"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?
Det som är syftet här är att koncentrera sig på en sak, en händelse och tänka igenom denna händelse för att inte ha för många situationer, händelser och tankar samtidigt. Om du har för många tankar i kombination med en starkt negativ känsla är det svårt att överhuvudtaget förstå den negativa känslan eller dina egna tankar och risken är stor att den negativa känslan växer i intensitet och du agerar efter känslan.
Välj en "lättare" händelse innan du bestämmer dig för att koncentrera dig på en "svårare" händelse. Välj en konkret händelse som är lättidentifierad och som du känner ilska för, men som inte är för komplicerad och inte heller alltför känslomässigt starkt. "Vad är det du menar Manoredo, någonting som inte är alltför känslomässigt starkt? Vilket hån, du verkar inte förstå någonting om du skriver på det sättet?".
Det jag avser är alltså inte din situation generellt, utan en situation som inte är känslomässigt alltför stark. "Hur menar du nu, hur ska jag kunna fokusera på en situation, när min situation är som den är nu - det är inte mitt fel att jag känner och tänker som jag gör nu, det är inte mitt fel!". Du har naturligtvis helt rätt "det är inte ditt fel" men risken finns att det nu utgör ett problem.
Genom att koncentrera dig på detta sätt kan du ta en sak i taget - istället för att försöka bearbeta allt samtidigt - vilket förnuftsmässigt borde låta rimligt. Genom att lära dig att fokusera på detta sätt eller på något annat sätt kommer du kunna upptäcka att försöken att försöka förstå helheten är svårgreppbar vilket bara förstärker de negativa känslorna eftersom “allt” inte är greppbart och kan inte behandlas samtidigt.
Om man bygger något sätter man ihop delar till en helhet, man skapar inte en helheten utan att förstå delarna.
Om tankar göder känslor och du känner känslorna kommer nya tankar uppstå p g a känslorna. Om helheten försöker greppas kommer helheten att skapa känslor och tankar som i sin tur skapar tankar som skapar känslor osv. Genom att fokusera på en liten del har du möjlighet att för dig själv förstå denna del, gå över till nästa del och gör likadant, bind ihop det du tror du ha förstått så att dessa två delar blir en del osv. Fördelarna med detta “metod” är dels att du för dig själv kan förstå delar, dels genom koncentrationen hålla känslorna för helheten stången.
På liknande sätt som det är viktigt att ta del av andras berättelser och erfarenheter, läsa om karaktärsstörningarna för att kunna sätta in sina egna erfarenheter, sina egna upplevelser i någonting som blir mer greppbart är det möjligt att kunna bearbeta det du varit med om genom att fokusera på en situation, en händelse och applicera det du har förstått om karaktärsstörningen på denna enda situation eller händelse.
Syftet är alltså att applicera det du har förstått om karaktärsstörningen på en händelse, en situation. Använda kunskapen om karaktärsstörningen i dina tankar när du tänker på en händelse, en situation.
Alltså inte i första läget tänka på händelsen, situationen och känna vad du känner för individen, händelsen, situationen utan tänka på karaktärsstörningen eller delar av denna, (obs inte på “individen nära centrum av den egoistiska cirkeln”) genom händelsen, situationen. Det är på detta sätt du har möjlighet att minska känslorna för händelsen, situationen i sig och intensiteten av tankarna och känslorna kommer att minska. Det är när intensiteten av tankarna och känslorna har minskat en aning som du har möjlighet att analysera händelsen, situationen i sig.
Detta är väl inte den positiva psykologin? Nä, det är det inte - det är fortfarande en metod att “bearbeta” helheten genom bearbetning av tillräckligt små delar av helheten för att helheten efterhand ska kunna bli greppbar för dig.
Vad är det den positiva psykologin då ska göra för att kunna balansera upp dina erfarenheter eller den situation du befinner dig i och för att du ska “orka” fokusera på en händelse, situation som inte är positiv och kunna hantera helheten i din situation.
Det fungerar på exakt samma sätt som ovan - det är en “metod“.
Metoden består i att koncentrera sig eller tänka på en sak - du övar dig att riktar din uppmärksamhet dit du vill.
Välj en händelse, situation som du kan se framför dig. Du har sett någon som uppenbart bryr sig om andra människor och gör någonting för någon annan människa. Det behöver inte vara något heroiskt, endast en händelse, en situation som du uppfattar som genuin och som du förstår gjordes spontant, utan att denna någon överhuvudtaget “ville ha något tillbaka”, det ska inte finnas ett uns av möjlighet att någon gjorde något för att framstå i positiv dager av omgivningen utan endast att denne gjorde det spontant - agerandet måste alltså ha skett som en följd av att det positiva kom inifrån den individ du väljer. Tänk på en sådan händelse eller leta efter en sådan händelse, en självupplevd sådan!
Vad har detta med karaktärsstörningen att göra?
Detta har ingenting med själva karaktärsstörningen att göra - det har med de som utsätts eller utsatts för karaktärsstörningen att göra, vilket är det som är viktigt.
Varför jag än så länge inte skriver mer om positiva saker på bloggen istället för att skriva om “egoism i ljuset av psykopati beror på att de som utsätts för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln knappast är i ett läge där det är rimligt att uppmuntra till i sammanhanget “absurda” (för den drabbade) positiva tankar, risken är stor att det snarare får motsatt effekt - det är att minska intensiteten av de negativa tankarna på något sätt som enligt min uppfattning är det steg som är viktigt för att kunna hantera de negativa tankarna och för att i sin tur kunna agera om nödvändigt på ett sätt som individer i närheten av det egoistiska cirkeln har svårt att hantera. Se det som en aktiv försvarsstrategi och inte en passiv.
De som drabbas eller drabbats av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln (eller lightversionen, ett manipulerande beteende “egoism i ljuset av psykopati”) kommer för att försöka förstå vad de utsatts eller utsätts för, utsätta sig själv för ytterligare negativa tankar bara genom att läsa om karaktärsstörningarna, eller tänka på ett manipulerande beteende (vilket är steget att försöka förstå sina egna upplevelser) - detta är oundvikligt om man inte helt enkelt förtränger sina egna erfarenheter och tankar (i praktiken sin egen insikt). Om ingenting mildrar den effekt detta får på ens egen tankeverksamhet är risken stor att dessa tankar eller liknande tankar leder till att man ser världen och livet i ett negativt ljus och agerar därefter.
Det är därför det är viktigt, enligt min uppfattning, att balansera den negativa psykologin med den positiva psykologin. Det handlar om att gå tillbaka till att vissa egenskaper är uppbyggande och vissa egenskaper är nedbrytande både generellt och för dig själv. Vissa egenskaper är positiva och andra är negativa. Gör inte de nedbrytande egenskaperna till "bra egenskaper" och de uppbyggande egenskaperna till "dåliga egenskaper".
Ta hand om er,
Manoredo
Visar inlägg med etikett problemlösning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett problemlösning. Visa alla inlägg
måndag 15 februari 2010
fredag 12 februari 2010
Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - del 2.
Föregående inlägg ska inte tolkas som att jag ger rådet "det som hänt har hänt - gå vidare" utan snarare "det som hänt har hänt, förstå det som hänt, och införliva det som hänt när du går vidare".
Vad är syftet med ovanstående?
Syftet är att reflektera och uppmärksamma det som hänt, förstå det som hänt, använda det som hänt till att uppmärksamma det som händer nu.
Jag hoppas att ni förstår varför de juridiska aspekterna inte är lämpliga att ta upp innan "problemet" är identifierat. Det skulle innebära att agera på något sätt, utan att veta vad som är problemet. När väl "problemet" är identifierat och innehållet i den positiva psykologin kan balansera upp den negativa psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett sätt som är nödvändigt för att kunna agera på lämpligt sätt.
För vissa uppfattas detta inlägg och föregående inlägg säkert som förnuftigt, men inte genomförbart. Andra kanske uppfattar detta inlägg som "helt onormalt" och främmande. "Du känner inte till min situation, om du hade varit i min situation hade du nog förstått att det är omöjligt". Ni har helt rätt, jag är inte i er situation. Jag kan omöjligen förstå exakt hur er situation ser ut. Den som säger att "jag förstår exakt hur du känner dig och vad du tänker" har knappast förstått någonting. Det är bara du själv som kan veta exakt hur du känner dig och exakt vad du tänker och hur du tänker och vad du är i för situation. Det är det som är själva poängen i det hela. Det är endast du själv som kan "lära dig" hur du "känner" och tänker, hur du tänker och uppfattar din situation.
"Oh, nej inte det där med positivt tänkande i en situation som är så långt ifrån positiv man kan tänka sig". Detta har ingenting med positivt tänkande att göra! Det har ingenting med "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" att göra.
Enligt min uppfattning är det inte positivt tänkande det handlar om - det handlar i första läget om att identifiera problemet- att själv (eller med hjälp av andra) möta sina tankar och känslor.
Iden om "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" är bortträngning av den "negativa tanken". Det som är det primära är att kunna identifiera när en negativ tanke uppstår och identifiera vad följden blir av den negativa tanken. Kan du identifiera när en negativ tanke uppstår och följa denna negativa tanke kommer denna negativa tanke att till en början ha en oerhörd intensitet och styrka. Om du "känner" att detta blir övermäktigt ska du direkt tränga bort den negativa tanken och söka hjälp och inte fortsätta själv.
Du kommer märka att den negativa tanken skapar oerhörda påfrestningar i form av negativa känslor såsom hat och vrede. Det är detta en individ i centrum av den egoistiska cirkeln använder för att få "rätt" reaktioner från dig. Det är när du agerar ut dessa negativa tankar och de känslor som oundvikligen följer på tanken som du kan bli styrd att visa de reaktioner individen i centrum av den egoistiska cirkeln vill att du ska visa och agera utifrån.
Denna negativa tanke kommer successivt att få en lägre intensitet, tills den slutligen har bearbetats så mycket att när väl samma negativa tanke kommer upp kan du lätt identifiera den och den förlorar i sin styrka. Det är först när du "blir av" med intensiteten i den negativa tanken som du kan börja förstå den negativa tanken och konstruktivt kan börja behandla den negativa tanken. Den negativa tankens följder i form av känslor kommer minska i intensitet och du kommer själv kunna välja hur du ska agera.
"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?
Ta hand om er,
Manoredo
Vad är syftet med ovanstående?
Syftet är att reflektera och uppmärksamma det som hänt, förstå det som hänt, använda det som hänt till att uppmärksamma det som händer nu.
Jag hoppas att ni förstår varför de juridiska aspekterna inte är lämpliga att ta upp innan "problemet" är identifierat. Det skulle innebära att agera på något sätt, utan att veta vad som är problemet. När väl "problemet" är identifierat och innehållet i den positiva psykologin kan balansera upp den negativa psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett sätt som är nödvändigt för att kunna agera på lämpligt sätt.
För vissa uppfattas detta inlägg och föregående inlägg säkert som förnuftigt, men inte genomförbart. Andra kanske uppfattar detta inlägg som "helt onormalt" och främmande. "Du känner inte till min situation, om du hade varit i min situation hade du nog förstått att det är omöjligt". Ni har helt rätt, jag är inte i er situation. Jag kan omöjligen förstå exakt hur er situation ser ut. Den som säger att "jag förstår exakt hur du känner dig och vad du tänker" har knappast förstått någonting. Det är bara du själv som kan veta exakt hur du känner dig och exakt vad du tänker och hur du tänker och vad du är i för situation. Det är det som är själva poängen i det hela. Det är endast du själv som kan "lära dig" hur du "känner" och tänker, hur du tänker och uppfattar din situation.
"Oh, nej inte det där med positivt tänkande i en situation som är så långt ifrån positiv man kan tänka sig". Detta har ingenting med positivt tänkande att göra! Det har ingenting med "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" att göra.
Enligt min uppfattning är det inte positivt tänkande det handlar om - det handlar i första läget om att identifiera problemet- att själv (eller med hjälp av andra) möta sina tankar och känslor.
Iden om "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" är bortträngning av den "negativa tanken". Det som är det primära är att kunna identifiera när en negativ tanke uppstår och identifiera vad följden blir av den negativa tanken. Kan du identifiera när en negativ tanke uppstår och följa denna negativa tanke kommer denna negativa tanke att till en början ha en oerhörd intensitet och styrka. Om du "känner" att detta blir övermäktigt ska du direkt tränga bort den negativa tanken och söka hjälp och inte fortsätta själv.
Du kommer märka att den negativa tanken skapar oerhörda påfrestningar i form av negativa känslor såsom hat och vrede. Det är detta en individ i centrum av den egoistiska cirkeln använder för att få "rätt" reaktioner från dig. Det är när du agerar ut dessa negativa tankar och de känslor som oundvikligen följer på tanken som du kan bli styrd att visa de reaktioner individen i centrum av den egoistiska cirkeln vill att du ska visa och agera utifrån.
Denna negativa tanke kommer successivt att få en lägre intensitet, tills den slutligen har bearbetats så mycket att när väl samma negativa tanke kommer upp kan du lätt identifiera den och den förlorar i sin styrka. Det är först när du "blir av" med intensiteten i den negativa tanken som du kan börja förstå den negativa tanken och konstruktivt kan börja behandla den negativa tanken. Den negativa tankens följder i form av känslor kommer minska i intensitet och du kommer själv kunna välja hur du ska agera.
"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?
Ta hand om er,
Manoredo
tisdag 9 februari 2010
Den positiva psykologin är nödvändig som motpol!
I mitten av november 2009 skrev jag två inlägg om Kognitiv psykologi och betydelsen av den positiva psykologin. Syftet var att förmedla någonting som jag personligen tror är viktigt och det är att balansera den insikt du har med något positivt.
När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.
Om du läser och reflekterar kring den positiva psykologin anlägger du kanske ytterligare ett synsätt kring karaktärsstörningen.
