I de senaste två inläggen har jag beskrivit den tidpunkt då du identifierat det manipulativa systematiska beteendet.
De punkter som enligt min uppfattning är viktigast i detta läge att tänka på är följande:
1. Agera inte utåt, och absolut inte mot individen!
2. Fokusera inte mer på det manipulativa systematiska beteendet hos individen, detta har du redan identifierat!
3. Fokusera på kopplingen mellan det identifierade manipulativa systematiska beteendet och hur du själv "känner" och "funderar". Det är individens påverkan på dig själv du bör fokusera på.
4. Parallellt med punkt 3. fokusera på att ta reda på information kring de "onormala" karaktärsstörningarna via böcker, hemsidor och forum. Gör analogier med de berättelser som beskrivs av de som utsatts i parförhållanden.
5. Du kommer sätta in det subjektivt upplevda manipulativa systematiska beteendet i ett mer objektivt sammanhang. Anledningen till att detta är nödvändigt är att du kommer att snabbt förstå att du inte är "ensam", eller "psykiskt störd" för att välja två ord som enligt min uppfattning borde kunna beskriva den naturliga följden av att ha "upptäckt" detta "onormala" och endast försöka förstå det subjektivt upplevda utan stöd.
6. Det är när du har detta "objektiva" stöd som du parallellt med funderingar kring hur du påverkas av individen som du har möjlighet att bevara din "upptäckt" av det "onormala" manipulativa systematiska beteendet hos en individ gentemot individen.
7. Det är först då du har en möjlighet att medvetet göra ett val hur du ska agera.
Det är möjligt att ovanstående punkter för vissa ter sig självklara, andra anser förmodligen inte att det är "känslomässigt" möjligt eftersom det kan betraktas som "onormalt".
Enligt min uppfattning är det punkt 1. som helt enkelt "normalt" används eftersom detta är det "normala". Det är detta "normala" agerande hos "normala" människor som gör att individen nära centrum av den egoistiska cirkeln kan fortsätta. Du agerar med dina känslor som skapas av individen nära centrum av den egoistiska cirkelns beteende och så fort du gör det identifieras detta av individen som "kartlägger" dig. Om du agerar kommer individen genom de olika manipulationsteknikerna få dig eller någon annan ansvarig för det manipulativa beteendet, händelser eller situationer.
Utan kunskapen om hur dessa individer fungerar kommer ovanstående ske, tyvärr. Även om du naturligtvis inledningsvis "tror" och "känner" att du agerar korrekt och med bestämdhet har du agerat "normalt" och ur ett "normalt" perspektiv.
Att agera helt "normalt" mot någon som iakttagit och lärt sig vad det "normala" är från ett helt annat perspektiv -att utnyttja det "normala", leder inte till en "normal" respons från individen och om du agerar "normalt" på individens "onormala" respons kommer detta endast att fortsätta och du blir förvirrad och styrs ännu mer av dina känslor osv osv.
De "normala" reaktionerna är det en sådan individ använder sig av för att kunna kontrollera det denne vill kontrollera.
Hur svårt det än "känns" i detta läge:
Agera inte utåt, och absolut inte mot individen!, - inte i detta läge.
Ta hand om er,
Manoredo
Visar inlägg med etikett tankesätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tankesätt. Visa alla inlägg
tisdag 19 januari 2010
fredag 2 oktober 2009
Övergången till psykopatens "bearbetning" av en individ
"Reality is what we take to be true, what we take to be true is what we believe. What we believe is based upon our perceptions. What we perceive depends upon what we look for. What we look for depends on what we think. What we think depends on what we perceive. What we perceive determines what we believe. What we believe determines what we take to be true. What we take to be true is our reality."
David Bohm, filosof och fysiker, UC Berkeley 1977.
Ovanstående text är kanske för vissa lite väl filosofiskt, för andra en sanning och för ytterligare andra kanske en lögn.
Ovanstående text är, enligt min uppfattning, utmärkt för att beskriva ett stort problem för de som utsatts för en psykopat. Texten är vidare, återigen enligt min uppfattning, utmärkt för att beskriva varför det är så svårt för någon som inte varit utsatt för en psykopat att tro en person som varit utsatt för en psykopat.
En person som utsatts (psykiskt) av en psykopat, har fått en insikt om att denna typ av individ existerar. Den uppfattning den drabbade hade innan denna insikt infann sig (angående en enskild individ eller människosyn generellt) togs av denne för given. Den utsatte trodde då på denna uppfattning. Det som skedde genom insikten är att denne tvingades att förstå att denna uppfattning inte var korrekt efter att ha blivit utsatt för en "(stark) känslomässig påverkan" av en annan individ. Alltså:
Du har en viss uppfattning
Du anser att denna uppfattning är sann eftersom du tror på det
Du tror på det för det är det du har sett, hört och upplevt
Det du har sett, hört och upplevt beror på vad du valt att se, höra
Det du valt att se, hört och upplevt beror på hur du tänkt
Det du tänker är det du ser, hör och upplever
Det du ser, hör och upplever avgör vad du tror
Det du tror avgör vad som är sant
Det du tror är sant är din uppfattning
För en drabbad tror jag personligen att det är viktigt att fundera kring vad ovanstående har haft för betydelse, har för betydelse och kommer få för betydelse i framtiden för den drabbades generella människosyn och sin egen självbild. Det som jag tidigare i bloggen (under rubriken tankesätt) beskrev är en lösning på detta problem:
"Lär dig att koppla av och på tankesättet (psykopatens tankesätt) du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt"
Stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt (psykopatens tankesätt)
Försök att inte förlora tron på att det finns goda människor"
Psykopatens "bearbetning" av en individ.
Det ovan citerade avsnittet utgör en beskrivning av själva förutsättningen för hur den "normaliserade" psykopaten överhuvudtaget kan "bearbeta" en individ.
Innehållet i det citerade avsnittet utgör naturligtvis också förutsättningen för att det jag skriver på bloggen överhuvudtaget ska få någon effekt. Ni som inte drabbats hoppas jag ska kunna få insikt om någonting utan att ha blivit utsatt för en "(stark) känslomässig påverkan" och förstå tillräckligt mycket.
Manoredo
David Bohm, filosof och fysiker, UC Berkeley 1977.
Ovanstående text är kanske för vissa lite väl filosofiskt, för andra en sanning och för ytterligare andra kanske en lögn.
Ovanstående text är, enligt min uppfattning, utmärkt för att beskriva ett stort problem för de som utsatts för en psykopat. Texten är vidare, återigen enligt min uppfattning, utmärkt för att beskriva varför det är så svårt för någon som inte varit utsatt för en psykopat att tro en person som varit utsatt för en psykopat.
En person som utsatts (psykiskt) av en psykopat, har fått en insikt om att denna typ av individ existerar. Den uppfattning den drabbade hade innan denna insikt infann sig (angående en enskild individ eller människosyn generellt) togs av denne för given. Den utsatte trodde då på denna uppfattning. Det som skedde genom insikten är att denne tvingades att förstå att denna uppfattning inte var korrekt efter att ha blivit utsatt för en "(stark) känslomässig påverkan" av en annan individ. Alltså:
Du har en viss uppfattning
Du anser att denna uppfattning är sann eftersom du tror på det
Du tror på det för det är det du har sett, hört och upplevt
Det du har sett, hört och upplevt beror på vad du valt att se, höra
Det du valt att se, hört och upplevt beror på hur du tänkt
Det du tänker är det du ser, hör och upplever
Det du ser, hör och upplever avgör vad du tror
Det du tror avgör vad som är sant
Det du tror är sant är din uppfattning
För en drabbad tror jag personligen att det är viktigt att fundera kring vad ovanstående har haft för betydelse, har för betydelse och kommer få för betydelse i framtiden för den drabbades generella människosyn och sin egen självbild. Det som jag tidigare i bloggen (under rubriken tankesätt) beskrev är en lösning på detta problem:
"Lär dig att koppla av och på tankesättet (psykopatens tankesätt) du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt"
Stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt (psykopatens tankesätt)
Försök att inte förlora tron på att det finns goda människor"
Psykopatens "bearbetning" av en individ.
Det ovan citerade avsnittet utgör en beskrivning av själva förutsättningen för hur den "normaliserade" psykopaten överhuvudtaget kan "bearbeta" en individ.
