Det jag tidigare beskrivit som "nedbrytande" och "uppbyggande" egenskaper baseras naturligtvis på värderingar och efter en subjektiv reflektion vad dessa egenskaper leder till.
Jag inser att det jag skrev i föregående inlägg rimligen kan tolkas som att jag vill få läsaren att läsa om buddhismen. Det var också mitt syfte - men inte av anledningen "få människor att konvertera till buddhismen". Vad jag avser är inte den metafysiska, filosofiska delen, religiösa (?)delen i buddhismen utan den del som handlar om psykologi och mindfulness .
Detta måste jag naturligtvis utveckla eftersom det rimligen för många framstår som märkligt. I västvärlden sprider sig mindfulness (uppmärksam närvaro) snabbt eftersom det finns ett behov av just uppmärksam närvaro av ett flertal olika anledningar. Mindfulness eller uppmärksam närvaro ingår i buddhismens "den ädla åttafaldiga vägen" och innebär en självkontroll, en medvetenhet om vad man gör och varför man gör någonting och vad man känner. Naturligtvis är mycket av den "mindfulness" som beskrivs här i västvärlden inte alls den "mindfulness" som återfinns i buddhismen, utan en light-version som passar västerlänningar. Det är de första stegen av "mindfulness" som förs fram. Det som är "lättast" att ta till sig och det som för många "känns" helt naturligt.
Tillbaka till det jag vill få fram i detta inlägg - reflektion.
Reflektion är ingenting annat än att reflektera över hur saker och ting egentligen förhåller sig på olika nivåerenligt din egen uppfattning. Den nivå som tas upp på bloggen utgör naturligtvis den nivå som har till syfte att hjälpa människor med ett konkret problem. Förhoppningsvis kanske få ett antal icke-drabbade att inte råka ut för just detta konkreta problem. Eller i vart fall kan mildra konsekvenserna av det konkreta problemet.
När jag skriver om ett "konkret problem" uppfattar säkerligen vissa läsare detta som "Det är du Manoredo som "ser" detta konkreta problem inte jag".Jag är helt övertygad om att det finns mängder av jurister där ute som är benägna att hålla med mig i delar av det jag beskriver på bloggen. Delar av det jag beskriver på bloggen tillhör vardagen för många verksama jurister. Jag är vidare helt övertygad om att det finns mängder av människor där ute som är benägna att hålla med mig i delar av det jag beskriver på bloggen eftersom delar av det jag beskriver på bloggen oundvikligen tillhör vardagen för alla människor.
Det som utgör själva svårigheten med "egoism i ljuset av psykopati" och varför risken är överhängande att människor inte vill förstå egoism just i ljuset av psykopati är just att psykopati inte är "normalt". Psykopati står för det mest "onormala" man kan tänka sig. Istället väljer man att "se" och "förstå" allt i en begränsad gråzon. En gråzon som inte är tillräckligt utdragen om vi nu använder ordet gråzon. De flesta väljer att "se" och "förstå" allt som händer i mellanmänskliga relationer som att det aldrig är endast en individs fel. Detta synsätt är naturligtvis mänskligt och det "normala". Tyvärr kommer detsamma få stora konsekvenser när synsättet appliceras på det som händer runt en individ som befinner sig nära centrum av den egoistiska cirkeln.
Ta hand om er,
Manoredo
Visar inlägg med etikett buddhism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett buddhism. Visa alla inlägg
måndag 1 mars 2010
fredag 26 februari 2010
Arbetsplatsen: Karaktärsstörningen kontra den positiva psykologin - del 1.
I föregående inlägg skrev jag följande:
"Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!".
Överfört till arbetsplatsen ser mekanismen ut ungefär på följande sätt, enligt min uppfattning:
1. Individen begår en integritetskränkande handling, observera att denna handling antingen är ett eller flera arbetsrättsliga brott eller integritetskränkande handlingar som ligger utanför de egentliga arbetsrättsliga normerna, eller än mer grundläggande normer i ett rättssystem(första "brottet"), genom hot eller manipulation gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott" mot det arbetsrättsliga normverket, sekretessavtal alternativt de allmänna integritetsparagraferna i 5 kap. brottsbalken (ärekränkningsbrotten).
