fredag 26 februari 2010

Arbetsplatsen: Karaktärsstörningen kontra den positiva psykologin - del 1.

I föregående inlägg skrev jag följande:

"Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!".

Överfört till arbetsplatsen ser mekanismen ut ungefär på följande sätt, enligt min uppfattning:

1. Individen begår en integritetskränkande handling, observera att denna handling antingen är ett eller flera arbetsrättsliga brott eller integritetskränkande handlingar som ligger utanför de egentliga arbetsrättsliga normerna, eller än mer grundläggande normer i ett rättssystem(första "brottet"), genom hot eller manipulation gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott" mot det arbetsrättsliga normverket, sekretessavtal alternativt de allmänna integritetsparagraferna i 5 kap. brottsbalken (ärekränkningsbrotten).

För att ovanstående exempel ska bli så tydligt som möjligt kommer jag här och i senare inlägg att ta upp olika former på detta tema så att detta tema blir så klart som möjligt.

När en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln genom påverkan (skapad osäkerhet, dubbla "regelverk" och manipulation)får en individ att "känna" på ett visst sätt och individen agerar efter denna känsla blir individen styrd (se tidigare inlägg).

a. Individen begår en eller flera integritetskränkande handlingar - kräver någonting som denne inte kan eller inte har rätt att kräva enligt grundläggande arbetsrättsliga regler. Denne bryter mot grundläggande övergripande regler vars innehåll snarast återfinns i våra grundlagar och påverkar hela det övergripande arbetsrättsliga normsystemet. De är så grundläggande att "normala" individer "känner" att här är någonting fel utan att de själva behöver förstå juridiken i arbetsrätten.

Påpekas det orimliga, får den som påpekar det orimliga inte ett verifierande av att beteendet eller handlingen var orimlig. Detta beror på att det uppfattas inte som orimligt av de individer som har satt de nedbrytande "verktygen" i system. En individ nära centrum av den egoistiska cirkeln förstår alltså inte det orimliga, trots att det är grundläggande. Läs denna sista mening en gång till för detta är öppningen till förståelse för karaktärsstörningen.

Om individen som drabbas av den integritetskränkande handlingen inte "tystnar", kommer hot i form av arbetsrättsliga åtgärder. Vad som sker är helt enkelt att det arbetsrättsliga sanktionssystemet används som "hot" för att säkerställa "tystnad och lydnad" för att säkerställa att det första "brottet" inte kommer ut - för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln borde detta likställas med "har inte ägt rum" (mer om detta senare).

Ur ett arbetsrättsligt perspektiv används kravet på lojalitet som det "enklaste", eftersom det är en huvudprincip för hela det arbetsrättsliga området.

Jag skulle vilja gå så långt att rekommendera följande:

Om lojalitetsplikten lyfts fram och betonas är det någonting som är allvarligt fel. Om du själv inte begått något allvarligt fel, höj uppmärksamheten . Görs en generell betoning på lojalitetsplikten från arbetsgivarens sida till ett flertal individer samtidigt, antingen muntligt eller skriftligt via en chef, - höj uppmärksamheten på företaget i allmänhet men framförallt på den individ som uttalar sig om lojalitetsplikten.

Lojalitetsplikten går i båda riktningarna- inte endast i en riktning!

Som ni märker hamnar vi nu i ett arbetsgivare- arbetstagare perspektiv. Detta oavsett om individen i centrum av den egoistiska cirkeln är arbetstagare eller företräder arbetsgivaren. Om de integritetskränkande handlingarna utförs av en arbetstagare mot en annan arbetstagare på samma "nivå" i hierarkin kommer det successivt "bli" en fråga för arbetsgivaren gentemot någon av arbetstagarna. Det är oundvikligt - om lojalitetsplikten kommer upp och uttalas - reflektera över förändringar som skett på arbetsplatsen i närtid på arbetsplatsen.

Vad har detta med den positiva psykologin att göra?

