Reflektion del 1.

Det jag tidigare beskrivit som "nedbrytande" och "uppbyggande" egenskaper baseras naturligtvis på värderingar och efter en subjektiv reflektion vad dessa egenskaper leder till.

Jag inser att det jag skrev i föregående inlägg rimligen kan tolkas som att jag vill få läsaren att läsa om buddhismen. Det var också mitt syfte - men inte av anledningen "få människor att konvertera till buddhismen". Vad jag avser är inte den metafysiska, filosofiska delen, religiösa (?)delen i buddhismen utan den del som handlar om psykologi och mindfulness .

Detta måste jag naturligtvis utveckla eftersom det rimligen för många framstår som märkligt. I västvärlden sprider sig mindfulness (uppmärksam närvaro) snabbt eftersom det finns ett behov av just uppmärksam närvaro av ett flertal olika anledningar. Mindfulness eller uppmärksam närvaro ingår i buddhismens "den ädla åttafaldiga vägen" och innebär en självkontroll, en medvetenhet om vad man gör och varför man gör någonting och vad man känner. Naturligtvis är mycket av den "mindfulness" som beskrivs här i västvärlden inte alls den "mindfulness" som återfinns i buddhismen, utan en light-version som passar västerlänningar. Det är de första stegen av "mindfulness" som förs fram. Det som är "lättast" att ta till sig och det som för många "känns" helt naturligt.

Tillbaka till det jag vill få fram i detta inlägg - reflektion.

Reflektion är ingenting annat än att reflektera över hur saker och ting egentligen förhåller sig på olika nivåerenligt din egen uppfattning. Den nivå som tas upp på bloggen utgör naturligtvis den nivå som har till syfte att hjälpa människor med ett konkret problem. Förhoppningsvis kanske få ett antal icke-drabbade att inte råka ut för just detta konkreta problem. Eller i vart fall kan mildra konsekvenserna av det konkreta problemet.

När jag skriver om ett "konkret problem" uppfattar säkerligen vissa läsare detta som "Det är du Manoredo som "ser" detta konkreta problem inte jag".Jag är helt övertygad om att det finns mängder av jurister där ute som är benägna att hålla med mig i delar av det jag beskriver på bloggen. Delar av det jag beskriver på bloggen tillhör vardagen för många verksama jurister. Jag är vidare helt övertygad om att det finns mängder av människor där ute som är benägna att hålla med mig i delar av det jag beskriver på bloggen eftersom delar av det jag beskriver på bloggen oundvikligen tillhör vardagen för alla människor.

Det som utgör själva svårigheten med "egoism i ljuset av psykopati" och varför risken är överhängande att människor inte vill förstå egoism just i ljuset av psykopati är just att psykopati inte är "normalt". Psykopati står för det mest "onormala" man kan tänka sig. Istället väljer man att "se" och "förstå" allt i en begränsad gråzon. En gråzon som inte är tillräckligt utdragen om vi nu använder ordet gråzon. De flesta väljer att "se" och "förstå" allt som händer i mellanmänskliga relationer som att det aldrig är endast en individs fel. Detta synsätt är naturligtvis mänskligt och det "normala". Tyvärr kommer detsamma få stora konsekvenser när synsättet appliceras på det som händer runt en individ som befinner sig nära centrum av den egoistiska cirkeln.

Ta hand om er,

Manoredo

Arbetsplatsen: Karaktärsstörningen kontra den positiva psykologin - del 1.

I föregående inlägg skrev jag följande:

"Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!".

Överfört till arbetsplatsen ser mekanismen ut ungefär på följande sätt, enligt min uppfattning:

1. Individen begår en integritetskränkande handling, observera att denna handling antingen är ett eller flera arbetsrättsliga brott eller integritetskränkande handlingar som ligger utanför de egentliga arbetsrättsliga normerna, eller än mer grundläggande normer i ett rättssystem(första "brottet"), genom hot eller manipulation gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott" mot det arbetsrättsliga normverket, sekretessavtal alternativt de allmänna integritetsparagraferna i 5 kap. brottsbalken (ärekränkningsbrotten).

För att ovanstående exempel ska bli så tydligt som möjligt kommer jag här och i senare inlägg att ta upp olika former på detta tema så att detta tema blir så klart som möjligt.

När en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln genom påverkan (skapad osäkerhet, dubbla "regelverk" och manipulation)får en individ att "känna" på ett visst sätt och individen agerar efter denna känsla blir individen styrd (se tidigare inlägg).

a. Individen begår en eller flera integritetskränkande handlingar - kräver någonting som denne inte kan eller inte har rätt att kräva enligt grundläggande arbetsrättsliga regler. Denne bryter mot grundläggande övergripande regler vars innehåll snarast återfinns i våra grundlagar och påverkar hela det övergripande arbetsrättsliga normsystemet. De är så grundläggande att "normala" individer "känner" att här är någonting fel utan att de själva behöver förstå juridiken i arbetsrätten.

Påpekas det orimliga, får den som påpekar det orimliga inte ett verifierande av att beteendet eller handlingen var orimlig. Detta beror på att det uppfattas inte som orimligt av de individer som har satt de nedbrytande "verktygen" i system. En individ nära centrum av den egoistiska cirkeln förstår alltså inte det orimliga, trots att det är grundläggande. Läs denna sista mening en gång till för detta är öppningen till förståelse för karaktärsstörningen.

Om individen som drabbas av den integritetskränkande handlingen inte "tystnar", kommer hot i form av arbetsrättsliga åtgärder. Vad som sker är helt enkelt att det arbetsrättsliga sanktionssystemet används som "hot" för att säkerställa "tystnad och lydnad" för att säkerställa att det första "brottet" inte kommer ut - för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln borde detta likställas med "har inte ägt rum" (mer om detta senare).

Ur ett arbetsrättsligt perspektiv används kravet på lojalitet som det "enklaste", eftersom det är en huvudprincip för hela det arbetsrättsliga området.

Jag skulle vilja gå så långt att rekommendera följande:

Om lojalitetsplikten lyfts fram och betonas är det någonting som är allvarligt fel. Om du själv inte begått något allvarligt fel, höj uppmärksamheten . Görs en generell betoning på lojalitetsplikten från arbetsgivarens sida till ett flertal individer samtidigt, antingen muntligt eller skriftligt via en chef, - höj uppmärksamheten på företaget i allmänhet men framförallt på den individ som uttalar sig om lojalitetsplikten.

Lojalitetsplikten går i båda riktningarna- inte endast i en riktning!

Som ni märker hamnar vi nu i ett arbetsgivare- arbetstagare perspektiv. Detta oavsett om individen i centrum av den egoistiska cirkeln är arbetstagare eller företräder arbetsgivaren. Om de integritetskränkande handlingarna utförs av en arbetstagare mot en annan arbetstagare på samma "nivå" i hierarkin kommer det successivt "bli" en fråga för arbetsgivaren gentemot någon av arbetstagarna. Det är oundvikligt - om lojalitetsplikten kommer upp och uttalas - reflektera över förändringar som skett på arbetsplatsen i närtid på arbetsplatsen.

Vad har detta med den positiva psykologin att göra?

Det har enligt min uppfattning allt med den positiva psykologin att göra! Om du inte har möjlighet att identifiera de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen" från de uppbyggande egenskaperna förstår du inte vilket som är vilket - du kan inte bedöma hur "fel" de nedbrytande egenskaperna är eller vilka de nedbrytande "verktygen" är och vad de leder till - för dig själv och andra. Om du känner till de uppbyggande egenskaperna och inte väljer att använda de nedbrytande "verktygen" kommer du lättare att kunna identifiera motsatsen.

Den positiva psykologin har sin bakgrund i en subjektiv erfarenhetsbaserad psykologi och börjar inifrån dig själv. Som jag tidigare beskrivit, läs om den västerländska positiva psykologin om du har uppfattningen att buddhismen endast är en mystisk, traditionell religion med konstiga ritualer baserad på en ålderdomlig kultur. Läs böcker av Martin Seligman och Mihaly Csikszentmihalyi exempelvis "flow". Syftet med den positiva psykologin är inte att göra människor till "buddhister". Syftet med den positiva psykologin är rimligen att förmedla "universella" värderingar och beskriva vad de uppbyggande egenskaperna innebär, vad de nedbrytande egenskaperna innebär och får för följder, samt möjligheten att generellt reflektera över hur saker och ting förhåller sig så man kan välja agerande.