För att ovanstående exempel ska bli så tydligt som möjligt kommer jag här och i senare inlägg att ta upp olika former på detta tema så att detta tema blir så klart som möjligt.
När en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln genom påverkan (skapad osäkerhet, dubbla "regelverk" och manipulation)får en individ att "känna" på ett visst sätt och individen agerar efter denna känsla blir individen styrd (se tidigare inlägg).
a. Individen begår en eller flera integritetskränkande handlingar - kräver någonting som denne inte kan eller inte har rätt att kräva enligt grundläggande arbetsrättsliga regler. Denne bryter mot grundläggande övergripande regler vars innehåll snarast återfinns i våra grundlagar och påverkar hela det övergripande arbetsrättsliga normsystemet. De är så grundläggande att "normala" individer "känner" att här är någonting fel utan att de själva behöver förstå juridiken i arbetsrätten.
Påpekas det orimliga, får den som påpekar det orimliga inte ett verifierande av att beteendet eller handlingen var orimlig. Detta beror på att det uppfattas inte som orimligt av de individer som har satt de nedbrytande "verktygen" i system. En individ nära centrum av den egoistiska cirkeln förstår alltså inte det orimliga, trots att det är grundläggande. Läs denna sista mening en gång till för detta är öppningen till förståelse för karaktärsstörningen.
Om individen som drabbas av den integritetskränkande handlingen inte "tystnar", kommer hot i form av arbetsrättsliga åtgärder. Vad som sker är helt enkelt att det arbetsrättsliga sanktionssystemet används som "hot" för att säkerställa "tystnad och lydnad" för att säkerställa att det första "brottet" inte kommer ut - för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln borde detta likställas med "har inte ägt rum" (mer om detta senare).
Ur ett arbetsrättsligt perspektiv används kravet på lojalitet som det "enklaste", eftersom det är en huvudprincip för hela det arbetsrättsliga området.
Jag skulle vilja gå så långt att rekommendera följande:
Om lojalitetsplikten lyfts fram och betonas är det någonting som är allvarligt fel. Om du själv inte begått något allvarligt fel, höj uppmärksamheten . Görs en generell betoning på lojalitetsplikten från arbetsgivarens sida till ett flertal individer samtidigt, antingen muntligt eller skriftligt via en chef, - höj uppmärksamheten på företaget i allmänhet men framförallt på den individ som uttalar sig om lojalitetsplikten.
Lojalitetsplikten går i båda riktningarna- inte endast i en riktning!
Som ni märker hamnar vi nu i ett arbetsgivare- arbetstagare perspektiv. Detta oavsett om individen i centrum av den egoistiska cirkeln är arbetstagare eller företräder arbetsgivaren. Om de integritetskränkande handlingarna utförs av en arbetstagare mot en annan arbetstagare på samma "nivå" i hierarkin kommer det successivt "bli" en fråga för arbetsgivaren gentemot någon av arbetstagarna. Det är oundvikligt - om lojalitetsplikten kommer upp och uttalas - reflektera över förändringar som skett på arbetsplatsen i närtid på arbetsplatsen.
Vad har detta med den positiva psykologin att göra?
Det har enligt min uppfattning allt med den positiva psykologin att göra! Om du inte har möjlighet att identifiera de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen" från de uppbyggande egenskaperna förstår du inte vilket som är vilket - du kan inte bedöma hur "fel" de nedbrytande egenskaperna är eller vilka de nedbrytande "verktygen" är och vad de leder till - för dig själv och andra. Om du känner till de uppbyggande egenskaperna och inte väljer att använda de nedbrytande "verktygen" kommer du lättare att kunna identifiera motsatsen.
Den positiva psykologin har sin bakgrund i en subjektiv erfarenhetsbaserad psykologi och börjar inifrån dig själv. Som jag tidigare beskrivit, läs om den västerländska positiva psykologin om du har uppfattningen att buddhismen endast är en mystisk, traditionell religion med konstiga ritualer baserad på en ålderdomlig kultur. Läs böcker av Martin Seligman och Mihaly Csikszentmihalyi exempelvis "flow". Syftet med den positiva psykologin är inte att göra människor till "buddhister". Syftet med den positiva psykologin är rimligen att förmedla "universella" värderingar och beskriva vad de uppbyggande egenskaperna innebär, vad de nedbrytande egenskaperna innebär och får för följder, samt möjligheten att generellt reflektera över hur saker och ting förhåller sig så man kan välja agerande.