Det har enligt min uppfattning allt med den positiva psykologin att göra! Om du inte har möjlighet att identifiera de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen" från de uppbyggande egenskaperna förstår du inte vilket som är vilket - du kan inte bedöma hur "fel" de nedbrytande egenskaperna är eller vilka de nedbrytande "verktygen" är och vad de leder till - för dig själv och andra. Om du känner till de uppbyggande egenskaperna och inte väljer att använda de nedbrytande "verktygen" kommer du lättare att kunna identifiera motsatsen.

Den positiva psykologin har sin bakgrund i en subjektiv erfarenhetsbaserad psykologi och börjar inifrån dig själv. Som jag tidigare beskrivit, läs om den västerländska positiva psykologin om du har uppfattningen att buddhismen endast är en mystisk, traditionell religion med konstiga ritualer baserad på en ålderdomlig kultur. Läs böcker av Martin Seligman och Mihaly Csikszentmihalyi exempelvis "flow". Syftet med den positiva psykologin är inte att göra människor till "buddhister". Syftet med den positiva psykologin är rimligen att förmedla "universella" värderingar och beskriva vad de uppbyggande egenskaperna innebär, vad de nedbrytande egenskaperna innebär och får för följder, samt möjligheten att generellt reflektera över hur saker och ting förhåller sig så man kan välja agerande.

För de av er som vill läsa mer än den västerländska positiva psykologin gå vidare och läs om "the science of the mind" - buddhismen.

Jag kommer i omgångar att uppehålla mig kring "the science of the mind", men eftersom jag är tämligen säker på att denna del knappast är det som alla vill läsa om försöker jag hålla denna del på en rimlig nivå.

De av er som vet vad buddhismen innebär, förstår också att det jag skriver på bloggen i vissa fall inte utgör min egentliga uppfattning om saker och ting. Det som skrivs på bloggen har som syfte att hjälpa andra att identifiera och "hantera" de nedbrytande egenskaperna och de nedbrytande "verktygen".

Ta hand om er,

Manoredo

söndag 21 februari 2010

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - vad betyder detta egentligen? - del 4.

Gör inte de nedbrytande egenskaperna till "bra" och eftersträvansvärda och beundrande egenskaper och de uppbyggande egenskaperna till "dåliga" och svaga egenskaper.

Vad betyder detta?

Det betyder enligt min uppfattning att de nedbrytande egenskaperna, både i sig själva och i allmänhet är just nedbrytande egenskaper. De "verkyg" som följer av dessa egenskaper, det den normaliserade psykopaten använder sig av i extrem omfattning är fega "verktyg". För en drabbad är det enligt min uppfattning viktigt att verkligen förstå att "verktygen" är fega verktyg - inte starka verktyg. Anledningen är att annars är risken stor att den drabbade börjar ge den "normaliserade" psykopaten egenskaper som denne inte har och vända på just distinktionen mellan uppbyggande och nedbrytande egenskaper.

Det är dessa "verktyg" som tidigare beskrivits på bloggen som utgör de "verktyg" som går att identifiera av omgivningen genom uppmärksamhet och insikt i att dessa "verktyg" används av en viss individ. Det är dessa "verktyg" som mer eller mindre används av individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln. Dessa "verktyg" är ingenting annat än nedbrytande för alla som kommer i närheten av en individ som använder dem och ingenting annat än nedbrytande för de individer som har en viss empatisk förmåga eller samvete men som ändå använder dessa "verktyg".

Desto längre in i den egoistiska cirkeln en individ befinner sig desto mindre betydelse har värderingar.

Det betyder enligt min uppfattning att de uppbyggande egenskaperna hos individer med empati och samvete är de enda som har möjlighet att värdera om egenskaper är uppbyggande eller nedbrytande och följer någon form av värderingar. Det är de uppbyggande egenskaperna som är uppbyggande egenskaper.

Vilka egenskaper är då uppbyggande respektive nedbrytande? Beror inte det på vilka värderingar man har? Exakt, rundgången är ett faktum för de som gör avkall på sina uppbyggande egenskaper och de värderingar som bygger upp dessa.

"Egoism i ljuset av psykopati" är inte något negativt för en "sund" egoism. Det är positivt på så sätt att om egoismen hamnar i ett yttre beteende som liknar det som beskrivs på denna blogg kommer successivt både värderingar och förmågan att avgöra just vilka egenskaper som är uppbyggande eller nedbrytande egenskaper att försvinna för individen, men inte för de som har möjligheten att följa "sund" egoism och identifiera individer genom just denna avsaknad av förmåga.

