på tanken som du kan bli styrd att visa de reaktioner individen i centrum av den egoistiska cirkeln vill att du ska visa och agera utifrån.

Denna negativa tanke kommer successivt att få en lägre intensitet, tills den slutligen har bearbetats så mycket att när väl samma negativa tanke kommer upp kan du lätt identifiera den och den förlorar i sin styrka. Det är först när du "blir av" med intensiteten i den negativa tanken som du kan börja förstå den negativa tanken och konstruktivt kan börja behandla den negativa tanken. Den negativa tankens följder i form av känslor kommer minska i intensitet och du kommer själv kunna välja hur du ska agera.

"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?

Ta hand om er,

Manoredo

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol!

2010-02-09T09:41:00.011+01:00

I mitten av november 2009 skrev jag två inlägg om Kognitiv psykologi och betydelsen av den positiva psykologin. Syftet var att förmedla någonting som jag personligen tror är viktigt och det är att balansera den insikt du har med något positivt.

När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.

Om du läser och reflekterar kring den positiva psykologin anlägger du kanske ytterligare ett synsätt kring karaktärsstörningen.

I inlägget "Den egoistiska cirkeln" från den 28 augusti 2009 skrev jag att beskrivningen naturligtvis är helt felaktig ur en mängd aspekter. En av dessa aspekter är att de individer som befinner sig helt i centrum av den egoistiska cirkeln knappast har ett ego i egentlig mening. Kort sagt: De vet inte alls vilka de är! och de har inte ens möjligheten att bygga upp ett ego!

Enligt min uppfattning har de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln kommit så långt bort från sig själva att det enda de gör är att utåt sett skapar en chimär av "normalitet". De har skapat ett eller flera artificiella egon utan någon grund överhuvudtaget att stå på. Avsaknaden av empati skapar en tom tillvaro, ensamhet oavsett om denne befinner sig i närheten av andra individer eller inte.

Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas en chimär av "normalitet" och bygger upp ett ego och en tro på att det som syns utåt är den man är. Dessa har vänt fokus - från vilka de själva egentligen är, till vilka de själva vill uppfattas vara av andra. Vad är detta för perspektiv?

Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas ett mer "sunt" förhållande mellan vilka de själva är och vilka de själva vill uppfattas vara av andra.

Den positiva psykologin har som syfte att vända på någonting - under allt för lång tid har fokus varit för psykologin att endast identifiera karaktärsdrag och karaktärsstörningar eller karaktärsdrag som "försvårar" eller "omöjliggör" möjligheterna att samhällen eller i mindre skala företag, grupper, organisationer, familjer, förhållanden kan utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.

Den positiva psykologin står för vetenskapen bakom styrkor och personlighetsdrag som gör det möjligt för individer och samhällen, företag, grupper, organisationer, familjer och förhållanden att utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.

När samhällen, företag, grupper, organisationer ser karaktärsdrag och karaktärsstörningar som bra och eftersträvansvärda egenskaper, styrkor kommer successivt följderna av detta att bli tydliga - det fungerar helt enkelt inte. Här finns risken att ni tror att jag börjar tjata om partipolitik eller något annat. Det gör jag inte - jag kommer hålla mig till egoism.

Att sträva efter att vara någonting som man inte är låter för de flesta rimligen märkligt om man reflekterar över det, problemet är att ingen har "tid" att reflektera över det. Det "normala" är att inte reflektera. Är det bättre att reflektera eller att inte reflektera?

Ställ dig själv denna fråga:

Vad är det du agerar på eller tänker på om du inte vet vad du agerar eller tänker på?

Är det inte bättre att veta varför man agerar på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt än att "bara göra" på något sätt.

Att den positiva psykologin kommer med stormsteg är naturligtvis endast positivt.

I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrev jag att jag har ett buddhistiskt synsätt. Eftersom Buddhismen lätt missuppfattas eftersom den "förstås" utifrån ett västerländskt perspektiv och därmed missförstås är det naturligtvis enklare att läsa om den positiva psykologin ur ett västerländskt perspektiv. Innehållet är lättare att ta till sig. Detsamma gäller västerländsk mindfulness (uppmärksam närvaro) och meditation generellt.

Jag hoppas inte att mina inlägg härifrån och framåt kommer bli obegripliga för läsaren. En bloggare som skriver om "egoism i ljuset av psykopati" utifrån ett juridiskt och buddhistiskt perspektiv kanske inte blir "enkelt" eftersom det knappast är det mest "normala".

Den juridiska delen har av naturliga skäl fått stå tillbaka för psykologiska aspekter och identifikation av ett "onormalt" beteende men kommer mer och mer att införlivas på bloggen. Anledningen till att fokusera på identifikationen av karaktärsstörningen och ställa denna karaktärsstörning som egoismens yttersta gräns har naturligtvis syftet att identifiera "problemet". Delar av problemet om än i lightversion går naturligtvis att hitta överallt och det är ju helt "normalt", inte sant?

Ta hand om er,

Manoredo

"Stalking"- beteende från en individ i centrum av den egoistiska cirkeln

2010-02-01T12:49:00.005+01:00

Om ett "stalking" - beteende uppkommer, uppstår en situation som mer eller mindre kan likställas med de som drabbas i en parrelation av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln, då är följande viktigt enligt min uppfattning, något som kommer beskrivas detaljerat senare på bloggen:

1. Dokumentera i försvarssyfte, dvs allt som individen gör dokumenteras.

2. Hota inte - det behövs inte. Individen är helt medveten om det generella hotet - att bli upptäckt. Hotet ligger så att säga i sakens natur då hotet består i att den "normaliserade" psykopaten inte ska upptäckas som "onormal" och kriminell. Därför är allt ett hot mot dennes "självbild", (observera citattecknena) och det behövs inget uttalat hot.

3. Genom att hålla dig lugn kommer individen i centrum av den egoistiska cirkeln att behöva öka hoten och kränkningarna och manipulationerna. När så sker blir dessa tydligare och tydligare. Syftet från individen är att du ska bli psykiskt påverkad och agera på dessa hot, kränkningar och manipulationer och agera på dessa (se tidigare inlägg på denna blogg)- gärna mot andra (andra individer eller myndigheter). Gör inte det! och bli inte det!

4. Vad "ingen reaktion" på hot, kränkningar och manipulationer innebär för den "normaliserade" psykopaten är att "hotet" blir än mer verkligt. Det blir tydligt att du har förstått att det är ingen mening att agera på hoten, kränkningarna och manipulationerna. Jag hoppas att ni ser rundgången i det hela. Utan att du gör något uppfattas du som ett hot av individen, för att se till att du inte utgör ett hot måste denne få dig själv att framstå som "psykiskt sjuk", psykopat, rättshaverist, kriminell, så att ingen ska ta dina "anklagelser" på allvar, endast på detta sätt utgör du inget hot. Jag hoppas att ni märker hur omvänt detta "tankesätt" är. Detta "tankesätt" är rent logiskt och inte logiskt känslomässigt, som jag beskrev i föregående inlägg.

Det rent logiska ovan kommer blir fel när individen inte får den tänkta "normala" reaktionen tillbaka. Glöm inte bort att under förutsättning att det rör sig om en "normaliserad" psykopat är det enda som sätter gränser för den "normaliserade" psykopaten är att just uppfattas som "normal" och inte kriminell. Det du genom att hålla dig lugn egentligen förmedlar till den "normaliserade" psykopaten är att denne förstår att du vet hur det ligger till och i själva det generella hotet som du inte ens behöver förmedla till individen, utan ligger i själva situationens natur, är i praktiken följande hot "Fortsätter du - kommer du inte längre uppfattas som "normal" av din omgivning".

Den "normaliserade" psykopaten inser att den som håller sig lugn kommer agera med kraftiga juridiska medel med hjälp av rättsapparaten gentemot individen om något blir tillräckligt tydligt, samt successivt utöka förståelsen hos andra individer för varje gång individen indirekt eller direkt hotar, kränker eller försöker påverka dig. För en individ i centrum av den egoistiska cirkeln betraktas du som ett "objekt". Eftersom den "normaliserade" psykopaten har andra "objekt" får du denna individ att inse att om individen fortsätter kommer individen att förlora även andra "objekt" eller något annat denne kontrollerar. Det är i praktiken detta "hot" som individen i centrum av den egoistiska cirkeln kommer att logiskt bedöma och som styr dennes handlande.

Därför är dokumentation och allt som utgör bevis viktigt. Det är därför det är viktigt att inte vända på syftet med lagregler som syftar till att skydda individer från integritetskränkningar. Det är inte du som kränker någon annan, det är någon annan som kontinuerligt kränker dig och det är du som i försvarssyfte dokumenterar och samlar bevis.

Jag hoppas att ovanstående blev tillräckligt tydligt.

Ta hand om er,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 8.

2010-02-01T08:50:00.008+01:00

I del 6 skrev jag följande:

1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.

2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).

Dessa punkter utgör förutsättningar för att överhuvudtaget kunna "förstå" hur du ska kunna agera själv utan att skadas av individen. Du måste veta hur den andre individen beter sig och påverkar andra och dig själv för att veta hur du ska agera.

Observera att detta har ingenting med hur du bör agera när det står klart att individen befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln. Då har du redan gjort din egen "diagnos" som du måste hålla dig till.

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 7.

2010-01-28T16:31:00.006+01:00

I slutet av föregående inlägg skrev jag att "risken finns att du börjar tveka om din egen insikt". Tvekan uppstår om du agerar "normalt", med en "normal" reaktion på det du upptäckt. I det läget finns i praktiken endast två alternativ för den individ som du uppmärksammat med det systematiska manipulativa beteendet:

1. Du utsätts för någon av de tidigare beskrivna manipulationsteknikerna (se tidigare inlägg om detta).

2. Individen försöker genom att spela på det "normala" - få dig att inse att det du upptäckt inte är "normalt" utan att någonting är fel på dig - dvs du tänker "onormalt" och inte "normalt".

Det är här vi är inne på det som är det "försvar" en individ i centrum av den egoistiska cirkeln, den "normaliserade" psykopaten använder som ett generellt försvar och som tagits upp i tidigare inlägg på bloggen.

Punkt två är enligt min uppfattning mycket viktig att förstå innebörden av för de som utsätts för en sådan individ.

Betydelsen av att vara uppmärksam och verifiera din insikt har som syfte att för din egen skull avgöra hur pass allvarligt det systematiska manipulativa beteendet egentligen är. Var i den egoistiska cirkeln befinner sig individen?

Om du inte vet hur pass allvarligt det systematiska manipulativa beteendet egentligen är baserar du dina åtgärder på det som mer eller mindre ligger i det "normala" spannet. Du överför hur du själv skulle reagera och agera mer eller mindre omedvetet om du hade varit i samma eller liknande situation som denna individ, trots att du identifierat det systematiska manipulativa beteendet. Detta är inte logiskt endast känslomässigt logiskt.

Risken är att du helt enkelt utgår från att individen styrs av de "normala" känslorna som infinner sig hos "normala" människor och att dessa känslor på något sätt skulle leda individen att bete sig på ett visst sätt.

Om det är viktigt för din egen skull att bibehålla uppfattningen att alla människor måste har "normala" känslor som du själv har - ta en genväg och förenkla det hela genom att ge individen dessa känslor, men och detta är enligt min uppfattning oerhört viktigt - du måste "hålla fast" vid att dessa känslor överhuvudtaget inte kommer att styra dennes handlingar och ageranden.

Risken är att du helt enkelt utgår från det du uppfattar som "normalt" och känslomässigt logiskt.

Det som du tycker är logiskt baserar sig på det känslomässigt logiska och inte på det rent logiska.

forts. följer,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del. 6

2010-01-27T10:31:00.005+01:00

I de senaste inläggen har jag beskrivit något som enligt min uppfattning är betydelsefullt när du fått insikt om att en individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra.

Det som är viktigt är naturligtvis inte att ställa just de frågor jag skrivit i dessa inlägg och besvara dessa - ställ dina egna frågor. Det som är syftet är att du med "nya ögon" ska kunna "se på" individen nära centrum av den egoistiska cirkeln, arbetsplatsen som helhet och "se på" de individer som befinner sig där. Använd dina känslor och analytiska förmåga och uppfatta stämningar och hur andra mår och upplever "arbetsplatsen", helt enkelt förstå vad som pågår innan du väljer att agera.

Kort sagt: Om det rör sig om en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln kommer du upptäcka inte bara hur denna individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra (egenskaper som tillhör denna individ), utan också hur individen påverkar dig själv och andra.

Det är hur individen genom sina handlingar påverkar dig själv och andra som är det du bör fundera över när insikten om det manipulativa systematiska beteendet har uppmärksammats. Risken om du istället fokuserar på individen med det systematiska manipulativa beteendet är att du drivs av den kraft som uppkommer genom din vilja att "ge igen" alternativt uppmärksamma individen på att du har förstått att denne manipulerar. Försök undvika dessa båda när insikten infunnit sig.

1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.

2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).

Om du istället "ger igen" eller uppmärksammar individen på att du förstått att denne manipulerar är risken stor att följande sker:

1. Du agerar mot individen med det du vet, uppträder på ett sätt som individen "känner igen" och som är "normalt" rent känslomässigt. Du agerar alltså på ett "normalt" sätt, vilket blir felaktigt om individen befinner sig tillräckligt långt in i den egoistiska cirkeln.

2. När du agerar kommer du uppleva något av de gensvar som jag i ett stort antal inlägg har försökt att beskriva så utförligt som möjligt.

3. Risken finns att du börjar tveka om din egen insikt.

forts. följer

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 5.

2010-01-25T12:20:00.007+01:00

Detta inlägg handlar om att "medvetet uppmärksamma andra i individens omgivning parallellt med introspektion" och är mycket generell till sitt innehåll.

Syftet är dels att få en överblick över hur övriga individer som finns eller funnits i individens omgivningen uppfattar eller uppfattat individen, dels få en överblick av hur andra individer i omgivningen beter sig och hur de mår.

Vad du, enligt min uppfattning kan göra är att gå igenom följande generella frågor för dig själv:

1. Hur är stämningen på arbetsplatsen? Försök vara så precis som möjligt genom att sätta "känslor" på stämningen.

2. Förändras stämningen beroende på om individen som uppvisat det systematiska manipulativa beteendet är närvarande. På vilket sätt uppfattar du denna stämning?

2. Får du indikationer från andra att det är en skillnad i stämningen på arbetsplatsen när individen som uppvisat det systematiska manipulativa beteendet inte är närvarande? På vilket sätt? och hur stor bedömer du skillnaden vara?

3. Har du fått indikationer från andra att de anser att individen har ett mycket stort kontrollbehov, inte nödvändigtvis på själva arbetet utan utifrån perspektivet "veta vad alla gör, alltså mer information om själva individerna".

Enligt min uppfattning kan en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln inte "känna av" en stämning på arbetsplatsen mer än efter en medveten kognitiv analys av kroppsspråk och ansiktsuttryck samt ord (pga avsaknad av empati). Eftersom "stämningen" på arbetsplatsen har stor betydelse för alla individer med empati kan dessa individer "känna" stämningen och berörs av "stämningen" antingen medvetet eller omedvetet.

En individ i centrum av den egoistiska cirkeln berörs inte av denna stämning och kan alltså "hantera" denna brist på två sätt om denna av någon anledningen vill kontrollera något eller någon, eller om det rör sig om en chef - kontrollera de som befinner sig i dennes omgivning. Antingen "struntar" denne helt i denna brist, eller så behöver en sådan individ någon eller några som med ord förklarar hur andra människor mår och hur stämningen är inom en grupp. Fundera i detta läge på hur individen förhåller sig till denna för andra individer viktiga fråga.

När du bedömer att du kan svara på ovanstående generella frågor, gå över till de mer detaljerade, men "enklare" rent objektiva frågorna.

1. Har det varit stor omsättning av individer som befunnit sig í närheten av individen du uppmärksammat det systematiska manipulativa beteendet på?

2. Vilka var dessa individer enligt din uppfattning, vad hade de för funktion, vilka arbetsuppgifter hade de och hur var de till sin personlighet?

3. Har det vid något tillfälle blivit en "ketchupeffekt" på arbetsplatsen, en individ slutar - flera slutar ungefär samtidigt, eller kort efter varandra. Denna "ketchupeffekt" kan naturligtvis ha en "normal" anledning. I "normala" fall handlar det rimligen om att om en individ slutar börjar människor att reflektera över sina liv och funderar i termerna "Jag måste nog vidare - uppleva andra saker, göra andra saker med mitt liv osv". Men, vad är den "onormala" anledningen?

4. Vid de tillfällen någon har lämnat arbetsplatsen försök tänka tillbaka på dessa tillfällen och på hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln "förklarade" anledningen till detta på eller inte förklarade anledningen på? Analysera denna anledning utifrån din egen uppfattning av individen som lämnat arbetsplatsen. Ni märker, hoppas jag att huruvida individen som du identifierat är chef eller medarbetare till dig saknar betydelse i ovanstående fall.

forts. följer,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 4.

2010-01-20T15:44:00.006+01:00

Rådet i sista meningen i föregående inlägg "Agera inte utåt, och absolut inte mot individen! - inte i detta läge", låter naturligtvis passivt men det är för att du ska få tid till att koncentrerat med öppna uppmärksamma ögon, se och förstå det manipulativa beteendet. Alltså kunna verifiera genom observeration för dig själv det manipulativa beteendet - inte endast i backspegeln utan när så sker efter du fått insikt.

Du har nu gått från att uppfatta allt denna individ gör som "normalt" via ett tillfälle du upptäcker att det individen gör och säger, antingen blir "osannolikt" eller "onormalt" i sitt sammanhang. Från denna upptäckt i snabb följd upptäcker en eller flera felaktigheter individen gör och säger som strider mot den "uppfattning" du haft under en tid, till full insikt i att detta utgör ett systematiskt manipulativt beteende med lögner och att skylla på andra (se inläggen om avsikt och manipulationer). Du har i detta läge börjat inse det jag på bloggen har kallat ett "utnyttjande av det normala".

På samma sätt har du kanske börjat förstå det jag på bloggen har kallat att individen i centrum av den egoistiska cirkeln "spelar på ditt känsloregister", vilket jag återkommer till i detalj, men än så länge har du inte förstått vidden av detta. Det du, enligt min uppfattning, bör göra i nästa steg är att medvetet uppmärksamma andra i individens omgivning parallellt med introspektion .

Gentemot individen nära centrum av den egoistiska cirkeln är mitt råd att trots insikten försöka bete dig på samma sätt eller på liknande sätt som innan du fick insikten.

Du bör alltså fokusera som jag beskrev i föregående inlägg på att bevara din "upptäckt" av det "onormala" manipulativa systematiska beteendet hos en individ, vilket möjliggörs av att du antingen medvetet beter dig som du brukar så gott det går eller än bättre medvetet beter dig som du "känner" dig "lägre än vanligt". Med detta avser jag att du ska visa motsatsen till det du egentligen vill och "känner" att du vill visa - styrka, en styrka som du successivt kommer "känna" med anledning av din insikt om det systematiska manipulativa beteendet. Den styrka du känner i det läget kommer från de naturliga känslorna av hat, viljan att ge igen direkt eller försöka korrigera ett beteende hos individen (detta eftersom du ännu inte vet eller har upptäckt "mekanismen" som sker om du beter dig "normalt" eller om det individen gör är medvetet eller omedvetet). Jag förstår om du som precis fått insikt anser att ovanstående låter märkligt och "onormalt" och defensivt. Till dig vill jag bara säga - det är "onormalt" ingen tvekan om det.

Detta låter kanske för de som redan drabbats av en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln som orealistiskt av den anledningen att "så gör man inte om man har varit i den situationen som uppstår när man fått insikt - det är inte möjligt att inte agera - det är ju normalt och man "känner" att man måste agera, det strider mot det man "känner" att inte agera".

Syftet med detta inlägg är att undvika att det du gör vid denna tidpunkt är att du "agerar" på ett "normalt" sätt med en "normal" reaktion när du fått insikt om det systematiska manipulativa beteendet.

Läs detta syfte en gång till och försök förstå varför detta är viktigt, alldeles oavsett hur du senare väljer att agera.

Ta hand om er,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 3.

2010-01-19T08:33:00.003+01:00

I de senaste två inläggen har jag beskrivit den tidpunkt då du identifierat det manipulativa systematiska beteendet.

De punkter som enligt min uppfattning är viktigast i detta läge att tänka på är följande:

1. Agera inte utåt, och absolut inte mot individen!

2. Fokusera inte mer på det manipulativa systematiska beteendet hos individen, detta har du redan identifierat!

3. Fokusera på kopplingen mellan det identifierade manipulativa systematiska beteendet och hur du själv "känner" och "funderar". Det är individens påverkan på dig själv du bör fokusera på.

4. Parallellt med punkt 3. fokusera på att ta reda på information kring de "onormala" karaktärsstörningarna via böcker, hemsidor och forum. Gör analogier med de berättelser som beskrivs av de som utsatts i parförhållanden.

5. Du kommer sätta in det subjektivt upplevda manipulativa systematiska beteendet i ett mer objektivt sammanhang. Anledningen till att detta är nödvändigt är att du kommer att snabbt förstå att du inte är "ensam", eller "psykiskt störd" för att välja två ord som enligt min uppfattning borde kunna beskriva den naturliga följden av att ha "upptäckt" detta "onormala" och endast försöka förstå det subjektivt upplevda utan stöd.

6. Det är när du har detta "objektiva" stöd som du parallellt med funderingar kring hur du påverkas av individen som du har möjlighet att bevara din "upptäckt" av det "onormala" manipulativa systematiska beteendet hos en individ gentemot individen.

7. Det är först då du har en möjlighet att medvetet göra ett val hur du ska agera.

Det är möjligt att ovanstående punkter för vissa ter sig självklara, andra anser förmodligen inte att det är "känslomässigt" möjligt eftersom det kan betraktas som "onormalt".

Enligt min uppfattning är det punkt 1. som helt enkelt "normalt" används eftersom detta är det "normala". Det är detta "normala" agerande hos "normala" människor som gör att individen nära centrum av den egoistiska cirkeln kan fortsätta. Du agerar med dina känslor som skapas av individen nära centrum av den egoistiska cirkelns beteende och så fort du gör det identifieras detta av individen som "kartlägger" dig. Om du agerar kommer individen genom de olika manipulationsteknikerna få dig eller någon annan ansvarig för det manipulativa beteendet, händelser eller situationer.

Utan kunskapen om hur dessa individer fungerar kommer ovanstående ske, tyvärr. Även om du naturligtvis inledningsvis "tror" och "känner" att du agerar korrekt och med bestämdhet har du agerat "normalt" och ur ett "normalt" perspektiv.

Att agera helt "normalt" mot någon som iakttagit och lärt sig vad det "normala" är från ett helt annat perspektiv -att utnyttja det "normala", leder inte till en "normal" respons från individen och om du agerar "normalt" på individens "onormala" respons kommer detta endast att fortsätta och du blir förvirrad och styrs ännu mer av dina känslor osv osv.

De "normala" reaktionerna är det en sådan individ använder sig av för att kunna kontrollera det denne vill kontrollera.

Hur svårt det än "känns" i detta läge:

Agera inte utåt, och absolut inte mot individen!, - inte i detta läge.

Ta hand om er,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 2.

2010-01-18T08:56:00.007+01:00

För att förhindra missförstånd av innehållet i det senaste inlägget, kommer jag även i detta inlägg uppehålla mig kring den tidpunkt då du identifierat ett manipulativt systematiskt beteende hos en individ genom att sätta ihop olika isolerade händelser till en helhet.

Vid denna tidpunkt är risken stor att du omedelbart "attackerar" individen - gör inte det!

Anledningen är naturligtvis att du har 1. upptäckt det systematiska manipulativa beteendet, 2. att du förstår att det systematiska manipulativa beteendet har skett under mer eller mindre längre tid, 3. att du när du väl upptäckt det systematiska manipulativa beteendet "känner" att du vill/måste agera mot individen på något sätt och 4. det är detta som du "känner" som styr dina tankar och handlingar.

Det är här vi är tillbaka i innehållet i inlägget Psykopatens manipulationer del 1. som jag menar är absolut nödvändigt att förstå. Här modifierar jag detta för att det ska passa in i sammanhanget.

Om någon har utnyttjat eller manipulerat dig drivs de flesta människor att:

Förklara att detta inte är ett acceptabelt beteende.

Större utnyttjande leder till ett starkare känslouttryck för att visa på graden av utnyttjande. Ju mer utnyttjad du känner dig ju troligare är det att du "känner" att du måste förmedla detta till den som har utnyttjat dig.

Gentemot människor med känslor och empati och normalt förnuft fungerar detta. Syftet är att få en människa att upphöra med kränkningen eller utnyttjandet av dig personligen alternativt mot andra så att kränkningen eller uttnyttjandet mot någon annan "känns" som en kränkning mot en själv - du "känner" att du vill, måste hjälpa.

Syftet med det hela är alltså att den som kränkt och utnyttjat skall förstå och "känna" att den som blivit kränkt och utnyttjad har blivit kränkt och utnyttjad, målet är naturligtvis att den andre skall få förståelse för hur du "känner" och påverkats av kränkningen eller utnyttjandet och därför upphöra med kränkningen eller utnyttjandet och "be om ursäkt" för tidigare kränkning eller utnyttjande (se tidigare inlägg - Inte endast i ord, inte endast i handling! - del 1.-3.).

För de drabbade som fått insikt att denna karaktärsstörning existerar blir det antingen direkt eller efter en tid en självklarhet att detta syfte blir helt förfelat gentemot en individ i centrum av den egoistiska cirkeln och målet är omöjligt att nå.

Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kränker och utnyttjar med vilja (avsikt) för att få kontroll.

Att inte agera i detta läge är inte på något sätt passivt - det är aktivt och kan övas upp! Det är aktivt på så sätt att du efter identifikation av det systematiska manipulativa beteendet, aktivt genom introspektion och reflektion beslutsamt och medvetet försöker "lugna ned dig" och ta reda på mer information kring det "onormala" du har identifierat för att kunna välja hur du ska gå vidare.

Det är, enligt min uppfattning, den drabbades möjlighet, och användande av förmågan till introspektion, eller det västerländska psykologin kallar metakognition som blir viktigt, när väl det manipulativa systematiska beteendet identifierats och det "onormala" börjar förstås. Detta kommer utförligt att beskrivas i senare inlägg på bloggen, eftersom detta blir än mer viktigt oavsett om du väljer att stanna kvar på arbetsplatsen trots insikten om det manipulativa systematiska beteendet eller om du väljer att ta dig från arbetsplatsen. För de som drabbats i en parrelation gäller naturligtvis samma sak.

Ta hand om er,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 1.

2010-01-17T11:57:00.008+01:00

Om du "känner" eller själv har skapat dig en "uppfattning" av att en individ inte beter sig "normalt" (se tidigare inlägg) - vad gör du då, i det läget?

Om du själv identifierat att en individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra samtidigt som du själv "känner" att du inte kan göra någonting åt detta - vad är det du har kommit fram till genom en sådan analys?

1. Du har identifierat ett systematiskt beteende hos en individ genom att sätta ihop olika isolerade händelser till en helhet.

"Att se varje tillfälle som en isolerad händelse för sig är enligt min uppfattning anledningen till att tiden för att komma till insikt fördröjs betydligt".

Du har redan i detta läge identifierat systematiken och har således redan skapat dig en "uppfattning" om individen.

2. Du har redan identifierat lite vad du "känner" genom introspektion och lite hur individens systematiska beteende påverkar dig.

Hur "onormalt" det systematiska beteendet ska uppfattas är det bara du som kan göra, det är din "uppfattning" som är det primära - det är din gjorda "diagnos" som avgör hur du ska hantera den andra individen på. Naturligtvis kan du på olika sätt ta reda på andra individers subjektiva "diagnos" av en sådan individ. Om du har identifierat en annan individs systematiska beteende av manipulation, lögner och att skylla över ansvar på andra har du skapat dig en "uppfattning" om det "onormala". Om du kommit så långt att du har identifierat detta systematiska är det troligt att andra individer också gjort det.

Vilka individer är det som kan ha identifierat detta systematiska beteende av manipulation, lögner och att skylla över ansvaret på andra?

När det gäller en arbetsplats är det rimligen de individer som har lämnat arbetsplatsen. Det finns med all sannolikhet en eller flera individer som befinner sig på arbetsplatsen som också delar din "uppfattning" (återkommer till detta). Jag hoppas att detta låter logiskt.

Så snart du upptäcker det systematiska (punkt 1) och förstår att en annan individ påverkar dig på ett sätt som du upplever negativt (punkt 2). Stanna upp - och i detta läge fundera mer på punkt 2 än på punkt 1.

Anledningen är att om du funderar för mycket på punkt 1 kommer ditt fokus ligga på individen i centrum av den egoistiska cirkeln och det systematiska beteendet som du bedömer som "onormalt", detta systematiska beteende har du redan identifierat!

Hoppas att Ni förstår min tankegång här. Vid den tidpunkt då du identifierat ett systematiskt, manipulativt beteende, lögner och systematiken med att skylla över ansvaret på andra, precis i det ögonblicket kommer din “uppfattning” om individen att radikalt förändras. Du har genomskådat det manipulativa beteendet, lögnerna och systematiken med att skylla över ansvaret på andra.

Om du kort efter identifieringen av det systematiska beteendet fokuserar mer på det systematiska beteendet kommer du naturligtvis hitta ännu fler "situationer" som i efterhand känns som "onormala" och desto mer du har detta fokus desto fler "situationer" kan identifieras som "onormala“. Vad du åstadkommer är endast att systematiken blir ännu tydligare för dig. Ditt fokus ligger på individen nära centrum av den egoistiska cirkeln - inte betydelsen av dennes agerande på dig själv.

Risken är stor att desto mer du fokuserar på den andres systematiska beteende, som du redan identifierat i och med att du redan förändrat "uppfattning" om den andre individen desto mer känslor av förvirring, vrede, ilska, hat kommer du känna och risken är stor att dessa känslor leder dig fel i ditt handlande.

Om du uppskattar och tycker bra om en individ kommer dennes fel att förminskas och de goda egenskaperna att förstoras.

Om du tycker illa om en individ kommer dennes fel att förstoras och dennes goda egenskaper att förminskas.

När det gäller en individ i centrum av den egoistiska cirkeln är det enligt min uppfattning förödande att börja tänka i dessa banor i detta läge.

Individer som inte förstår eller som inte vill tro att individer i centrum av den egoistiska cirkeln existerar, utgår ifrån ovanstående eftersom detta är "normalt". Individen i centrum av den egoistiska cirkeln "spelar" på denna uppfattning som finns hos andra individer. Jag återkommer naturligtvis till detta viktiga vid senare tillfälle i fördjupat form.

I det inledande skedet, är det, enligt min uppfattning, därför lämpligare att fokusera på punkt 2 så snart du identifierat systematiken av manipulationer, lögner och att skylla över ansvaret på andra hos individen i centrum av den egoistiska cirkeln. Anledningen är att det är påverkan av den andre individens systematiska beteende, som du redan identifierat, som är det primära i detta läge, (enligt min mening)!

Genom att medvetet fokusera på punkt 2 istället för punkt 1 kommer du ha möjligheten att "behålla ditt lugn" och på så sätt medvetet höja uppmärksamheten. Denna uppmärksamhet kan du använda för att identifiera kommande manipulationer, lögner och systematiken i att "skylla över ansvaret på andra". Du kommer på detta sätt ha lättare för att identifiera det som jag försökt beskriva i inläggen om psykopatens avsikt del 1-8, psykopatens manipulationer och de tidigare inläggen om tankesätt.

Observera att vad jag avser i detta inlägg inte på något sätt är att du ska rannsaka dig själv eller att du ska kritisera dig själv för någonting, vad jag avser är att du endast bör fundera mer på individens systematiska beteende i förhållande till vad, och hur du känner än på det "historiska" systematiska beteendet för att på så sätt kunna identifiera det systematiska beteendet efter din "uppfattning" av individen har ändrats pga av att du har identifierat ett systematiskt beteende! - eftersom detta är detta som kommer påverka ditt egna beteende och handlande och verifiera din egen "uppfattning".

Ta hand om er,

Manoredo

Inte endast i ord, inte endast i handling! - Låt inte en emotionell kränkning kompenseras med konkreta ting utan ett emotionellt gensvar del 3.

2010-01-13T09:39:00.004+01:00

Godkänn inte endast ord som ursäkt eller förklaring - godkänn endast ord, förklaring följt av handling, och för att göra det gå ett steg längre - godkänn endast detta i kombination med ett emotionellt gensvar!

Enligt min uppfattning saknar individen i centrum av den egoistiska cirkeln helt förmågan att värdera ord. Form och innehåll saknar betydelse för en sådan individ. Eftersom orden saknar värdering och syftet med att skriva eller uttala ord är att förmedla något till andra individer kommer den som är uppmärksam att kunna identifiera avsaknaden av "känsloaspekten" (eller flackt, ytligt känsloliv) och avsaknaden av empati (eller kall/bristande empatisk förmåga) i det skrivna eller talade språket hos en sådan individ.

Nedan står ett antal frågor - ställ dessa frågor till dig själv när du läser något någon annan har skrivit eller om du lyssnar på vad en annan individ säger. Om du ser en systematik i det någon annan skriver eller säger, identifiera denna systematik. Ställ dig själv ett antal frågor, exempelvis följande:

1. Är "tonen" positiv, neutral eller negativ?

2. Skapar individen en "känslomässig" aspekt av någonting som du uppfattar borde vara "neutral".

3. Skapar individen en "neutral" ton av någonting som borde vara "känslomässig".

4. Uppfattar du att individen är intresserad av innehållet i det denne skriver eller säger?

5. Överensstämmer det som står skrivet eller sägs med det individen tidigare skrivit och sagt?

6. Är det som står eller sägs enligt din uppfattning "rimligt" och "normalt" i den givna situationen?

