söndag 21 februari 2010

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol! - vad betyder detta egentligen? - del 4.

Gör inte de nedbrytande egenskaperna till "bra" och eftersträvansvärda och beundrande egenskaper och de uppbyggande egenskaperna till "dåliga" och svaga egenskaper.

Vad betyder detta?

Det betyder enligt min uppfattning att de nedbrytande egenskaperna, både i sig själva och i allmänhet är just nedbrytande egenskaper. De "verkyg" som följer av dessa egenskaper, det den normaliserade psykopaten använder sig av i extrem omfattning är fega "verktyg". För en drabbad är det enligt min uppfattning viktigt att verkligen förstå att "verktygen" är fega verktyg - inte starka verktyg. Anledningen är att annars är risken stor att den drabbade börjar ge den "normaliserade" psykopaten egenskaper som denne inte har och vända på just distinktionen mellan uppbyggande och nedbrytande egenskaper.

Det är dessa "verktyg" som tidigare beskrivits på bloggen som utgör de "verktyg" som går att identifiera av omgivningen genom uppmärksamhet och insikt i att dessa "verktyg" används av en viss individ. Det är dessa "verktyg" som mer eller mindre används av individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln. Dessa "verktyg" är ingenting annat än nedbrytande för alla som kommer i närheten av en individ som använder dem och ingenting annat än nedbrytande för de individer som har en viss empatisk förmåga eller samvete men som ändå använder dessa "verktyg".

Desto längre in i den egoistiska cirkeln en individ befinner sig desto mindre betydelse har värderingar.

Det betyder enligt min uppfattning att de uppbyggande egenskaperna hos individer med empati och samvete är de enda som har möjlighet att värdera om egenskaper är uppbyggande eller nedbrytande och följer någon form av värderingar. Det är de uppbyggande egenskaperna som är uppbyggande egenskaper.

Vilka egenskaper är då uppbyggande respektive nedbrytande? Beror inte det på vilka värderingar man har? Exakt, rundgången är ett faktum för de som gör avkall på sina uppbyggande egenskaper och de värderingar som bygger upp dessa.

"Egoism i ljuset av psykopati" är inte något negativt för en "sund" egoism. Det är positivt på så sätt att om egoismen hamnar i ett yttre beteende som liknar det som beskrivs på denna blogg kommer successivt både värderingar och förmågan att avgöra just vilka egenskaper som är uppbyggande eller nedbrytande egenskaper att försvinna för individen, men inte för de som har möjligheten att följa "sund" egoism och identifiera individer genom just denna avsaknad av förmåga.

I och med detta kommer en individs "tankesätt" att följa ett mönster som leder till destruktiva handlingar både för omgivningen och för individen. Det är endast när dessa egenskaper och "verktygen" på denna blogg har uppmärksammats, identifierats och reflekterats över som en individ med samvete och empati kan vakna upp från missuppfattningen att de nedbrytande egenskaperna är uppbyggande egenskaper och att handlingar som begås i och med denna uppfattning leder till negativa konsekvenser för en själv och individen.

Om en drabbad försöker förstå hur en potentiell individ i centrum av den egoistiska cirkeln "tänker" kring lagar och regler ser den drabbade ett mönster som inte har med syftet med lagarna eller reglerna att göra, utan att denne "läser" och "förstår?" lagarna och reglerna utifrån "sitt" perspektiv, som på intet sätt har någonting med det egentliga syftet att göra.

Det mest uppenbara fallet är när en individ först begår ett eller flera "brott" (första "brottet") och sedan genom hot (andra "brottet")gör klart för individen som utsatts av det första "brottet" att om individen gör någonting begår denne ett "brott". Läs igenom detta stycke tills ni förstår vad som är fel!

Tänk därefter enligt följande exempel:

1. Det första "brottet" går inte bevisa, det andra "brottet", själva hotet, är indirekt eller direkt men går inte bevisa. Vad bör du göra då?

