onsdag 30 september 2009

Psykopatens avsikt del 7. Den grundläggande omvända manipuleringstekniken; sammanfattning av de två grundläggande manipuleringsteknikerna

I inläggen Psykopatens avsikt del. 1-6 tog jag bl a upp den grundläggande manipuleringstekniken.

I detta inlägg och följande inlägg kommer jag ta upp den grundläggande omvända manipuleringstekniken.

Denna teknik innebär återigen att psykopaten inte tar ansvar för varken sina handlingar eller sin avsikt. Den är egentligen bara en omvänd form av den grundläggande manipuleringstekniken.

Den grundläggande manipuleringstekniken = Psykopaten får avsiktligt någon genom en "trolig" lögn att utföra en handling som är den handling psykopaten vill/måste få utförd för att få eller bevara kontrollen över något som denne vill kontrollera.

När det gäller den omvända manipuleringstekniken är det inte psykopaten som vill få sin avsikt utförd, utan någon som ifrågasätter, undrar om händelser som denne tycker "känns" märkliga, alternativt rakt upp och ned ifrågasätter psykopatens avsikt, alternativt uppmärksammat psykopatens grundläggande manipuleringsteknik.

När det gäller den omvända manipuleringstekniken är det viktigt att skilja på vem som på något sätt reagerar på psykopaten, i detta inlägg är det endast det grundläggande som tas upp. A och O är att psykopaten inte ska bli ansvarig utåt för någonting av det som hänt eller händer.

När psykopaten avsiktligt utfört en handling eller avsiktligt genom en lögn fått någon annan att utföra en handling enligt den grundläggande manipuleringstekniken och någonting inte blir som psykopaten tänkt sig det hela, "effekten blir fel" och någon ifrågasätter psykopaten på något sätt, sker något av följande alternativ:

1. Psykopaten gör absolut ingenting, utan fortsätter som om ingenting hänt.

2. Psykopaten skyller "den felaktiga effekten" på den som på något sätt ifrågasätter psykopaten.

3. Psykopaten skyller "den felaktiga effekten" på någon annan och den som på något sätt ifrågasätter psykopaten manipuleras genom "bearbetning".

Punkt 1. behöver knappast förklaras. Det finns inget att förklara.

Punkt 2. innebär att genom direkta eller indirekta hot, charm, manipulation etc vända detta ifrågasättande, undrande tillbaka till den som ifrågasätter eller undrar. Denna del kommer jag som tidigare meddelat att utförligt redogöra för i senare inlägg eftersom detta är primärt för att förstå psykopatens "bearbetning" av enskilda individer, något som är väsentligt för att en "normaliserad" psykopat överhuvudtaget ska kunna "fungera" i samhället.

Punkt 3. innebär att psykopaten genom "en trolig" lögn riktad till den som ifrågasätter får någon annan ansvarig för något denne inte har gjort, alternativt har gjort men genom den grundläggande manipuleringstekniken gjort med ett annat syfte än psykopatens avsikt. Här sker också naturligt en individuell "bearbetning" av den som ifrågasätter. Psykopaten spelar här "offer" för att inte bli ansvarig.

Den omvända manipuleringstekniken= Psykopaten får någon annan ansvarig för psykopatens handlingar eller avsikt (genom användandet av den grundläggande manipuleringstekniken) alternativt psykopaten får den som ifrågasätter att ifrågasätta sig själv, alternativt tystas.

Detta innebär att:

Den grundläggande manipuleringstekniken används för att attackera någon för att få kontroll eller kunna behålla kontrollen av någonting som psykopaten av någon anledning vill ha kontroll över.

Den omvända grundläggande manipuleringstekniken används för att försvara kontrollen av någonting som psykopaten av någon anledning vill behålla kontrollen av.

Observera att dessa båda grundläggande manipuleringstekniker används av psykopaten utan ånger eller skuldkänslor. Psykopaten har inga gränser för hur dessa manipuleringstekniker kan användas.

Desto mer "normaliserad" psykopaten är, desto mer används de båda manipuleringsteknikerna. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer används de föregående manipuleringsteknikerna. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer komplex blir manipuleringsteknikerna. Desto mer "normaliserad" och intelligent psykopaten är, desto svårare är det att uppfatta dessa manipuleringstekniker.

Manoredo

måndag 28 september 2009

Psykopatens avsikt del 6./ Tankesätt del 9.

I föregående inlägg skrev jag:

"Det som är svårt att "bearbeta" inåt utgör i praktiken samma problem som gör att det är svårt eller omöjligt att förklara utåt mot samhället".

Mitt syfte med föregående inlägg kring psykopatens avsikt del. 1 - del. 5 var att förklara, hur jag uppfattar, psykopatens grundläggande manipuleringsteknik. Hur denna manipuleringsteknik passar in på den karaktärsstörning som psykopaten har, eller snarare hur den karaktärsstörning psykopaten har möjliggör användandet av denna manipuleringsteknik helt utan gränser.

Jag förstår om någon tycker att de föregående inläggen känns svåra att ta till sig. Vissa tycker kanske att jag skriver onödigt komplicerat för att beskriva denna sak. Vissa tycker kanske inte att jag skriver onödigt komplicerat men tycker innehållet är komplicerat. Vissa tycker säkerligen att det är både onödigt komplicerat beskrivet och att innehållet är komplicerat.

Det som jag tror kan vara svårt att ta till sig är när jag i ena stunden skriver att psykopaten är ansvarig för sin avsikt och alla handlingar som följer av denna avsikt och i andra stunden skriver "en avsikt går inte att veta" och slutligen "ingen kan göras ansvarig för endast sin avsikt".

För en drabbad betyder inläggen i klartext att jag vill ge följande råd:

Gör inte psykopaten oansvarig för det denne gör bara för att denne använder den beskrivna manipuleringstekniken. Gör inte de som utför psykopatens avsikt automatiskt ansvariga för det de gör. Förskjut inte ansvaret från psykopaten till andra. Detta är psykopatens grundläggande syfte med att använda manipuleringstekniken.

För er som inte drabbats betyder detta:

Manipuleringstekniken jag har beskrivit existerar. Om någon beskriver något som liknar denna manipuleringsteknik lyssna på vad denne beskriver utan att direkt avfärda det som ett påhitt eller att personen skulle vara paranoid.

I senare inlägg kommer jag beskriva vad jag tror händer när psykopaten "bearbetar" en individ. Denna individ kommer oundvikligen antingen bli ett lydigt redskap för psykopaten alternativt en individ som på något sätt vid någon tidpunkt måste bearbeta det denne varit med om.

Tillbaka till det jag började detta inlägg med "Det som är svårt att "bearbeta" inåt utgör i praktiken samma problem som gör att det är svårt eller omöjligt att förklara utåt mot samhället".

Den drabbade har under en kortare eller längre tid "bearbetats" av psykopaten. När insikten infinner sig att något är allvarligt fel har du redan utsatts psykologiskt av psykopaten och du "känner" att du på något sätt måste "bearbeta" det du varit med om.

Den tid det tar att "bearbeta" detta på är naturligtvis helt individuellt och beror naturligtvis på vad du utsatts för och mängder av andra anledningar som jag kommer att ta upp i bloggen. Även den som utsatts relativt lindrigt och snabbt kunnat bearbeta detta har ägnat mycket tid att försöka förstå vad denne har utsatts för. Till slut "känner" du att du har förstått det som behöver förstås för att inte längre behöva fundera mer på vad du utsätts/utsatts för. Om du fortfarande utsätts gäller det naturligtvis att kunna hantera det som händer. Men, du behöver inte längre fundera på vad du utsatts/utsätts för.

Alltså, även om du utsatts relativt lindrigt och snabbt kunnat bearbeta detta har du ägnat mycket tid att försöka förstå vad du utsatts för.

Detta innebär naturligtvis mängder av timmar eller dagar eller veckor eller månader eller år för att komma till denna punkt.

Om vi ser det ur detta perspektiv är det kanske inte så konstigt att ingen direkt förstår vad drabbade pratar om när drabbade försöker få icke-drabbade att förstå hur psykopater fungerar generellt eller vad den drabbade som utsatts/utsätts säger att denne har upplevt/upplever.

Det du rimligen "bearbetar" eller "bearbetat" i tankarna, både medvetet och undermedvetet, är i stor utsträckning samma frågor och funderingar som en person du försöker beskriva psykopater för måste förstå slutsatserna av, för att din beskrivning överhuvudtaget ska uppfattas som trovärdig eller rimlig eller överhuvudtaget existerar annat än endast hos dig själv.
Av naturliga skäl är det inte möjligt att icke-drabbade fullständigt ska förstå vad du talar om - eftersom det förutsätter just detta "bearbetande" och "bearbetande" av mängder av "situationer" som endast du själv varit med om.

En drabbad som berättar för en annan drabbad som "bearbetar" eller har "bearbetat" detta förstår, även om "situationerna" som har varit ett stöd för denna bearbetning skiljer sig åt.

Manoredo

söndag 27 september 2009

Psykopatens avsikt del 5.

Jag fortsätter där jag avslutade förra inlägget.

Psykopaten tar alltså aldrig ansvar för sin avsikt. Med "troliga lögner" får denne andra att agera i enlighet med psykopatens avsikt.

Desto mer "normaliserad" psykopaten är, desto mer används den föregående beskrivna manipuleringstekniken. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer används den föregående beskrivna manipuleringstekniken. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer komplex blir manipuleringstekniken. Desto mer "normaliserad" och intelligent psykopaten är, desto svårare är det i efterhand för en som drabbats "förstå" vad som överhuvudtaget hände eller hänt.

Observera att jag inte med föregående fyra inlägg menar att psykopaten är utan ansvar. Det jag avser är att denna manipuleringsteknik innebär svårigheter att få psykopaten ansvarig för något denne gjort via rättssystemet. De eventuella "fel" psykopaten gjort är därför ofta endast utåt sett att denne har utnyttjat andra människor.