Innehållet i det citerade avsnittet utgör naturligtvis också förutsättningen för att det jag skriver på bloggen överhuvudtaget ska få någon effekt. Ni som inte drabbats hoppas jag ska kunna få insikt om någonting utan att ha blivit utsatt för en "(stark) känslomässig påverkan" och förstå tillräckligt mycket.
Manoredo
måndag 28 september 2009
Psykopatens avsikt del 6./ Tankesätt del 9.
I föregående inlägg skrev jag:
"Det som är svårt att "bearbeta" inåt utgör i praktiken samma problem som gör att det är svårt eller omöjligt att förklara utåt mot samhället".
Mitt syfte med föregående inlägg kring psykopatens avsikt del. 1 - del. 5 var att förklara, hur jag uppfattar, psykopatens grundläggande manipuleringsteknik. Hur denna manipuleringsteknik passar in på den karaktärsstörning som psykopaten har, eller snarare hur den karaktärsstörning psykopaten har möjliggör användandet av denna manipuleringsteknik helt utan gränser.
Jag förstår om någon tycker att de föregående inläggen känns svåra att ta till sig. Vissa tycker kanske att jag skriver onödigt komplicerat för att beskriva denna sak. Vissa tycker kanske inte att jag skriver onödigt komplicerat men tycker innehållet är komplicerat. Vissa tycker säkerligen att det är både onödigt komplicerat beskrivet och att innehållet är komplicerat.
Det som jag tror kan vara svårt att ta till sig är när jag i ena stunden skriver att psykopaten är ansvarig för sin avsikt och alla handlingar som följer av denna avsikt och i andra stunden skriver "en avsikt går inte att veta" och slutligen "ingen kan göras ansvarig för endast sin avsikt".
För en drabbad betyder inläggen i klartext att jag vill ge följande råd:
Gör inte psykopaten oansvarig för det denne gör bara för att denne använder den beskrivna manipuleringstekniken. Gör inte de som utför psykopatens avsikt automatiskt ansvariga för det de gör. Förskjut inte ansvaret från psykopaten till andra. Detta är psykopatens grundläggande syfte med att använda manipuleringstekniken.
För er som inte drabbats betyder detta:
Manipuleringstekniken jag har beskrivit existerar. Om någon beskriver något som liknar denna manipuleringsteknik lyssna på vad denne beskriver utan att direkt avfärda det som ett påhitt eller att personen skulle vara paranoid.
I senare inlägg kommer jag beskriva vad jag tror händer när psykopaten "bearbetar" en individ. Denna individ kommer oundvikligen antingen bli ett lydigt redskap för psykopaten alternativt en individ som på något sätt vid någon tidpunkt måste bearbeta det denne varit med om.
Tillbaka till det jag började detta inlägg med "Det som är svårt att "bearbeta" inåt utgör i praktiken samma problem som gör att det är svårt eller omöjligt att förklara utåt mot samhället".
Den drabbade har under en kortare eller längre tid "bearbetats" av psykopaten. När insikten infinner sig att något är allvarligt fel har du redan utsatts psykologiskt av psykopaten och du "känner" att du på något sätt måste "bearbeta" det du varit med om.
Den tid det tar att "bearbeta" detta på är naturligtvis helt individuellt och beror naturligtvis på vad du utsatts för och mängder av andra anledningar som jag kommer att ta upp i bloggen. Även den som utsatts relativt lindrigt och snabbt kunnat bearbeta detta har ägnat mycket tid att försöka förstå vad denne har utsatts för. Till slut "känner" du att du har förstått det som behöver förstås för att inte längre behöva fundera mer på vad du utsätts/utsatts för. Om du fortfarande utsätts gäller det naturligtvis att kunna hantera det som händer. Men, du behöver inte längre fundera på vad du utsatts/utsätts för.
Alltså, även om du utsatts relativt lindrigt och snabbt kunnat bearbeta detta har du ägnat mycket tid att försöka förstå vad du utsatts för.
Detta innebär naturligtvis mängder av timmar eller dagar eller veckor eller månader eller år för att komma till denna punkt.
Om vi ser det ur detta perspektiv är det kanske inte så konstigt att ingen direkt förstår vad drabbade pratar om när drabbade försöker få icke-drabbade att förstå hur psykopater fungerar generellt eller vad den drabbade som utsatts/utsätts säger att denne har upplevt/upplever.
Det du rimligen "bearbetar" eller "bearbetat" i tankarna, både medvetet och undermedvetet, är i stor utsträckning samma frågor och funderingar som en person du försöker beskriva psykopater för måste förstå slutsatserna av, för att din beskrivning överhuvudtaget ska uppfattas som trovärdig eller rimlig eller överhuvudtaget existerar annat än endast hos dig själv.
Av naturliga skäl är det inte möjligt att icke-drabbade fullständigt ska förstå vad du talar om - eftersom det förutsätter just detta "bearbetande" och "bearbetande" av mängder av "situationer" som endast du själv varit med om.
En drabbad som berättar för en annan drabbad som "bearbetar" eller har "bearbetat" detta förstår, även om "situationerna" som har varit ett stöd för denna bearbetning skiljer sig åt.
Manoredo
"Det som är svårt att "bearbeta" inåt utgör i praktiken samma problem som gör att det är svårt eller omöjligt att förklara utåt mot samhället".
Mitt syfte med föregående inlägg kring psykopatens avsikt del. 1 - del. 5 var att förklara, hur jag uppfattar, psykopatens grundläggande manipuleringsteknik. Hur denna manipuleringsteknik passar in på den karaktärsstörning som psykopaten har, eller snarare hur den karaktärsstörning psykopaten har möjliggör användandet av denna manipuleringsteknik helt utan gränser.
Jag förstår om någon tycker att de föregående inläggen känns svåra att ta till sig. Vissa tycker kanske att jag skriver onödigt komplicerat för att beskriva denna sak. Vissa tycker kanske inte att jag skriver onödigt komplicerat men tycker innehållet är komplicerat. Vissa tycker säkerligen att det är både onödigt komplicerat beskrivet och att innehållet är komplicerat.
Det som jag tror kan vara svårt att ta till sig är när jag i ena stunden skriver att psykopaten är ansvarig för sin avsikt och alla handlingar som följer av denna avsikt och i andra stunden skriver "en avsikt går inte att veta" och slutligen "ingen kan göras ansvarig för endast sin avsikt".
För en drabbad betyder inläggen i klartext att jag vill ge följande råd:
Gör inte psykopaten oansvarig för det denne gör bara för att denne använder den beskrivna manipuleringstekniken. Gör inte de som utför psykopatens avsikt automatiskt ansvariga för det de gör. Förskjut inte ansvaret från psykopaten till andra. Detta är psykopatens grundläggande syfte med att använda manipuleringstekniken.
För er som inte drabbats betyder detta:
Manipuleringstekniken jag har beskrivit existerar. Om någon beskriver något som liknar denna manipuleringsteknik lyssna på vad denne beskriver utan att direkt avfärda det som ett påhitt eller att personen skulle vara paranoid.
I senare inlägg kommer jag beskriva vad jag tror händer när psykopaten "bearbetar" en individ. Denna individ kommer oundvikligen antingen bli ett lydigt redskap för psykopaten alternativt en individ som på något sätt vid någon tidpunkt måste bearbeta det denne varit med om.
Tillbaka till det jag började detta inlägg med "Det som är svårt att "bearbeta" inåt utgör i praktiken samma problem som gör att det är svårt eller omöjligt att förklara utåt mot samhället".
Den drabbade har under en kortare eller längre tid "bearbetats" av psykopaten. När insikten infinner sig att något är allvarligt fel har du redan utsatts psykologiskt av psykopaten och du "känner" att du på något sätt måste "bearbeta" det du varit med om.
Den tid det tar att "bearbeta" detta på är naturligtvis helt individuellt och beror naturligtvis på vad du utsatts för och mängder av andra anledningar som jag kommer att ta upp i bloggen. Även den som utsatts relativt lindrigt och snabbt kunnat bearbeta detta har ägnat mycket tid att försöka förstå vad denne har utsatts för. Till slut "känner" du att du har förstått det som behöver förstås för att inte längre behöva fundera mer på vad du utsätts/utsatts för. Om du fortfarande utsätts gäller det naturligtvis att kunna hantera det som händer. Men, du behöver inte längre fundera på vad du utsatts/utsätts för.