7. Uppfattar du att individen endast är intresserad av att få en respons eller reaktion på det denne skriver eller säger?

Om du har identifierat en systematik i punkt 7 har du identifierat avsaknaden av dialog i det som tidigare inträffat. Det innebär att i början kommer du uppfatta det som en dialog, baserat på din "uppfattning" av individen. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kommer försöka påverka dig att få en viss "uppfattning" (mer om detta senare).

Det en individ i centrum av den egoistiska cirkeln gör är att använda din generella "uppfattning" om hur människor kan vara, dina gränser för hur människor kan fungera. Genom denna generella "uppfattning" utesluts möjligheten att identifiera syften som är "onormala". Du befinner dig då i en tolkningssituation där allt som sker, skrivs eller sägs tolkas av dig på det "normala" sättet.

Därefter kommer du uppfatta att någonting ibland inte stämmer, i det läget kommer du identifiera det som inte stämmer, men inte fundera på övrigt som är skrivet, skrivs eller sagts eller sägs. Det som inte stämmer kommer uppfattas som ett "misstag" av något slag, eller att du själv misstolkat det som skrivits eller sagts.

Har du tillräckligt mycket skriftligt kan du genom att jämföra texterna "se" denna systematik om det rör sig om en individ i centrum av den egoistiska cirkeln.

"Att se varje tillfälle som en isolerad händelse för sig är enligt min uppfattning anledningen till att tiden för att komma till insikt fördröjs betydligt".

Om du inte har tillräckligt mycket skriftligt ge dig själv tid att koncentrerat reflektera tillbaka över en stor mängd "dialoger" med individen.

Om du kommer till en slutsats. Håll dig till slutsatsen.

I praktiken kommer din "uppfattning" om individen att på ett ögonblick förändras om du kommer till slutsatsen att det finns en systematik. Istället för att se det som inte stämmer som ett "misstag" eller ett tolkningsfel från din sida kommer du se en systematik som är för omfattande för att vara "misstag" från den andre individens sida - du ställer dig själv rimligen frågan om denna systematik är medveten eller avsiktlig från den andra individens sida. Du börjar försöka förstå det "onormala" och börjar leta information om diverse personlighetsstörningar.

Ta hand om er,

Manoredo

Inte endast i ord, inte endast i handling! - Låt inte en emotionell kränkning kompenseras med konkreta ting utan ett emotionellt gensvar del 2.

2010-01-11T17:34:00.007+01:00

Föregående inlägg beskrev betydelsen av att inte godkänna endast ord och inte heller endast handling utan ett emotionellt gensvar. Syftet är att förtydliga att ord och handling inte i sig medför en "normal" respons på en emotionell kränkning eller en integritetskränkning. Det är här du kommer förstå, om du är uppmärksam, om empatin och samvetet och känslorna finns där hos den andra individen eller inte. Det är här du kommer förstå om individen som "kränkt" eller gjort "misstag" upplever "kränkningen" eller "misstaget" eller inte - kort sagt om du får ett för dig "normalt" emotionellt gensvar.

Detta innebär att insikt i hur den andra individen "fungerar" eller inte "fungerar är inte när du får ett konkret ting utan först när du får ett emotionellt gensvar!

Det grundläggande är naturligtvis att inte endast godkänna ord som ursäkt eller förklaring, utan endast ord, förklaring följt av handling. Om fokus är på det emotionella gensvaret kommer din uppmärksamhet vara förhöjd så slutresultatet blir detsamma - du skapar en rimligare, troligare "uppfattning" om individen, en "uppfattning" som stämmer bättre med dennes egentliga karaktär och hur denna individ i själva verket beter sig.

Med ett emotionellt gensvar avser jag inte en stark känslomässig reaktion, vad jag avser är ett emotionellt gensvar. Titta på den som du bedömer bör ge ett emotionellt gensvar och kräv en ursäkt, "se" och bedöm själv om det du får är ett emotionellt gensvar eller om du upplever att denne istället försöker förstå vad det är som sker alternativt endast studerar dina känslouttryck.

En individ i centrum av den egoistiska cirkeln kommer inte "förstå" eller "känna" vad du känner utan fästa blicken på ditt ansikte och responsen i form av ord (om du får en sådan respons) kommer, enligt min uppfattning, att komma "fördröjt" utan ett "normalt" känslomässigt uttryck i ansiktet. Anledningen är att denne berörs inte av dina känslor (avsaknad av empati/ kall/bristande empatisk förmåga), sina känslor (avsaknad av känsloliv/ flackt, ytligt känsloliv), och "känner" inte av "stämningen" (avsaknad av empati/bristande empatisk förmåga) utan responsen sker först efter en medveten analys av de känslouttryck du uppvisar medan denne iakttar dig.

Ta hand om er,

Manoredo

Inte endast i ord, inte endast i handling! - Låt inte en emotionell kränkning kompenseras med konkreta ting utan ett emotionellt gensvar del 1.

2010-01-11T08:45:00.007+01:00

Det bedöms naturligtvis som helt normalt att individer försöker reparera "misstag" som begåtts. Har man sårat någon, gjort någon illa "känner" man detta. Samvetet gör sig gällande. Du funderar på vad du gjort, när du gör detta uppstår känslor som "känns". Dessa känslor bearbetar du. Beroende på "misstagets" art måste du bearbeta detta på olika sätt för att på så sätt finna harmoni igen.

Det som kanske av vissa bedöms som normalt är när individer inte försöker reparera "misstag". Någon sårar någon annan, gör någon annan illa. Denne som sårar "känner" detta. Samvetet gör sig gällande. Istället för att bearbeta det skyller individen på "annat" för att bli kvitt det som "känns", vilket fungerar i det korta perspektivet, men inte i det långa perspektivet - känslorna kommer tillbaka.

Det som rimligen inte bör bedömas som normalt är när individer medvetet inte försöker reparera "misstag". Någon sårar någon annan, gör någon annan illa och den som sårar "känner" inte detta. Samvetet gör sig inte gällande. Eftersom det inte "känns", finns inget att bearbeta. Om en sådan individ, som många av oss inte tror existerar, ljuger för sig själv och tror att någon annan eller något annat är ansvarig/ansvarigt till "misstaget" (skyller ifrån sig ansvaret) eller om denne vet att denne är ansvarig saknar betydelse för en sådan individ. Samvetet gör sig inte gällande och inga "känslor" behöver bearbetas. Enligt min uppfattning saknar det betydelse om en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln uppfattar att denne själv är ansvarig för sina handlingar eller inte. Anledningen är att detta inte kommer att påverka dennes handlingar, varken för individen eller för andra individer (återkommer om detta utförligare i senare inlägg)

Individer som befinner sig nära centrum av den egoistiska cirkeln försöker kompensera de medvetna emotionella kränkningarna med det icke emotionella, dvs konkreta ting.

Anledningen är inte att denne vill kompetensera en kränkning. Om du ser det på detta sätt kommer du godkänna en emotionell kränkning med ett konkret ting. Detta får två konsekvenser, du "förminskar" dig själv utan att vara medveten om detta och du förlorar din integritet. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln i sin tur har stärkt kontrollen över dig och försökt höja sig själv genom att "förminska" dig.

En individ som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln agerar utifrån ett syfte som inte är ett "normalt" syfte (se inläggen om psykopatens avsikt).

Känner du dig emotionellt kränkt eller "känner" du att en individ har kränkt din integritet godkänn inget annat än ett emotionellt gensvar, förvirras inte av de konkreta ting som erbjuds som kompensation utan att också få ett emotionellt gensvar. Om du inte får ett vad du tycker "normalt" emotionellt gensvar, lägg detta på minnet eller agera.

Ta hand om er,

Manoredo

Att kritisera andra individer när dessa är närvarande!

2010-01-08T14:55:00.004+01:00

Att en individ kritiserar andra individer i din närvaro är ett varningstecken!

Det är naturligtvis helt "normalt" att individer vid enstaka tillfällen kritiserar andra i din närvaro. Vad som uppfattas som "normalt" kan bara du själv avgöra.

Hur reagerar du själv när du hör någon kritisera någon annan som är i din närvaro?

På den frågan borde de flesta svara något i stil med "det beror på". Vad beror det på? Kanske något åt det här hållet:

1. Vem som sade det samt vilken uppfattning du har om denna person.

2. Vem den är som kritiseras samt vilken uppfattning du har om denna person.

3. Vad kritiken består av?

4. Hur kritiken framförs och i vilket sammanhang?

Vad är anledningen till att du skulle kritisera någon i någon annans närvaro?

Kanske något åt det här hållet:

1. Du "känner" att du blivit sårad eller att denna individ på något sätt gjort dig illa eller att denna individ på något sätt "hotar" din "ställning", din uppfattning, ditt "värde" för dig själv eller ditt "värde" i förhållande till din omgivning.

Men, vad innebär det att det finns andra som tar del av denna kritik?

2. Du vill "förminska" någon annan!

3. Du vill veta hur den andre agerar på det du säger!

4. Du vill veta hur de andra agerar när du kritiserar en individ!

5. Du "menar" egentligen ingenting, dvs du vet inte och tänker inte speciellt mycket på varför du kritiserade någon inför andra!

Eftersom en individ i centrum av den egoistiska cirkeln rimligen använder sig av verktyget att kritisera andra individer för att förändra uppfattningen om någon hos någon annan, "kartlägga" en individs eller flera individers reaktioner, eller för att förvirra sin omgivning, är det viktigt att vara uppmärksam så snart någon kritiserar någon annan - och lägga ett sådant tillfälle på minnet för att kunna förstå om detta sker systematiskt. Om du inte uppfattar och lägger sådana tillfällen på minnet kommer du aldrig att kunna bedöma om detta sker systematiskt och inte heller varför detta skedde överhuvudtaget.

Någonting som varken togs upp i inlägget "Att kritisera andra individer utan att dessa är närvarande!" eller tidigare i detta inlägg är naturligtvis frågan om "din egen känsla" vid dessa tillfällen, frågan är central. Beroende på "din egen känsla" kommer du uppfatta någon annans kritiserande av andra på helt olika sätt och därmed agera på olika sätt.

Ta hand om er,

Manoredo

"Egoism i ljuset av psykopati" del 3.

2010-01-07T08:55:00.007+01:00

Då och då inflikar jag inlägg med rubriken "egoism i ljuset av psykopati".

Anledningen är att om jag endast skulle skriva om "psykopater" och "psykopati" skulle själva mitt syfte med denna blogg förfelas.

Risken finns att om jag tydligt försökte sätta gränser för vad som skall betraktas som psykopati skulle jag för att uttrycka det milt, "överträda" en gräns som det inte finns någon anledning att "överträda".

De flesta av oss har inte befogenhet att sätta en allmänt gällande diagnos på en individ. Alla av oss har däremot rätt att för oss själva bedöma, kategorisera om vi vill och att för oss själva sätta något som liknar en diagnos på en annan individ, för att på så sätt kunna bedöma hur vi ska förhålla oss till denna individ.

Att reflektera och fundera för att på så sätt förstå delar och delarnas koppling till varandra eller så mycket som möjligt av vad psykiatrins "psykopati"- begrepp egentligen innebär och betyder utifrån sin egen tankevärld, erfarenheter eller kunskap och därifrån närma sig det man själv behöver bearbeta eller vill förstå är enligt min uppfattning fullkomligt rimligt. Anledningen är naturligtvis att de individer som utsätts för detta "onormala" vill få reda på vad detta "onormala" är och hur de ska förhålla sig till detta "onormala". Om detta "onormala" svårligen går att beskriva utifrån det "normala" söker man sig inte till information om det "normala" utan till det som ligger närmast beskrivet som en beskrivning på det "onormala" man råkat ut för eller vill förstå.

Det är endast ett tillvägagångssätt.

Enligt min uppfattning är följande viktigt:

Ju längre in i den egoistiska cirkeln du bedömer en individ befinner sig, desto viktigare är det att du håller dig till din egen ställda "diagnos" på individen och agerar i enlighet med det du kommit fram till. Om du bedömer att individen befinner sig nära centrum av den egoistiska cirkeln efter reflektion och analys och erfarenhet - håll fast vid detta - för dig själv.

Ta hand om er,

Manoredo

Att kritisera andra individer utan att dessa är närvarande!

2010-01-05T12:17:00.009+01:00

Att en individ kritiserar andra individer utan att dessa är närvarande är ett varningstecken!

Det är naturligtvis helt "normalt" att individer vid enstaka tillfällen kritiserar andra utan att dessa är närvarande. Vad som är att uppfattas som "normalt" kan bara du själv avgöra.

Hur reagerar du själv när du hör någon kritisera någon annan som inte är närvarande?

På den frågan borde de flesta svara något i stil med "det beror på". Vad beror det på? Kanske något åt det här hållet:

1. Vem som sade det samt vilken uppfattning du har om denna person.

2. Vem den är som kritiseras samt vilken uppfattning du har om denna person.

3. Vad kritiken består av?

4. Hur kritiken framförs och i vilket sammanhang?

Vad är anledningen till att du kritiserar någon annan som inte finns närvarande?

Kanske något åt det här hållet:

1. Du "känner" att du blivit sårad eller att denna person på något sätt gjort dig illa eller att denna individ på något sätt "hotar" din "ställning", din uppfattning, ditt "värde" för dig själv eller ditt "värde" i förhållande till din omgivning!

2. Du vill "förminska" någon annan för att på så sätt stärka banden, skapa förtroende, mellan dig själv och den du pratar med!

3. Du vill veta hur den andre agerar på det du säger!

4. Du "menar" egentligen ingenting, dvs du vet inte och tänker inte speciellt mycket på varför du kritiserar andra!

Syftet med detta inlägg och följande inlägg är inte att säga vilket syfte en specifik individ har med att kritisera andra individer inför någon, hur skulle jag kunna göra det, jag vet ju inte hur andra tänker. Vad man däremot rimligen kan och bör göra är att fundera och analysera generellt vad en fiktiv individ i centrum av den egoistiska cirkeln skulle kunna ha för syfte mot bakgrund av förståelsen kring psykopati, och det är rimligen detta syfte som är "onaturligt" och "onormalt".

Ta hand om er,

Manoredo

Uppsamlingsinlägg: Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!

2010-01-04T11:37:00.004+01:00

I de senaste inläggen har jag skrivit om ett antal punkter som, enligt min uppfattning, rimligen används av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln.

Som jag hoppas har framgått av dessa inlägg är avsikten från min sida att få den drabbade eller individer i närheten av den drabbade eller individer som befinner sig i omgivningen runt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att:

Genom identifikation och uppmärksamhet tydligare för sig själva sätta etiketter på ett visst kommunikativt beteende.

och att:

Genom identifikation och uppmärksamhet tydligare för sig själva sätta etiketter på det sätt de själva uppfattar kommunikationen från en viss individ.

Naturligtvis behöver det inte vara de punkter jag här behandlat - det kan vara några helt andra punkter. Fundera över om dessa punkter är relevanta och vad dessa punkter vill förmedla och om du själv anser att dessa punkter är logiska utifrån avsaknaden av empati och samvete.

Att se varje tillfälle som en isolerad händelse för sig är enligt min uppfattning anledningen till att tiden för att komma till insikt fördröjs betydligt.

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form betydelse. Det som eftersöks är ett sätt att få kontroll på dig som individ. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på händelser. Tyvärr är det enklast att få en "känslomässig" reaktion av någon genom att förvränga det du säger eller skriver på något sätt(skapar osäkerhet eller en synlig känsloreaktion), inte svara överhuvudtaget (skapar osäkerhet, förminskning eller en synlig känsloreaktion).

Du väger olika intressen mot varandra. Dessa olika intressen är ditt egna intresse för någonting och någon annans intresse för något annat. De individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln gör inte någon avvägning.

Enligt min uppfattning är förståelsen för detta primär och extremt viktig att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (kontruktiv) kritik med något annat! - punkterna 6. och 7.

2010-01-03T11:17:00.002+01:00

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkterna 6. och 7.

6. "Individen besvarar inte din fråga men du upplever att den konstruktiva kritiken har tagits emot."

7. "Individen besvarar inte din fråga och du upplever inte att den konstruktiva kritiken har tagits emot."

Här handlar det om att du inte får tillbaka någonting.

Att punkterna 6 och 7 är motsatserna till varandra är lätt att förstå.

I punkt 6. "känner" och upplever du av någon anledning att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

I punkt 7. "känner" och upplever du av någon anledning inte att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

Vad är det som gör att du "känner" på olika sätt? Du har ju inte fått något svar - så du har ju inte fått den andres svar?

Vad är det generellt som är problemet med dessa båda?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu ett "inget svar". Här är det alltså inte själva kritiken eller delar av denna som "attackeras". Istället är det individen i centrum av den egoististiska cirkeln som helt enkelt inte svarar överhuvudtaget - du får ingenting tillbaka i form av ord, känslouttryck.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen (kritiken)

2. På att du inte fick något svar överhuvudtaget.

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen (kritiken) och detta "inget svar" överhuvudtaget.

Desto märkligare du upplever att du inte fick svar på din fråga eller fundering, desto troligare är det att du uppfattar detta som om kritiken inte har tagits emot.

Desto viktigare du "känner" att frågan eller funderingen är, desto märkligare kommer du uppleva det faktum att du inte fått något svar överhuvudtaget.

Desto mindre viktig din fråga eller fundering är för dig desto troligare är det att du kan uppfatta detta som att kritiken har tagits emot och att "inte svaret" är "normalt".

Om din fråga eller fundering är viktig för dig - spara frågan eller funderingen till ett annat tillfälle och ställ den igen vid ett annat tillfälle som "känns" som rätt tillfälle och som du bedömer rimligen borde "kännas" rätt tillfälle för den andre! Se vad som händer och lyssna uppmärksamt på hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln bemöter din fråga eller fundering. Kom ihåg att du inte fick svar första gången så att du inte ser varje tillfälle som en isolerad händelse för sig.

Detta - att se varje tillfälle som en isolerad händelse för sig är enligt min uppfattning anledningen till att tiden för att komma till insikt fördröjs betydligt.

Här är det liksom i föregående inlägg viktigt att du inte "öppnar upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna på att du inte fick svar. Detta kan vara svårt att inte göra. Desto viktigare du upplever att frågan eller funderingen är för dig desto mer "normalt" och "rimligt" är det att agera i enlighet med dina känslor. Om du gör detta, fundera på vad som står här och gå tillbaka till inlägget Psykopatens manipulationer del 1. från den 4 September 2009.

Att inte besvara kan betyda många olika saker. Det är naturligtvis helt "normalt" att bete sig på detta sätt och kan ha hur många olika förklaringar som helst. Om det rör sig om en individ i centrum av den egoistiska cirkeln, rör det sig enligt min uppfattning, om antingen att "få din reaktion" eller helt enkelt att denne inte bryr sig överhuvudtaget.

Det första alternativet innebär att du inte ger denne någon reaktion genom att inte "öppna upp" ditt känsloregister, alltså inte visar vad du "känner". För att detta ska kunna fungera. Alltså:

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form betydelse. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på något. Tyvärr är det enklast att få en "känslomässig" reaktion av någon genom att "inte svara" och på så sätt spela på känsloregistret hos någon som har empati och samvete.

Du väger olika intressen mot varandra. Dessa olika intressen är ditt egna intresse för någonting och någon annans intresse för något annat. De individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln gör inte någon avvägning.

Enligt min uppfattning är ovanstående (och det som står i föregående inlägg om "Att bemöta konstruktiv (kritik) med något annat! i kombination med Psykopatens manipulationer del 1. den 4 September 2009) primär och extremt viktig att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.

Om du dras med i detta utan att "tänka på" vad som hänt innan, under, och efter denna tystnad, missar du möjligheten att identifiera detta som "onormalt" och uppfattar det som "normalt". Om du funderar på denna tystnad som svar kommer du förstå hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar om det sker systematiskt. Observera detta så att ni inte tror att jag är av den uppfattningen att "tystnad" som svar inte skulle kunna vara "normalt".

Det andra alternativet "att inte bry sig överhuvudtaget" får du information om genom att vara uppmärksam och inte se varje händelse som en isolerad händelse i sig.

Hur du uppfattar den andres tystnad är naturligtvis avgörande eftersom det är vad du "känner" som avgör om du har förtroende för den andra individen eller inte.

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln kan hantera sin omgivning så snart kritik framställs tillsammans med de senaste inläggen.

Det är "tystnaden" på de frågor och funderingar du bedömer viktiga som kan ge tillräckliga signaler för att medvetet börja fundera kring den andre individen. Tillräckligt många sådana "icke- svar" i kombination med annat kan få den drabbade att börja förstå genom analys och reflektion.

Tillräckligt obegripliga sådana "tystnadssvar" i kombination med annat kan få den drabbade att börja förstå och inse att det är inte är ens egna "fel". Det behöver naturligtvis inte vara några som helst personlighetsstörningar inblandade, utan helt vanliga mänskliga reaktioner. Men, om du inte funderar på dessa "tystnadsvar", "icke-svar" och direkt tolkar dem som "normala" mänskliga reaktioner kommer dessa rent naturligt vara just "helt normala" mänskliga reaktioner. Lägg dessa istället på minnet och gå igenom och analysera dessa "tystnadssvar" eller "icke-svar".

Det är även här som stora "misstag" kommer att ske. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kan inte "känna" av hur viktig frågan eller funderingen är för dig, eftersom detta naturligtvis är fullständigt oviktigt för denna individ men framförallt att denne är oförmögen att förstå detta. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kan använda sig av "tystnadssvaret" i helt obegripliga situationer och på ett sådant sätt att ett sådant "svar" kan få dig att förstå att du helt missuppfattat den andra individen och göra dig mer uppmärksam fortsättningsvis.

Återigen - det är en helt vanlig mänsklig reaktion att av någon anledning bli tyst när någonting tas upp av en annan människa. En helt vanlig mänsklig reaktion att uppträda på ett annat sätt om starka känslor är involverade, ett helt vanligt mänskligt beteende att i vissa situationer bete sig på ett sätt som för en annan människa kan upplevas som konstigt.

Det som gör att dessa "tystnadssvar" från en individ i centrum av den egoistiska cirkeln till någonting annat är just att dessa "tystnadssvar" är något annat och "känns" på ett annat sätt, någonting som du inte upplevt tidigare, och som "känns" helt "onormalt" och "onaturligt".

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5d

2010-01-02T11:19:00.003+01:00

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 5d.

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv."

5.d "Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du vill kritisera den individ du talar med."

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu en kritik som inriktar sig på syftet med dina egna fundering och frågor. Här är det alltså inte själva kritiken eller delar av denna som "attackeras". Istället är det individen i centrum av den egoistiska cirkeln som uppfattas "gå i försvarsställning", men som i själva verket innebär en "attack".

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen (kritiken)

2. På "försvaret"

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen (kritiken) och "försvaret".

Desto mer känsloladdat själva "försvaret" "känns", desto troligare är det att du inte uppfattar att "försvaret" i själva verket är en "attack". Desto mer känsloladdat "försvaret" "känns" detta troligare är det att du "släpper" din egna fråga eller fundering och det som behandlas är endast själva "försvaret". Samtalet har helt bytt innehåll. Samtalet är styrt i en annan riktning. Detta kan "upplevas" som "helt naturligt", dvs det är inte säkert att du ens reflekterar över att samtalet har bytt innehåll, alternativt att du upplever att samtalet har tappat fokus från det du ville diskutera eller föra en dialog om. Liksom i föregående inlägg; Det är i detta läge primärt, enligt min uppfattning:

Byt inte fokus på det du vill diskutera eller framföra (konstruktiv) kritik mot.

Om du håller dig till din fundering eller fråga kommer du uppleva att dialogen du eftersöker inte kommer till stånd. Här är det liksom i föregående inlägg viktigt att du inte "öppnar upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna på vridningen av samtalet utan endast håller dig till det du undrade och frågade om. Alltså på samma sätt som i föregående inlägg. Skillnaden här är att det för många är svårare att behålla lugnet eftersom vad individen i centrum av den egoistiska cirkeln försöker göra är att få dig till den som "attackerar". Vad som hänt är att individen i centrum av den egoistiska cirkeln "spelar på ditt känsloregister" och försöker vända på ditt eget syfte. En människa med empati och samvete vill inte skada någon annan - om någon annan uppträder som att denne blivit kränkt av något reagerar en människa med empati och samvete med "dåligt samvete".

Fundera på vad som står här och gå tilbaka till föregående inlägg och läs Psykopatens manipulationer del 1 från den 4 September 2009.

Detsamma gäller naturligtvis i skrift.

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form betydelse. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på något. Tyvärr är det enklast att få en "känslomässig" reaktion av någon genom att "gå i försvarsställning" och på så sätt spela på känsloregistret hos någon som har empati och samvete.

Du vill inte såra någon eller snarare du väger olika intressen mot varandra. Dessa olika intressen är ditt egna intresse för någonting och någon annans intresse av något annat. De individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln gör inte någon avvägning, men det gör du.

Enligt min uppfattning är ovanstående (och det som står i föregående inlägg och i de två senaste inläggen och inlägget i psykopatens manipulationer del 1. den 4 September 2009) primär och extremt viktigt att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.

"5. d Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du vill kritisera den individ du talar med."

Själva mekanismen i 5d. sker enligt min uppfattning som plötsliga "utbrott" och kan komma i lägen som är helt oförståeliga. Om du dras med i detta utan att "tänka på" vad som hänt innan, under, och efter ett sådant "utbrott" missar du möjligheten att identifiera detta. Om du funderar på dessa "utbrott" kommer du börja förstå hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln uppträder om saker inte går dennes väg eller om någon har befogade synpunkter på någonting som berör individen, antingen personligheten i sig eller någonting som denna individ uppfattar som kritik mot någonting som denne omedelbart och konstant förknippar med den egna personligheten.

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln kan hantera sin omgivning så snart kritik framställs. Man kan naturligtvis se det antingen som ett försök att tydligare "kartlägga" en annan individs "känslouttryck", men enligt min uppfattning kan det vara enklare att inte se det på detta sätt. Anledningen är att dessa "utbrott" är viktigare att lägga på minnet och fundera över än någonting annat.

Det är dessa "utbrott" som kan ge tillräckliga signaler för att medvetet börja fundera kring den andre individen. Tillräckligt många sådana "utbrott" i kombination med annat kan få den drabbade att börja förstå genom analys och reflektion. Tillräckligt obegripliga sådana "utbrott" i kombination men annat kan få den drabbade att börja förstå. Det behöver naturligtvis inte vara några som helst personlighetsstörningar inblandade, utan helt vanliga mänskliga reaktioner. Men, om du inte funderar på dessa "utbrott" och direkt tolkar dem som "normala" mänskliga reaktioner kommer dessa rent naturligt vara just "helt normala" mänskliga reaktioner. Lägg dessa istället på minnet och gå igenom och analysera dessa "utbrott".

Det är även här som stora "misstag" kommer att ske. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kan göra detta "försvar" för tydligt och i helt fel proportioner och på ett sådant sätt att detta får dig att förstå att du helt missuppfattat den andra individen och göra dig mer uppmärksam fortsättningsvis.

Även om det är en helt vanlig mänsklig reaktion att gå i försvarsställning och detta inlägg berör ett helt "normalt" mänskligt beteende, kommer de som utsätts för denna "försvarsställning" av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att "uppleva" och "se" det "onormala" i sättet att gå i försvarsställning på. Det blir felaktiga känslouttryck som visas från individen i centrum av den egoistiska cirkeln och det blir fel "timing" i själva "försvaret" och det blir "fel" beteende och känslouttryck efter ett sådant "utbrott" från någon som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln.

Återigen - det är en helt vanlig mänsklig reaktion att gå i försvarsställning, en helt vanlig mänsklig reaktion att uppträda på ett annat sätt om starka känslor är involverade, ett helt vanligt mänskligt beteende att i vissa situationer tappa fattningen och överagera på någonting.

Det som gör dessa "utbrott" från en individ i centrum av den egoistiska cirkeln till någonting annat är just att dessa "utbrott" är något annat och "känns" på ett annat sätt, någonting du inte upplevt tidigare, och som "känns" helt "onormalt" och "onaturligt".

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5c

2010-01-01T11:56:00.003+01:00

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5c.

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv."

5c. Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingen beror på att du själv har en "felaktig attityd".

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu en kritik för att du "vågade" eller överhuvudtaget ställde frågan eller funderingen. Här är det alltså inte själva kritiken eller delar av denna som "attackeras", utan du själv, ditt syfte och i praktiken hela ditt "sätt att tänka" som attackeras.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen (kritiken)

2. På "attacken"

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen (kritiken) och "attacken" mot dig själv.

Desto mer känsloladdat själva "attacken" mot dig själv "känns", desto troligare är det att du "släpper" din egna fråga eller fundering och det som behandlas är endast själva "attacken". Samtalet har helt bytt innehåll. Samtalet är styrt i en annan riktning. Detta kan "upplevas" som "helt naturligt", dvs det är inte säkert att du ens reflekterar över att samtalet har bytt innehåll, alternativt att du upplever att samtalet har tappat fokus från det du ville diskutera eller föra en dialog om. Liksom i föregående inlägg; Det är i detta läge primärt, enligt min uppfattning:

Byt inte fokus på det du vill diskutera eller framföra (konstruktiv) kritik mot.

Om du håller dig till din fundering eller fråga kommer du uppleva att dialogen du eftersöker inte kommer till stånd. Här är det liksom i föregående inlägg viktigt att du inte "öppnar upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna på vridningen av samtalet utan endast håller dig till det du undrade och frågade om. Alltså på samma sätt som i föregående inlägg. Skillnaden här är att det för många är svårare att behålla lugnet eftersom det är du själv, ditt syfte och i praktiken hela ditt "sätt att tänka" som attackeras. Fundera på vad som står här och gå tillbaka till föregående inlägg och läs Psykopatens manipulationer del 1 från den 4 September 2009.

Detsamma gäller naturligtvis i skrift.

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form betydelse. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på något. Tyvärr är det enklast att få en "känslomässig" reaktion av någon genom att "attackera" en annan person, en annan persons syfte, en annan persons "sätt att tänka".

Det är därför människor med empati och samvete tar hänsyn till andra människors integritet - du vill inte såra någon eller snarare du väger olika intressen mot varandra. Dessa olika intressen är ditt egna intresse för någonting och någon annans intresse av någonting annat. De individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln gör inte någon avvägning.

Enligt min uppfattning är ovanstående (och det som står i föregående inlägg och inlägget i Psykopatens manipulationer del 1. den 4 September 2009) primär och extremt viktigt att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.

5c. "Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingen beror på att du själv har en "felaktig attityd"

Själva mekanismen i 5c. sker enligt min uppfattning i steg och blir mer och mer tydlig. Inledningsvis är du inte medveten om vad som sker, du har alltså inte identifierat vad som är problemet och kan därför inte logiskt eller känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. I kombination med ditt självförtroende minskar, minskar möjligheten att agera mot denna andre när du börjar tycka att detta beteende kanske ändå borde uppfattas som icke- rimligt.

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne försöker att tydligare "kartlägga" en annan individs "känslouttryck". Det är även här som stora "misstag" i kartläggningen kan ske. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kan göra detta för "tydligt" baserat på en totalt felaktig tidigare "kartläggning". Detsamma gäller naturligtvis även det som står i föregående inlägg.

Denna psykologiska mekanism är viktig att förstå, och i så tidigt skede som möjligt.

Syftet är liksom tidigare att den mentala styrkan och personligheten ska minska hos den eller de som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation för att därefter när den mentala styrkan har sjunkit tillräckligt mycket hos de som bearbetats kan dessa individer "klumpas ihop" till en grupp och gruppen kan behandlas på samma sätt enligt punkt 4.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en individ i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Det är detta som går att identifiera genom uppmärksamhet.

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5 b

2009-12-31T11:01:00.004+01:00

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5b

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv".

5 b Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna.

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu en kritik på själva kritiken. Här är det alltså själva kritiken eller delar av denna som "attackeras".

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen (kritiken)

2. På den lämnade kritiken

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen och den "attackerande" kritiken.

Desto mer känsloladdat detta andra "känns" för dig desto troligare är det att du "släpper" din egna fråga eller fundering och det som behandlas är endast den "attackerande" kritiken. Samtalet har helt enkelt bytt innehåll. Samtalet är styrt i en annan riktning. Detta kan "upplevas" som "helt naturligt", dvs det är inte säkert att du ens reflekterar över att samtalet har bytt innehåll, alternativt att du upplever att samtalet har tappat fokus från det du ville diskutera eller föra en dialog om. Det är i detta läge primärt, enligt min uppfattning:

Byt inte fokus på det du vill diskutera eller framföra (konstruktiv) kritik mot.

Om du håller dig till din fundering eller fråga kommer du uppleva att dialogen du eftersöker inte kommer till stånd. Här är det viktigt att du inte "öppnar upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna på vridningen av samtalet utan endast håller dig till det du undrade och frågade om. Anledningen är det jag beskrev i inlägget Psykopatens manipulationer del 1. den 4 September 2009:

"Om någon kränker en själv drivs de flesta männsikor att:

Förklara att detta inte är ett acceptabelt beteende.

Större kränkning leder till ett starkare känslouttryck för att visa på graden av kränkning. Ju mer kränkt du känner dig ju troligare är det att du vill, måste, "känner" att du vill förmedla detta till den som utsätter dig för kränkningen.

Gentemot människor med känslor och empati och normalt förnuft fungerar detta. Syftet är att få en människa att upphöra med kränkningen mot dig personligen alternativt mot andra, för de som drabbas kan "känna" starkt för andra så att kränkningen mot någon annan "känns" som en kränkning mot en själv - du "känner" att du vill, måste hjälpa.

Syftet med det hela är alltså att den som kränkt skall förstå och "känna" att den som blivit kränkt har blivit kränkt och målet är naturligtvis att den andre ska få en förståelse för själva kränkningen och hur du "känner" och därför upphöra med kränkningen.