Återigen, psykopaten är inte utan ansvar, det som utgör svårigheterna är att kunna bevisa detta ansvar. I egentlig mening är psykopatens manipuleringsteknik ovan i kombination med dennes avsikt ett "än mindre mänskligt godkänt beteende" i samhället än om denne hade utfört en handling eller agerat själv.

Återigen, psykopaten är inte utan ansvar. Ansvaret ligger helt på psykopaten.

De som drabbats av en psykopat i en grupp, organisation, verksamhet, men framförallt i ett förhållande och försöker få ordning på sina tankar och känslor hamnar som jag hoppas att alla börjar förstå i en situation som är svårförklarlig. Den är svår och i vissa fall omöjlig att förklara utåt mot samhället, och den är svår att "bearbeta" inåt.

Det som är svårt att "bearbeta" inåt utgör i praktiken samma problem som gör att det är svårt eller omöjligt att förklara utåt mot samhället.

Det jag ville göra med dessa 5 inlägg om psykopatens avsikt del.1- del. 5 är att få alla drabbade att inse, och verkligen förstå och känna, att psykopaten är ansvarig för sin avsikt och alla handlingar som följer av denna avsikt, oavsett om det är psykopaten som handlar/agerar eller om det är någon annan. Det gäller inte endast dennes handlingar utan även alla handlingar/ageranden som andra utför åt psykopaten.

När en drabbad börjar fundera i banorna kring om psykopaten är medveten eller omedveten om vad denne gör eller gjort, kommer den drabbade oundvikligen hamna i ett resonemang som kan bli förödande. Det var detta jag började beskriva i inlägget "Angående Wikipedias beskrivning av psykopati" den 30 Augusti. Jag skrev angående detta följande:

" Den sista meningen "Psykopaten förstår helt enkelt inte att han skadar andra känslomässigt". Är detta möjligt? Enligt min uppfattning nej. Detta skulle betyda att denne inte förstår känslor, en uppfattning jag delar under förutsättning att vi menar att denne inte direkt har erfarenhet av dessa känslor och därför inte förstår dem. Slutsatsen förutsätter dock att denne inte vet att andra har känslor, en uppfattning jag definitivt inte delar. Det är andras "känslor" denne utnyttjar.

Att denne inte förstår att denne skadar andra känslomässigt är också en fara om man menar att denne inte avsiktligt skadar andra känslomässigt. En som drabbats av en psykopat psykiskt, fått insikt om att någonting är allvarligt "fel" med en individ och söker information om psykopater och hittar detta parti som beskrivning finns en risk för att den drabbade börjar fundera i banorna att psykopaten inte skulle veta vad denne gör. Detta medför för det första att man inte gör psykopaten ansvarig för det denne gör. För det andra att det går att ändra psykopatens beteende eftersom anledning är att denne inte förstår."

Manoredo

Psykopatens avsikt del. 4 "Den egoistiska spelplanen" och psykopatens generella manipuleringsteknik

Fortsätter här med att förklara vad jag menar med "Psykopaten tar aldrig ansvar för sin avsikt" och psykopatens generella manipuleringsteknik.

I det inledande inlägget "Förändring av spelplanen/Juridik och psykopatens avsikt" skrev jag så här:

"Viljan och avsikten går inte att veta, endast genom personens handlingar och ageranden kan någon presumera att det förhåller sig på ett visst sätt med viljan och avsikten hos någon annan".

Om vi nu sätter ihop detta med föregående inlägg, ser vi att detta blir "märkligt" när psykopaten använder någon annan att utföra en handling/agera mot någon, eller en handling/agerande som ger psykopaten mer kontroll av det denne vill kontrollera.

Avsikten hos psykopaten kan man inte veta. Att ha en avsikt utan att handla/agera kan inte någon bli ansvarig för. En avsikt som inte utmynnar i någon handling/agerande kan omgivningen naturligtvis "inte göra någonting åt".

Den som blir manipulerad av psykopaten att utföra en handling/agerande som baserar sig på psykopatens avsikt utför visserligen en handling eller ett agerande. Så länge denna handling inte är en brottslig handling i sig kan personen som utför psykopatens avsikt inte göras ansvarig för handlingen. Den som utför handlingen har inte psykopatens avsikt. Psykopaten har givit en "trolig" anledning till varför handlingen ska eller bör genomföras. Det enda som egentligen inträffat är att psykopaten genom en lögn har fått någon annan att utföra en handling.

Enligt min uppfattning är ovanstående det sätt en "normaliserad" psykopat arbetar på i grupper, organisationer och verksamheter - hela tiden!

Några tycker rimligen att detta utnyttjande av andra inte är något speciellt. Det beror naturligtvis på vad det gäller och det kommer jag ta upp i senare inlägg:

"Detta är självklart, eftersom det är "en del av spelet" eller kanske till och med är "tjusningen i spelet". Så länge alla är medvetna om att "detta är spelet" blir det just ett spel för du kan knappast "känna" dig "sårad" eller illa behandlad om du förlorar ett visst spel, det finns andra spelplaner med samma sorts spel."

Om vi nu går lite längre, vilka gränser har spelet för en individ som "bara" är egoistisk och kanske använder sig av ovanstående manipulationsteknik och vilka gränser har spelet för en psykopat? Det är här skillnaden finns, enligt min uppfattning.

Den endast "egoistiska" spelaren sätter upp gränser för vad denne är villig att göra. När den "egoistiska" spelaren når gränsen för vad denne är villig att göra börjar samvetet göra sig gällande; Samvetet gör sig även gällande om denna person får insikt i att en person drabbas som inte är medveten om spelets regler. När så sker måste den "egoistiska" spelaren i viss mån känslomässigt "bearbeta" vad som skett. Den "egoistiska" spelaren har förmågan att hålla isär en viss spelplan från en annan spelplan.

Psykopaten i dessa sammanhang har inga gränser för vad denne är villig att göra - bara denne vinner "spelet". Psykopaten har inte denna typ av gräns. Eftersom psykopaten saknar känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) och empati (kall/bristande empatisk förmåga) och saknar ånger och skuldkänslor (samvete) finns inga egentliga gränser och det finns inget känslomässigt att "bearbeta". Det saknar betydelse om andra far illa och också hur mycket. Psykopaten håller inte isär en viss spelplan från en annan spelplan.

Det som är skillnaden mellan den "egoistiska" spelaren och psykopaten är att psykopaten aldrig tar ansvar för sin avsikt inåt!

Manoredo

lördag 26 september 2009

Psykopatens avsikt del 3.

Nu lägger jag in ytterligare en aspekt till de föregående resonemangen som jag också hoppas "känns" rimligt.

Det finns individer som aldrig tar eller vill ta ansvar för sina handlingar.

Detta låter säkert självklart. Vissa tycker kanske snarare att motsatsen vore det onormala. Varför ta ansvar för något negativt man gjort om någon annan istället kan få skulden för det?

Psykopaten tar aldrig ansvar för sina handlingar. När psykopaten säger att denne tar ansvar för sina handlingar är det för att vinna något på det. De av er som tycker att detta också endast är "helt normalt" befinner er förmodligen relativt långt in i den egoistiska cirkeln, men inte där de individer jag beskriver på denna blogg befinner sig.

Det jag nu kommer att göra kommer säkert att få vissa att fundera en stund. Detta är, enligt min uppfattning, primärt för att förstå psykopatens sätt att manipulera och kanske utöka förståelsen för karaktärsstörningen generellt. Med anledning av detta kommer jag att försöka beskriva detta så utförligt som möjligt, med början i detta inlägg.

Ett av orden i påståendet "Psykopaten tar aldrig ansvar för sina handlingar" måste bytas ut mot ett annat.

"Psykopaten tar aldrig ansvar för sin avsikt"!!!

I en grupp, en organisation, en verksamhet innebär det att andra får ta skulden för psykopatens avsikt. I en grupp, en organisation, en verksamhet får psykopaten genom manipulation andra att utföra/genomföra handlingar. De som utför handlingarna har oftast inte psykopatens avsikt med handlingarna utan en helt annan avsikt. Detta tog jag upp i ett tidigare inlägg " Tankesätt del. 4", vilket jag nu citerar delar av.

"... Detta innebär att eftersom psykopaten manipulerar andra att utföra psykopatens handlingar är det viktigt att hålla fokus på vem det är som står bakom [...]. Den som utför handlingar har oftast inte psykopatens syfte med handlingarna utan har manipulerats att tro på ett annat syfte ...".

Här bygger jag på detta ytterligare:

"Psykopaten tar aldrig ansvar för sin avsikt. Detta gäller både utåt mot omgivningen och inåt mot sig själv".

De som fortfarande anser att detta är "helt normalt" har inte förstått vad jag egentligen här börjat beskriva alternativt har jag varit otydlig och så får det naturligtvis inte vara.

Manoredo









fredag 25 september 2009

Psykopatens avsikt del 2.

I slutet av föregående inlägg tog jag upp att psykopaten rimligen kontinuerligt bryter mot "förhållningsreglerna" i den organisation, verksamhet, grupp eller förhållande denne på något sätt befinner sig i.

Min beskrivning tog avstamp i det jag uppfattar som det kanske mest normala sättet människor generellt tänker. Med detta menar jag att det är lättast att först förstå att psykopaten rent generellt bryter "mot förhållningsregler", eftersom det vet vi att vissa människor gör. Därefter att denne gör sig av med alternativt utnyttjar andra som har brutit mot "förhållningsreglerna", vilket låter rimligt och troligt eftersom så fungerar vissa människor, samt att "förhållningsreglerna" i sig själva är möjliga att "förklara bort", vilket människor vet.

Detta hoppas jag låter rimligt så här långt in i bloggen.

I senare inlägg kommer jag utveckla lite av de tankegångar jag har angående hur "förhållningsreglerna" uttnyttjas av psykopaten för att få kontroll på individer eller grupper av individer.

Psykopaten måste förminska kraften hos individerna i en grupp för att kunna styra individerna i en grupp.

Detta låter kanske lika rimligt som det jag beskrev i föregående inlägg. Det kommer härifrån att gå från det "troliga" till det "mindre troliga" och jag hoppas att ni kommer att förstå vad jag menar och varför jag tar upp det i detta ordning.

