Den positiva psykologin är nödvändig som motpol!

I mitten av november 2009 skrev jag två inlägg om Kognitiv psykologi och betydelsen av den positiva psykologin. Syftet var att förmedla någonting som jag personligen tror är viktigt och det är att balansera den insikt du har med något positivt.

När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.

Om du läser och reflekterar kring den positiva psykologin anlägger du kanske ytterligare ett synsätt kring karaktärsstörningen.

I inlägget "Den egoistiska cirkeln" från den 28 augusti 2009 skrev jag att beskrivningen naturligtvis är helt felaktig ur en mängd aspekter. En av dessa aspekter är att de individer som befinner sig helt i centrum av den egoistiska cirkeln knappast har ett ego i egentlig mening. Kort sagt: De vet inte alls vilka de är! och de har inte ens möjligheten att bygga upp ett ego!

Enligt min uppfattning har de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln kommit så långt bort från sig själva att det enda de gör är att utåt sett skapar en chimär av "normalitet". De har skapat ett eller flera artificiella egon utan någon grund överhuvudtaget att stå på. Avsaknaden av empati skapar en tom tillvaro, ensamhet oavsett om denne befinner sig i närheten av andra individer eller inte.

Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas en chimär av "normalitet" och bygger upp ett ego och en tro på att det som syns utåt är den man är. Dessa har vänt fokus - från vilka de själva egentligen är, till vilka de själva vill uppfattas vara av andra. Vad är detta för perspektiv?

Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas ett mer "sunt" förhållande mellan vilka de själva är och vilka de själva vill uppfattas vara av andra.

Den positiva psykologin har som syfte att vända på någonting - under allt för lång tid har fokus varit för psykologin att endast identifiera karaktärsdrag och karaktärsstörningar eller karaktärsdrag som "försvårar" eller "omöjliggör" möjligheterna att samhällen eller i mindre skala företag, grupper, organisationer, familjer, förhållanden kan utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.

Den positiva psykologin står för vetenskapen bakom styrkor och personlighetsdrag som gör det möjligt för individer och samhällen, företag, grupper, organisationer, familjer och förhållanden att utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.

När samhällen, företag, grupper, organisationer ser karaktärsdrag och karaktärsstörningar som bra och eftersträvansvärda egenskaper, styrkor kommer successivt följderna av detta att bli tydliga - det fungerar helt enkelt inte. Här finns risken att ni tror att jag börjar tjata om partipolitik eller något annat. Det gör jag inte - jag kommer hålla mig till egoism.

Att sträva efter att vara någonting som man inte är låter för de flesta rimligen märkligt om man reflekterar över det, problemet är att ingen har "tid" att reflektera över det. Det "normala" är att inte reflektera. Är det bättre att reflektera eller att inte reflektera?

Ställ dig själv denna fråga:

Vad är det du agerar på eller tänker på om du inte vet vad du agerar eller tänker på?

Är det inte bättre att veta varför man agerar på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt än att "bara göra" på något sätt.

Att den positiva psykologin kommer med stormsteg är naturligtvis endast positivt.

I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrev jag att jag har ett buddhistiskt synsätt. Eftersom Buddhismen lätt missuppfattas eftersom den "förstås" utifrån ett västerländskt perspektiv och därmed missförstås är det naturligtvis enklare att läsa om den positiva psykologin ur ett västerländskt perspektiv. Innehållet är lättare att ta till sig. Detsamma gäller västerländsk mindfulness (uppmärksam närvaro) och meditation generellt.

Jag hoppas inte att mina inlägg härifrån och framåt kommer bli obegripliga för läsaren. En bloggare som skriver om "egoism i ljuset av psykopati" utifrån ett juridiskt och buddhistiskt perspektiv kanske inte blir "enkelt" eftersom det knappast är det mest "normala".

Den juridiska delen har av naturliga skäl fått stå tillbaka för psykologiska aspekter och identifikation av ett "onormalt" beteende men kommer mer och mer att införlivas på bloggen. Anledningen till att fokusera på identifikationen av karaktärsstörningen och ställa denna karaktärsstörning som egoismens yttersta gräns har naturligtvis syftet att identifiera "problemet". Delar av problemet om än i lightversion går naturligtvis att hitta överallt och det är ju helt "normalt", inte sant?

Ta hand om er,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 4.

Rådet i sista meningen i föregående inlägg "Agera inte utåt, och absolut inte mot individen! - inte i detta läge", låter naturligtvis passivt men det är för att du ska få tid till att koncentrerat med öppna uppmärksamma ögon, se och förstå det manipulativa beteendet. Alltså kunna verifiera genom observeration för dig själv det manipulativa beteendet - inte endast i backspegeln utan när så sker efter du fått insikt.