Alltså, även om du utsatts relativt lindrigt och snabbt kunnat bearbeta detta har du ägnat mycket tid att försöka förstå vad du utsatts för.
Detta innebär naturligtvis mängder av timmar eller dagar eller veckor eller månader eller år för att komma till denna punkt.
Om vi ser det ur detta perspektiv är det kanske inte så konstigt att ingen direkt förstår vad drabbade pratar om när drabbade försöker få icke-drabbade att förstå hur psykopater fungerar generellt eller vad den drabbade som utsatts/utsätts säger att denne har upplevt/upplever.
Det du rimligen "bearbetar" eller "bearbetat" i tankarna, både medvetet och undermedvetet, är i stor utsträckning samma frågor och funderingar som en person du försöker beskriva psykopater för måste förstå slutsatserna av, för att din beskrivning överhuvudtaget ska uppfattas som trovärdig eller rimlig eller överhuvudtaget existerar annat än endast hos dig själv.
Av naturliga skäl är det inte möjligt att icke-drabbade fullständigt ska förstå vad du talar om - eftersom det förutsätter just detta "bearbetande" och "bearbetande" av mängder av "situationer" som endast du själv varit med om.
En drabbad som berättar för en annan drabbad som "bearbetar" eller har "bearbetat" detta förstår, även om "situationerna" som har varit ett stöd för denna bearbetning skiljer sig åt.
Manoredo
måndag 21 september 2009
Kan påverka om man blir offer eller ej?
Nedanstående inlägg skrev jag på forumet "Psykopater och andra beteendestörningar". Även om inlägget innehåller vissa filosofiska, metafysiska aspekter som läsaren av denna blogg kanske inte delar hoppas jag att detta inlägg kan förmedla något till någon.
"Jag håller med övriga som skrivit inlägg att man inte väljer att bli "offer" eller utsatt för en psykopat.
Det man bör fokusera på är att inte längre vara ett offer eller känna sig som ett offer.
Jag delar uppfattningen att "vardagspsykopaten" knappast är den mest modiga vi mött.
Allt denne gör - manipulerandet och ljugandet, indirekta och direkta verbala hot, få andra att agera mot varandra, inte ta ansvar etc är egentligen endast verktyg som av de flesta människor anses som "fega" verktyg.
Jämför detta med egenskaper som oftast det lämpligaste offret för psykopaten har:
Öppenhet, ärlighet, kommunikation, agerar själv om något händer, tar ansvar för sina handlingar och sina val etc.
Egenskaperna är varandras motsatser. Listan kan göras hur lång som helst med egenskaper och dess motsatser.
Om någon frågar mig ligger samtliga mänskliga svagheter hos psykopaten och inte på offret. Offret har inga mänskliga svagheter.
De mänskliga egenskaperna leder till att man blir omtyckt, skapar förtroende hos andra människor, genom att vilja andra väl förstår man att man själv mår bättre, genom att hjälpa andra får man en positiv respons tillbaka, osv.
De mänskliga egenskaperna är något psykopaten aldrig kan få. Följden av dessa egenskaper är något psykopaten aldrig får uppleva. Allt är svart eller vitt för psykopaten heter det. Jag håller inte med om detta. Allt är svart för psykopaten och det vita använder denne, utnyttjar hos andra. Enligt min uppfattning när man pratar om att psykopaten avgör om någon är vän eller fiende förstår jag det inte som motsatsparet vän- fiende (eftersom det förutsätter en värdering och därmed utgår från en känsla) utan de/det denne kontrollerar och de/det denne inte kontrollerar.
Enligt min uppfattning försvinner styrkan och egenskaperna successivt hos de människor denne kontrollerar (du blir psykiskt påverkad).
Kanske kommer jag med nedanstående text att göra några av er förbannade. Hoppas inte det för det är inte mitt syfte. Det psykopaten gör, enligt min uppfattning, är endast att "spegla sitt offer". Återkommer längre ned vad detta egentligen skulle betyda ur "offrets" perspektiv som är det som är viktigt.
Vad är det som är skillnaden mellan en "skitstövel"(som jag sett vissa skribenter på nätet menar beskriver såsom onda människor, jävliga kollegor, jävliga chefer, jävliga ungar, jävliga makar, jävliga partners osv) och en psykopat? Naturligtvis har de flesta av oss som finns på sidan förstått att det är en stor skillnad, annars skulle vi inte vara här. Men hur skall man förklara den? Jag tror att de flesta av oss har ett behov av att hitta en "egen" lösning på detta, för att kunna gå vidare. Därför vore det intressant hur ni andra "förklarar" eller hittat er lösning på vad en psykopat är/eller varför ni är så säkra på att den jävliga personen just är psykopat och inte en "skitstövel"? Observera detta gäller inte er som är uppe i det mest jävliga. Utan er som kunnat bearbeta detta något. Detta tror jag också är en förutsättning för att "samhället" på något plan skall kunna förstå när någon säger att denne är utsatt/har varit utsatt för en psykopat.
På ett ytligt plan finns ingen skillnad på en "skitstövel" och en psykopat. Båda skadar andra människor. Om man bara tittar på handlingarna kan man ofta inte "samhället" se någon skillnad. Jag tror att skillnaden ligger i hur ett "offer" påverkas och "känner". Där är det naturligtvis inte så konstigt att människor som inte drabbats har svårt att skilja på en "skitstövel" och en psykopat. Vilket får till följd att alla i omgivningen och samhället tycker att det är bara att lära sig att hantera "skitstövlar", eftersom de finns lite överallt. Min syn kanske är naiv. Men jag vill inte tro att alla "skitstövlar" är psykopater. Samhället kan skapa "skitstövlar" men samhället kan inte skapa psykopater.
Nedan finns min uppfattning och den lösning jag har hittat för egen del.
Det tar tid att komma till insikt om "speglingen". Att det du projicerar på psykopaten är det som är du i varje givet ögonblick.
Är det inte så att alla som har varit i närheten av psykopaten under mer eller mindre längre tid inte längre "känner" att de får något tillbaka. Detta beror på att de inte får något "känslomässigt eller mänskligt" överhuvudtaget tillbaka. Din egen mänsklighet studsar endast tillbaka till dig själv. I praktiken innebär detta att i umgänget med psykopaten finns inte det normala mänskliga utbytet som kontinuerligt sker mellan människor och som gör att människor utvecklas (även om det är en normal "fiende" känner du att "fienden" känner något.) "Offret" lägger sina känslor i förhållandet och det är endast dessa känslor som utgör förhållandet.
Är det inte så att när människor som utsätts och börjar känna att något är fel (insikt) egentligen börjar märka att det som finns i förhållandet bara är det som den som utsatts själv fört in i förhållandet? (Naturligtvis gäller detta även när normala människor glider isär, men vad jag menar är att detta "fel" som den utsatte känner är en mycket starkare, märkligare, olustig känsla av att de får inget alls tillbaka från psykopaten. Jag tror att när ett "offer" får insikt betyder detta att "offret" har börjat förstå just detta.)
Jag skulle vilja gå så långt att påstå att ingenting som en psykopat tillför kommer från honom själv utan från andra och specifikt från sina "offer".
När du för en "dialog" med en psykopat. Händer egentligen bara detta, enligt min uppfattning:
Din hjärna får dig att tro att det är en "dialog eller kommunikation" - ett utbyte av tankar, ideer, beskrivningar, hopp, känslor etc. Vad du själv för in i "dialogen" är det som utgör materialet för "dialogen". Dina egna tankar och ideer, beskrivningar är det som behandlas i "dialogen". Psykopaten "läser av" dig (läser av ditt yttre uppträdande) under tiden "dialogen" pågår, och får dig att tro att denne för in något i "dialogen". Psykopaten är där, visst, men det denne rimligen gör är att "lära sig" hur dina känslor kommer till uttryck, genom att studera hur känslorna kommer till uttryck, genom ditt uppträdande, på vilket sätt du pratar, tonläge, variationer i ansiktsuttryck etc får denne indirekt reda på hur du känner och hur du direkt handlar och agerar och kan på så sätt utnyttja dig genom att styra dig. Eftersom denne saknar mänskliga känslor och empati, finns inte heller möjligheten att han förstår andras känslor, men denne är en expert på att "läsa av" de yttre uttryck som dina känslor tar. Detta är min uppfattning och det är därför det är av yttersta vikt att försöka vara neutral i förhållande till psykopaten när insikten väl är där enligt mig.