En grupp, organisation, verksamhet består av individer som alla drivs mer eller mindre av olika syften. De har olika mål med det de gör, olika förväntningar vad ageranden och beslut ska leda till etc. Detta är naturligtvis själva grundförutsättningen och svårigheten att få förhållanden, grupper, organisationer, verksamheter att fungera. Dragkampen mellan den enskilde individens vilja och "gruppens" vilja.

Om psykopaten beslutar sig för, vill kontrollera ett förhållande, en grupp, en organisation, en verksamhet skapar detta ett problem eftersom "gruppens" vilja måste vara psykopatens vilja. Dennes vilja och syfte kan vara vad som helst, exempelvis att endast kontrollera. Detta låter kanske rimligt för många. Det är ju så vissa människor fungerar inte sant. Generellt är det så människor fungerar.

Desto större antal individer i en grupp psykopaten vill ha kontroll över desto svårare är det för psykopaten själv att ha kontroll.

Låter fortfarande rimligt. Antalet individuella viljor ökar och kontrollen att hålla dessa individuella viljor i schack på något sätt måste öka för att säkerställa det som psykopaten vill, bestämt sig för att kontrollera.

Om detta och föregående inläggs innehåll verkar rimligt innebär det sammanslaget följande:

Psykopaten använder vanliga mänskliga beteenden, regler, normer, förtroenden utan samvete och syftet med en handling/ett agerande kan vara ett helt annat syfte än det syfte psykopaten eventuellt förklarar eller det syftet som verkar mest "troligt".

Psykopaten måste förminska kraften hos den andra individen i ett förhållande eller individerna i en grupp för att kunna styra individerna i en grupp.

Viljan och avsikten hos psykopaten går inte att veta. Endast genom psykopatens handlingar och ageranden kan någon presumera att det förhåller sig på ett visst sätt med viljan och avsikten hos psykopaten.

Det är inte möjligt för en psykopat att verka i ett förhållande eller i en grupp av individer där "förhållningsregler" är tydliga och följs.

Manoredo




























































Antingen gör någon något själv

torsdag 24 september 2009

Förändring av spelplanen/Juridik och psykopatens avsikt

Det som en psykopat tror sig kontrollerar, vill kontrollera är oundvikligen i ständig förändring. Individer, yttre omständigheter - allt förändras. Denna förändring måste kontrolleras av psykopaten.

Detta medför att psykopaten måste kunna forma det denne vill kontrollera.

Enligt min uppfattning är det inte möjligt för en psykopat att verka i en grupp av individer där regler är tydliga och följs.

Om det finns normverk, lagar, föreskrifter, förhållningsregler och dessa är tydliga måste gruppen eller delar av gruppen vara beredda att inte följa dessa spelregler. Det är i dessa grupper av individer som den "normaliserade" psykopaten gör stor skada för många människor och för verksamheter i stort. Det går naturligtvis inte att jämföra med den individuella skada psykopaten gör inom familjen.

Isoleringsprocessen är dock den samma vare sig det rör sig om en organisation, verksamhet eller enskilda individer inom en grupp, eller i ett förhållande. Anledningen är det som jag skrev om i tidigare inlägg - att psykopaten bearbetar individuellt genom manipulation de denne kan/vill/måste använda för att få kontroll.

Ni som läser detta, och inte "känt" vad psykopaten gör och hur denne gör det "tänker" rimligen något i stil med:

"Jag förstår egentligen ingenting av det Manoredo skriver, det mesta av det som skrivits i tidigare inlägg är ju helt "normalt" mänskligt betende, det är ju så de flesta människor fungerar. I vart fall vissa människor fungerar på detta sätt. Inte mer med det. När du vet hur en person agerar är det väl bara att markera stenhårt själv alternativt gå ihop några stycken och ställa den individ som gör på detta sätt "mot väggen". Jag har full förståelse för detta "tankesätt".

Vad ni som "tänker" på detta sätt inte förstår är att psykopaten använder alla vanliga mänskliga beteenden, regler, normer, förtroenden utan samvete och syftet med en handling/ett agerande är ofta ett helt annat syfte än det syfte psykopaten eventuellt förklarar eller det syftet som verkar mest "troligt".

Eftersom man aldrig kan få reda på vad en människa egentligen har för syfte med sina handlingar, ageranden, är det naturligtvis svårt att ställa någon till svars för ett visst syfte. Som ni märker här lägger jag exempelvis in min uppfattning angående psykopaters "syfte" med dennes handlingar, vilket naturligtvis är felaktigt eftersom det kan ju inte jag veta, inte sant.

I juridiken används ord som "uppsåt" (med avsikt), "oaktsamhet", (utan avsikt) "grov oaktsamhet" (utan avsikt) etc när det gäller att avgöra "varför" en person handlat på ett visst sätt. Om en person utfört en handling, måste "viljan, avsikten" hos den som utfört denna handling avgöras på något sätt. Detta för att avgöra om denne är ansvarig för vad denne har gjort eller inte, eller för vad denne kan göras ansvarig för.

Detta görs i juridiska termer genom "en samlad bedömning av samtliga omständigheter".

Det som avgörs är naturligtvis i praktiken inte vad personen "egentligen" hade för avsikt med denna handling. Det går ju inte att få reda på. Det vet i så fall endast den person som utförde handlingen ingen annan. Vad som avgörs är hur personen utfört handlingen, om denne utfört "brottsliga handlingar" tidigare, hur rimligt det är att personen kunnat utföra handlingen utan att ha avsikt (när det gäller uppsåt) etc.

Kort sagt: Viljan och avsikten går inte att veta, endast genom personens handlingar och ageranden kan någon presumera att det förhåller sig på ett visst sätt med viljan och avsikten hos någon annan.

Detta låter närmast självklart kanske några tycker.

Tillbaka till psykopaten.

Regler, normer, förtroenden har ingen betydelse för psykopaten. Det den "normaliserade" psykopaten gör är att använda alla dessa "förhållningsregler" på ett omvänt sätt. "Förhållningsreglerna" ska användas av alla andra men inte för psykopaten själv.

Eftersom "förhållningsreglerna" ska gälla alla, utnyttjas detta faktum. Om denne märker att någon inte håller sig till "förhållningsreglerna" agerar denne utåt med att påpeka detta "för att bli av med denne" alternativt låter den som inte hållit sig till "förhållningsreglerna" få veta att psykopaten vet detta och följden är att denne utnyttjar detta i ett senare skede, när psykopaten behöver hjälp med något.

När psykopaten själv inte håller sig till "förhållningsreglerna", vilket rimligen kontinuerligt sker, är det den som påpekar detta som oftast råkar i svårigheter. För det första gäller det naturligtvis att kunna bevisa att "förhållningsreglerna" är utformade på ett visst sätt, för det andra att bevisen för att "förhållningsreglerna" har brutits finns, för det tredje att det inte finns undantag för när "förhållningsreglerna" inte gäller etc etc.

De flesta "förhållningsregler" är töjbara. När psykopaten inte har följt "förhållningsreglerna" finns det mängder av möjligheter och aspekter och argument för varför denne inte har följt "förhållningsreglerna". För psykopaten saknar det betydelse vilka möjligheter som uttnyttjas, andra aspekter eller argument som används för att "förklara" varför "förhållningsreglerna inte följts".

Här kommer rimligen vidare psykologiska tekniker in för att få andra delar av psykopatens omgivning att agera, både de som individuellt bearbetats av psykopaten och de delar som tidigare inte varit intressant för psykopaten.

Manoredo

onsdag 23 september 2009

Indelningen av omgivningen/ psykopaten ser allt i distinktiva fristående bitar!

I tidigare inlägg skrev jag om att psykopaten delar in omgivningen i olika distinkta delar.

Detta inlägg behandlar detta område mer specifikt.

Dessa distinkta delar handlar inte endast om "områden" exempelvis familjen, arbetsplatsen, grannskapet osv. Utan bör snarare ses i ljuset av det sätt psykopaten har lärt sig att manipulera sin omgivningen. Det är kanske lättast att förstå om man börjar på följande sätt:

En psykopat "känner inte för någon". Avsaknaden av empati (kall/bristande empatisk förmåga) och avsaknaden av ett känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) gör det omöjligt för denne att känna samhörighet med någon.

För att någon annan skall kunna "känna" samhörighet med psykopaten, måste denna någon "känna" något starkt själv, dvs egna känslor - "Desto starkare känsla/känslor hos en själv, desto större tolkning av det som förmedlas ( se. tidigare inlägg: Reaktioner och signaler)". Detta är en förutsättning för att kunna manipulera på det sätt psykopaten manipulerar enligt min uppfattning.

För att psykopaten skall kunna få denna effekt måste denne se allt och alla i distinktiva fristående bitar som inte hör ihop på något sätt. Enligt min uppfattning är det av de drabbade upplevda kontrollbehovet hos psykopaten en effekt av detta "tankesätt" hos psykopaten.

Detta innebär alltså att indelningen av omgivningen, enligt min uppfattning, sker på individnivå när det gäller de som psykopaten kan använda/vill/måste använda för att nå kontroll, och på gruppnivå/områdesnivå när ingen i gruppen eller i området är intressant för psykopaten för att uppnå den kontroll denne vill ha. De som denne kan/vill/måste använda för att få kontroll på bearbetar denne. Observera individuellt. Denna individ ska psykopaten kunna veta tillräckligt mycket om för att på ett effektivt sätt kunna styra.

Individerna som psykopaten individuellt har manipulerat (alltså enligt psykopaten: De distinktiva fristående bitarna) får inte kommunicera med varandra angående vad de själva upplever/upplevt, agerat, hjälpt psykopaten med osv.

Om individerna som av psykopaten individuellt har bearbetat skulle vara öppna och direkta och ärliga mot varandra skulle psykopatens manipulationer inte fungera. Detta upplever inte den enskilda individen i psykopatens omgivning särskilt ofta men vad jag tror är att detta händer hela tiden i psykopatens "tankevärld".