För de av er som vill läsa mer än den västerländska positiva psykologin gå vidare och läs om "the science of the mind" - buddhismen.

Jag kommer i omgångar att uppehålla mig kring "the science of the mind", men eftersom jag är tämligen säker på att denna del knappast är det som alla vill läsa om försöker jag hålla denna del på en rimlig nivå.

De av er som vet vad buddhismen innebär, förstår också att det jag skriver på bloggen i vissa fall inte utgör min egentliga uppfattning om saker och ting. Det som skrivs på bloggen har som syfte att hjälpa andra att identifiera och "hantera" de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen".

Ta hand om er,

Manoredo

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - vad betyder detta egentligen? - del 4.

Gör inte de nedbrytande egenskaperna till "bra" och eftersträvansvärda och beundrande egenskaper och de uppbyggande egenskaperna till "dåliga" och svaga egenskaper.

Vad betyder detta?

Det betyder enligt min uppfattning att de nedbrytande egenskaperna, både i sig själva och i allmänhet är just nedbrytande egenskaper. De "verkyg" som följer av dessa egenskaper, det den normaliserade psykopaten använder sig av i extrem omfattning är fega "verktyg". För en drabbad är det enligt min uppfattning viktigt att verkligen förstå att "verktygen" är fega verktyg - inte starka verktyg. Anledningen är att annars är risken stor att den drabbade börjar ge den "normaliserade" psykopaten egenskaper som denne inte har och vända på just distinktionen mellan uppbyggande och nedbrytande egenskaper.

Det är dessa "verktyg" som tidigare beskrivits på bloggen som utgör de "verktyg" som går att identifiera av omgivningen genom uppmärksamhet och insikt i att dessa "verktyg" används av en viss individ. Det är dessa "verktyg" som mer eller mindre används av individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln. Dessa "verktyg" är ingenting annat än nedbrytande för alla som kommer i närheten av en individ som använder dem och ingenting annat än nedbrytande för de individer som har en viss empatisk förmåga eller samvete men som ändå använder dessa "verktyg".

Desto längre in i den egoistiska cirkeln en individ befinner sig desto mindre betydelse har värderingar.

Det betyder enligt min uppfattning att de uppbyggande egenskaperna hos individer med empati och samvete är de enda som har möjlighet att värdera om egenskaper är uppbyggande eller nedbrytande och följer någon form av värderingar. Det är de uppbyggande egenskaperna som är uppbyggande egenskaper.

Vilka egenskaper är då uppbyggande respektive nedbrytande? Beror inte det på vilka värderingar man har? Exakt, rundgången är ett faktum för de som gör avkall på sina uppbyggande egenskaper och de värderingar som bygger upp dessa.

"Egoism i ljuset av psykopati" är inte något negativt för en "sund" egoism. Det är positivt på så sätt att om egoismen hamnar i ett yttre beteende som liknar det som beskrivs på denna blogg kommer successivt både värderingar och förmågan att avgöra just vilka egenskaper som är uppbyggande eller nedbrytande egenskaper att försvinna för individen, men inte för de som har möjligheten att följa "sund" egoism och identifiera individer genom just denna avsaknad av förmåga.

I och med detta kommer en individs "tankesätt" att följa ett mönster som leder till destruktiva handlingar både för omgivningen och för individen. Det är endast när dessa egenskaper och "verktygen" på denna blogg har uppmärksammats, identifierats och reflekterats över som en individ med samvete och empati kan vakna upp från missuppfattningen att de nedbrytande egenskaperna är uppbyggande egenskaper och att handlingar som begås i och med denna uppfattning leder till negativa konsekvenser för en själv och individen.

Om en drabbad försöker förstå hur en potentiell individ i centrum av den egoistiska cirkeln "tänker" kring lagar och regler ser den drabbade ett mönster som inte har med syftet med lagarna eller reglerna att göra, utan att denne "läser" och "förstår?" lagarna och reglerna utifrån "sitt" perspektiv, som på intet sätt har någonting med det egentliga syftet att göra.

Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!

Tänk därefter enligt följande exempel:

1. Det första "brottet" går inte bevisa, det andra "brottet", själva hotet, är indirekt eller direkt men går inte bevisa. Vad bör du göra då?

Enligt juridiken kan inte individen av samhället i stort "straffas" för sina "brott"; eftersom det inte går att bevisa "brottet". Det juridiken kan göra är att "straffa" någon för begågna brott så att individen får ta konsekvenserna för sitt handlande rent objektivt. Konsekvenserna här är samhällets "straff" gentemot individen för ett brottsligt agerande.

Men, individen har begått "brotten". Du vet att individen har begått "brotten". Om det rör sig om en individ i centrum av den egoistiska cirkeln är du inte ensam om att veta att individen har begått integritetskränkande brott. Konsekvenserna här är omgivningens "straff" gentemot individen för ett brottsligt eller moraliskt förkastligt beteende.

Och slutligen; individen får själv stå för konsekvenserna för sina tankar och gärningar.

2. Om något av "brotten" går att bevisa. Vad bör du göra då?

Enligt juridiken kan individen "straffas" för sina "brott"; det går att bevisa "brottet" eller "brotten".

Och, individen har begått "brotten". Du vet att individen har begått "brottet" eller "brotten".

3. Om inget av "brotten" går att bevisa men du "vet" av erfarenhet och förståelse kring karaktärsstörningen att risken finns att individen kommer fortsätta att begå "integritetskränkande" brott mot dig. Vad bör du göra då?

Det är här det är viktigt att inte vända på juridiken. Juridiken har inte som syfte att skydda någon som begår brottsliga handlingar, vilket är det individen gör - alldeles oavsett om de går att bevisa eller inte. Juridiken har inte som syfte att försvara de nedbrytande egenskaperna eller de "verktyg" som beskrivits på denna blogg. Juridiken har som syfte att skydda någon som utsätts för handlingar som inte är uppbyggande.

Juridiken arbetar med (objektiva?) fakta, bevis och har som syfte att (objektivt?) klargöra hur någonting förhåller sig.

Du arbetar med subjektiva fakta, bevis, erfarenheter och har som syfte att subjektivt bedöma hur någonting förhåller sig. Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln fortsätter påverka dig, gör denna påverkan så objektiv som möjligt genom insamlande av bevis (genom dokumentation), utan att sprida det subjektiva som något objektivt. Det sistnämnda betyder på intet sätt att du ska vara tyst och isolerad.

Det innebär att du inte ska sprida det subjektiva till individer som en objektiv sanning och till individer som inte överhuvudtaget berörs av individen (se tidigare inlägg om att utöka omgivningens förståelse kring dina upplevelser och kring betydelsen av bevis för "verktygen" som beskrivits i denna blogg).

När det är objektivt ta hjälp av juridiken och rättsapparaten.

Samla bevis, dokumentation kring det som händer. Om du tycker att du har bevis, men ändå får beskedet från juridiken eller rättsapparaten att bevisen inte räcker för att de inte är "objektivt" tillräckliga. Se det inte som att polisen inte tror på dig (subjektivt) - se det som att polisen inte kan göra det subjektiva till objektivt. För att kunna göra det subjektiva till något objektivt behövs kanske mer bevisning. En händelse kan vara svår att göra objektiv utan vittnen. Flera händelser som inte objektivt bedöms "så allvarliga", eller ett flertal subjektiva händelser som går att bevisa ökar möjligheten att göra det endast subjektiva till någonting objektivt.

Individen i centrum av den egoistiska cirkeln försöker få alla dennes ageranden till någonting subjektivt hos den som drabbas av agerandena.

Ur ett juridiskt perspektiv samla bevis för att det inte förhåller sig på detta sätt och agera därefter enligt dina egna värderingar.

Ur ditt egna perspektiv - lägg ansvaret på den som verkligen bär ansvaret.

Innehållet på bloggen börjar nu bli relativt omfattande - för er som inte läst tidigare inlägg - läs tidigare inlägg i ordning för en förståelse för vad jag skriver om och fundera kring det som står här på bloggen.

Ta hand om er,

Manoredo

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - betydelsen av en "metod" - del 3.

"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?