Med detta menar jag inte att psykopaten är tyst eller att denne aldrig börjar ett samtal. Inte alls. Talför kan ju vara ett kännetecken för en psykopat. Hoppas ni förstår vad jag menar med dialog exemplet ovan.
Genom att psykopaten iscensätter situationer under tiden vi är ovetandes om vad vi har att göra med upplever vi känslor och dessa känslor tar sitt uttryck i ageranden och handlingar, uppträdanden, tonlägen i rösten, variationer i ansiktsuttryck, kroppsspråket generellt etc. Enligt min uppfattning kan alltså en psykopat inte "läsa av" känslor endast de uttryck som känslorna genererar.
När tillräckligt mycket är kartlagt, prövar psykopaten rimligen om denne har "läst av" dig på ett korrekt sätt. Detta görs med ytterligare iscensatta situationer och så vidare och tillslut vet han hur du agerar i de flesta situationer. När detta är gjort har han "kartlagt" dig.
Detta innebär:
1. I början av ett "förhållande" "speglas" dina egna goda egenskaper eller andra goda egenskaper som du själv finner goda i psykopaten (de finns inte där egentligen). Du ser det du vill se.
2. Efter ett tag påverkas du av psykopaten ( i realiteten påverkas du av dig själv), omöjligt att inte göra detta, och du blir förvirrad och börjar tvivla på dig själv, dina egna känslor, goda egenskaper eller andra goda egenskaper som du själv finner goda. Du börjar se det du inte vill se, men håller fast vid det du vill se. Psykopaten "ser" indirekt dina känslor via de yttre uttrycken du ger. Vissa människor försvinner från psykopaten i detta läge, då de direkt har identifierat denne som en "skitstövel".
3. Ju längre tiden går ju mer förvirrad och ju mer tvivlar du - på dig själv. Du ser det du inte vill se och har svårare och svårare att trycka bort den känslan. Du vet innerst inne i detta läge vad som är fel.
4. Om du inte avlägsnar dig från psykopaten när detta läge har blivit kritiskt och du "tänker på/tänker som psykopaten" i större och större utsträckning och/eller tvivlar allt mer på allt som händer, sugs allt "du" upp av dessa tankar. "Du går på snäckskal". Dessa blir de enda tankar (eller nästintill) du har och därmed vad du är och du blir ett fullständigt kontrollerbart objekt för psykopaten. Vilket är psykopatens syfte! När du befinner dig i det här stadiet kan psykopaten i praktiken göra vad denne vill - du har inte längre någon egen personlighet eller vilja eller valmöjlighet, på arbetsplatsen har en knähund skapats, en människa som inte längre tar initiativ. I övriga förhållanden blir man ett bihang till psykopaten, alternativt får man mycket svårt att hantera verkligheten.
Så, när du bestämmer dig för att lämna förhållandet, arbetsplatsen, eller något annat förhållande befinner du dig rimligen i punkt 3. eller 4. (endast här har du insikt och det är bara här som du behöver bearbeta det du varit med om, tyvärr nästan helt själv). Här har du ingen kontroll över dig själv enligt min uppfattning. Det är psykopaten som har kontroll över dig och du själv lider av dina egna tvivel. Du är förmodligen psykiskt påverkad vare sig du erkänner det för dig själv eller inte. Observera att detta inte är ditt fel. Jag vill inte på något sätt få er att tro att det är "offrets" fel. Ingenting är offrets fel. Jag vill bara förmedla min uppfattning vad som egentligen blir följden av "mötet" med psykopaten och vad "speglingen" innebär.
När du agerar i detta läge, p. 3 och p. 4, agerar du naturligtvis i vrede/illska och använder känsloregistret och gör saker förmodligen snabbt utan att reflektera speciellt mycket och det gäller speciellt i de iscensatta situationerna. Men, framförallt, du agerar enligt det kartlagda mönstret. Detta innebär att det som du gör i detta läge är något denne kan förutse och av detta följer att denne kan förbereda för detta agerande och få andra att hjälpa till att "sänka dig". När jag förut skrivit att "gör ingenting" i det kritiska initiala skedet om inte nödvändigt. Betyder helt enkelt "gör ingenting" som psykopaten redan kan förutse.
När du har varit ifrån psykopaten kommer ett nytt tankesätt att träda fram hos dig, du får kraften successivt tillbaka och du blir du igen (med en erfarenhet som kommer finnas med så länge man lever). Psykopatens "kartläggning" av dig kommer att bli illa uppdaterad. I detta läge lämnar psykopaten dig antingen i fred, jag håller med GOGILOLs uppfattning att psykopater borde rimligen vara mycket energimedvetna (och går på någon annan) alternativt fortsätter. Det sistnämnda kommer då att basera sig på en kartläggning som inte är korrekt. Du har då möjlighet att lättare hantera psykopaten. Ju lättare du har att hantera psykopaten desto mindre risk att psykopaten fortsätter.
För att förvissa sig om att det denne har kartlagt gäller måste denne ha information om dig, få dina reaktioner på iscensatta situationer.
"Ingen kontakt" - leder till ingen ny information och ingen reaktion som denne kan observera. Ditt beteendemönster ändras från den kartläggning psykopaten har gjort. Kartläggningen blir alltså inte uppdaterad längre.
Precis när offret bryter med psykopaten, tror jag det är negativt att agera som "offer", av den "enkla" anledningen att psykopaten har "kartlagt" hur du kommer att agera, även om du själv tror att du agerar tvärtemot eller efter en noga genomtänkt plan.
Med detta menar jag:
Om du tror att ditt egna beteendemönster är "vända andra kinden till" eller "öga för ett öga" skulle det mycket väl kunna vara så att du fel angående ditt egna beteendemönster för vissa situationer vid detta tillfälle. Psykopaten bör har ringat in de situationer du reagerar kraftigt känslomässigt på och enligt kartläggningen.
Vad som händer när du lämnar psykopaten är att denne utnyttjar det han kartlagt till att projicera sina brister på dig. Dessa brister har nu genom "speglingen" blivit en del av dig i detta läge. Men, de är inte permanent du (hos psykopaten är de permanenta). Om du agerar på de av psykopaten iscensatta situationerna finns en stor risk att omgivningen kommer att tro på detta eftersom alternativet skulle vara att du skulle få omgivningen att tro att psykopater existerar, något som de inte vill tro (och vägrar tro på) eftersom det "bara" finns "skitstövlar", vilket enligt min uppfattning inte är sant.
Rådet är - lär känna dig själv."
Manoredo
"Jag håller med övriga som skrivit inlägg att man inte väljer att bli "offer" eller utsatt för en psykopat.
Det man bör fokusera på är att inte längre vara ett offer eller känna sig som ett offer.
Jag delar uppfattningen att "vardagspsykopaten" knappast är den mest modiga vi mött.
Allt denne gör - manipulerandet och ljugandet, indirekta och direkta verbala hot, få andra att agera mot varandra, inte ta ansvar etc är egentligen endast verktyg som av de flesta människor anses som "fega" verktyg.
Jämför detta med egenskaper som oftast det lämpligaste offret för psykopaten har:
Öppenhet, ärlighet, kommunikation, agerar själv om något händer, tar ansvar för sina handlingar och sina val etc.
Egenskaperna är varandras motsatser. Listan kan göras hur lång som helst med egenskaper och dess motsatser.
Om någon frågar mig ligger samtliga mänskliga svagheter hos psykopaten och inte på offret. Offret har inga mänskliga svagheter.
De mänskliga egenskaperna leder till att man blir omtyckt, skapar förtroende hos andra människor, genom att vilja andra väl förstår man att man själv mår bättre, genom att hjälpa andra får man en positiv respons tillbaka, osv.
De mänskliga egenskaperna är något psykopaten aldrig kan få. Följden av dessa egenskaper är något psykopaten aldrig får uppleva. Allt är svart eller vitt för psykopaten heter det. Jag håller inte med om detta. Allt är svart för psykopaten och det vita använder denne, utnyttjar hos andra. Enligt min uppfattning när man pratar om att psykopaten avgör om någon är vän eller fiende förstår jag det inte som motsatsparet vän- fiende (eftersom det förutsätter en värdering och därmed utgår från en känsla) utan de/det denne kontrollerar och de/det denne inte kontrollerar.