I inlägget "Den egoistiska cirkeln" från den 28 augusti 2009 skrev jag att beskrivningen naturligtvis är helt felaktig ur en mängd aspekter. En av dessa aspekter är att de individer som befinner sig helt i centrum av den egoistiska cirkeln knappast har ett ego i egentlig mening. Kort sagt: De vet inte alls vilka de är! och de har inte ens möjligheten att bygga upp ett ego!
Enligt min uppfattning har de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln kommit så långt bort från sig själva att det enda de gör är att utåt sett skapar en chimär av "normalitet". De har skapat ett eller flera artificiella egon utan någon grund överhuvudtaget att stå på. Avsaknaden av empati skapar en tom tillvaro, ensamhet oavsett om denne befinner sig i närheten av andra individer eller inte.
Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas en chimär av "normalitet" och bygger upp ett ego och en tro på att det som syns utåt är den man är. Dessa har vänt fokus - från vilka de själva egentligen är, till vilka de själva vill uppfattas vara av andra. Vad är detta för perspektiv?
Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas ett mer "sunt" förhållande mellan vilka de själva är och vilka de själva vill uppfattas vara av andra.
Den positiva psykologin har som syfte att vända på någonting - under allt för lång tid har fokus varit för psykologin att endast identifiera karaktärsdrag och karaktärsstörningar eller karaktärsdrag som "försvårar" eller "omöjliggör" möjligheterna att samhällen eller i mindre skala företag, grupper, organisationer, familjer, förhållanden kan utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.
Den positiva psykologin står för vetenskapen bakom styrkor och personlighetsdrag som gör det möjligt för individer och samhällen, företag, grupper, organisationer, familjer och förhållanden att utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.
När samhällen, företag, grupper, organisationer ser karaktärsdrag och karaktärsstörningar som bra och eftersträvansvärda egenskaper, styrkor kommer successivt följderna av detta att bli tydliga - det fungerar helt enkelt inte. Här finns risken att ni tror att jag börjar tjata om partipolitik eller något annat. Det gör jag inte - jag kommer hålla mig till egoism.
Att sträva efter att vara någonting som man inte är låter för de flesta rimligen märkligt om man reflekterar över det, problemet är att ingen har "tid" att reflektera över det. Det "normala" är att inte reflektera. Är det bättre att reflektera eller att inte reflektera?
Ställ dig själv denna fråga:
Vad är det du agerar på eller tänker på om du inte vet vad du agerar eller tänker på?
Är det inte bättre att veta varför man agerar på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt än att "bara göra" på något sätt.
Att den positiva psykologin kommer med stormsteg är naturligtvis endast positivt.
I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrev jag att jag har ett buddhistiskt synsätt. Eftersom Buddhismen lätt missuppfattas eftersom den "förstås" utifrån ett västerländskt perspektiv och därmed missförstås är det naturligtvis enklare att läsa om den positiva psykologin ur ett västerländskt perspektiv. Innehållet är lättare att ta till sig. Detsamma gäller västerländsk mindfulness (uppmärksam närvaro) och meditation generellt.
Jag hoppas inte att mina inlägg härifrån och framåt kommer bli obegripliga för läsaren. En bloggare som skriver om "egoism i ljuset av psykopati" utifrån ett juridiskt och buddhistiskt perspektiv kanske inte blir "enkelt" eftersom det knappast är det mest "normala".
Den juridiska delen har av naturliga skäl fått stå tillbaka för psykologiska aspekter och identifikation av ett "onormalt" beteende men kommer mer och mer att införlivas på bloggen. Anledningen till att fokusera på identifikationen av karaktärsstörningen och ställa denna karaktärsstörning som egoismens yttersta gräns har naturligtvis syftet att identifiera "problemet". Delar av problemet om än i lightversion går naturligtvis att hitta överallt och det är ju helt "normalt", inte sant?
Ta hand om er,
Manoredo
När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.
Om du läser och reflekterar kring den positiva psykologin anlägger du kanske ytterligare ett synsätt kring karaktärsstörningen.
I inlägget "Den egoistiska cirkeln" från den 28 augusti 2009 skrev jag att beskrivningen naturligtvis är helt felaktig ur en mängd aspekter. En av dessa aspekter är att de individer som befinner sig helt i centrum av den egoistiska cirkeln knappast har ett ego i egentlig mening. Kort sagt: De vet inte alls vilka de är! och de har inte ens möjligheten att bygga upp ett ego!
Enligt min uppfattning har de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln kommit så långt bort från sig själva att det enda de gör är att utåt sett skapar en chimär av "normalitet". De har skapat ett eller flera artificiella egon utan någon grund överhuvudtaget att stå på. Avsaknaden av empati skapar en tom tillvaro, ensamhet oavsett om denne befinner sig i närheten av andra individer eller inte.
Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas en chimär av "normalitet" och bygger upp ett ego och en tro på att det som syns utåt är den man är. Dessa har vänt fokus - från vilka de själva egentligen är, till vilka de själva vill uppfattas vara av andra. Vad är detta för perspektiv?
Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas ett mer "sunt" förhållande mellan vilka de själva är och vilka de själva vill uppfattas vara av andra.
Den positiva psykologin har som syfte att vända på någonting - under allt för lång tid har fokus varit för psykologin att endast identifiera karaktärsdrag och karaktärsstörningar eller karaktärsdrag som "försvårar" eller "omöjliggör" möjligheterna att samhällen eller i mindre skala företag, grupper, organisationer, familjer, förhållanden kan utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.
Den positiva psykologin står för vetenskapen bakom styrkor och personlighetsdrag som gör det möjligt för individer och samhällen, företag, grupper, organisationer, familjer och förhållanden att utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.
När samhällen, företag, grupper, organisationer ser karaktärsdrag och karaktärsstörningar som bra och eftersträvansvärda egenskaper, styrkor kommer successivt följderna av detta att bli tydliga - det fungerar helt enkelt inte. Här finns risken att ni tror att jag börjar tjata om partipolitik eller något annat. Det gör jag inte - jag kommer hålla mig till egoism.
Att sträva efter att vara någonting som man inte är låter för de flesta rimligen märkligt om man reflekterar över det, problemet är att ingen har "tid" att reflektera över det. Det "normala" är att inte reflektera. Är det bättre att reflektera eller att inte reflektera?
Ställ dig själv denna fråga:
Vad är det du agerar på eller tänker på om du inte vet vad du agerar eller tänker på?
Är det inte bättre att veta varför man agerar på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt än att "bara göra" på något sätt.
Att den positiva psykologin kommer med stormsteg är naturligtvis endast positivt.
I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrev jag att jag har ett buddhistiskt synsätt. Eftersom Buddhismen lätt missuppfattas eftersom den "förstås" utifrån ett västerländskt perspektiv och därmed missförstås är det naturligtvis enklare att läsa om den positiva psykologin ur ett västerländskt perspektiv. Innehållet är lättare att ta till sig. Detsamma gäller västerländsk mindfulness (uppmärksam närvaro) och meditation generellt.
Jag hoppas inte att mina inlägg härifrån och framåt kommer bli obegripliga för läsaren. En bloggare som skriver om "egoism i ljuset av psykopati" utifrån ett juridiskt och buddhistiskt perspektiv kanske inte blir "enkelt" eftersom det knappast är det mest "normala".
Den juridiska delen har av naturliga skäl fått stå tillbaka för psykologiska aspekter och identifikation av ett "onormalt" beteende men kommer mer och mer att införlivas på bloggen. Anledningen till att fokusera på identifikationen av karaktärsstörningen och ställa denna karaktärsstörning som egoismens yttersta gräns har naturligtvis syftet att identifiera "problemet". Delar av problemet om än i lightversion går naturligtvis att hitta överallt och det är ju helt "normalt", inte sant?
Ta hand om er,
Manoredo
måndag 1 februari 2010
"Stalking"- beteende från en individ i centrum av den egoistiska cirkeln
Om ett "stalking" - beteende uppkommer, uppstår en situation som mer eller mindre kan likställas med de som drabbas i en parrelation av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln, då är följande viktigt enligt min uppfattning, något som kommer beskrivas detaljerat senare på bloggen:
1. Dokumentera i försvarssyfte, dvs allt som individen gör dokumenteras.
2. Hota inte - det behövs inte. Individen är helt medveten om det generella hotet - att bli upptäckt. Hotet ligger så att säga i sakens natur då hotet består i att den "normaliserade" psykopaten inte ska upptäckas som "onormal" och kriminell. Därför är allt ett hot mot dennes "självbild", (observera citattecknena) och det behövs inget uttalat hot.
3. Genom att hålla dig lugn kommer individen i centrum av den egoistiska cirkeln att behöva öka hoten och kränkningarna och manipulationerna. När så sker blir dessa tydligare och tydligare. Syftet från individen är att du ska bli psykiskt påverkad och agera på dessa hot, kränkningar och manipulationer och agera på dessa (se tidigare inlägg på denna blogg)- gärna mot andra (andra individer eller myndigheter). Gör inte det! och bli inte det!
4. Vad "ingen reaktion" på hot, kränkningar och manipulationer innebär för den "normaliserade" psykopaten är att "hotet" blir än mer verkligt. Det blir tydligt att du har förstått att det är ingen mening att agera på hoten, kränkningarna och manipulationerna. Jag hoppas att ni ser rundgången i det hela. Utan att du gör något uppfattas du som ett hot av individen, för att se till att du inte utgör ett hot måste denne få dig själv att framstå som "psykiskt sjuk", psykopat, rättshaverist, kriminell, så att ingen ska ta dina "anklagelser" på allvar, endast på detta sätt utgör du inget hot. Jag hoppas att ni märker hur omvänt detta "tankesätt" är. Detta "tankesätt" är rent logiskt och inte logiskt känslomässigt, som jag beskrev i föregående inlägg.
Det rent logiska ovan kommer blir fel när individen inte får den tänkta "normala" reaktionen tillbaka. Glöm inte bort att under förutsättning att det rör sig om en "normaliserad" psykopat är det enda som sätter gränser för den "normaliserade" psykopaten är att just uppfattas som "normal" och inte kriminell. Det du genom att hålla dig lugn egentligen förmedlar till den "normaliserade" psykopaten är att denne förstår att du vet hur det ligger till och i själva det generella hotet som du inte ens behöver förmedla till individen, utan ligger i själva situationens natur, är i praktiken följande hot "Fortsätter du - kommer du inte längre uppfattas som "normal" av din omgivning".
Den "normaliserade" psykopaten inser att den som håller sig lugn kommer agera med kraftiga juridiska medel med hjälp av rättsapparaten gentemot individen om något blir tillräckligt tydligt, samt successivt utöka förståelsen hos andra individer för varje gång individen indirekt eller direkt hotar, kränker eller försöker påverka dig. För en individ i centrum av den egoistiska cirkeln betraktas du som ett "objekt". Eftersom den "normaliserade" psykopaten har andra "objekt" får du denna individ att inse att om individen fortsätter kommer individen att förlora även andra "objekt" eller något annat denne kontrollerar. Det är i praktiken detta "hot" som individen i centrum av den egoistiska cirkeln kommer att logiskt bedöma och som styr dennes handlande.
Därför är dokumentation och allt som utgör bevis viktigt. Det är därför det är viktigt att inte vända på syftet med lagregler som syftar till att skydda individer från integritetskränkningar. Det är inte du som kränker någon annan, det är någon annan som kontinuerligt kränker dig och det är du som i försvarssyfte dokumenterar och samlar bevis.
Jag hoppas att ovanstående blev tillräckligt tydligt.
Ta hand om er,
Manoredo
1. Dokumentera i försvarssyfte, dvs allt som individen gör dokumenteras.
2. Hota inte - det behövs inte. Individen är helt medveten om det generella hotet - att bli upptäckt. Hotet ligger så att säga i sakens natur då hotet består i att den "normaliserade" psykopaten inte ska upptäckas som "onormal" och kriminell. Därför är allt ett hot mot dennes "självbild", (observera citattecknena) och det behövs inget uttalat hot.
3. Genom att hålla dig lugn kommer individen i centrum av den egoistiska cirkeln att behöva öka hoten och kränkningarna och manipulationerna. När så sker blir dessa tydligare och tydligare. Syftet från individen är att du ska bli psykiskt påverkad och agera på dessa hot, kränkningar och manipulationer och agera på dessa (se tidigare inlägg på denna blogg)- gärna mot andra (andra individer eller myndigheter). Gör inte det! och bli inte det!
4. Vad "ingen reaktion" på hot, kränkningar och manipulationer innebär för den "normaliserade" psykopaten är att "hotet" blir än mer verkligt. Det blir tydligt att du har förstått att det är ingen mening att agera på hoten, kränkningarna och manipulationerna. Jag hoppas att ni ser rundgången i det hela. Utan att du gör något uppfattas du som ett hot av individen, för att se till att du inte utgör ett hot måste denne få dig själv att framstå som "psykiskt sjuk", psykopat, rättshaverist, kriminell, så att ingen ska ta dina "anklagelser" på allvar, endast på detta sätt utgör du inget hot. Jag hoppas att ni märker hur omvänt detta "tankesätt" är. Detta "tankesätt" är rent logiskt och inte logiskt känslomässigt, som jag beskrev i föregående inlägg.
Det rent logiska ovan kommer blir fel när individen inte får den tänkta "normala" reaktionen tillbaka. Glöm inte bort att under förutsättning att det rör sig om en "normaliserad" psykopat är det enda som sätter gränser för den "normaliserade" psykopaten är att just uppfattas som "normal" och inte kriminell. Det du genom att hålla dig lugn egentligen förmedlar till den "normaliserade" psykopaten är att denne förstår att du vet hur det ligger till och i själva det generella hotet som du inte ens behöver förmedla till individen, utan ligger i själva situationens natur, är i praktiken följande hot "Fortsätter du - kommer du inte längre uppfattas som "normal" av din omgivning".