För alla drabbade som fått insikt om att denna typ av karaktärer existerar blir det antingen direkt eller efter en tid en självklarhet att detta syfte blir helt förfelat gentemot en individ i centrum av den egoistiska cirkeln och målet är omöjligt att nå.

Psykopaten kränker med vilja för att få kontroll.

När psykopaten genom observation, när du finns i dennes närhet ser att du blir kränkt (denne har ingen förståelse för själva kränkningen hur detta "känns", för den är helt oväsentlig, inte heller förståelse för hur du känner för det är också helt oväsentligt) är det endast ett tillskott i "kartläggningen" av din karaktär. Desto mer kränkt du känner dig desto starkare känslouttryck för dig, desto tydligare blir "kartläggningen", desto lättare blir du att styra och kontrollera."

Detsamma gäller naturligtvis i skrift.

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form i texten betydelse. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på något. Detta innebär att fokus bör ligga på syftet med texten. Vad är det egentligen som står i texten från individen i centrum av den egoistiska cirkeln?

Läs det som står - i första läget läs igenom texten utan att stanna vid själva formen eller innehållet i texten. Hur "känns" det när du gått igenom texten. Stanna där. Lugna ned dig och fråga dig själv vad syftet är eller kan vara med texten. Fråga dig själv - är detta en neutral text (för att ge information), en värdeladdad text eller är det en text som det är tänkt att du ska reagera på känslomässigt. Stanna där. Om du kommer fram till att det "känns" som om texten som helhet har som syfte att provocera eller endast att få en reaktion från dig eller någon läs igenom texten en gång till och fokusera på innehållet och formen i texten. Du kommer att märka att du kommer uppfatta texten på ett helt annat sätt.

Enligt min uppfattning är ovanstående (och det som står i Psykopatens manipulationer del 1, den 4 September 2009) primär och extremt viktigt att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.

5b. "Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna" är naturligtvis en del i att kartlägga reaktioner från andra individer.

Själva mekanismen i 5b. sker enligt min uppfattning i steg och blir mer och mer tydlig. Inledningsvis är du inte medveten om vad som sker, du har alltså inte identifierat vad som är problemet och kan därför inte logiskt eller känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. I kombination med att ditt självförtroende minskar, minskar möjligheten att agera mot denna andre när du börjar tycka att detta beteende kanske ändå borde uppfattas som rimligt.

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne försöker att tydligare "kartlägga" en annan individs "känslouttryck".

Denna psykologiska mekanism är viktig att förstå, och i så tidigt skede som möjligt.

Syftet är liksom tidigare att den mentala styrkan och personligheten ska minska hos den eller de som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation för att därefter när den mentala styrkan har sjunkit tillräckligt mycket hos de som bearbetats kan dessa individer "klumpas ihop" till en grupp och gruppen kan behandlas på samma sätt enligt punkt 4.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en individ i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Det är detta som går att identifiera genom uppmärksamhet.

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5a

2009-12-30T15:24:00.004+01:00

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5a.

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv.

5 a Kritiken som lämnas är kritik på något annat än det du kritiserade.

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu "något annat" som kommer upp och kritiseras. Dettta är snarast att betrakta som en kombination av innebörden i punkt 4. alltså beskedet "du ska vara tyst" och en styrning av samtalet bort från det du frågade eller undrade över. Desto viktigare, eller mer prioriterat detta andra framställs eller desto mer känsloladdat detta andra är desto troliga är det att du "upplever" övergången till detta "något annat" som "helt naturligt" alternativt "öppnar du upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna och du blottar dig och dina känsloyttringar identifieras och manipuleras med. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen

2. På detta "något annat"

3. Du vet inte vad du ska göra med frågan eller funderingen eller om eller när du ska ställa frågan eller funderingen. Du funderar ännu mer på frågan eller funderingen, ställer frågan eller funderingen senare, eller du ställer inte frågan eller funderingen överhuvudtaget.

4. Eftersom detta "något annat" bedömdes av den andre som viktigare än din fråga eller fundering förstår du att detta var viktigare för den andre. Du bedömer då hur viktig din egen fråga eller fundering är. Risken är stor att om detta sker systematiskt kommer dina egna frågor och funderingar att betraktas inte bara som oviktiga för den andre utan även för dig själv, du förminskas.

Till skillnad från föregående inlägg är beskedet att din fråga eller fundering är inte viktig. Följden blir att den andre "äger" samtalet, bestämmer vad som ska diskuteras, får diskuteras - dialogen uteblir helt.

Detta är vad som utgör en psykisk misshandel om det sker systematiskt. Detta sker i steg och blir mer och mer tydligt. Inledningsvis är du inte medveten om vad som sker, du har alltså inte identifierat vad som är problemet och kan därför inte logiskt eller känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. I kombination med att ditt självförtroende minskar, (dina frågor och funderingar är ju inte värda någonting) minskar möjligheten att agera mot denna andre när du börjar förstå att "du ska vara tyst", - endast konstatera coh lyda enligt punkt 4 (föregående inlägg).

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne inte vet hur den person eller de personer denna vill kontrollera kommer att agera.

Denna psykologiska mekanism är viktig att förstå, och i så tidigt skede som möjligt.

Syftet är att den mentala styrkan ska minska hos den eller de som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation för att därefter när den mentala styrkan har sjunkit tillräckligt mycket hos de som bearbetats kan dessa individer "klumpas ihop" till en grupp och gruppen kan behandlas på samma sätt enligt punkt 4.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en person i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Eftersom denna behandling sker individuellt för att därefter nå punkt 4 där individerna i en grupp "kommer vara tysta och endast lyda" är det primärt för en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att hålla isär olika grupper från varandra, olika individer från varandra. Detta utgör de "vattentäta skotten" mellan olika individer eller mellan olika delar av dennes omgivning.

Det är detta som går att identifiera genom uppmärksamhet.

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 4.

2009-12-17T09:56:00.004+01:00

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 4.

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att det du frågade inte är någonting som du ska ifrågasätta eller ens fundera kring.

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även en kritik som anger att dina frågor eller funderingar är ingenting som du har rätt att på något sätt ventilera. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen

2. Att du inte ska eller får ha den funderingen

3. Att du inte får ventilera denna fråga eller fundering.

Till skillnad från föregående inlägg är beskedet att "du ska vara tyst". Du "tänker" något i stil med "vänta nu, varför får jag inte diskutera detta? Varför får jag inte diskutera detta?" alternativt "Jaha, detta ska jag alltså inte diskutera (i praktiken: endast konstaterar och lyder).

Följden blir att dialogen uteblir helt.

Du kan naturligtvis känna frustration för att du inte får svar på dina frågor och funderingar, men du har identifierat vad som är problemet och kan logiskt och känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. Detta problem går även att diskutera med andra om andra har hört samma sak.

Enligt min uppfattning, är detta sättet en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne tror sig veta att den person eller de personer som tar del av det inte kommer att våga kritisera - att "de kommer vara tysta och endast lyda"

Det är när någon ändå vågar ställa dessa frågor som den individuella "bearbetningen" av en individ intensifieras, i första läget med verktyget i punkt 2 "Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade eller undrade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga eller fundering finns kvar hos dig" (se inlägget om punkt 2.)

Syftet är att den mentala styrkan ska minska hos den som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en person i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning. Det största problemet är att inte ens den som utsätts för detta förstår vad som händer - förrän det är försent, om de inte redan tidigare vet hur en person i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 3.

2009-12-10T10:07:00.003+01:00

forts. Att bemöta (kontruktiv) kritik med något annat! från den 5 December, nu punkt 3.

" Individen besvarar och du upplever att du får någonting annat tillbaka som inte har med det du frågade efter att göra. Följden blir att du har fått ett svar på din fråga eller fundering men frågan eller funderingen är helt obesvarad."

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även ett svar som inte besvarar frågan eller funderingen. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen.

2. På svaret du fick

3. Avsaknaden av kopplingen mellan frågan eller funderingen och det svar du fick.

Till skillnad från föregående inlägg blir avsaknad av koppling tydlig.
Du "tänker" något i stil med "vänta nu, svaret har ingenting med det jag frågade eller funderade på och förmedlade. Svaret du fick låter helt enkelt bara märkligt."

Dialogen uteblir förvisso på samma sätt som i föregående inlägg om detta sker systematiskt, men du blir inte förvirrad. Du kan naturligtvis känna frustration för att du inte får svar på dina frågor och funderingar, men du har identifierat vad som är problemet och kan logiskt och känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. Detta problem går även att diskutera med andra om andra hört samma sak.

Enligt min uppfattning, är detta inte sättet en individ i centrum av den egoistiska cirkeln försöker hantera sin omgivning.

Det är endast när individen börjar tappa sin kontroll över det denna vill kontrollera som denna typ av märkliga svar kommer. Det är vid dessa tidpunkter manipuleringsteknikerna (se tidigare inlägg om detta) blir tydliga och i vissa fall helt obegripliga.

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 2.

2009-12-09T09:03:00.003+01:00

Punkt 2 "Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade eller undrade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga eller fundering finns kvar hos dig".

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även ett svar som inte besvarar frågan eller funderingen. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen

2. På svaret du fick

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen och på svaret du fick.

Du har alltså nu fått tre istället för en fundering att fundera på!

En "normaliserad" psykopat eller en individ som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln använder, enligt min uppfattning, detta verktyg systematiskt. Detta skapar förvirring och samtidigt skapas oundvikligen känslor hos den som systematiskt utsätts för detta (se tidigare inlägg psykopatens manipulationer del 1).

Det kanske låter för enkelt, men en individ som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln får på detta sätt efter en tid individerna denna "behandlar" och "utnyttjar" för egna syften, att bli tysta, inte ifrågasättande. De som "kopplar bort" denna avsaknad av dialog blir ett lydigt redskap åt en annan individ. Dessa individer "tränger bort" problemet. De som funderar och tänker kommer antingen lämna arbetsmiljön, eller utsättas av denna behandling i allt högre grad, naturligtvis i kombination med övriga manipuleringsmetoder.

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 1. och punkt 6.

2009-12-08T08:43:00.004+01:00

forts. på inlägget - Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat. Punkterna 1. och 6.

p1. Individen besvarar och du upplever att du får svar på din fråga eller det du undrar över. Följden blir att du har fått svar på det du undrade över.

Allt är väl. Dina funderingar har blivit bemötta. Dina "förhållningsregler" är klara. Dina tankar på det du funderade på kan lämnas därhän av den enkla anledningen att "det finns ingenting längre att fundera över kring det du funderade på".

Därmed inte sagt att du inte funderar eller kan fundera på svaret. Min poäng är att så snart någon fundering har blivit besvarad eller snarare att du upplever att funderingen har blivit besvarad ägnas inte längre kraft eller tid på det du funderade på.

p6. Individen besvarar inte din fråga men du upplever att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

Allt är väl. Du upplever att du får/fått säga det du funderade på. Du "känner" att det du sagt har tagits emot och du får svar på dina funderingar vid ett senare tillfälle.

Dessa båda punkter är rimligen grundförutsättningarna för känslan av ett "öppet klimat" på arbetsplatsen. Du ska kunna "känna" att du får uttrycka dina funderingar eller ställa vad du upplever är konstruktiva frågor. Du "känner" att du kan göra detta. Du "känner" att du vill göra detta.

Fråga dig själv, har ni ett "öppet klimat" på din arbetsplats? Om inte, vilka funderingar, vilka konstruktiva frågor "känner" du att du inte kan eller inte bör eller inte får ställa till din chef, eller till en kollega?

Ta hand om er,

Manoredo

"Egoism i ljuset av psykopati" del 2.

2009-12-07T08:18:00.004+01:00

Som jag hoppas att ni märkte från inlägget "Egoism i ljuset av psykopati" och framåt, talar jag numera på bloggen om individer som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln.

De individer som befinner sig extremt långt in i de egoistiska cirkeln är alltså individer som antingen är "normaliserade" psykopater eller de som inte är det. De som inte är det beter sig på liknande sätt som den "normaliserade" psykopaten - därav "egoism i ljuset av psykopati". De "normaliserade" psykopaterna är helt enkelt värre då de "lider" av den beskrivna karaktärsstörningen. Det som utgör ett problem för psykiatrin är att bestämma gränsen för när karaktärsstörningen finns och inte finns.

Om vi uttrycker det på följande sätt; en individ som befinner sig i mittpunkten i den egoistiska cirkeln saknar känsloliv och empati; en individ som inte befinner sig i mittpunkten i den egoistiska cirkeln, men extremt långt in har med all säkerhet något sorts känsloliv och/eller empati (flackt, ytligt känsloliv) respektive (kall/bristande empatisk förmåga, men känslolivet fungerar inte alls "normalt".

De som vet eller "känner" att de utsätts för en person extremt långt in i den egoistiska cirkeln behöver inte göra denna bedömning. Bedömningen är redan gjord - denna person manipulerar, ljuger, skadar beter sig som om denne varken har ett känsloliv eller empati och beter sig som om denne är en "normaliserad" psykopat.

Betyder detta att jag inte tror att det finns "normaliserade" psykopater - inte alls. Betyder detta att jag tror att det finns individer som beter sig som "normaliserade" psykopater utan att vara psykopater - ja.

Det är en individs beteende som påverkar andra människor.

och

Det är en individs avsaknad eller bristande empati som gör att andra människor som har empati "känner" eller kan "känna" att någonting är "fel" - det är "tomt" eller "du får inget tillbaka" (se inlägget reaktioner och signaler från 31/8).

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!

2009-12-05T10:22:00.003+01:00

Om du säger något till någon annan med avsikten att få svar eller besked på något - vad svarar denna individ?

Först och främst: Din avsikt ska vara att förmedla någonting, få till en diskussion, eller en vilja att få reda på någonting som du själv tycker är viktigt, inte att attackera någon i form av personangrepp. Det är alltså frågan om konstruktiv kritik eller en fråga som framförs på ett sätt som du bedömer och "känner" att du förmedlar på ett konstruktivt sätt.

Vad svarar en individ på något sådant?

1. Individen besvarar och du upplever att du får svar på din fråga eller det du undrar över. Följden blir att du har fått svar på det du undrade över.

2. Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga finns kvar hos dig.

3. Individen besvarar och du upplever att du får någonting annat tillbaka som inte har med det du frågade efter att göra. Följden blir att du har fått ett svar på din fråga men din fråga är helt obesvarad.

4. Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att det du frågade inte är någonting som du ska ifrågasätta eller ens fundera kring.

5. Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig . Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv.

5. a Kritiken som lämnas är kritik på något annat än det du kritiserade.

5. b Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna.

5. c Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du själv har en "felaktig attityd".

5. d Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du vill kritisera den individ du talar med (direkt personangrepp).

6. Individen besvarar inte din fråga men du upplever att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

7. Individen besvarar inte din fråga och du upplever inte att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

Nämnda punkter är det som jag närmast kommer att skriva om i detalj. Punkten 5. c är oerhört omfattande. Att verkligen kunna identifiera hur den konstruktiva kritiken, frågan, undran tas emot är viktigt. Allt som stannar kvar hos dig själv finns kvar hos dig själv.

Ta hand om er,

Manoredo

Att kräva besked eller åtgärd snabbt - men omständigheterna kräver inte besked eller åtgärd snabbt!

2009-12-04T08:43:00.004+01:00

Hur väl tror du att du lyssnar på vad en person säger?

En relevant fråga i sammanhanget.

Hur ofta har du inte lyssnat på någon som säger något som skapar känslor hos dig som gör att det individen säger uppfattas som något annat än det som faktiskt sägs!

Om vi nu vänder på detta; Hur ofta tror du att du missat dubbelbetydelser, blivit manipulerad eller påverkad av en individ som genom det denne säger påverkar dina känslor så att du inte "kan", har möjlighet att lyssna på vad denne egentligen säger!

Det är endast i efterhand som du förstod eller förstår vad denna individ egentligen sade.

Om någon kräver eller vill få besked snabbt eller att en åtgärd ska vidtas snabbt innebär det att tidsramen för reflektion är liten.

Om någon kräver eller vill få ett omedelbart besked eller beslut eller åtgärd innebär det att tidsramen för reflektion är minimal, omedelbar.

Problemet i dessa båda fall, framförallt i det sistnämnda är att tidsaspekten gör att risken är stor att du så snart du fått kravet eller begäran eller önskan om ett omedelbart besked eller beslut eller ställningstagande fokuserar mer på vad du själv ska, bör svara och inte reflekterar alls på vad som faktiskt sades. Det som sägs sätts inte in i något perspektiv, eller sammanhang eller ens kopplas ihop med något annat som sagts tidigare av samma individ. Risken är stor att det inte kopplas ihop med något annat som har med det som sägs att göra.

När du då måste fatta beslut eller ta ställning kommer du att fatta beslut eller ta ställning till det som du tror att denna person säger och inte ens det - du kommer att fatta beslut eller ta ställning till vad du omedelbart "känner" - inte efter förnuft, analys av det som den andra säger.

Du tar ställning eller fattar ett beslut eller agerar utan att veta vad du tar ställning till, fattar ett beslut utan att veta grundförutsättningarna för ditt beslut, du agerar utan att du vet vad du agerar på. Du styrs av det du "känner", inte av förnuftet eller efter analys eller reflektion!

Kräver omständigheterna att besked, ställningstagande måste ges fort? Ja, naturligtvis är det så i vissa fall eller i många fall beroende på vad vi pratar om. Men ...

En individ som manipulerar vill dock få det mesta att gå fortare än vad omständigheterna kräver. Om du inte ställer dig frågan varför omständigheterna kräver ett snabbt besked, ställningstagande eller agerande utgår du från att omständigheterna är på ett visst sätt. Du reflekterar inte över anledningen till kravet på omedelbarhet eller varför någonting skall ske snabbt - du bara gör.

Om du bara gör, utan reflektion är du lätt att manipulera. Är detta provocerande att höra?

Ta hand om er,

Manoredo

Arbetsplatsen; Uppsamlingsinlägg i punktform med kortfattad förklaring.

2009-12-03T08:50:00.007+01:00

Viktiga punkter för förståelse:

1. Avsaknaden av "förhållningsregler", eller dubbla "förhållningsregler".

Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna. Viktiga delar av arbetets utförande kommer vara "oklart".

2. Kontrollen ökar, förtroendet minskar.

Kontroll över verksamheten, kontroll över arbetets utförande eller arbetets utförande byts ut mot kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.

3. "Vattentäta skott" existerar.

Genom direkta och indirekta hot, belöningar och psykologiska faktorer tystnar alternativa kommunikationsvägar. Kommunikationvägar mellan grupper avbryts i vissa frågor, kommunikation mellan individer inom en grupp eller grupper på samma arbetsställe filtreras "vissa saker pratar man inte om", kommunikation mellan anställda och tidigare anställda "förbjuds" antingen uttalat eller outtalat.

4. "Locket på".

Företaget behandlar egna oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer, problem i stort med att tysta ned dessa - på alla nivåer inom företaget. Istället för att försöka lösa själva problemen attackeras följden (verkan) av de egna interna problemen med de beteenden som framgår av samliga tidigare inlägg (beskrivningen hur en "normaliserad" psykopat opererar).

5. Dubbla budskap.

Externt budskap är något helt annat än internt budskap. Internt försöker företaget att få anställda att tro på det externa budskapet. Det externa budskapet kommer av ett stort antal anställda att upplevas som en "lögn" eller mer eller mindre strida mot vad företaget egentligen gör, är och förhåller sig i primära frågor. Företaget är något annat än det utger sig för att vara. "Högt i tak" blir en slogan inom företaget även om alla vet att det inte förhåller sig så.

6. Människor påverkas.

Oundvikligen sker detta. Osäkerhet infinner sig, misstänksamheten ökar generellt, sjukskrivningar ökar, personalomsättningen ökar, omstruktureringar i ledningsgrupp, bland chefer och anställda byts ut i snabb takt, formella och informella makthierarkier blir flytande eller extremt hierarkiska, arbetsplatsens psykologiska klimat påverkar den enskilde psykiskt utanför arbetet. Du tänker inte på din arbetsprestation i sig, utan ditt arbete i förhållande till din chef, din arbetsprestation i förhållande till din kollega. Din arbetsprestation i förhållande till "förhållningsreglerna" på arbetsplatsen. Betydelsen av lojalitet inom företaget stärks och markeras tydligare.

Hur kan ett sådant klimat finnas eller skapas kanske någon undrar, medan andra kanske anser att det är en "normal" arbetsplats som beskrivs - det är ju så det ser ut på mängder av arbetsplatser idag och har alltid gjort, är det så?

Om det är en anställd eller en chef som uppvisar ett systematiskt beteende och ett agerande som beskrivs i tidigare inlägg på denna blogg blir konsekvenserna för företaget att en förändring i nämnda riktning (punkterna 1-6) påbörjas, antingen i en del av företaget, en grupp av individer eller successivt i olika grupper om det handlar om en chef.

Den grupp av individer som påverkas av den anställde kommer känslomässigt "känna" denna process. Under förutsättning att de vet vad de ska koncentrera sig på dvs.

De grupper som i formellt hänseende ska ledas av chefen kommer känslomässigt kunna "känna" denna process och kan identifiera att det finns "något problem" genom att använda förnuftet,information kring "egoism i ljuset av psykopati" när "känslan" börjar infinna sig och genom observation vad som händer med övriga individer i sin närhet och genom att fundera kring ovanstående punkter 1-6.

För företagets styrelse eller företagets ledningsgrupp eller chefens chef, eller chefer på samma nivå som individen eller den anställdes chef måste indikatorer på agerandet, beteendet hos en viss individ som beskrivs i denna blogg tas på allvar om det uppmärksammas.

De problem som en individ med denna karaktärsstörning skapar eller skapat är ingenting mot de problem som blir följden av att inte agera mot individen. Problemen kommer istället att öka.

Att "lägga locket på" internt är alltså ingen lösning på problemen utan en ökning av problemen. Genom att "lägga locket på" blir individerna delansvariga för de oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer som i första läget inte tillhörde dessa individer. Detta delansvar kommer att utnyttjas i senare skede av individen och tillslut om inte företaget agerar eller inte längre har kraft eller möjlighet att agera mot en individ kommer hela företaget att präglas av punkterna 1-6.

Ta hand om er,

Manoredo

Arbetsplatsen; indelningen - det generella del 2.

2009-12-02T08:41:00.003+01:00

I föregående inlägg beskrevs problematiken från ett underifrån perspektiv - någon med formell makt i form av arbetsrättsliga styrmedel och med hjälp av lojalitetsprincipen använder den formella makten som det "normala" och använder det "normala" på det sätt jag tidigare beskrivit i bloggen.

I detta inlägg beskrivs problematiken från ett överifrån perspektiv. Chefer och ledning har här ett problem att de existerande förhållningsreglerna inte tillämpas av lägre chefer eller av "vanliga" anställda alternativt att händelser inträffar som "känns" märkliga. Naturligtvis måste ett visst beteende hos en person eller vissa situationer uppstå för att detta överhuvudtaget ska vara rimligt att agera på. Insikten, vem eller vad som är problemet måste först kunna identifieras.

Det är vid denna identifikation nödvändigt att tänka och reflektera utanför den formella makten, bortom arbetsrättsliga aspekter. Det är inte den potentiella individen du ska prata med i första läget - genom analogi till de som utsätts för den "normaliserade" psykopaten i ett parförhållande är det viktigt att bryta ned de "vattentäta skotten".

Det är inte individen som kommer ge vägledning - denna person kommer endast använda de grundläggande manipuleringsteknikerna (se psykopatens avsikt del 1-8).

Det är personerna runt denna individ som sitter på var sin del av pusselbiten för förståelse och insikt. Dessa individer som kan ge sin pusselbit befinner sig på olika nivåer, i olika grupper om det handlar om en lägre eller hög chef. I själva gruppen om det rör sig om en "vanlig" anställd som inte har tillräckligt mycket att göra med andra grupper inom företaget. Det är här du kommer upptäcka att de olika individerna inte kommer ha samma information om samma sak eller händelse utan du kommer att få en differentierad information om samma sak eller händelse som jag skrev i förra inlägget.

Vad du i praktiken måste göra är att "identifiera vad individen har för uppgift inom företaget och därefter följa de alternativa vägar internt eller externt som finns för att individen utåt sett och inom företaget ska kunna framstå som någon som utför just denna uppgift."

Ovanstående är nästan för enkelt, nästintill så det blir intetsägande tycker säkert en del. Eftersom ett stort antal exempel kommer att ges kommer ni förstå vad jag avser med ovannämnda markerade mening. Denna mening säger i praktiken allt.

Om ni gör detta kommer en struktur och ett tillvägagångsätt uppenbaras - ett mönster som inte är tillfälligt eller "normalt" utan systematiskt och "onormalt", i vissa fall synnerligen komplext och som utgör en stor fara för företaget/organisationen som sådant och samtliga individer som på något sätt har med denna individ att göra.

Ta hand om er,

Manoredo

Arbetsplatsen; indelningen - det generella.

2009-12-01T08:41:00.006+01:00

Vid sidan av avsaknaden av förhållningsregler eller dubbla förhållningsregler och kontroll av individerna finns ytterligare en aspekt som är grundläggande - nämligen indelningen av en grupp i flera undergrupper utan att detta är motiverat.

Syftet med detta är att det skapar en hierarki av formell eller informell makt.

Ni märker att detta inlägg har fokus på ett underifrån perspektiv; ledning - chefer och nedåt. I senare inlägg kommer jag ta upp ett uppifrån perspektiv, dvs där problemet inte finns på chefsnivå utan där karaktärsstörningen finns som problem för just chefer och ledning.

I korthet och i klartext innebär denna formella eller informella hierarki att en chef med karaktärsstörningen har en legitim anledning att få information om de anställda - det rör sig om ett utnyttjande av existerande hierarkier för ett annat syfte än att leda verksamheten eller leda arbetsprocesser. Informationen om de anställda utnyttjas på det omvända sätt som denna blogg handlar om.

En högre chef kan använda en lägre chef till informationsinhämtning. En chef kan använda en individ som står högre i rang än en lägre genom att använda hierarkin som ett naturligt informationsflöde om individerna, inte om arbetet i sig.

Syftet som jag i tidigare inlägg behandlat "renas" och görs osynligt genom organisationens uppbyggnad. På detta sätt blir den "normaliserade" psykopatens agenda otydlig. De chefer som befinner sig på mellannivå är genom de arbetsrättsliga reglerna och lojalitetsplikten förpliktade att utföra och genomföra de förändringar och diktat som bestäms uppifrån. Informationsinhämtning av de anställda sker i stort genom andra och åtgärderna genomförs och vidtas genom mellanchefer eller andra anställda som utnyttjas. Mellanchefer och andra anställda kommer genom sina ageranden som endast följer av lojalitetsplikten och de arbetsrättsliga reglerna att genomföra det chefen vill få gjort. Syftet uppges till dessa att åtgärderna ligger i företagets intresse.

Det är här en annan typ av indelning pågår. De som den "normaliserade" psykopaten kan använda och de denne inte kan använda.

Tvärs igenom företaget går "osynliga" informationskanaler. De olika delarna av företaget eller gruppen får inte samma information om samma sak utan får differentierad information om samma sak.

De olika delarna hjälper den "normaliserade" psykopaten genom att inom de formella "förhållningsreglerna" få information om andra delar av företaget, arbete som skapas inom en del används av den "normaliserade" psykopaten att visa upp för en annan del, antingen arbete eller ideer som den "normaliserade" psykopaten framställer som arbete eller ideer denne själv skapat.

I själva verket är det inte chefen som gjort någonting, varken arbete eller nyskapande eller tillkomst av några ideer.

För de som fått insikt om karaktärsstörningen i ett förhållande tydliggör ofta betydelsen av "vattentäta skott" mellan olika delar av den "normaliserade" psykopatens omgivning och att det är detta som möjliggör psykopatens ageranden, manipulationer och lögner. Det är de "vattentäta skotten" som gör att insikten uteblir.

På en arbetsplats fungerar detta på samma sätt. De "vattentäta skotten" mellan olika delar av företaget eller inom en grupp och som rent naturligt följer av arbetsrättsliga regler och lojalitetsplikten medför att informationen från de individer som utsatts för den "normaliserade" psykopaten i ett parförhållande blir synnerligen viktigt att förstå även för de människor som arbetar med att komma tillrätta med problem på arbetsplatser i sin yrkesutövning men framförallt alla människor som överhuvudtaget befinner sig på en arbetsplats, i en grupp eller i en organisation.

I de fyra senaste inläggen i kombination med den generella beskrivningen av psykopati och den "normaliserade" psykopaten i samtliga tidiga inlägg på bloggen har grunden för kommande inlägg lagts. Härifrån blir det djuplodning. Vid sidan av denna djuplodning kommer jag ta upp betydelsen av att förstå de psykologiska aspekter som den "normaliserade" psykopaten använder som verktyg för att uppnå sina mål, vilket är ett stort område, samt dubbelbetydelser i språket och i ageranden.

Ta hand om er,

Manoredo

"Egoism i ljuset av psykopati"

2009-11-29T11:55:00.006+01:00

Individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln tror att det är en fördel med de egenskaper, det sätt på vilket de manipulerar och hanterar mellanmänskliga relationer som beskrivs i denna blogg.

Om individen har ett känsloliv och samvete men förtränger, förvränger beteendet för sig själv, ljuger för sig själva vad de gör och känner men ändå fortsätter att agera på det sätt som beskrivs i denna blogg kommer individen antingen förr, eller senare nå en punkt då agerandets effekter blir tydliga och smärtsamma.

Detta är naturligtvis vad som oundvikligen kommer att hända - de vaknar upp och kommer att förstå, och får tyvärr uppleva dess effekter.

Om individen inte har ett känsloliv eller samvete behöver denna individ inte förtränga något - det finns ingen anledning att förtränga eller förvränga något eftersom detta inte "skadar" individen, huruvida de ljuger för sig själva är ointressant.

Tro inte för ett ögonblick att egenskaperna är eftersträvansvärda!

Tro inte för ett ögonblick att karaktärsstörningen är eftersträvansvärd!

Tro inte för ett ögonblick på att karaktärsstörningen är en naturlig utveckling av människan!

Eftersom jag överhuvudtaget inte har, eller kommer att definiera vad egoism är på bloggen men använder den egoistiska cirkeln som grundsymbolen för uppbyggnaden av hela resonemanget kanske någon tycker att det är svårt att förstå vissa delar av bloggen. Fundera inte på vad du tror att jag menar med egoism, jag vet redan vad jag menar - fundera istället på vad du själv anser egoism är, reflektera över vad egoism är och vad det leder till! Det är du och ingen annan, och för din egen skull, som måste reflektera över detta.

Är du inte ärlig mot dig själv kommer du inte kunna vara ärlig mot någon annan!

Förutom att "egoism i ljuset av psykopati" låter bra, har det en innebörd och innebörden är viktig att förstå.

Ta hand om er,

Manoredo

Kontrollen ökar! Förtroendet minskar!

2009-11-28T09:07:00.004+01:00

I en grupp, ett företag eller i en organisation där kontrollen på individerna ökar innebär att förtroendet för individerna minskar.

Jag hoppas att ni ser detta i båda riktningarna. Detta är naturligtvis svårt att göra om du exempelvis utsatts för en chef, överordnad som du bedömer befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln eller om det skulle vara det motsatta - att du som chef, överordnad utsätts för en underlydande som du bedömer befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln.

För ett företag innebär detta att kontrollen inom företaget eller delar av företaget kan öka av olika anledningar:

1. Kontrollen måste öka pga att existerande problem finns inom gruppen, företaget, organisationen som kräver att kontrollen ökar.

2. Kontrollen baserar sig på ett imaginärt problem som inte existerar.

När kontrollen ökar skapas nya problem. Oavsett anledningen till den ökade kontrollen uppstår förtroendeproblem.

Observera att jag här inte talar om kontroll över verksamheten eller kontroll över arbetets utförande utan om kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.

Är det någon skillnad på dessa olika former av kontroll - svaret är definitivt ja. Denna skillnad är viktig att förstå.

Kontroll över verksamheten och kontroll över arbetets utförande är grundförutsättningen i ett företag och utgör naturligtvis det som är reglerat i lagar och avtal.

Kontroll över individerna är det inte.

Om du i en grupp, företag eller organisation börjar "känna" att den "normala" kontrollen övergår till kontroll över individerna i en grupp, företag eller organisation och inte själva arbetets utförande eller verksamheten kommer du börja reflektera - och det med rätta. Alternativt kommer du inte reflektera utan likställer kontroll över individerna med kontroll över verksamheten och kontroll över arbetets utförande.

Till detta återkommer jag i framtida inlägg.

Om man kopplar ihop föregående inlägg med detta inlägg får du följande:

Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna.

Håll isär kontroll över individerna i en grupp, företag eller organisation från kontroll över vad dessa individer skall utföra, genomföra i sin roll i gruppen, företaget eller organisationen.

Det sistnämnda är svårt. Det viktiga är att du är medveten om skillnaden så att du inte likställer dessa båda. För de som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln finns det ingen skillnad.

Manoredo

Vad händer när någon inte följer förhållningsregler inom en grupp/företag/organisation?

2009-11-25T13:30:00.002+01:00

Det enkla svaret på nämnda fråga är: Vad som händer beror på vem som inte följt förhållningsreglerna och vilken "kultur" som finns i gruppen, företaget eller organisationen!

Det som utgör den principiella frågan är helt enkelt kommer gruppen, företaget eller organisationen att "lägga locket på" eller ta itu med problemet?

Det som blir följden av att "lägga locket på" är att förhållningsregler inom gruppen, företaget eller organisationen kommer bli uppluckrade. Gruppen, företaget eller organisationen kommer från den tidpunkt beslutet om att "lägga locket på" hantera två olika typer av "förhållningsregler", dels den officiella som innebär att "de flesta" inom gruppen, företaget eller organisationen inte vet eller känner till vad som hänt, dels den inofficiella som endast ett mindre antal känner till.