Enligt min uppfattning försvinner styrkan och egenskaperna successivt hos de människor denne kontrollerar (du blir psykiskt påverkad).
Kanske kommer jag med nedanstående text att göra några av er förbannade. Hoppas inte det för det är inte mitt syfte. Det psykopaten gör, enligt min uppfattning, är endast att "spegla sitt offer". Återkommer längre ned vad detta egentligen skulle betyda ur "offrets" perspektiv som är det som är viktigt.
Vad är det som är skillnaden mellan en "skitstövel"(som jag sett vissa skribenter på nätet menar beskriver såsom onda människor, jävliga kollegor, jävliga chefer, jävliga ungar, jävliga makar, jävliga partners osv) och en psykopat? Naturligtvis har de flesta av oss som finns på sidan förstått att det är en stor skillnad, annars skulle vi inte vara här. Men hur skall man förklara den? Jag tror att de flesta av oss har ett behov av att hitta en "egen" lösning på detta, för att kunna gå vidare. Därför vore det intressant hur ni andra "förklarar" eller hittat er lösning på vad en psykopat är/eller varför ni är så säkra på att den jävliga personen just är psykopat och inte en "skitstövel"? Observera detta gäller inte er som är uppe i det mest jävliga. Utan er som kunnat bearbeta detta något. Detta tror jag också är en förutsättning för att "samhället" på något plan skall kunna förstå när någon säger att denne är utsatt/har varit utsatt för en psykopat.
På ett ytligt plan finns ingen skillnad på en "skitstövel" och en psykopat. Båda skadar andra människor. Om man bara tittar på handlingarna kan man ofta inte "samhället" se någon skillnad. Jag tror att skillnaden ligger i hur ett "offer" påverkas och "känner". Där är det naturligtvis inte så konstigt att människor som inte drabbats har svårt att skilja på en "skitstövel" och en psykopat. Vilket får till följd att alla i omgivningen och samhället tycker att det är bara att lära sig att hantera "skitstövlar", eftersom de finns lite överallt. Min syn kanske är naiv. Men jag vill inte tro att alla "skitstövlar" är psykopater. Samhället kan skapa "skitstövlar" men samhället kan inte skapa psykopater.
Nedan finns min uppfattning och den lösning jag har hittat för egen del.
Det tar tid att komma till insikt om "speglingen". Att det du projicerar på psykopaten är det som är du i varje givet ögonblick.
Är det inte så att alla som har varit i närheten av psykopaten under mer eller mindre längre tid inte längre "känner" att de får något tillbaka. Detta beror på att de inte får något "känslomässigt eller mänskligt" överhuvudtaget tillbaka. Din egen mänsklighet studsar endast tillbaka till dig själv. I praktiken innebär detta att i umgänget med psykopaten finns inte det normala mänskliga utbytet som kontinuerligt sker mellan människor och som gör att människor utvecklas (även om det är en normal "fiende" känner du att "fienden" känner något.) "Offret" lägger sina känslor i förhållandet och det är endast dessa känslor som utgör förhållandet.
Är det inte så att när människor som utsätts och börjar känna att något är fel (insikt) egentligen börjar märka att det som finns i förhållandet bara är det som den som utsatts själv fört in i förhållandet? (Naturligtvis gäller detta även när normala människor glider isär, men vad jag menar är att detta "fel" som den utsatte känner är en mycket starkare, märkligare, olustig känsla av att de får inget alls tillbaka från psykopaten. Jag tror att när ett "offer" får insikt betyder detta att "offret" har börjat förstå just detta.)
Jag skulle vilja gå så långt att påstå att ingenting som en psykopat tillför kommer från honom själv utan från andra och specifikt från sina "offer".
När du för en "dialog" med en psykopat. Händer egentligen bara detta, enligt min uppfattning:
Din hjärna får dig att tro att det är en "dialog eller kommunikation" - ett utbyte av tankar, ideer, beskrivningar, hopp, känslor etc. Vad du själv för in i "dialogen" är det som utgör materialet för "dialogen". Dina egna tankar och ideer, beskrivningar är det som behandlas i "dialogen". Psykopaten "läser av" dig (läser av ditt yttre uppträdande) under tiden "dialogen" pågår, och får dig att tro att denne för in något i "dialogen". Psykopaten är där, visst, men det denne rimligen gör är att "lära sig" hur dina känslor kommer till uttryck, genom att studera hur känslorna kommer till uttryck, genom ditt uppträdande, på vilket sätt du pratar, tonläge, variationer i ansiktsuttryck etc får denne indirekt reda på hur du känner och hur du direkt handlar och agerar och kan på så sätt utnyttja dig genom att styra dig. Eftersom denne saknar mänskliga känslor och empati, finns inte heller möjligheten att han förstår andras känslor, men denne är en expert på att "läsa av" de yttre uttryck som dina känslor tar. Detta är min uppfattning och det är därför det är av yttersta vikt att försöka vara neutral i förhållande till psykopaten när insikten väl är där enligt mig.
Med detta menar jag inte att psykopaten är tyst eller att denne aldrig börjar ett samtal. Inte alls. Talför kan ju vara ett kännetecken för en psykopat. Hoppas ni förstår vad jag menar med dialog exemplet ovan.
Genom att psykopaten iscensätter situationer under tiden vi är ovetandes om vad vi har att göra med upplever vi känslor och dessa känslor tar sitt uttryck i ageranden och handlingar, uppträdanden, tonlägen i rösten, variationer i ansiktsuttryck, kroppsspråket generellt etc. Enligt min uppfattning kan alltså en psykopat inte "läsa av" känslor endast de uttryck som känslorna genererar.
När tillräckligt mycket är kartlagt, prövar psykopaten rimligen om denne har "läst av" dig på ett korrekt sätt. Detta görs med ytterligare iscensatta situationer och så vidare och tillslut vet han hur du agerar i de flesta situationer. När detta är gjort har han "kartlagt" dig.
Detta innebär:
1. I början av ett "förhållande" "speglas" dina egna goda egenskaper eller andra goda egenskaper som du själv finner goda i psykopaten (de finns inte där egentligen). Du ser det du vill se.
2. Efter ett tag påverkas du av psykopaten ( i realiteten påverkas du av dig själv), omöjligt att inte göra detta, och du blir förvirrad och börjar tvivla på dig själv, dina egna känslor, goda egenskaper eller andra goda egenskaper som du själv finner goda. Du börjar se det du inte vill se, men håller fast vid det du vill se. Psykopaten "ser" indirekt dina känslor via de yttre uttrycken du ger. Vissa människor försvinner från psykopaten i detta läge, då de direkt har identifierat denne som en "skitstövel".
3. Ju längre tiden går ju mer förvirrad och ju mer tvivlar du - på dig själv. Du ser det du inte vill se och har svårare och svårare att trycka bort den känslan. Du vet innerst inne i detta läge vad som är fel.
4. Om du inte avlägsnar dig från psykopaten när detta läge har blivit kritiskt och du "tänker på/tänker som psykopaten" i större och större utsträckning och/eller tvivlar allt mer på allt som händer, sugs allt "du" upp av dessa tankar. "Du går på snäckskal". Dessa blir de enda tankar (eller nästintill) du har och därmed vad du är och du blir ett fullständigt kontrollerbart objekt för psykopaten. Vilket är psykopatens syfte! När du befinner dig i det här stadiet kan psykopaten i praktiken göra vad denne vill - du har inte längre någon egen personlighet eller vilja eller valmöjlighet, på arbetsplatsen har en knähund skapats, en människa som inte längre tar initiativ. I övriga förhållanden blir man ett bihang till psykopaten, alternativt får man mycket svårt att hantera verkligheten.