För de av er som vill läsa mer än den västerländska positiva psykologin gå vidare och läs om "the science of the mind" - buddhismen.
Jag kommer i omgångar att uppehålla mig kring "the science of the mind", men eftersom jag är tämligen säker på att denna del knappast är det som alla vill läsa om försöker jag hålla denna del på en rimlig nivå.
De av er som vet vad buddhismen innebär, förstår också att det jag skriver på bloggen i vissa fall inte utgör min egentliga uppfattning om saker och ting. Det som skrivs på bloggen har som syfte att hjälpa andra att identifiera och "hantera" de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen".
Ta hand om er,
Manoredo
"Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!".
Överfört till arbetsplatsen ser mekanismen ut ungefär på följande sätt, enligt min uppfattning:
1. Individen begår en integritetskränkande handling, observera att denna handling antingen är ett eller flera arbetsrättsliga brott eller integritetskränkande handlingar som ligger utanför de egentliga arbetsrättsliga normerna, eller än mer grundläggande normer i ett rättssystem(första "brottet"), genom hot eller manipulation gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott" mot det arbetsrättsliga normverket, sekretessavtal alternativt de allmänna integritetsparagraferna i 5 kap. brottsbalken (ärekränkningsbrotten).
För att ovanstående exempel ska bli så tydligt som möjligt kommer jag här och i senare inlägg att ta upp olika former på detta tema så att detta tema blir så klart som möjligt.
När en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln genom påverkan (skapad osäkerhet, dubbla "regelverk" och manipulation)får en individ att "känna" på ett visst sätt och individen agerar efter denna känsla blir individen styrd (se tidigare inlägg).
a. Individen begår en eller flera integritetskränkande handlingar - kräver någonting som denne inte kan eller inte har rätt att kräva enligt grundläggande arbetsrättsliga regler. Denne bryter mot grundläggande övergripande regler vars innehåll snarast återfinns i våra grundlagar och påverkar hela det övergripande arbetsrättsliga normsystemet. De är så grundläggande att "normala" individer "känner" att här är någonting fel utan att de själva behöver förstå juridiken i arbetsrätten.
Påpekas det orimliga, får den som påpekar det orimliga inte ett verifierande av att beteendet eller handlingen var orimlig. Detta beror på att det uppfattas inte som orimligt av de individer som har satt de nedbrytande "verktygen" i system. En individ nära centrum av den egoistiska cirkeln förstår alltså inte det orimliga, trots att det är grundläggande. Läs denna sista mening en gång till för detta är öppningen till förståelse för karaktärsstörningen.
Om individen som drabbas av den integritetskränkande handlingen inte "tystnar", kommer hot i form av arbetsrättsliga åtgärder. Vad som sker är helt enkelt att det arbetsrättsliga sanktionssystemet används som "hot" för att säkerställa "tystnad och lydnad" för att säkerställa att det första "brottet" inte kommer ut - för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln borde detta likställas med "har inte ägt rum" (mer om detta senare).
Ur ett arbetsrättsligt perspektiv används kravet på lojalitet som det "enklaste", eftersom det är en huvudprincip för hela det arbetsrättsliga området.
Jag skulle vilja gå så långt att rekommendera följande:
Om lojalitetsplikten lyfts fram och betonas är det någonting som är allvarligt fel. Om du själv inte begått något allvarligt fel, höj uppmärksamheten . Görs en generell betoning på lojalitetsplikten från arbetsgivarens sida till ett flertal individer samtidigt, antingen muntligt eller skriftligt via en chef, - höj uppmärksamheten på företaget i allmänhet men framförallt på den individ som uttalar sig om lojalitetsplikten.
Lojalitetsplikten går i båda riktningarna- inte endast i en riktning!
Som ni märker hamnar vi nu i ett arbetsgivare- arbetstagare perspektiv. Detta oavsett om individen i centrum av den egoistiska cirkeln är arbetstagare eller företräder arbetsgivaren. Om de integritetskränkande handlingarna utförs av en arbetstagare mot en annan arbetstagare på samma "nivå" i hierarkin kommer det successivt "bli" en fråga för arbetsgivaren gentemot någon av arbetstagarna. Det är oundvikligt - om lojalitetsplikten kommer upp och uttalas - reflektera över förändringar som skett på arbetsplatsen i närtid på arbetsplatsen.
