Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5 b

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5b

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv".

5 b Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna.

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu en kritik på själva kritiken. Här är det alltså själva kritiken eller delar av denna som "attackeras".

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen (kritiken)

2. På den lämnade kritiken

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen och den "attackerande" kritiken.

Desto mer känsloladdat detta andra "känns" för dig desto troligare är det att du "släpper" din egna fråga eller fundering och det som behandlas är endast den "attackerande" kritiken. Samtalet har helt enkelt bytt innehåll. Samtalet är styrt i en annan riktning. Detta kan "upplevas" som "helt naturligt", dvs det är inte säkert att du ens reflekterar över att samtalet har bytt innehåll, alternativt att du upplever att samtalet har tappat fokus från det du ville diskutera eller föra en dialog om. Det är i detta läge primärt, enligt min uppfattning:

Byt inte fokus på det du vill diskutera eller framföra (konstruktiv) kritik mot.

Om du håller dig till din fundering eller fråga kommer du uppleva att dialogen du eftersöker inte kommer till stånd. Här är det viktigt att du inte "öppnar upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna på vridningen av samtalet utan endast håller dig till det du undrade och frågade om. Anledningen är det jag beskrev i inlägget Psykopatens manipulationer del 1. den 4 September 2009:

"Om någon kränker en själv drivs de flesta männsikor att:

Förklara att detta inte är ett acceptabelt beteende.

Större kränkning leder till ett starkare känslouttryck för att visa på graden av kränkning. Ju mer kränkt du känner dig ju troligare är det att du vill, måste, "känner" att du vill förmedla detta till den som utsätter dig för kränkningen.

Gentemot människor med känslor och empati och normalt förnuft fungerar detta. Syftet är att få en människa att upphöra med kränkningen mot dig personligen alternativt mot andra, för de som drabbas kan "känna" starkt för andra så att kränkningen mot någon annan "känns" som en kränkning mot en själv - du "känner" att du vill, måste hjälpa.

Syftet med det hela är alltså att den som kränkt skall förstå och "känna" att den som blivit kränkt har blivit kränkt och målet är naturligtvis att den andre ska få en förståelse för själva kränkningen och hur du "känner" och därför upphöra med kränkningen.

För alla drabbade som fått insikt om att denna typ av karaktärer existerar blir det antingen direkt eller efter en tid en självklarhet att detta syfte blir helt förfelat gentemot en individ i centrum av den egoistiska cirkeln och målet är omöjligt att nå.

Psykopaten kränker med vilja för att få kontroll.

När psykopaten genom observation, när du finns i dennes närhet ser att du blir kränkt (denne har ingen förståelse för själva kränkningen hur detta "känns", för den är helt oväsentlig, inte heller förståelse för hur du känner för det är också helt oväsentligt) är det endast ett tillskott i "kartläggningen" av din karaktär. Desto mer kränkt du känner dig desto starkare känslouttryck för dig, desto tydligare blir "kartläggningen", desto lättare blir du att styra och kontrollera."

Detsamma gäller naturligtvis i skrift.

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form i texten betydelse. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på något. Detta innebär att fokus bör ligga på syftet med texten. Vad är det egentligen som står i texten från individen i centrum av den egoistiska cirkeln?

Läs det som står - i första läget läs igenom texten utan att stanna vid själva formen eller innehållet i texten. Hur "känns" det när du gått igenom texten. Stanna där. Lugna ned dig och fråga dig själv vad syftet är eller kan vara med texten. Fråga dig själv - är detta en neutral text (för att ge information), en värdeladdad text eller är det en text som det är tänkt att du ska reagera på känslomässigt. Stanna där. Om du kommer fram till att det "känns" som om texten som helhet har som syfte att provocera eller endast att få en reaktion från dig eller någon läs igenom texten en gång till och fokusera på innehållet och formen i texten. Du kommer att märka att du kommer uppfatta texten på ett helt annat sätt.

Enligt min uppfattning är ovanstående (och det som står i Psykopatens manipulationer del 1, den 4 September 2009) primär och extremt viktigt att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.

5b. "Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna" är naturligtvis en del i att kartlägga reaktioner från andra individer.

Själva mekanismen i 5b. sker enligt min uppfattning i steg och blir mer och mer tydlig. Inledningsvis är du inte medveten om vad som sker, du har alltså inte identifierat vad som är problemet och kan därför inte logiskt eller känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. I kombination med att ditt självförtroende minskar, minskar möjligheten att agera mot denna andre när du börjar tycka att detta beteende kanske ändå borde uppfattas som rimligt.

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne försöker att tydligare "kartlägga" en annan individs "känslouttryck".

Denna psykologiska mekanism är viktig att förstå, och i så tidigt skede som möjligt.

Syftet är liksom tidigare att den mentala styrkan och personligheten ska minska hos den eller de som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation för att därefter när den mentala styrkan har sjunkit tillräckligt mycket hos de som bearbetats kan dessa individer "klumpas ihop" till en grupp och gruppen kan behandlas på samma sätt enligt punkt 4.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en individ i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Det är detta som går att identifiera genom uppmärksamhet.

Ta hand om er,

Manoredo