Det som är syftet här är att koncentrera sig på en sak, en händelse och tänka igenom denna händelse för att inte ha för många situationer, händelser och tankar samtidigt. Om du har för många tankar i kombination med en starkt negativ känsla är det svårt att överhuvudtaget förstå den negativa känslan eller dina egna tankar och risken är stor att den negativa känslan växer i intensitet och du agerar efter känslan.

Välj en "lättare" händelse innan du bestämmer dig för att koncentrera dig på en "svårare" händelse. Välj en konkret händelse som är lättidentifierad och som du känner ilska för, men som inte är för komplicerad och inte heller alltför känslomässigt starkt. "Vad är det du menar Manoredo, någonting som inte är alltför känslomässigt starkt? Vilket hån, du verkar inte förstå någonting om du skriver på det sättet?".

Det jag avser är alltså inte din situation generellt, utan en situation som inte är känslomässigt alltför stark. "Hur menar du nu, hur ska jag kunna fokusera på en situation, när min situation är som den är nu - det är inte mitt fel att jag känner och tänker som jag gör nu, det är inte mitt fel!". Du har naturligtvis helt rätt "det är inte ditt fel" men risken finns att det nu utgör ett problem.

Genom att koncentrera dig på detta sätt kan du ta en sak i taget - istället för att försöka bearbeta allt samtidigt - vilket förnuftsmässigt borde låta rimligt. Genom att lära dig att fokusera på detta sätt eller på något annat sätt kommer du kunna upptäcka att försöken att försöka förstå helheten är svårgreppbar vilket bara förstärker de negativa känslorna eftersom “allt” inte är greppbart och kan inte behandlas samtidigt.

Om man bygger något sätter man ihop delar till en helhet, man skapar inte en helheten utan att förstå delarna.

Om tankar göder känslor och du känner känslorna kommer nya tankar uppstå p g a känslorna. Om helheten försöker greppas kommer helheten att skapa känslor och tankar som i sin tur skapar tankar som skapar känslor osv. Genom att fokusera på en liten del har du möjlighet att för dig själv förstå denna del, gå över till nästa del och gör likadant, bind ihop det du tror du ha förstått så att dessa två delar blir en del osv. Fördelarna med detta “metod” är dels att du för dig själv kan förstå delar, dels genom koncentrationen hålla känslorna för helheten stången.

På liknande sätt som det är viktigt att ta del av andras berättelser och erfarenheter, läsa om karaktärsstörningarna för att kunna sätta in sina egna erfarenheter, sina egna upplevelser i någonting som blir mer greppbart är det möjligt att kunna bearbeta det du varit med om genom att fokusera på en situation, en händelse och applicera det du har förstått om karaktärsstörningen på denna enda situation eller händelse.

Syftet är alltså att applicera det du har förstått om karaktärsstörningen på en händelse, en situation. Använda kunskapen om karaktärsstörningen i dina tankar när du tänker på en händelse, en situation.

Alltså inte i första läget tänka på händelsen, situationen och känna vad du känner för individen, händelsen, situationen utan tänka på karaktärsstörningen eller delar av denna, (obs inte på “individen nära centrum av den egoistiska cirkeln”) genom händelsen, situationen. Det är på detta sätt du har möjlighet att minska känslorna för händelsen, situationen i sig och intensiteten av tankarna och känslorna kommer att minska. Det är när intensiteten av tankarna och känslorna har minskat en aning som du har möjlighet att analysera händelsen, situationen i sig.

Detta är väl inte den positiva psykologin? Nä, det är det inte - det är fortfarande en metod att “bearbeta” helheten genom bearbetning av tillräckligt små delar av helheten för att helheten efterhand ska kunna bli greppbar för dig.

Vad är det den positiva psykologin då ska göra för att kunna balansera upp dina erfarenheter eller den situation du befinner dig i och för att du ska “orka” fokusera på en händelse, situation som inte är positiv och kunna hantera helheten i din situation.

Det fungerar på exakt samma sätt som ovan - det är en “metod“.

Metoden består i att koncentrera sig eller tänka på en sak - du övar dig att riktar din uppmärksamhet dit du vill.

Välj en händelse, situation som du kan se framför dig. Du har sett någon som uppenbart bryr sig om andra människor och gör någonting för någon annan människa. Det behöver inte vara något heroiskt, endast en händelse, en situation som du uppfattar som genuin och som du förstår gjordes spontant, utan att denna någon överhuvudtaget “ville ha något tillbaka”, det ska inte finnas ett uns av möjlighet att någon gjorde något för att framstå i positiv dager av omgivningen utan endast att denne gjorde det spontant - agerandet måste alltså ha skett som en följd av att det positiva kom inifrån den individ du väljer. Tänk på en sådan händelse eller leta efter en sådan händelse, en självupplevd sådan!

Vad har detta med karaktärsstörningen att göra?

Detta har ingenting med själva karaktärsstörningen att göra - det har med de som utsätts eller utsatts för karaktärsstörningen att göra, vilket är det som är viktigt.

Varför jag än så länge inte skriver mer om positiva saker på bloggen istället för att skriva om “egoism i ljuset av psykopati beror på att de som utsätts för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln knappast är i ett läge där det är rimligt att uppmuntra till i sammanhanget “absurda” (för den drabbade) positiva tankar, risken är stor att det snarare får motsatt effekt - det är att minska intensiteten av de negativa tankarna på något sätt som enligt min uppfattning är det steg som är viktigt för att kunna hantera de negativa tankarna och för att i sin tur kunna agera om nödvändigt på ett sätt som individer i närheten av det egoistiska cirkeln har svårt att hantera. Se det som en aktiv försvarsstrategi och inte en passiv.

De som drabbas eller drabbats av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln (eller lightversionen, ett manipulerande beteende “egoism i ljuset av psykopati”) kommer för att försöka förstå vad de utsatts eller utsätts för, utsätta sig själv för ytterligare negativa tankar bara genom att läsa om karaktärsstörningarna, eller tänka på ett manipulerande beteende (vilket är steget att försöka förstå sina egna upplevelser) - detta är oundvikligt om man inte helt enkelt förtränger sina egna erfarenheter och tankar (i praktiken sin egen insikt). Om ingenting mildrar den effekt detta får på ens egen tankeverksamhet är risken stor att dessa tankar eller liknande tankar leder till att man ser världen och livet i ett negativt ljus och agerar därefter.

Det är därför det är viktigt, enligt min uppfattning, att balansera den negativa psykologin med den positiva psykologin. Det handlar om att gå tillbaka till att vissa egenskaper är uppbyggande och vissa egenskaper är nedbrytande både generellt och för dig själv. Vissa egenskaper är positiva och andra är negativa. Gör inte de nedbrytande egenskaperna till "bra egenskaper" och de uppbyggande egenskaperna till "dåliga egenskaper".

Ta hand om er,

Manoredo

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - del 2.

Föregående inlägg ska inte tolkas som att jag ger rådet "det som hänt har hänt - gå vidare" utan snarare "det som hänt har hänt, förstå det som hänt, och införliva det som hänt när du går vidare".

Vad är syftet med ovanstående?

Syftet är att reflektera och uppmärksamma det som hänt, förstå det som hänt, använda det som hänt till att uppmärksamma det som händer nu.

Jag hoppas att ni förstår varför de juridiska aspekterna inte är lämpliga att ta upp innan "problemet" är identifierat. Det skulle innebära att agera på något sätt, utan att veta vad som är problemet. När väl "problemet" är identifierat och innehållet i den positiva psykologin kan balansera upp den negativa psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett sätt som är nödvändigt för att kunna agera på lämpligt sätt.

För vissa uppfattas detta inlägg och föregående inlägg säkert som förnuftigt, men inte genomförbart. Andra kanske uppfattar detta inlägg som "helt onormalt" och främmande. "Du känner inte till min situation, om du hade varit i min situation hade du nog förstått att det är omöjligt". Ni har helt rätt, jag är inte i er situation. Jag kan omöjligen förstå exakt hur er situation ser ut. Den som säger att "jag förstår exakt hur du känner dig och vad du tänker" har knappast förstått någonting. Det är bara du själv som kan veta exakt hur du känner dig och exakt vad du tänker och hur du tänker och vad du är i för situation. Det är det som är själva poängen i det hela. Det är endast du själv som kan "lära dig" hur du "känner" och tänker, hur du tänker och uppfattar din situation.