Vad har detta med den positiva psykologin att göra?
Det har enligt min uppfattning allt med den positiva psykologin att göra! Om du inte har möjlighet att identifiera de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen" från de uppbyggande egenskaperna förstår du inte vilket som är vilket - du kan inte bedöma hur "fel" de nedbrytande egenskaperna är eller vilka de nedbrytande "verktygen" är och vad de leder till - för dig själv och andra. Om du känner till de uppbyggande egenskaperna och inte väljer att använda de nedbrytande "verktygen" kommer du lättare att kunna identifiera motsatsen.
Den positiva psykologin har sin bakgrund i en subjektiv erfarenhetsbaserad psykologi och börjar inifrån dig själv. Som jag tidigare beskrivit, läs om den västerländska positiva psykologin om du har uppfattningen att buddhismen endast är en mystisk, traditionell religion med konstiga ritualer baserad på en ålderdomlig kultur. Läs böcker av Martin Seligman och Mihaly Csikszentmihalyi exempelvis "flow". Syftet med den positiva psykologin är inte att göra människor till "buddhister". Syftet med den positiva psykologin är rimligen att förmedla "universella" värderingar och beskriva vad de uppbyggande egenskaperna innebär, vad de nedbrytande egenskaperna innebär och får för följder, samt möjligheten att generellt reflektera över hur saker och ting förhåller sig så man kan välja agerande.
För de av er som vill läsa mer än den västerländska positiva psykologin gå vidare och läs om "the science of the mind" - buddhismen.
Jag kommer i omgångar att uppehålla mig kring "the science of the mind", men eftersom jag är tämligen säker på att denna del knappast är det som alla vill läsa om försöker jag hålla denna del på en rimlig nivå.
De av er som vet vad buddhismen innebär, förstår också att det jag skriver på bloggen i vissa fall inte utgör min egentliga uppfattning om saker och ting. Det som skrivs på bloggen har som syfte att hjälpa andra att identifiera och "hantera" de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen".
Ta hand om er,
Manoredo
fredag 12 februari 2010
Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - del 2.
Föregående inlägg ska inte tolkas som att jag ger rådet "det som hänt har hänt - gå vidare" utan snarare "det som hänt har hänt, förstå det som hänt, och införliva det som hänt när du går vidare".
Vad är syftet med ovanstående?
Syftet är att reflektera och uppmärksamma det som hänt, förstå det som hänt, använda det som hänt till att uppmärksamma det som händer nu.
Jag hoppas att ni förstår varför de juridiska aspekterna inte är lämpliga att ta upp innan "problemet" är identifierat. Det skulle innebära att agera på något sätt, utan att veta vad som är problemet. När väl "problemet" är identifierat och innehållet i den positiva psykologin kan balansera upp den negativa psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett sätt som är nödvändigt för att kunna agera på lämpligt sätt.
För vissa uppfattas detta inlägg och föregående inlägg säkert som förnuftigt, men inte genomförbart. Andra kanske uppfattar detta inlägg som "helt onormalt" och främmande. "Du känner inte till min situation, om du hade varit i min situation hade du nog förstått att det är omöjligt". Ni har helt rätt, jag är inte i er situation. Jag kan omöjligen förstå exakt hur er situation ser ut. Den som säger att "jag förstår exakt hur du känner dig och vad du tänker" har knappast förstått någonting. Det är bara du själv som kan veta exakt hur du känner dig och exakt vad du tänker och hur du tänker och vad du är i för situation. Det är det som är själva poängen i det hela. Det är endast du själv som kan "lära dig" hur du "känner" och tänker, hur du tänker och uppfattar din situation.
"Oh, nej inte det där med positivt tänkande i en situation som är så långt ifrån positiv man kan tänka sig". Detta har ingenting med positivt tänkande att göra! Det har ingenting med "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" att göra.
Enligt min uppfattning är det inte positivt tänkande det handlar om - det handlar i första läget om att identifiera problemet- att själv (eller med hjälp av andra) möta sina tankar och känslor.