Återigen beror agerandet hos de individuellt bearbetade individerna på hur de av psykopaten har bearbetats, alltså rent psykologiska faktorer. Återkommer till detta.

Om detta sker måste psykopaten återställa kontrollen av vad det nu är denne vill ha kontroll över, och avgöra om denne måste släppa en viss sorts kontroll (observera inte släppa kontrollen helt) av någon av individerna/ ändra "spelet" mot någon av individerna. Individerna måste hållas isär för att säkerställa att detta inte upprepar sig.

Manoredo

tisdag 22 september 2009

Ett råd: Håll dig till ett ämne när du talar med psykopaten!

I tidigare inlägg "De tjugo frågeområdena i Hares psykopatichecklista/normaliserande beteende"skrev jag att jag senare skulle ta upp punkterna 1.- 3. eftersom dessa punkter kan te sig märkliga i sitt sammanhang.

I detta inlägg tar jag upp punkten 1. Talför/ytlig charmig.

En person som läser om psykopater gör det för att få en förklaring till något som "känns" märkligt med en viss person. Personen som läser försöker att förstå vad det kan vara. Personen "känner" att en annan person agerar konstigt och befarar att denna persons påverkan är det som "känns", och söker få en förklaring till detta, och stöd för att veta vad denne ska göra.

Oundvikligen stöter en sådan person på psykopatichecklistan och hamnar i punkt 1.

Tankegångarna kanske går på något av dessa sätt:

1. "Det stämmer precis. Den person som jag undrar över pratar hela tiden och denne är duktig på det. Känns som denne kan styra samtalet åt vilket håll som helst och kan prata om vad som helst, "Personen känns liksom intelligent på något sätt. Det "känns" som om denna person hela tiden är uppmärksam på vad som händer när denne pratar. Om någon annan säger något verkar det som att denne är nästan för engagerad och säger saker som är "helt rätt" i sitt sammanhang. Nästan "för rätt"."

2. "Det stämmer precis. Den person som jag undrar över pratar hela tiden, om det denne säger är speciellt smart vet jag inte, det känns mer som denne gillar att snacka för snackandets skull. Det är som om denne inte bryr sig speciellt mycket om vad de andra pratar om. Det är som om det är en monolog av något slag. Jag tror inte att andra som lyssnar tycker att det låter speciellt intelligent. Men genom att prata hela tiden styr denne ju vad som sägs, nästan som om denne kväver ett samtal. "Personen känns inte intelligent, men pratar hur mycket som helst. Det som händer är att omgivningen inte "orkar" bry sig om vad som sägs och blir tysta, ifrågasätter inte vad som sägs överhuvudtaget", svårt att beskriva på något annat sätt".

3. "Det stämmer precis. Personen är ruskigt charmig och kan prata om allting. Det är konstigt för det känns falskt på något sätt. Vad jag menar är att i en grupp är det som om personen byter samtalsämne hela tiden utan att någon tycker det är konstigt.

4. "Det stämmer ju inte alls. Jag uppfattar inte personen som talför det minsta. Denna person sitter mest och tittar på och lyssnar på vad de säger och ibland säger han något. Visst det som sägs är ju klart och tydligt och det är nästan som det bara är en fråga, eller ett påstående för att liksom se vad som händer med samtalet i och med detta. "

5. "Det stämmer ju inte alls. Denna person är väl som vanligt folk mest".

Enligt min uppfattning är denna punkt väldigt svårt att göra sig en uppfattning om. Anledningarna är många. Naturligtvis beror det på att den person du undrar över kanske beter sig på fullständigt olika sätt beroende på vilket sammanhang denne befinner sig i. "Talför/ytlig charmig" kan du tolka på vilket sätt du vill och det är svårt att avgöra om vilken av punkterna ovan tillhör kategorin "Talför/ytlig charmig.

Istället för att fundera mer på punkt 1. i Hares checklista är mitt råd följande:

När du pratar med den person som du tycker "känns" fel på något sätt. Ta upp ett ämne du vet att denne säger sig vara mycket intresserad av och som även du är lite intresserad av. Lyssna uppmärksamt på vad denne säger och studera medvetet dennes kroppsspråk under tiden. Visa så få reaktioner som möjligt genom att behärskat behålla samma ansiktsuttryck - ett intresserat uttryck. Detta uppnår du genom att du är mycket koncentrerad på det som sägs så det behöver du inte "förställa dig" på något sätt eller träna på. Det är alltså den andre som ska prata om sitt intresse!! och du som vill lära dig mer om detta intresse.

Det är inte du som ska svara på frågor! Det är inte du som ska leda samtalet! Du ska naturligtvis inte vägra att svara på frågor, men så fort du ser en möjlighet låt den andra prata. Det blir en dialog där den som har sagt att den har ett stort intresse pratar mer än den som lyssnar. Håll dig till ett område! Om denne säger att det är något specifikt som är extra intressant inom detta område desto bättre - prata om detta specifika så länge som möjligt. Du kommer märka om detta specifika verkligen är något denne tycker är intressant eller inte. Låt den andre inte "sväva över för stora områden". Håll dig till ett ämne!! Om ett annat ämne kommer upp, gå så snabbt som möjligt tillbaka till det ämne som du vill prata om.

Fundera kring hur du själv fungerar när du pratar om något som du är intresserad av. Du kan prata länge och mycket om detta, eller hur? Det är nästan som om du vill få de som lyssnar att förstå hur fantastiskt det du är intresserad av är och du vill få dem att också bli intresserade.

Testa ovanstående och se vad som händer.

Manoredo

måndag 21 september 2009

Kan påverka om man blir offer eller ej?

Nedanstående inlägg skrev jag på forumet "Psykopater och andra beteendestörningar". Även om inlägget innehåller vissa filosofiska, metafysiska aspekter som läsaren av denna blogg kanske inte delar hoppas jag att detta inlägg kan förmedla något till någon.

"Jag håller med övriga som skrivit inlägg att man inte väljer att bli "offer" eller utsatt för en psykopat.

Det man bör fokusera på är att inte längre vara ett offer eller känna sig som ett offer.

Jag delar uppfattningen att "vardagspsykopaten" knappast är den mest modiga vi mött.

Allt denne gör - manipulerandet och ljugandet, indirekta och direkta verbala hot, få andra att agera mot varandra, inte ta ansvar etc är egentligen endast verktyg som av de flesta människor anses som "fega" verktyg.

Jämför detta med egenskaper som oftast det lämpligaste offret för psykopaten har:

Öppenhet, ärlighet, kommunikation, agerar själv om något händer, tar ansvar för sina handlingar och sina val etc.

Egenskaperna är varandras motsatser. Listan kan göras hur lång som helst med egenskaper och dess motsatser.

Om någon frågar mig ligger samtliga mänskliga svagheter hos psykopaten och inte på offret. Offret har inga mänskliga svagheter.

De mänskliga egenskaperna leder till att man blir omtyckt, skapar förtroende hos andra människor, genom att vilja andra väl förstår man att man själv mår bättre, genom att hjälpa andra får man en positiv respons tillbaka, osv.

De mänskliga egenskaperna är något psykopaten aldrig kan få. Följden av dessa egenskaper är något psykopaten aldrig får uppleva. Allt är svart eller vitt för psykopaten heter det. Jag håller inte med om detta. Allt är svart för psykopaten och det vita använder denne, utnyttjar hos andra. Enligt min uppfattning när man pratar om att psykopaten avgör om någon är vän eller fiende förstår jag det inte som motsatsparet vän- fiende (eftersom det förutsätter en värdering och därmed utgår från en känsla) utan de/det denne kontrollerar och de/det denne inte kontrollerar.

Enligt min uppfattning försvinner styrkan och egenskaperna successivt hos de människor denne kontrollerar (du blir psykiskt påverkad).

Kanske kommer jag med nedanstående text att göra några av er förbannade. Hoppas inte det för det är inte mitt syfte. Det psykopaten gör, enligt min uppfattning, är endast att "spegla sitt offer". Återkommer längre ned vad detta egentligen skulle betyda ur "offrets" perspektiv som är det som är viktigt.

Vad är det som är skillnaden mellan en "skitstövel"(som jag sett vissa skribenter på nätet menar beskriver såsom onda människor, jävliga kollegor, jävliga chefer, jävliga ungar, jävliga makar, jävliga partners osv) och en psykopat? Naturligtvis har de flesta av oss som finns på sidan förstått att det är en stor skillnad, annars skulle vi inte vara här. Men hur skall man förklara den? Jag tror att de flesta av oss har ett behov av att hitta en "egen" lösning på detta, för att kunna gå vidare. Därför vore det intressant hur ni andra "förklarar" eller hittat er lösning på vad en psykopat är/eller varför ni är så säkra på att den jävliga personen just är psykopat och inte en "skitstövel"? Observera detta gäller inte er som är uppe i det mest jävliga. Utan er som kunnat bearbeta detta något. Detta tror jag också är en förutsättning för att "samhället" på något plan skall kunna förstå när någon säger att denne är utsatt/har varit utsatt för en psykopat.

På ett ytligt plan finns ingen skillnad på en "skitstövel" och en psykopat. Båda skadar andra människor. Om man bara tittar på handlingarna kan man ofta inte "samhället" se någon skillnad. Jag tror att skillnaden ligger i hur ett "offer" påverkas och "känner". Där är det naturligtvis inte så konstigt att människor som inte drabbats har svårt att skilja på en "skitstövel" och en psykopat. Vilket får till följd att alla i omgivningen och samhället tycker att det är bara att lära sig att hantera "skitstövlar", eftersom de finns lite överallt. Min syn kanske är naiv. Men jag vill inte tro att alla "skitstövlar" är psykopater. Samhället kan skapa "skitstövlar" men samhället kan inte skapa psykopater.

Nedan finns min uppfattning och den lösning jag har hittat för egen del.

Det tar tid att komma till insikt om "speglingen". Att det du projicerar på psykopaten är det som är du i varje givet ögonblick.