"Oh, nej inte det där med positivt tänkande i en situation som är så långt ifrån positiv man kan tänka sig". Detta har ingenting med positivt tänkande att göra! Det har ingenting med "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" att göra.

Enligt min uppfattning är det inte positivt tänkande det handlar om - det handlar i första läget om att identifiera problemet- att själv (eller med hjälp av andra) möta sina tankar och känslor.

Iden om "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" är bortträngning av den "negativa tanken". Det som är det primära är att kunna identifiera när en negativ tanke uppstår och identifiera vad följden blir av den negativa tanken. Kan du identifiera när en negativ tanke uppstår och följa denna negativa tanke kommer denna negativa tanke att till en början ha en oerhörd intensitet och styrka. Om du "känner" att detta blir övermäktigt ska du direkt tränga bort den negativa tanken och söka hjälp och inte fortsätta själv.

Du kommer märka att den negativa tanken skapar oerhörda påfrestningar i form av negativa känslor såsom hat och vrede. Det är detta en individ i centrum av den egoistiska cirkeln använder för att få "rätt" reaktioner från dig. Det är när du agerar ut dessa negativa tankar och de känslor som oundvikligen följer på tanken som du kan bli styrd att visa de reaktioner individen i centrum av den egoistiska cirkeln vill att du ska visa och agera utifrån.

Denna negativa tanke kommer successivt att få en lägre intensitet, tills den slutligen har bearbetats så mycket att när väl samma negativa tanke kommer upp kan du lätt identifiera den och den förlorar i sin styrka. Det är först när du "blir av" med intensiteten i den negativa tanken som du kan börja förstå den negativa tanken och konstruktivt kan börja behandla den negativa tanken. Den negativa tankens följder i form av känslor kommer minska i intensitet och du kommer själv kunna välja hur du ska agera.

"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?

Ta hand om er,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 8.

I del 6 skrev jag följande:

1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.

2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).

Dessa punkter utgör förutsättningar för att överhuvudtaget kunna "förstå" hur du ska kunna agera själv utan att skadas av individen. Du måste veta hur den andre individen beter sig och påverkar andra och dig själv för att veta hur du ska agera.

Observera att detta har ingenting med hur du bör agera när det står klart att individen befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln. Då har du redan gjort din egen "diagnos" som du måste hålla dig till.

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 7.

I slutet av föregående inlägg skrev jag att "risken finns att du börjar tveka om din egen insikt". Tvekan uppstår om du agerar "normalt", med en "normal" reaktion på det du upptäckt. I det läget finns i praktiken endast två alternativ för den individ som du uppmärksammat med det systematiska manipulativa beteendet:

1. Du utsätts för någon av de tidigare beskrivna manipulationsteknikerna (se tidigare inlägg om detta).

2. Individen försöker genom att spela på det "normala" - få dig att inse att det du upptäckt inte är "normalt" utan att någonting är fel på dig - dvs du tänker "onormalt" och inte "normalt".

Det är här vi är inne på det som är det "försvar" en individ i centrum av den egoistiska cirkeln, den "normaliserade" psykopaten använder som ett generellt försvar och som tagits upp i tidigare inlägg på bloggen.

Punkt två är enligt min uppfattning mycket viktig att förstå innebörden av för de som utsätts för en sådan individ.

Betydelsen av att vara uppmärksam och verifiera din insikt har som syfte att för din egen skull avgöra hur pass allvarligt det systematiska manipulativa beteendet egentligen är. Var i den egoistiska cirkeln befinner sig individen?

Om du inte vet hur pass allvarligt det systematiska manipulativa beteendet egentligen är baserar du dina åtgärder på det som mer eller mindre ligger i det "normala" spannet. Du överför hur du själv skulle reagera och agera mer eller mindre omedvetet om du hade varit i samma eller liknande situation som denna individ, trots att du identifierat det systematiska manipulativa beteendet. Detta är inte logiskt endast känslomässigt logiskt.

Risken är att du helt enkelt utgår från att individen styrs av de "normala" känslorna som infinner sig hos "normala" människor och att dessa känslor på något sätt skulle leda individen att bete sig på ett visst sätt.

Om det är viktigt för din egen skull att bibehålla uppfattningen att alla människor måste har "normala" känslor som du själv har - ta en genväg och förenkla det hela genom att ge individen dessa känslor, men och detta är enligt min uppfattning oerhört viktigt - du måste "hålla fast" vid att dessa känslor överhuvudtaget inte kommer att styra dennes handlingar och ageranden.

Risken är att du helt enkelt utgår från det du uppfattar som "normalt" och känslomässigt logiskt.

Det som du tycker är logiskt baserar sig på det känslomässigt logiska och inte på det rent logiska.

forts. följer,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del. 6

I de senaste inläggen har jag beskrivit något som enligt min uppfattning är betydelsefullt när du fått insikt om att en individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra.

Det som är viktigt är naturligtvis inte att ställa just de frågor jag skrivit i dessa inlägg och besvara dessa - ställ dina egna frågor. Det som är syftet är att du med "nya ögon" ska kunna "se på" individen nära centrum av den egoistiska cirkeln, arbetsplatsen som helhet och "se på" de individer som befinner sig där. Använd dina känslor och analytiska förmåga och uppfatta stämningar och hur andra mår och upplever "arbetsplatsen", helt enkelt förstå vad som pågår innan du väljer att agera.

Kort sagt: Om det rör sig om en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln kommer du upptäcka inte bara hur denna individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra (egenskaper som tillhör denna individ), utan också hur individen påverkar dig själv och andra.

Det är hur individen genom sina handlingar påverkar dig själv och andra som är det du bör fundera över när insikten om det manipulativa systematiska beteendet har uppmärksammats. Risken om du istället fokuserar på individen med det systematiska manipulativa beteendet är att du drivs av den kraft som uppkommer genom din vilja att "ge igen" alternativt uppmärksamma individen på att du har förstått att denne manipulerar. Försök undvika dessa båda när insikten infunnit sig.

1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.

2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).

Om du istället "ger igen" eller uppmärksammar individen på att du förstått att denne manipulerar är risken stor att följande sker:

1. Du agerar mot individen med det du vet, uppträder på ett sätt som individen "känner igen" och som är "normalt" rent känslomässigt. Du agerar alltså på ett "normalt" sätt, vilket blir felaktigt om individen befinner sig tillräckligt långt in i den egoistiska cirkeln.

2. När du agerar kommer du uppleva något av de gensvar som jag i ett stort antal inlägg har försökt att beskriva så utförligt som möjligt.

3. Risken finns att du börjar tveka om din egen insikt.

forts. följer

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 5.

Detta inlägg handlar om att "medvetet uppmärksamma andra i individens omgivning parallellt med introspektion" och är mycket generell till sitt innehåll.

Syftet är dels att få en överblick över hur övriga individer som finns eller funnits i individens omgivningen uppfattar eller uppfattat individen, dels få en överblick av hur andra individer i omgivningen beter sig och hur de mår.

Vad du, enligt min uppfattning kan göra är att gå igenom följande generella frågor för dig själv:

1. Hur är stämningen på arbetsplatsen? Försök vara så precis som möjligt genom att sätta "känslor" på stämningen.

2. Förändras stämningen beroende på om individen som uppvisat det systematiska manipulativa beteendet är närvarande. På vilket sätt uppfattar du denna stämning?

2. Får du indikationer från andra att det är en skillnad i stämningen på arbetsplatsen när individen som uppvisat det systematiska manipulativa beteendet inte är närvarande? På vilket sätt? och hur stor bedömer du skillnaden vara?

3. Har du fått indikationer från andra att de anser att individen har ett mycket stort kontrollbehov, inte nödvändigtvis på själva arbetet utan utifrån perspektivet "veta vad alla gör, alltså mer information om själva individerna".

Enligt min uppfattning kan en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln inte "känna av" en stämning på arbetsplatsen mer än efter en medveten kognitiv analys av kroppsspråk och ansiktsuttryck samt ord (pga avsaknad av empati). Eftersom "stämningen" på arbetsplatsen har stor betydelse för alla individer med empati kan dessa individer "känna" stämningen och berörs av "stämningen" antingen medvetet eller omedvetet.