Den "normaliserade" psykopaten inser att den som håller sig lugn kommer agera med kraftiga juridiska medel med hjälp av rättsapparaten gentemot individen om något blir tillräckligt tydligt, samt successivt utöka förståelsen hos andra individer för varje gång individen indirekt eller direkt hotar, kränker eller försöker påverka dig. För en individ i centrum av den egoistiska cirkeln betraktas du som ett "objekt". Eftersom den "normaliserade" psykopaten har andra "objekt" får du denna individ att inse att om individen fortsätter kommer individen att förlora även andra "objekt" eller något annat denne kontrollerar. Det är i praktiken detta "hot" som individen i centrum av den egoistiska cirkeln kommer att logiskt bedöma och som styr dennes handlande.
Därför är dokumentation och allt som utgör bevis viktigt. Det är därför det är viktigt att inte vända på syftet med lagregler som syftar till att skydda individer från integritetskränkningar. Det är inte du som kränker någon annan, det är någon annan som kontinuerligt kränker dig och det är du som i försvarssyfte dokumenterar och samlar bevis.
Jag hoppas att ovanstående blev tillräckligt tydligt.
Ta hand om er,
Manoredo
Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 8.
I del 6 skrev jag följande:
1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.
2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).
Dessa punkter utgör förutsättningar för att överhuvudtaget kunna "förstå" hur du ska kunna agera själv utan att skadas av individen. Du måste veta hur den andre individen beter sig och påverkar andra och dig själv för att veta hur du ska agera.
Observera att detta har ingenting med hur du bör agera när det står klart att individen befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln. Då har du redan gjort din egen "diagnos" som du måste hålla dig till.
Manoredo
1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.
2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).
Dessa punkter utgör förutsättningar för att överhuvudtaget kunna "förstå" hur du ska kunna agera själv utan att skadas av individen. Du måste veta hur den andre individen beter sig och påverkar andra och dig själv för att veta hur du ska agera.
Observera att detta har ingenting med hur du bör agera när det står klart att individen befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln. Då har du redan gjort din egen "diagnos" som du måste hålla dig till.
Manoredo
onsdag 27 januari 2010
Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del. 6
I de senaste inläggen har jag beskrivit något som enligt min uppfattning är betydelsefullt när du fått insikt om att en individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra.
Det som är viktigt är naturligtvis inte att ställa just de frågor jag skrivit i dessa inlägg och besvara dessa - ställ dina egna frågor. Det som är syftet är att du med "nya ögon" ska kunna "se på" individen nära centrum av den egoistiska cirkeln, arbetsplatsen som helhet och "se på" de individer som befinner sig där. Använd dina känslor och analytiska förmåga och uppfatta stämningar och hur andra mår och upplever "arbetsplatsen", helt enkelt förstå vad som pågår innan du väljer att agera.
Kort sagt: Om det rör sig om en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln kommer du upptäcka inte bara hur denna individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra (egenskaper som tillhör denna individ), utan också hur individen påverkar dig själv och andra.
Det är hur individen genom sina handlingar påverkar dig själv och andra som är det du bör fundera över när insikten om det manipulativa systematiska beteendet har uppmärksammats. Risken om du istället fokuserar på individen med det systematiska manipulativa beteendet är att du drivs av den kraft som uppkommer genom din vilja att "ge igen" alternativt uppmärksamma individen på att du har förstått att denne manipulerar. Försök undvika dessa båda när insikten infunnit sig.
1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.
2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).
Om du istället "ger igen" eller uppmärksammar individen på att du förstått att denne manipulerar är risken stor att följande sker:
1. Du agerar mot individen med det du vet, uppträder på ett sätt som individen "känner igen" och som är "normalt" rent känslomässigt. Du agerar alltså på ett "normalt" sätt, vilket blir felaktigt om individen befinner sig tillräckligt långt in i den egoistiska cirkeln.
2. När du agerar kommer du uppleva något av de gensvar som jag i ett stort antal inlägg har försökt att beskriva så utförligt som möjligt.
3. Risken finns att du börjar tveka om din egen insikt.
forts. följer
Manoredo
Det som är viktigt är naturligtvis inte att ställa just de frågor jag skrivit i dessa inlägg och besvara dessa - ställ dina egna frågor. Det som är syftet är att du med "nya ögon" ska kunna "se på" individen nära centrum av den egoistiska cirkeln, arbetsplatsen som helhet och "se på" de individer som befinner sig där. Använd dina känslor och analytiska förmåga och uppfatta stämningar och hur andra mår och upplever "arbetsplatsen", helt enkelt förstå vad som pågår innan du väljer att agera.
Kort sagt: Om det rör sig om en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln kommer du upptäcka inte bara hur denna individ på ett systematiskt sätt manipulerar och ljuger och skyller över ansvaret på andra (egenskaper som tillhör denna individ), utan också hur individen påverkar dig själv och andra.
Det är hur individen genom sina handlingar påverkar dig själv och andra som är det du bör fundera över när insikten om det manipulativa systematiska beteendet har uppmärksammats. Risken om du istället fokuserar på individen med det systematiska manipulativa beteendet är att du drivs av den kraft som uppkommer genom din vilja att "ge igen" alternativt uppmärksamma individen på att du har förstått att denne manipulerar. Försök undvika dessa båda när insikten infunnit sig.
1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.
2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).
Om du istället "ger igen" eller uppmärksammar individen på att du förstått att denne manipulerar är risken stor att följande sker:
1. Du agerar mot individen med det du vet, uppträder på ett sätt som individen "känner igen" och som är "normalt" rent känslomässigt. Du agerar alltså på ett "normalt" sätt, vilket blir felaktigt om individen befinner sig tillräckligt långt in i den egoistiska cirkeln.
2. När du agerar kommer du uppleva något av de gensvar som jag i ett stort antal inlägg har försökt att beskriva så utförligt som möjligt.
3. Risken finns att du börjar tveka om din egen insikt.
forts. följer
Manoredo
måndag 25 januari 2010
Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 5.
Detta inlägg handlar om att "medvetet uppmärksamma andra i individens omgivning parallellt med introspektion" och är mycket generell till sitt innehåll.
Syftet är dels att få en överblick över hur övriga individer som finns eller funnits i individens omgivningen uppfattar eller uppfattat individen, dels få en överblick av hur andra individer i omgivningen beter sig och hur de mår.
Vad du, enligt min uppfattning kan göra är att gå igenom följande generella frågor för dig själv:
1. Hur är stämningen på arbetsplatsen? Försök vara så precis som möjligt genom att sätta "känslor" på stämningen.
2. Förändras stämningen beroende på om individen som uppvisat det systematiska manipulativa beteendet är närvarande. På vilket sätt uppfattar du denna stämning?
2. Får du indikationer från andra att det är en skillnad i stämningen på arbetsplatsen när individen som uppvisat det systematiska manipulativa beteendet inte är närvarande? På vilket sätt? och hur stor bedömer du skillnaden vara?
3. Har du fått indikationer från andra att de anser att individen har ett mycket stort kontrollbehov, inte nödvändigtvis på själva arbetet utan utifrån perspektivet "veta vad alla gör, alltså mer information om själva individerna".
Enligt min uppfattning kan en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln inte "känna av" en stämning på arbetsplatsen mer än efter en medveten kognitiv analys av kroppsspråk och ansiktsuttryck samt ord (pga avsaknad av empati). Eftersom "stämningen" på arbetsplatsen har stor betydelse för alla individer med empati kan dessa individer "känna" stämningen och berörs av "stämningen" antingen medvetet eller omedvetet.
En individ i centrum av den egoistiska cirkeln berörs inte av denna stämning och kan alltså "hantera" denna brist på två sätt om denna av någon anledningen vill kontrollera något eller någon, eller om det rör sig om en chef - kontrollera de som befinner sig i dennes omgivning. Antingen "struntar" denne helt i denna brist, eller så behöver en sådan individ någon eller några som med ord förklarar hur andra människor mår och hur stämningen är inom en grupp. Fundera i detta läge på hur individen förhåller sig till denna för andra individer viktiga fråga.
När du bedömer att du kan svara på ovanstående generella frågor, gå över till de mer detaljerade, men "enklare" rent objektiva frågorna.
1. Har det varit stor omsättning av individer som befunnit sig í närheten av individen du uppmärksammat det systematiska manipulativa beteendet på?
2. Vilka var dessa individer enligt din uppfattning, vad hade de för funktion, vilka arbetsuppgifter hade de och hur var de till sin personlighet?
3. Har det vid något tillfälle blivit en "ketchupeffekt" på arbetsplatsen, en individ slutar - flera slutar ungefär samtidigt, eller kort efter varandra. Denna "ketchupeffekt" kan naturligtvis ha en "normal" anledning. I "normala" fall handlar det rimligen om att om en individ slutar börjar människor att reflektera över sina liv och funderar i termerna "Jag måste nog vidare - uppleva andra saker, göra andra saker med mitt liv osv". Men, vad är den "onormala" anledningen?
4. Vid de tillfällen någon har lämnat arbetsplatsen försök tänka tillbaka på dessa tillfällen och på hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln "förklarade" anledningen till detta på eller inte förklarade anledningen på? Analysera denna anledning utifrån din egen uppfattning av individen som lämnat arbetsplatsen. Ni märker, hoppas jag att huruvida individen som du identifierat är chef eller medarbetare till dig saknar betydelse i ovanstående fall.
forts. följer,
Manoredo
Syftet är dels att få en överblick över hur övriga individer som finns eller funnits i individens omgivningen uppfattar eller uppfattat individen, dels få en överblick av hur andra individer i omgivningen beter sig och hur de mår.
Vad du, enligt min uppfattning kan göra är att gå igenom följande generella frågor för dig själv:
1. Hur är stämningen på arbetsplatsen? Försök vara så precis som möjligt genom att sätta "känslor" på stämningen.
2. Förändras stämningen beroende på om individen som uppvisat det systematiska manipulativa beteendet är närvarande. På vilket sätt uppfattar du denna stämning?
2. Får du indikationer från andra att det är en skillnad i stämningen på arbetsplatsen när individen som uppvisat det systematiska manipulativa beteendet inte är närvarande? På vilket sätt? och hur stor bedömer du skillnaden vara?
3. Har du fått indikationer från andra att de anser att individen har ett mycket stort kontrollbehov, inte nödvändigtvis på själva arbetet utan utifrån perspektivet "veta vad alla gör, alltså mer information om själva individerna".
Enligt min uppfattning kan en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln inte "känna av" en stämning på arbetsplatsen mer än efter en medveten kognitiv analys av kroppsspråk och ansiktsuttryck samt ord (pga avsaknad av empati). Eftersom "stämningen" på arbetsplatsen har stor betydelse för alla individer med empati kan dessa individer "känna" stämningen och berörs av "stämningen" antingen medvetet eller omedvetet.
En individ i centrum av den egoistiska cirkeln berörs inte av denna stämning och kan alltså "hantera" denna brist på två sätt om denna av någon anledningen vill kontrollera något eller någon, eller om det rör sig om en chef - kontrollera de som befinner sig i dennes omgivning. Antingen "struntar" denne helt i denna brist, eller så behöver en sådan individ någon eller några som med ord förklarar hur andra människor mår och hur stämningen är inom en grupp. Fundera i detta läge på hur individen förhåller sig till denna för andra individer viktiga fråga.
När du bedömer att du kan svara på ovanstående generella frågor, gå över till de mer detaljerade, men "enklare" rent objektiva frågorna.
1. Har det varit stor omsättning av individer som befunnit sig í närheten av individen du uppmärksammat det systematiska manipulativa beteendet på?
2. Vilka var dessa individer enligt din uppfattning, vad hade de för funktion, vilka arbetsuppgifter hade de och hur var de till sin personlighet?
3. Har det vid något tillfälle blivit en "ketchupeffekt" på arbetsplatsen, en individ slutar - flera slutar ungefär samtidigt, eller kort efter varandra. Denna "ketchupeffekt" kan naturligtvis ha en "normal" anledning. I "normala" fall handlar det rimligen om att om en individ slutar börjar människor att reflektera över sina liv och funderar i termerna "Jag måste nog vidare - uppleva andra saker, göra andra saker med mitt liv osv". Men, vad är den "onormala" anledningen?
4. Vid de tillfällen någon har lämnat arbetsplatsen försök tänka tillbaka på dessa tillfällen och på hur individen i centrum av den egoistiska cirkeln "förklarade" anledningen till detta på eller inte förklarade anledningen på? Analysera denna anledning utifrån din egen uppfattning av individen som lämnat arbetsplatsen. Ni märker, hoppas jag att huruvida individen som du identifierat är chef eller medarbetare till dig saknar betydelse i ovanstående fall.
forts. följer,
Manoredo
torsdag 3 december 2009
Arbetsplatsen; Uppsamlingsinlägg i punktform med kortfattad förklaring.
Viktiga punkter för förståelse:
1. Avsaknaden av "förhållningsregler", eller dubbla "förhållningsregler".
Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna. Viktiga delar av arbetets utförande kommer vara "oklart".
2. Kontrollen ökar, förtroendet minskar.
Kontroll över verksamheten, kontroll över arbetets utförande eller arbetets utförande byts ut mot kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.
3. "Vattentäta skott" existerar.
Genom direkta och indirekta hot, belöningar och psykologiska faktorer tystnar alternativa kommunikationsvägar. Kommunikationvägar mellan grupper avbryts i vissa frågor, kommunikation mellan individer inom en grupp eller grupper på samma arbetsställe filtreras "vissa saker pratar man inte om", kommunikation mellan anställda och tidigare anställda "förbjuds" antingen uttalat eller outtalat.