Är det inte så att alla som har varit i närheten av psykopaten under mer eller mindre längre tid inte längre "känner" att de får något tillbaka. Detta beror på att de inte får något "känslomässigt eller mänskligt" överhuvudtaget tillbaka. Din egen mänsklighet studsar endast tillbaka till dig själv. I praktiken innebär detta att i umgänget med psykopaten finns inte det normala mänskliga utbytet som kontinuerligt sker mellan människor och som gör att människor utvecklas (även om det är en normal "fiende" känner du att "fienden" känner något.) "Offret" lägger sina känslor i förhållandet och det är endast dessa känslor som utgör förhållandet.

Är det inte så att när människor som utsätts och börjar känna att något är fel (insikt) egentligen börjar märka att det som finns i förhållandet bara är det som den som utsatts själv fört in i förhållandet? (Naturligtvis gäller detta även när normala människor glider isär, men vad jag menar är att detta "fel" som den utsatte känner är en mycket starkare, märkligare, olustig känsla av att de får inget alls tillbaka från psykopaten. Jag tror att när ett "offer" får insikt betyder detta att "offret" har börjat förstå just detta.)

Jag skulle vilja gå så långt att påstå att ingenting som en psykopat tillför kommer från honom själv utan från andra och specifikt från sina "offer".

När du för en "dialog" med en psykopat. Händer egentligen bara detta, enligt min uppfattning:

Din hjärna får dig att tro att det är en "dialog eller kommunikation" - ett utbyte av tankar, ideer, beskrivningar, hopp, känslor etc. Vad du själv för in i "dialogen" är det som utgör materialet för "dialogen". Dina egna tankar och ideer, beskrivningar är det som behandlas i "dialogen". Psykopaten "läser av" dig (läser av ditt yttre uppträdande) under tiden "dialogen" pågår, och får dig att tro att denne för in något i "dialogen". Psykopaten är där, visst, men det denne rimligen gör är att "lära sig" hur dina känslor kommer till uttryck, genom att studera hur känslorna kommer till uttryck, genom ditt uppträdande, på vilket sätt du pratar, tonläge, variationer i ansiktsuttryck etc får denne indirekt reda på hur du känner och hur du direkt handlar och agerar och kan på så sätt utnyttja dig genom att styra dig. Eftersom denne saknar mänskliga känslor och empati, finns inte heller möjligheten att han förstår andras känslor, men denne är en expert på att "läsa av" de yttre uttryck som dina känslor tar. Detta är min uppfattning och det är därför det är av yttersta vikt att försöka vara neutral i förhållande till psykopaten när insikten väl är där enligt mig.

Med detta menar jag inte att psykopaten är tyst eller att denne aldrig börjar ett samtal. Inte alls. Talför kan ju vara ett kännetecken för en psykopat. Hoppas ni förstår vad jag menar med dialog exemplet ovan.

Genom att psykopaten iscensätter situationer under tiden vi är ovetandes om vad vi har att göra med upplever vi känslor och dessa känslor tar sitt uttryck i ageranden och handlingar, uppträdanden, tonlägen i rösten, variationer i ansiktsuttryck, kroppsspråket generellt etc. Enligt min uppfattning kan alltså en psykopat inte "läsa av" känslor endast de uttryck som känslorna genererar.

När tillräckligt mycket är kartlagt, prövar psykopaten rimligen om denne har "läst av" dig på ett korrekt sätt. Detta görs med ytterligare iscensatta situationer och så vidare och tillslut vet han hur du agerar i de flesta situationer. När detta är gjort har han "kartlagt" dig.

Detta innebär:

1. I början av ett "förhållande" "speglas" dina egna goda egenskaper eller andra goda egenskaper som du själv finner goda i psykopaten (de finns inte där egentligen). Du ser det du vill se.

2. Efter ett tag påverkas du av psykopaten ( i realiteten påverkas du av dig själv), omöjligt att inte göra detta, och du blir förvirrad och börjar tvivla på dig själv, dina egna känslor, goda egenskaper eller andra goda egenskaper som du själv finner goda. Du börjar se det du inte vill se, men håller fast vid det du vill se. Psykopaten "ser" indirekt dina känslor via de yttre uttrycken du ger. Vissa människor försvinner från psykopaten i detta läge, då de direkt har identifierat denne som en "skitstövel".

3. Ju längre tiden går ju mer förvirrad och ju mer tvivlar du - på dig själv. Du ser det du inte vill se och har svårare och svårare att trycka bort den känslan. Du vet innerst inne i detta läge vad som är fel.

4. Om du inte avlägsnar dig från psykopaten när detta läge har blivit kritiskt och du "tänker på/tänker som psykopaten" i större och större utsträckning och/eller tvivlar allt mer på allt som händer, sugs allt "du" upp av dessa tankar. "Du går på snäckskal". Dessa blir de enda tankar (eller nästintill) du har och därmed vad du är och du blir ett fullständigt kontrollerbart objekt för psykopaten. Vilket är psykopatens syfte! När du befinner dig i det här stadiet kan psykopaten i praktiken göra vad denne vill - du har inte längre någon egen personlighet eller vilja eller valmöjlighet, på arbetsplatsen har en knähund skapats, en människa som inte längre tar initiativ. I övriga förhållanden blir man ett bihang till psykopaten, alternativt får man mycket svårt att hantera verkligheten.

Så, när du bestämmer dig för att lämna förhållandet, arbetsplatsen, eller något annat förhållande befinner du dig rimligen i punkt 3. eller 4. (endast här har du insikt och det är bara här som du behöver bearbeta det du varit med om, tyvärr nästan helt själv). Här har du ingen kontroll över dig själv enligt min uppfattning. Det är psykopaten som har kontroll över dig och du själv lider av dina egna tvivel. Du är förmodligen psykiskt påverkad vare sig du erkänner det för dig själv eller inte. Observera att detta inte är ditt fel. Jag vill inte på något sätt få er att tro att det är "offrets" fel. Ingenting är offrets fel. Jag vill bara förmedla min uppfattning vad som egentligen blir följden av "mötet" med psykopaten och vad "speglingen" innebär.

När du agerar i detta läge, p. 3 och p. 4, agerar du naturligtvis i vrede/illska och använder känsloregistret och gör saker förmodligen snabbt utan att reflektera speciellt mycket och det gäller speciellt i de iscensatta situationerna. Men, framförallt, du agerar enligt det kartlagda mönstret. Detta innebär att det som du gör i detta läge är något denne kan förutse och av detta följer att denne kan förbereda för detta agerande och få andra att hjälpa till att "sänka dig". När jag förut skrivit att "gör ingenting" i det kritiska initiala skedet om inte nödvändigt. Betyder helt enkelt "gör ingenting" som psykopaten redan kan förutse.

När du har varit ifrån psykopaten kommer ett nytt tankesätt att träda fram hos dig, du får kraften successivt tillbaka och du blir du igen (med en erfarenhet som kommer finnas med så länge man lever). Psykopatens "kartläggning" av dig kommer att bli illa uppdaterad. I detta läge lämnar psykopaten dig antingen i fred, jag håller med GOGILOLs uppfattning att psykopater borde rimligen vara mycket energimedvetna (och går på någon annan) alternativt fortsätter. Det sistnämnda kommer då att basera sig på en kartläggning som inte är korrekt. Du har då möjlighet att lättare hantera psykopaten. Ju lättare du har att hantera psykopaten desto mindre risk att psykopaten fortsätter.

För att förvissa sig om att det denne har kartlagt gäller måste denne ha information om dig, få dina reaktioner på iscensatta situationer.

"Ingen kontakt" - leder till ingen ny information och ingen reaktion som denne kan observera. Ditt beteendemönster ändras från den kartläggning psykopaten har gjort. Kartläggningen blir alltså inte uppdaterad längre.

Precis när offret bryter med psykopaten, tror jag det är negativt att agera som "offer", av den "enkla" anledningen att psykopaten har "kartlagt" hur du kommer att agera, även om du själv tror att du agerar tvärtemot eller efter en noga genomtänkt plan.

Med detta menar jag:

Om du tror att ditt egna beteendemönster är "vända andra kinden till" eller "öga för ett öga" skulle det mycket väl kunna vara så att du fel angående ditt egna beteendemönster för vissa situationer vid detta tillfälle. Psykopaten bör har ringat in de situationer du reagerar kraftigt känslomässigt på och enligt kartläggningen.

Vad som händer när du lämnar psykopaten är att denne utnyttjar det han kartlagt till att projicera sina brister på dig. Dessa brister har nu genom "speglingen" blivit en del av dig i detta läge. Men, de är inte permanent du (hos psykopaten är de permanenta). Om du agerar på de av psykopaten iscensatta situationerna finns en stor risk att omgivningen kommer att tro på detta eftersom alternativet skulle vara att du skulle få omgivningen att tro att psykopater existerar, något som de inte vill tro (och vägrar tro på) eftersom det "bara" finns "skitstövlar", vilket enligt min uppfattning inte är sant.

Rådet är - lär känna dig själv."

Manoredo

Tankesätt del 8. Att bli trodd?

Föregående inlägg handlade om svårigheterna som finns för att inte bli trodd. Dessa svårigheter måste överbryggas för att du skall kunna berätta något överhuvudtaget om dina erfarenheter och dina upplevelser.

Det mest grundläggande gäller naturligtvis: Tala aldrig om att du utsätts/utsatts för en psykopat!!!

Generellt:

De enda som förstår vad du säger är de som själva har drabbats eller upplever att de drabbats. Det gäller naturligtvis inte om du bara säger "X betedde sig som en jävla psykopat". Detta förstå omgivningen eftersom du då använder psykopat som en beteckning för en omöjlig person att ha att göra med.

Vad jag menar är att du inte på allvar säger att "Jag har varit utsatt/utsätts för en psykopat" och tro att den andre kommer att förstå vad du säger.

Vad du bör göra är att säga något i stil med "att person X har uppträtt och agerat på ett sätt som du har svårt att förklara men att du inte har något förtroende för denne längre. Att du tyvärr inte längre kan lita på det X säger och gör".