En individ i centrum av den egoistiska cirkeln berörs inte av denna stämning och kan alltså "hantera" denna brist på två sätt om denna av någon anledningen vill kontrollera något eller någon, eller om det rör sig om en chef - kontrollera de som befinner sig i dennes omgivning. Antingen "struntar" denne helt i denna brist, eller så behöver en sådan individ någon eller några som med ord förklarar hur andra människor mår och hur stämningen är inom en grupp. Fundera i detta läge på hur individen förhåller sig till denna för andra individer viktiga fråga.

När du bedömer att du kan svara på ovanstående generella frågor, gå över till de mer detaljerade, men "enklare" rent objektiva frågorna.

1. Har det varit stor omsättning av individer som befunnit sig í närheten av individen du uppmärksammat det systematiska manipulativa beteendet på?

2. Vilka var dessa individer enligt din uppfattning, vad hade de för funktion, vilka arbetsuppgifter hade de och hur var de till sin personlighet?

3. Har det vid något tillfälle blivit en "ketchupeffekt" på arbetsplatsen, en individ slutar - flera slutar ungefär samtidigt, eller kort efter varandra. Denna "ketchupeffekt" kan naturligtvis ha en "normal" anledning. I "normala" fall handlar det rimligen om att om en individ slutar börjar människor att reflektera över sina liv och funderar i termerna "Jag måste nog vidare - uppleva andra saker, göra andra saker med mitt liv osv". Men, vad är den "onormala" anledningen?

4. Vid de tillfällen någon har lämnat arbetsplatsen försök tänka tillbaka på dessa tillfällen och på hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln "förklarade" anledningen till detta på eller inte förklarade anledningen på? Analysera denna anledning utifrån din egen uppfattning av individen som lämnat arbetsplatsen. Ni märker, hoppas jag att huruvida individen som du identifierat är chef eller medarbetare till dig saknar betydelse i ovanstående fall.

forts. följer,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 4.

Rådet i sista meningen i föregående inlägg "Agera inte utåt, och absolut inte mot individen! - inte i detta läge", låter naturligtvis passivt men det är för att du ska få tid till att koncentrerat med öppna uppmärksamma ögon, se och förstå det manipulativa beteendet. Alltså kunna verifiera genom observeration för dig själv det manipulativa beteendet - inte endast i backspegeln utan när så sker efter du fått insikt.

Du har nu gått från att uppfatta allt denna individ gör som "normalt" via ett tillfälle du upptäcker att det individen gör och säger, antingen blir "osannolikt" eller "onormalt" i sitt sammanhang. Från denna upptäckt i snabb följd upptäcker en eller flera felaktigheter individen gör och säger som strider mot den "uppfattning" du haft under en tid, till full insikt i att detta utgör ett systematiskt manipulativt beteende med lögner och att skylla på andra (se inläggen om avsikt och manipulationer). Du har i detta läge börjat inse det jag på bloggen har kallat ett "utnyttjande av det normala".

På samma sätt har du kanske börjat förstå det jag på bloggen har kallat att individen i centrum av den egoistiska cirkeln "spelar på ditt känsloregister", vilket jag återkommer till i detalj, men än så länge har du inte förstått vidden av detta. Det du, enligt min uppfattning, bör göra i nästa steg är att medvetet uppmärksamma andra i individens omgivning parallellt med introspektion .

Gentemot individen nära centrum av den egoistiska cirkeln är mitt råd att trots insikten försöka bete dig på samma sätt eller på liknande sätt som innan du fick insikten.

Du bör alltså fokusera som jag beskrev i föregående inlägg på att bevara din "upptäckt" av det "onormala" manipulativa systematiska beteendet hos en individ, vilket möjliggörs av att du antingen medvetet beter dig som du brukar så gott det går eller än bättre medvetet beter dig som du "känner" dig "lägre än vanligt". Med detta avser jag att du ska visa motsatsen till det du egentligen vill och "känner" att du vill visa - styrka, en styrka som du successivt kommer "känna" med anledning av din insikt om det systematiska manipulativa beteendet. Den styrka du känner i det läget kommer från de naturliga känslorna av hat, viljan att ge igen direkt eller försöka korrigera ett beteende hos individen (detta eftersom du ännu inte vet eller har upptäckt "mekanismen" som sker om du beter dig "normalt" eller om det individen gör är medvetet eller omedvetet). Jag förstår om du som precis fått insikt anser att ovanstående låter märkligt och "onormalt" och defensivt. Till dig vill jag bara säga - det är "onormalt" ingen tvekan om det.

Detta låter kanske för de som redan drabbats av en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln som orealistiskt av den anledningen att "så gör man inte om man har varit i den situationen som uppstår när man fått insikt - det är inte möjligt att inte agera - det är ju normalt och man "känner" att man måste agera, det strider mot det man "känner" att inte agera".

Syftet med detta inlägg är att undvika att det du gör vid denna tidpunkt är att du "agerar" på ett "normalt" sätt med en "normal" reaktion när du fått insikt om det systematiska manipulativa beteendet.

Läs detta syfte en gång till och försök förstå varför detta är viktigt, alldeles oavsett hur du senare väljer att agera.

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5d

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 5d.


"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv."

5.d "Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du vill kritisera den individ du talar med."

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu en kritik som inriktar sig på syftet med dina egna fundering och frågor. Här är det alltså inte själva kritiken eller delar av denna som "attackeras". Istället är det individen i centrum av den egoistiska cirkeln som uppfattas "gå i försvarsställning", men som i själva verket innebär en "attack".

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen (kritiken)

2. På "försvaret"

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen (kritiken) och "försvaret".

Desto mer känsloladdat själva "försvaret" "känns", desto troligare är det att du inte uppfattar att "försvaret" i själva verket är en "attack". Desto mer känsloladdat "försvaret" "känns" detta troligare är det att du "släpper" din egna fråga eller fundering och det som behandlas är endast själva "försvaret". Samtalet har helt bytt innehåll. Samtalet är styrt i en annan riktning. Detta kan "upplevas" som "helt naturligt", dvs det är inte säkert att du ens reflekterar över att samtalet har bytt innehåll, alternativt att du upplever att samtalet har tappat fokus från det du ville diskutera eller föra en dialog om. Liksom i föregående inlägg; Det är i detta läge primärt, enligt min uppfattning:

Byt inte fokus på det du vill diskutera eller framföra (konstruktiv) kritik mot.

Om du håller dig till din fundering eller fråga kommer du uppleva att dialogen du eftersöker inte kommer till stånd. Här är det liksom i föregående inlägg viktigt att du inte "öppnar upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna på vridningen av samtalet utan endast håller dig till det du undrade och frågade om. Alltså på samma sätt som i föregående inlägg. Skillnaden här är att det för många är svårare att behålla lugnet eftersom vad individen i centrum av den egoistiska cirkeln försöker göra är att få dig till den som "attackerar". Vad som hänt är att individen i centrum av den egoistiska cirkeln "spelar på ditt känsloregister" och försöker vända på ditt eget syfte. En människa med empati och samvete vill inte skada någon annan - om någon annan uppträder som att denne blivit kränkt av något reagerar en människa med empati och samvete med "dåligt samvete".

Fundera på vad som står här och gå tilbaka till föregående inlägg och läs Psykopatens manipulationer del 1 från den 4 September 2009.

Detsamma gäller naturligtvis i skrift.

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form betydelse. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på något. Tyvärr är det enklast att få en "känslomässig" reaktion av någon genom att "gå i försvarsställning" och på så sätt spela på känsloregistret hos någon som har empati och samvete.

Du vill inte såra någon eller snarare du väger olika intressen mot varandra. Dessa olika intressen är ditt egna intresse för någonting och någon annans intresse av något annat. De individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln gör inte någon avvägning, men det gör du.

Enligt min uppfattning är ovanstående (och det som står i föregående inlägg och i de två senaste inläggen och inlägget i psykopatens manipulationer del 1. den 4 September 2009) primär och extremt viktigt att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.

"5. d Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du vill kritisera den individ du talar med."