4. "Locket på".
Företaget behandlar egna oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer, problem i stort med att tysta ned dessa - på alla nivåer inom företaget. Istället för att försöka lösa själva problemen attackeras följden (verkan) av de egna interna problemen med de beteenden som framgår av samliga tidigare inlägg (beskrivningen hur en "normaliserad" psykopat opererar).
5. Dubbla budskap.
Externt budskap är något helt annat än internt budskap. Internt försöker företaget att få anställda att tro på det externa budskapet. Det externa budskapet kommer av ett stort antal anställda att upplevas som en "lögn" eller mer eller mindre strida mot vad företaget egentligen gör, är och förhåller sig i primära frågor. Företaget är något annat än det utger sig för att vara. "Högt i tak" blir en slogan inom företaget även om alla vet att det inte förhåller sig så.
6. Människor påverkas.
Oundvikligen sker detta. Osäkerhet infinner sig, misstänksamheten ökar generellt, sjukskrivningar ökar, personalomsättningen ökar, omstruktureringar i ledningsgrupp, bland chefer och anställda byts ut i snabb takt, formella och informella makthierarkier blir flytande eller extremt hierarkiska, arbetsplatsens psykologiska klimat påverkar den enskilde psykiskt utanför arbetet. Du tänker inte på din arbetsprestation i sig, utan ditt arbete i förhållande till din chef, din arbetsprestation i förhållande till din kollega. Din arbetsprestation i förhållande till "förhållningsreglerna" på arbetsplatsen. Betydelsen av lojalitet inom företaget stärks och markeras tydligare.
Hur kan ett sådant klimat finnas eller skapas kanske någon undrar, medan andra kanske anser att det är en "normal" arbetsplats som beskrivs - det är ju så det ser ut på mängder av arbetsplatser idag och har alltid gjort, är det så?
Om det är en anställd eller en chef som uppvisar ett systematiskt beteende och ett agerande som beskrivs i tidigare inlägg på denna blogg blir konsekvenserna för företaget att en förändring i nämnda riktning (punkterna 1-6) påbörjas, antingen i en del av företaget, en grupp av individer eller successivt i olika grupper om det handlar om en chef.
Den grupp av individer som påverkas av den anställde kommer känslomässigt "känna" denna process. Under förutsättning att de vet vad de ska koncentrera sig på dvs.
De grupper som i formellt hänseende ska ledas av chefen kommer känslomässigt kunna "känna" denna process och kan identifiera att det finns "något problem" genom att använda förnuftet,information kring "egoism i ljuset av psykopati" när "känslan" börjar infinna sig och genom observation vad som händer med övriga individer i sin närhet och genom att fundera kring ovanstående punkter 1-6.
För företagets styrelse eller företagets ledningsgrupp eller chefens chef, eller chefer på samma nivå som individen eller den anställdes chef måste indikatorer på agerandet, beteendet hos en viss individ som beskrivs i denna blogg tas på allvar om det uppmärksammas.
De problem som en individ med denna karaktärsstörning skapar eller skapat är ingenting mot de problem som blir följden av att inte agera mot individen. Problemen kommer istället att öka.
Att "lägga locket på" internt är alltså ingen lösning på problemen utan en ökning av problemen. Genom att "lägga locket på" blir individerna delansvariga för de oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer som i första läget inte tillhörde dessa individer. Detta delansvar kommer att utnyttjas i senare skede av individen och tillslut om inte företaget agerar eller inte längre har kraft eller möjlighet att agera mot en individ kommer hela företaget att präglas av punkterna 1-6.
Ta hand om er,
Manoredo
1. Avsaknaden av "förhållningsregler", eller dubbla "förhållningsregler".
Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna. Viktiga delar av arbetets utförande kommer vara "oklart".
2. Kontrollen ökar, förtroendet minskar.
Kontroll över verksamheten, kontroll över arbetets utförande eller arbetets utförande byts ut mot kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.
3. "Vattentäta skott" existerar.
Genom direkta och indirekta hot, belöningar och psykologiska faktorer tystnar alternativa kommunikationsvägar. Kommunikationvägar mellan grupper avbryts i vissa frågor, kommunikation mellan individer inom en grupp eller grupper på samma arbetsställe filtreras "vissa saker pratar man inte om", kommunikation mellan anställda och tidigare anställda "förbjuds" antingen uttalat eller outtalat.
4. "Locket på".
Företaget behandlar egna oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer, problem i stort med att tysta ned dessa - på alla nivåer inom företaget. Istället för att försöka lösa själva problemen attackeras följden (verkan) av de egna interna problemen med de beteenden som framgår av samliga tidigare inlägg (beskrivningen hur en "normaliserad" psykopat opererar).
5. Dubbla budskap.
Externt budskap är något helt annat än internt budskap. Internt försöker företaget att få anställda att tro på det externa budskapet. Det externa budskapet kommer av ett stort antal anställda att upplevas som en "lögn" eller mer eller mindre strida mot vad företaget egentligen gör, är och förhåller sig i primära frågor. Företaget är något annat än det utger sig för att vara. "Högt i tak" blir en slogan inom företaget även om alla vet att det inte förhåller sig så.
6. Människor påverkas.
Oundvikligen sker detta. Osäkerhet infinner sig, misstänksamheten ökar generellt, sjukskrivningar ökar, personalomsättningen ökar, omstruktureringar i ledningsgrupp, bland chefer och anställda byts ut i snabb takt, formella och informella makthierarkier blir flytande eller extremt hierarkiska, arbetsplatsens psykologiska klimat påverkar den enskilde psykiskt utanför arbetet. Du tänker inte på din arbetsprestation i sig, utan ditt arbete i förhållande till din chef, din arbetsprestation i förhållande till din kollega. Din arbetsprestation i förhållande till "förhållningsreglerna" på arbetsplatsen. Betydelsen av lojalitet inom företaget stärks och markeras tydligare.
Hur kan ett sådant klimat finnas eller skapas kanske någon undrar, medan andra kanske anser att det är en "normal" arbetsplats som beskrivs - det är ju så det ser ut på mängder av arbetsplatser idag och har alltid gjort, är det så?
Om det är en anställd eller en chef som uppvisar ett systematiskt beteende och ett agerande som beskrivs i tidigare inlägg på denna blogg blir konsekvenserna för företaget att en förändring i nämnda riktning (punkterna 1-6) påbörjas, antingen i en del av företaget, en grupp av individer eller successivt i olika grupper om det handlar om en chef.
Den grupp av individer som påverkas av den anställde kommer känslomässigt "känna" denna process. Under förutsättning att de vet vad de ska koncentrera sig på dvs.
De grupper som i formellt hänseende ska ledas av chefen kommer känslomässigt kunna "känna" denna process och kan identifiera att det finns "något problem" genom att använda förnuftet,information kring "egoism i ljuset av psykopati" när "känslan" börjar infinna sig och genom observation vad som händer med övriga individer i sin närhet och genom att fundera kring ovanstående punkter 1-6.
För företagets styrelse eller företagets ledningsgrupp eller chefens chef, eller chefer på samma nivå som individen eller den anställdes chef måste indikatorer på agerandet, beteendet hos en viss individ som beskrivs i denna blogg tas på allvar om det uppmärksammas.
De problem som en individ med denna karaktärsstörning skapar eller skapat är ingenting mot de problem som blir följden av att inte agera mot individen. Problemen kommer istället att öka.
Att "lägga locket på" internt är alltså ingen lösning på problemen utan en ökning av problemen. Genom att "lägga locket på" blir individerna delansvariga för de oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer som i första läget inte tillhörde dessa individer. Detta delansvar kommer att utnyttjas i senare skede av individen och tillslut om inte företaget agerar eller inte längre har kraft eller möjlighet att agera mot en individ kommer hela företaget att präglas av punkterna 1-6.
Ta hand om er,
Manoredo
onsdag 28 oktober 2009
Psykopatens "bearbetning" av en individ del 2. / Vad händer när det någon säger och gör inte följer ett "normalt" syfte
Observera att nedanstående är en förklaring av många möjliga förklaringar om vad som händer när någon drabbas av en "normaliserad" psykopat. Detta inlägg kanske ses som lite väl enkelt - en förklaring som följer sunt förnuft skulle några kanske kalla det, andra kanske tycker att det är för enkelt - en förenkling av något svårt helt enkelt.
Hur tänker en människa?
1. Frekvent återkommande tankar leder till "tankemönster".
2. Beroende på erfarenhet och tidigare frekvent återkommande tankar och handlingar skapas nya tankar som liknar tidigare tankar. Detta är sättet som "tankemönster" skapas på. "Tankemönstret" förstärks av liknande tankar.
3. Dessa tankemönster blir som "hjulspår" för nya tankar.
4. De nya tankarna blir i praktiken inga "nya" tankar utan följer endast "hjulspåren".
5. För att nya tankar ska bli nya tankar måste en identifikation av ens eget tankemönster, analys av själva tankemönstret göras, omvandlas eller justeras på något sätt.
Enligt min uppfattning skapar den "normaliserade" psykopaten psykiska påfrestningar på sin omgivning. I enlighet med det jag skrev i inlägget den 13 Oktober anser jag att de individer som drabbats och fått insikt måste ha drabbats psykiskt och förstått att det beror på inverkan från en annan individ, den "normaliserade" psykopaten (se tidigare inlägg).
På vilket sätt har dessa drabbats psykiskt? Enligt min uppfattning enligt följande:
Det en "normaliserad" psykopat inledningsvis använder sig av är kort sagt ditt egna "tankemönster", dina egna "hjulspår" för nya tankar. Du tolkar det den "normaliserade" psykopaten säger och gör enligt ditt "tankemönster". Det låter självklart, inte sant, men vad betyder detta egentligen?
Enligt min uppfattning betyder det att för att du ska kunna identifiera en person som en "normaliserad" psykopat har du brottats med ditt egna "tankemönster" på ett mycket specifikt sätt, återkommer till detta senare mer utförligt.
Jag har i mängder av inlägg tagit upp råden "lär dig att koppla av och på tankesättet du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt" och "stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt".
Det tankesätt du blivit tvingad att förstå innebär:
Att det människor säger och gör kan lika gärna betyda någonting annat än vad du tidigare ansåg vara "normalt". Det finns inte längre något "normalt", eftersom "hjulspåren" för dina tankar successivt har suddats ut. Du vet inte längre vad du ska tro.
Det du måste lära dig är att hitta nya eller hitta tillbaka till något sorts "hjulspår" för dina tankar.
Om du fortfarande utsätts för psykopaten måste du lära dig att skifta mellan de nya eller de nygamla "normala" "hjulspåren" och tankesättet utan "hjulspår". Det sistnämnda måste användas när du har med den "normaliserade" psykopaten att göra och de nya eller nygamla "hjulspåren" måste parallellt få fäste.
Du måste ha kontroll över dina tankar och känslor för att kunna hantera båda dessa processer eller tillstånd. En läkning efter påverkan från en "normaliserad" psykopat anser jag måste ske genom "behandling" av både det "onormala" och de nya eller nygamla tankemönsterna. Med "behandling" menar jag analys, reflektion. Du måste hitta "din förklaring" till det "onormala".
Det jag försöker göra på denna blogg är att ge "min förklaring". "Min förklaring" är naturligtvis inte unik på något sätt och inte heller min egentligen, det är en förklaring.
Att vissa av inläggen handlar om juridik, filosofi, psykologi, vikten av etik- och moral är inte heller kanske så konstigt eftersom alla dessa områden berörs av detta område enligt "min förklaring". Om någon är religiös kommer naturligtvis även dessa aspekter in i bilden. Min poäng är - oavsett vilken "förklaring" ni har angående vad ni utsatts för, är er "förklaring" korrekt så länge "förklaringen" känns korrekt och är tillräcklig för att svara på era egna frågor om det "onormala" ni utsatts för.
Vad är det egentligen som står här ovan? Jo, det tillstånd du hamnat i "utan hjulspår" är enligt min uppfattning grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd. Grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd är alltså "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst - därför måste jag styra dessa - kontrollera dessa". De är helt enkelt vilse i världen - de "känner ingenting" för någon eller någonting. Ingenting hör ihop, det finns inget förtroende för någon eller någonting, orsak och verkan existerar inte.
Ta hand om er,
Manoredo
Hur tänker en människa?
1. Frekvent återkommande tankar leder till "tankemönster".
2. Beroende på erfarenhet och tidigare frekvent återkommande tankar och handlingar skapas nya tankar som liknar tidigare tankar. Detta är sättet som "tankemönster" skapas på. "Tankemönstret" förstärks av liknande tankar.
3. Dessa tankemönster blir som "hjulspår" för nya tankar.
4. De nya tankarna blir i praktiken inga "nya" tankar utan följer endast "hjulspåren".
5. För att nya tankar ska bli nya tankar måste en identifikation av ens eget tankemönster, analys av själva tankemönstret göras, omvandlas eller justeras på något sätt.
Enligt min uppfattning skapar den "normaliserade" psykopaten psykiska påfrestningar på sin omgivning. I enlighet med det jag skrev i inlägget den 13 Oktober anser jag att de individer som drabbats och fått insikt måste ha drabbats psykiskt och förstått att det beror på inverkan från en annan individ, den "normaliserade" psykopaten (se tidigare inlägg).
På vilket sätt har dessa drabbats psykiskt? Enligt min uppfattning enligt följande:
Det en "normaliserad" psykopat inledningsvis använder sig av är kort sagt ditt egna "tankemönster", dina egna "hjulspår" för nya tankar. Du tolkar det den "normaliserade" psykopaten säger och gör enligt ditt "tankemönster". Det låter självklart, inte sant, men vad betyder detta egentligen?
Enligt min uppfattning betyder det att för att du ska kunna identifiera en person som en "normaliserad" psykopat har du brottats med ditt egna "tankemönster" på ett mycket specifikt sätt, återkommer till detta senare mer utförligt.