Du har nu gått från att uppfatta allt denna individ gör som "normalt" via ett tillfälle du upptäcker att det individen gör och säger, antingen blir "osannolikt" eller "onormalt" i sitt sammanhang. Från denna upptäckt i snabb följd upptäcker en eller flera felaktigheter individen gör och säger som strider mot den "uppfattning" du haft under en tid, till full insikt i att detta utgör ett systematiskt manipulativt beteende med lögner och att skylla på andra (se inläggen om avsikt och manipulationer). Du har i detta läge börjat inse det jag på bloggen har kallat ett "utnyttjande av det normala".

På samma sätt har du kanske börjat förstå det jag på bloggen har kallat att individen i centrum av den egoistiska cirkeln "spelar på ditt känsloregister", vilket jag återkommer till i detalj, men än så länge har du inte förstått vidden av detta. Det du, enligt min uppfattning, bör göra i nästa steg är att medvetet uppmärksamma andra i individens omgivning parallellt med introspektion .

Gentemot individen nära centrum av den egoistiska cirkeln är mitt råd att trots insikten försöka bete dig på samma sätt eller på liknande sätt som innan du fick insikten.

Du bör alltså fokusera som jag beskrev i föregående inlägg på att bevara din "upptäckt" av det "onormala" manipulativa systematiska beteendet hos en individ, vilket möjliggörs av att du antingen medvetet beter dig som du brukar så gott det går eller än bättre medvetet beter dig som du "känner" dig "lägre än vanligt". Med detta avser jag att du ska visa motsatsen till det du egentligen vill och "känner" att du vill visa - styrka, en styrka som du successivt kommer "känna" med anledning av din insikt om det systematiska manipulativa beteendet. Den styrka du känner i det läget kommer från de naturliga känslorna av hat, viljan att ge igen direkt eller försöka korrigera ett beteende hos individen (detta eftersom du ännu inte vet eller har upptäckt "mekanismen" som sker om du beter dig "normalt" eller om det individen gör är medvetet eller omedvetet). Jag förstår om du som precis fått insikt anser att ovanstående låter märkligt och "onormalt" och defensivt. Till dig vill jag bara säga - det är "onormalt" ingen tvekan om det.

Detta låter kanske för de som redan drabbats av en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln som orealistiskt av den anledningen att "så gör man inte om man har varit i den situationen som uppstår när man fått insikt - det är inte möjligt att inte agera - det är ju normalt och man "känner" att man måste agera, det strider mot det man "känner" att inte agera".

Syftet med detta inlägg är att undvika att det du gör vid denna tidpunkt är att du "agerar" på ett "normalt" sätt med en "normal" reaktion när du fått insikt om det systematiska manipulativa beteendet.

Läs detta syfte en gång till och försök förstå varför detta är viktigt, alldeles oavsett hur du senare väljer att agera.

Ta hand om er,

Manoredo

Kontrollen ökar! Förtroendet minskar!

I en grupp, ett företag eller i en organisation där kontrollen på individerna ökar innebär att förtroendet för individerna minskar.

Jag hoppas att ni ser detta i båda riktningarna. Detta är naturligtvis svårt att göra om du exempelvis utsatts för en chef, överordnad som du bedömer befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln eller om det skulle vara det motsatta - att du som chef, överordnad utsätts för en underlydande som du bedömer befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln.

För ett företag innebär detta att kontrollen inom företaget eller delar av företaget kan öka av olika anledningar:

1. Kontrollen måste öka pga att existerande problem finns inom gruppen, företaget, organisationen som kräver att kontrollen ökar.

2. Kontrollen baserar sig på ett imaginärt problem som inte existerar.

När kontrollen ökar skapas nya problem. Oavsett anledningen till den ökade kontrollen uppstår förtroendeproblem.

Observera att jag här inte talar om kontroll över verksamheten eller kontroll över arbetets utförande utan om kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.

Är det någon skillnad på dessa olika former av kontroll - svaret är definitivt ja. Denna skillnad är viktig att förstå.

Kontroll över verksamheten och kontroll över arbetets utförande är grundförutsättningen i ett företag och utgör naturligtvis det som är reglerat i lagar och avtal.

Kontroll över individerna är det inte.

Om du i en grupp, företag eller organisation börjar "känna" att den "normala" kontrollen övergår till kontroll över individerna i en grupp, företag eller organisation och inte själva arbetets utförande eller verksamheten kommer du börja reflektera - och det med rätta. Alternativt kommer du inte reflektera utan likställer kontroll över individerna med kontroll över verksamheten och kontroll över arbetets utförande.

Till detta återkommer jag i framtida inlägg.

Om man kopplar ihop föregående inlägg med detta inlägg får du följande:

Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna.

Håll isär kontroll över individerna i en grupp, företag eller organisation från kontroll över vad dessa individer skall utföra, genomföra i sin roll i gruppen, företaget eller organisationen.

Det sistnämnda är svårt. Det viktiga är att du är medveten om skillnaden så att du inte likställer dessa båda. För de som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln finns det ingen skillnad.

Manoredo