Själva mekanismen i 5d. sker enligt min uppfattning som plötsliga "utbrott" och kan komma i lägen som är helt oförståeliga. Om du dras med i detta utan att "tänka på" vad som hänt innan, under, och efter ett sådant "utbrott" missar du möjligheten att identifiera detta. Om du funderar på dessa "utbrott" kommer du börja förstå hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln uppträder om saker inte går dennes väg eller om någon har befogade synpunkter på någonting som berör individen, antingen personligheten i sig eller någonting som denna individ uppfattar som kritik mot någonting som denne omedelbart och konstant förknippar med den egna personligheten.

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln kan hantera sin omgivning så snart kritik framställs. Man kan naturligtvis se det antingen som ett försök att tydligare "kartlägga" en annan individs "känslouttryck", men enligt min uppfattning kan det vara enklare att inte se det på detta sätt. Anledningen är att dessa "utbrott" är viktigare att lägga på minnet och fundera över än någonting annat.

Det är dessa "utbrott" som kan ge tillräckliga signaler för att medvetet börja fundera kring den andre individen. Tillräckligt många sådana "utbrott" i kombination med annat kan få den drabbade att börja förstå genom analys och reflektion. Tillräckligt obegripliga sådana "utbrott" i kombination men annat kan få den drabbade att börja förstå. Det behöver naturligtvis inte vara några som helst personlighetsstörningar inblandade, utan helt vanliga mänskliga reaktioner. Men, om du inte funderar på dessa "utbrott" och direkt tolkar dem som "normala" mänskliga reaktioner kommer dessa rent naturligt vara just "helt normala" mänskliga reaktioner. Lägg dessa istället på minnet och gå igenom och analysera dessa "utbrott".

Det är även här som stora "misstag" kommer att ske. Individen i centrum av den egoistiska cirkeln kan göra detta "försvar" för tydligt och i helt fel proportioner och på ett sådant sätt att detta får dig att förstå att du helt missuppfattat den andra individen och göra dig mer uppmärksam fortsättningsvis.

Även om det är en helt vanlig mänsklig reaktion att gå i försvarsställning och detta inlägg berör ett helt "normalt" mänskligt beteende, kommer de som utsätts för denna "försvarsställning" av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att "uppleva" och "se" det "onormala" i sättet att gå i försvarsställning på. Det blir felaktiga känslouttryck som visas från individen i centrum av den egoistiska cirkeln och det blir fel "timing" i själva "försvaret" och det blir "fel" beteende och känslouttryck efter ett sådant "utbrott" från någon som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln.

Återigen - det är en helt vanlig mänsklig reaktion att gå i försvarsställning, en helt vanlig mänsklig reaktion att uppträda på ett annat sätt om starka känslor är involverade, ett helt vanligt mänskligt beteende att i vissa situationer tappa fattningen och överagera på någonting.

Det som gör dessa "utbrott" från en individ i centrum av den egoistiska cirkeln till någonting annat är just att dessa "utbrott" är något annat och "känns" på ett annat sätt, någonting du inte upplevt tidigare, och som "känns" helt "onormalt" och "onaturligt".

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 3.

forts. Att bemöta (kontruktiv) kritik med något annat! från den 5 December, nu punkt 3.

" Individen besvarar och du upplever att du får någonting annat tillbaka som inte har med det du frågade efter att göra. Följden blir att du har fått ett svar på din fråga eller fundering men frågan eller funderingen är helt obesvarad."

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även ett svar som inte besvarar frågan eller funderingen. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen.

2. På svaret du fick

3. Avsaknaden av kopplingen mellan frågan eller funderingen och det svar du fick.

Till skillnad från föregående inlägg blir avsaknad av koppling tydlig.
Du "tänker" något i stil med "vänta nu, svaret har ingenting med det jag frågade eller funderade på och förmedlade. Svaret du fick låter helt enkelt bara märkligt."

Dialogen uteblir förvisso på samma sätt som i föregående inlägg om detta sker systematiskt, men du blir inte förvirrad. Du kan naturligtvis känna frustration för att du inte får svar på dina frågor och funderingar, men du har identifierat vad som är problemet och kan logiskt och känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. Detta problem går även att diskutera med andra om andra hört samma sak.

Enligt min uppfattning, är detta inte sättet en individ i centrum av den egoistiska cirkeln försöker hantera sin omgivning.

Det är endast när individen börjar tappa sin kontroll över det denna vill kontrollera som denna typ av märkliga svar kommer. Det är vid dessa tidpunkter manipuleringsteknikerna (se tidigare inlägg om detta) blir tydliga och i vissa fall helt obegripliga.

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 2.

Punkt 2 "Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade eller undrade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga eller fundering finns kvar hos dig".

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även ett svar som inte besvarar frågan eller funderingen. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen

2. På svaret du fick

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen och på svaret du fick.

Du har alltså nu fått tre istället för en fundering att fundera på!

En "normaliserad" psykopat eller en individ som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln använder, enligt min uppfattning, detta verktyg systematiskt. Detta skapar förvirring och samtidigt skapas oundvikligen känslor hos den som systematiskt utsätts för detta (se tidigare inlägg psykopatens manipulationer del 1).

Det kanske låter för enkelt, men en individ som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln får på detta sätt efter en tid individerna denna "behandlar" och "utnyttjar" för egna syften, att bli tysta, inte ifrågasättande. De som "kopplar bort" denna avsaknad av dialog blir ett lydigt redskap åt en annan individ. Dessa individer "tränger bort" problemet. De som funderar och tänker kommer antingen lämna arbetsmiljön, eller utsättas av denna behandling i allt högre grad, naturligtvis i kombination med övriga manipuleringsmetoder.

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 1. och punkt 6.

forts. på inlägget - Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat. Punkterna 1. och 6.

p1. Individen besvarar och du upplever att du får svar på din fråga eller det du undrar över. Följden blir att du har fått svar på det du undrade över.

Allt är väl. Dina funderingar har blivit bemötta. Dina "förhållningsregler" är klara. Dina tankar på det du funderade på kan lämnas därhän av den enkla anledningen att "det finns ingenting längre att fundera över kring det du funderade på".

Därmed inte sagt att du inte funderar eller kan fundera på svaret. Min poäng är att så snart någon fundering har blivit besvarad eller snarare att du upplever att funderingen har blivit besvarad ägnas inte längre kraft eller tid på det du funderade på.

p6. Individen besvarar inte din fråga men du upplever att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

Allt är väl. Du upplever att du får/fått säga det du funderade på. Du "känner" att det du sagt har tagits emot och du får svar på dina funderingar vid ett senare tillfälle.

Dessa båda punkter är rimligen grundförutsättningarna för känslan av ett "öppet klimat" på arbetsplatsen. Du ska kunna "känna" att du får uttrycka dina funderingar eller ställa vad du upplever är konstruktiva frågor. Du "känner" att du kan göra detta. Du "känner" att du vill göra detta.

Fråga dig själv, har ni ett "öppet klimat" på din arbetsplats? Om inte, vilka funderingar, vilka konstruktiva frågor "känner" du att du inte kan eller inte bör eller inte får ställa till din chef, eller till en kollega?

Ta hand om er,

Manoredo

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!

Om du säger något till någon annan med avsikten att få svar eller besked på något - vad svarar denna individ?

Först och främst: Din avsikt ska vara att förmedla någonting, få till en diskussion, eller en vilja att få reda på någonting som du själv tycker är viktigt, inte att attackera någon i form av personangrepp. Det är alltså frågan om konstruktiv kritik eller en fråga som framförs på ett sätt som du bedömer och "känner" att du förmedlar på ett konstruktivt sätt.

Vad svarar en individ på något sådant?

1. Individen besvarar och du upplever att du får svar på din fråga eller det du undrar över. Följden blir att du har fått svar på det du undrade över.

2. Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga finns kvar hos dig.

3. Individen besvarar och du upplever att du får någonting annat tillbaka som inte har med det du frågade efter att göra. Följden blir att du har fått ett svar på din fråga men din fråga är helt obesvarad.

4. Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att det du frågade inte är någonting som du ska ifrågasätta eller ens fundera kring.

5. Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig . Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv.

5. a Kritiken som lämnas är kritik på något annat än det du kritiserade.

5. b Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna.

5. c Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du själv har en "felaktig attityd".

5. d Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du vill kritisera den individ du talar med (direkt personangrepp).