Jag har i mängder av inlägg tagit upp råden "lär dig att koppla av och på tankesättet du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt" och "stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt".
Det tankesätt du blivit tvingad att förstå innebär:
Att det människor säger och gör kan lika gärna betyda någonting annat än vad du tidigare ansåg vara "normalt". Det finns inte längre något "normalt", eftersom "hjulspåren" för dina tankar successivt har suddats ut. Du vet inte längre vad du ska tro.
Det du måste lära dig är att hitta nya eller hitta tillbaka till något sorts "hjulspår" för dina tankar.
Om du fortfarande utsätts för psykopaten måste du lära dig att skifta mellan de nya eller de nygamla "normala" "hjulspåren" och tankesättet utan "hjulspår". Det sistnämnda måste användas när du har med den "normaliserade" psykopaten att göra och de nya eller nygamla "hjulspåren" måste parallellt få fäste.
Du måste ha kontroll över dina tankar och känslor för att kunna hantera båda dessa processer eller tillstånd. En läkning efter påverkan från en "normaliserad" psykopat anser jag måste ske genom "behandling" av både det "onormala" och de nya eller nygamla tankemönsterna. Med "behandling" menar jag analys, reflektion. Du måste hitta "din förklaring" till det "onormala".
Det jag försöker göra på denna blogg är att ge "min förklaring". "Min förklaring" är naturligtvis inte unik på något sätt och inte heller min egentligen, det är en förklaring.
Att vissa av inläggen handlar om juridik, filosofi, psykologi, vikten av etik- och moral är inte heller kanske så konstigt eftersom alla dessa områden berörs av detta område enligt "min förklaring". Om någon är religiös kommer naturligtvis även dessa aspekter in i bilden. Min poäng är - oavsett vilken "förklaring" ni har angående vad ni utsatts för, är er "förklaring" korrekt så länge "förklaringen" känns korrekt och är tillräcklig för att svara på era egna frågor om det "onormala" ni utsatts för.
Vad är det egentligen som står här ovan? Jo, det tillstånd du hamnat i "utan hjulspår" är enligt min uppfattning grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd. Grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd är alltså "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst - därför måste jag styra dessa - kontrollera dessa". De är helt enkelt vilse i världen - de "känner ingenting" för någon eller någonting. Ingenting hör ihop, det finns inget förtroende för någon eller någonting, orsak och verkan existerar inte.
Ta hand om er,
Manoredo
söndag 18 oktober 2009
Hur jurister företräder sina klienter/ hur den "normaliserade" psykopaten löser problem.
Jurister företräder sina klienter på olika sätt. Jag kan genom erfarenhet meddela att det förekommer olika förhållningssätt till hur klienters problem ska lösas.
Vilket förhållningssätt juristen har mot motparten beror på hur juristen ser sin roll och hur denne "löser" juridiska problem.
1. Juristen vill lösa problemet och inleder en dialog om det är möjligt att lösa det juridiska problemet genom förhandling. Juristen är alltså öppen för olika möjligheter att lösa det juridiska problemet. Genom att ta upp det juridiska problemet utan att inledningsvis ställa krav utan redogöra för klientens problem ges en möjlighet att lösa problemet genom förhandling. Om problemet inte genom denna förhandling går att lösa ökar tonläget och juridiska verktyg tas fram och ärendet dras till domstol. Under domstolsprocessen pågår ofta en parallell förlikningsförhandling.
2. Juristen vill lösa problemet men förutsätter att motparten direkt kommer att agera aggressivt eller lömskt. Det ges ingen öppning för dialog eller samförstånd. Det juristen agerar på behöver egentligen inte ens varit något problem för motparten. Med detta förhållningssätt skapas en aggressiv stämning redan från början. Juristen slår först och hårt och tonläget blir aggressivt redan från början. Här gäller det för motparten och motpartens klient att antingen lägga sig platt eller direkt förbereda sig för process. En parallell förlikningsförhandling blir naturligtvis lidande av den inledande "attityden" eftersom det nu inte längre bara handlar om att lösa det juridiska problemet.
De båda förhållningssätten är grovt förenklade men det visar på motpolerna hur olika jurister löser juridiska problem.
Människor löser problem på liknande sätt. Beroende på din personlighetskaraktär löser du problem på ett visst sätt. Psykologiskt får det konsekvenser för omgivningen om en människa agerar enligt punkt 2. Om individen har ett samvete och har förmågan att känna skuld och skam för sina ageranden kommer detta alternativ i slutändan att leda till skada både för denne själv och naturligtvis för dennes omgivning.
En "normaliserad" psykopat har inget samvete och har inte förmågan att känna skuld och skam för sina ageranden. Eftersom syftet för en "normaliserad" psykopat är att få kontroll på någon/någonting eller behålla kontrollen av någon/någonting och en förutsättning är att människor i dennes omgivning kan styras av psykopaten utgår psykopaten från att ingenting går att lösas genom alternativ 1 ovan. Omgivningen tar stor skada.
Du som drabbas eller har drabbats av en psykopat har sett hur "den normaliserade" psykopaten löser problem.
Enligt min uppfattning sker detta genom alternativ 2 ovan eller enligt följande alternativ:
3. Den "normaliserade" psykopaten löser problemet enligt punkt 2. men försöker få alla utom den drabbade att tro att det handlar om ett agerande enligt punkt 1.
Manoredo
Vilket förhållningssätt juristen har mot motparten beror på hur juristen ser sin roll och hur denne "löser" juridiska problem.
1. Juristen vill lösa problemet och inleder en dialog om det är möjligt att lösa det juridiska problemet genom förhandling. Juristen är alltså öppen för olika möjligheter att lösa det juridiska problemet. Genom att ta upp det juridiska problemet utan att inledningsvis ställa krav utan redogöra för klientens problem ges en möjlighet att lösa problemet genom förhandling. Om problemet inte genom denna förhandling går att lösa ökar tonläget och juridiska verktyg tas fram och ärendet dras till domstol. Under domstolsprocessen pågår ofta en parallell förlikningsförhandling.
2. Juristen vill lösa problemet men förutsätter att motparten direkt kommer att agera aggressivt eller lömskt. Det ges ingen öppning för dialog eller samförstånd. Det juristen agerar på behöver egentligen inte ens varit något problem för motparten. Med detta förhållningssätt skapas en aggressiv stämning redan från början. Juristen slår först och hårt och tonläget blir aggressivt redan från början. Här gäller det för motparten och motpartens klient att antingen lägga sig platt eller direkt förbereda sig för process. En parallell förlikningsförhandling blir naturligtvis lidande av den inledande "attityden" eftersom det nu inte längre bara handlar om att lösa det juridiska problemet.
De båda förhållningssätten är grovt förenklade men det visar på motpolerna hur olika jurister löser juridiska problem.
Människor löser problem på liknande sätt. Beroende på din personlighetskaraktär löser du problem på ett visst sätt. Psykologiskt får det konsekvenser för omgivningen om en människa agerar enligt punkt 2. Om individen har ett samvete och har förmågan att känna skuld och skam för sina ageranden kommer detta alternativ i slutändan att leda till skada både för denne själv och naturligtvis för dennes omgivning.
En "normaliserad" psykopat har inget samvete och har inte förmågan att känna skuld och skam för sina ageranden. Eftersom syftet för en "normaliserad" psykopat är att få kontroll på någon/någonting eller behålla kontrollen av någon/någonting och en förutsättning är att människor i dennes omgivning kan styras av psykopaten utgår psykopaten från att ingenting går att lösas genom alternativ 1 ovan. Omgivningen tar stor skada.
Du som drabbas eller har drabbats av en psykopat har sett hur "den normaliserade" psykopaten löser problem.
Enligt min uppfattning sker detta genom alternativ 2 ovan eller enligt följande alternativ:
3. Den "normaliserade" psykopaten löser problemet enligt punkt 2. men försöker få alla utom den drabbade att tro att det handlar om ett agerande enligt punkt 1.
Manoredo
söndag 11 oktober 2009
Problemlösning del 7. Lösningen är inte att bli mer lik psykopaten, utan att få den "normaliserade" psykopaten att förstå vad denne riskerar.
När den "normaliserade" psykopaten med förnuftet förstår att dennes provokationer eller ageranden inte längre har eller får någon effekt på dig innebär det att den "normaliserade" psykopaten inte längre kan kontrollera dig.
Den "normaliserade" psykopaten har då två val, antingen öka det felaktiga beteendet och öka provokationerna mot dig och hoppas att du agerar på det ännu mer felaktiga beteendet eller de ännu grövre provokationerna eller "låta dig vara".
Det den "normaliserade" psykopaten gör, enligt min uppfattning är endast att väga fördelar och nackdelar med det ena eller det andra alternativet. Vilket val som görs av psykopaten har ingenting med känslor eller samvete eller med vilka "förhållningsregler" som måste brytas att göra, endast för- och nackdelar för sig själv.
Väljer denne att öka det felaktiga beteendet och öka provokationerna riskerar psykopaten att inte längre uppfattas som "normal" av sin omgivning. Ökar det felaktiga beteendet och provokationerna, ökar möjligheterna för dig att få "bevis" för vad du utsätts/utsatts för och du kan både få upprättelse och förståelse för vad du utsatts för.
Att gå från att vara en "normaliserad" psykopat till att uppfattas som kriminell, alternativt "onormal" borde vara "avskräckande" eftersom det hindrar psykopaten att kontrollera det denne av någon anledning vill kontrollera.
Det är denna avvägning den "normaliserade" psykopaten rimligen gör och endast denna har betydelse. Endast detta är vad som sätter den enskilde "normaliserade" psykopatens gränser.
Återkommer till detta i senare inlägg.
Manoredo
Den "normaliserade" psykopaten har då två val, antingen öka det felaktiga beteendet och öka provokationerna mot dig och hoppas att du agerar på det ännu mer felaktiga beteendet eller de ännu grövre provokationerna eller "låta dig vara".
Det den "normaliserade" psykopaten gör, enligt min uppfattning är endast att väga fördelar och nackdelar med det ena eller det andra alternativet. Vilket val som görs av psykopaten har ingenting med känslor eller samvete eller med vilka "förhållningsregler" som måste brytas att göra, endast för- och nackdelar för sig själv.
Väljer denne att öka det felaktiga beteendet och öka provokationerna riskerar psykopaten att inte längre uppfattas som "normal" av sin omgivning. Ökar det felaktiga beteendet och provokationerna, ökar möjligheterna för dig att få "bevis" för vad du utsätts/utsatts för och du kan både få upprättelse och förståelse för vad du utsatts för.
Att gå från att vara en "normaliserad" psykopat till att uppfattas som kriminell, alternativt "onormal" borde vara "avskräckande" eftersom det hindrar psykopaten att kontrollera det denne av någon anledning vill kontrollera.
Det är denna avvägning den "normaliserade" psykopaten rimligen gör och endast denna har betydelse. Endast detta är vad som sätter den enskilde "normaliserade" psykopatens gränser.
Återkommer till detta i senare inlägg.
Manoredo
lördag 10 oktober 2009
Problemlösning del 6. När du tar hjälp av en jurist/advokat för att lösa ett juridiskt problem - få juristen att förklara sig så att du förstår.
En jurist behandlar språket på ett annat sätt än icke-jurister.
Med ovanstående menar jag att juristen väger betydelsen av ord på ett annorlunda sätt. Detta skapar naturligtvis problem när en jurist pratar med en person som inte är jurist eller när en jurist ska förklara något. Många tycker säkert att en jurist är omständig och att det är svårt att förstå vad denne egentligen menar. En jurist undrar i sin tur vad den andre säger.
När en jurist pratar eller skriver något till en annan jurist låter det kanske så här:
"Enligt min uppfattning, ger omständigheterna vid handen att det rimliga borde vara att förhålla sig på följande sätt gentemot X. Med hänsyn taget till den brist på bevis som i förevarande fall föreligger bedömer jag att det mest fördelaktiga i nuläget är att förhålla sig passiv i så motto att försiktighet bör gälla."
Detta betyder något i stil med:
"Jag har nu gått igenom den information som jag har. Min slutsats är att du enligt mig ska bete dig på detta sätt mot X. Det finns inte tillräckligt med information här för att kunna bevisa det som måste bevisas. Mitt råd är att vänta och se. Vi gör ingenting nu."
Istället för att skriva "Det som står här uppe" används ordet "Ovanstående".
När du har att göra med en jurist se till att du förstår det juristen säger och förklarar för dig. Be juristen förenkla sitt språk så du förstår. Det är svårt för en jurist, men nödvändigt. Eftersom juristen inte förstår vad du pratar om, om du säger att du utsatts/utsätts för en psykopat, vilket gäller alla som inte utsatts, är det viktigt att du är med och säkrar att juristen inte "spelar det juridiska spelet" med att spela på ett normalt beteende hos psykopaten. För att meddela detta säg till din jurist det som står i inlägget Tankesätt del 8. "Att bli trodd" men tydligare.
"Person X har uppträtt och agerat på ett sätt som du har svårt att förklara men att du inte har något förtroende för denne längre. Att du tyvärr inte längre kan lita på det X säger och gör".
Till din jurist kan du göra detta lite tydligare genom att säga att "Person X går inte att diskutera med och följer inga överenskommelser, personen gör aldrig det denne säger att denne ska göra. Håller aldrig sitt ord. Därför är det viktigt för mig att hela tiden veta vad du gör." Detta blir så tydligt som det kan bli för en jurist.
Om psykopaten också har en jurist på sin sida kan du räkna med att denna jurist spelar "det juridiska spelet" på samma sätt som din jurist. Din jurist vet vad psykopatens jurist gör och går inte i "juridiska fällor". Juristens jobb är att lyssna på vad du säger och sätta in det du säger och det du vill in i den "juridiska verkligheten". Om juristen gör saker du inte förstår, fråga vad syftet är med en "juridisk" åtgärd. Det är syftet du bör reagera på. Reagera inte på den juridiska åtgärden.