I och med detta kommer en individs "tankesätt" att följa ett mönster som leder till destruktiva handlingar både för omgivningen och för individen. Det är endast när dessa egenskaper och "verktygen" på denna blogg har uppmärksammats, identifierats och reflekterats över som en individ med samvete och empati kan vakna upp från missuppfattningen att de nedbrytande egenskaperna är uppbyggande egenskaper och att handlingar som begås i och med denna uppfattning leder till negativa konsekvenser för en själv och individen.

Om en drabbad försöker förstå hur en potentiell individ i centrum av den egoistiska cirkeln "tänker" kring lagar och regler ser den drabbade ett mönster som inte har med syftet med lagarna eller reglerna att göra, utan att denne "läser" och "förstår?" lagarna och reglerna utifrån "sitt" perspektiv, som på intet sätt har någonting med det egentliga syftet att göra.

Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!

Tänk därefter enligt följande exempel:

1. Det första "brottet" går inte bevisa, det andra "brottet", själva hotet, är indirekt eller direkt men går inte bevisa. Vad bör du göra då?

Enligt juridiken kan inte individen av samhället i stort "straffas" för sina "brott"; eftersom det inte går att bevisa "brottet". Det juridiken kan göra är att "straffa" någon för begågna brott så att individen får ta konsekvenserna för sitt handlande rent objektivt. Konsekvenserna här är samhällets "straff" gentemot individen för ett brottsligt agerande.

Men, individen har begått "brotten". Du vet att individen har begått "brotten". Om det rör sig om en individ i centrum av den egoistiska cirkeln är du inte ensam om att veta att individen har begått integritetskränkande brott. Konsekvenserna här är omgivningens "straff" gentemot individen för ett brottsligt eller moraliskt förkastligt beteende.

Och slutligen; individen får själv stå för konsekvenserna för sina tankar och gärningar.

2. Om något av "brotten" går att bevisa. Vad bör du göra då?

Enligt juridiken kan individen "straffas" för sina "brott"; det går att bevisa "brottet" eller "brotten".

Och, individen har begått "brotten". Du vet att individen har begått "brottet" eller "brotten".

3. Om inget av "brotten" går att bevisa men du "vet" av erfarenhet och förståelse kring karaktärsstörningen att risken finns att individen kommer fortsätta att begå "integritetskränkande" brott mot dig. Vad bör du göra då?

Det är här det är viktigt att inte vända på juridiken. Juridiken har inte som syfte att skydda någon som begår brottsliga handlingar, vilket är det individen gör - alldeles oavsett om de går att bevisa eller inte. Juridiken har inte som syfte att försvara de nedbrytande egenskaperna eller de "verktyg" som beskrivits på denna blogg. Juridiken har som syfte att skydda någon som utsätts för handlingar som inte är uppbyggande.

Juridiken arbetar med (objektiva?) fakta, bevis och har som syfte att (objektivt?) klargöra hur någonting förhåller sig.

Du arbetar med subjektiva fakta, bevis, erfarenheter och har som syfte att subjektivt bedöma hur någonting förhåller sig. Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln fortsätter påverka dig, gör denna påverkan så objektiv som möjligt genom insamlande av bevis (genom dokumentation), utan att sprida det subjektiva som något objektivt. Det sistnämnda betyder på intet sätt att du ska vara tyst och isolerad.

Det innebär att du inte ska sprida det subjektiva till individer som en objektiv sanning och till individer som inte överhuvudtaget berörs av individen (se tidigare inlägg om att utöka omgivningens förståelse kring dina upplevelser och kring betydelsen av bevis för "verktygen" som beskrivits i denna blogg).

När det är objektivt ta hjälp av juridiken och rättsapparaten.