För de som tror att det primära är att åtgärda de yttre förhållningsreglerna har inte förstått själva problemet. Det är inte de yttre förhållningsreglerna som är problemet - det är det faktiska agerandet utifrån givna förhållningsregler som är det primära. Det är när det råder en korrelation mellan de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna och beteendet hos de individer som de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna gäller för som förhållningsregler blir just förhållningsregler.

Vad har detta med "normaliserade" psykopater att göra?

Manoredo

Identifiera med förnuft och känsla del 1; Kognitiv psykologi

2009-11-24T14:39:00.004+01:00

Om du känner något låter det förnuftigt att förstå varför du känner något.

Det du känner vill du förstå. Rent logiskt borde det vara förnuftet, rent tänkande och analys som måste till för att förstå det du känner.

Ovanstående låter rätt rimligt hoppas jag.

Du känner av stämningen när du går in i ett rum med människor - är det en god stämning eller är det en tryckt stämning. Du som kan avgöra detta "känner" av stämningen, du analyserar inte med förnuftet utan känner detta.

Om du själv är deprimerad eller glatt upprymd har du svårt att "känna" av stämningen. Anledningen är att du "går in i dig själv" och känner din egen känsla så starkt att du inte känner andras känslor eller generella stämningar.

Det kommer kanske inte som en överraskning därför att det enligt min uppfattning är en omöjlighet för en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att "känna" av olika stämningar.

Vad har då detta för betydelse. Enligt min uppfattning har det stor betydelse.

I en grupp, på arbetsplatsen, i organisationer "känner" människor av stämningen i gruppen, på arbetsplatsen, i organisationer. Det är här enligt min uppfattning det skiljer sig i problematik mellan att möta en "normaliserad" psykopat i ett förhållande respektive i ett annat sammanhang, där "känslor" inte är det primära.

I en grupp, på arbetsplatsen och i organisationer kan "stämningar" kännas av omedelbart eftersom "egna känslor" inte är så framträdande.

I ett förhållande är det svårare att känna av "stämningar" omedelbart eftersom "de egna känslorna" är framträdande.

Det jag tar upp här är alltså att de flesta "känner" av en generell stämning. Detta görs med känslolivet och empati, för att identifiera anledningen till denna känsla måste förnuftet användas.

Manoredo

Ett förtydligande: Det är reaktionen från andra som bestämmer agerandet!

2009-11-20T08:43:00.003+01:00

Ett förtydligande till inlägget Psykopatens manipulationer del 1. från 4 september 2009.

Desto tydligare du "känner" att en annan individ endast är ute efter att få din reaktion, desto närmare insikt om karaktärsstörningen är du!

Desto tydligare du "känner" att motreaktionen från en annan individ inte korresponderar med din reaktion, desto närmare insikt om karaktärsstörningen är du!

Det är när du börjar sätta ihop dessa två effekter till en logisk enhet och ser ett mönster i dessa båda som du får insikt och det är då du undrar varför du inte fick insikt tidigare - eftersom allt är så tydligt.

Vad betyder detta?

Jo, det betyder att för att en icke-drabbad eller någon utan insikt ska kunna förstå hur de "normaliserade" psykopaterna fungerar måste dessa tillägna sig kunskapen om "hela förloppet". Vad som sker i olika steg och hur dessa olika steg kan "kännas". Alla individer är visserligen olika, men enligt min uppfattning "ser" mekanismen likartad ut.

Ta hand om er,

Manoredo

Det finns inga "normaliserade" psykopater - de är endast individer som anpassar sig efter rådande omständigheter?!

2009-11-19T08:52:00.015+01:00

Detta är standardsvaret för de som inte tror eller inte vill tro att "normaliserade" psykopater finns. Vet ni, ni har helt rätt, det finns inga "normaliserade" psykopater, endast individer med en viss karaktärsstörning. "Normaliserade" psykopater finns inte, det är ju bara ett begrepp, två ord. Men, begreppet ger en beskrivning som har en innebörd. Det är innebörden av karaktärsstörningen som är viktig att förstå samt effekten av karaktärsstörningen.

För er som inte tror eller inte vill tro att "normaliserade" psykopater finns - byt ut detta ord mot bokstaven X och läs innehållet i denna blogg.

När du har läst och gjort dig en föreställning om innehållet i bloggen fråga dig själv om vad som beskrivs i bloggen. Fråga dig själv om du utifrån ditt perspektiv anser att innehållet verkar troligt, mindre troligt eller otroligt. Vilka delar är det som är svårgreppbara? Är det hur en drabbad kan påverkas? Hur individen beter sig? Frågan vad man ska göra åt det? Eller är det något annat som är principiellt svårgreppbart eller är det till och med "normalt"?

Det är beteendemönstret hos en individ med karaktärsstörningen som gör att de drabbade hittar sina svar i karaktärsstörningen som beskrivs enligt den psykiatriska termen psykopati. Det är där du finner svar om du vill förstå den yttersta gränsen av egoism.

I rubriken står att individerna anpassar sig efter rådande omständigheter. Det finns inget värre missförstånd angående de "normaliserade" psykopaterna än detta. Så länge detta generella missförstånd existerar behövs mer information.

Manoredo

Genom att fundera på områden inom kognitiv psykologi får du inte bara en teoretisk kunskap om kognitiv psykologi.

2009-11-18T08:48:00.003+01:00

Det du läser funderar du över. Det du funderar över påverkar dig.
Om du inte reflekterar över det som händer och hur du fungerar - agerar du ut dina känslor på det som händer.

En följd av den "normaliserade" psykopatens påverkan på en individ är att denna individ antingen "ger upp", slutar reflektera och lyder den "normaliserade" psykopaten, eller vägrar att "ge upp" och funderar på det "fel" som uppstår och som jag i tidigare inlägg beskrivit.

De som inte börjar bearbeta "felet" hos sig själv letar "felet" hos någon annan och den "normaliserade" psykopaten identifieras som en omöjlig individ att ha kontakt med, leva med, samarbeta med. Därmed inte sagt att den "normaliserade" psykopatens påverkan inte påverkar dessa individer. Dessa individer kan drabbas hårt.

De som börjar bearbeta "felet" hos sig själva bearbetar detta fel utan att i första läget lägga över eller se "felet" hos någon annan.

Det är med andra ord inte konstigt att det är en viss personlighetstyp som "drabbas" psykiskt av den normaliserade psykopatens beteende, ord, handlingar och karaktärsstörningen generellt.

Om du tillhör kategorin som börjat bearbeta "felet" hos dig själv är din grundläggande personlighet på ett visst sätt. När du får insikt har du identifierat "felet" som tillhörande den andre. Det är inte så du brukar fungera och när detta sker försöker den "normaliserade" psykopaten att få dig att "känna" att "felet" tilhör dig, andra att tro att "felet" visst tillhör dig. Här kommer förtal, samarbetssvårigheter, rena lögner, manipulation in i bilden för att du och andra ska uppfatta att "felet" tillhör dig. Den "normaliserade" psykopaten gör allt i sin makt för att föra över "felet" på dig, för att "felet" inte ska hamna hos denne.

Detta utgör i praktiken samma tillvägagångsätt som du drabbats av innan du fick insikt. Det du gör och säger förvrängs, det den "normaliserade" psykopaten säger och gör har du misstolkat - kort sagt: felet är ditt alldeles oavsett (se inlägget Det studsar tillbaka, 3 September 2009).

Genom att läsa om kognitiv psykologi och positiv psykologi kommer du fundera över detta. Det du funderar över kommer att påverka dig. Återigen du ska inte förtränga det du upplevt, inte ta tillbaka "felet", som överhuvudtaget aldrig tillhört dig.

Hoppas att jag skriver så ni förstår vad jag menar!

Denna blogg handlar inte om mode, nöjen eller enskilda aktuella händelser och är mer tänkt att kunna läsas från inlägg 1 och framåt.

Ta hand om er,

Manoredo

Kognitiv psykologi och Kognitiv beteendeterapi (KBT)

2009-11-17T08:27:00.004+01:00

För de av de drabbade som "känner" sig tveksamma till kognitiv beteendeterapi (KBT) av någon anledning, cirkla runt problemet genom att lära dig så mycket om kognitiv psykologi du kan. Hoppas ni förstår vad jag är ute efter - genom att läsa om kognitiv psykologi lär du dig om kognitiv psykologi.

En förutsättning för att den kognitiva beteendeterapin ska få önskad effekt är att du måste vilja skapa en önskad effekt. Det innebär inte bara att lära sig om hur du själv fungerar och tänker och känner genom olika utvecklade stödmetoder med hjälp av någon som kan dessa stödmetoder.

En annan förutsättning är att du måste vara mottaglig för någonting någon annan förklarar och lita på denna person. Om du inte har förtroende för denna person och inte "tror gott om denna person" förlorar det sin mening.

"Det är ju "min" psykopat som är problemet - Det är ju inte mitt "fel" att det blev så här"

Det är helt rätt, du är inte skuld till problemet, inte det minsta - det är inte "ditt" fel. Men hur ska vi göra nu med det som inte är "ditt" fel?

Börja med att ta bort "min" ur tankarna - "din" psykopat är inte "din" psykopat - det är en individ som befinner sig längst in i den egoistiska cirkeln och som du genom din insikt förstått att du inte ska ha kontakt med, alternativt så lite kontakt med som möjligt om det är tvunget av juridiska skäl.

Du som har drabbats och fått insikt har läst om psykopati, narcissism och andra karaktärsstörningar. Genom detta har du läst om den negativa psykologin - störningar. Läs om dig själv nu - gå längre, läs om psykologi generellt och den positiva psykologin, dvs hur du själv fungerar och tänker och känner och vad du kan göra med det du tänker och känner.

När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Du får en förståelse för dig själv samtidigt som du får en förståelse för karaktärsstörningarna och därmed en förståelse för vad du utsatts för.

Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.

Ta hand om er

Manoredo

Psykologi - Kognitiv beteendeterapi (KBT)

2009-11-14T11:01:00.004+01:00

Är kognitiv beteendeterapi eller liknande en bra terapimetod - tveklöst ja.

Är kognitiv beteendeterapi eller liknande ett bra alternativ till någon som har drabbats av en "normaliserad" psykopat och fått insikt - tveklöst ja.

Är kognitiv beteendeterapi ett bra alternativ till någon som har drabbats av en "normaliserad" psykopat men som inte fått insikt - tveklöst nej (med ett undantag: det som står i fetstil nedan).

Anledningen är enligt min uppfattning uppenbar.

Om du befinner dig i ett förhållande, i en organisation eller på ett företag och utsätts/har utsatts för en "normaliserad" psykopat och söker terapi för psykiska problem är det dina egna känslor och tankar som du arbetar med genom identifiering av dina egna känslor och tankar. Efter denna identifiering av dina känslor och tankar får du hjälp av terapeut att själv genom analys och förnuft avgöra om dina känslor och tankar är "rimliga" med beaktande av den situation du befinner dig i eller händelser som händer dig.

Här finns en risk om du ännu inte kommit till insikt om vad en individ utsätter dig för. Du har ännu inte förstått vad du utsätts för och dina känslor och tankar går på högvarv för att leta "felet". När du använder analys och förnuftet är det meningen att du ska "känna" hur du "känner" - genom analys förstå om det du "känner" är rimligt eller inte utifrån din egna verklighet.

Det finns här alltså en risk att du börjar bearbeta dina känslor och tankar som om dessa skulle vara "fel" och grunda sig på en "felaktig" bearbetning av det du upplever genom dina sinnen.

Om du inte har fått förståelse för vad du utsatts för eller utsätts för finns en risk att du bearbetar helt rimliga känslor och tankar utifrån den situation du befinner dig i, men genom KBT:n förvandlas dessa högst rimliga känslor och tankar till inte rimliga känslor och tankar. I förhållande till den "normaliserade" psykopaten och den situation du befinner dig i skulle dessa känslor och tankar mycket väl kunna vara helt korrekta.

Alltså: Syftet med KBT är att genom analys, reflektion och användandet av förnuftet identifiera dina egna känslor och tankar för att avgöra om dessa är rimliga utifrån din egna situation. Om de inte är rimliga får du hjälp att jobba med dessa för att modifiera dessa till något "rimligare". Om du inte vet startpunkten, din egna situation är det svårt att avgöra om dina känslor och tankar är högst rimliga eller orimliga. Det skulle kunna vara så att det låter rimligare att utgå från att det är sina egna tankar och känslor som är "felaktiga" eftersom det är den drabbade som får hjälp med ett psykiskt problem. Detta ökar alltså endast på missförståndet om insikten inte infinner sig genom användandet av KBT. Därför är det enligt min uppfattning synnerligen (så extremt viktigt)att de terapeuter som sysslar med KBT verkligen förstår vad en "normaliserad" psykopat gör med sin omgivningen och hur drabbade "känner" och vad dessa individer har att brottas med.

Om du inte är medveten om den påverkan en annan individ har på dig och du börjar bearbeta dina egna känslor och tankar men är kvar i den "normaliserade" psykopatens kontroll, kan denna bearbetning leda fel. Detta förutsätter naturligtvis att den som hjälper dig inte heller kan identifiera den potentiella anledningen. Om denne kan hjälpa dig att få insikt är allt väl, och KBT:n kan hjälpa dig att förstå dig själv och snabbare nå insikt.

Varför kan bearbetningen leda fel - anledningen är att den drabbade när denne börjar analysera sina tankar och känslor genom att använda förnuftet kommer det som händer i förhållandet med den "normaliserade" psykopaten att leda till att det den "normaliserade" psykopaten gör och säger kommer tolkas på det "normala" sättet. Istället för att genom KBT:n få insikt om hur och varför du själv tänker och känner på ett visst sätt finns en stor risk att KBT:n istället förhindrar att insikten infinner sig.

För de drabbade som kommit till insikt finns förmodligen ingenting viktigare än de urgamla visdomsorden "känn dig själv" och allt som leder till detta borde uppfattas som något positivt.

Ta hand om er,

Manoredo

Vad står det i bloggbeskrivningen?

2009-11-13T12:02:00.003+01:00

Den 7 November ändrade jag bloggbeskrivning (se inlägg)för att göra innehållet på denna blogg mer trovärdigt. Detta grepp är naturligtvis fullständigt felaktigt, eftersom trovärdigheten inte ligger i hur information förpackas utan vad som förmedlas. Det som står i bloggen måste avspegla det som står i bloggbeskrivningen och tvärtom. Eftersom jag inte ändrade innehållet blev bloggbeskrivningen endast absurd i sammanhanget.

Alltså: Eftersom det inte är trovärdigt att prata om "normaliserade" psykopater finns det mängder av människor som försöker hitta mer användbara begrepp för att beskriva de "normaliserade" psykopaterna. I och med detta skapas dock, enligt min uppfattning, en situation som varken hjälper de drabbade eller de som kommer att drabbas och förståelsen för vad det handlar om går också i värsta fall helt förbi.

Alltså: Om man försöker ändra beteckning på en karaktärsstörning för att karaktärsstörningen inte blir trovärdig urvattnas själva innehållet i det man skriver.

Alltså: Om man beskriver någonting som egentligen är någonting annat mildras innehållet i det man skriver - det förlorar lite av sin mening.

"Egoism i sin yttersta form - om psykopater och psykopati.
Hur individen och omgivningen påverkas av en "normaliserad" psykopat.
"Egoism i ljuset av psykopati"
En anonym jurists syn på något som inte är tillåtet att säga eller beskriva."

Ovannämna beskrivning är det bloggen handlar om och därför är det detta som ska stå.

Ta hand om er,

Manoredo

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 8. Vad är det du ska rikta uppmärksamheten mot?

2009-11-12T11:32:00.004+01:00

forts. föregående inlägg.

Min kvalificerade gissning är att de som ännu inte har drabbats "så mycket" riktar ofta uppmärksamheten mot sig själv när förhållnings- ramarna inte finns eller blir otydliga, istället för att analysera varför förhållnings-ramarna inte finns eller är otydliga, vilken anledning det finns för att väsentliga förhållnings-ramar inte finns eller är otydliga.

Detta gäller naturligtvis i parförhållanden men framförallt i grupper, organisationer och företag.

Befinner du dig i en grupp, organisation eller företag (på en arbetsplats) finns naturligtvis "frågor" som s a s "hänger i luften". Det är lite oklart vad du ska göra i vissa situationer. Detta måste betraktas som "normalt". När övergår detta "normala" till något annat?

Vad är det du ska rikta uppmärksamheten mot? Enligt min uppfattning är det anledningen till att förhållnings- ramarna inte finns eller är otydliga som måste uppmärksammas!

När du inte vet hur du ska, kan, bör förhålla dig i situationer och du inte får någon vägledning, beslut av överordnad, medarbetare/kollega/partner du är beroende av för att kunna sköta det du är tänkt att sköta - kort sagt när du "inte får något tillbaka" kommer du använda mer och mer av din kraft att bearbeta denna oklarhet.

Det är denna eller dessa oklarheter du bör identifiera, detta är själva anledningen till att du inte vet hur du ska förhålla dig. Följden av dessa oklarheter skapar frågor som det finns mängder av svar på. Det är inte dessa mängder av svar du ska försöka reda ut logiskt eller känslomässigt själv - det är oklarheterna som ska förklaras av den individ som har som uppdrag att sätta förhållnings-ramarna (chef) alternativt den individ som du förnuftsmässigt anser inte följer förhållnings-ramarna (kollega) eller i ett förhållande (partner).

Jag kommer nu att i större utsträckning än tidigare ta upp arbetsplatsen och avtalsförhållanden som exempel för att beskriva "egoism i ljuset av psykopati". Anledningen är att arbetsplatsen har en formell hierarki. En hierarki som styrs av mängder av "förhållningsregler" där "förhållningsreglerna" även innehåller en stor mängd rättsliga förhållningsregler till skillnad från parförhållandet där de rättsliga förhållningsreglerna endast kommer upp till ytan när den ena parten redan uppmärksammat karaktärsstörningen.

Manoredo

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 7. Betydelsen av uppmärksamhet.

2009-11-11T12:07:00.005+01:00

Ingen misstänksamhet i första fasen, ingen misstänksamhet i andra fasen - endast uppmärksamhet. Det är uppmärksamhet som behövs - inte misstänksamhet.

Om människor lär sig att vara uppmärksamma kommer den "normaliserade" psykopaten att uppmärksammas.

Eftersom detta är den "normaliserade" psykopatens värsta fiende då det "onormala" kommer blir tydligt för omgivningen. Jag tror att detta förstås av de flesta. Jag tror att detta förstås av även de drabbade i efterhand, eftersom det är den förhöjda uppmärksamheten hos de drabbade som medfört att karaktärsstörningen har identifierats. För de drabbade gäller det naturligtvis inte att kritisera sig själv för att uppmärksamheten inte infann sig tidigare, utan fokusera på det positiva att du uppmärksammade karaktärsstörningen.

Hur kan en individ i centrum av den egoistiska cirkeln förhindra att uppmärksamheten inte infinner sig hos de denna utnyttjar? Jo, genom ständiga förändringar och oklarheter, genom att förhållnings- ramarna aldrig är klara och fasta till sin karaktär.

Ibland är det naturligtvis så att ramarna för "förhållningsregler" inte kan vara klara eftersom "förhållningsreglerna" successivt och ständigt förändras.

Men, I ett parförhållande, grupp, organisation eller företag kommer dock avsaknaden av ramar för "förhållningssätt" inom förhållandet, gruppen, organisationen eller företaget vara större än rimligt. Syftet, från den "normaliserade" psykopaten är att individen inte ska veta hur denne ska förhålla sig.

Låter detta för enkelt?

Om jag vänder på det - om du befinner dig i ett parförhållande, i en grupp, i en organisation eller i ett företag (på en arbetsplats) och du "känner" att du får tveksamma svar efter en diskussion med din partner eller med någon som "formellt" står över dig i hierarkin eller någon som du ska samarbeta med, "känns" detta "normalt" av den enkla anledningen att detta är "normalt".

Men, om du sällan eller aldrig får något svar angående det du anser tillhör väsentliga förhållningsramar för hur du ska och vill förhålla dig, eller inte får en förklaring, "känns" detta "onormalt". Det är här du måste inse hur viktigt det är för dig själv att få något sorts beslut, ställningstagande eller gehör från exempelvis chef, motpart i ett affärsförhållande eller en diskussion som leder till ett ställningstagande från din partner i ett förhållande.

I det första läget har du ingen anledning ens att höja uppmärksamheten. I det andra fallet kommer du "känna" att någonting är fel och du kommer börja bearbeta detta fel - i detta läge höj uppmärksamheten och fråga dig själv - vet jag hur jag ska förhålla mig. Om du inte vet hur du ska förhålla dig rikta uppmärksamheten på detta och därefter identifiera vad som gör att du inte vet hur du ska förhålla dig.

Ta hand om er,

Manoredo

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 6. "Känn" och reflektera vad du funderar på!

2009-11-10T09:34:00.004+01:00

Efter den inledande fasen, då du tolkat det den "normaliserade" psykopaten gör och säger utifrån vad du vill se kommer en ny fas.

Denna fas innebär att du börjar tveka om det du verkligen vill se hos den "normaliserade" psykopaten är det du verkligen ser.

Det är rimligen just denna fas som den drabbade i ett senare läge börjar analysera och försöka förstå, undra hur du kunde vara så "dum", blåögd osv. Det är enligt min uppfattning innehållet i denna fas som jämförs med information som finns om psykopater i böcker, på nätet, i diskussionsforum och som jämförs.

De egna erfarenheterna får en ny dimension när detta material som delas av andra människor sammanfaller med sina egna erfarenheter. Detta är viktigt, oerhört viktigt för att kunna "bearbeta" det du själv varit med om. I och med detta förstärks din egna bild av den individ som du måste bearbeta. Naturligtvis är risken stor att de negativa aspekterna hos denna person förstärks. Så länge du är något sånär ärlig mot dig själv kommer du själv placera in individen i något som liknar den egoistiska cirkeln. Du läser om de psykiatriska termerna psykopati, narcissism och kollar andra typer av alternativ till denna individs beteende.

Detta görs förmodligen parallellt med försöken att förstå ett stort antal enskilda händelser som du inte uppfattar som "normala" eller som du tvekar på kan föras in under det "normala". Du försöker logiskt och känslomässigt se om dessa händelser är "normala" eller inte. Hitta argument för hur det kan förhålla sig.

En eller ett antal sådana enstaka händelser kan du uppfatta som obegripliga utan att börja leta efter ett svar på detta obegripliga i personlighetsstörningar. När händelserna blir fler och speciellt om "händelserna" är grova eller fullständigt obegripliga kommer en tidpunkt då personlighetsstörningarna är det ena möjliga alternativet.

När det har gått så långt att du börjar läsa om personlighetsstörningar har du redan utsatts tillräckligt mycket för att du har dragit slutsatsen att beteendet hos individen inte är acceptabelt för dig. Du har i praktiken redan i det här stadiet förstått att individen inte är bra för dig. Ditt förtroende för individen är redan borta.

Det är, enligt min uppfattning, denna fas som kan minskas drastiskt tidsmässigt genom att ta till sig information kring de "normaliserade" psykopaterna. Det är här alla som informerar om de "normaliserade" psykopaterna egentligen vill hjälpa de som ännu inte "drabbats". Men, här har ännu inte den person som oundvikligen kommer att "drabbas" av den "normaliserade" psykopaten eller av den individ som karaktärsmässigt befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln uppmärksammat karaktären hos individen och kan därmed inte sätta ihop händelser eller beteenden med en karaktärsstörning.

När du funderar kring denna fas 2 i backspegeln tänk då på dina goda egenskaper. Anledningen till att du kunde vara "så dum" eller "så blåögd" är för att du är en person som tror gott om människor, litar på människor. Detta är en fantastisk egenskap - inte en negativ egenskap. I backspegeln tänk på att du inte var misstänksam mot den "normaliserade" psykopaten utan att du var uppmärksam. Det var denna uppmärksamhet som gjorde att du kunde identifiera det "onormala".

OK, tillbaka till den "känslan" och den situation du befinner dig i fas 2 och som jag kommer att fortsätta med under ett stort antal inlägg framöver. Ni märker kanske att jag trots den logiska kullerbyttan - du läser inte om karaktärsstörningar om du inte "drabbats" själv, kommer att beskriva detta. Anledningen är att om den som ännu inte "drabbats mycket" uppmärksammar beteenden och händelser som ingår i det "normala" egoistiska spektrumet så är det möjligt att genom förståelse för "psykopati" avgöra hur egoistisk denna individ är - "egoism i ljuset av psykopati" genom att var mer uppmärksam.

I ett stort antal inlägg kommer jag därför att beskriva denna fas och hur det kan se ut i olika sammanhang.

Ta hand om er,

Manoredo

Ändrad bloggbeskrivning

2009-11-07T11:48:00.005+01:00

Jag har nu ändrat bloggbeskrivningen på denna blogg:

från:

"En jurists syn på egoism, narcissism, psykopati och psykopater; kopplingen juridik- psykopati; Hur man psykiskt påverkas av en psykopat; "tankesätt" hos ett offer; "tankesätt" hos en vardagspsykopat; hur omgivningen påverkas av en psykopat".

till:

"En jurists syn på vikten av någon sorts etik- och moral, värderingar, egoism i ljuset av psykopati; "sunt förnuft"; juridiska frågor, "rätt och fel", hur den enskilde och omgivningen påverkas av psykopati."

I och med denna ändring har bloggens innehåll förpackats på ett annat sätt -ett mer trovärdigt sätt eftersom "egoism i ljuset av psykopati" låter bättre. Egoism är lättare att ta till sig än psykopati. Att använda ordet psykopati istället för att säga psykopater är trovärdigare eftersom psykopati "känns" mer avlägset. Det är ingen som utpekas, närmare ett tillstånd som kanske skulle kunna vara intressant att veta mer om. Att skriva psykopater eller "normaliserade" psykopater blir så utpekande på något sätt - att det verkligen finns individer som skulle kunna "lida" av psykopati. På detta sätt följer jag endast mitt egna råd i inläggen tankesätt del 7 och 8 från 21 september 2009. Om du inte läst dessa inlägg - läs dessa inlägg.

Innehållet kommer naturligtvis inte förändras på något sätt eftersom det jag skriver om är det jag skriver om.

Men vad är det jag skriver om - det är väl inte bara psykopati? Nej, det denna blogg handlar om är egoism generellt och egoism i sin yttersta form och inget annat.

Manoredo

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 5. Kausalitet och psykologi

2009-11-05T11:41:00.006+01:00

Inom juridiken finns det en term som benämns kausalitet och som betyder orsakssamband.

Alltså: Det är frågan om orsak och verkan.

Om dina handlingar leder till att någonting händer är det dina handlingar som orsakat att detta någonting har hänt. Om någon annans handlingar leder till att någonting händer dig är det dessa handlingar som orsakat att detta någonting har hänt.

Adekvat kausalitet innebär att orsaken och verkan är rättsligt relevant. Detta inlägg handlar inte om adekvat kausalitet och juridiken.

Du som drabbats av en "normaliserad" psykopat eller någon långt in i den egoistiska cirkeln, har påverkats av en annan individs handlingar, språk och beteende i övrigt. Denna individs handlingar, språk och beteende i övrigt har/hade ett annat syfte än ett "normalt" syfte.

På det psykologiska planet får detta naturligtvis konsekvenser eftersom du inte längre vet vad vad som är "normalt". Det jag beskrev som "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst".

Orsakssambandet vad gäller känslor går djupare än så. Du som drabbats "känner" för och med andra människor - du har empati. Du kan alltså känna vad andra människor känner. Vad som hänt är helt enkelt att du har försökt att "känna av" en individ som inte "känner". När du har gått in i den "normaliserade" psykopatens känsla, försökt "känna" som denne, vilket är grundförutsättningen för empati, har du inte hittat någon känsla. Håll isär detta från att känna sympati. Då använder du endast dina egna känslor och känner vad du själv känner.

Om du som kan känna empati, vilket är de flesta, inte känner något när du använder din empati börjar du tvivla på din egen empati. Du tror någonting är fel med din egna empatiska förmåga - när det i själva verket inte alls är på det sättet.

Du som inte tror att du längre har empati - återfinn din empatiska förmåga.

Du som inte förstår vad detta inlägg handlar om fundera på innehållet.

Ta hand om er,

Manoredo

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 4. Förtroende och psykologi.

2009-11-04T08:42:00.006+01:00

När en individ har ett annat syfte, en annan avsikt med det individen säger och gör skapas ett stort problem.

Du utgår från det individen säger eller gör och "läser in" det du vill att individen säger och gör.

Förtroende skapas genom omtänksamhet, ärlighet och att det man står för är det man säger och gör och det man säger att man gör är det man gör. Det är nämnda faktorer som inger förtroende enligt min mening. Ingen av dessa faktorer finns närvarande hos den "normaliserade" psykopaten eller för de individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln.

Att den "normaliserade" psykopaten skulle vara en mästare att skapa förtroende är helt enkelt en deflation av vad förtroende egentligen är. Jag är naturligtvis medveten om att den "normaliserade" psykopaten uppfattas på detta sätt inledningsvis, men det är ju helt enkelt ett märkligt synsätt. Det är dock en bra beskrivning hur den "normaliserade" psykopaten arbetar sig fram, "bearbetningen" av en individ påbörjas alltid på detta sätt.

I denna fas av "bearbetningen" finns naturligtvis ingen möjlighet att misstänka att individen man har framför sig skulle kunna vara en "normaliserad" psykopat. Om varje möte med en annan människa skulle ta sin utgångspunkt i denna typ av tvivel finns en uppenbar risk för en känslomässig avskärmning och misstroende mot alla människor. Naturligtvis är det här många drabbade som fått insikt hamnar till en början, vilket inte heller är så märkligt eftersom detta blir den naturliga följden av den "normaliserade" psykopatens psykiska misshandel (se tidigare inlägg som behandlar detta).

För en person som inte fått insikt att dessa människor existerar och som utgår från att tydliga "skitstövlar" är de man ska se upp med kommer naturligtvis inte att märka någonting alls i denna fas. De tydliga "skitstövlarna" är ärliga vad gäller sin karaktär. De står för sin personlighetskaraktär, vilket naturligtvis inte gäller för den "normaliserade" psykopaten.

För en person som inte fått insikt att dessa människor existerar, men av "samhället" blivit misstänksamma generellt förstår inte heller någonting i denna fas eftersom "misstänksamheten" inte inriktar sig på de aspekter som utgör problemet. De är misstänksamma men inte uppmärksamma.

För en person som blivit drabbad av en "normaliserad" psykopat är det naturligt att uppmärksamheten ökar mot "nya" människor, eller snarare att uppmärksamheten ökar generellt. Eftersom misstänksamhet ger en negativ känsla hos dig själv och ett känslomässigt avskärmande, byt ut ordet misstänksamheten mot ordet uppmärksamhet. Det är bra att vara uppmärksam, dåligt att vara misstänksam. Här kommer säkert den "normala" invändningen "lättare sagt än gjort" och frågan "hur ska det gå till?". Innebörden av orden uppmärksam/misstänksam ligger närmare än vad ni tror, tro mig. Det enda som skiljer är att i det ena fallet ligger det en positiv känsla i grunden och i det andra fallet ligger det en negativ känsla i grunden. Vilket psykologiskt skitsnack!, inte sant - bra då har du kommit en bit på väg. Det är psykologiskt skitsnack av denna typ som behövs.

Medge att det låter för lätt: Tänk om det skulle vara så lätt? Du går ut och är medveten om hur du "känner", hur du mår, och identifierar om du är misstänksam eller uppmärksam! Du behöver inte göra någonting åt det. En bra början.

Ta hand om er,

Manoredo

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 3. fortsättning på föregående inlägg

2009-11-02T15:44:00.005+01:00

Rimligen har någon som läst fler än ett inlägg på denna blogg reflekterat över hur föregående inläggs innehåll - att grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd är att "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst - därför måste den "normaliserade" psykopaten styra dessa - kontrollera dessa", passar in i bilden för det jag i ett antal inlägg beskrivit som att den "normaliserade" psykopatens tankemönster är mycket stereotypt.

Det är vad jag i detta inlägg ska försöka beskriva.

Tankemönstret hos en "normaliserad" psykopat är extremt egoistiskt, ofattbart egoistiskt, och har ett "hjulspår" för sina tankar, men ändå inte.

Den förklaringen är naturligtvis motsägelsefull och säkert obegriplig för många, lättare är att fullständigt ignorera detta "har ett "hjulspår" men ändå inte", eftersom det räcker med att konstatera att tankemönstret hos en "normaliserad" psykopat är extremt egoistiskt, ofattbart egoistiskt.

Vad är det då som gör att den "normaliserade" psykopaten är stereotypa i sitt tankesätt. Anledningen är att oavsett sammanhang baserar sig tankemönstret på egoistiska tankar.

En "normal" människa varvar egoistiska tankar med andra tankar. Det blir en balans av olika typer av tankar.

Har du någongång skadat någon blir det lättare att skada en andra gång, att skada någon blir ett alternativ. Anledningen är att gränsen för vad som är "rätt" eller "fel" förskjuts i och med denna handling. För att handlingen ska få denna konsekvens måste handlingen har utförts med en avsikt, en vilja att skada, det jurister kallar uppsåt. Om du utför en handling utan avsikt eller vilja, dvs du kunde inte direkt förstå att ditt handlande skulle leda till skada hos någon annan, leder detta inte till att risken ökar för att du ska utföra en liknande handling igen. Varför är det så? Anledningen är att din vilja inte varit att skada någon. Det är inte ett medvetet val du gjort att skada någon. Du har inte genom din handling gjort något som "förskjutit" din gräns för vad som är "rätt" och "fel" i dina tankar.

Läs inläggen psykopatens avsikt del 1. - del 8. igen i detta sammanhang.