6. Individen besvarar inte din fråga men du upplever att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

7. Individen besvarar inte din fråga och du upplever inte att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

Nämnda punkter är det som jag närmast kommer att skriva om i detalj. Punkten 5. c är oerhört omfattande. Att verkligen kunna identifiera hur den konstruktiva kritiken, frågan, undran tas emot är viktigt. Allt som stannar kvar hos dig själv finns kvar hos dig själv.

Ta hand om er,

Manoredo

Att kräva besked eller åtgärd snabbt - men omständigheterna kräver inte besked eller åtgärd snabbt!

Hur väl tror du att du lyssnar på vad en person säger?

En relevant fråga i sammanhanget.

Hur ofta har du inte lyssnat på någon som säger något som skapar känslor hos dig som gör att det individen säger uppfattas som något annat än det som faktiskt sägs!

Om vi nu vänder på detta; Hur ofta tror du att du missat dubbelbetydelser, blivit manipulerad eller påverkad av en individ som genom det denne säger påverkar dina känslor så att du inte "kan", har möjlighet att lyssna på vad denne egentligen säger!

Det är endast i efterhand som du förstod eller förstår vad denna individ egentligen sade.

Om någon kräver eller vill få besked snabbt eller att en åtgärd ska vidtas snabbt innebär det att tidsramen för reflektion är liten.

Om någon kräver eller vill få ett omedelbart besked eller beslut eller åtgärd innebär det att tidsramen för reflektion är minimal, omedelbar.

Problemet i dessa båda fall, framförallt i det sistnämnda är att tidsaspekten gör att risken är stor att du så snart du fått kravet eller begäran eller önskan om ett omedelbart besked eller beslut eller ställningstagande fokuserar mer på vad du själv ska, bör svara och inte reflekterar alls på vad som faktiskt sades. Det som sägs sätts inte in i något perspektiv, eller sammanhang eller ens kopplas ihop med något annat som sagts tidigare av samma individ. Risken är stor att det inte kopplas ihop med något annat som har med det som sägs att göra.

När du då måste fatta beslut eller ta ställning kommer du att fatta beslut eller ta ställning till det som du tror att denna person säger och inte ens det - du kommer att fatta beslut eller ta ställning till vad du omedelbart "känner" - inte efter förnuft, analys av det som den andra säger.

Du tar ställning eller fattar ett beslut eller agerar utan att veta vad du tar ställning till, fattar ett beslut utan att veta grundförutsättningarna för ditt beslut, du agerar utan att du vet vad du agerar på. Du styrs av det du "känner", inte av förnuftet eller efter analys eller reflektion!

Kräver omständigheterna att besked, ställningstagande måste ges fort? Ja, naturligtvis är det så i vissa fall eller i många fall beroende på vad vi pratar om. Men ...

En individ som manipulerar vill dock få det mesta att gå fortare än vad omständigheterna kräver. Om du inte ställer dig frågan varför omständigheterna kräver ett snabbt besked, ställningstagande eller agerande utgår du från att omständigheterna är på ett visst sätt. Du reflekterar inte över anledningen till kravet på omedelbarhet eller varför någonting skall ske snabbt - du bara gör.

Om du bara gör, utan reflektion är du lätt att manipulera. Är detta provocerande att höra?

Ta hand om er,

Manoredo

Arbetsplatsen; Uppsamlingsinlägg i punktform med kortfattad förklaring.

Viktiga punkter för förståelse:

1. Avsaknaden av "förhållningsregler", eller dubbla "förhållningsregler".

Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna. Viktiga delar av arbetets utförande kommer vara "oklart".

2. Kontrollen ökar, förtroendet minskar.

Kontroll över verksamheten, kontroll över arbetets utförande eller arbetets utförande byts ut mot kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.

3. "Vattentäta skott" existerar.

Genom direkta och indirekta hot, belöningar och psykologiska faktorer tystnar alternativa kommunikationsvägar. Kommunikationvägar mellan grupper avbryts i vissa frågor, kommunikation mellan individer inom en grupp eller grupper på samma arbetsställe filtreras "vissa saker pratar man inte om", kommunikation mellan anställda och tidigare anställda "förbjuds" antingen uttalat eller outtalat.

4. "Locket på".

Företaget behandlar egna oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer, problem i stort med att tysta ned dessa - på alla nivåer inom företaget. Istället för att försöka lösa själva problemen attackeras följden (verkan) av de egna interna problemen med de beteenden som framgår av samliga tidigare inlägg (beskrivningen hur en "normaliserad" psykopat opererar).

5. Dubbla budskap.

Externt budskap är något helt annat än internt budskap. Internt försöker företaget att få anställda att tro på det externa budskapet. Det externa budskapet kommer av ett stort antal anställda att upplevas som en "lögn" eller mer eller mindre strida mot vad företaget egentligen gör, är och förhåller sig i primära frågor. Företaget är något annat än det utger sig för att vara. "Högt i tak" blir en slogan inom företaget även om alla vet att det inte förhåller sig så.

6. Människor påverkas.

Oundvikligen sker detta. Osäkerhet infinner sig, misstänksamheten ökar generellt, sjukskrivningar ökar, personalomsättningen ökar, omstruktureringar i ledningsgrupp, bland chefer och anställda byts ut i snabb takt, formella och informella makthierarkier blir flytande eller extremt hierarkiska, arbetsplatsens psykologiska klimat påverkar den enskilde psykiskt utanför arbetet. Du tänker inte på din arbetsprestation i sig, utan ditt arbete i förhållande till din chef, din arbetsprestation i förhållande till din kollega. Din arbetsprestation i förhållande till "förhållningsreglerna" på arbetsplatsen. Betydelsen av lojalitet inom företaget stärks och markeras tydligare.

Hur kan ett sådant klimat finnas eller skapas kanske någon undrar, medan andra kanske anser att det är en "normal" arbetsplats som beskrivs - det är ju så det ser ut på mängder av arbetsplatser idag och har alltid gjort, är det så?

Om det är en anställd eller en chef som uppvisar ett systematiskt beteende och ett agerande som beskrivs i tidigare inlägg på denna blogg blir konsekvenserna för företaget att en förändring i nämnda riktning (punkterna 1-6) påbörjas, antingen i en del av företaget, en grupp av individer eller successivt i olika grupper om det handlar om en chef.

Den grupp av individer som påverkas av den anställde kommer känslomässigt "känna" denna process. Under förutsättning att de vet vad de ska koncentrera sig på dvs.

De grupper som i formellt hänseende ska ledas av chefen kommer känslomässigt kunna "känna" denna process och kan identifiera att det finns "något problem" genom att använda förnuftet,information kring "egoism i ljuset av psykopati" när "känslan" börjar infinna sig och genom observation vad som händer med övriga individer i sin närhet och genom att fundera kring ovanstående punkter 1-6.

För företagets styrelse eller företagets ledningsgrupp eller chefens chef, eller chefer på samma nivå som individen eller den anställdes chef måste indikatorer på agerandet, beteendet hos en viss individ som beskrivs i denna blogg tas på allvar om det uppmärksammas.

De problem som en individ med denna karaktärsstörning skapar eller skapat är ingenting mot de problem som blir följden av att inte agera mot individen. Problemen kommer istället att öka.

Att "lägga locket på" internt är alltså ingen lösning på problemen utan en ökning av problemen. Genom att "lägga locket på" blir individerna delansvariga för de oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer som i första läget inte tillhörde dessa individer. Detta delansvar kommer att utnyttjas i senare skede av individen och tillslut om inte företaget agerar eller inte längre har kraft eller möjlighet att agera mot en individ kommer hela företaget att präglas av punkterna 1-6.

Ta hand om er,

Manoredo

Arbetsplatsen; indelningen - det generella del 2.

I föregående inlägg beskrevs problematiken från ett underifrån perspektiv - någon med formell makt i form av arbetsrättsliga styrmedel och med hjälp av lojalitetsprincipen använder den formella makten som det "normala" och använder det "normala" på det sätt jag tidigare beskrivit i bloggen.

I detta inlägg beskrivs problematiken från ett överifrån perspektiv. Chefer och ledning har här ett problem att de existerande förhållningsreglerna inte tillämpas av lägre chefer eller av "vanliga" anställda alternativt att händelser inträffar som "känns" märkliga. Naturligtvis måste ett visst beteende hos en person eller vissa situationer uppstå för att detta överhuvudtaget ska vara rimligt att agera på. Insikten, vem eller vad som är problemet måste först kunna identifieras.