Iden om "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" är bortträngning av den "negativa tanken". Det som är det primära är att kunna identifiera när en negativ tanke uppstår och identifiera vad följden blir av den negativa tanken. Kan du identifiera när en negativ tanke uppstår och följa denna negativa tanke kommer denna negativa tanke att till en början ha en oerhörd intensitet och styrka. Om du "känner" att detta blir övermäktigt ska du direkt tränga bort den negativa tanken och söka hjälp och inte fortsätta själv.
Du kommer märka att den negativa tanken skapar oerhörda påfrestningar i form av negativa känslor såsom hat och vrede. Det är detta en individ i centrum av den egoistiska cirkeln använder för att få "rätt" reaktioner från dig. Det är när du agerar ut dessa negativa tankar och de känslor som oundvikligen följer på tanken som du kan bli styrd att visa de reaktioner individen i centrum av den egoistiska cirkeln vill att du ska visa och agera utifrån.
Denna negativa tanke kommer successivt att få en lägre intensitet, tills den slutligen har bearbetats så mycket att när väl samma negativa tanke kommer upp kan du lätt identifiera den och den förlorar i sin styrka. Det är först när du "blir av" med intensiteten i den negativa tanken som du kan börja förstå den negativa tanken och konstruktivt kan börja behandla den negativa tanken. Den negativa tankens följder i form av känslor kommer minska i intensitet och du kommer själv kunna välja hur du ska agera.
"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?
Ta hand om er,
Manoredo
Vad är syftet med ovanstående?
Syftet är att reflektera och uppmärksamma det som hänt, förstå det som hänt, använda det som hänt till att uppmärksamma det som händer nu.
Jag hoppas att ni förstår varför de juridiska aspekterna inte är lämpliga att ta upp innan "problemet" är identifierat. Det skulle innebära att agera på något sätt, utan att veta vad som är problemet. När väl "problemet" är identifierat och innehållet i den positiva psykologin kan balansera upp den negativa psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett sätt som är nödvändigt för att kunna agera på lämpligt sätt.
För vissa uppfattas detta inlägg och föregående inlägg säkert som förnuftigt, men inte genomförbart. Andra kanske uppfattar detta inlägg som "helt onormalt" och främmande. "Du känner inte till min situation, om du hade varit i min situation hade du nog förstått att det är omöjligt". Ni har helt rätt, jag är inte i er situation. Jag kan omöjligen förstå exakt hur er situation ser ut. Den som säger att "jag förstår exakt hur du känner dig och vad du tänker" har knappast förstått någonting. Det är bara du själv som kan veta exakt hur du känner dig och exakt vad du tänker och hur du tänker och vad du är i för situation. Det är det som är själva poängen i det hela. Det är endast du själv som kan "lära dig" hur du "känner" och tänker, hur du tänker och uppfattar din situation.
"Oh, nej inte det där med positivt tänkande i en situation som är så långt ifrån positiv man kan tänka sig". Detta har ingenting med positivt tänkande att göra! Det har ingenting med "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" att göra.
Enligt min uppfattning är det inte positivt tänkande det handlar om - det handlar i första läget om att identifiera problemet- att själv (eller med hjälp av andra) möta sina tankar och känslor.
Iden om "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" är bortträngning av den "negativa tanken". Det som är det primära är att kunna identifiera när en negativ tanke uppstår och identifiera vad följden blir av den negativa tanken. Kan du identifiera när en negativ tanke uppstår och följa denna negativa tanke kommer denna negativa tanke att till en början ha en oerhörd intensitet och styrka. Om du "känner" att detta blir övermäktigt ska du direkt tränga bort den negativa tanken och söka hjälp och inte fortsätta själv.
Du kommer märka att den negativa tanken skapar oerhörda påfrestningar i form av negativa känslor såsom hat och vrede. Det är detta en individ i centrum av den egoistiska cirkeln använder för att få "rätt" reaktioner från dig. Det är när du agerar ut dessa negativa tankar och de känslor som oundvikligen följer på tanken som du kan bli styrd att visa de reaktioner individen i centrum av den egoistiska cirkeln vill att du ska visa och agera utifrån.
Denna negativa tanke kommer successivt att få en lägre intensitet, tills den slutligen har bearbetats så mycket att när väl samma negativa tanke kommer upp kan du lätt identifiera den och den förlorar i sin styrka. Det är först när du "blir av" med intensiteten i den negativa tanken som du kan börja förstå den negativa tanken och konstruktivt kan börja behandla den negativa tanken. Den negativa tankens följder i form av känslor kommer minska i intensitet och du kommer själv kunna välja hur du ska agera.