Ovanstående är viktigt. Nedanstående är också viktigt.
Jurister i sin yrkesroll skiljer på vad som hänt och vad som hänt och kan bevisas.
Jurister i sin yrkesroll måste ta det som hänt och kan bevisas som det som hänt, inte något annat. Detta är naturligtvis väldigt förenklat, men innebär att de juridiska åtgärderna som kan göras bara kan utgå från "det som hänt och kan bevisas" inte det som verkligen hänt.
Om du har tagit kontakt med en jurist behandlas ditt problem på ett juridiskt sätt inte på ett "normalt" sätt. Det juridiska sättet är att få in verkligheten in i den juridiska verkligheten.
Manoredo
Med ovanstående menar jag att juristen väger betydelsen av ord på ett annorlunda sätt. Detta skapar naturligtvis problem när en jurist pratar med en person som inte är jurist eller när en jurist ska förklara något. Många tycker säkert att en jurist är omständig och att det är svårt att förstå vad denne egentligen menar. En jurist undrar i sin tur vad den andre säger.
När en jurist pratar eller skriver något till en annan jurist låter det kanske så här:
"Enligt min uppfattning, ger omständigheterna vid handen att det rimliga borde vara att förhålla sig på följande sätt gentemot X. Med hänsyn taget till den brist på bevis som i förevarande fall föreligger bedömer jag att det mest fördelaktiga i nuläget är att förhålla sig passiv i så motto att försiktighet bör gälla."
Detta betyder något i stil med:
"Jag har nu gått igenom den information som jag har. Min slutsats är att du enligt mig ska bete dig på detta sätt mot X. Det finns inte tillräckligt med information här för att kunna bevisa det som måste bevisas. Mitt råd är att vänta och se. Vi gör ingenting nu."
Istället för att skriva "Det som står här uppe" används ordet "Ovanstående".
När du har att göra med en jurist se till att du förstår det juristen säger och förklarar för dig. Be juristen förenkla sitt språk så du förstår. Det är svårt för en jurist, men nödvändigt. Eftersom juristen inte förstår vad du pratar om, om du säger att du utsatts/utsätts för en psykopat, vilket gäller alla som inte utsatts, är det viktigt att du är med och säkrar att juristen inte "spelar det juridiska spelet" med att spela på ett normalt beteende hos psykopaten. För att meddela detta säg till din jurist det som står i inlägget Tankesätt del 8. "Att bli trodd" men tydligare.
"Person X har uppträtt och agerat på ett sätt som du har svårt att förklara men att du inte har något förtroende för denne längre. Att du tyvärr inte längre kan lita på det X säger och gör".
Till din jurist kan du göra detta lite tydligare genom att säga att "Person X går inte att diskutera med och följer inga överenskommelser, personen gör aldrig det denne säger att denne ska göra. Håller aldrig sitt ord. Därför är det viktigt för mig att hela tiden veta vad du gör." Detta blir så tydligt som det kan bli för en jurist.
Om psykopaten också har en jurist på sin sida kan du räkna med att denna jurist spelar "det juridiska spelet" på samma sätt som din jurist. Din jurist vet vad psykopatens jurist gör och går inte i "juridiska fällor". Juristens jobb är att lyssna på vad du säger och sätta in det du säger och det du vill in i den "juridiska verkligheten". Om juristen gör saker du inte förstår, fråga vad syftet är med en "juridisk" åtgärd. Det är syftet du bör reagera på. Reagera inte på den juridiska åtgärden.
Ovanstående är viktigt. Nedanstående är också viktigt.
Jurister i sin yrkesroll skiljer på vad som hänt och vad som hänt och kan bevisas.
Jurister i sin yrkesroll måste ta det som hänt och kan bevisas som det som hänt, inte något annat. Detta är naturligtvis väldigt förenklat, men innebär att de juridiska åtgärderna som kan göras bara kan utgå från "det som hänt och kan bevisas" inte det som verkligen hänt.
Om du har tagit kontakt med en jurist behandlas ditt problem på ett juridiskt sätt inte på ett "normalt" sätt. Det juridiska sättet är att få in verkligheten in i den juridiska verkligheten.
Manoredo
fredag 9 oktober 2009
Problemlösning del 5. En grov förenkling av juristens och myndigheters arbetssätt/ hantera psykopatens provokationer.
Juristerna lär sig under utbildningen ett arbetssätt och "tankesätt" som mycket förenklat kan se ut ungefär så här:
1. Tar fram en akt, ärende, ett juridiskt problem som ska bedömas, och börjar studera innehållet (information, bevis (muntliga/skriftliga), dokumentation osv, men också hur människor som berörs av akten har uppfört sig.).
2. Ärendet ska bedömas enligt gällande rätt (lagar, förarbeten, kommentarer, rättsfall, föreskrifter för respektive myndighet etc) som "samhället" av olika anledningar bedömt ska utgöra grunden för hur man ska och får bete sig i samhället.
3. Ärendet innehåller alltså bara den information som finns i akten. Det som inte finns i akten har därför inget med akten att göra.
4. Informationen i akten läses snabbt igenom för att få en helhet.
5. Informationen i akten delas upp i mindre enheter.
6. Dessa enheter analyseras ett i taget och bedöms av juristen om de har (rättslig) betydelse eller inte. Observera att det är betydelsen för akten och inte för de som påverkas av ärendet som är juridiskt relevant.
7. Enheterna som har (rättslig) betydelse kopplas ihop till en ny helhet. En helhet som inte "egentligen" har med verkligheten att göra.
8. Denna helhet bedöms rättsligt.
9. Ett beslut fattas.
Om juristen är domare - fattas ett beslut.
Om juristen är åklagare - fattas ett beslut.
Om juristen är advokat eller juridiskt ombud - fattas ett beslut hur denne skall gå vidare i ärendet.
Om juristen är handläggare på en myndighet - fattas ett beslut.
Vad jag menar är alltså att det som är och blir juridiskt intressant är vad som hamnar i akten.
"Tankesättet" hos de som utsatts av en psykopat påverkar enligt min uppfattning agerandet hos de som drabbats i synnerligen hög grad, vilket tyvärr påverkar vilken information som hamnar i akten i punkt 1.
1. Psykopaten försöker få den drabbade att själv föra in fel information i akten genom provokation.
2. Psykopaten försöker själv få in så mycket felaktig och provocerande information som möjligt i akten om denne kan påverka detta, antingen själv eller med hjälp av andra, oftast de som inte har insikt.
3. Psykopaten försöker påverka juristen (eller handläggaren) om denne kan påverka denna, antingen själv eller med hjälp av andra, oftast de som inte har insikt.
Det första kan du påverka. Det andra och tredje kan du inte påverka.
Råd: Försök att alltid ha ett neutralt tankesätt när ni har med myndigheter att göra. Både jurister och handläggare på myndigheter tänker i sin yrkesroll mer eller mindre enligt punkterna 1-9 ovan. Uppträd på ett sådant sätt att inte fel information hamnar i akten. Försök att vara så vänlig och saklig som möjligt. Som om du själv skulle vara ombud för någon annan. Prata bara om det som finns i just den akt som det handlar om, och som det sedan kommer fattas beslut om.
När du inte längre har med jurister eller myndigheter att göra kan du återgå till ditt egna tankesätt kring jurister, myndigheter i allmänhet.
Hoppas detta råd blev tillräckligt tydligt.
Ovanstående är med smärre ändringar något jag tidigare skrivit.
OK, kanske några drabbade tänker - låter kanske rimligt, men det löser ju inte punkterna 2.- 3. "Vad ska jag göra då?". "Om psykopaten manipulerar en myndighetsperson eller om psykopaten för in osanna uppgifter i akten hur ska jag göra då?"
Nedan kommer en utveckling av vad detta egentligen innebär i förlängningen. Hoppas att den mekanism som blir följden av ovanstående blir tydlig.
Om myndighetspersonen blivit manipulerad är myndighetspersonen manipulerad.
Du som blivit drabbad vet vad manipulation innebär. Hur har myndighetspersonen blivit manipulerad? Det vet du inte, eller i vart fall kan du inte bevisa det. Gå tillbaka och läs inläggen Psykopatens avsikt/manipuleringsteknikerna del 1.- del 8. Gå tillbaka och läs inläggen Problemlösning del 1.- del 4; läs tankesätt del 1. - del 8. Läs alla andra inlägg här på bloggen igen.
Det psykopaten gör är att provocera dig för att på så sätt få dig att agera i enlighet med de känslor provokationerna ger upphov till. Läs därför inlägget Problemlösning del 1. så många gånger att innehållet i det inlägget inte bara blir logiskt utan även känns logiskt.
Vad ska du göra med de osanna uppgifterna i akten? Kontakta en jurist eller företräd dig själv på det sätt som står i inlägget problemlösning del 1.
Ta hand om er,
Manoredo
1. Tar fram en akt, ärende, ett juridiskt problem som ska bedömas, och börjar studera innehållet (information, bevis (muntliga/skriftliga), dokumentation osv, men också hur människor som berörs av akten har uppfört sig.).
2. Ärendet ska bedömas enligt gällande rätt (lagar, förarbeten, kommentarer, rättsfall, föreskrifter för respektive myndighet etc) som "samhället" av olika anledningar bedömt ska utgöra grunden för hur man ska och får bete sig i samhället.
3. Ärendet innehåller alltså bara den information som finns i akten. Det som inte finns i akten har därför inget med akten att göra.
4. Informationen i akten läses snabbt igenom för att få en helhet.
5. Informationen i akten delas upp i mindre enheter.
6. Dessa enheter analyseras ett i taget och bedöms av juristen om de har (rättslig) betydelse eller inte. Observera att det är betydelsen för akten och inte för de som påverkas av ärendet som är juridiskt relevant.
7. Enheterna som har (rättslig) betydelse kopplas ihop till en ny helhet. En helhet som inte "egentligen" har med verkligheten att göra.
8. Denna helhet bedöms rättsligt.
9. Ett beslut fattas.
Om juristen är domare - fattas ett beslut.
Om juristen är åklagare - fattas ett beslut.
Om juristen är advokat eller juridiskt ombud - fattas ett beslut hur denne skall gå vidare i ärendet.
Om juristen är handläggare på en myndighet - fattas ett beslut.
Vad jag menar är alltså att det som är och blir juridiskt intressant är vad som hamnar i akten.
"Tankesättet" hos de som utsatts av en psykopat påverkar enligt min uppfattning agerandet hos de som drabbats i synnerligen hög grad, vilket tyvärr påverkar vilken information som hamnar i akten i punkt 1.
1. Psykopaten försöker få den drabbade att själv föra in fel information i akten genom provokation.
2. Psykopaten försöker själv få in så mycket felaktig och provocerande information som möjligt i akten om denne kan påverka detta, antingen själv eller med hjälp av andra, oftast de som inte har insikt.
3. Psykopaten försöker påverka juristen (eller handläggaren) om denne kan påverka denna, antingen själv eller med hjälp av andra, oftast de som inte har insikt.
Det första kan du påverka. Det andra och tredje kan du inte påverka.
Råd: Försök att alltid ha ett neutralt tankesätt när ni har med myndigheter att göra. Både jurister och handläggare på myndigheter tänker i sin yrkesroll mer eller mindre enligt punkterna 1-9 ovan. Uppträd på ett sådant sätt att inte fel information hamnar i akten. Försök att vara så vänlig och saklig som möjligt. Som om du själv skulle vara ombud för någon annan. Prata bara om det som finns i just den akt som det handlar om, och som det sedan kommer fattas beslut om.
När du inte längre har med jurister eller myndigheter att göra kan du återgå till ditt egna tankesätt kring jurister, myndigheter i allmänhet.
Hoppas detta råd blev tillräckligt tydligt.
Ovanstående är med smärre ändringar något jag tidigare skrivit.
OK, kanske några drabbade tänker - låter kanske rimligt, men det löser ju inte punkterna 2.- 3. "Vad ska jag göra då?". "Om psykopaten manipulerar en myndighetsperson eller om psykopaten för in osanna uppgifter i akten hur ska jag göra då?"
Nedan kommer en utveckling av vad detta egentligen innebär i förlängningen. Hoppas att den mekanism som blir följden av ovanstående blir tydlig.
Om myndighetspersonen blivit manipulerad är myndighetspersonen manipulerad.
Du som blivit drabbad vet vad manipulation innebär. Hur har myndighetspersonen blivit manipulerad? Det vet du inte, eller i vart fall kan du inte bevisa det. Gå tillbaka och läs inläggen Psykopatens avsikt/manipuleringsteknikerna del 1.- del 8. Gå tillbaka och läs inläggen Problemlösning del 1.- del 4; läs tankesätt del 1. - del 8. Läs alla andra inlägg här på bloggen igen.
Det psykopaten gör är att provocera dig för att på så sätt få dig att agera i enlighet med de känslor provokationerna ger upphov till. Läs därför inlägget Problemlösning del 1. så många gånger att innehållet i det inlägget inte bara blir logiskt utan även känns logiskt.
Vad ska du göra med de osanna uppgifterna i akten? Kontakta en jurist eller företräd dig själv på det sätt som står i inlägget problemlösning del 1.
Ta hand om er,
Manoredo
torsdag 8 oktober 2009
Problemlösning del 4. Det mest troliga, det troliga, det mindre troliga och det otroliga.
Innehållet i detta inlägg kan säkert för många bli för filosofiskt. För att göra innehållet mer troligt börjar jag med att ställa ett antal frågor med "termer" som används inom juridiken:
Vad innebär det att göra någonting troligt?
Vad innebär det att göra någonting sannolikt?
