måndag 1 mars 2010

Reflektion del 1.

Det jag tidigare beskrivit som "nedbrytande" och "uppbyggande" egenskaper baseras naturligtvis på värderingar och efter en subjektiv reflektion vad dessa egenskaper leder till.

Jag inser att det jag skrev i föregående inlägg rimligen kan tolkas som att jag vill få läsaren att läsa om buddhismen. Det var också mitt syfte - men inte av anledningen "få människor att konvertera till buddhismen". Vad jag avser är inte den metafysiska, filosofiska delen, religiösa (?)delen i buddhismen utan den del som handlar om psykologi och mindfulness .

Detta måste jag naturligtvis utveckla eftersom det rimligen för många framstår som märkligt. I västvärlden sprider sig mindfulness (uppmärksam närvaro) snabbt eftersom det finns ett behov av just uppmärksam närvaro av ett flertal olika anledningar. Mindfulness eller uppmärksam närvaro ingår i buddhismens "den ädla åttafaldiga vägen" och innebär en självkontroll, en medvetenhet om vad man gör och varför man gör någonting och vad man känner. Naturligtvis är mycket av den "mindfulness" som beskrivs här i västvärlden inte alls den "mindfulness" som återfinns i buddhismen, utan en light-version som passar västerlänningar. Det är de första stegen av "mindfulness" som förs fram. Det som är "lättast" att ta till sig och det som för många "känns" helt naturligt.

Tillbaka till det jag vill få fram i detta inlägg - reflektion.

Reflektion är ingenting annat än att reflektera över hur saker och ting egentligen förhåller sig på olika nivåerenligt din egen uppfattning. Den nivå som tas upp på bloggen utgör naturligtvis den nivå som har till syfte att hjälpa människor med ett konkret problem. Förhoppningsvis kanske få ett antal icke-drabbade att inte råka ut för just detta konkreta problem. Eller i vart fall kan mildra konsekvenserna av det konkreta problemet.

När jag skriver om ett "konkret problem" uppfattar säkerligen vissa läsare detta som "Det är du Manoredo som "ser" detta konkreta problem inte jag".Jag är helt övertygad om att det finns mängder av jurister där ute som är benägna att hålla med mig i delar av det jag beskriver på bloggen. Delar av det jag beskriver på bloggen tillhör vardagen för många verksama jurister. Jag är vidare helt övertygad om att det finns mängder av människor där ute som är benägna att hålla med mig i delar av det jag beskriver på bloggen eftersom delar av det jag beskriver på bloggen oundvikligen tillhör vardagen för alla människor.

Det som utgör själva svårigheten med "egoism i ljuset av psykopati" och varför risken är överhängande att människor inte vill förstå egoism just i ljuset av psykopati är just att psykopati inte är "normalt". Psykopati står för det mest "onormala" man kan tänka sig. Istället väljer man att "se" och "förstå" allt i en begränsad gråzon. En gråzon som inte är tillräckligt utdragen om vi nu använder ordet gråzon. De flesta väljer att "se" och "förstå" allt som händer i mellanmänskliga relationer som att det aldrig är endast en individs fel. Detta synsätt är naturligtvis mänskligt och det "normala". Tyvärr kommer detsamma få stora konsekvenser när synsättet appliceras på det som händer runt en individ som befinner sig nära centrum av den egoistiska cirkeln.

Ta hand om er,

Manoredo