"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?
Ta hand om er,
Manoredo
tisdag 9 februari 2010
Den positiva psykologin är nödvändig som motpol!
I mitten av november 2009 skrev jag två inlägg om Kognitiv psykologi och betydelsen av den positiva psykologin. Syftet var att förmedla någonting som jag personligen tror är viktigt och det är att balansera den insikt du har med något positivt.
När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.
Om du läser och reflekterar kring den positiva psykologin anlägger du kanske ytterligare ett synsätt kring karaktärsstörningen.
I inlägget "Den egoistiska cirkeln" från den 28 augusti 2009 skrev jag att beskrivningen naturligtvis är helt felaktig ur en mängd aspekter. En av dessa aspekter är att de individer som befinner sig helt i centrum av den egoistiska cirkeln knappast har ett ego i egentlig mening. Kort sagt: De vet inte alls vilka de är! och de har inte ens möjligheten att bygga upp ett ego!
Enligt min uppfattning har de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln kommit så långt bort från sig själva att det enda de gör är att utåt sett skapar en chimär av "normalitet". De har skapat ett eller flera artificiella egon utan någon grund överhuvudtaget att stå på. Avsaknaden av empati skapar en tom tillvaro, ensamhet oavsett om denne befinner sig i närheten av andra individer eller inte.
Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas en chimär av "normalitet" och bygger upp ett ego och en tro på att det som syns utåt är den man är. Dessa har vänt fokus - från vilka de själva egentligen är, till vilka de själva vill uppfattas vara av andra. Vad är detta för perspektiv?
Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas ett mer "sunt" förhållande mellan vilka de själva är och vilka de själva vill uppfattas vara av andra.
Den positiva psykologin har som syfte att vända på någonting - under allt för lång tid har fokus varit för psykologin att endast identifiera karaktärsdrag och karaktärsstörningar eller karaktärsdrag som "försvårar" eller "omöjliggör" möjligheterna att samhällen eller i mindre skala företag, grupper, organisationer, familjer, förhållanden kan utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.
Den positiva psykologin står för vetenskapen bakom styrkor och personlighetsdrag som gör det möjligt för individer och samhällen, företag, grupper, organisationer, familjer och förhållanden att utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.
När samhällen, företag, grupper, organisationer ser karaktärsdrag och karaktärsstörningar som bra och eftersträvansvärda egenskaper, styrkor kommer successivt följderna av detta att bli tydliga - det fungerar helt enkelt inte. Här finns risken att ni tror att jag börjar tjata om partipolitik eller något annat. Det gör jag inte - jag kommer hålla mig till egoism.
Att sträva efter att vara någonting som man inte är låter för de flesta rimligen märkligt om man reflekterar över det, problemet är att ingen har "tid" att reflektera över det. Det "normala" är att inte reflektera. Är det bättre att reflektera eller att inte reflektera?
Ställ dig själv denna fråga:
Vad är det du agerar på eller tänker på om du inte vet vad du agerar eller tänker på?
Är det inte bättre att veta varför man agerar på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt än att "bara göra" på något sätt.
Att den positiva psykologin kommer med stormsteg är naturligtvis endast positivt.
I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrev jag att jag har ett buddhistiskt synsätt. Eftersom Buddhismen lätt missuppfattas eftersom den "förstås" utifrån ett västerländskt perspektiv och därmed missförstås är det naturligtvis enklare att läsa om den positiva psykologin ur ett västerländskt perspektiv. Innehållet är lättare att ta till sig. Detsamma gäller västerländsk mindfulness (uppmärksam närvaro) och meditation generellt.
Jag hoppas inte att mina inlägg härifrån och framåt kommer bli obegripliga för läsaren. En bloggare som skriver om "egoism i ljuset av psykopati" utifrån ett juridiskt och buddhistiskt perspektiv kanske inte blir "enkelt" eftersom det knappast är det mest "normala".
Den juridiska delen har av naturliga skäl fått stå tillbaka för psykologiska aspekter och identifikation av ett "onormalt" beteende men kommer mer och mer att införlivas på bloggen. Anledningen till att fokusera på identifikationen av karaktärsstörningen och ställa denna karaktärsstörning som egoismens yttersta gräns har naturligtvis syftet att identifiera "problemet". Delar av problemet om än i lightversion går naturligtvis att hitta överallt och det är ju helt "normalt", inte sant?