Vad innebär det att göra någonting bevisat, klart bevisat?
Vad innebär det att någonting är "bortom allt rimligt tvivel"?
Vad dessa frågor beskriver är något som inom juristutbildningen handlar om bevisbörda. För en verksam jurist i sin yrkesroll är frågorna kring "bevisbörda"primär. Det gäller inte endast för en domare, åklagare, advokat i brottmål. Det gäller i lika stor omfattning för en jurist på en statlig myndighet, en jurist som tolkar avtal, en jurist som företräder en klient inom området affärsjuridik. "Bördan" är alltså att någon måste kunna visa på bevis, omständigheter eller händelser för att det denne säger och menar ska uppfattas som korrekt och därmed ska uppfattas som sant av andra jurister. Beroende på vad som behandlas eller ska avgöras sätts en gräns för hur stor denna "börda" ska vara.
Men, det är inte bara jurister i sin yrkesroll som håller på med frågor kring "bevisbörda"- alla människor gör det utan att tänka speciellt mycket på det- hela tiden. Naturligtvis utan att använda den ibland komplicerade teoretiska juridiska terminologin eller den teoretiska juridiska uppbyggnaden kring dessa termer.
Detta inlägg har rubriken "Det mest troliga, det troliga, det mindre troliga och det otroliga". Händelser som du hör någon annan berätta om sorterar du medvetet eller omedvetet in i dessa kategorier.
Om någonting "känns" otroligt (kan inte vara sant) kan i praktiken den som berättar något lägga fram hur mycket bevis som helst, prata på hur mycket som helst utan att du lämnar din uppfattning om att det är otroligt. Det denne berättar kan helt enkelt inte vara sant oavsett vad denne än berättar.
Om någonting "känns" mindre troligt (låter inte som att detta är sant men skulle kanske kunna vara sant, det beror på ) är det naturligtvis viktigt att ha något sorts stöd för att få detta att uppfattas som sant. Det beror alltså på vad vad denne berättar, hur denne berättar och om det finns någonting som tyder på att detta kan vara sant.
Om någonting "känns" troligt, tar vi det som berättas som sant. Det finns ingen anledning att inte göra det.
För att det troliga inte ska uppfattas som sant måste du höra någonting från någon annan som gör det troliga mindre troligt. Vad du i praktiken gör då är att du gör en värdering och bedömning av vad som är det mest troliga och detta blir det du förhåller dig till - din uppfattning och din sanning.
Det är viktigt för en drabbad att förstå och inse ovanstående.
Många drabbade inser att deras berättelse (eller i vart fall delar av deras berättelse) hamnar inom kategorin "det otroliga".
Många drabbade inser att deras berättelse (eller i vart fall delar av deras berättelse) hamnar inom kategorin "mindre troligt", men av "bevisskäl" stannar just där- en "mindre trolig" berättelse.
Med detta vill jag naturligtvis inte säga att det otroliga ska uppfattas som lika sant som det troliga. Om det var det jag menade skulle förmodligen de flesta sluta läsa här.
Vad jag avser med detta inlägg är att om du som drabbad söker upprättelse eller söker förståelse för din berättelse av individerna i din omgivning men som inte förstår vad psykopater gör, behåll din uppfattning, men tala bara om de delar som uppfattas som lägst "mindre trolig" eller "trolig" för din omgivning.
Sätt dig in i den andres situation, någonting som jag är övertygad att du som blivit drabbad av en psykopat kan, annars skulle inte du ha blivit drabbad.
Försök tänka som en människa som inte varit med om det du varit med om och avgör på detta sätt vad i din berättelse som är "troligt" eller "mindre troligt" eller "otroligt", berätta därefter det som är "troligt" därefter det som är "mindre troligt". Stanna där.
Ta hand om er,
Manoredo
Vad innebär det att göra någonting troligt?
Vad innebär det att göra någonting sannolikt?
Vad innebär det att göra någonting bevisat, klart bevisat?
Vad innebär det att någonting är "bortom allt rimligt tvivel"?
Vad dessa frågor beskriver är något som inom juristutbildningen handlar om bevisbörda. För en verksam jurist i sin yrkesroll är frågorna kring "bevisbörda"primär. Det gäller inte endast för en domare, åklagare, advokat i brottmål. Det gäller i lika stor omfattning för en jurist på en statlig myndighet, en jurist som tolkar avtal, en jurist som företräder en klient inom området affärsjuridik. "Bördan" är alltså att någon måste kunna visa på bevis, omständigheter eller händelser för att det denne säger och menar ska uppfattas som korrekt och därmed ska uppfattas som sant av andra jurister. Beroende på vad som behandlas eller ska avgöras sätts en gräns för hur stor denna "börda" ska vara.
Men, det är inte bara jurister i sin yrkesroll som håller på med frågor kring "bevisbörda"- alla människor gör det utan att tänka speciellt mycket på det- hela tiden. Naturligtvis utan att använda den ibland komplicerade teoretiska juridiska terminologin eller den teoretiska juridiska uppbyggnaden kring dessa termer.
Detta inlägg har rubriken "Det mest troliga, det troliga, det mindre troliga och det otroliga". Händelser som du hör någon annan berätta om sorterar du medvetet eller omedvetet in i dessa kategorier.
Om någonting "känns" otroligt (kan inte vara sant) kan i praktiken den som berättar något lägga fram hur mycket bevis som helst, prata på hur mycket som helst utan att du lämnar din uppfattning om att det är otroligt. Det denne berättar kan helt enkelt inte vara sant oavsett vad denne än berättar.
Om någonting "känns" mindre troligt (låter inte som att detta är sant men skulle kanske kunna vara sant, det beror på ) är det naturligtvis viktigt att ha något sorts stöd för att få detta att uppfattas som sant. Det beror alltså på vad vad denne berättar, hur denne berättar och om det finns någonting som tyder på att detta kan vara sant.
Om någonting "känns" troligt, tar vi det som berättas som sant. Det finns ingen anledning att inte göra det.
För att det troliga inte ska uppfattas som sant måste du höra någonting från någon annan som gör det troliga mindre troligt. Vad du i praktiken gör då är att du gör en värdering och bedömning av vad som är det mest troliga och detta blir det du förhåller dig till - din uppfattning och din sanning.
Det är viktigt för en drabbad att förstå och inse ovanstående.
Många drabbade inser att deras berättelse (eller i vart fall delar av deras berättelse) hamnar inom kategorin "det otroliga".
Många drabbade inser att deras berättelse (eller i vart fall delar av deras berättelse) hamnar inom kategorin "mindre troligt", men av "bevisskäl" stannar just där- en "mindre trolig" berättelse.
Med detta vill jag naturligtvis inte säga att det otroliga ska uppfattas som lika sant som det troliga. Om det var det jag menade skulle förmodligen de flesta sluta läsa här.
Vad jag avser med detta inlägg är att om du som drabbad söker upprättelse eller söker förståelse för din berättelse av individerna i din omgivning men som inte förstår vad psykopater gör, behåll din uppfattning, men tala bara om de delar som uppfattas som lägst "mindre trolig" eller "trolig" för din omgivning.
Sätt dig in i den andres situation, någonting som jag är övertygad att du som blivit drabbad av en psykopat kan, annars skulle inte du ha blivit drabbad.
Försök tänka som en människa som inte varit med om det du varit med om och avgör på detta sätt vad i din berättelse som är "troligt" eller "mindre troligt" eller "otroligt", berätta därefter det som är "troligt" därefter det som är "mindre troligt". Stanna där.
Ta hand om er,
Manoredo
onsdag 7 oktober 2009
Problemlösning del 3. Håll dig till lösningen på problemet. Gör inte lösningen på problemet till ett nytt problem.
När en jurist ur en viss mängd "fakta" har kunnat hitta (existerande eller potentiellt juridiska-) problem, dvs själva de juridiska svårigheterna har kunnat identifierats, påbörjas arbetet med att värdera dessa juridiska problem/svårigheter. Helt enkelt - hur svåra är problemen? När detta är gjort sker följande:
Beroende på "vilken sida" - dvs om du som jurist ska få de identifierade svårigheterna att framstå som mindre problem/svårigheter eller som större problem/svårigheter hittar du argument som stöder det ena eller det andra och du argumenterar för att det förhåller sig på ett visst sätt - det du argumenterar för. När en jurist i sin yrkesroll gör detta är A och O att inte ge motparten, dvs den som ska argumentera för det direkt motsatta, information eller argument som stöder det denne argumenterar för.
Vad vill jag säga med detta som har med bloggens syfte att göra? Jo,
1. Tänk på att inte ge psykopaten någon information denne kan använda.
2. Om du måste ge psykopaten information ge denne endast oanvändbar information eller information som du vet att denne redan känner till eller information som i grunden är korrekta men som innehåller mycket små felaktigheter.
3. Om du måste ha mer information (bevis för din argumentation) måste du skaffa mer information (bevis).
4. Håll inne med information så länge du kan som stödjer din version (Denna typ av information bör du endast använda när "detta är nödvändigt"). Om det blir nödvändigt att delge information gör det så sent som möjligt.
Det som kan vara ett problem för en drabbad av en psykopat är att kunna sära på det som sker på grund av psykopaten respektive det som sker utan att det är psykopaten som gör/gjort något genom manipuleringsteknikerna (se föregående inlägg). Vissa "känner" kanske en tid att nästan allt som händer potentiellt skulle kunna vara initierat av psykopaten. Din misstänksamhet ökar mot omgivningen. Med tiden kommer denna misstänksamhet att minska.
Om du "känner" på detta sätt, och det förstärks naturligtvis av andra drabbades tragiska berättelser, vad du läser att psykopater kan göra osv. kanske till och med av det jag skriver på denna blogg.
Vad jag menar är att denna misstänksamhet är fullt naturlig. Det man bör göra med denna misstänksamhet är att identifiera just denna misstänksamhet. Erkänn för dig själv - "jag är nu misstänksam och det beror på att jag måste vara misstänksam, att jag är misstänksam nu beror på det jag varit med om, det jag vet, och den situation som jag befinner mig i och inget annat".
Du är inte paranoid - du är misstänksam för att du befinner dig i en situation som kräver att du är misstänksam. Eftersom den situation du befinner dig i är en helt annan situation än den situation som din omgivningen tror och utgår från att du befinner dig i - försök förstå din omgivnings uppfattning, men framförallt förstå dig själv.
När du är misstänksam ökar din koncentration på omvärlden - det är allt som händer. När du ser någon eller något eller en händelse som potentiellt skulle kunna vara en "fara" koncentrerar du dig på detta, bedömer och värderar "hotet". En helt normal respons utifrån den drabbades situation. Successivt kommer denna misstänksamhet att minska. Först genom att tidsåtgången för bedömningen och värderingen av de potentiella "hoten" minskar. Därefter kommer du att bli mer effektiv på att bedöma och värdera om det "märkliga" är "märkligt", "hot" eller "inte ett hot". Det du egentligen gör är att du medvetet eller omedvetet inser att allt potentiellt "märkligt" inte påverkar dig. Endast det som potentiellt kan påverka dig behåller du din misstänksamhet mot och det är således både logiskt och helt naturligt.
Ta hand om er,
Manoredo
Beroende på "vilken sida" - dvs om du som jurist ska få de identifierade svårigheterna att framstå som mindre problem/svårigheter eller som större problem/svårigheter hittar du argument som stöder det ena eller det andra och du argumenterar för att det förhåller sig på ett visst sätt - det du argumenterar för. När en jurist i sin yrkesroll gör detta är A och O att inte ge motparten, dvs den som ska argumentera för det direkt motsatta, information eller argument som stöder det denne argumenterar för.
Vad vill jag säga med detta som har med bloggens syfte att göra? Jo,
1. Tänk på att inte ge psykopaten någon information denne kan använda.
2. Om du måste ge psykopaten information ge denne endast oanvändbar information eller information som du vet att denne redan känner till eller information som i grunden är korrekta men som innehåller mycket små felaktigheter.
3. Om du måste ha mer information (bevis för din argumentation) måste du skaffa mer information (bevis).
4. Håll inne med information så länge du kan som stödjer din version (Denna typ av information bör du endast använda när "detta är nödvändigt"). Om det blir nödvändigt att delge information gör det så sent som möjligt.
Det som kan vara ett problem för en drabbad av en psykopat är att kunna sära på det som sker på grund av psykopaten respektive det som sker utan att det är psykopaten som gör/gjort något genom manipuleringsteknikerna (se föregående inlägg). Vissa "känner" kanske en tid att nästan allt som händer potentiellt skulle kunna vara initierat av psykopaten. Din misstänksamhet ökar mot omgivningen. Med tiden kommer denna misstänksamhet att minska.
Om du "känner" på detta sätt, och det förstärks naturligtvis av andra drabbades tragiska berättelser, vad du läser att psykopater kan göra osv. kanske till och med av det jag skriver på denna blogg.
Vad jag menar är att denna misstänksamhet är fullt naturlig. Det man bör göra med denna misstänksamhet är att identifiera just denna misstänksamhet. Erkänn för dig själv - "jag är nu misstänksam och det beror på att jag måste vara misstänksam, att jag är misstänksam nu beror på det jag varit med om, det jag vet, och den situation som jag befinner mig i och inget annat".
Du är inte paranoid - du är misstänksam för att du befinner dig i en situation som kräver att du är misstänksam. Eftersom den situation du befinner dig i är en helt annan situation än den situation som din omgivningen tror och utgår från att du befinner dig i - försök förstå din omgivnings uppfattning, men framförallt förstå dig själv.