Samla bevis, dokumentation kring det som händer. Om du tycker att du har bevis, men ändå får beskedet från juridiken eller rättsapparaten att bevisen inte räcker för att de inte är "objektivt" tillräckliga. Se det inte som att polisen inte tror på dig (subjektivt) - se det som att polisen inte kan göra det subjektiva till objektivt. För att kunna göra det subjektiva till något objektivt behövs kanske mer bevisning. En händelse kan vara svår att göra objektiv utan vittnen. Flera händelser som inte objektivt bedöms "så allvarliga", eller ett flertal subjektiva händelser som går att bevisa ökar möjligheten att göra det endast subjektiva till någonting objektivt.

Individen i centrum av den egoistiska cirkeln försöker få alla dennes ageranden till någonting subjektivt hos den som drabbas av agerandena.

Ur ett juridiskt perspektiv samla bevis för att det inte förhåller sig på detta sätt och agera därefter enligt dina egna värderingar.

Ur ditt egna perspektiv - lägg ansvaret på den som verkligen bär ansvaret.

Innehållet på bloggen börjar nu bli relativt omfattande - för er som inte läst tidigare inlägg - läs tidigare inlägg i ordning för en förståelse för vad jag skriver om och fundera kring det som står här på bloggen.

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 15 februari 2010

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - betydelsen av en "metod" - del 3.

"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?

Det som är syftet här är att koncentrera sig på en sak, en händelse och tänka igenom denna händelse för att inte ha för många situationer, händelser och tankar samtidigt. Om du har för många tankar i kombination med en starkt negativ känsla är det svårt att överhuvudtaget förstå den negativa känslan eller dina egna tankar och risken är stor att den negativa känslan växer i intensitet och du agerar efter känslan.

Välj en "lättare" händelse innan du bestämmer dig för att koncentrera dig på en "svårare" händelse. Välj en konkret händelse som är lättidentifierad och som du känner ilska för, men som inte är för komplicerad och inte heller alltför känslomässigt starkt. "Vad är det du menar Manoredo, någonting som inte är alltför känslomässigt starkt? Vilket hån, du verkar inte förstå någonting om du skriver på det sättet?".

Det jag avser är alltså inte din situation generellt, utan en situation som inte är känslomässigt alltför stark. "Hur menar du nu, hur ska jag kunna fokusera på en situation, när min situation är som den är nu - det är inte mitt fel att jag känner och tänker som jag gör nu, det är inte mitt fel!". Du har naturligtvis helt rätt "det är inte ditt fel" men risken finns att det nu utgör ett problem.

Genom att koncentrera dig på detta sätt kan du ta en sak i taget - istället för att försöka bearbeta allt samtidigt - vilket förnuftsmässigt borde låta rimligt. Genom att lära dig att fokusera på detta sätt eller på något annat sätt kommer du kunna upptäcka att försöken att försöka förstå helheten är svårgreppbar vilket bara förstärker de negativa känslorna eftersom “allt” inte är greppbart och kan inte behandlas samtidigt.

Om man bygger något sätter man ihop delar till en helhet, man skapar inte en helheten utan att förstå delarna.

Om tankar göder känslor och du känner känslorna kommer nya tankar uppstå p g a känslorna. Om helheten försöker greppas kommer helheten att skapa känslor och tankar som i sin tur skapar tankar som skapar känslor osv. Genom att fokusera på en liten del har du möjlighet att för dig själv förstå denna del, gå över till nästa del och gör likadant, bind ihop det du tror du ha förstått så att dessa två delar blir en del osv. Fördelarna med detta “metod” är dels att du för dig själv kan förstå delar, dels genom koncentrationen hålla känslorna för helheten stången.

På liknande sätt som det är viktigt att ta del av andras berättelser och erfarenheter, läsa om karaktärsstörningarna för att kunna sätta in sina egna erfarenheter, sina egna upplevelser i någonting som blir mer greppbart är det möjligt att kunna bearbeta det du varit med om genom att fokusera på en situation, en händelse och applicera det du har förstått om karaktärsstörningen på denna enda situation eller händelse.

Syftet är alltså att applicera det du har förstått om karaktärsstörningen på en händelse, en situation. Använda kunskapen om karaktärsstörningen i dina tankar när du tänker på en händelse, en situation.