Så, när du bestämmer dig för att lämna förhållandet, arbetsplatsen, eller något annat förhållande befinner du dig rimligen i punkt 3. eller 4. (endast här har du insikt och det är bara här som du behöver bearbeta det du varit med om, tyvärr nästan helt själv). Här har du ingen kontroll över dig själv enligt min uppfattning. Det är psykopaten som har kontroll över dig och du själv lider av dina egna tvivel. Du är förmodligen psykiskt påverkad vare sig du erkänner det för dig själv eller inte. Observera att detta inte är ditt fel. Jag vill inte på något sätt få er att tro att det är "offrets" fel. Ingenting är offrets fel. Jag vill bara förmedla min uppfattning vad som egentligen blir följden av "mötet" med psykopaten och vad "speglingen" innebär.
När du agerar i detta läge, p. 3 och p. 4, agerar du naturligtvis i vrede/illska och använder känsloregistret och gör saker förmodligen snabbt utan att reflektera speciellt mycket och det gäller speciellt i de iscensatta situationerna. Men, framförallt, du agerar enligt det kartlagda mönstret. Detta innebär att det som du gör i detta läge är något denne kan förutse och av detta följer att denne kan förbereda för detta agerande och få andra att hjälpa till att "sänka dig". När jag förut skrivit att "gör ingenting" i det kritiska initiala skedet om inte nödvändigt. Betyder helt enkelt "gör ingenting" som psykopaten redan kan förutse.
När du har varit ifrån psykopaten kommer ett nytt tankesätt att träda fram hos dig, du får kraften successivt tillbaka och du blir du igen (med en erfarenhet som kommer finnas med så länge man lever). Psykopatens "kartläggning" av dig kommer att bli illa uppdaterad. I detta läge lämnar psykopaten dig antingen i fred, jag håller med GOGILOLs uppfattning att psykopater borde rimligen vara mycket energimedvetna (och går på någon annan) alternativt fortsätter. Det sistnämnda kommer då att basera sig på en kartläggning som inte är korrekt. Du har då möjlighet att lättare hantera psykopaten. Ju lättare du har att hantera psykopaten desto mindre risk att psykopaten fortsätter.
För att förvissa sig om att det denne har kartlagt gäller måste denne ha information om dig, få dina reaktioner på iscensatta situationer.
"Ingen kontakt" - leder till ingen ny information och ingen reaktion som denne kan observera. Ditt beteendemönster ändras från den kartläggning psykopaten har gjort. Kartläggningen blir alltså inte uppdaterad längre.
Precis när offret bryter med psykopaten, tror jag det är negativt att agera som "offer", av den "enkla" anledningen att psykopaten har "kartlagt" hur du kommer att agera, även om du själv tror att du agerar tvärtemot eller efter en noga genomtänkt plan.
Med detta menar jag:
Om du tror att ditt egna beteendemönster är "vända andra kinden till" eller "öga för ett öga" skulle det mycket väl kunna vara så att du fel angående ditt egna beteendemönster för vissa situationer vid detta tillfälle. Psykopaten bör har ringat in de situationer du reagerar kraftigt känslomässigt på och enligt kartläggningen.
Vad som händer när du lämnar psykopaten är att denne utnyttjar det han kartlagt till att projicera sina brister på dig. Dessa brister har nu genom "speglingen" blivit en del av dig i detta läge. Men, de är inte permanent du (hos psykopaten är de permanenta). Om du agerar på de av psykopaten iscensatta situationerna finns en stor risk att omgivningen kommer att tro på detta eftersom alternativet skulle vara att du skulle få omgivningen att tro att psykopater existerar, något som de inte vill tro (och vägrar tro på) eftersom det "bara" finns "skitstövlar", vilket enligt min uppfattning inte är sant.
Rådet är - lär känna dig själv."
Manoredo
lördag 19 september 2009
Tankesätt del 6. Det grundläggande problemet att inte bli trodd.
Det "normaliserande" beteendet gäller alltså utåt mot samhället i stort. Karaktärsstörningen, avsaknad av empati (kall/bristande empatisk förmåga) och avsaknad av känsloliv (Flackt, ytligt känsloliv) är ständigt närvarande. Störningen får naturligtvis konsekvenser för psykopatens omgivning, men på olika sätt.
Genom psykopatens tydliga indelning av omgivningen i avgränsade delar blir det svårt för en människa i en avgränsad del att bli trodd vad som händer och sker i denna del med människor som finns i en annan avgränsad del eller inte alls finns i psykopatens omgivning.
De som finns i en annan avgränsad del av psykopatens omgivning tror inte på det en drabbad säger att de utsätts för eller "upplever/upplevt" eftersom de "upplever" psykopaten på ett helt annat sätt. I praktiken skulle det innebära att för att dessa skulle tro en drabbad skulle de behöva misstro sig själva. Om en drabbad fortsätter förklara och påpeka sin version av psykopaten börjar dessa människor att ta avstånd från den som förklarar. Det som förklaras stämmer ju inte med det den andra personen "upplever/upplevt" och "känner". På detta sätt framstår den drabbade som den som förvränger "sanningen".
De som inte befinner sig i, eller alls befunnit sig i psykopatens omgivning kan visserligen förstå delar av det den drabbade förklarar, men långt ifrån allt. Anledningen är naturlig. Den drabbade försöker förklara det denne upplevt/upplever men den som hör förklaringen antingen kan inte eller vill inte gå ifrån synsättet "det är aldrig bara ens fel när två träter". Här får den drabbade svårigheter med en annan typ av tankesätt som tillhör de som vill/försöker förstå. Nämligen det "subjektiva" problemet. Det innebär att det du som drabbad berättar och säger uppfattas som din tolkning av det som händer/hänt. När du förklarar din "sanning" funderar den du berättar för oundvikligen i banorna:
- "är inte detta färgat på ett visst sätt"
- "även om jag vill tro på det som sägs låter inte detta rimligt"
- "jag hör vad den drabbade säger men tror inte riktigt på det"
- "jag vill hjälpa men vet inte hur"
Dessa naturliga tankar uppkommer hos en person som tar del av det den drabbade berättar. Det är helt enkelt inte möjligt för en människa att bortse från att händelser måste ses från olika synvinklar när det gäller det som andra berättar. Den enda gången en människa kan bortse från olika synvinklar är när en människa själv har funderat i olika synvinklar och därefter bestämt sig för att en "sanning" är rimlig. Det innebär att det sker en sammanvägning av olika synvinklar och "sanningen" finns någonstans bland dessa, alternativ det är du själv som har upplevt något. Du tvivlar inte på din upplevelse eftersom det är "din sanning".
En drabbad blir snabbt medveten om att dessa båda problem existerar.
Desto märkligare och mer "onormalt" beteende hos psykopaten, desto svårare är det att förklara denna upplevelse, denna "din sanning", eftersom din upplevelse kommer längre ifrån vad som är normalt och rimligt.
För de som befinner/befunnit sig i en annan avgränsad del av psykopatens omgivning blir avståndet mellan det du berättar och det denne själv upplever/upplevt större desto märkligare och mer "onormalt" det du berättar är, och desto troligare är det att denne inte kan tro på det du berättar.
Problemet för en drabbad är att detta gör det svårare att själv hålla fast vid "sin sanning". Eftersom ingen vill tro på eller kan tro (inte av illvilja utan följer av fullt naturligt mänskligt tänkande) på denna din upplevelse blir du ensam om din upplevelse. För att hålla fast vid dina erfarenheter och dina upplevelser måste du mentalt bli starkare. Enligt min uppfattning måste du bli så stark att du håller kvar vid det som du upplevt och "din sanning" men samtidigt förstå varför denna sanning helt naturligt möter så stort motstånd.
Psykopaten bearbetar de olika delarna av omgivningen separat och försöker göra "sanningen", "din sanning" omöjlig att tro på för andra genom att använda punkterna 4, 5 i Hares psykopatichecklista; Patologisk lögnaktighet, bedräglig/manipulativ.
Manoredo
Genom psykopatens tydliga indelning av omgivningen i avgränsade delar blir det svårt för en människa i en avgränsad del att bli trodd vad som händer och sker i denna del med människor som finns i en annan avgränsad del eller inte alls finns i psykopatens omgivning.
De som finns i en annan avgränsad del av psykopatens omgivning tror inte på det en drabbad säger att de utsätts för eller "upplever/upplevt" eftersom de "upplever" psykopaten på ett helt annat sätt. I praktiken skulle det innebära att för att dessa skulle tro en drabbad skulle de behöva misstro sig själva. Om en drabbad fortsätter förklara och påpeka sin version av psykopaten börjar dessa människor att ta avstånd från den som förklarar. Det som förklaras stämmer ju inte med det den andra personen "upplever/upplevt" och "känner". På detta sätt framstår den drabbade som den som förvränger "sanningen".