Den som du pratar med kommer förstå att denna person X är en person som i vart fall, enligt din uppfattning, agerat på ett allvarligt negativt sätt mot dig. Du har redogjort för att om du skulle förklara skulle detta kanske låta konstigt alternativt att du vet inte riktigt hur du ska förklara det. Du har markerat mot den du talar med att du inte längre kan lita på det X säger och gör, vilket leder till att den du talar med blir mer vaksam mot X alternativt blir intresserad av dina upplevelser.

När någon undrar vad som hänt/händer och dina upplevelser kring X, kan det vara bra att säga "att du sparar allt som X skickar/skickat och att allt detta kan vara bra att spara".

Genom ovanstående har du förmedlat mycket av "din känsla" för X.

Som du märker är ovanstående relativt neutralt förmedlat. Jag personligen tror att det är viktigt att rent generellt göra på detta sätt. Anledningen är att det inte går att förmedla på något annat sätt utan att hamna i några av de "mänskliga tanksätten som är beskrivna i tankesätt del 6 och 7.

Detta neutrala förmedlande bör, enligt min uppfattning, användas mot myndigheter om dessa på något sätt blir inkopplade, i vart fall inledningsvis. Likaså mot ytligt bekanta.

När det gäller de närmaste är det omöjligt att inte berätta mer än ovanstående och därför tas detta upp i senare inlägg.

Börja med att förklara det på ovannämnda sätt. Och ta därefter upp saker som är möjliga för den andre att uppfatta.

Manoredo

Tankesätt del 7. Att inte bli trodd?

Föregående inlägg handlade om det grundläggande problemet att inte bli trodd. I detta inlägg behandlas detta utförligare fast på ett annat sätt. Detta inlägg tar upp ett allvarligt problem för många. Hoppas att poängen går hem.

Det mest grundläggande: Tala aldrig om att du utsätts/utsatts för en psykopat!!!

Detta gäller själva användandet av beteckningen psykopat. Eftersom de flesta har en föreställning av vad en psykopat är, antingen som "seriemördare " alternativt "min granne är allmänt jävlig - han är säkert psykopat (Psykopat= en jävlig person)". Användandet av denna beteckning förstås inte.

Eftersom det är karaktärsstörningen du talar om skulle du behöva säga något i stil med "Jo, det är så att den individ jag talar om har en störning som består i att denne saknar ett känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) och är i avsaknad av empati (kall/bristande empatisk förmåga) vilket medför att denne saknar ånger och skuldkänslor vilket gör att denne är en patologisk lögnaktig, bedräglig/manipulativ person med bristande självkontroll och väldigt impulsiv". För att uttrycka det milt skulle personen du förklarar det för börja undra lite.

Till och med ännu mer än om du bara hade sagt beteckningen "psykopat". Inte nog med att du kategoriserar en människa som du säkert är avundsjuk på av olika anledningar är du så hämndorienterad att du vid sidan av detta vill smutskasta (förtala) denne för att vinna egna fördelar, dessutom drar du slutsatser om en annan persons "själsliv" som är omöjligt att veta.

Det innebär att du kan inte använda beteckningen "psykopat" och du kan inte beskriva karaktärsstörningen. Du kanske börjar fundera på att använda andra beteckningar som är mer möjliga för omgivningen att förstå;

Exempelvis:

"Vardagspsykopat". Detta innebär att omgivningen återigen måste förstå begreppet psykopat. Genom att sätta "vardags-" framför "psykopat" blir det hela i och för sig mycket klarare. Då kan du börja med att förklara att psykopater finns i vardagslivet och är inte riktigt som de egentliga psykopaterna och att det kanske finns många, det kan i praktiken vara vem som helst. Dessutom ändrar du innebörden av en term som du inte ska och bör använda eftersom det är en "psykiatrisk" term. Vid sidan av detta ändrar du innebörden av den psykiatriska termen som medför att du urvattnar detta begrepp. Du blir lite motsägelsefull när du först kritiserar andra för att inte använda beteckningen psykopat på ett korrekt sätt och sedan är det precis det du gör. Slutligen måste du berätta att vardagspsykopaten beter sig lite annorlunda i jämförelse med den "vanliga" psykopaten. I praktiken måste du berätta att man inte kan se vem som är psykopat och vem som inte är psykopat, eftersom de visar olika "masker" för olika delar av omgivningen.

"En ond person". Detta innebär att du vill att omgivningen skall uppfatta den person du talar om som vara "ond". Vem är egentligen "ond"? Vi hamnar lite fel här. Det framstår vidare som du kategoriserar en person som har gjort dig illa på något sätt. Detta är väl lite "subjektivt" och du måste se det från olika synvinklar.

"En jävlig person som manipulerar på ett annorlunda, omvänt sätt". Vi hamnar lite i "tankesättet" - det finns många jävliga personer och manipulerar gör alla lite titt som tätt, vad menar du med ett omvänt sätt.

"Det är en personlighetstyp du förmodligen aldrig har träffat". Här hamnar vi någonstans "Vet du, jag har träffat många personlighetstyper. Människor är väldigt olika varandra. Vissa är jobbiga att hantera"

Vi lämnar för stunden själva "beteckningen X" går över till det du vill, måste eller "känner" för att berätta.

"X gjorde på det här sättet".

Omgivningen får "tankesättet":

- Kan man göra på det sättet?
- Är det möjligt att göra på det sättet?
- Varför gjorde X så?
- Varför gjorde X så, vad hade du gjort?
- Det låter konstigt-kan det inte vara så att du missförstod?
- Det låter konstigt- X menade nog det inte på det sättet?
- Det låter för konstigt- det kan inte vara sant.

Du kan alltså inte heller beskriva vad du utsätts för/utsatts för av den enkla anledningen som jag tog upp i föregående inlägg - "Tankesätt del 6.".

Slutsats: Du kan inte prata om denna person och du kan inte berätta om vad du upplever/upplevt.

Det du vill, måste eller "känner" för att förmedla går inte att förmedla för det kommer att slå tillbaka på dig själv. Detta är naturligtvis inte sant, men ett stort problem som måste överbryggas.

Manoredo


lördag 19 september 2009

Tankesätt del 6. Det grundläggande problemet att inte bli trodd.

Det "normaliserande" beteendet gäller alltså utåt mot samhället i stort. Karaktärsstörningen, avsaknad av empati (kall/bristande empatisk förmåga) och avsaknad av känsloliv (Flackt, ytligt känsloliv) är ständigt närvarande. Störningen får naturligtvis konsekvenser för psykopatens omgivning, men på olika sätt.

Genom psykopatens tydliga indelning av omgivningen i avgränsade delar blir det svårt för en människa i en avgränsad del att bli trodd vad som händer och sker i denna del med människor som finns i en annan avgränsad del eller inte alls finns i psykopatens omgivning.

De som finns i en annan avgränsad del av psykopatens omgivning tror inte på det en drabbad säger att de utsätts för eller "upplever/upplevt" eftersom de "upplever" psykopaten på ett helt annat sätt. I praktiken skulle det innebära att för att dessa skulle tro en drabbad skulle de behöva misstro sig själva. Om en drabbad fortsätter förklara och påpeka sin version av psykopaten börjar dessa människor att ta avstånd från den som förklarar. Det som förklaras stämmer ju inte med det den andra personen "upplever/upplevt" och "känner". På detta sätt framstår den drabbade som den som förvränger "sanningen".

De som inte befinner sig i, eller alls befunnit sig i psykopatens omgivning kan visserligen förstå delar av det den drabbade förklarar, men långt ifrån allt. Anledningen är naturlig. Den drabbade försöker förklara det denne upplevt/upplever men den som hör förklaringen antingen kan inte eller vill inte gå ifrån synsättet "det är aldrig bara ens fel när två träter". Här får den drabbade svårigheter med en annan typ av tankesätt som tillhör de som vill/försöker förstå. Nämligen det "subjektiva" problemet. Det innebär att det du som drabbad berättar och säger uppfattas som din tolkning av det som händer/hänt. När du förklarar din "sanning" funderar den du berättar för oundvikligen i banorna:

- "är inte detta färgat på ett visst sätt"

- "även om jag vill tro på det som sägs låter inte detta rimligt"

- "jag hör vad den drabbade säger men tror inte riktigt på det"

- "jag vill hjälpa men vet inte hur"

Dessa naturliga tankar uppkommer hos en person som tar del av det den drabbade berättar. Det är helt enkelt inte möjligt för en människa att bortse från att händelser måste ses från olika synvinklar när det gäller det som andra berättar. Den enda gången en människa kan bortse från olika synvinklar är när en människa själv har funderat i olika synvinklar och därefter bestämt sig för att en "sanning" är rimlig. Det innebär att det sker en sammanvägning av olika synvinklar och "sanningen" finns någonstans bland dessa, alternativ det är du själv som har upplevt något. Du tvivlar inte på din upplevelse eftersom det är "din sanning".

En drabbad blir snabbt medveten om att dessa båda problem existerar.

Desto märkligare och mer "onormalt" beteende hos psykopaten, desto svårare är det att förklara denna upplevelse, denna "din sanning", eftersom din upplevelse kommer längre ifrån vad som är normalt och rimligt.

För de som befinner/befunnit sig i en annan avgränsad del av psykopatens omgivning blir avståndet mellan det du berättar och det denne själv upplever/upplevt större desto märkligare och mer "onormalt" det du berättar är, och desto troligare är det att denne inte kan tro på det du berättar.

Problemet för en drabbad är att detta gör det svårare att själv hålla fast vid "sin sanning". Eftersom ingen vill tro på eller kan tro (inte av illvilja utan följer av fullt naturligt mänskligt tänkande) på denna din upplevelse blir du ensam om din upplevelse. För att hålla fast vid dina erfarenheter och dina upplevelser måste du mentalt bli starkare. Enligt min uppfattning måste du bli så stark att du håller kvar vid det som du upplevt och "din sanning" men samtidigt förstå varför denna sanning helt naturligt möter så stort motstånd.