Alltså inte i första läget tänka på händelsen, situationen och känna vad du känner för individen, händelsen, situationen utan tänka på karaktärsstörningen eller delar av denna, (obs inte på “individen nära centrum av den egoistiska cirkeln”) genom händelsen, situationen. Det är på detta sätt du har möjlighet att minska känslorna för händelsen, situationen i sig och intensiteten av tankarna och känslorna kommer att minska. Det är när intensiteten av tankarna och känslorna har minskat en aning som du har möjlighet att analysera händelsen, situationen i sig.

Detta är väl inte den positiva psykologin? Nä, det är det inte - det är fortfarande en metod att “bearbeta” helheten genom bearbetning av tillräckligt små delar av helheten för att helheten efterhand ska kunna bli greppbar för dig.

Vad är det den positiva psykologin då ska göra för att kunna balansera upp dina erfarenheter eller den situation du befinner dig i och för att du ska “orka” fokusera på en händelse, situation som inte är positiv och kunna hantera helheten i din situation.

Det fungerar på exakt samma sätt som ovan - det är en “metod“.

Metoden består i att koncentrera sig eller tänka på en sak - du övar dig att riktar din uppmärksamhet dit du vill.

Välj en händelse, situation som du kan se framför dig. Du har sett någon som uppenbart bryr sig om andra människor och gör någonting för någon annan människa. Det behöver inte vara något heroiskt, endast en händelse, en situation som du uppfattar som genuin och som du förstår gjordes spontant, utan att denna någon överhuvudtaget “ville ha något tillbaka”, det ska inte finnas ett uns av möjlighet att någon gjorde något för att framstå i positiv dager av omgivningen utan endast att denne gjorde det spontant - agerandet måste alltså ha skett som en följd av att det positiva kom inifrån den individ du väljer. Tänk på en sådan händelse eller leta efter en sådan händelse, en självupplevd sådan!

Vad har detta med karaktärsstörningen att göra?

Detta har ingenting med själva karaktärsstörningen att göra - det har med de som utsätts eller utsatts för karaktärsstörningen att göra, vilket är det som är viktigt.

Varför jag än så länge inte skriver mer om positiva saker på bloggen istället för att skriva om “egoism i ljuset av psykopati beror på att de som utsätts för en individ nära centrum av den egoistiska cirkeln knappast är i ett läge där det är rimligt att uppmuntra till i sammanhanget “absurda” (för den drabbade) positiva tankar, risken är stor att det snarare får motsatt effekt - det är att minska intensiteten av de negativa tankarna på något sätt som enligt min uppfattning är det steg som är viktigt för att kunna hantera de negativa tankarna och för att i sin tur kunna agera om nödvändigt på ett sätt som individer i närheten av det egoistiska cirkeln har svårt att hantera. Se det som en aktiv försvarsstrategi och inte en passiv.

De som drabbas eller drabbats av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln (eller lightversionen, ett manipulerande beteende “egoism i ljuset av psykopati”) kommer för att försöka förstå vad de utsatts eller utsätts för, utsätta sig själv för ytterligare negativa tankar bara genom att läsa om karaktärsstörningarna, eller tänka på ett manipulerande beteende (vilket är steget att försöka förstå sina egna upplevelser) - detta är oundvikligt om man inte helt enkelt förtränger sina egna erfarenheter och tankar (i praktiken sin egen insikt). Om ingenting mildrar den effekt detta får på ens egen tankeverksamhet är risken stor att dessa tankar eller liknande tankar leder till att man ser världen och livet i ett negativt ljus och agerar därefter.

Det är därför det är viktigt, enligt min uppfattning, att balansera den negativa psykologin med den positiva psykologin. Det handlar om att gå tillbaka till att vissa egenskaper är uppbyggande och vissa egenskaper är nedbrytande både generellt och för dig själv. Vissa egenskaper är positiva och andra är negativa. Gör inte de nedbrytande egenskaperna till "bra egenskaper" och de uppbyggande egenskaperna till "dåliga egenskaper".

Ta hand om er,

Manoredo

fredag 12 februari 2010

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - del 2.

Föregående inlägg ska inte tolkas som att jag ger rådet "det som hänt har hänt - gå vidare" utan snarare "det som hänt har hänt, förstå det som hänt, och införliva det som hänt när du går vidare".

Vad är syftet med ovanstående?