Enligt juridiken kan inte individen av samhället i stort "straffas" för sina "brott"; eftersom det inte går att bevisa "brottet". Det juridiken kan göra är att "straffa" någon för begågna brott så att individen får ta konsekvenserna för sitt handlande rent objektivt. Konsekvenserna här är samhällets "straff" gentemot individen för ett brottsligt agerande.

Men, individen har begått "brotten". Du vet att individen har begått "brotten". Om det rör sig om en individ i centrum av den egoistiska cirkeln är du inte ensam om att veta att individen har begått integritetskränkande brott. Konsekvenserna här är omgivningens "straff" gentemot individen för ett brottsligt eller moraliskt förkastligt beteende.

Och slutligen; individen får själv stå för konsekvenserna för sina tankar och gärningar.

2. Om något av "brotten" går att bevisa. Vad bör du göra då?

Enligt juridiken kan individen "straffas" för sina "brott"; det går att bevisa "brottet" eller "brotten".

Och, individen har begått "brotten". Du vet att individen har begått "brottet" eller "brotten".

3. Om inget av "brotten" går att bevisa men du "vet" av erfarenhet och förståelse kring karaktärsstörningen att risken finns att individen kommer fortsätta att begå "integritetskränkande" brott mot dig. Vad bör du göra då?

Det är här det är viktigt att inte vända på juridiken. Juridiken har inte som syfte att skydda någon som begår brottsliga handlingar, vilket är det individen gör - alldeles oavsett om de går att bevisa eller inte. Juridiken har inte som syfte att försvara de nedbrytande egenskaperna eller de "verktyg" som beskrivits på denna blogg. Juridiken har som syfte att skydda någon som utsätts för handlingar som inte är uppbyggande.

Juridiken arbetar med (objektiva?) fakta, bevis och har som syfte att (objektivt?) klargöra hur någonting förhåller sig.

Du arbetar med subjektiva fakta, bevis, erfarenheter och har som syfte att subjektivt bedöma hur någonting förhåller sig. Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln fortsätter påverka dig, gör denna påverkan så objektiv som möjligt genom insamlande av bevis (genom dokumentation), utan att sprida det subjektiva som något objektivt. Det sistnämnda betyder på intet sätt att du ska vara tyst och isolerad.

Det innebär att du inte ska sprida det subjektiva till individer som en objektiv sanning och till individer som inte överhuvudtaget berörs av individen (se tidigare inlägg om att utöka omgivningens förståelse kring dina upplevelser och kring betydelsen av bevis för "verktygen" som beskrivits i denna blogg).

När det är objektivt ta hjälp av juridiken och rättsapparaten.

Samla bevis, dokumentation kring det som händer. Om du tycker att du har bevis, men ändå får beskedet från juridiken eller rättsapparaten att bevisen inte räcker för att de inte är "objektivt" tillräckliga. Se det inte som att polisen inte tror på dig (subjektivt) - se det som att polisen inte kan göra det subjektiva till objektivt. För att kunna göra det subjektiva till något objektivt behövs kanske mer bevisning. En händelse kan vara svår att göra objektiv utan vittnen. Flera händelser som inte objektivt bedöms "så allvarliga", eller ett flertal subjektiva händelser som går att bevisa ökar möjligheten att göra det endast subjektiva till någonting objektivt.

Individen i centrum av den egoistiska cirkeln försöker få alla dennes ageranden till någonting subjektivt hos den som drabbas av agerandena.

Ur ett juridiskt perspektiv samla bevis för att det inte förhåller sig på detta sätt och agera därefter enligt dina egna värderingar.

Ur ditt egna perspektiv - lägg ansvaret på den som verkligen bär ansvaret.

Innehållet på bloggen börjar nu bli relativt omfattande - för er som inte läst tidigare inlägg - läs tidigare inlägg i ordning för en förståelse för vad jag skriver om och fundera kring det som står här på bloggen.

Ta hand om er,

Manoredo