Det är vid denna identifikation nödvändigt att tänka och reflektera utanför den formella makten, bortom arbetsrättsliga aspekter. Det är inte den potentiella individen du ska prata med i första läget - genom analogi till de som utsätts för den "normaliserade" psykopaten i ett parförhållande är det viktigt att bryta ned de "vattentäta skotten".

Det är inte individen som kommer ge vägledning - denna person kommer endast använda de grundläggande manipuleringsteknikerna (se psykopatens avsikt del 1-8).

Det är personerna runt denna individ som sitter på var sin del av pusselbiten för förståelse och insikt. Dessa individer som kan ge sin pusselbit befinner sig på olika nivåer, i olika grupper om det handlar om en lägre eller hög chef. I själva gruppen om det rör sig om en "vanlig" anställd som inte har tillräckligt mycket att göra med andra grupper inom företaget. Det är här du kommer upptäcka att de olika individerna inte kommer ha samma information om samma sak eller händelse utan du kommer att få en differentierad information om samma sak eller händelse som jag skrev i förra inlägget.

Vad du i praktiken måste göra är att "identifiera vad individen har för uppgift inom företaget och därefter följa de alternativa vägar internt eller externt som finns för att individen utåt sett och inom företaget ska kunna framstå som någon som utför just denna uppgift."

Ovanstående är nästan för enkelt, nästintill så det blir intetsägande tycker säkert en del. Eftersom ett stort antal exempel kommer att ges kommer ni förstå vad jag avser med ovannämnda markerade mening. Denna mening säger i praktiken allt.

Om ni gör detta kommer en struktur och ett tillvägagångsätt uppenbaras - ett mönster som inte är tillfälligt eller "normalt" utan systematiskt och "onormalt", i vissa fall synnerligen komplext och som utgör en stor fara för företaget/organisationen som sådant och samtliga individer som på något sätt har med denna individ att göra.

Ta hand om er,

Manoredo

Arbetsplatsen; indelningen - det generella.

Vid sidan av avsaknaden av förhållningsregler eller dubbla förhållningsregler och kontroll av individerna finns ytterligare en aspekt som är grundläggande - nämligen indelningen av en grupp i flera undergrupper utan att detta är motiverat.

Syftet med detta är att det skapar en hierarki av formell eller informell makt.

Ni märker att detta inlägg har fokus på ett underifrån perspektiv; ledning - chefer och nedåt. I senare inlägg kommer jag ta upp ett uppifrån perspektiv, dvs där problemet inte finns på chefsnivå utan där karaktärsstörningen finns som problem för just chefer och ledning.

I korthet och i klartext innebär denna formella eller informella hierarki att en chef med karaktärsstörningen har en legitim anledning att få information om de anställda - det rör sig om ett utnyttjande av existerande hierarkier för ett annat syfte än att leda verksamheten eller leda arbetsprocesser. Informationen om de anställda utnyttjas på det omvända sätt som denna blogg handlar om.

En högre chef kan använda en lägre chef till informationsinhämtning. En chef kan använda en individ som står högre i rang än en lägre genom att använda hierarkin som ett naturligt informationsflöde om individerna, inte om arbetet i sig.

Syftet som jag i tidigare inlägg behandlat "renas" och görs osynligt genom organisationens uppbyggnad. På detta sätt blir den "normaliserade" psykopatens agenda otydlig. De chefer som befinner sig på mellannivå är genom de arbetsrättsliga reglerna och lojalitetsplikten förpliktade att utföra och genomföra de förändringar och diktat som bestäms uppifrån. Informationsinhämtning av de anställda sker i stort genom andra och åtgärderna genomförs och vidtas genom mellanchefer eller andra anställda som utnyttjas. Mellanchefer och andra anställda kommer genom sina ageranden som endast följer av lojalitetsplikten och de arbetsrättsliga reglerna att genomföra det chefen vill få gjort. Syftet uppges till dessa att åtgärderna ligger i företagets intresse.

Det är här en annan typ av indelning pågår. De som den "normaliserade" psykopaten kan använda och de denne inte kan använda.

Tvärs igenom företaget går "osynliga" informationskanaler. De olika delarna av företaget eller gruppen får inte samma information om samma sak utan får differentierad information om samma sak.

De olika delarna hjälper den "normaliserade" psykopaten genom att inom de formella "förhållningsreglerna" få information om andra delar av företaget, arbete som skapas inom en del används av den "normaliserade" psykopaten att visa upp för en annan del, antingen arbete eller ideer som den "normaliserade" psykopaten framställer som arbete eller ideer denne själv skapat.

I själva verket är det inte chefen som gjort någonting, varken arbete eller nyskapande eller tillkomst av några ideer.

För de som fått insikt om karaktärsstörningen i ett förhållande tydliggör ofta betydelsen av "vattentäta skott" mellan olika delar av den "normaliserade" psykopatens omgivning och att det är detta som möjliggör psykopatens ageranden, manipulationer och lögner. Det är de "vattentäta skotten" som gör att insikten uteblir.

På en arbetsplats fungerar detta på samma sätt. De "vattentäta skotten" mellan olika delar av företaget eller inom en grupp och som rent naturligt följer av arbetsrättsliga regler och lojalitetsplikten medför att informationen från de individer som utsatts för den "normaliserade" psykopaten i ett parförhållande blir synnerligen viktigt att förstå även för de människor som arbetar med att komma tillrätta med problem på arbetsplatser i sin yrkesutövning men framförallt alla människor som överhuvudtaget befinner sig på en arbetsplats, i en grupp eller i en organisation.

I de fyra senaste inläggen i kombination med den generella beskrivningen av psykopati och den "normaliserade" psykopaten i samtliga tidiga inlägg på bloggen har grunden för kommande inlägg lagts. Härifrån blir det djuplodning. Vid sidan av denna djuplodning kommer jag ta upp betydelsen av att förstå de psykologiska aspekter som den "normaliserade" psykopaten använder som verktyg för att uppnå sina mål, vilket är ett stort område, samt dubbelbetydelser i språket och i ageranden.

Ta hand om er,

Manoredo

Kontrollen ökar! Förtroendet minskar!

I en grupp, ett företag eller i en organisation där kontrollen på individerna ökar innebär att förtroendet för individerna minskar.

Jag hoppas att ni ser detta i båda riktningarna. Detta är naturligtvis svårt att göra om du exempelvis utsatts för en chef, överordnad som du bedömer befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln eller om det skulle vara det motsatta - att du som chef, överordnad utsätts för en underlydande som du bedömer befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln.

För ett företag innebär detta att kontrollen inom företaget eller delar av företaget kan öka av olika anledningar:

1. Kontrollen måste öka pga att existerande problem finns inom gruppen, företaget, organisationen som kräver att kontrollen ökar.

2. Kontrollen baserar sig på ett imaginärt problem som inte existerar.

När kontrollen ökar skapas nya problem. Oavsett anledningen till den ökade kontrollen uppstår förtroendeproblem.

Observera att jag här inte talar om kontroll över verksamheten eller kontroll över arbetets utförande utan om kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.

Är det någon skillnad på dessa olika former av kontroll - svaret är definitivt ja. Denna skillnad är viktig att förstå.

Kontroll över verksamheten och kontroll över arbetets utförande är grundförutsättningen i ett företag och utgör naturligtvis det som är reglerat i lagar och avtal.

Kontroll över individerna är det inte.

Om du i en grupp, företag eller organisation börjar "känna" att den "normala" kontrollen övergår till kontroll över individerna i en grupp, företag eller organisation och inte själva arbetets utförande eller verksamheten kommer du börja reflektera - och det med rätta. Alternativt kommer du inte reflektera utan likställer kontroll över individerna med kontroll över verksamheten och kontroll över arbetets utförande.

Till detta återkommer jag i framtida inlägg.

Om man kopplar ihop föregående inlägg med detta inlägg får du följande:

Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna.

Håll isär kontroll över individerna i en grupp, företag eller organisation från kontroll över vad dessa individer skall utföra, genomföra i sin roll i gruppen, företaget eller organisationen.

Det sistnämnda är svårt. Det viktiga är att du är medveten om skillnaden så att du inte likställer dessa båda. För de som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln finns det ingen skillnad.

Manoredo