Ni märker här kanske att jag är av den uppfattningen att tankar leder till handlingar som får konsekvenser för de nya tankarna som i sin tur leder till nya handlingar. Alltså, det är fråga om orsak och verkan.

Denna enkla regel förstås av de flesta när det gäller händelser, fysiska lagar etc men varför skulle inte denna regel gälla även för tankar och känslor?

Den "normaliserade" psykopaten, de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln är "helt enkelt" en människa som genom avsaknad av självkännedom, självinsikt, samvete och känslor tyvärr inte, enligt min uppfattning kan omvända denna process för sina tankar (och handlingar). Här, säger någon som är av en annan uppfattning, där har du fel Manoredo - karaktärsstörningen mildras med åldern. Enligt min uppfattning ser de som har denna uppfattning endast från ett tredjepersons perspektiv, ett utifrån perspektiv, utan att reflektera över själva det grundläggande problemet.

Alldeles oavsett, eftersom mitt syfte är att hjälpa de i den "normaliserade" psykopatens direkta omgivning och de som drabbas utgår jag från att även de som är av den andra uppfattningen delar min uppfattning att en person som blivit drabbad psykiskt av psykopaten inte är den person som kan "omvända" tankesättet hos den "normaliserade" psykopaten - denna person måste få slut på relationen.

Hur uppstår psykopati?

De som "tror" att psykopater har förvärvat denna karaktärsstörning genom upplevelser i barndomen försöker naturligtvis hjälpa barn i riskzonen från att undvika en utveckling av denna karaktärsstörning.

De som "tror" att psykopati uppstår genom skador på hjärnan önskar naturligtvis ingenting annat än att hitta det mekaniska felet i hjärnan för att på så sätt "få bort" karaktärsstörningen genom medicinering eller operation.

De som "tror" att psykopati har något med filosofi/religion att göra - tänker naturligtvis i de termer som finns i respektive filosofi/religion.

Detta inlägg var endast en fortsättning på gårdagens inlägg och bör läsas tillsammans med föregående inlägg.

Ta hand om er,

Manoredo

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 2. / Vad händer när det någon säger och gör inte följer ett "normalt" syfte

2009-10-28T10:34:00.009+01:00

Observera att nedanstående är en förklaring av många möjliga förklaringar om vad som händer när någon drabbas av en "normaliserad" psykopat. Detta inlägg kanske ses som lite väl enkelt - en förklaring som följer sunt förnuft skulle några kanske kalla det, andra kanske tycker att det är för enkelt - en förenkling av något svårt helt enkelt.

Hur tänker en människa?

1. Frekvent återkommande tankar leder till "tankemönster".

2. Beroende på erfarenhet och tidigare frekvent återkommande tankar och handlingar skapas nya tankar som liknar tidigare tankar. Detta är sättet som "tankemönster" skapas på. "Tankemönstret" förstärks av liknande tankar.

3. Dessa tankemönster blir som "hjulspår" för nya tankar.

4. De nya tankarna blir i praktiken inga "nya" tankar utan följer endast "hjulspåren".

5. För att nya tankar ska bli nya tankar måste en identifikation av ens eget tankemönster, analys av själva tankemönstret göras, omvandlas eller justeras på något sätt.

Enligt min uppfattning skapar den "normaliserade" psykopaten psykiska påfrestningar på sin omgivning. I enlighet med det jag skrev i inlägget den 13 Oktober anser jag att de individer som drabbats och fått insikt måste ha drabbats psykiskt och förstått att det beror på inverkan från en annan individ, den "normaliserade" psykopaten (se tidigare inlägg).

På vilket sätt har dessa drabbats psykiskt? Enligt min uppfattning enligt följande:

Det en "normaliserad" psykopat inledningsvis använder sig av är kort sagt ditt egna "tankemönster", dina egna "hjulspår" för nya tankar. Du tolkar det den "normaliserade" psykopaten säger och gör enligt ditt "tankemönster". Det låter självklart, inte sant, men vad betyder detta egentligen?

Enligt min uppfattning betyder det att för att du ska kunna identifiera en person som en "normaliserad" psykopat har du brottats med ditt egna "tankemönster" på ett mycket specifikt sätt, återkommer till detta senare mer utförligt.

Jag har i mängder av inlägg tagit upp råden "lär dig att koppla av och på tankesättet du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt" och "stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt".

Det tankesätt du blivit tvingad att förstå innebär:

Att det människor säger och gör kan lika gärna betyda någonting annat än vad du tidigare ansåg vara "normalt". Det finns inte längre något "normalt", eftersom "hjulspåren" för dina tankar successivt har suddats ut. Du vet inte längre vad du ska tro.

Det du måste lära dig är att hitta nya eller hitta tillbaka till något sorts "hjulspår" för dina tankar.

Om du fortfarande utsätts för psykopaten måste du lära dig att skifta mellan de nya eller de nygamla "normala" "hjulspåren" och tankesättet utan "hjulspår". Det sistnämnda måste användas när du har med den "normaliserade" psykopaten att göra och de nya eller nygamla "hjulspåren" måste parallellt få fäste.

Du måste ha kontroll över dina tankar och känslor för att kunna hantera båda dessa processer eller tillstånd. En läkning efter påverkan från en "normaliserad" psykopat anser jag måste ske genom "behandling" av både det "onormala" och de nya eller nygamla tankemönsterna. Med "behandling" menar jag analys, reflektion. Du måste hitta "din förklaring" till det "onormala".

Det jag försöker göra på denna blogg är att ge "min förklaring". "Min förklaring" är naturligtvis inte unik på något sätt och inte heller min egentligen, det är en förklaring.

Att vissa av inläggen handlar om juridik, filosofi, psykologi, vikten av etik- och moral är inte heller kanske så konstigt eftersom alla dessa områden berörs av detta område enligt "min förklaring". Om någon är religiös kommer naturligtvis även dessa aspekter in i bilden. Min poäng är - oavsett vilken "förklaring" ni har angående vad ni utsatts för, är er "förklaring" korrekt så länge "förklaringen" känns korrekt och är tillräcklig för att svara på era egna frågor om det "onormala" ni utsatts för.

Vad är det egentligen som står här ovan? Jo, det tillstånd du hamnat i "utan hjulspår" är enligt min uppfattning grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd. Grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd är alltså "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst - därför måste jag styra dessa - kontrollera dessa". De är helt enkelt vilse i världen - de "känner ingenting" för någon eller någonting. Ingenting hör ihop, det finns inget förtroende för någon eller någonting, orsak och verkan existerar inte.

Ta hand om er,

Manoredo

Etik- och moral kontra juridiken

2009-10-26T11:01:00.009+01:00

Det kanske inte har undgått någon att jag har en viss uppfattning om vikten av att informera om de människor som befinner sig längst in i den egoistiska cirkeln - som den yttersta gränsen för "egoism". Förmodligen har de flesta som läst något av inläggen på bloggen också gjort sig en uppfattning av vad jag kan vara för en person som skriver under pseudonymen Manoredo. Kanske har ni rätt - kanske har ni fel.

När jurister skriver om etik- och moral använder de flesta följande argument:

- Av avtalet följer att agerandet hos X endast följer avtalet. Avtalet är upprättat och skrivet på detta sätt, de som skrivit på avtalet måste anses ha förstått avtalsvillkoren och avtalet är det som avtalsparterna har kommit överens om - Pacta sunt servanda (avtal ska hållas). Det följer av "sunt förnuft" att huvudregeln är att avtal ska hållas, hur skulle det se ut annars?

- Det som sker eller skett följer endast av gällande överenskommelser (se 3 § p.5. andra stycket, alternativt avtalsvillkor p. 35 tredje meningen i kombination med p.2). Vad syftet med överenskommelsen egentligen handlar om i stort är inte relevant eftersom överenskommelsen innehåller 3 § p.5 alternativt avtalsvillkor p. 35 och p. 2. Du kan fråga vilken jurist som helst, alla skulle komma till samma slutsats om vad som gäller, det är tydligt vad som gäller.

- Enligt folkrätten § den och den och punkterna den och den har i flera fall tolkats av den och den domstolen på följande sätt och det här "fallet" liknar det och det "fallet" men inte det "fallet"och eftersom det som skett ligger närmare de första "fallen" än det sista "fallet" borde domstolen (dvs de jurister som ska besluta) besluta på följande sätt. Varför borde domstolen besluta på följande sätt? Det följer av den och den § och den och den punkten. Nej, det gör det inte alls, det är handlingar som bedömts, dvs moraliska- och etiska frågor som bedömts av "staten" eller "stater" som "OK" eller "felaktiga".

Det här med etik- och moral är kort sagt något jurister håller på med hela tiden, men ändå inte, eftersom jurister håller på med juridik och inte etik- och moral frågor. Etik- och moral är något som etikforskare och filosofer kan ägna sig åt. I dagens samhälle är det naturligtvis politiker som tagit över det som filosofer ägnade sig åt tidigare i historien - att föra ut "värderingar" till medborgarna. För att det ska vara möjligt att veta om någonting är etiskt- och moraliskt "rätt" eller "fel" måste det finnas någonting som kan ställas upp som "normer", dvs det måste finnas regler för hur man ska förhålla sig - "förhållningsregler". Det innebär i praktiken att för att etiska- och moraliska frågor ska kunna bli intressanta måste etiska- och moraliska frågor kodifieras, dvs skrivas ned i form av gällande regler, annars är det bara ett subjektivt tyckande. Eftersom det finns så många olika uppfattningar om vilka etiska- och moraliska frågor som bör gälla är detta naturligtvis svårt att kodifiera.

Jag har full förståelse för detta synsätt eftersom jag är jurist. För en jurist i sin yrkesroll är det omöjligt att direkt reflektera över frågor om etik- och moral. Det har inte med saken att göra i ett "enskilt ärende". Det är rättsreglerna som styr. När frågor uppstår som har med etik- och moral att göra "gömmer sig" juristen bakom rättsreglerna och behöver inte behandla detta. En jurist i sin tur anser att icke-jurister är "flummiga" det finns ingen substans eftersom det inte finns några regler. Om någon tycker till om något som för denna verkar märkligt ur ett etiskt eller moraliskt perspektiv kommer svaret "Vilket stöd har du för den uppfattningen?", dvs var hittar du "normen" som gör att din uppfattning "känns" trovärdig".

Det saknas reflektion hos många människor idag - av naturliga skäl. Det är för lite diskussion kring etiska - och moraliska frågor! Dessa frågor har ingen given plats i samhället längre. Vem skulle tjäna på en sådan diskussion? Och vem skulle orka reflektera och diskutera detta? Detta ger ju ingenting konkret, eller hur?

Var finns de etiska- och moraliska frågorna?

I den nya juridikbloggen på juridikbloggen.wordpress.com har ett antal jurister identifierat ett stort problem som för jurister verkar angeläget. Det är naturligtvis angeläget.

Diskussionen kring att inte följa syftet med uppställda "förhållningsregler" borde vara än mer central. Det är syftet som är det primära. Problemet är att endast en del av detta problem hamnar i den juridiska domänen, en annan i den politiska domänen, en annan i den rent filosofiska domänen, en annan inom domänen för massmedia, en annan i den religiösa domänen och sist men inte minst hamnar den i var och ens domän. Det den nya juridikbloggen.wordpress.com har som syfte är att "låta juridiken tala till punkt", vilket framgår av det som står under rubriken "Om juridikbloggen". Jag hoppas innerligt att meningen "låta juridiken tala till punkt" betyder det jag hoppas att det betyder.

Manoredo

Varför ser vi det som är nära på ett annat sätt än det som ligger längre bort?

2009-10-23T10:01:00.005+02:00

Detta inlägg tar upp något som för vissa kanske blir för filosofiskt. Ni som läser bloggen märker kanske att jag svävar ut på ämnesområden som i egentlig mening varken tillhör området psykopater eller juridik. Varför gör jag det? Anledningen är att de olika områdena inte är tudelade från varandra utan är beroende av varandra. Ämnesöverskridande heter detta på "finare" språk.

Eftersom samhällsstrukturen går mot en allt större nischning är risken stor att individen helt enkelt glömmer bort hur det hela hänger ihop. Det som är nära en individ är dennes "verklighet". Det som ligger längre bort påverkar inte denna "verklighet" och blir främmande.

När samhällsklimatet hårdnar blir nischningen ännu tydligare. Det som ligger "nära" för en individ är dennes "verklighet". När de enskilda individernas "verklighet" blir mer och mer nischad blir det svårare att kommunicera med varandra eftersom man inte längre förstår varandra.

Desto mer du vet om ett ämnesområde desto mer anser du att "andra" missuppfattar det du vet.

Desto mer insatt du är på ett område desto mer "felaktigheter" hittar du om någon annan uttrycker sig om området.

Desto mindre insatt man är på ett område desto mer blir frågan om trovärdighet:

"Jaha, är det så här det är" alternativt "Jag är tveksam, det där "låter" eller "känns" inte rätt alternativt "kan man verkligen tro på detta?". Vi är helt enkelt tillbaka till innehållet i inlägget Problemlösning del 4, daterat den 8 Oktober.

Om någon läser denna blogg och inte känner till något om "normaliserade" psykopater - hur avgör ni om det jag skriver på bloggen är rimligt eller inte, sant eller falskt? Det finns två ytterligheter även här:

Den ena ytterligheten är naturligtvis att ni tror på det som står i denna blogg. Varför skulle ni göra det?

Den andra ytterligheten är naturligtvis att den där Manoredo är inte trovärdig snarare psykiskt störd på något sätt.

Ett bättre sätt är kanske att reflektera över om det som står här på bloggen är fel eller inte, troligt, mindre troligt eller otroligt.

Manoredo

Det är inte "förhållningsreglerna" det är fel på!

2009-10-22T08:37:00.005+02:00

Innehållet i föregående inlägg kanske för vissa kändes märkligt och för andra helt "normalt". Alla vet ju att det finns människor som inte följer uppställda regler.

Det som är viktigt, enligt min uppfattning, är att förstå mekanismen som används av någon som har ett annat syfte än det "normala" syftet med något denne gör och säger. Alltså, de individer som använder "förhållningsreglerna" som skydd för att inte bli upptäckta och som kan hänvisa till "förhållningsreglerna" när det passar och där "förhållningsreglerna" endast används som bevis för något som är det "normala". Observera att med "förhållningsregler" avses både juridiska regler och "normala mänskliga förhållningsregler".

De som upptäcker den individ som utnyttjar "förhållningsreglerna" på detta sätt har ett val - antingen vara tyst eftersom "detta berör inte direkt mig" eller agera. "Detta berör inte direkt mig" måste kanske kompletteras med satsen "det finns ingenting jag kan förändra, om jag agerar händer egentligen ingenting, i nuläget "kan" jag inte agera pga ...". Jag har full förståelse för detta, tro ingenting annat. De som "känner" att de måste agera- agerar, så har det alltid varit och kommer alltid att vara.

Det är således inte "förhållningsreglerna" det är fel på. Det är människor som använder "förhållningsreglerna" på detta sätt som gröper ur innehållet och syftet med "förhållningsreglerna" som är farliga. De är farliga inte endast för sin omedelbara omgivning i en par-relation, grupp, företag eller organisation utan även för samhället i stort, tilltron till "förhållningsreglerna" försvinner. Risken är stor att de som drabbas av en "normaliserad" psykopat, alternativt någon som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln som behandlar "förhållningsregler" på det sätt som redogjorts för i tidigare inlägg, agerar mot rättssystemet eller andra som i sin tur drabbas.

Någon kanske frågar sig om det inte är farligt att informera om de "normaliserade" psykopaterna. Det är ju inte "normalt" att beskriva dessa. Hur de agerar medför inte det att andra kan "kopiera" detta agerande, fler och fler använder mekanismerna i stället. Mitt svar är - det är inte min avsikt eller mitt syfte och jag hoppas att det framgår av innehållet i bloggen. Det som är viktigt är att detta diskuteras öppet av de som har möjlighet att göra detta.

Manoredo

Allt kan inte lösas genom juridiken och "förhållningsregler" del 1. / anti-mobbningsplaner

2009-10-20T14:13:00.014+02:00

I förra inlägget beskrev jag på ett grovt förenklat sätt två olika sätt jurister löser juridiska problem för sina klienter. De olika sätten att lösa ett juridiskt problem för en klient har egentligen ingenting med juridik att göra. Det har att göra med psykologi.

Juristens roll är att företräda sin klient på bästa sätt.

De psykologiska aspekterna är centrala.

Den respons en jurist får baserar sig naturligtvis på juristens agerande. En jurist som märker att motparten beter sig på ett visst sätt måste anpassa sig till motpartens agerande. Det går inte att försöka inleda förlikningsförhandlingar om den andre är ovillig att göra detta.

För en individ som kommer i kontakt med en "normaliserad" psykopat märker egentligen snabbt att någonting är fel, men inte vad. Anledningen är att känslor, förtroenden och "förhållningsregler" skymmer felet.

När juridiken försöker ordna samhällets spelplan måste spelarna spela det spel det är förberett för. Om så inte sker och ett annat spel spelas, spelar det ingen roll vilka regler som finns (se principen om den troliga lögnen - e´contrario del 2.).

Syftet med "förhållningsreglerna" är att dessa ska följas, inte användas som bevis för att reglerna finns och därmed att det troliga är det "normala" - att "förhållningsreglerna" har följts om någonting händer.

Om "förhållningsreglerna" endast används som verktyg för att kasta om bevisbördan till den som hävdar att "förhållningsreglerna" inte följts är samhället illa ute. Mer om detta i senare inlägg.

Vi tar anti-mobbingsplaner på skolor som exempel.

Vad är syftet med en anti-mobbningsplan?

I min värld handlar det om att barnen ska kunna gå till skolan utan rädsla för kränkningar och mobbning. Det de vuxna på skolan ska lära barnen är att kränkningar och mobbning inte är OK och varför detta inte är OK. Få barnen att förstå vad de gör genom sina handlingar och mot sina medmänniskor. Planen ska vara skriftlig och tydlig för att fånga upp problem tidigt, alla anställda på skolan ska veta vad som ska göras om problemet identifierats. När problem uppstår ska dessa lösas så tidigt som möjligt och på bästa sätt genom att använda anti-mobbningsplanen som processkarta. Därefter bör skolan "lära sig" någonting av det som hänt för att det som hänt inte ska upprepa sig alternativt "lära sig" för att bli bättre på att hantera mobbningssituationer på skolan. Något åt detta håll anser jag är syftet med att skolor ska upprätta anti-mobbningsplaner.

När anti-mobbningsplaner upprättas och används på detta sätt är anti-mobbningsplaner ett fantastiskt verktyg.

Nu ska jag kortfattat förklara motpolen till detta. Observera att förklaringen nedan är motpolen till ovanstående och inget annat.

En bra anti-mobbningsplan upprättas på skolan. Anti-mobbningsplanens syfte är utåt sett enligt ovanstående. Detta kommuniceras ut till föräldrar till barnen som går på skolan. Används vidare i marknadsföringssyfte för att framstå som en skola som tar detta med mobbning på allvar. Att skolor kan bli skadeståndsskyldiga om skolan inte gjort tillräckligt för att förhindra mobbningen känner de flesta till idag.

Om det finns en anti-mobbningsplan finns denna anti-mobbningsplan. Skolan har fört ut budskapet att skolan följer denna anti-mobbningsplan. Vad händer nu om någonting uppmärksammas som en potentiell mobbningssituation. Vad som ska hända enligt anti-mobbningsplanen är klart, den är tydlig och syftet är utmärkt. Den som uppmärksammar den potentiella mobbningen, om det nu är ett barn, en förälder, någon annan vuxen eller skolans personal förs denna potentiella mobbning (detta ärende) upp till rektorn. Vad är en rektors roll? Rektorn är tillsatt av kommunen om det rör sig om en kommunal skola. Vad är det som är viktigt för kommunen och rektorn? I detta motpolsscenario handlar det om att inte bli skadeståndsskyldiga eller utåt sett framstå på ett negativt sätt - förhindra dålig publicitet. Märker ni hur jag börjar vrida på syftet med anti-mobbningsplaner samt endast tar upp negativa aspekter. Tänk på att detta nu är motpolen så att ni inte tror att jag avser att skolor använder anti-mobbningsplaner på detta sätt - det påståendet vore ju absurt.

Hur kan du tänka på detta sätt frågar sig kanske någon? Det är inte så svårt - det är bara att ta det som uppfattas som normalt och naturligt och vända på syftet? För er som tror att jag är negativ vill jag här bara meddela att det är jag inte - jag ser de potentiella problem som existerar. Om man inte förstår motpolerna förstår man inte heller gråskalan däremellan. Jag fortsätter här med motpolen till syftet med anti-mobbningsplanerna.

Syftet med anti-mobbningsplanen har gått från att vara en fantastiskt instrument för att förhindra något som skadar mobbningsoffer och även mobbare till syftet att skolan inte ska bli skadeståndsskyldig eller få dålig publicitet. Mobbningsoffret och mobbare (och alla anhöriga) drabbas dubbelt upp. Syftet med anti-mobbningsplanen har blivit förfelat.

Så länge de båda syftena går hand i hand utgör de olika syftena inga problem. Snarare leder det "korrekta" syftet till att även det andra syftet uppfylls. Problemet uppstår när syftet utåt behandlas som "det normala" och därmed det troliga, men det primära blir det andra syftet.

Detta kommer endast de som är involverade i ett "mobbningsärende" att förstå och "känna". Övriga ska inte få reda på vad som hänt och om det hänt följer skolan ändå "anti-mobbningsplanen" eftersom detta har de ju sagt och meddelat och det är detta som är "normalt" och det som händer i ett mobbningsärende.

De som är involverade kommer att direkt märka om syftet är att "lösa det uppstådda problemet" eller "lägga locket på".

I det första fallet upplever du det som att skolan verkligen vill hjälpa barnen som är involverade (och barnens föräldrar), det präglas av en dialog, allt sker öppet, på ett direkt och vänligt sätt, med förståelse för "problematiken" och med alla involverade samtidigt närvarande hur "jobbigt" detta än må vara psykiskt för alla inblandade. Detta möjliggör ett samarbete och en strävan efter att förbättra något som har blivit fel mellan individer. Lösningen sker lite enligt punkt 1. i föregående inlägg.

I det andra fallet upplever du det som att skolan inte fokuserar på själva "lösningen på problemet". "Problemet" handlar istället om att tysta ned "detta ärende". "Ärendet" ska alltså i första hand inte vara ett "ärende" enligt anti-mobbningsplanen, i andra hand ska skolan ha följt planen, i tredje hand har någonting gått fel och en syndabock utpekas eftersom anti-mobbningsplanen då inte har följts.

Denna lösning präglas av att om ingen agerar mot skolan - agerar inte skolan. Det du gör och säger och vill få en förklaring till "studsar" tillbaka (se slutet på tidigare inlägg "Det studsar tillbaka", 3 September), allt sker i det tysta, avvaktande hållning från skolan, samtal förs med endast en "part" i "ärendet" i taget. Skolan låter meddela att det är bäst för alla om allt sköts från skolan och inte direkt mellan de olika "sidorna" i mobbningsärendet. Detta för att skolan ska kunna ha kontroll över "ärendet" och följa anti-mobbningsplanen.

Ovanstående låter kanske märkligt. Men, detta är motpolerna hur antimobbnings- planer kan användas.

Manoredo

Hur jurister företräder sina klienter/ hur den "normaliserade" psykopaten löser problem.

2009-10-18T17:00:00.008+02:00

Jurister företräder sina klienter på olika sätt. Jag kan genom erfarenhet meddela att det förekommer olika förhållningssätt till hur klienters problem ska lösas.

Vilket förhållningssätt juristen har mot motparten beror på hur juristen ser sin roll och hur denne "löser" juridiska problem.

1. Juristen vill lösa problemet och inleder en dialog om det är möjligt att lösa det juridiska problemet genom förhandling. Juristen är alltså öppen för olika möjligheter att lösa det juridiska problemet. Genom att ta upp det juridiska problemet utan att inledningsvis ställa krav utan redogöra för klientens problem ges en möjlighet att lösa problemet genom förhandling. Om problemet inte genom denna förhandling går att lösa ökar tonläget och juridiska verktyg tas fram och ärendet dras till domstol. Under domstolsprocessen pågår ofta en parallell förlikningsförhandling.

2. Juristen vill lösa problemet men förutsätter att motparten direkt kommer att agera aggressivt eller lömskt. Det ges ingen öppning för dialog eller samförstånd. Det juristen agerar på behöver egentligen inte ens varit något problem för motparten. Med detta förhållningssätt skapas en aggressiv stämning redan från början. Juristen slår först och hårt och tonläget blir aggressivt redan från början. Här gäller det för motparten och motpartens klient att antingen lägga sig platt eller direkt förbereda sig för process. En parallell förlikningsförhandling blir naturligtvis lidande av den inledande "attityden" eftersom det nu inte längre bara handlar om att lösa det juridiska problemet.

De båda förhållningssätten är grovt förenklade men det visar på motpolerna hur olika jurister löser juridiska problem.

Människor löser problem på liknande sätt. Beroende på din personlighetskaraktär löser du problem på ett visst sätt. Psykologiskt får det konsekvenser för omgivningen om en människa agerar enligt punkt 2. Om individen har ett samvete och har förmågan att känna skuld och skam för sina ageranden kommer detta alternativ i slutändan att leda till skada både för denne själv och naturligtvis för dennes omgivning.

En "normaliserad" psykopat har inget samvete och har inte förmågan att känna skuld och skam för sina ageranden. Eftersom syftet för en "normaliserad" psykopat är att få kontroll på någon/någonting eller behålla kontrollen av någon/någonting och en förutsättning är att människor i dennes omgivning kan styras av psykopaten utgår psykopaten från att ingenting går att lösas genom alternativ 1 ovan. Omgivningen tar stor skada.

Du som drabbas eller har drabbats av en psykopat har sett hur "den normaliserade" psykopaten löser problem.

Enligt min uppfattning sker detta genom alternativ 2 ovan eller enligt följande alternativ:

3. Den "normaliserade" psykopaten löser problemet enligt punkt 2. men försöker få alla utom den drabbade att tro att det handlar om ett agerande enligt punkt 1.

Manoredo

Möjligheten att kommentera är avstängd!

2009-10-16T09:22:00.016+02:00

Jag har nu stängt av möjligheten att kommentera bloggens innehåll.

Anledningen är naturligtvis inte att jag inte vill hjälpa de som behöver hjälp och som skrivit till mig.

Anledningen är att det är en omöjlighet att kunna hjälpa alla de som behöver hjälp, och det är många.

Anledningen är att mitt syfte med denna blogg är att beskriva egoism, narcissism och psykopati. Än så länge har jag endast hållit mig kring frågor av allmän karaktär, desto längre tiden går desto mer detaljerat kommer inläggen behandla specifika situationer.

Ta hand om er,

Manoredo

Principen om den troliga lögnen - e´contrario del 2.

2009-10-14T22:38:00.010+02:00

Det finns en term inom juridiken som benämns e´contrario och som betyder motsatstolkning. Det är ett sätt att tolka lagar, föreskrifter och "förhållningsregler" på och innebär att man drar en motsats- slutsats av en viss regel . Jurister lär sig under utbildningen att man ska vara försiktig med att tolka regler motsatsvis, framförallt när det gäller tolkningen av rättsfall, eftersom resultatet kan få absurda konsekvenser.

Genom juridisk utbildning och argumentationsträning lär sig juristen att:

Utifrån en icke - jurists perspektiv:

"vända och vrida" på lagar, föreskrifter och "förhållningsregler"

Utifrån en jurists perspektiv:

Genom olika tolkningsmetoder tolka lagar, föreskrifter och "förhållningsregler".

Vad har detta med bloggens syfte att göra. Jo, en "normaliserad" psykopat förhåller sig till existerande "förhållningsregler" på ett sätt som närmast liknar en e´contrario- tolkning av själva syftet med "förhållningsreglerna".

För en "normaliserad" psykopat är "förhållningsregler" inte "förhållningsregler".

Det som är viktigt med eventuella "förhållningsregler" är att dessa följs av alla andra och att det normala är att "förhållningsreglerna" uppfattas som "förhållningsregler".

Den "normaliserade" psykopaten utgår från att alla andra följer "förhållningsreglerna". Därefter utnyttjas detta faktum.

Alla i omgivningen förutsätter att "förhållningsreglerna" följs och detta blir normen, det som alla utgår från och alla uppfattar som normalt.

Desto längre in i den egoistiska cirkeln en person befinner sig, desto oftare utnyttjas "förhållningsregler" på detta sätt. "Normala" människor har en gräns för när "förhållningsregler" kan utnyttjas på detta sätt. Samvetet sätter denna gräns. Psykopaten har inte ett samvete och har därmed ingen gräns för när och vilka "förhållningsregler" som kan utnyttjas på detta sätt.

Vad har detta med den troliga lögnen att göra? Nästan allt - eftersom det den "normaliserade" psykopaten gör och säger, tolkas av omgivningen utifrån normala existerande "förhållningsregler".

Manoredo

Principen om den "troliga" lögnen - den gäller generellt del 1.

2009-10-14T11:38:00.006+02:00

På mängder av sidor om psykopati och psykopater finns information om den troliga lögnen.

Den troliga lögnen innebär att någon berättar någonting som är osant men uppfattas av den eller de som hör den troliga lögnen som sant. Detta är den "normaliserade" psykopatens viktigaste verktyg och jag skulle vilja gå så långt att säga att om människor förstår detta inlägg och följande inlägg och hur den "normaliserade" psykopaten behandlar detta verktyg förstår de vad en "normaliserad" psykopat gör och varför drabbade hamnar i en situation som är svår att beskriva och göra trolig för omgivningen.

Gemene man använder naturligtvis en trolig lögn också i vissa situationer, inte bara psykopaten.

Det den "normaliserade" psykopaten gör är att använda den troliga lögnen på områden och i sådana situationer som normala människor inte ens skulle komma på tanken att ha den troliga lögnen som ett handlingsalternativ.

Detta är endast möjligt för psykopaten av den anledningen att känslorna och samvetet inte stör psykopatens tankebanor och handlingsalternativ.

Normala människor använder en trolig lögn endast i vissa situationer. Om du kan använda en sanning likaväl som en lögn väljer du rimligen sanningen. Det finns ingen anledning att välja lögnen. När du känner att en trolig lögn är "bättre" att använda än sanningen av någon anledning har du rimligen tänkt igenom för- och nackdelar med att använda den troliga lögnen och du har bedömt att detta kan du stå för - trots att du vet att det är en lögn.

Normala människor har en gräns för när en trolig lögn kan användas. Samvetet sätter ytterst denna gräns. Psykopaten har inte ett samvete. Den "normaliserade" psykopaten har alltså inte denna gräns och har inte heller någon gräns för när en trolig lögn kan användas.

Eftersom normala människor har en gräns för när en trolig lögn kan användas är det av förståeliga skäl svårt att tänka sig att någon skulle kunna sätta användandet av den troliga lögnen i system. Att någon ljuger istället för att tala sanning om båda alternativen är möjliga i en viss situation "känns" onormalt och därför är det troligare att det förhåller sig tvärtom. Tyvärr är det just detta den "normaliserade" psykopaten gör.

Normala människor har ett samvete som sätter gränser. Detta samvete sätter gränser inte bara för hur du kan uppföra dig utan också för vad du uppfattar som normalt och onormalt, troligt eller mindre troligt eller till och med otrolig. Om du inte kan tänka dig att använda en trolig lögn i en viss situation utgår du mer eller mindre från detta när du bedömer det andra människor säger eller berättar i samma situation.

Detta får följande konsekvens:

Desto längre bort från din egna gräns desto troligare är det att den troliga lögnen kommer uppfattas som sann och inte en lögn. Det är denna gräns i kombination med den uppfattning du har av vad andra kan göra som avgör vad du uppfattar som troligt respektive inte troligt.

I juridiska termer är vi på nytt inne på området "bevisbörda".

Psykopaten använder den "troliga lögnen" och gör sin avsikt som är onormal till att uppfattas som normal genom att gömma sig bakom det naturliga och normala.

För att kunna försvara sig mot detta måste den drabbade få omgivningen att förstå detta. Utan bevis för att det förhåller sig på detta sätt är detta dömt att misslyckas eftersom vad du i praktiken måste göra är att göra det som uppfattas som normalt till onormalt.

Jag kommer i senare inlägg att förklara detta på så många sätt jag kan för att det ska framgå vad jag avser.

Manoredo

Psykopatens "bearbetning" av en individ/ Det kan lika gärna vara tvärtom, dessutom är det troligare att det är tvärtom.

2009-10-13T08:29:00.006+02:00

Mycket av det som skrivits i tidigare inlägg har behandlat den "normaliserade" psykopaten allmänt och vad det innebär att bli drabbad. Dessa människor är de som vet och känner till psykopatens beteende genom erfarenhet.

De individer som drabbats och fått insikt är de som:

1. Upptäckt att en person beter sig onormalt.
2. Upptäckt på vilket sätt en person beter sig onormalt.
3. Identifierat störningen
4. Applicerat det man vet om störningen på en viss person och fått det "onormala" bekräftat.
5. Påverkats psykiskt av individen med störningen.
6. Inser svårigheterna att "hantera" individen med störningen på ett "normalt" sätt.
7. Inser svårigheterna att själv "hantera" denna insikt.
8. Inser svårigheterna att få andra att förstå karaktärsstörningen och vad psykopaten gör.

Som Ni har märkt i tidigare inlägg uppfattas den "normaliserade" psykopaten utåt sett, för en stor del av omgivningen och samhället i stort som helt "normal". På grund av hur människor fungerar och "tänker" uppfattar de flesta inte hur "onormal" den "normaliserade" psykopaten är och hur omvänt denna person rimligen tänker och hur omvänt denna handlar och agerar gentemot sin omgivning eller rättare sagt mot delar av sin omgivning.