När du är misstänksam ökar din koncentration på omvärlden - det är allt som händer. När du ser någon eller något eller en händelse som potentiellt skulle kunna vara en "fara" koncentrerar du dig på detta, bedömer och värderar "hotet". En helt normal respons utifrån den drabbades situation. Successivt kommer denna misstänksamhet att minska. Först genom att tidsåtgången för bedömningen och värderingen av de potentiella "hoten" minskar. Därefter kommer du att bli mer effektiv på att bedöma och värdera om det "märkliga" är "märkligt", "hot" eller "inte ett hot". Det du egentligen gör är att du medvetet eller omedvetet inser att allt potentiellt "märkligt" inte påverkar dig. Endast det som potentiellt kan påverka dig behåller du din misstänksamhet mot och det är således både logiskt och helt naturligt.
Ta hand om er,
Manoredo
tisdag 6 oktober 2009
Problemlösning del 2. Fokusera på det problem som du måste lösa. Fokusera därefter på lösningen till problemet.
Juridisk- problemlösning innebär dels att kunna hitta (existerande juridiska-) problem utifrån en viss mängd "fakta" (dokument, bevis, muntliga beskrivningar osv), och naturligtvis att sedan kunna hitta lösningen på de juridiska- problem man hittat.
Om alla "fakta" finns samlat som ska bedömas rättsligt, gäller det att göra en bedömning av detta material. Vad juristen egentligen gör är att avgöra hur troligt det är att detta material leder till en viss slutsats hos andra jurister som har tillgång till samma material.
En jurist som inte har tillgång till alla "fakta" eller allt material, bedömer naturligtvis endast det material denne har. Hur bra slutsatser denne än drar av detta material kommer slutsatserna att "rent objektivt" vara fel om andra jurister har tillgång till ett annat material eller mer material.
Om juristen agerar med bristfälligt material kommer detta agerande för en annan jurist (någon som har samma material, ett annat material eller mer material) vara bevis för att juristen som agerar utgår från bristfälligt material alternativt är en dålig jurist som inte kan dra rätt slutsatser av en viss mängd "fakta".
Om vi nu byter ut juristen som agerar med bristfälligt material mot den drabbade av en psykopat, den jurist som tar emot agerandet som baserar sig på det bristfälliga materialet med psykopaten och andra jurister med människorna i den drabbades omgivning ser det kanske ut på detta sätt:
1.
Du som är eller blir drabbad av en psykopat har varken samma material som psykopaten eller samma material som andra i omgivningen.
2.
Du som är eller blir drabbad av en psykopat måste antingen veta lika mycket som psykopaten (ha samma material eller mer) alternativt ha samma material som din omgivning för att psykopatens material ska anses som felaktigt av dig och din omgivning alternativt göra det omöjligt eller ovidkommande (det spelar ingen roll) att psykopaten kan använda sitt material.
1. Utgör den drabbades problem
2. Utgör de lösningar som finns för problemen
Enligt min uppfattning är ovanstående viktigt att förstå.
Manoredo
Om alla "fakta" finns samlat som ska bedömas rättsligt, gäller det att göra en bedömning av detta material. Vad juristen egentligen gör är att avgöra hur troligt det är att detta material leder till en viss slutsats hos andra jurister som har tillgång till samma material.
En jurist som inte har tillgång till alla "fakta" eller allt material, bedömer naturligtvis endast det material denne har. Hur bra slutsatser denne än drar av detta material kommer slutsatserna att "rent objektivt" vara fel om andra jurister har tillgång till ett annat material eller mer material.
Om juristen agerar med bristfälligt material kommer detta agerande för en annan jurist (någon som har samma material, ett annat material eller mer material) vara bevis för att juristen som agerar utgår från bristfälligt material alternativt är en dålig jurist som inte kan dra rätt slutsatser av en viss mängd "fakta".
Om vi nu byter ut juristen som agerar med bristfälligt material mot den drabbade av en psykopat, den jurist som tar emot agerandet som baserar sig på det bristfälliga materialet med psykopaten och andra jurister med människorna i den drabbades omgivning ser det kanske ut på detta sätt:
1.
Du som är eller blir drabbad av en psykopat har varken samma material som psykopaten eller samma material som andra i omgivningen.
2.
Du som är eller blir drabbad av en psykopat måste antingen veta lika mycket som psykopaten (ha samma material eller mer) alternativt ha samma material som din omgivning för att psykopatens material ska anses som felaktigt av dig och din omgivning alternativt göra det omöjligt eller ovidkommande (det spelar ingen roll) att psykopaten kan använda sitt material.
1. Utgör den drabbades problem
2. Utgör de lösningar som finns för problemen
Enligt min uppfattning är ovanstående viktigt att förstå.
Manoredo
söndag 4 oktober 2009
Problemlösning del 1. Företräd endast din klient - agera inte "känslomässigt" gentemot psykopaten
En drabbad av en psykopat måste försöka sträva efter att uppträda som ett juridiskt ombud för att neutralisera psykopatens kränkningar, direkta- och indirekta hot och manipulationer. A och O är att inte basera några handlingar, skriftliga eller muntliga, på dina naturliga känslor, gentemot psykopaten. Detta ligger inte i klientens - ditt, intresse.
Syftet med denna blogg är inte att få människor att dra sig längre in i den egoistiska cirkeln. Syftet är att få de människor som befinner sig längre ut i den egoistiska cirkeln att kunna stanna kvar där och få verktyg att agera mot de som befinner sig längst in.
Det psykopaten gör via dennes "bearbetning" av en individ syftar till att försöka störa individen psykiskt i sådan utsträckningen att handlingarna som vidtas av den drabbade baseras på de för situationen normala känslorna.
Det den drabbade måste göra gentemot psykopaten är att inte låta detta ske.
Jag har full förståelse för den drabbade som tycker detta låter för konstigt, eller för enkelt, alternativt "lättare sagt än gjort" osv, men det är det en drabbad måste försöka göra, enligt min uppfattning.
För de som inte varit drabbade eller inte förstår vad psykopaten gör när denne psykiskt påverkar en individ och manipulerar sin omgivning tycker kanske att den där juristen Manoredo som bloggar överdriver och förstorar upp någonting som är helt normalt. Till er vill jag säga - må ni förstå utan att själva drabbas.
Jag hoppas att de tidigare inläggen på denna blogg har klargjort varför det inte går att agera normalt "känslomässigt" gentemot psykopaten.
När du som drabbad upptäcker att psykopaten på något sätt inte håller sig till "förhållningsreglerna" attackera inte psykopaten, alltså agera inte ut dina känslor. Det är precis det denne vill att du ska göra.
Vad du istället bör göra är att agera på ett sätt som av omgivningen kommer att uppfattas som ett "normalt och naturligt agerande" utifrån den situation andra uppfattar att du befinner dig i.
Jag hoppas att alla förstår att det "normala och naturliga sättet" att agera ovan egentligen inte alls är det "normala och naturliga sättet" att agera i den situation du egentligen befinner dig i - eftersom det "normala och naturliga sättet" är att agera i enlighet med de känslor som naturligt uppstår av psykopatens ageranden (eller rättare sagt, psykopatens avsikt, se psykopatens avsikt del 1. - 7.).
Det är troligare att omgivningen kommer att tro dig om det du gör uppfattas som normalt.
Är ovanstående logiskt? Ja
Känns ovanstående logiskt? Nej
Manoredo
lördag 3 oktober 2009
Vad är det en jurist egentligen gör? Jo, problemlösning.
Oavsett vilken yrkesroll en jurist än har är det primära redskapet språket. Genom språket analyserar och löser juristen problem - juridiska problem. Allt handlar om problemlösning av något slag.
I Wikipedias generella beskrivning av en jurist står det:
"En jurist är utbildad för att kunna analysera och lösa juridiska problem, och på att tolka lagar och andra författningar, lagförarbeten, rättsavgöranden och avtal. En jurist kan tex arbeta i domstol, på advokat- eller juristbyrå, i kommunal eller statlig förvaltning, i intresseorganisationer, banker, försäkringsbolag eller industri-/tjänsteföretag.
För de flesta jurister ingår i arbetet att samla, läsa in och bearbeta juridiskt material såsom lagtexter, förordningar, avtal och praktiska tillämpningar för att finna de rättsregler och den praxis som är tillämplig på det problem som ska lösas. Ofta presenterar juristen lösningen skriftligt och redovisar vad man kommit fram till vid en föredragning eller förhandling.
Att förhandla och företräda någon är ett viktigt inslag i juristers arbete ..."
Alla jurister företräder någon eller något!
Alla människor företräder någon eller något!
Den som företräder någon annan eller något annat kan alltid skjuta över ansvaret för det denne gör på de "förhållningsregler" som finns. De "förhållningsregler" som finns är ju för att veta hur man ska förhålla sig och så länge man håller sig till "förhållningsreglerna" gör man bara det som förväntas. Du är ju inte ansvarig för någonting så länge du följer de "förhållningsregler" som finns, eller hur?
Så länge du följer de "förhållningsregler" som finns har du agerat korrekt. Om du inte följer de "förhållningsregler" som finns har du agerat fel.
En jurist i ombudsrollen är specialist på att lösa ett problem för en klient. En jurist "löser" eller "försöker" lösa detta problem, utan att bli "känslomässigt" engagerad i problemet. För att på bästa kunna företräda klienten kan inte juristen bli "känslomässigt" engagerad i själva problemet denne ska lösa i sin yrkesroll.
En jurist kan naturligtvis "känslomässigt" förstå en klients situation och vad klienten känner. Denna "känslomässiga" aspekt går naturligtvis inte att tänka på när juristen sedan ska lösa själva problemet klienten har - det skulle inte ligga i klientens intresse!
Detta innebär att det problem som måste lösas måste lösas utan hänsyn till "känslomässiga aspekter"!
Klienten har i sin tur överlåtit hanterandet av att "lösa problemet" till ombudet. Det ombudet gör är att företräda klienten - inget annat. Det ombudet gör är att överlåta själva grunden för det denne gör på klienten. Det är ju klientens avsikt som avgör vad ombudet måste göra i sin yrkesroll. Alltså, ingen är direkt ansvarig.
Det som gör att det är en fördel att använda ett ombud för att lösa ett juridiskt problem är helt enkelt att du vid sidan av någon som förstår och kan tolka "förhållningsreglerna", får någon som löser ett juridiskt problem utan att blanda in "känslomässiga aspekter". Ombudet lär sig genom erfarenhet det juridiska spelet.
Psykopaten lever spelet. Psykopaten företräder sig själv i alla lägen. Psykopaten "löser problem" utan hänsyn till "känslomässiga aspekter". Psykopaten har inga direkta förhållningsregler förutom att denne av omgivningen skall uppfattas som "normal". Den "normaliserade" psykopaten får andra att tro att denne följer de "förhållningsregler" som existerar.
Manoredo
I Wikipedias generella beskrivning av en jurist står det:
"En jurist är utbildad för att kunna analysera och lösa juridiska problem, och på att tolka lagar och andra författningar, lagförarbeten, rättsavgöranden och avtal. En jurist kan tex arbeta i domstol, på advokat- eller juristbyrå, i kommunal eller statlig förvaltning, i intresseorganisationer, banker, försäkringsbolag eller industri-/tjänsteföretag.
För de flesta jurister ingår i arbetet att samla, läsa in och bearbeta juridiskt material såsom lagtexter, förordningar, avtal och praktiska tillämpningar för att finna de rättsregler och den praxis som är tillämplig på det problem som ska lösas. Ofta presenterar juristen lösningen skriftligt och redovisar vad man kommit fram till vid en föredragning eller förhandling.
Att förhandla och företräda någon är ett viktigt inslag i juristers arbete ..."
Alla jurister företräder någon eller något!
Alla människor företräder någon eller något!
Den som företräder någon annan eller något annat kan alltid skjuta över ansvaret för det denne gör på de "förhållningsregler" som finns. De "förhållningsregler" som finns är ju för att veta hur man ska förhålla sig och så länge man håller sig till "förhållningsreglerna" gör man bara det som förväntas. Du är ju inte ansvarig för någonting så länge du följer de "förhållningsregler" som finns, eller hur?
Så länge du följer de "förhållningsregler" som finns har du agerat korrekt. Om du inte följer de "förhållningsregler" som finns har du agerat fel.
En jurist i ombudsrollen är specialist på att lösa ett problem för en klient. En jurist "löser" eller "försöker" lösa detta problem, utan att bli "känslomässigt" engagerad i problemet. För att på bästa kunna företräda klienten kan inte juristen bli "känslomässigt" engagerad i själva problemet denne ska lösa i sin yrkesroll.
En jurist kan naturligtvis "känslomässigt" förstå en klients situation och vad klienten känner. Denna "känslomässiga" aspekt går naturligtvis inte att tänka på när juristen sedan ska lösa själva problemet klienten har - det skulle inte ligga i klientens intresse!
Detta innebär att det problem som måste lösas måste lösas utan hänsyn till "känslomässiga aspekter"!
Klienten har i sin tur överlåtit hanterandet av att "lösa problemet" till ombudet. Det ombudet gör är att företräda klienten - inget annat. Det ombudet gör är att överlåta själva grunden för det denne gör på klienten. Det är ju klientens avsikt som avgör vad ombudet måste göra i sin yrkesroll. Alltså, ingen är direkt ansvarig.
Det som gör att det är en fördel att använda ett ombud för att lösa ett juridiskt problem är helt enkelt att du vid sidan av någon som förstår och kan tolka "förhållningsreglerna", får någon som löser ett juridiskt problem utan att blanda in "känslomässiga aspekter". Ombudet lär sig genom erfarenhet det juridiska spelet.
Psykopaten lever spelet. Psykopaten företräder sig själv i alla lägen. Psykopaten "löser problem" utan hänsyn till "känslomässiga aspekter". Psykopaten har inga direkta förhållningsregler förutom att denne av omgivningen skall uppfattas som "normal". Den "normaliserade" psykopaten får andra att tro att denne följer de "förhållningsregler" som existerar.
Manoredo
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