Syftet är att reflektera och uppmärksamma det som hänt, förstå det som hänt, använda det som hänt till att uppmärksamma det som händer nu.

Jag hoppas att ni förstår varför de juridiska aspekterna inte är lämpliga att ta upp innan "problemet" är identifierat. Det skulle innebära att agera på något sätt, utan att veta vad som är problemet. När väl "problemet" är identifierat och innehållet i den positiva psykologin kan balansera upp den negativa psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett sätt som är nödvändigt för att kunna agera på lämpligt sätt.

För vissa uppfattas detta inlägg och föregående inlägg säkert som förnuftigt, men inte genomförbart. Andra kanske uppfattar detta inlägg som "helt onormalt" och främmande. "Du känner inte till min situation, om du hade varit i min situation hade du nog förstått att det är omöjligt". Ni har helt rätt, jag är inte i er situation. Jag kan omöjligen förstå exakt hur er situation ser ut. Den som säger att "jag förstår exakt hur du känner dig och vad du tänker" har knappast förstått någonting. Det är bara du själv som kan veta exakt hur du känner dig och exakt vad du tänker och hur du tänker och vad du är i för situation. Det är det som är själva poängen i det hela. Det är endast du själv som kan "lära dig" hur du "känner" och tänker, hur du tänker och uppfattar din situation.

"Oh, nej inte det där med positivt tänkande i en situation som är så långt ifrån positiv man kan tänka sig". Detta har ingenting med positivt tänkande att göra! Det har ingenting med "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" att göra.

Enligt min uppfattning är det inte positivt tänkande det handlar om - det handlar i första läget om att identifiera problemet- att själv (eller med hjälp av andra) möta sina tankar och känslor.

Iden om "Negativ tanke, nu ska jag framkalla en positiv tanke" är bortträngning av den "negativa tanken". Det som är det primära är att kunna identifiera när en negativ tanke uppstår och identifiera vad följden blir av den negativa tanken. Kan du identifiera när en negativ tanke uppstår och följa denna negativa tanke kommer denna negativa tanke att till en början ha en oerhörd intensitet och styrka. Om du "känner" att detta blir övermäktigt ska du direkt tränga bort den negativa tanken och söka hjälp och inte fortsätta själv.

Du kommer märka att den negativa tanken skapar oerhörda påfrestningar i form av negativa känslor såsom hat och vrede. Det är detta en individ i centrum av den egoistiska cirkeln använder för att få "rätt" reaktioner från dig. Det är när du agerar ut dessa negativa tankar och de känslor som oundvikligen följer på tanken som du kan bli styrd att visa de reaktioner individen i centrum av den egoistiska cirkeln vill att du ska visa och agera utifrån.

Denna negativa tanke kommer successivt att få en lägre intensitet, tills den slutligen har bearbetats så mycket att när väl samma negativa tanke kommer upp kan du lätt identifiera den och den förlorar i sin styrka. Det är först när du "blir av" med intensiteten i den negativa tanken som du kan börja förstå den negativa tanken och konstruktivt kan börja behandla den negativa tanken. Den negativa tankens följder i form av känslor kommer minska i intensitet och du kommer själv kunna välja hur du ska agera.

"Detta är inte möjligt!". Vilket är det som inte är möjligt?

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 9 februari 2010

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol!

I mitten av november 2009 skrev jag två inlägg om Kognitiv psykologi och betydelsen av den positiva psykologin. Syftet var att förmedla någonting som jag personligen tror är viktigt och det är att balansera den insikt du har med något positivt.

När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.

Om du läser och reflekterar kring den positiva psykologin anlägger du kanske ytterligare ett synsätt kring karaktärsstörningen.

I inlägget "Den egoistiska cirkeln" från den 28 augusti 2009 skrev jag att beskrivningen naturligtvis är helt felaktig ur en mängd aspekter. En av dessa aspekter är att de individer som befinner sig helt i centrum av den egoistiska cirkeln knappast har ett ego i egentlig mening. Kort sagt: De vet inte alls vilka de är! och de har inte ens möjligheten att bygga upp ett ego!