Här har jag full förståelse för att de som inte drabbats vänder på det - kan det inte vara tvärtom? Alltså: "Det är du Manoredo och alla som tror att de drabbats som har ett "stört" tankesätt när ni beskriver karaktärsstörningen och era upplevelser. " Jag håller helt med er, det "troliga" för omgivningen och samhället är att jag och alla andra som försöker informera om karaktärsstörningen upplevs som "störda" och inte trovärdiga. Om det inte skulle uppfattas på detta sätt vore det konstigt eftersom de "normala" förklaringarna är det som rimligen måste uppfattas som sant tills detta kan motbevisas. Om det inte skulle förhålla sig på detta sätt finns ingenting att "hålla fast vid" som sant och en människa skulle inte kunna fungera på ett "normalt" sätt.

Detta faktum är naturligtvis ett dilemma, och ett stort sådant. Innan jag började skriva denna blogg funderade jag på hur detta dilemma potentiellt skulle kunna lösas. I en mängd inlägg tidigare i bloggen har jag bl a skrivit om följande två råd:

"Lär dig att koppla av och på tankesättet du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt"
och
"stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt".

Dessa båda råd är primära eftersom annars kommer du som drabbad att uppfattas som psykiskt sjuk, paranoid etc av omgivningen.

Dessa båda råd är naturligtvis riktade till de drabbade. Men, detta är naturligtvis den enda lösningen för icke- drabbade att förstå själva karaktärsstörningen och det som berättas av de drabbade. De drabbade vill ju inte informera om karaktärsstörningen med syftet att de icke-drabbade ska börja tänka tvärtom och få problem att hantera vad som är "troligt" eller inte, generellt sätt.

De som har förstått karaktärsstörningen och att denna existerar försöker på olika sätt formulera sig för att på så sätt få karaktärsstörningen att uppfattas som troligare för en större mängd människor. Alternativt förklara karaktärsstörningen för att hjälpa de som utsatts psykiskt och som inte längre förstår vad som händer och där ingenting längre "känns" "normalt".

Manoredo

Psykopaten byter omgivning!

2009-10-12T09:50:00.003+02:00

Vad står det egentligen i denna rubrik?

Jo, antingen rör sig den "normaliserade" psykopaten till en ny omgivning eller stannar den "normaliserade" psykopaten och omgivningen byts ut.

Två olika tolkningar med två helt olika innebörder utåt sett. Resultatet för den "normaliserade" psykopaten blir lika oavsett alternativ.

Någon som utsatts av en psykopat som "rör på sig", tar med sig dessa erfarenheter och ger förklaringen att psykopater "rör på sig" och slutsatsen är att psykopater rimligen gör på detta sätt.

Någon som utsatts av en psykopat som "stannar på ett ställe", tar med sig dessa erfarenheter och ger förklaringen att psykopater "stannar" och omgivningen byts ut. Slutsatsen är att psykopater gör på detta sätt.

De båda slutsatserna är samma slutsats. Vi ser det bara från omgivningens perspektiv. Om vi ser det från psykopatens perspektiv är grunden densamma - Psykopaten byter omgivning!

Desto mer "normaliserad" psykopaten är desto större möjlighet att "stanna kvar" och byta ut omgivningen istället för att behöva "röra sig".

Desto mer "normaliserad" psykopaten är, desto mer används de båda manipuleringsteknikerna. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer används de föregående manipuleringsteknikerna. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer komplexa blir manipuleringsteknikerna. Desto mer "normaliserad" och intelligent psykopaten är, desto svårare är det att uppfatta dessa manipuleringstekniker. Desto mer "normaliserad" psykopaten är desto större möjlighet har denne att "stanna kvar" på ett ställe och istället byta ut omgivningen.

Om psykopaten befinner sig i en grupp, organisation eller företag kommer människor bli sjuka i större omfattning än vad som är rimligt (senare inlägg) och "omsättningen" av människor ligga på en hög eller mycket hög nivå i gruppen, organisationen eller företaget.

Om någon undrar om jag anser och tror att det finns en psykopat i varje grupp, organisation eller företag med hög "omsättningen" av människor är mitt svar nej. "Omsättningen" av människor kan ju bero på så många olika faktorer. Detta är ju helt naturligt och normalt. Vad jag menar är att eftersom detta är naturligt och normalt och det finns så många faktorer som uppfattas som naturliga och normala är det möjligt för den "normaliserade" psykopaten att förbli just en "normaliserad" psykopat och byta omgivning genom att stanna kvar på ett ställe.

Manoredo

Problemlösning del 7. Lösningen är inte att bli mer lik psykopaten, utan att få den "normaliserade" psykopaten att förstå vad denne riskerar.

2009-10-11T12:09:00.009+02:00

När den "normaliserade" psykopaten med förnuftet förstår att dennes provokationer eller ageranden inte längre har eller får någon effekt på dig innebär det att den "normaliserade" psykopaten inte längre kan kontrollera dig.

Den "normaliserade" psykopaten har då två val, antingen öka det felaktiga beteendet och öka provokationerna mot dig och hoppas att du agerar på det ännu mer felaktiga beteendet eller de ännu grövre provokationerna eller "låta dig vara".

Det den "normaliserade" psykopaten gör, enligt min uppfattning är endast att väga fördelar och nackdelar med det ena eller det andra alternativet. Vilket val som görs av psykopaten har ingenting med känslor eller samvete eller med vilka "förhållningsregler" som måste brytas att göra, endast för- och nackdelar för sig själv.

Väljer denne att öka det felaktiga beteendet och öka provokationerna riskerar psykopaten att inte längre uppfattas som "normal" av sin omgivning. Ökar det felaktiga beteendet och provokationerna, ökar möjligheterna för dig att få "bevis" för vad du utsätts/utsatts för och du kan både få upprättelse och förståelse för vad du utsatts för.

Att gå från att vara en "normaliserad" psykopat till att uppfattas som kriminell, alternativt "onormal" borde vara "avskräckande" eftersom det hindrar psykopaten att kontrollera det denne av någon anledning vill kontrollera.

Det är denna avvägning den "normaliserade" psykopaten rimligen gör och endast denna har betydelse. Endast detta är vad som sätter den enskilde "normaliserade" psykopatens gränser.

Återkommer till detta i senare inlägg.

Manoredo

Problemlösning del 6. När du tar hjälp av en jurist/advokat för att lösa ett juridiskt problem - få juristen att förklara sig så att du förstår.

2009-10-10T11:09:00.009+02:00

En jurist behandlar språket på ett annat sätt än icke-jurister.

Med ovanstående menar jag att juristen väger betydelsen av ord på ett annorlunda sätt. Detta skapar naturligtvis problem när en jurist pratar med en person som inte är jurist eller när en jurist ska förklara något. Många tycker säkert att en jurist är omständig och att det är svårt att förstå vad denne egentligen menar. En jurist undrar i sin tur vad den andre säger.

När en jurist pratar eller skriver något till en annan jurist låter det kanske så här:

"Enligt min uppfattning, ger omständigheterna vid handen att det rimliga borde vara att förhålla sig på följande sätt gentemot X. Med hänsyn taget till den brist på bevis som i förevarande fall föreligger bedömer jag att det mest fördelaktiga i nuläget är att förhålla sig passiv i så motto att försiktighet bör gälla."

Detta betyder något i stil med:

"Jag har nu gått igenom den information som jag har. Min slutsats är att du enligt mig ska bete dig på detta sätt mot X. Det finns inte tillräckligt med information här för att kunna bevisa det som måste bevisas. Mitt råd är att vänta och se. Vi gör ingenting nu."

Istället för att skriva "Det som står här uppe" används ordet "Ovanstående".

När du har att göra med en jurist se till att du förstår det juristen säger och förklarar för dig. Be juristen förenkla sitt språk så du förstår. Det är svårt för en jurist, men nödvändigt. Eftersom juristen inte förstår vad du pratar om, om du säger att du utsatts/utsätts för en psykopat, vilket gäller alla som inte utsatts, är det viktigt att du är med och säkrar att juristen inte "spelar det juridiska spelet" med att spela på ett normalt beteende hos psykopaten. För att meddela detta säg till din jurist det som står i inlägget Tankesätt del 8. "Att bli trodd" men tydligare.

"Person X har uppträtt och agerat på ett sätt som du har svårt att förklara men att du inte har något förtroende för denne längre. Att du tyvärr inte längre kan lita på det X säger och gör".

Till din jurist kan du göra detta lite tydligare genom att säga att "Person X går inte att diskutera med och följer inga överenskommelser, personen gör aldrig det denne säger att denne ska göra. Håller aldrig sitt ord. Därför är det viktigt för mig att hela tiden veta vad du gör." Detta blir så tydligt som det kan bli för en jurist.

Om psykopaten också har en jurist på sin sida kan du räkna med att denna jurist spelar "det juridiska spelet" på samma sätt som din jurist. Din jurist vet vad psykopatens jurist gör och går inte i "juridiska fällor". Juristens jobb är att lyssna på vad du säger och sätta in det du säger och det du vill in i den "juridiska verkligheten". Om juristen gör saker du inte förstår, fråga vad syftet är med en "juridisk" åtgärd. Det är syftet du bör reagera på. Reagera inte på den juridiska åtgärden.

Ovanstående är viktigt. Nedanstående är också viktigt.

Jurister i sin yrkesroll skiljer på vad som hänt och vad som hänt och kan bevisas.

Jurister i sin yrkesroll måste ta det som hänt och kan bevisas som det som hänt, inte något annat. Detta är naturligtvis väldigt förenklat, men innebär att de juridiska åtgärderna som kan göras bara kan utgå från "det som hänt och kan bevisas" inte det som verkligen hänt.

Om du har tagit kontakt med en jurist behandlas ditt problem på ett juridiskt sätt inte på ett "normalt" sätt. Det juridiska sättet är att få in verkligheten in i den juridiska verkligheten.

Manoredo

Problemlösning del 5. En grov förenkling av juristens och myndigheters arbetssätt/ hantera psykopatens provokationer.

2009-10-09T09:14:00.012+02:00

Juristerna lär sig under utbildningen ett arbetssätt och "tankesätt" som mycket förenklat kan se ut ungefär så här:

1. Tar fram en akt, ärende, ett juridiskt problem som ska bedömas, och börjar studera innehållet (information, bevis (muntliga/skriftliga), dokumentation osv, men också hur människor som berörs av akten har uppfört sig.).

2. Ärendet ska bedömas enligt gällande rätt (lagar, förarbeten, kommentarer, rättsfall, föreskrifter för respektive myndighet etc) som "samhället" av olika anledningar bedömt ska utgöra grunden för hur man ska och får bete sig i samhället.

3. Ärendet innehåller alltså bara den information som finns i akten. Det som inte finns i akten har därför inget med akten att göra.

4. Informationen i akten läses snabbt igenom för att få en helhet.

5. Informationen i akten delas upp i mindre enheter.

6. Dessa enheter analyseras ett i taget och bedöms av juristen om de har (rättslig) betydelse eller inte. Observera att det är betydelsen för akten och inte för de som påverkas av ärendet som är juridiskt relevant.

7. Enheterna som har (rättslig) betydelse kopplas ihop till en ny helhet. En helhet som inte "egentligen" har med verkligheten att göra.

8. Denna helhet bedöms rättsligt.

9. Ett beslut fattas.

Om juristen är domare - fattas ett beslut.

Om juristen är åklagare - fattas ett beslut.

Om juristen är advokat eller juridiskt ombud - fattas ett beslut hur denne skall gå vidare i ärendet.

Om juristen är handläggare på en myndighet - fattas ett beslut.

Vad jag menar är alltså att det som är och blir juridiskt intressant är vad som hamnar i akten.

"Tankesättet" hos de som utsatts av en psykopat påverkar enligt min uppfattning agerandet hos de som drabbats i synnerligen hög grad, vilket tyvärr påverkar vilken information som hamnar i akten i punkt 1.

1. Psykopaten försöker få den drabbade att själv föra in fel information i akten genom provokation.

2. Psykopaten försöker själv få in så mycket felaktig och provocerande information som möjligt i akten om denne kan påverka detta, antingen själv eller med hjälp av andra, oftast de som inte har insikt.

3. Psykopaten försöker påverka juristen (eller handläggaren) om denne kan påverka denna, antingen själv eller med hjälp av andra, oftast de som inte har insikt.

Det första kan du påverka. Det andra och tredje kan du inte påverka.

Råd: Försök att alltid ha ett neutralt tankesätt när ni har med myndigheter att göra. Både jurister och handläggare på myndigheter tänker i sin yrkesroll mer eller mindre enligt punkterna 1-9 ovan. Uppträd på ett sådant sätt att inte fel information hamnar i akten. Försök att vara så vänlig och saklig som möjligt. Som om du själv skulle vara ombud för någon annan. Prata bara om det som finns i just den akt som det handlar om, och som det sedan kommer fattas beslut om.

När du inte längre har med jurister eller myndigheter att göra kan du återgå till ditt egna tankesätt kring jurister, myndigheter i allmänhet.

Hoppas detta råd blev tillräckligt tydligt.

Ovanstående är med smärre ändringar något jag tidigare skrivit.

OK, kanske några drabbade tänker - låter kanske rimligt, men det löser ju inte punkterna 2.- 3. "Vad ska jag göra då?". "Om psykopaten manipulerar en myndighetsperson eller om psykopaten för in osanna uppgifter i akten hur ska jag göra då?"

Nedan kommer en utveckling av vad detta egentligen innebär i förlängningen. Hoppas att den mekanism som blir följden av ovanstående blir tydlig.

Om myndighetspersonen blivit manipulerad är myndighetspersonen manipulerad.

Du som blivit drabbad vet vad manipulation innebär. Hur har myndighetspersonen blivit manipulerad? Det vet du inte, eller i vart fall kan du inte bevisa det. Gå tillbaka och läs inläggen Psykopatens avsikt/manipuleringsteknikerna del 1.- del 8. Gå tillbaka och läs inläggen Problemlösning del 1.- del 4; läs tankesätt del 1. - del 8. Läs alla andra inlägg här på bloggen igen.

Det psykopaten gör är att provocera dig för att på så sätt få dig att agera i enlighet med de känslor provokationerna ger upphov till. Läs därför inlägget Problemlösning del 1. så många gånger att innehållet i det inlägget inte bara blir logiskt utan även känns logiskt.

Vad ska du göra med de osanna uppgifterna i akten? Kontakta en jurist eller företräd dig själv på det sätt som står i inlägget problemlösning del 1.

Ta hand om er,

Manoredo

Problemlösning del 4. Det mest troliga, det troliga, det mindre troliga och det otroliga.

2009-10-08T09:23:00.004+02:00

Innehållet i detta inlägg kan säkert för många bli för filosofiskt. För att göra innehållet mer troligt börjar jag med att ställa ett antal frågor med "termer" som används inom juridiken:

Vad innebär det att göra någonting troligt?
Vad innebär det att göra någonting sannolikt?
Vad innebär det att göra någonting bevisat, klart bevisat?
Vad innebär det att någonting är "bortom allt rimligt tvivel"?

Vad dessa frågor beskriver är något som inom juristutbildningen handlar om bevisbörda. För en verksam jurist i sin yrkesroll är frågorna kring "bevisbörda"primär. Det gäller inte endast för en domare, åklagare, advokat i brottmål. Det gäller i lika stor omfattning för en jurist på en statlig myndighet, en jurist som tolkar avtal, en jurist som företräder en klient inom området affärsjuridik. "Bördan" är alltså att någon måste kunna visa på bevis, omständigheter eller händelser för att det denne säger och menar ska uppfattas som korrekt och därmed ska uppfattas som sant av andra jurister. Beroende på vad som behandlas eller ska avgöras sätts en gräns för hur stor denna "börda" ska vara.

Men, det är inte bara jurister i sin yrkesroll som håller på med frågor kring "bevisbörda"- alla människor gör det utan att tänka speciellt mycket på det- hela tiden. Naturligtvis utan att använda den ibland komplicerade teoretiska juridiska terminologin eller den teoretiska juridiska uppbyggnaden kring dessa termer.

Detta inlägg har rubriken "Det mest troliga, det troliga, det mindre troliga och det otroliga". Händelser som du hör någon annan berätta om sorterar du medvetet eller omedvetet in i dessa kategorier.

Om någonting "känns" otroligt (kan inte vara sant) kan i praktiken den som berättar något lägga fram hur mycket bevis som helst, prata på hur mycket som helst utan att du lämnar din uppfattning om att det är otroligt. Det denne berättar kan helt enkelt inte vara sant oavsett vad denne än berättar.

Om någonting "känns" mindre troligt (låter inte som att detta är sant men skulle kanske kunna vara sant, det beror på ) är det naturligtvis viktigt att ha något sorts stöd för att få detta att uppfattas som sant. Det beror alltså på vad vad denne berättar, hur denne berättar och om det finns någonting som tyder på att detta kan vara sant.

Om någonting "känns" troligt, tar vi det som berättas som sant. Det finns ingen anledning att inte göra det.

För att det troliga inte ska uppfattas som sant måste du höra någonting från någon annan som gör det troliga mindre troligt. Vad du i praktiken gör då är att du gör en värdering och bedömning av vad som är det mest troliga och detta blir det du förhåller dig till - din uppfattning och din sanning.

Det är viktigt för en drabbad att förstå och inse ovanstående.

Många drabbade inser att deras berättelse (eller i vart fall delar av deras berättelse) hamnar inom kategorin "det otroliga".

Många drabbade inser att deras berättelse (eller i vart fall delar av deras berättelse) hamnar inom kategorin "mindre troligt", men av "bevisskäl" stannar just där- en "mindre trolig" berättelse.

Med detta vill jag naturligtvis inte säga att det otroliga ska uppfattas som lika sant som det troliga. Om det var det jag menade skulle förmodligen de flesta sluta läsa här.

Vad jag avser med detta inlägg är att om du som drabbad söker upprättelse eller söker förståelse för din berättelse av individerna i din omgivning men som inte förstår vad psykopater gör, behåll din uppfattning, men tala bara om de delar som uppfattas som lägst "mindre trolig" eller "trolig" för din omgivning.

Sätt dig in i den andres situation, någonting som jag är övertygad att du som blivit drabbad av en psykopat kan, annars skulle inte du ha blivit drabbad.

Försök tänka som en människa som inte varit med om det du varit med om och avgör på detta sätt vad i din berättelse som är "troligt" eller "mindre troligt" eller "otroligt", berätta därefter det som är "troligt" därefter det som är "mindre troligt". Stanna där.

Ta hand om er,

Manoredo

Problemlösning del 3. Håll dig till lösningen på problemet. Gör inte lösningen på problemet till ett nytt problem.

2009-10-07T08:35:00.004+02:00

När en jurist ur en viss mängd "fakta" har kunnat hitta (existerande eller potentiellt juridiska-) problem, dvs själva de juridiska svårigheterna har kunnat identifierats, påbörjas arbetet med att värdera dessa juridiska problem/svårigheter. Helt enkelt - hur svåra är problemen? När detta är gjort sker följande:

Beroende på "vilken sida" - dvs om du som jurist ska få de identifierade svårigheterna att framstå som mindre problem/svårigheter eller som större problem/svårigheter hittar du argument som stöder det ena eller det andra och du argumenterar för att det förhåller sig på ett visst sätt - det du argumenterar för. När en jurist i sin yrkesroll gör detta är A och O att inte ge motparten, dvs den som ska argumentera för det direkt motsatta, information eller argument som stöder det denne argumenterar för.

Vad vill jag säga med detta som har med bloggens syfte att göra? Jo,

1. Tänk på att inte ge psykopaten någon information denne kan använda.

2. Om du måste ge psykopaten information ge denne endast oanvändbar information eller information som du vet att denne redan känner till eller information som i grunden är korrekta men som innehåller mycket små felaktigheter.

3. Om du måste ha mer information (bevis för din argumentation) måste du skaffa mer information (bevis).

4. Håll inne med information så länge du kan som stödjer din version (Denna typ av information bör du endast använda när "detta är nödvändigt"). Om det blir nödvändigt att delge information gör det så sent som möjligt.

Det som kan vara ett problem för en drabbad av en psykopat är att kunna sära på det som sker på grund av psykopaten respektive det som sker utan att det är psykopaten som gör/gjort något genom manipuleringsteknikerna (se föregående inlägg). Vissa "känner" kanske en tid att nästan allt som händer potentiellt skulle kunna vara initierat av psykopaten. Din misstänksamhet ökar mot omgivningen. Med tiden kommer denna misstänksamhet att minska.

Om du "känner" på detta sätt, och det förstärks naturligtvis av andra drabbades tragiska berättelser, vad du läser att psykopater kan göra osv. kanske till och med av det jag skriver på denna blogg.

Vad jag menar är att denna misstänksamhet är fullt naturlig. Det man bör göra med denna misstänksamhet är att identifiera just denna misstänksamhet. Erkänn för dig själv - "jag är nu misstänksam och det beror på att jag måste vara misstänksam, att jag är misstänksam nu beror på det jag varit med om, det jag vet, och den situation som jag befinner mig i och inget annat".

Du är inte paranoid - du är misstänksam för att du befinner dig i en situation som kräver att du är misstänksam. Eftersom den situation du befinner dig i är en helt annan situation än den situation som din omgivningen tror och utgår från att du befinner dig i - försök förstå din omgivnings uppfattning, men framförallt förstå dig själv.

När du är misstänksam ökar din koncentration på omvärlden - det är allt som händer. När du ser någon eller något eller en händelse som potentiellt skulle kunna vara en "fara" koncentrerar du dig på detta, bedömer och värderar "hotet". En helt normal respons utifrån den drabbades situation. Successivt kommer denna misstänksamhet att minska. Först genom att tidsåtgången för bedömningen och värderingen av de potentiella "hoten" minskar. Därefter kommer du att bli mer effektiv på att bedöma och värdera om det "märkliga" är "märkligt", "hot" eller "inte ett hot". Det du egentligen gör är att du medvetet eller omedvetet inser att allt potentiellt "märkligt" inte påverkar dig. Endast det som potentiellt kan påverka dig behåller du din misstänksamhet mot och det är således både logiskt och helt naturligt.

Ta hand om er,

Manoredo

Problemlösning del 2. Fokusera på det problem som du måste lösa. Fokusera därefter på lösningen till problemet.

2009-10-06T08:25:00.008+02:00

Juridisk- problemlösning innebär dels att kunna hitta (existerande juridiska-) problem utifrån en viss mängd "fakta" (dokument, bevis, muntliga beskrivningar osv), och naturligtvis att sedan kunna hitta lösningen på de juridiska- problem man hittat.

Om alla "fakta" finns samlat som ska bedömas rättsligt, gäller det att göra en bedömning av detta material. Vad juristen egentligen gör är att avgöra hur troligt det är att detta material leder till en viss slutsats hos andra jurister som har tillgång till samma material.

En jurist som inte har tillgång till alla "fakta" eller allt material, bedömer naturligtvis endast det material denne har. Hur bra slutsatser denne än drar av detta material kommer slutsatserna att "rent objektivt" vara fel om andra jurister har tillgång till ett annat material eller mer material.

Om juristen agerar med bristfälligt material kommer detta agerande för en annan jurist (någon som har samma material, ett annat material eller mer material) vara bevis för att juristen som agerar utgår från bristfälligt material alternativt är en dålig jurist som inte kan dra rätt slutsatser av en viss mängd "fakta".

Om vi nu byter ut juristen som agerar med bristfälligt material mot den drabbade av en psykopat, den jurist som tar emot agerandet som baserar sig på det bristfälliga materialet med psykopaten och andra jurister med människorna i den drabbades omgivning ser det kanske ut på detta sätt:

1.

Du som är eller blir drabbad av en psykopat har varken samma material som psykopaten eller samma material som andra i omgivningen.

2.

Du som är eller blir drabbad av en psykopat måste antingen veta lika mycket som psykopaten (ha samma material eller mer) alternativt ha samma material som din omgivning för att psykopatens material ska anses som felaktigt av dig och din omgivning alternativt göra det omöjligt eller ovidkommande (det spelar ingen roll) att psykopaten kan använda sitt material.

1. Utgör den drabbades problem

2. Utgör de lösningar som finns för problemen

Enligt min uppfattning är ovanstående viktigt att förstå.

Manoredo

Problemlösning del 1. Företräd endast din klient - agera inte "känslomässigt" gentemot psykopaten

2009-10-04T18:00:00.009+02:00

En drabbad av en psykopat måste försöka sträva efter att uppträda som ett juridiskt ombud för att neutralisera psykopatens kränkningar, direkta- och indirekta hot och manipulationer. A och O är att inte basera några handlingar, skriftliga eller muntliga, på dina naturliga känslor, gentemot psykopaten. Detta ligger inte i klientens - ditt, intresse.

Syftet med denna blogg är inte att få människor att dra sig längre in i den egoistiska cirkeln. Syftet är att få de människor som befinner sig längre ut i den egoistiska cirkeln att kunna stanna kvar där och få verktyg att agera mot de som befinner sig längst in.

Det psykopaten gör via dennes "bearbetning" av en individ syftar till att försöka störa individen psykiskt i sådan utsträckningen att handlingarna som vidtas av den drabbade baseras på de för situationen normala känslorna.

Det den drabbade måste göra gentemot psykopaten är att inte låta detta ske.

Jag har full förståelse för den drabbade som tycker detta låter för konstigt, eller för enkelt, alternativt "lättare sagt än gjort" osv, men det är det en drabbad måste försöka göra, enligt min uppfattning.

För de som inte varit drabbade eller inte förstår vad psykopaten gör när denne psykiskt påverkar en individ och manipulerar sin omgivning tycker kanske att den där juristen Manoredo som bloggar överdriver och förstorar upp någonting som är helt normalt. Till er vill jag säga - må ni förstå utan att själva drabbas.

Jag hoppas att de tidigare inläggen på denna blogg har klargjort varför det inte går att agera normalt "känslomässigt" gentemot psykopaten.

När du som drabbad upptäcker att psykopaten på något sätt inte håller sig till "förhållningsreglerna" attackera inte psykopaten, alltså agera inte ut dina känslor. Det är precis det denne vill att du ska göra.

Vad du istället bör göra är att agera på ett sätt som av omgivningen kommer att uppfattas som ett "normalt och naturligt agerande" utifrån den situation andra uppfattar att du befinner dig i.

Jag hoppas att alla förstår att det "normala och naturliga sättet" att agera ovan egentligen inte alls är det "normala och naturliga sättet" att agera i den situation du egentligen befinner dig i - eftersom det "normala och naturliga sättet" är att agera i enlighet med de känslor som naturligt uppstår av psykopatens ageranden (eller rättare sagt, psykopatens avsikt, se psykopatens avsikt del 1. - 7.).

Det är troligare att omgivningen kommer att tro dig om det du gör uppfattas som normalt.

Är ovanstående logiskt? Ja

Känns ovanstående logiskt? Nej

Manoredo

Vad är det en jurist egentligen gör? Jo, problemlösning.

2009-10-03T11:57:00.006+02:00

Oavsett vilken yrkesroll en jurist än har är det primära redskapet språket. Genom språket analyserar och löser juristen problem - juridiska problem. Allt handlar om problemlösning av något slag.

I Wikipedias generella beskrivning av en jurist står det:

"En jurist är utbildad för att kunna analysera och lösa juridiska problem, och på att tolka lagar och andra författningar, lagförarbeten, rättsavgöranden och avtal. En jurist kan tex arbeta i domstol, på advokat- eller juristbyrå, i kommunal eller statlig förvaltning, i intresseorganisationer, banker, försäkringsbolag eller industri-/tjänsteföretag.

För de flesta jurister ingår i arbetet att samla, läsa in och bearbeta juridiskt material såsom lagtexter, förordningar, avtal och praktiska tillämpningar för att finna de rättsregler och den praxis som är tillämplig på det problem som ska lösas. Ofta presenterar juristen lösningen skriftligt och redovisar vad man kommit fram till vid en föredragning eller förhandling.

Att förhandla och företräda någon är ett viktigt inslag i juristers arbete ..."

Alla jurister företräder någon eller något!

Alla människor företräder någon eller något!

Den som företräder någon annan eller något annat kan alltid skjuta över ansvaret för det denne gör på de "förhållningsregler" som finns. De "förhållningsregler" som finns är ju för att veta hur man ska förhålla sig och så länge man håller sig till "förhållningsreglerna" gör man bara det som förväntas. Du är ju inte ansvarig för någonting så länge du följer de "förhållningsregler" som finns, eller hur?

Så länge du följer de "förhållningsregler" som finns har du agerat korrekt. Om du inte följer de "förhållningsregler" som finns har du agerat fel.

En jurist i ombudsrollen är specialist på att lösa ett problem för en klient. En jurist "löser" eller "försöker" lösa detta problem, utan att bli "känslomässigt" engagerad i problemet. För att på bästa kunna företräda klienten kan inte juristen bli "känslomässigt" engagerad i själva problemet denne ska lösa i sin yrkesroll.

En jurist kan naturligtvis "känslomässigt" förstå en klients situation och vad klienten känner. Denna "känslomässiga" aspekt går naturligtvis inte att tänka på när juristen sedan ska lösa själva problemet klienten har - det skulle inte ligga i klientens intresse!

Detta innebär att det problem som måste lösas måste lösas utan hänsyn till "känslomässiga aspekter"!

Klienten har i sin tur överlåtit hanterandet av att "lösa problemet" till ombudet. Det ombudet gör är att företräda klienten - inget annat. Det ombudet gör är att överlåta själva grunden för det denne gör på klienten. Det är ju klientens avsikt som avgör vad ombudet måste göra i sin yrkesroll. Alltså, ingen är direkt ansvarig.

Det som gör att det är en fördel att använda ett ombud för att lösa ett juridiskt problem är helt enkelt att du vid sidan av någon som förstår och kan tolka "förhållningsreglerna", får någon som löser ett juridiskt problem utan att blanda in "känslomässiga aspekter". Ombudet lär sig genom erfarenhet det juridiska spelet.

Psykopaten lever spelet. Psykopaten företräder sig själv i alla lägen. Psykopaten "löser problem" utan hänsyn till "känslomässiga aspekter". Psykopaten har inga direkta förhållningsregler förutom att denne av omgivningen skall uppfattas som "normal". Den "normaliserade" psykopaten får andra att tro att denne följer de "förhållningsregler" som existerar.

Manoredo

Övergången till psykopatens "bearbetning" av en individ

2009-10-02T08:46:00.006+02:00

"Reality is what we take to be true, what we take to be true is what we believe. What we believe is based upon our perceptions. What we perceive depends upon what we look for. What we look for depends on what we think. What we think depends on what we perceive. What we perceive determines what we believe. What we believe determines what we take to be true. What we take to be true is our reality."

David Bohm, filosof och fysiker, UC Berkeley 1977.

Ovanstående text är kanske för vissa lite väl filosofiskt, för andra en sanning och för ytterligare andra kanske en lögn.

Ovanstående text är, enligt min uppfattning, utmärkt för att beskriva ett stort problem för de som utsatts för en psykopat. Texten är vidare, återigen enligt min uppfattning, utmärkt för att beskriva varför det är så svårt för någon som inte varit utsatt för en psykopat att tro en person som varit utsatt för en psykopat.

En person som utsatts (psykiskt) av en psykopat, har fått en insikt om att denna typ av individ existerar. Den uppfattning den drabbade hade innan denna insikt infann sig (angående en enskild individ eller människosyn generellt) togs av denne för given. Den utsatte trodde då på denna uppfattning. Det som skedde genom insikten är att denne tvingades att förstå att denna uppfattning inte var korrekt efter att ha blivit utsatt för en "(stark) känslomässig påverkan" av en annan individ. Alltså:

Du har en viss uppfattning
Du anser att denna uppfattning är sann eftersom du tror på det
Du tror på det för det är det du har sett, hört och upplevt
Det du har sett, hört och upplevt beror på vad du valt att se, höra
Det du valt att se, hört och upplevt beror på hur du tänkt
Det du tänker är det du ser, hör och upplever
Det du ser, hör och upplever avgör vad du tror
Det du tror avgör vad som är sant
Det du tror är sant är din uppfattning

För en drabbad tror jag personligen att det är viktigt att fundera kring vad ovanstående har haft för betydelse, har för betydelse och kommer få för betydelse i framtiden för den drabbades generella människosyn och sin egen självbild. Det som jag tidigare i bloggen (under rubriken tankesätt) beskrev är en lösning på detta problem:

"Lär dig att koppla av och på tankesättet (psykopatens tankesätt) du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt"

Stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt (psykopatens tankesätt)

Försök att inte förlora tron på att det finns goda människor"

Psykopatens "bearbetning" av en individ.

Det ovan citerade avsnittet utgör en beskrivning av själva förutsättningen för hur den "normaliserade" psykopaten överhuvudtaget kan "bearbeta" en individ.

Innehållet i det citerade avsnittet utgör naturligtvis också förutsättningen för att det jag skriver på bloggen överhuvudtaget ska få någon effekt. Ni som inte drabbats hoppas jag ska kunna få insikt om någonting utan att ha blivit utsatt för en "(stark) känslomässig påverkan" och förstå tillräckligt mycket.

Manoredo

Psykopatens avsikt del 8. Existerar de båda manipuleringsteknikerna? Varför en så utförlig genomgång av psykopatens avsikt?

2009-10-01T08:37:00.010+02:00

Förstår man inte de båda grundläggande manipuleringsteknikerna så existerar inte de båda manipuleringsteknikerna.

Om du inte tror att människor kan använda eller använder de grundläggande manipuleringsteknikerna - reflektera över dessa manipuleringstekniker och fundera på om du aldrig själv har använt dig av teknikerna. Om du har använt dig av dem, har andra använt sig av dem. Om du tror att du inte använt dig av dem, kanske du har har rätt eller kanske har du fel. Om du vet att du aldrig använt dig av dem känner du kanske någon som råkat ut för dem eller använt sig av teknikerna. Om du aldrig har hört talas om dessa grundläggande manipuleringstekniker har du hört dem nu - så nu existerar teknikerna för dig.