De som inte befinner sig i, eller alls befunnit sig i psykopatens omgivning kan visserligen förstå delar av det den drabbade förklarar, men långt ifrån allt. Anledningen är naturlig. Den drabbade försöker förklara det denne upplevt/upplever men den som hör förklaringen antingen kan inte eller vill inte gå ifrån synsättet "det är aldrig bara ens fel när två träter". Här får den drabbade svårigheter med en annan typ av tankesätt som tillhör de som vill/försöker förstå. Nämligen det "subjektiva" problemet. Det innebär att det du som drabbad berättar och säger uppfattas som din tolkning av det som händer/hänt. När du förklarar din "sanning" funderar den du berättar för oundvikligen i banorna:
- "är inte detta färgat på ett visst sätt"
- "även om jag vill tro på det som sägs låter inte detta rimligt"
- "jag hör vad den drabbade säger men tror inte riktigt på det"
- "jag vill hjälpa men vet inte hur"
Dessa naturliga tankar uppkommer hos en person som tar del av det den drabbade berättar. Det är helt enkelt inte möjligt för en människa att bortse från att händelser måste ses från olika synvinklar när det gäller det som andra berättar. Den enda gången en människa kan bortse från olika synvinklar är när en människa själv har funderat i olika synvinklar och därefter bestämt sig för att en "sanning" är rimlig. Det innebär att det sker en sammanvägning av olika synvinklar och "sanningen" finns någonstans bland dessa, alternativ det är du själv som har upplevt något. Du tvivlar inte på din upplevelse eftersom det är "din sanning".
En drabbad blir snabbt medveten om att dessa båda problem existerar.
Desto märkligare och mer "onormalt" beteende hos psykopaten, desto svårare är det att förklara denna upplevelse, denna "din sanning", eftersom din upplevelse kommer längre ifrån vad som är normalt och rimligt.
För de som befinner/befunnit sig i en annan avgränsad del av psykopatens omgivning blir avståndet mellan det du berättar och det denne själv upplever/upplevt större desto märkligare och mer "onormalt" det du berättar är, och desto troligare är det att denne inte kan tro på det du berättar.
Problemet för en drabbad är att detta gör det svårare att själv hålla fast vid "sin sanning". Eftersom ingen vill tro på eller kan tro (inte av illvilja utan följer av fullt naturligt mänskligt tänkande) på denna din upplevelse blir du ensam om din upplevelse. För att hålla fast vid dina erfarenheter och dina upplevelser måste du mentalt bli starkare. Enligt min uppfattning måste du bli så stark att du håller kvar vid det som du upplevt och "din sanning" men samtidigt förstå varför denna sanning helt naturligt möter så stort motstånd.
Psykopaten bearbetar de olika delarna av omgivningen separat och försöker göra "sanningen", "din sanning" omöjlig att tro på för andra genom att använda punkterna 4, 5 i Hares psykopatichecklista; Patologisk lögnaktighet, bedräglig/manipulativ.
Manoredo
onsdag 9 september 2009
Tankesätt
Hur tänker en individ i centrum av den egoistiska cirkeln?
Svaret är enkelt: Det har jag ingen aning om - hur skulle jag kunna veta det!
Hur borde en individ som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln tänka?
Svaret är inte riktigt lika enkelt, däremot har vi alla rätt att göra oss en uppfattning om detta. Här följer en beskrivning kring det mest centrala.
För att förstå hur en psykopat tänker måste du först ignorera följande aspekt från ditt eget tankemönster:
- Vad som är etiskt- och moraliskt rätt och fel.
Om du försöker att tänka på detta sätt kommer du märka väldigt snabbt att vissa handlingar till och med "känns" fel att tänka på. Du "känner" att det "känns" fel i kroppen. Dina känslor och kroppens reaktioner på känslorna och tankarna tvingar dig att avbryta vissa typer av tänkande. Tankarna leder till kroppsliga effekter på din kropp som kan iakttas av andra och dig själv - du lider både själsligt och kroppsligt av att behöva konfronteras med dessa tankar och känslor. Det du "känner" bara av tankarna på vissa handlingar omöjliggör genomförandet av dessa handlingar.
Detta händer inte med en psykopat. En psykopat har ett annat sätt att förhålla sig och hantera tankar på eftersom känslorna inte påverkar psykopaten. Varken känslomässigt eller får liknande följder, effekter på kroppen som en "normal" människa.
Hjärnforskare har i mängder av forskningsstudier de senaste 10 åren kunnat iaktta biologiska skillnader i hjärnan hos psykopaten i jämförelse med en "normal" hjärna. Det handlar om att "kopplingen" mellan hjärnans känslocentrum (Amygdala) och den beslutsfattande delen av hjärnan (främre cortex) inte har samma "kopplingsschema" på en psykopat som hos en "normal" individ.
Utan att vi tänker på det gör dessa mänskliga känslomässiga reaktioner att vi väljer att tänka i vissa tankebanor istället för tankebanor som är helt frikopplade från etiska- och moraliska värderingar.
För att förstå psykopatens handlingar och ageranden och hur denne utnyttjar och manipulerar andra människor måste man koppla bort sina vanliga tankebanor och "tänka" som om det inte fanns några etiska- och moraliska värderingar och endast fundera på vad psykopaten vill kontrollera.
Det var detta jag avsåg i mitt första inlägg på forumet "Psykopati- och andra beteendestörningar".
Jag skrev följande, något nedkortat:
" De som har hittat hit till denna hemsida för att hitta information/råd för att kunna bearbeta det de har varit med om eller som sker (redan nått insikt) alternativt anar att någon i sin omgivning påverkar dem psykiskt (insikt att något specifikt är fel) är denna hemsidas innehåll, enligt mig, ovärderlig. Kompletterat med information från böcker kan man själv nå den förståelse som är nödvändig för att förstå hur dessa människor fungerar".
För min egen del, delar jag uppfattning att beteendet hos dessa individer är mycket stereotypt och egentligen i sin enkelhet lätt at förstå. Innan insikten finns där eller insikten att något specifikt är fel finns det förmodligen dock inget svårare att genomskåda. Anledningen är att de flesta av oss varken kan eller vill tänka som de personer vi nu pratar om. Varför är det så? Svaret är enkelt - de flesta av oss är människor med ett känsloregister som berikar våra liv och gör att vi finner samhörighet med andra människor. Så fungerar inte dessa människor.
Individer med denna störning är och tänker annorlunda än vanliga människor. Innan man möter denna typ av individ varken kan vi eller vill vi tänka som denne. Vi är oss själva helt enkelt. Även om alla människor möter olika personlighetstyper under sina liv är det få som kan eller vill förstå att denna typ av människor överhuvudtaget existerar i samhället. Vi som läser/skriver på denna hemsida var inga undantag - innan vi fick insikt. Vi har inte fått välja. Om vi hade fått välja hade vi inte valt att förstå att dessa människor existerar.
Under tiden vi ovetandes utsätts för denna person saknar vi insikt i vad som sker och använder vårt känsloregister och förnuft och det mänskliga i oss för att försöka förstå vad som händer, hitta "rimliga" förnuftiga anledningar till allt. Så länge vi tänker och använder oss av dessa redskap är vi antingen drabbade själva eller denna persons förlängda arm. Vi måste befinna oss i något av dessa tillstånd för att denna persons värld skall kunna hållas samman. I detta läge kan vi inte och vill inte heller tänka som denne. Personen kanske får oss att göra saker vi egentligen inte vill och mer och mer tid går åt till en tankeverksamhet som förgör os, genom att vi använder fel sorts verktyg. De verktyg som är "mänskliga". Personen kanske försöker få oss att begå rättsvidriga handlingar. Personen kanske försöker få oss att förråda våra vänner/våra vänner att förråda oss. Personen försöker få oss att agera ut våra känslor. Det innebär oftast att saker och ting skall gå fort. Beslut skall gå fort. Svar måste komma snabbt.
De vill ha vår reaktion och helst inte en reaktion som först har gått via förnuftet utan via vårt känsloliv. Om vi agerar snabbt och överilat på de känslor som uppstår kommer det resultat vi förväntar oss att utebli, att bli fel. I detta läge vet vi dock fortfarande inte att vi utnyttjas. Bara att något är fel.