Psykopaten bearbetar de olika delarna av omgivningen separat och försöker göra "sanningen", "din sanning" omöjlig att tro på för andra genom att använda punkterna 4, 5 i Hares psykopatichecklista; Patologisk lögnaktighet, bedräglig/manipulativ.

Manoredo

torsdag 17 september 2009

De tjugo frågeområdena i Hares psykopatichecklista/ normaliserande beteende

När vi nu går in på de specifika dragen hos psykopater hos de "normaliserade" psykopaterna är det naturligt att ha Hares psykopatichecklista i tankarna. Listan ser ut på följande sätt:

1. Talför/ytlig charmig

2. Förhöjd självuppfattning/grandios

3. Behov av spänning/blir lätt uttråkad

4. Patologisk lögnaktig

5. Bedräglig/manipulativ

6. Saknar ånger och skuldkänslor

7. Flackt, ytligt känsloliv

8. Kall/bristande empatisk förmåga

9. Parasiterande livsstil

10. Bristande självkontroll t. ex. lättväckt aggressivitet

11. Promiskuöst och egoistiskt sexualliv

13. Tidiga beteendeproblem (före 12 års ålder)

14. Impulsiv

15. Ansvarslöshet, t. ex. som förälder eller chef

16. Tar inte ansvar för sina handlingar

17. Många kortvariga äktenskapsliknande förhållanden

18. Ungdomsbrottlighet (före 15 års ålder)

19. Överträdelse av villkorad frigivning/utskrivning, begår t. ex. nya kriminella handlingar under permission

20. Kriminell mångsidighet, flera typer av lagbrott bland de följande 10: inbrott, rån, narkotikabrott, olaga frihetsberövande, mord/mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från frivårdsanstalt.

Som man kan utläsa av denna uppräkning är fokuseringen på tre olika områden; handlingar som utförts, vilka personlighetsdrag individen uppvisar och psykopatens "troliga" "själsliv". Den samlade bedömningen (i ett psykiatriskt perspektiv) av dessa ligger till grund för bedömningen om någon som är föremål för undersökning är att betraktas som inneha en antisocial personlighet, vara psykopat eller inte. Denna bedömning ligger därefter till grund för vad "rättsapparaten" och samhället ska göra med den individ som har varit föremål för bedömningen.

De tjugo frågeområdena skulle man kunna dela in i kategorierna;

1. Karaktärsdrag som någon i omgivningen kan identifiera.

2. Karaktärsdrag som inte direkt kan identifieras av någon i omgivningen (Psykopatens själsliv)

3. Handlingar som utförts av individen som är en följd av karaktärsstörningen (som beror på de samlade karaktärsdragen (utåtriktade beteenden)

Till den tredje kategorin hör punkterna 18 - 20 (som framförallt fokuserar på de kriminella psykopaterna. Det är dessa brottsliga handlingar som utgör anledningen till att de överhuvudtaget undersöks av "samhället"), (17), (12).

Till den andra kategorin hör punkterna 2, 3, 6, 7, 8, (9), (10), (11), (13), (14), (15), (16),

Till första kategorin hör punkterna 1, 4, 5, (9), (10), (11), (12), (13), (14), (15), (16), (17),

De med parentes skulle kunna falla inom båda kategorierna (1-2) respektive (1 och 3).

Som jag skrev i tidigare inlägg har jag ingen aning om hur dessa punkter bedöms och värderas inom psykiatrin och huruvida någon skall diagnosticeras som psykopat eller inte. Vid användning av listan tilldelas patienten 1 poäng för de egenskaper som överensstämmer väl med personligheten och 2 poäng för de som överensstämmer mycket väl. Summan av dessa poäng kan bli som mest 40. Gränsen för psykopati går vid ett sammanlagt poängtal på 30 eller mer.

Om vi helt sonika plockar bort punkterna 18-20 i Hares lista vad händer då?

Dessa individer blir inte föremål för en undersökning för det första. Om de skulle bli föremål för en undersökning skulle 6 poäng direkt gå bort från Hares lista, gränsen för psykopati går vid ett sammanlagt poängtal på 30 eller mer.

De flesta av punkterna i kategori 1 och 2 är "bara" subjektiva bedömningar från de som på något sätt anser sig varit i kontakt eller råkat ut för en viss individ.

Jag vill inte på något sätt kritisera Hares psykopatichecklista eller psykiatrin i allmänhet. Syftet är, enligt min uppfattning, att avgöra om en individ genom sitt systematiska utåtriktade brottsliga beteende utgör en uppenbar fara för medborgarna (samhället) samt att möjligheterna att rehabilitera en person med karaktärsstörningen ser annorlunda ut (uttryckt på ett milt sätt) . De brottsliga handlingarna har visat att individen som har karaktärsstörningen har misslyckats med att "normalisera" sitt beteende.

Karaktärsstörningen utgår från avsaknaden av ett känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) och avsaknad av empati (kall/bristande empatisk förmåga). Det är detta som utgör grunden för karaktärsstörningen och som oundvikligen leder till följder för alla som befinner sig i denna individs omgivning.

För att skriva det på ett annat sätt och med utgångspunkt från Hares psykopatichecklista. Enligt min uppfattning ser det ut på följande sätt:

Punkt 7. och 8; Flackt, ytligt känsloliv och kall/bristande empatisk förmåga

leder till:

Punkt 6; Saknar ånger och skuldkänslor

leder till:

Punkterna: 4, 5, 10, 14; Patologiskt lögnaktig, bedräglig/manipulativ, bristande självkontroll t. ex. lättväckt aggressivitet, impulsiv

leder till:

Punkterna: 9, 11. 13. 15. 16; Parasiterande livsstil, Promiskuöst och egoistisk sexualliv, saknar realistiska, långsiktiga mål; agerar kortsiktigt och kan inte planera på lång sikt, ansvarslöshet, tex som förälder eller chef, tar inte ansvar för sina handlingar

leder till:

Punkterna: 18- 20 "De kriminella handlingarna", och 12, 17; Tidiga beteendeproblem (före 12 års ålder), Många kortvariga äktenskapsliknande förhållanden.

Vad gäller punkterna 1.-3. kommer jag ta upp dessa i senare inlägg mer ingående - eftersom samtliga dessa punkter enligt min uppfattning blir märkliga i sitt sammanhang när jag skriver om de "normaliserade" individerna som har karaktärsstörningen.

De som har karaktärsstörningen men som lyckats "normalisera" sitt beteende utåt har egentligen samma karaktärsstörning som de som inte lyckats "normalisera" sitt beteende utåt.

Dessa individer har endast som jag skrev i föregående inlägg lyckats "normalisera" sitt beteende allmänt utåt mot samhället. De har lärt sig att "byta mask" på ett effektivt sätt och har förmågan att se till att dessa olika masker endast kan identifieras av den del av omgivningen som skall se respektive mask. Omgivningen kan ses som indelad i tydligt avgränsade delar.

Manoredo

Psykopaten och "normaliserande" beteende del. 1

I tidigare inlägg om den egoistiska cirkeln tog jag upp två grundläggande aspekter hos karaktären på de personer som befinner sig nära centrum. Dessa är;

1. Tänker endast på sig själva
2. De har inga känslor alls för andra människor.

För att det jag skriver inte ska framstå som att jag ser allt svart eller vitt vill jag ytterligare en gång påpeka att syftet med denna blogg är att informera om psykopater. Enligt min uppfattning är det i praktiken omöjligt att tala om någonting överhuvudtaget om man inte har förståelse för ytterligheterna. Ytterligheten vad gäller egoism är, enligt min uppfattning de individer som jag talar om och beskriver här på bloggen.

En individ som inte kan känna några som helst känslor för andra människor. Hur borde en sådan person "tänka" och fungera i olika sammanhang?

De måste liksom alla andra lära sig att läsa av och förstå hur dennes omgivning fungerar. Om de inte gör det blir det för andra individer väldigt tydligt att identifiera denne som mycket avvikande.

De måste därför "normalisera" sitt beteende utåt för att inte bli identifierad som mycket avvikande.

Här skulle gruppen "psykopater" kunna delas upp i två ytterligheter - de som lyckas med att "normalisera" sitt beteende och de som inte kan "normalisera" sitt beteende.

Det som är viktigt för staten/samhället är att skydda staten/samhället. Så länge individer med denna karaktärsstörning "inte gör något synligt brottsligt" gör inte heller staten/samhället något mot dessa.

Eftersom det är uteslutet att psykopater frivilligt skulle söka hjälp för sin karaktärsstörning är det endast de som inte lyckats "normalisera" sitt beteende och de psykopater som visserligen har kunnat "normalisera" sitt beteende utåt mot samhället men som ertappas med en kriminell handling som skulle kunna identifieras av staten/samhället.

Detta innebär att de personer med karaktärsstörningen som blir föremål för undersökning av psykiatrin och samhället rimligen är en viss kategori av psykopater. Denna grupp har vissa karaktäristiska "icke normala" identifierbara drag och egenskaper vid sidan av att de har begått kriminella handlingar, (såsom punkterna 18-20 i Hares psykopatichecklista). Denna indelning av psykopater i två kategorier verkar rimlig på något sätt. Kriminella - icke kriminella.

Trots att det borde vara på detta sätt vill inte "samhället" eller medborgarna se och förstå att dessa "icke-kriminella" psykopater existerar. De utgör inget problem. Så länge du inte påverkas av dem det vill säga.

En individ som inte drabbats likställer ofta psykopater med individer som beter sig generellt illa, eller som är jävliga generellt mot andra, är "hänsynslösa", hårda, kyliga personligheter generellt. Det finns säkerligen individer med karaktärsstörningen hos denna grupp också. För att uttrycka det milt, denna typ av individer skall man naturligtvis se upp med, men "du vet vad du får" och "du vet vad du har för en individ framför dig", andra vet hur personen är och hur denne beter sig. Om den drabbade skulle dra sig undan från en sådan person i ett förhållande av något slag, på en arbetsplats, i en organisation, i ett affärsförhållande etc. skulle andra tro på vad du berättade. En sådan individ beter sig, agerar enligt ett visst mönster och detta är tydligt för omgivningen. Med detta menar jag inte att de är lätthanterliga, de kan naturligtvis såra någon mycket genom sitt sätt att vara.