Beroende på var i den egoistiska cirkeln du befinner dig använder du de båda grundläggande manipuleringsteknikerna i mindre eller större omfattning. Beroende på var i den egoistiska cirkeln du befinner dig kan du använda dig av de båda grundläggande manipuleringsteknikerna på mer eller mindre ingripande vis för en annan människa. Men, bara till en viss gräns -samvetet säger stopp - här kan jag inte använda några tekniker, här kan jag inte manipulera på detta sätt, det vore fel!!

Människor "känner" var denna gräns finns. Exakt var gränsen går beror på individen och vad individen har för moraliska och etiska uppfattningar och yttre omständigheter. Yttre omständigheter är "måste jag av någon anledning göra detta även att det strider mot mina moraliska och etiska uppfattningar".

Om du nu förstår dessa manipuleringstekniker - i vilken utsträckning tror du att dessa tekniker används? Tror du att vissa människor kan använda sig av dessa manipuleringstekniker utan gränser?

Psykopaten saknar känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) och empati (kall, bristande empatisk förmåga) och saknar ånger och skuldkänslor. I vilken utsträckning skulle en sådan individ kunna använda sig av de båda manipuleringsteknikerna? Detta är naturligtvis ingen fråga. För en sådan individ finns ingen gräns överhuvudtaget.

Om du är "normal" finns en gräns som du "känner" att du inte kan överskrida. I vissa situationer eller när det gäller vissa "frågor" (moraliska och etiska värderingar) "känns" det fel att använda teknikerna.

Psykopatens avsikt och manipuleringsteknikerna har nu behandlats i många inlägg. Anledningen till att det har behandlats i så många inlägg är att det är här, enligt min uppfattning, ett grundläggande problem finns för de drabbade som måste "bearbeta" det de varit med om.

Manoredo

Psykopatens avsikt del 7. Den grundläggande omvända manipuleringstekniken; sammanfattning av de två grundläggande manipuleringsteknikerna

2009-09-30T08:29:00.005+02:00

I inläggen Psykopatens avsikt del. 1-6 tog jag bl a upp den grundläggande manipuleringstekniken.

I detta inlägg och följande inlägg kommer jag ta upp den grundläggande omvända manipuleringstekniken.

Denna teknik innebär återigen att psykopaten inte tar ansvar för varken sina handlingar eller sin avsikt. Den är egentligen bara en omvänd form av den grundläggande manipuleringstekniken.

Den grundläggande manipuleringstekniken = Psykopaten får avsiktligt någon genom en "trolig" lögn att utföra en handling som är den handling psykopaten vill/måste få utförd för att få eller bevara kontrollen över något som denne vill kontrollera.

När det gäller den omvända manipuleringstekniken är det inte psykopaten som vill få sin avsikt utförd, utan någon som ifrågasätter, undrar om händelser som denne tycker "känns" märkliga, alternativt rakt upp och ned ifrågasätter psykopatens avsikt, alternativt uppmärksammat psykopatens grundläggande manipuleringsteknik.

När det gäller den omvända manipuleringstekniken är det viktigt att skilja på vem som på något sätt reagerar på psykopaten, i detta inlägg är det endast det grundläggande som tas upp. A och O är att psykopaten inte ska bli ansvarig utåt för någonting av det som hänt eller händer.

När psykopaten avsiktligt utfört en handling eller avsiktligt genom en lögn fått någon annan att utföra en handling enligt den grundläggande manipuleringstekniken och någonting inte blir som psykopaten tänkt sig det hela, "effekten blir fel" och någon ifrågasätter psykopaten på något sätt, sker något av följande alternativ:

1. Psykopaten gör absolut ingenting, utan fortsätter som om ingenting hänt.

2. Psykopaten skyller "den felaktiga effekten" på den som på något sätt ifrågasätter psykopaten.

3. Psykopaten skyller "den felaktiga effekten" på någon annan och den som på något sätt ifrågasätter psykopaten manipuleras genom "bearbetning".

Punkt 1. behöver knappast förklaras. Det finns inget att förklara.

Punkt 2. innebär att genom direkta eller indirekta hot, charm, manipulation etc vända detta ifrågasättande, undrande tillbaka till den som ifrågasätter eller undrar. Denna del kommer jag som tidigare meddelat att utförligt redogöra för i senare inlägg eftersom detta är primärt för att förstå psykopatens "bearbetning" av enskilda individer, något som är väsentligt för att en "normaliserad" psykopat överhuvudtaget ska kunna "fungera" i samhället.

Punkt 3. innebär att psykopaten genom "en trolig" lögn riktad till den som ifrågasätter får någon annan ansvarig för något denne inte har gjort, alternativt har gjort men genom den grundläggande manipuleringstekniken gjort med ett annat syfte än psykopatens avsikt. Här sker också naturligt en individuell "bearbetning" av den som ifrågasätter. Psykopaten spelar här "offer" för att inte bli ansvarig.

Den omvända manipuleringstekniken= Psykopaten får någon annan ansvarig för psykopatens handlingar eller avsikt (genom användandet av den grundläggande manipuleringstekniken) alternativt psykopaten får den som ifrågasätter att ifrågasätta sig själv, alternativt tystas.

Detta innebär att:

Den grundläggande manipuleringstekniken används för att attackera någon för att få kontroll eller kunna behålla kontrollen av någonting som psykopaten av någon anledning vill ha kontroll över.

Den omvända grundläggande manipuleringstekniken används för att försvara kontrollen av någonting som psykopaten av någon anledning vill behålla kontrollen av.

Observera att dessa båda grundläggande manipuleringstekniker används av psykopaten utan ånger eller skuldkänslor. Psykopaten har inga gränser för hur dessa manipuleringstekniker kan användas.

Desto mer "normaliserad" psykopaten är, desto mer används de båda manipuleringsteknikerna. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer används de föregående manipuleringsteknikerna. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer komplex blir manipuleringsteknikerna. Desto mer "normaliserad" och intelligent psykopaten är, desto svårare är det att uppfatta dessa manipuleringstekniker.

Manoredo

Psykopatens avsikt del 6./ Tankesätt del 9.

2009-09-28T18:14:00.014+02:00

I föregående inlägg skrev jag:

"Det som är svårt att "bearbeta" inåt utgör i praktiken samma problem som gör att det är svårt eller omöjligt att förklara utåt mot samhället".

Mitt syfte med föregående inlägg kring psykopatens avsikt del. 1 - del. 5 var att förklara, hur jag uppfattar, psykopatens grundläggande manipuleringsteknik. Hur denna manipuleringsteknik passar in på den karaktärsstörning som psykopaten har, eller snarare hur den karaktärsstörning psykopaten har möjliggör användandet av denna manipuleringsteknik helt utan gränser.

Jag förstår om någon tycker att de föregående inläggen känns svåra att ta till sig. Vissa tycker kanske att jag skriver onödigt komplicerat för att beskriva denna sak. Vissa tycker kanske inte att jag skriver onödigt komplicerat men tycker innehållet är komplicerat. Vissa tycker säkerligen att det är både onödigt komplicerat beskrivet och att innehållet är komplicerat.

Det som jag tror kan vara svårt att ta till sig är när jag i ena stunden skriver att psykopaten är ansvarig för sin avsikt och alla handlingar som följer av denna avsikt och i andra stunden skriver "en avsikt går inte att veta" och slutligen "ingen kan göras ansvarig för endast sin avsikt".

För en drabbad betyder inläggen i klartext att jag vill ge följande råd:

Gör inte psykopaten oansvarig för det denne gör bara för att denne använder den beskrivna manipuleringstekniken. Gör inte de som utför psykopatens avsikt automatiskt ansvariga för det de gör. Förskjut inte ansvaret från psykopaten till andra. Detta är psykopatens grundläggande syfte med att använda manipuleringstekniken.

För er som inte drabbats betyder detta:

Manipuleringstekniken jag har beskrivit existerar. Om någon beskriver något som liknar denna manipuleringsteknik lyssna på vad denne beskriver utan att direkt avfärda det som ett påhitt eller att personen skulle vara paranoid.

I senare inlägg kommer jag beskriva vad jag tror händer när psykopaten "bearbetar" en individ. Denna individ kommer oundvikligen antingen bli ett lydigt redskap för psykopaten alternativt en individ som på något sätt vid någon tidpunkt måste bearbeta det denne varit med om.

Tillbaka till det jag började detta inlägg med "Det som är svårt att "bearbeta" inåt utgör i praktiken samma problem som gör att det är svårt eller omöjligt att förklara utåt mot samhället".

Den drabbade har under en kortare eller längre tid "bearbetats" av psykopaten. När insikten infinner sig att något är allvarligt fel har du redan utsatts psykologiskt av psykopaten och du "känner" att du på något sätt måste "bearbeta" det du varit med om.

Den tid det tar att "bearbeta" detta på är naturligtvis helt individuellt och beror naturligtvis på vad du utsatts för och mängder av andra anledningar som jag kommer att ta upp i bloggen. Även den som utsatts relativt lindrigt och snabbt kunnat bearbeta detta har ägnat mycket tid att försöka förstå vad denne har utsatts för. Till slut "känner" du att du har förstått det som behöver förstås för att inte längre behöva fundera mer på vad du utsätts/utsatts för. Om du fortfarande utsätts gäller det naturligtvis att kunna hantera det som händer. Men, du behöver inte längre fundera på vad du utsatts/utsätts för.

Alltså, även om du utsatts relativt lindrigt och snabbt kunnat bearbeta detta har du ägnat mycket tid att försöka förstå vad du utsatts för.

Detta innebär naturligtvis mängder av timmar eller dagar eller veckor eller månader eller år för att komma till denna punkt.

Om vi ser det ur detta perspektiv är det kanske inte så konstigt att ingen direkt förstår vad drabbade pratar om när drabbade försöker få icke-drabbade att förstå hur psykopater fungerar generellt eller vad den drabbade som utsatts/utsätts säger att denne har upplevt/upplever.

Det du rimligen "bearbetar" eller "bearbetat" i tankarna, både medvetet och undermedvetet, är i stor utsträckning samma frågor och funderingar som en person du försöker beskriva psykopater för måste förstå slutsatserna av, för att din beskrivning överhuvudtaget ska uppfattas som trovärdig eller rimlig eller överhuvudtaget existerar annat än endast hos dig själv.
Av naturliga skäl är det inte möjligt att icke-drabbade fullständigt ska förstå vad du talar om - eftersom det förutsätter just detta "bearbetande" och "bearbetande" av mängder av "situationer" som endast du själv varit med om.

En drabbad som berättar för en annan drabbad som "bearbetar" eller har "bearbetat" detta förstår, även om "situationerna" som har varit ett stöd för denna bearbetning skiljer sig åt.

Manoredo

Psykopatens avsikt del 5.

2009-09-27T16:17:00.006+02:00

Jag fortsätter där jag avslutade förra inlägget.

Psykopaten tar alltså aldrig ansvar för sin avsikt. Med "troliga lögner" får denne andra att agera i enlighet med psykopatens avsikt.

Desto mer "normaliserad" psykopaten är, desto mer används den föregående beskrivna manipuleringstekniken. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer används den föregående beskrivna manipuleringstekniken. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer komplex blir manipuleringstekniken. Desto mer "normaliserad" och intelligent psykopaten är, desto svårare är det i efterhand för en som drabbats "förstå" vad som överhuvudtaget hände eller hänt.

Observera att jag inte med föregående fyra inlägg menar att psykopaten är utan ansvar. Det jag avser är att denna manipuleringsteknik innebär svårigheter att få psykopaten ansvarig för något denne gjort via rättssystemet. De eventuella "fel" psykopaten gjort är därför ofta endast utåt sett att denne har utnyttjat andra människor.

Återigen, psykopaten är inte utan ansvar, det som utgör svårigheterna är att kunna bevisa detta ansvar. I egentlig mening är psykopatens manipuleringsteknik ovan i kombination med dennes avsikt ett "än mindre mänskligt godkänt beteende" i samhället än om denne hade utfört en handling eller agerat själv.

Återigen, psykopaten är inte utan ansvar. Ansvaret ligger helt på psykopaten.

De som drabbats av en psykopat i en grupp, organisation, verksamhet, men framförallt i ett förhållande och försöker få ordning på sina tankar och känslor hamnar som jag hoppas att alla börjar förstå i en situation som är svårförklarlig. Den är svår och i vissa fall omöjlig att förklara utåt mot samhället, och den är svår att "bearbeta" inåt.

Det som är svårt att "bearbeta" inåt utgör i praktiken samma problem som gör att det är svårt eller omöjligt att förklara utåt mot samhället.

Det jag ville göra med dessa 5 inlägg om psykopatens avsikt del.1- del. 5 är att få alla drabbade att inse, och verkligen förstå och känna, att psykopaten är ansvarig för sin avsikt och alla handlingar som följer av denna avsikt, oavsett om det är psykopaten som handlar/agerar eller om det är någon annan. Det gäller inte endast dennes handlingar utan även alla handlingar/ageranden som andra utför åt psykopaten.

När en drabbad börjar fundera i banorna kring om psykopaten är medveten eller omedveten om vad denne gör eller gjort, kommer den drabbade oundvikligen hamna i ett resonemang som kan bli förödande. Det var detta jag började beskriva i inlägget "Angående Wikipedias beskrivning av psykopati" den 30 Augusti. Jag skrev angående detta följande:

" Den sista meningen "Psykopaten förstår helt enkelt inte att han skadar andra känslomässigt". Är detta möjligt? Enligt min uppfattning nej. Detta skulle betyda att denne inte förstår känslor, en uppfattning jag delar under förutsättning att vi menar att denne inte direkt har erfarenhet av dessa känslor och därför inte förstår dem. Slutsatsen förutsätter dock att denne inte vet att andra har känslor, en uppfattning jag definitivt inte delar. Det är andras "känslor" denne utnyttjar.

Att denne inte förstår att denne skadar andra känslomässigt är också en fara om man menar att denne inte avsiktligt skadar andra känslomässigt. En som drabbats av en psykopat psykiskt, fått insikt om att någonting är allvarligt "fel" med en individ och söker information om psykopater och hittar detta parti som beskrivning finns en risk för att den drabbade börjar fundera i banorna att psykopaten inte skulle veta vad denne gör. Detta medför för det första att man inte gör psykopaten ansvarig för det denne gör. För det andra att det går att ändra psykopatens beteende eftersom anledning är att denne inte förstår."

Manoredo

Psykopatens avsikt del. 4 "Den egoistiska spelplanen" och psykopatens generella manipuleringsteknik

2009-09-27T06:44:00.006+02:00

Fortsätter här med att förklara vad jag menar med "Psykopaten tar aldrig ansvar för sin avsikt" och psykopatens generella manipuleringsteknik.

I det inledande inlägget "Förändring av spelplanen/Juridik och psykopatens avsikt" skrev jag så här:

"Viljan och avsikten går inte att veta, endast genom personens handlingar och ageranden kan någon presumera att det förhåller sig på ett visst sätt med viljan och avsikten hos någon annan".

Om vi nu sätter ihop detta med föregående inlägg, ser vi att detta blir "märkligt" när psykopaten använder någon annan att utföra en handling/agera mot någon, eller en handling/agerande som ger psykopaten mer kontroll av det denne vill kontrollera.

Avsikten hos psykopaten kan man inte veta. Att ha en avsikt utan att handla/agera kan inte någon bli ansvarig för. En avsikt som inte utmynnar i någon handling/agerande kan omgivningen naturligtvis "inte göra någonting åt".

Den som blir manipulerad av psykopaten att utföra en handling/agerande som baserar sig på psykopatens avsikt utför visserligen en handling eller ett agerande. Så länge denna handling inte är en brottslig handling i sig kan personen som utför psykopatens avsikt inte göras ansvarig för handlingen. Den som utför handlingen har inte psykopatens avsikt. Psykopaten har givit en "trolig" anledning till varför handlingen ska eller bör genomföras. Det enda som egentligen inträffat är att psykopaten genom en lögn har fått någon annan att utföra en handling.

Enligt min uppfattning är ovanstående det sätt en "normaliserad" psykopat arbetar på i grupper, organisationer och verksamheter - hela tiden!

Några tycker rimligen att detta utnyttjande av andra inte är något speciellt. Det beror naturligtvis på vad det gäller och det kommer jag ta upp i senare inlägg:

"Detta är självklart, eftersom det är "en del av spelet" eller kanske till och med är "tjusningen i spelet". Så länge alla är medvetna om att "detta är spelet" blir det just ett spel för du kan knappast "känna" dig "sårad" eller illa behandlad om du förlorar ett visst spel, det finns andra spelplaner med samma sorts spel."

Om vi nu går lite längre, vilka gränser har spelet för en individ som "bara" är egoistisk och kanske använder sig av ovanstående manipulationsteknik och vilka gränser har spelet för en psykopat? Det är här skillnaden finns, enligt min uppfattning.

Den endast "egoistiska" spelaren sätter upp gränser för vad denne är villig att göra. När den "egoistiska" spelaren når gränsen för vad denne är villig att göra börjar samvetet göra sig gällande; Samvetet gör sig även gällande om denna person får insikt i att en person drabbas som inte är medveten om spelets regler. När så sker måste den "egoistiska" spelaren i viss mån känslomässigt "bearbeta" vad som skett. Den "egoistiska" spelaren har förmågan att hålla isär en viss spelplan från en annan spelplan.

Psykopaten i dessa sammanhang har inga gränser för vad denne är villig att göra - bara denne vinner "spelet". Psykopaten har inte denna typ av gräns. Eftersom psykopaten saknar känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) och empati (kall/bristande empatisk förmåga) och saknar ånger och skuldkänslor (samvete) finns inga egentliga gränser och det finns inget känslomässigt att "bearbeta". Det saknar betydelse om andra far illa och också hur mycket. Psykopaten håller inte isär en viss spelplan från en annan spelplan.

Det som är skillnaden mellan den "egoistiska" spelaren och psykopaten är att psykopaten aldrig tar ansvar för sin avsikt inåt!

Manoredo

Psykopatens avsikt del 3.

2009-09-26T09:36:00.004+02:00

Nu lägger jag in ytterligare en aspekt till de föregående resonemangen som jag också hoppas "känns" rimligt.

Det finns individer som aldrig tar eller vill ta ansvar för sina handlingar.

Detta låter säkert självklart. Vissa tycker kanske snarare att motsatsen vore det onormala. Varför ta ansvar för något negativt man gjort om någon annan istället kan få skulden för det?

Psykopaten tar aldrig ansvar för sina handlingar. När psykopaten säger att denne tar ansvar för sina handlingar är det för att vinna något på det. De av er som tycker att detta också endast är "helt normalt" befinner er förmodligen relativt långt in i den egoistiska cirkeln, men inte där de individer jag beskriver på denna blogg befinner sig.

Det jag nu kommer att göra kommer säkert att få vissa att fundera en stund. Detta är, enligt min uppfattning, primärt för att förstå psykopatens sätt att manipulera och kanske utöka förståelsen för karaktärsstörningen generellt. Med anledning av detta kommer jag att försöka beskriva detta så utförligt som möjligt, med början i detta inlägg.

Ett av orden i påståendet "Psykopaten tar aldrig ansvar för sina handlingar" måste bytas ut mot ett annat.

"Psykopaten tar aldrig ansvar för sin avsikt"!!!

I en grupp, en organisation, en verksamhet innebär det att andra får ta skulden för psykopatens avsikt. I en grupp, en organisation, en verksamhet får psykopaten genom manipulation andra att utföra/genomföra handlingar. De som utför handlingarna har oftast inte psykopatens avsikt med handlingarna utan en helt annan avsikt. Detta tog jag upp i ett tidigare inlägg " Tankesätt del. 4", vilket jag nu citerar delar av.

"... Detta innebär att eftersom psykopaten manipulerar andra att utföra psykopatens handlingar är det viktigt att hålla fokus på vem det är som står bakom [...]. Den som utför handlingar har oftast inte psykopatens syfte med handlingarna utan har manipulerats att tro på ett annat syfte ...".

Här bygger jag på detta ytterligare:

"Psykopaten tar aldrig ansvar för sin avsikt. Detta gäller både utåt mot omgivningen och inåt mot sig själv".

De som fortfarande anser att detta är "helt normalt" har inte förstått vad jag egentligen här börjat beskriva alternativt har jag varit otydlig och så får det naturligtvis inte vara.

Manoredo

Psykopatens avsikt del 2.

2009-09-25T09:49:00.005+02:00

I slutet av föregående inlägg tog jag upp att psykopaten rimligen kontinuerligt bryter mot "förhållningsreglerna" i den organisation, verksamhet, grupp eller förhållande denne på något sätt befinner sig i.

Min beskrivning tog avstamp i det jag uppfattar som det kanske mest normala sättet människor generellt tänker. Med detta menar jag att det är lättast att först förstå att psykopaten rent generellt bryter "mot förhållningsregler", eftersom det vet vi att vissa människor gör. Därefter att denne gör sig av med alternativt utnyttjar andra som har brutit mot "förhållningsreglerna", vilket låter rimligt och troligt eftersom så fungerar vissa människor, samt att "förhållningsreglerna" i sig själva är möjliga att "förklara bort", vilket människor vet.

Detta hoppas jag låter rimligt så här långt in i bloggen.

I senare inlägg kommer jag utveckla lite av de tankegångar jag har angående hur "förhållningsreglerna" uttnyttjas av psykopaten för att få kontroll på individer eller grupper av individer.

Psykopaten måste förminska kraften hos individerna i en grupp för att kunna styra individerna i en grupp.

Detta låter kanske lika rimligt som det jag beskrev i föregående inlägg. Det kommer härifrån att gå från det "troliga" till det "mindre troliga" och jag hoppas att ni kommer att förstå vad jag menar och varför jag tar upp det i detta ordning.

En grupp, organisation, verksamhet består av individer som alla drivs mer eller mindre av olika syften. De har olika mål med det de gör, olika förväntningar vad ageranden och beslut ska leda till etc. Detta är naturligtvis själva grundförutsättningen och svårigheten att få förhållanden, grupper, organisationer, verksamheter att fungera. Dragkampen mellan den enskilde individens vilja och "gruppens" vilja.

Om psykopaten beslutar sig för, vill kontrollera ett förhållande, en grupp, en organisation, en verksamhet skapar detta ett problem eftersom "gruppens" vilja måste vara psykopatens vilja. Dennes vilja och syfte kan vara vad som helst, exempelvis att endast kontrollera. Detta låter kanske rimligt för många. Det är ju så vissa människor fungerar inte sant. Generellt är det så människor fungerar.

Desto större antal individer i en grupp psykopaten vill ha kontroll över desto svårare är det för psykopaten själv att ha kontroll.

Låter fortfarande rimligt. Antalet individuella viljor ökar och kontrollen att hålla dessa individuella viljor i schack på något sätt måste öka för att säkerställa det som psykopaten vill, bestämt sig för att kontrollera.

Om detta och föregående inläggs innehåll verkar rimligt innebär det sammanslaget följande:

Psykopaten använder vanliga mänskliga beteenden, regler, normer, förtroenden utan samvete och syftet med en handling/ett agerande kan vara ett helt annat syfte än det syfte psykopaten eventuellt förklarar eller det syftet som verkar mest "troligt".

Psykopaten måste förminska kraften hos den andra individen i ett förhållande eller individerna i en grupp för att kunna styra individerna i en grupp.

Viljan och avsikten hos psykopaten går inte att veta. Endast genom psykopatens handlingar och ageranden kan någon presumera att det förhåller sig på ett visst sätt med viljan och avsikten hos psykopaten.

Det är inte möjligt för en psykopat att verka i ett förhållande eller i en grupp av individer där "förhållningsregler" är tydliga och följs.

Manoredo

Antingen gör någon något själv

Förändring av spelplanen/Juridik och psykopatens avsikt

2009-09-24T09:17:00.007+02:00

Det som en psykopat tror sig kontrollerar, vill kontrollera är oundvikligen i ständig förändring. Individer, yttre omständigheter - allt förändras. Denna förändring måste kontrolleras av psykopaten.

Detta medför att psykopaten måste kunna forma det denne vill kontrollera.

Enligt min uppfattning är det inte möjligt för en psykopat att verka i en grupp av individer där regler är tydliga och följs.

Om det finns normverk, lagar, föreskrifter, förhållningsregler och dessa är tydliga måste gruppen eller delar av gruppen vara beredda att inte följa dessa spelregler. Det är i dessa grupper av individer som den "normaliserade" psykopaten gör stor skada för många människor och för verksamheter i stort. Det går naturligtvis inte att jämföra med den individuella skada psykopaten gör inom familjen.

Isoleringsprocessen är dock den samma vare sig det rör sig om en organisation, verksamhet eller enskilda individer inom en grupp, eller i ett förhållande. Anledningen är det som jag skrev om i tidigare inlägg - att psykopaten bearbetar individuellt genom manipulation de denne kan/vill/måste använda för att få kontroll.

Ni som läser detta, och inte "känt" vad psykopaten gör och hur denne gör det "tänker" rimligen något i stil med:

"Jag förstår egentligen ingenting av det Manoredo skriver, det mesta av det som skrivits i tidigare inlägg är ju helt "normalt" mänskligt betende, det är ju så de flesta människor fungerar. I vart fall vissa människor fungerar på detta sätt. Inte mer med det. När du vet hur en person agerar är det väl bara att markera stenhårt själv alternativt gå ihop några stycken och ställa den individ som gör på detta sätt "mot väggen". Jag har full förståelse för detta "tankesätt".

Vad ni som "tänker" på detta sätt inte förstår är att psykopaten använder alla vanliga mänskliga beteenden, regler, normer, förtroenden utan samvete och syftet med en handling/ett agerande är ofta ett helt annat syfte än det syfte psykopaten eventuellt förklarar eller det syftet som verkar mest "troligt".

Eftersom man aldrig kan få reda på vad en människa egentligen har för syfte med sina handlingar, ageranden, är det naturligtvis svårt att ställa någon till svars för ett visst syfte. Som ni märker här lägger jag exempelvis in min uppfattning angående psykopaters "syfte" med dennes handlingar, vilket naturligtvis är felaktigt eftersom det kan ju inte jag veta, inte sant.

I juridiken används ord som "uppsåt" (med avsikt), "oaktsamhet", (utan avsikt) "grov oaktsamhet" (utan avsikt) etc när det gäller att avgöra "varför" en person handlat på ett visst sätt. Om en person utfört en handling, måste "viljan, avsikten" hos den som utfört denna handling avgöras på något sätt. Detta för att avgöra om denne är ansvarig för vad denne har gjort eller inte, eller för vad denne kan göras ansvarig för.

Detta görs i juridiska termer genom "en samlad bedömning av samtliga omständigheter".

Det som avgörs är naturligtvis i praktiken inte vad personen "egentligen" hade för avsikt med denna handling. Det går ju inte att få reda på. Det vet i så fall endast den person som utförde handlingen ingen annan. Vad som avgörs är hur personen utfört handlingen, om denne utfört "brottsliga handlingar" tidigare, hur rimligt det är att personen kunnat utföra handlingen utan att ha avsikt (när det gäller uppsåt) etc.

Kort sagt: Viljan och avsikten går inte att veta, endast genom personens handlingar och ageranden kan någon presumera att det förhåller sig på ett visst sätt med viljan och avsikten hos någon annan.

Detta låter närmast självklart kanske några tycker.

Tillbaka till psykopaten.

Regler, normer, förtroenden har ingen betydelse för psykopaten. Det den "normaliserade" psykopaten gör är att använda alla dessa "förhållningsregler" på ett omvänt sätt. "Förhållningsreglerna" ska användas av alla andra men inte för psykopaten själv.

Eftersom "förhållningsreglerna" ska gälla alla, utnyttjas detta faktum. Om denne märker att någon inte håller sig till "förhållningsreglerna" agerar denne utåt med att påpeka detta "för att bli av med denne" alternativt låter den som inte hållit sig till "förhållningsreglerna" få veta att psykopaten vet detta och följden är att denne utnyttjar detta i ett senare skede, när psykopaten behöver hjälp med något.

När psykopaten själv inte håller sig till "förhållningsreglerna", vilket rimligen kontinuerligt sker, är det den som påpekar detta som oftast råkar i svårigheter. För det första gäller det naturligtvis att kunna bevisa att "förhållningsreglerna" är utformade på ett visst sätt, för det andra att bevisen för att "förhållningsreglerna" har brutits finns, för det tredje att det inte finns undantag för när "förhållningsreglerna" inte gäller etc etc.

De flesta "förhållningsregler" är töjbara. När psykopaten inte har följt "förhållningsreglerna" finns det mängder av möjligheter och aspekter och argument för varför denne inte har följt "förhållningsreglerna". För psykopaten saknar det betydelse vilka möjligheter som uttnyttjas, andra aspekter eller argument som används för att "förklara" varför "förhållningsreglerna inte följts".

Här kommer rimligen vidare psykologiska tekniker in för att få andra delar av psykopatens omgivning att agera, både de som individuellt bearbetats av psykopaten och de delar som tidigare inte varit intressant för psykopaten.

Manoredo

Indelningen av omgivningen/ psykopaten ser allt i distinktiva fristående bitar!

2009-09-23T09:59:00.006+02:00

I tidigare inlägg skrev jag om att psykopaten delar in omgivningen i olika distinkta delar.

Detta inlägg behandlar detta område mer specifikt.

Dessa distinkta delar handlar inte endast om "områden" exempelvis familjen, arbetsplatsen, grannskapet osv. Utan bör snarare ses i ljuset av det sätt psykopaten har lärt sig att manipulera sin omgivningen. Det är kanske lättast att förstå om man börjar på följande sätt:

En psykopat "känner inte för någon". Avsaknaden av empati (kall/bristande empatisk förmåga) och avsaknaden av ett känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) gör det omöjligt för denne att känna samhörighet med någon.

För att någon annan skall kunna "känna" samhörighet med psykopaten, måste denna någon "känna" något starkt själv, dvs egna känslor - "Desto starkare känsla/känslor hos en själv, desto större tolkning av det som förmedlas ( se. tidigare inlägg: Reaktioner och signaler)". Detta är en förutsättning för att kunna manipulera på det sätt psykopaten manipulerar enligt min uppfattning.

För att psykopaten skall kunna få denna effekt måste denne se allt och alla i distinktiva fristående bitar som inte hör ihop på något sätt. Enligt min uppfattning är det av de drabbade upplevda kontrollbehovet hos psykopaten en effekt av detta "tankesätt" hos psykopaten.

Detta innebär alltså att indelningen av omgivningen, enligt min uppfattning, sker på individnivå när det gäller de som psykopaten kan använda/vill/måste använda för att nå kontroll, och på gruppnivå/områdesnivå när ingen i gruppen eller i området är intressant för psykopaten för att uppnå den kontroll denne vill ha. De som denne kan/vill/måste använda för att få kontroll på bearbetar denne. Observera individuellt. Denna individ ska psykopaten kunna veta tillräckligt mycket om för att på ett effektivt sätt kunna styra.

Individerna som psykopaten individuellt har manipulerat (alltså enligt psykopaten: De distinktiva fristående bitarna) får inte kommunicera med varandra angående vad de själva upplever/upplevt, agerat, hjälpt psykopaten med osv.

Om individerna som av psykopaten individuellt har bearbetat skulle vara öppna och direkta och ärliga mot varandra skulle psykopatens manipulationer inte fungera. Detta upplever inte den enskilda individen i psykopatens omgivning särskilt ofta men vad jag tror är att detta händer hela tiden i psykopatens "tankevärld".

Återigen beror agerandet hos de individuellt bearbetade individerna på hur de av psykopaten har bearbetats, alltså rent psykologiska faktorer. Återkommer till detta.

Om detta sker måste psykopaten återställa kontrollen av vad det nu är denne vill ha kontroll över, och avgöra om denne måste släppa en viss sorts kontroll (observera inte släppa kontrollen helt) av någon av individerna/ ändra "spelet" mot någon av individerna. Individerna måste hållas isär för att säkerställa att detta inte upprepar sig.

Manoredo

Ett råd: Håll dig till ett ämne när du talar med psykopaten!

2009-09-22T09:16:00.009+02:00

I tidigare inlägg "De tjugo frågeområdena i Hares psykopatichecklista/normaliserande beteende"skrev jag att jag senare skulle ta upp punkterna 1.- 3. eftersom dessa punkter kan te sig märkliga i sitt sammanhang.

I detta inlägg tar jag upp punkten 1. Talför/ytlig charmig.

En person som läser om psykopater gör det för att få en förklaring till något som "känns" märkligt med en viss person. Personen som läser försöker att förstå vad det kan vara. Personen "känner" att en annan person agerar konstigt och befarar att denna persons påverkan är det som "känns", och söker få en förklaring till detta, och stöd för att veta vad denne ska göra.

Oundvikligen stöter en sådan person på psykopatichecklistan och hamnar i punkt 1.

Tankegångarna kanske går på något av dessa sätt:

1. "Det stämmer precis. Den person som jag undrar över pratar hela tiden och denne är duktig på det. Känns som denne kan styra samtalet åt vilket håll som helst och kan prata om vad som helst, "Personen känns liksom intelligent på något sätt. Det "känns" som om denna person hela tiden är uppmärksam på vad som händer när denne pratar. Om någon annan säger något verkar det som att denne är nästan för engagerad och säger saker som är "helt rätt" i sitt sammanhang. Nästan "för rätt"."

2. "Det stämmer precis. Den person som jag undrar över pratar hela tiden, om det denne säger är speciellt smart vet jag inte, det känns mer som denne gillar att snacka för snackandets skull. Det är som om denne inte bryr sig speciellt mycket om vad de andra pratar om. Det är som om det är en monolog av något slag. Jag tror inte att andra som lyssnar tycker att det låter speciellt intelligent. Men genom att prata hela tiden styr denne ju vad som sägs, nästan som om denne kväver ett samtal. "Personen känns inte intelligent, men pratar hur mycket som helst. Det som händer är att omgivningen inte "orkar" bry sig om vad som sägs och blir tysta, ifrågasätter inte vad som sägs överhuvudtaget", svårt att beskriva på något annat sätt".