När vi nått insikt och drabbats kan vi, men vi vill inte tänka som denne. Vi vill med all säkerhet inte ha med denna person att göra överhuvudtaget. Tanken på hämnd växer sig kanske stark hos de flesta av oss drabbade i inledningsskedet. Tanken på vad denne gör nu eller på nästa sak denne kan komma att göra upptar ens tankeverksamhet. Detta skapar ett moment - 22 eftersom vi inte vill tänka som denne. Så länge man tänker på detta sätt har psykopaten "vunnit" eftersom denne forfarande suger kraften ur oss, samt att denne är närvarande i vår värld utan att ens vara fysiskt närvarande.
Kom ihåg att psykopaten spelar på dina känslor. Denne spelar på det denne saknar! Utan information och utan ditt känsloregister har denne inget att spela på. Det är bl a därför råden "ingen kontakt", "ge inte igen", "visa inte vad du känner" osv ges till drabbade.
Mina råd är:
1. Lär dig att koppla av och på tankesättet (psykopatens tankesätt) du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt.
2. Stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt (psykopatens tankesätt)
3. Agera aldrig utifrån ditt känsloregister, endast efter genomtänkt förnuft.
4. Agera aldrig med psykopatens tankesätt.
5. Försök att inte förlora tron på att det finns goda människor.
6. Om du måste agera gentemot psykopaten - agera alltid med neutralt tankesätt men med kraftfulla lagliga metoder och handlingar"
Ta hand om er alla som drabbats,
Manoredo
Svaret är enkelt: Det har jag ingen aning om - hur skulle jag kunna veta det!
Hur borde en individ som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln tänka?
Svaret är inte riktigt lika enkelt, däremot har vi alla rätt att göra oss en uppfattning om detta. Här följer en beskrivning kring det mest centrala.
För att förstå hur en psykopat tänker måste du först ignorera följande aspekt från ditt eget tankemönster:
- Vad som är etiskt- och moraliskt rätt och fel.
Om du försöker att tänka på detta sätt kommer du märka väldigt snabbt att vissa handlingar till och med "känns" fel att tänka på. Du "känner" att det "känns" fel i kroppen. Dina känslor och kroppens reaktioner på känslorna och tankarna tvingar dig att avbryta vissa typer av tänkande. Tankarna leder till kroppsliga effekter på din kropp som kan iakttas av andra och dig själv - du lider både själsligt och kroppsligt av att behöva konfronteras med dessa tankar och känslor. Det du "känner" bara av tankarna på vissa handlingar omöjliggör genomförandet av dessa handlingar.
Detta händer inte med en psykopat. En psykopat har ett annat sätt att förhålla sig och hantera tankar på eftersom känslorna inte påverkar psykopaten. Varken känslomässigt eller får liknande följder, effekter på kroppen som en "normal" människa.
Hjärnforskare har i mängder av forskningsstudier de senaste 10 åren kunnat iaktta biologiska skillnader i hjärnan hos psykopaten i jämförelse med en "normal" hjärna. Det handlar om att "kopplingen" mellan hjärnans känslocentrum (Amygdala) och den beslutsfattande delen av hjärnan (främre cortex) inte har samma "kopplingsschema" på en psykopat som hos en "normal" individ.
Utan att vi tänker på det gör dessa mänskliga känslomässiga reaktioner att vi väljer att tänka i vissa tankebanor istället för tankebanor som är helt frikopplade från etiska- och moraliska värderingar.
För att förstå psykopatens handlingar och ageranden och hur denne utnyttjar och manipulerar andra människor måste man koppla bort sina vanliga tankebanor och "tänka" som om det inte fanns några etiska- och moraliska värderingar och endast fundera på vad psykopaten vill kontrollera.
Det var detta jag avsåg i mitt första inlägg på forumet "Psykopati- och andra beteendestörningar".
Jag skrev följande, något nedkortat:
" De som har hittat hit till denna hemsida för att hitta information/råd för att kunna bearbeta det de har varit med om eller som sker (redan nått insikt) alternativt anar att någon i sin omgivning påverkar dem psykiskt (insikt att något specifikt är fel) är denna hemsidas innehåll, enligt mig, ovärderlig. Kompletterat med information från böcker kan man själv nå den förståelse som är nödvändig för att förstå hur dessa människor fungerar".
För min egen del, delar jag uppfattning att beteendet hos dessa individer är mycket stereotypt och egentligen i sin enkelhet lätt at förstå. Innan insikten finns där eller insikten att något specifikt är fel finns det förmodligen dock inget svårare att genomskåda. Anledningen är att de flesta av oss varken kan eller vill tänka som de personer vi nu pratar om. Varför är det så? Svaret är enkelt - de flesta av oss är människor med ett känsloregister som berikar våra liv och gör att vi finner samhörighet med andra människor. Så fungerar inte dessa människor.
Individer med denna störning är och tänker annorlunda än vanliga människor. Innan man möter denna typ av individ varken kan vi eller vill vi tänka som denne. Vi är oss själva helt enkelt. Även om alla människor möter olika personlighetstyper under sina liv är det få som kan eller vill förstå att denna typ av människor överhuvudtaget existerar i samhället. Vi som läser/skriver på denna hemsida var inga undantag - innan vi fick insikt. Vi har inte fått välja. Om vi hade fått välja hade vi inte valt att förstå att dessa människor existerar.
Under tiden vi ovetandes utsätts för denna person saknar vi insikt i vad som sker och använder vårt känsloregister och förnuft och det mänskliga i oss för att försöka förstå vad som händer, hitta "rimliga" förnuftiga anledningar till allt. Så länge vi tänker och använder oss av dessa redskap är vi antingen drabbade själva eller denna persons förlängda arm. Vi måste befinna oss i något av dessa tillstånd för att denna persons värld skall kunna hållas samman. I detta läge kan vi inte och vill inte heller tänka som denne. Personen kanske får oss att göra saker vi egentligen inte vill och mer och mer tid går åt till en tankeverksamhet som förgör os, genom att vi använder fel sorts verktyg. De verktyg som är "mänskliga". Personen kanske försöker få oss att begå rättsvidriga handlingar. Personen kanske försöker få oss att förråda våra vänner/våra vänner att förråda oss. Personen försöker få oss att agera ut våra känslor. Det innebär oftast att saker och ting skall gå fort. Beslut skall gå fort. Svar måste komma snabbt.
De vill ha vår reaktion och helst inte en reaktion som först har gått via förnuftet utan via vårt känsloliv. Om vi agerar snabbt och överilat på de känslor som uppstår kommer det resultat vi förväntar oss att utebli, att bli fel. I detta läge vet vi dock fortfarande inte att vi utnyttjas. Bara att något är fel.
När vi nått insikt och drabbats kan vi, men vi vill inte tänka som denne. Vi vill med all säkerhet inte ha med denna person att göra överhuvudtaget. Tanken på hämnd växer sig kanske stark hos de flesta av oss drabbade i inledningsskedet. Tanken på vad denne gör nu eller på nästa sak denne kan komma att göra upptar ens tankeverksamhet. Detta skapar ett moment - 22 eftersom vi inte vill tänka som denne. Så länge man tänker på detta sätt har psykopaten "vunnit" eftersom denne forfarande suger kraften ur oss, samt att denne är närvarande i vår värld utan att ens vara fysiskt närvarande.
Kom ihåg att psykopaten spelar på dina känslor. Denne spelar på det denne saknar! Utan information och utan ditt känsloregister har denne inget att spela på. Det är bl a därför råden "ingen kontakt", "ge inte igen", "visa inte vad du känner" osv ges till drabbade.
Mina råd är:
1. Lär dig att koppla av och på tankesättet (psykopatens tankesätt) du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt.
2. Stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt (psykopatens tankesätt)
3. Agera aldrig utifrån ditt känsloregister, endast efter genomtänkt förnuft.
4. Agera aldrig med psykopatens tankesätt.
5. Försök att inte förlora tron på att det finns goda människor.
6. Om du måste agera gentemot psykopaten - agera alltid med neutralt tankesätt men med kraftfulla lagliga metoder och handlingar"
Ta hand om er alla som drabbats,
Manoredo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