Enligt min uppfattning har de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln kommit så långt bort från sig själva att det enda de gör är att utåt sett skapar en chimär av "normalitet". De har skapat ett eller flera artificiella egon utan någon grund överhuvudtaget att stå på. Avsaknaden av empati skapar en tom tillvaro, ensamhet oavsett om denne befinner sig i närheten av andra individer eller inte.

Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas en chimär av "normalitet" och bygger upp ett ego och en tro på att det som syns utåt är den man är. Dessa har vänt fokus - från vilka de själva egentligen är, till vilka de själva vill uppfattas vara av andra. Vad är detta för perspektiv?

Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas ett mer "sunt" förhållande mellan vilka de själva är och vilka de själva vill uppfattas vara av andra.

Den positiva psykologin har som syfte att vända på någonting - under allt för lång tid har fokus varit för psykologin att endast identifiera karaktärsdrag och karaktärsstörningar eller karaktärsdrag som "försvårar" eller "omöjliggör" möjligheterna att samhällen eller i mindre skala företag, grupper, organisationer, familjer, förhållanden kan utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.

Den positiva psykologin står för vetenskapen bakom styrkor och personlighetsdrag som gör det möjligt för individer och samhällen, företag, grupper, organisationer, familjer och förhållanden att utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.

När samhällen, företag, grupper, organisationer ser karaktärsdrag och karaktärsstörningar som bra och eftersträvansvärda egenskaper, styrkor kommer successivt följderna av detta att bli tydliga - det fungerar helt enkelt inte. Här finns risken att ni tror att jag börjar tjata om partipolitik eller något annat. Det gör jag inte - jag kommer hålla mig till egoism.

Att sträva efter att vara någonting som man inte är låter för de flesta rimligen märkligt om man reflekterar över det, problemet är att ingen har "tid" att reflektera över det. Det "normala" är att inte reflektera. Är det bättre att reflektera eller att inte reflektera?

Ställ dig själv denna fråga:

Vad är det du agerar på eller tänker på om du inte vet vad du agerar eller tänker på?

Är det inte bättre att veta varför man agerar på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt än att "bara göra" på något sätt.

Att den positiva psykologin kommer med stormsteg är naturligtvis endast positivt.

I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrev jag att jag har ett buddhistiskt synsätt. Eftersom Buddhismen lätt missuppfattas eftersom den "förstås" utifrån ett västerländskt perspektiv och därmed missförstås är det naturligtvis enklare att läsa om den positiva psykologin ur ett västerländskt perspektiv. Innehållet är lättare att ta till sig. Detsamma gäller västerländsk mindfulness (uppmärksam närvaro) och meditation generellt.

Jag hoppas inte att mina inlägg härifrån och framåt kommer bli obegripliga för läsaren. En bloggare som skriver om "egoism i ljuset av psykopati" utifrån ett juridiskt och buddhistiskt perspektiv kanske inte blir "enkelt" eftersom det knappast är det mest "normala".

Den juridiska delen har av naturliga skäl fått stå tillbaka för psykologiska aspekter och identifikation av ett "onormalt" beteende men kommer mer och mer att införlivas på bloggen. Anledningen till att fokusera på identifikationen av karaktärsstörningen och ställa denna karaktärsstörning som egoismens yttersta gräns har naturligtvis syftet att identifiera "problemet". Delar av problemet om än i lightversion går naturligtvis att hitta överallt och det är ju helt "normalt", inte sant?

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 1 februari 2010

"Stalking"- beteende från en individ i centrum av den egoistiska cirkeln

Om ett "stalking" - beteende uppkommer, uppstår en situation som mer eller mindre kan likställas med de som drabbas i en parrelation av en individ i centrum av den egoistiska cirkeln, då är följande viktigt enligt min uppfattning, något som kommer beskrivas detaljerat senare på bloggen:

1. Dokumentera i försvarssyfte, dvs allt som individen gör dokumenteras.

2. Hota inte - det behövs inte. Individen är helt medveten om det generella hotet - att bli upptäckt. Hotet ligger så att säga i sakens natur då hotet består i att den "normaliserade" psykopaten inte ska upptäckas som "onormal" och kriminell. Därför är allt ett hot mot dennes "självbild", (observera citattecknena) och det behövs inget uttalat hot.