3. "Det stämmer precis. Personen är ruskigt charmig och kan prata om allting. Det är konstigt för det känns falskt på något sätt. Vad jag menar är att i en grupp är det som om personen byter samtalsämne hela tiden utan att någon tycker det är konstigt.

4. "Det stämmer ju inte alls. Jag uppfattar inte personen som talför det minsta. Denna person sitter mest och tittar på och lyssnar på vad de säger och ibland säger han något. Visst det som sägs är ju klart och tydligt och det är nästan som det bara är en fråga, eller ett påstående för att liksom se vad som händer med samtalet i och med detta. "

5. "Det stämmer ju inte alls. Denna person är väl som vanligt folk mest".

Enligt min uppfattning är denna punkt väldigt svårt att göra sig en uppfattning om. Anledningarna är många. Naturligtvis beror det på att den person du undrar över kanske beter sig på fullständigt olika sätt beroende på vilket sammanhang denne befinner sig i. "Talför/ytlig charmig" kan du tolka på vilket sätt du vill och det är svårt att avgöra om vilken av punkterna ovan tillhör kategorin "Talför/ytlig charmig.

Istället för att fundera mer på punkt 1. i Hares checklista är mitt råd följande:

När du pratar med den person som du tycker "känns" fel på något sätt. Ta upp ett ämne du vet att denne säger sig vara mycket intresserad av och som även du är lite intresserad av. Lyssna uppmärksamt på vad denne säger och studera medvetet dennes kroppsspråk under tiden. Visa så få reaktioner som möjligt genom att behärskat behålla samma ansiktsuttryck - ett intresserat uttryck. Detta uppnår du genom att du är mycket koncentrerad på det som sägs så det behöver du inte "förställa dig" på något sätt eller träna på. Det är alltså den andre som ska prata om sitt intresse!! och du som vill lära dig mer om detta intresse.

Det är inte du som ska svara på frågor! Det är inte du som ska leda samtalet! Du ska naturligtvis inte vägra att svara på frågor, men så fort du ser en möjlighet låt den andra prata. Det blir en dialog där den som har sagt att den har ett stort intresse pratar mer än den som lyssnar. Håll dig till ett område! Om denne säger att det är något specifikt som är extra intressant inom detta område desto bättre - prata om detta specifika så länge som möjligt. Du kommer märka om detta specifika verkligen är något denne tycker är intressant eller inte. Låt den andre inte "sväva över för stora områden". Håll dig till ett ämne!! Om ett annat ämne kommer upp, gå så snabbt som möjligt tillbaka till det ämne som du vill prata om.

Fundera kring hur du själv fungerar när du pratar om något som du är intresserad av. Du kan prata länge och mycket om detta, eller hur? Det är nästan som om du vill få de som lyssnar att förstå hur fantastiskt det du är intresserad av är och du vill få dem att också bli intresserade.

Testa ovanstående och se vad som händer.

Manoredo

Kan påverka om man blir offer eller ej?

2009-09-21T14:00:00.004+02:00

Nedanstående inlägg skrev jag på forumet "Psykopater och andra beteendestörningar". Även om inlägget innehåller vissa filosofiska, metafysiska aspekter som läsaren av denna blogg kanske inte delar hoppas jag att detta inlägg kan förmedla något till någon.

"Jag håller med övriga som skrivit inlägg att man inte väljer att bli "offer" eller utsatt för en psykopat.

Det man bör fokusera på är att inte längre vara ett offer eller känna sig som ett offer.

Jag delar uppfattningen att "vardagspsykopaten" knappast är den mest modiga vi mött.

Allt denne gör - manipulerandet och ljugandet, indirekta och direkta verbala hot, få andra att agera mot varandra, inte ta ansvar etc är egentligen endast verktyg som av de flesta människor anses som "fega" verktyg.

Jämför detta med egenskaper som oftast det lämpligaste offret för psykopaten har:

Öppenhet, ärlighet, kommunikation, agerar själv om något händer, tar ansvar för sina handlingar och sina val etc.

Egenskaperna är varandras motsatser. Listan kan göras hur lång som helst med egenskaper och dess motsatser.

Om någon frågar mig ligger samtliga mänskliga svagheter hos psykopaten och inte på offret. Offret har inga mänskliga svagheter.

De mänskliga egenskaperna leder till att man blir omtyckt, skapar förtroende hos andra människor, genom att vilja andra väl förstår man att man själv mår bättre, genom att hjälpa andra får man en positiv respons tillbaka, osv.

De mänskliga egenskaperna är något psykopaten aldrig kan få. Följden av dessa egenskaper är något psykopaten aldrig får uppleva. Allt är svart eller vitt för psykopaten heter det. Jag håller inte med om detta. Allt är svart för psykopaten och det vita använder denne, utnyttjar hos andra. Enligt min uppfattning när man pratar om att psykopaten avgör om någon är vän eller fiende förstår jag det inte som motsatsparet vän- fiende (eftersom det förutsätter en värdering och därmed utgår från en känsla) utan de/det denne kontrollerar och de/det denne inte kontrollerar.

Enligt min uppfattning försvinner styrkan och egenskaperna successivt hos de människor denne kontrollerar (du blir psykiskt påverkad).

Kanske kommer jag med nedanstående text att göra några av er förbannade. Hoppas inte det för det är inte mitt syfte. Det psykopaten gör, enligt min uppfattning, är endast att "spegla sitt offer". Återkommer längre ned vad detta egentligen skulle betyda ur "offrets" perspektiv som är det som är viktigt.

Vad är det som är skillnaden mellan en "skitstövel"(som jag sett vissa skribenter på nätet menar beskriver såsom onda människor, jävliga kollegor, jävliga chefer, jävliga ungar, jävliga makar, jävliga partners osv) och en psykopat? Naturligtvis har de flesta av oss som finns på sidan förstått att det är en stor skillnad, annars skulle vi inte vara här. Men hur skall man förklara den? Jag tror att de flesta av oss har ett behov av att hitta en "egen" lösning på detta, för att kunna gå vidare. Därför vore det intressant hur ni andra "förklarar" eller hittat er lösning på vad en psykopat är/eller varför ni är så säkra på att den jävliga personen just är psykopat och inte en "skitstövel"? Observera detta gäller inte er som är uppe i det mest jävliga. Utan er som kunnat bearbeta detta något. Detta tror jag också är en förutsättning för att "samhället" på något plan skall kunna förstå när någon säger att denne är utsatt/har varit utsatt för en psykopat.

På ett ytligt plan finns ingen skillnad på en "skitstövel" och en psykopat. Båda skadar andra människor. Om man bara tittar på handlingarna kan man ofta inte "samhället" se någon skillnad. Jag tror att skillnaden ligger i hur ett "offer" påverkas och "känner". Där är det naturligtvis inte så konstigt att människor som inte drabbats har svårt att skilja på en "skitstövel" och en psykopat. Vilket får till följd att alla i omgivningen och samhället tycker att det är bara att lära sig att hantera "skitstövlar", eftersom de finns lite överallt. Min syn kanske är naiv. Men jag vill inte tro att alla "skitstövlar" är psykopater. Samhället kan skapa "skitstövlar" men samhället kan inte skapa psykopater.

Nedan finns min uppfattning och den lösning jag har hittat för egen del.

Det tar tid att komma till insikt om "speglingen". Att det du projicerar på psykopaten är det som är du i varje givet ögonblick.

Är det inte så att alla som har varit i närheten av psykopaten under mer eller mindre längre tid inte längre "känner" att de får något tillbaka. Detta beror på att de inte får något "känslomässigt eller mänskligt" överhuvudtaget tillbaka. Din egen mänsklighet studsar endast tillbaka till dig själv. I praktiken innebär detta att i umgänget med psykopaten finns inte det normala mänskliga utbytet som kontinuerligt sker mellan människor och som gör att människor utvecklas (även om det är en normal "fiende" känner du att "fienden" känner något.) "Offret" lägger sina känslor i förhållandet och det är endast dessa känslor som utgör förhållandet.

Är det inte så att när människor som utsätts och börjar känna att något är fel (insikt) egentligen börjar märka att det som finns i förhållandet bara är det som den som utsatts själv fört in i förhållandet? (Naturligtvis gäller detta även när normala människor glider isär, men vad jag menar är att detta "fel" som den utsatte känner är en mycket starkare, märkligare, olustig känsla av att de får inget alls tillbaka från psykopaten. Jag tror att när ett "offer" får insikt betyder detta att "offret" har börjat förstå just detta.)

Jag skulle vilja gå så långt att påstå att ingenting som en psykopat tillför kommer från honom själv utan från andra och specifikt från sina "offer".

När du för en "dialog" med en psykopat. Händer egentligen bara detta, enligt min uppfattning:

Din hjärna får dig att tro att det är en "dialog eller kommunikation" - ett utbyte av tankar, ideer, beskrivningar, hopp, känslor etc. Vad du själv för in i "dialogen" är det som utgör materialet för "dialogen". Dina egna tankar och ideer, beskrivningar är det som behandlas i "dialogen". Psykopaten "läser av" dig (läser av ditt yttre uppträdande) under tiden "dialogen" pågår, och får dig att tro att denne för in något i "dialogen". Psykopaten är där, visst, men det denne rimligen gör är att "lära sig" hur dina känslor kommer till uttryck, genom att studera hur känslorna kommer till uttryck, genom ditt uppträdande, på vilket sätt du pratar, tonläge, variationer i ansiktsuttryck etc får denne indirekt reda på hur du känner och hur du direkt handlar och agerar och kan på så sätt utnyttja dig genom att styra dig. Eftersom denne saknar mänskliga känslor och empati, finns inte heller möjligheten att han förstår andras känslor, men denne är en expert på att "läsa av" de yttre uttryck som dina känslor tar. Detta är min uppfattning och det är därför det är av yttersta vikt att försöka vara neutral i förhållande till psykopaten när insikten väl är där enligt mig.

Med detta menar jag inte att psykopaten är tyst eller att denne aldrig börjar ett samtal. Inte alls. Talför kan ju vara ett kännetecken för en psykopat. Hoppas ni förstår vad jag menar med dialog exemplet ovan.

Genom att psykopaten iscensätter situationer under tiden vi är ovetandes om vad vi har att göra med upplever vi känslor och dessa känslor tar sitt uttryck i ageranden och handlingar, uppträdanden, tonlägen i rösten, variationer i ansiktsuttryck, kroppsspråket generellt etc. Enligt min uppfattning kan alltså en psykopat inte "läsa av" känslor endast de uttryck som känslorna genererar.

När tillräckligt mycket är kartlagt, prövar psykopaten rimligen om denne har "läst av" dig på ett korrekt sätt. Detta görs med ytterligare iscensatta situationer och så vidare och tillslut vet han hur du agerar i de flesta situationer. När detta är gjort har han "kartlagt" dig.

Detta innebär:

1. I början av ett "förhållande" "speglas" dina egna goda egenskaper eller andra goda egenskaper som du själv finner goda i psykopaten (de finns inte där egentligen). Du ser det du vill se.

2. Efter ett tag påverkas du av psykopaten ( i realiteten påverkas du av dig själv), omöjligt att inte göra detta, och du blir förvirrad och börjar tvivla på dig själv, dina egna känslor, goda egenskaper eller andra goda egenskaper som du själv finner goda. Du börjar se det du inte vill se, men håller fast vid det du vill se. Psykopaten "ser" indirekt dina känslor via de yttre uttrycken du ger. Vissa människor försvinner från psykopaten i detta läge, då de direkt har identifierat denne som en "skitstövel".

3. Ju längre tiden går ju mer förvirrad och ju mer tvivlar du - på dig själv. Du ser det du inte vill se och har svårare och svårare att trycka bort den känslan. Du vet innerst inne i detta läge vad som är fel.

4. Om du inte avlägsnar dig från psykopaten när detta läge har blivit kritiskt och du "tänker på/tänker som psykopaten" i större och större utsträckning och/eller tvivlar allt mer på allt som händer, sugs allt "du" upp av dessa tankar. "Du går på snäckskal". Dessa blir de enda tankar (eller nästintill) du har och därmed vad du är och du blir ett fullständigt kontrollerbart objekt för psykopaten. Vilket är psykopatens syfte! När du befinner dig i det här stadiet kan psykopaten i praktiken göra vad denne vill - du har inte längre någon egen personlighet eller vilja eller valmöjlighet, på arbetsplatsen har en knähund skapats, en människa som inte längre tar initiativ. I övriga förhållanden blir man ett bihang till psykopaten, alternativt får man mycket svårt att hantera verkligheten.

Så, när du bestämmer dig för att lämna förhållandet, arbetsplatsen, eller något annat förhållande befinner du dig rimligen i punkt 3. eller 4. (endast här har du insikt och det är bara här som du behöver bearbeta det du varit med om, tyvärr nästan helt själv). Här har du ingen kontroll över dig själv enligt min uppfattning. Det är psykopaten som har kontroll över dig och du själv lider av dina egna tvivel. Du är förmodligen psykiskt påverkad vare sig du erkänner det för dig själv eller inte. Observera att detta inte är ditt fel. Jag vill inte på något sätt få er att tro att det är "offrets" fel. Ingenting är offrets fel. Jag vill bara förmedla min uppfattning vad som egentligen blir följden av "mötet" med psykopaten och vad "speglingen" innebär.

När du agerar i detta läge, p. 3 och p. 4, agerar du naturligtvis i vrede/illska och använder känsloregistret och gör saker förmodligen snabbt utan att reflektera speciellt mycket och det gäller speciellt i de iscensatta situationerna. Men, framförallt, du agerar enligt det kartlagda mönstret. Detta innebär att det som du gör i detta läge är något denne kan förutse och av detta följer att denne kan förbereda för detta agerande och få andra att hjälpa till att "sänka dig". När jag förut skrivit att "gör ingenting" i det kritiska initiala skedet om inte nödvändigt. Betyder helt enkelt "gör ingenting" som psykopaten redan kan förutse.

När du har varit ifrån psykopaten kommer ett nytt tankesätt att träda fram hos dig, du får kraften successivt tillbaka och du blir du igen (med en erfarenhet som kommer finnas med så länge man lever). Psykopatens "kartläggning" av dig kommer att bli illa uppdaterad. I detta läge lämnar psykopaten dig antingen i fred, jag håller med GOGILOLs uppfattning att psykopater borde rimligen vara mycket energimedvetna (och går på någon annan) alternativt fortsätter. Det sistnämnda kommer då att basera sig på en kartläggning som inte är korrekt. Du har då möjlighet att lättare hantera psykopaten. Ju lättare du har att hantera psykopaten desto mindre risk att psykopaten fortsätter.

För att förvissa sig om att det denne har kartlagt gäller måste denne ha information om dig, få dina reaktioner på iscensatta situationer.

"Ingen kontakt" - leder till ingen ny information och ingen reaktion som denne kan observera. Ditt beteendemönster ändras från den kartläggning psykopaten har gjort. Kartläggningen blir alltså inte uppdaterad längre.

Precis när offret bryter med psykopaten, tror jag det är negativt att agera som "offer", av den "enkla" anledningen att psykopaten har "kartlagt" hur du kommer att agera, även om du själv tror att du agerar tvärtemot eller efter en noga genomtänkt plan.

Med detta menar jag:

Om du tror att ditt egna beteendemönster är "vända andra kinden till" eller "öga för ett öga" skulle det mycket väl kunna vara så att du fel angående ditt egna beteendemönster för vissa situationer vid detta tillfälle. Psykopaten bör har ringat in de situationer du reagerar kraftigt känslomässigt på och enligt kartläggningen.

Vad som händer när du lämnar psykopaten är att denne utnyttjar det han kartlagt till att projicera sina brister på dig. Dessa brister har nu genom "speglingen" blivit en del av dig i detta läge. Men, de är inte permanent du (hos psykopaten är de permanenta). Om du agerar på de av psykopaten iscensatta situationerna finns en stor risk att omgivningen kommer att tro på detta eftersom alternativet skulle vara att du skulle få omgivningen att tro att psykopater existerar, något som de inte vill tro (och vägrar tro på) eftersom det "bara" finns "skitstövlar", vilket enligt min uppfattning inte är sant.

Rådet är - lär känna dig själv."

Manoredo

Tankesätt del 8. Att bli trodd?

2009-09-21T12:55:00.002+02:00

Föregående inlägg handlade om svårigheterna som finns för att inte bli trodd. Dessa svårigheter måste överbryggas för att du skall kunna berätta något överhuvudtaget om dina erfarenheter och dina upplevelser.

Det mest grundläggande gäller naturligtvis: Tala aldrig om att du utsätts/utsatts för en psykopat!!!

Generellt:

De enda som förstår vad du säger är de som själva har drabbats eller upplever att de drabbats. Det gäller naturligtvis inte om du bara säger "X betedde sig som en jävla psykopat". Detta förstå omgivningen eftersom du då använder psykopat som en beteckning för en omöjlig person att ha att göra med.

Vad jag menar är att du inte på allvar säger att "Jag har varit utsatt/utsätts för en psykopat" och tro att den andre kommer att förstå vad du säger.

Vad du bör göra är att säga något i stil med "att person X har uppträtt och agerat på ett sätt som du har svårt att förklara men att du inte har något förtroende för denne längre. Att du tyvärr inte längre kan lita på det X säger och gör".

Den som du pratar med kommer förstå att denna person X är en person som i vart fall, enligt din uppfattning, agerat på ett allvarligt negativt sätt mot dig. Du har redogjort för att om du skulle förklara skulle detta kanske låta konstigt alternativt att du vet inte riktigt hur du ska förklara det. Du har markerat mot den du talar med att du inte längre kan lita på det X säger och gör, vilket leder till att den du talar med blir mer vaksam mot X alternativt blir intresserad av dina upplevelser.

När någon undrar vad som hänt/händer och dina upplevelser kring X, kan det vara bra att säga "att du sparar allt som X skickar/skickat och att allt detta kan vara bra att spara".

Genom ovanstående har du förmedlat mycket av "din känsla" för X.

Som du märker är ovanstående relativt neutralt förmedlat. Jag personligen tror att det är viktigt att rent generellt göra på detta sätt. Anledningen är att det inte går att förmedla på något annat sätt utan att hamna i några av de "mänskliga tanksätten som är beskrivna i tankesätt del 6 och 7.

Detta neutrala förmedlande bör, enligt min uppfattning, användas mot myndigheter om dessa på något sätt blir inkopplade, i vart fall inledningsvis. Likaså mot ytligt bekanta.

När det gäller de närmaste är det omöjligt att inte berätta mer än ovanstående och därför tas detta upp i senare inlägg.

Börja med att förklara det på ovannämnda sätt. Och ta därefter upp saker som är möjliga för den andre att uppfatta.

Manoredo

Tankesätt del 7. Att inte bli trodd?

2009-09-21T08:56:00.004+02:00

Föregående inlägg handlade om det grundläggande problemet att inte bli trodd. I detta inlägg behandlas detta utförligare fast på ett annat sätt. Detta inlägg tar upp ett allvarligt problem för många. Hoppas att poängen går hem.

Det mest grundläggande: Tala aldrig om att du utsätts/utsatts för en psykopat!!!

Detta gäller själva användandet av beteckningen psykopat. Eftersom de flesta har en föreställning av vad en psykopat är, antingen som "seriemördare " alternativt "min granne är allmänt jävlig - han är säkert psykopat (Psykopat= en jävlig person)". Användandet av denna beteckning förstås inte.

Eftersom det är karaktärsstörningen du talar om skulle du behöva säga något i stil med "Jo, det är så att den individ jag talar om har en störning som består i att denne saknar ett känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) och är i avsaknad av empati (kall/bristande empatisk förmåga) vilket medför att denne saknar ånger och skuldkänslor vilket gör att denne är en patologisk lögnaktig, bedräglig/manipulativ person med bristande självkontroll och väldigt impulsiv". För att uttrycka det milt skulle personen du förklarar det för börja undra lite.

Till och med ännu mer än om du bara hade sagt beteckningen "psykopat". Inte nog med att du kategoriserar en människa som du säkert är avundsjuk på av olika anledningar är du så hämndorienterad att du vid sidan av detta vill smutskasta (förtala) denne för att vinna egna fördelar, dessutom drar du slutsatser om en annan persons "själsliv" som är omöjligt att veta.

Det innebär att du kan inte använda beteckningen "psykopat" och du kan inte beskriva karaktärsstörningen. Du kanske börjar fundera på att använda andra beteckningar som är mer möjliga för omgivningen att förstå;

Exempelvis:

"Vardagspsykopat". Detta innebär att omgivningen återigen måste förstå begreppet psykopat. Genom att sätta "vardags-" framför "psykopat" blir det hela i och för sig mycket klarare. Då kan du börja med att förklara att psykopater finns i vardagslivet och är inte riktigt som de egentliga psykopaterna och att det kanske finns många, det kan i praktiken vara vem som helst. Dessutom ändrar du innebörden av en term som du inte ska och bör använda eftersom det är en "psykiatrisk" term. Vid sidan av detta ändrar du innebörden av den psykiatriska termen som medför att du urvattnar detta begrepp. Du blir lite motsägelsefull när du först kritiserar andra för att inte använda beteckningen psykopat på ett korrekt sätt och sedan är det precis det du gör. Slutligen måste du berätta att vardagspsykopaten beter sig lite annorlunda i jämförelse med den "vanliga" psykopaten. I praktiken måste du berätta att man inte kan se vem som är psykopat och vem som inte är psykopat, eftersom de visar olika "masker" för olika delar av omgivningen.

"En ond person". Detta innebär att du vill att omgivningen skall uppfatta den person du talar om som vara "ond". Vem är egentligen "ond"? Vi hamnar lite fel här. Det framstår vidare som du kategoriserar en person som har gjort dig illa på något sätt. Detta är väl lite "subjektivt" och du måste se det från olika synvinklar.

"En jävlig person som manipulerar på ett annorlunda, omvänt sätt". Vi hamnar lite i "tankesättet" - det finns många jävliga personer och manipulerar gör alla lite titt som tätt, vad menar du med ett omvänt sätt.

"Det är en personlighetstyp du förmodligen aldrig har träffat". Här hamnar vi någonstans "Vet du, jag har träffat många personlighetstyper. Människor är väldigt olika varandra. Vissa är jobbiga att hantera"

Vi lämnar för stunden själva "beteckningen X" går över till det du vill, måste eller "känner" för att berätta.

"X gjorde på det här sättet".

Omgivningen får "tankesättet":

- Kan man göra på det sättet?
- Är det möjligt att göra på det sättet?
- Varför gjorde X så?
- Varför gjorde X så, vad hade du gjort?
- Det låter konstigt-kan det inte vara så att du missförstod?
- Det låter konstigt- X menade nog det inte på det sättet?
- Det låter för konstigt- det kan inte vara sant.

Du kan alltså inte heller beskriva vad du utsätts för/utsatts för av den enkla anledningen som jag tog upp i föregående inlägg - "Tankesätt del 6.".

Slutsats: Du kan inte prata om denna person och du kan inte berätta om vad du upplever/upplevt.

Det du vill, måste eller "känner" för att förmedla går inte att förmedla för det kommer att slå tillbaka på dig själv. Detta är naturligtvis inte sant, men ett stort problem som måste överbryggas.

Manoredo

Tankesätt del 6. Det grundläggande problemet att inte bli trodd.

2009-09-19T14:05:00.006+02:00

Det "normaliserande" beteendet gäller alltså utåt mot samhället i stort. Karaktärsstörningen, avsaknad av empati (kall/bristande empatisk förmåga) och avsaknad av känsloliv (Flackt, ytligt känsloliv) är ständigt närvarande. Störningen får naturligtvis konsekvenser för psykopatens omgivning, men på olika sätt.

Genom psykopatens tydliga indelning av omgivningen i avgränsade delar blir det svårt för en människa i en avgränsad del att bli trodd vad som händer och sker i denna del med människor som finns i en annan avgränsad del eller inte alls finns i psykopatens omgivning.

De som finns i en annan avgränsad del av psykopatens omgivning tror inte på det en drabbad säger att de utsätts för eller "upplever/upplevt" eftersom de "upplever" psykopaten på ett helt annat sätt. I praktiken skulle det innebära att för att dessa skulle tro en drabbad skulle de behöva misstro sig själva. Om en drabbad fortsätter förklara och påpeka sin version av psykopaten börjar dessa människor att ta avstånd från den som förklarar. Det som förklaras stämmer ju inte med det den andra personen "upplever/upplevt" och "känner". På detta sätt framstår den drabbade som den som förvränger "sanningen".

De som inte befinner sig i, eller alls befunnit sig i psykopatens omgivning kan visserligen förstå delar av det den drabbade förklarar, men långt ifrån allt. Anledningen är naturlig. Den drabbade försöker förklara det denne upplevt/upplever men den som hör förklaringen antingen kan inte eller vill inte gå ifrån synsättet "det är aldrig bara ens fel när två träter". Här får den drabbade svårigheter med en annan typ av tankesätt som tillhör de som vill/försöker förstå. Nämligen det "subjektiva" problemet. Det innebär att det du som drabbad berättar och säger uppfattas som din tolkning av det som händer/hänt. När du förklarar din "sanning" funderar den du berättar för oundvikligen i banorna:

- "är inte detta färgat på ett visst sätt"

- "även om jag vill tro på det som sägs låter inte detta rimligt"

- "jag hör vad den drabbade säger men tror inte riktigt på det"

- "jag vill hjälpa men vet inte hur"

Dessa naturliga tankar uppkommer hos en person som tar del av det den drabbade berättar. Det är helt enkelt inte möjligt för en människa att bortse från att händelser måste ses från olika synvinklar när det gäller det som andra berättar. Den enda gången en människa kan bortse från olika synvinklar är när en människa själv har funderat i olika synvinklar och därefter bestämt sig för att en "sanning" är rimlig. Det innebär att det sker en sammanvägning av olika synvinklar och "sanningen" finns någonstans bland dessa, alternativ det är du själv som har upplevt något. Du tvivlar inte på din upplevelse eftersom det är "din sanning".

En drabbad blir snabbt medveten om att dessa båda problem existerar.

Desto märkligare och mer "onormalt" beteende hos psykopaten, desto svårare är det att förklara denna upplevelse, denna "din sanning", eftersom din upplevelse kommer längre ifrån vad som är normalt och rimligt.

För de som befinner/befunnit sig i en annan avgränsad del av psykopatens omgivning blir avståndet mellan det du berättar och det denne själv upplever/upplevt större desto märkligare och mer "onormalt" det du berättar är, och desto troligare är det att denne inte kan tro på det du berättar.

Problemet för en drabbad är att detta gör det svårare att själv hålla fast vid "sin sanning". Eftersom ingen vill tro på eller kan tro (inte av illvilja utan följer av fullt naturligt mänskligt tänkande) på denna din upplevelse blir du ensam om din upplevelse. För att hålla fast vid dina erfarenheter och dina upplevelser måste du mentalt bli starkare. Enligt min uppfattning måste du bli så stark att du håller kvar vid det som du upplevt och "din sanning" men samtidigt förstå varför denna sanning helt naturligt möter så stort motstånd.

Psykopaten bearbetar de olika delarna av omgivningen separat och försöker göra "sanningen", "din sanning" omöjlig att tro på för andra genom att använda punkterna 4, 5 i Hares psykopatichecklista; Patologisk lögnaktighet, bedräglig/manipulativ.

Manoredo

De tjugo frågeområdena i Hares psykopatichecklista/ normaliserande beteende

2009-09-17T15:36:00.007+02:00

När vi nu går in på de specifika dragen hos psykopater hos de "normaliserade" psykopaterna är det naturligt att ha Hares psykopatichecklista i tankarna. Listan ser ut på följande sätt:

1. Talför/ytlig charmig

2. Förhöjd självuppfattning/grandios

3. Behov av spänning/blir lätt uttråkad

4. Patologisk lögnaktig

5. Bedräglig/manipulativ

6. Saknar ånger och skuldkänslor

7. Flackt, ytligt känsloliv

8. Kall/bristande empatisk förmåga

9. Parasiterande livsstil

10. Bristande självkontroll t. ex. lättväckt aggressivitet

11. Promiskuöst och egoistiskt sexualliv

13. Tidiga beteendeproblem (före 12 års ålder)

14. Impulsiv

15. Ansvarslöshet, t. ex. som förälder eller chef

16. Tar inte ansvar för sina handlingar

17. Många kortvariga äktenskapsliknande förhållanden

18. Ungdomsbrottlighet (före 15 års ålder)

19. Överträdelse av villkorad frigivning/utskrivning, begår t. ex. nya kriminella handlingar under permission

20. Kriminell mångsidighet, flera typer av lagbrott bland de följande 10: inbrott, rån, narkotikabrott, olaga frihetsberövande, mord/mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från frivårdsanstalt.

Som man kan utläsa av denna uppräkning är fokuseringen på tre olika områden; handlingar som utförts, vilka personlighetsdrag individen uppvisar och psykopatens "troliga" "själsliv". Den samlade bedömningen (i ett psykiatriskt perspektiv) av dessa ligger till grund för bedömningen om någon som är föremål för undersökning är att betraktas som inneha en antisocial personlighet, vara psykopat eller inte. Denna bedömning ligger därefter till grund för vad "rättsapparaten" och samhället ska göra med den individ som har varit föremål för bedömningen.

De tjugo frågeområdena skulle man kunna dela in i kategorierna;

1. Karaktärsdrag som någon i omgivningen kan identifiera.

2. Karaktärsdrag som inte direkt kan identifieras av någon i omgivningen (Psykopatens själsliv)

3. Handlingar som utförts av individen som är en följd av karaktärsstörningen (som beror på de samlade karaktärsdragen (utåtriktade beteenden)

Till den tredje kategorin hör punkterna 18 - 20 (som framförallt fokuserar på de kriminella psykopaterna. Det är dessa brottsliga handlingar som utgör anledningen till att de överhuvudtaget undersöks av "samhället"), (17), (12).

Till den andra kategorin hör punkterna 2, 3, 6, 7, 8, (9), (10), (11), (13), (14), (15), (16),

Till första kategorin hör punkterna 1, 4, 5, (9), (10), (11), (12), (13), (14), (15), (16), (17),

De med parentes skulle kunna falla inom båda kategorierna (1-2) respektive (1 och 3).

Som jag skrev i tidigare inlägg har jag ingen aning om hur dessa punkter bedöms och värderas inom psykiatrin och huruvida någon skall diagnosticeras som psykopat eller inte. Vid användning av listan tilldelas patienten 1 poäng för de egenskaper som överensstämmer väl med personligheten och 2 poäng för de som överensstämmer mycket väl. Summan av dessa poäng kan bli som mest 40. Gränsen för psykopati går vid ett sammanlagt poängtal på 30 eller mer.

Om vi helt sonika plockar bort punkterna 18-20 i Hares lista vad händer då?

Dessa individer blir inte föremål för en undersökning för det första. Om de skulle bli föremål för en undersökning skulle 6 poäng direkt gå bort från Hares lista, gränsen för psykopati går vid ett sammanlagt poängtal på 30 eller mer.

De flesta av punkterna i kategori 1 och 2 är "bara" subjektiva bedömningar från de som på något sätt anser sig varit i kontakt eller råkat ut för en viss individ.

Jag vill inte på något sätt kritisera Hares psykopatichecklista eller psykiatrin i allmänhet. Syftet är, enligt min uppfattning, att avgöra om en individ genom sitt systematiska utåtriktade brottsliga beteende utgör en uppenbar fara för medborgarna (samhället) samt att möjligheterna att rehabilitera en person med karaktärsstörningen ser annorlunda ut (uttryckt på ett milt sätt) . De brottsliga handlingarna har visat att individen som har karaktärsstörningen har misslyckats med att "normalisera" sitt beteende.

Karaktärsstörningen utgår från avsaknaden av ett känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) och avsaknad av empati (kall/bristande empatisk förmåga). Det är detta som utgör grunden för karaktärsstörningen och som oundvikligen leder till följder för alla som befinner sig i denna individs omgivning.

För att skriva det på ett annat sätt och med utgångspunkt från Hares psykopatichecklista. Enligt min uppfattning ser det ut på följande sätt:

Punkt 7. och 8; Flackt, ytligt känsloliv och kall/bristande empatisk förmåga

leder till:

Punkt 6; Saknar ånger och skuldkänslor

leder till:

Punkterna: 4, 5, 10, 14; Patologiskt lögnaktig, bedräglig/manipulativ, bristande självkontroll t. ex. lättväckt aggressivitet, impulsiv

leder till:

Punkterna: 9, 11. 13. 15. 16; Parasiterande livsstil, Promiskuöst och egoistisk sexualliv, saknar realistiska, långsiktiga mål; agerar kortsiktigt och kan inte planera på lång sikt, ansvarslöshet, tex som förälder eller chef, tar inte ansvar för sina handlingar

leder till:

Punkterna: 18- 20 "De kriminella handlingarna", och 12, 17; Tidiga beteendeproblem (före 12 års ålder), Många kortvariga äktenskapsliknande förhållanden.

Vad gäller punkterna 1.-3. kommer jag ta upp dessa i senare inlägg mer ingående - eftersom samtliga dessa punkter enligt min uppfattning blir märkliga i sitt sammanhang när jag skriver om de "normaliserade" individerna som har karaktärsstörningen.

De som har karaktärsstörningen men som lyckats "normalisera" sitt beteende utåt har egentligen samma karaktärsstörning som de som inte lyckats "normalisera" sitt beteende utåt.

Dessa individer har endast som jag skrev i föregående inlägg lyckats "normalisera" sitt beteende allmänt utåt mot samhället. De har lärt sig att "byta mask" på ett effektivt sätt och har förmågan att se till att dessa olika masker endast kan identifieras av den del av omgivningen som skall se respektive mask. Omgivningen kan ses som indelad i tydligt avgränsade delar.

Manoredo