Ta hand om er,
Manoredo
När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.
Om du läser och reflekterar kring den positiva psykologin anlägger du kanske ytterligare ett synsätt kring karaktärsstörningen.
I inlägget "Den egoistiska cirkeln" från den 28 augusti 2009 skrev jag att beskrivningen naturligtvis är helt felaktig ur en mängd aspekter. En av dessa aspekter är att de individer som befinner sig helt i centrum av den egoistiska cirkeln knappast har ett ego i egentlig mening. Kort sagt: De vet inte alls vilka de är! och de har inte ens möjligheten att bygga upp ett ego!
Enligt min uppfattning har de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln kommit så långt bort från sig själva att det enda de gör är att utåt sett skapar en chimär av "normalitet". De har skapat ett eller flera artificiella egon utan någon grund överhuvudtaget att stå på. Avsaknaden av empati skapar en tom tillvaro, ensamhet oavsett om denne befinner sig i närheten av andra individer eller inte.
Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas en chimär av "normalitet" och bygger upp ett ego och en tro på att det som syns utåt är den man är. Dessa har vänt fokus - från vilka de själva egentligen är, till vilka de själva vill uppfattas vara av andra. Vad är detta för perspektiv?
Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas ett mer "sunt" förhållande mellan vilka de själva är och vilka de själva vill uppfattas vara av andra.
Den positiva psykologin har som syfte att vända på någonting - under allt för lång tid har fokus varit för psykologin att endast identifiera karaktärsdrag och karaktärsstörningar eller karaktärsdrag som "försvårar" eller "omöjliggör" möjligheterna att samhällen eller i mindre skala företag, grupper, organisationer, familjer, förhållanden kan utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.
Den positiva psykologin står för vetenskapen bakom styrkor och personlighetsdrag som gör det möjligt för individer och samhällen, företag, grupper, organisationer, familjer och förhållanden att utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.
När samhällen, företag, grupper, organisationer ser karaktärsdrag och karaktärsstörningar som bra och eftersträvansvärda egenskaper, styrkor kommer successivt följderna av detta att bli tydliga - det fungerar helt enkelt inte. Här finns risken att ni tror att jag börjar tjata om partipolitik eller något annat. Det gör jag inte - jag kommer hålla mig till egoism.
Att sträva efter att vara någonting som man inte är låter för de flesta rimligen märkligt om man reflekterar över det, problemet är att ingen har "tid" att reflektera över det. Det "normala" är att inte reflektera. Är det bättre att reflektera eller att inte reflektera?
Ställ dig själv denna fråga:
Vad är det du agerar på eller tänker på om du inte vet vad du agerar eller tänker på?
Är det inte bättre att veta varför man agerar på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt än att "bara göra" på något sätt.
Att den positiva psykologin kommer med stormsteg är naturligtvis endast positivt.
I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrev jag att jag har ett buddhistiskt synsätt. Eftersom Buddhismen lätt missuppfattas eftersom den "förstås" utifrån ett västerländskt perspektiv och därmed missförstås är det naturligtvis enklare att läsa om den positiva psykologin ur ett västerländskt perspektiv. Innehållet är lättare att ta till sig. Detsamma gäller västerländsk mindfulness (uppmärksam närvaro) och meditation generellt.
Jag hoppas inte att mina inlägg härifrån och framåt kommer bli obegripliga för läsaren. En bloggare som skriver om "egoism i ljuset av psykopati" utifrån ett juridiskt och buddhistiskt perspektiv kanske inte blir "enkelt" eftersom det knappast är det mest "normala".
Den juridiska delen har av naturliga skäl fått stå tillbaka för psykologiska aspekter och identifikation av ett "onormalt" beteende men kommer mer och mer att införlivas på bloggen. Anledningen till att fokusera på identifikationen av karaktärsstörningen och ställa denna karaktärsstörning som egoismens yttersta gräns har naturligtvis syftet att identifiera "problemet". Delar av problemet om än i lightversion går naturligtvis att hitta överallt och det är ju helt "normalt", inte sant?
Ta hand om er,
Manoredo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