3. Genom att hålla dig lugn kommer individen i centrum av den egoistiska cirkeln att behöva öka hoten och kränkningarna och manipulationerna. När så sker blir dessa tydligare och tydligare. Syftet från individen är att du ska bli psykiskt påverkad och agera på dessa hot, kränkningar och manipulationer och agera på dessa (se tidigare inlägg på denna blogg)- gärna mot andra (andra individer eller myndigheter). Gör inte det! och bli inte det!

4. Vad "ingen reaktion" på hot, kränkningar och manipulationer innebär för den "normaliserade" psykopaten är att "hotet" blir än mer verkligt. Det blir tydligt att du har förstått att det är ingen mening att agera på hoten, kränkningarna och manipulationerna. Jag hoppas att ni ser rundgången i det hela. Utan att du gör något uppfattas du som ett hot av individen, för att se till att du inte utgör ett hot måste denne få dig själv att framstå som "psykiskt sjuk", psykopat, rättshaverist, kriminell, så att ingen ska ta dina "anklagelser" på allvar, endast på detta sätt utgör du inget hot. Jag hoppas att ni märker hur omvänt detta "tankesätt" är. Detta "tankesätt" är rent logiskt och inte logiskt känslomässigt, som jag beskrev i föregående inlägg.

Det rent logiska ovan kommer blir fel när individen inte får den tänkta "normala" reaktionen tillbaka. Glöm inte bort att under förutsättning att det rör sig om en "normaliserad" psykopat är det enda som sätter gränser för den "normaliserade" psykopaten är att just uppfattas som "normal" och inte kriminell. Det du genom att hålla dig lugn egentligen förmedlar till den "normaliserade" psykopaten är att denne förstår att du vet hur det ligger till och i själva det generella hotet som du inte ens behöver förmedla till individen, utan ligger i själva situationens natur, är i praktiken följande hot "Fortsätter du - kommer du inte längre uppfattas som "normal" av din omgivning".

Den "normaliserade" psykopaten inser att den som håller sig lugn kommer agera med kraftiga juridiska medel med hjälp av rättsapparaten gentemot individen om något blir tillräckligt tydligt, samt successivt utöka förståelsen hos andra individer för varje gång individen indirekt eller direkt hotar, kränker eller försöker påverka dig. För en individ i centrum av den egoistiska cirkeln betraktas du som ett "objekt". Eftersom den "normaliserade" psykopaten har andra "objekt" får du denna individ att inse att om individen fortsätter kommer individen att förlora även andra "objekt" eller något annat denne kontrollerar. Det är i praktiken detta "hot" som individen i centrum av den egoistiska cirkeln kommer att logiskt bedöma och som styr dennes handlande.

Därför är dokumentation och allt som utgör bevis viktigt. Det är därför det är viktigt att inte vända på syftet med lagregler som syftar till att skydda individer från integritetskränkningar. Det är inte du som kränker någon annan, det är någon annan som kontinuerligt kränker dig och det är du som i försvarssyfte dokumenterar och samlar bevis.

Jag hoppas att ovanstående blev tillräckligt tydligt.

Ta hand om er,

Manoredo

Hm, jag har identifierat ett systematiskt "onormalt" beteende hos någon i min närhet - vad gör jag nu? del 8.

I del 6 skrev jag följande:

1. Genom uppmärksamhet på arbetsplatsen som helhet och med uppmärksamhet på individens beteende som följer automatiskt på insikten, kommer du kunna identifiera hur långt in i den egoistiska cirkeln individen befinner sig - på vilket sätt denne manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra.

2. Genom detta kommer du själv stärkas att du gjort rätt insikt - att individen systematiskt manipulerar, ljuger och skyller över ansvaret på andra (risken att tveka om din egen insikt blir obefintlig).

Dessa punkter utgör förutsättningar för att överhuvudtaget kunna "förstå" hur du ska kunna agera själv utan att skadas av individen. Du måste veta hur den andre individen beter sig och påverkar andra och dig själv för att veta hur du ska agera.

Observera att detta har ingenting med hur du bör agera när det står klart att individen befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln. Då har du redan gjort din egen "diagnos" som du måste hålla dig till.

Manoredo