Det som enligt min uppfattning kännetecknar en psykopat som har lyckats "normalisera" sitt beteende är individen som har lärt sig att "byta mask" på ett effektivt sätt och har förmågan att se till att dessa olika masker aldrig kan identifieras av omgivningen och där omgivningen är tydligt avgränsade i delar. Primärt är naturligtvis att psykopaten uppfattas som "normal".

Detta innebär att personer som kommer i kontakt med psykopaten ser "helt olika individer i samma individ". Personer som befinner sig i samma del av psykopatens omgivning uppfattar psykopaten på samma sätt. Personer som befinner sig i olika delar av omgivningen har helt olika uppfattningar om psykopaten. Alltså beroende på vem du är eller i vilket sammanhang du kommer i kontakt med psykopaten så låter psykopaten dig se en viss spelad personlighet. Psykopaten "visar" den mask som passar bäst på individnivå eller gruppnivå för att få kontroll över någon eller någonting.

Individualiteten hos psykopaten existerar inte på det sätt vi tänker oss individualitet. Här gäller det motsatta mot den ovan beskrivna kyliga personligheten, "du vet inte vad du får" och "du vet inte vad du har för individ framför dig".

Manoredo

måndag 14 september 2009

Förtal - allmänt del 1.

Det här med förtal är ett område som är viktigt.

Den drabbade vill av naturliga skäl meddela omgivningen vad han/hon har råkat ut för. Detta görs antingen med tankesättet "att vilja ge igen" och på så sätt få upprättelse alternativt med tankesättet att "hjälpa andra och sig själv" att hindra någon från att skada de människor som finns i eller kan tänkas komma i kontakt med psykopaten (de som finns eller kommer att befinna sig i dennes omgivning).

Ett antal rättsregler har skapats för att skydda individer från att direkt bli utpekade såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. Individerna skall skyddas från att detta eller andra utpekanden som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. I praktiken innebär detta att skyddet med förtalsreglerna och andra kringliggande regler angående ärekränkning, förolämpning etc som återfinns i 5 kap. Brottsbalken är att säkerställa den individuella friheten. Ytterst handlar det om att skydda och säkerställa den individuella integriteten eller den personliga integriteten.

En drabbad har säkert full förståelse för dessa regler generellt.

Den individuella integriteten kommer med stor sannolikhet tas upp i senare inlägg eftersom detta är just det som psykopaten kränker.

Hursomhelst, reglernas syfte är ovannämnda syfte.

Även om den drabbade har full förståelse för dessa generellt, är jag övertygad om att endast ett fåtal anser att detta skydd ska eller bör gälla för den individ (psykopaten) som påverkat/påverkar er. Tankesättet är enligt min uppfattning, fullt förståeligt.

I juridiska termer används ordet icke- skyddsvärd i olika sammanhang för att beskriva att regler inte avser att skydda en viss individ eller grupp av individer. Reglernas syfte blir förfelade, det som skyddas är inte skyddsvärt, och det som är skyddsvärt skyddas inte. En drabbad kan säkerligen till och med gå längre än så och anse att psykopaten har ingen personlig integritet och därför finns inget att skydda. I praktiken "Det finns inget att skydda". Den senare uppfattningen är naturligtvis omöjlig att göra gällande i en rättsstat och skulle få konsekvenser som inte går att försvara ur ett antal olika aspekter.

Förtalsreglerna har naturligtvis undantag för att i vissa situationer säkra upp att reglerna inte blir förfelade. Förtalsreglerna är komplicerade, t o m för en jurist som är expert inom detta område är det för vissa situationer mycket svårt att bedöma hur en viss situation kommer att bedömas. I förenklade termer: Det blir ett juridiskt spel där argument möter argument och ingen vet hur det kommer att gå. Med detta menar jag naturligtvis inte att det inte är någon ide att rådfråga jurister/advokater verksamma med dessa frågor eftersom de ändå kanske inte vet hur det ska gå. Snarare att det är jurister/advokater som kan spelet och kan göra en kvalificerad gissning, och på så sätt ökar möjligheterna att du ska kunna nå framgång för "din" uppfattning.

Tillbaka till problemet; Den drabbade vill förmedla något den har varit med om, få upprättelse, "ge igen", på psykopaten alternativt hjälpa andra drabbade.

För att förhindra att du hamnar i förtalsparagraferna; Tänk på följande sätt:

"Berätta om dina upplevelser på ett indirekt sätt och inte rakt på. Desto mer indirekt desto lägre risk för förtal. Desto mer generellt beskrivet desto mindre risk för förtal.".

Det alternativ som nu tas upp är ovanligt och endast för ett fåtal. Är du villig att riskera rättsliga följder, alternativt följder från psykopaten av ditt agerande? - gör tvärtom, var direkt och rakt på sak, förbered dig väldigt noga. Agera mot psykopaten med vetskap om att du kan begå ett brott (förtalsbrott). Diskutera detta med jurist/advokat tydligt och var uppriktig. Var säker på att du är medveten om vad du gör och följderna av detta agerande. Gör det aldrig i vredesmod utan efter noga övervägande. I praktiken är detta endast möjligt för ett fåtal. Observera, återigen, detta alternativ är inget som en drabbad generellt bör göra.

Tillbaka till det mer normala sättet att hantera förtalsparagraferna om du vill nå ut med information till allmänheten eller en del av allmänheten kring dina upplevelser:

Du har naturligtvis all rätt att informera om ett generellt fenomen, exempelvis psykopati, narcissism, egoism osv. Den drabbade har givetvis också all rätt att exempelvis skriva en bok/delge information som används i en bok, informera genom andra medier om ett generellt fenomen eller delar av ett fenomen. Antingen under pseudonym eller i eget namn. En bok behöver inte längre publiceras av ett förlag, boken kan ju nu för tiden läggas ut rakt ut på internet för att hjälpa andra i liknande situationer.

Det som kanske blir följden av att informera generellt om exempelvis psykopati, narcissism, egoism i eget namn är naturligtvis att andra som känner till författaren (om du agerar i eget namn) eller vill veta vem författaren är, kan ta reda på eller mycket lätt kan ta reda på mer om författaren och därmed dra egna slutsatser. Detta gäller naturligtvis även psykopaten du drabbats av. För att beskriva detta på ett indirekt sätt "Detta blir ju lite konstigt i sammanhanget eftersom författaren genom boken eller vad det nu kan vara endast vill nå ut med information generellt till allmänheten eller hjälpa andra. Tyvärr finns det ju läsare som i dessa lägen ibland tror att människor som skriver om en sådan sak måste ha upplevt något som har fått intresset för ett så udda ämne, inte sant". I dessa lägen måste man naturligtvis göra en avvägning vad det kan innebära för framtiden. I vissa fall är människor beredda att göra detta på ett så direkt sätt, andra kanske väljer att göra det på ett mer indirekt sätt. Med detta vill jag endast meddela hur du skulle kunna göra.

Romaner är också en möjlighet. Genom att förlägga handlingen någon annanstans och ändra på den "yttre" omgivningen tillräckligt mycket och byta ut samtliga namn får du ut information som andra blir hjälpta av. Handlingen kan ju handla om något helt annat, även om en stor del handlar om det som författaren själv upplevt. I detta fall bör man vara försiktigare och låta ett antal oberoende jurister/advokater med inriktning på detta rättsområde analysera materialet, delar av materialet innan man gör det tillgängligt för allmänheten. Alternativt läsa in sig på detta rättsområde själv och känna att du behärskar det tillräckligt.

Ta hand om er,

Manoredo

söndag 13 september 2009

Tankesätt del 5. Vad är ditt syfte?

I föregående inlägg beskrev jag, enligt min uppfattning, det mest primära för en drabbad som väljer att agera mot psykopaten. Här vill jag göra denna min uppfattning ännu tydligare.

Det är ditt syfte med att agera mot psykopaten som är primärt att erkänna och vara medveten för sig själv. Tankesättet du kommer att använda kommer att påverkas av detta syfte.

1.

Drivs du av att generellt "vinna" över psykopaten, att skada denne - att ge igen, då drivs du av känslorna av hat, vrede, känslan av att ha blivit utnyttjad, förorättad osv. Genom dessa känslor kommer du enligt min uppfattning inte nå framgång. Vid sidan av att du skadar dig själv på vägen genom att du fylls av dessa känslor så finns det en annan aspekt i det hela. En aspekt som kanske "känns" rimligare för vissa och det är följande:

Du hamnar i psykopatens spel. Det spel psykopaten behärskar. En förutsättning för att du skall lyckas är att du är beredd att handla mot psykopaten utan att ta hänsyn till etiska- och moraliska värderingar. Dessa känslor kommer göra att du har svårare att skifta mellan ett "normalt" tankesätt och tankesättet du blivit tvingad att förstå (psykopatens tankesätt). Du kommer få svårare att endast medvetet "besöka" psykopatens tankesätt. Detta tankesätt kommer leda till att du har svårare att fokusera på det du ska göra. Känslorna kommer att slå mot din egen omgivning och du kommer att ha svårare att behålla endast psykopaten som motpart.

2.

Drivs du av att skydda dig själv eller andra, kommer din drivkraft att bestå av helt andra känslor. Du drivs av känslor som är positiva för dig själv och andra. Du har lättare att endast "besöka" psykopatens tankesätt. Du behåller ditt normala tankesätt och använder dig av psykopatens tankesätt endast när du måste identifiera händelser som du uppfattar kan påverka dig och andra, alternativt när du iscensätter en normal situation som ger "bevis" som kan användas i senare skede. Du kommer lättare och lättare att kunna skifta mellan "ditt" tankesätt och psykopatens tankesätt.

Drivs du av att hjälpa andra i psykopatens omgivning som ännu inte fått insikt, kommer handlingar som baserar sig på positiva känslor att uppfattas tydligare av de som befinner sig i psykopatens omgivning och du kommer att bli starkare i din karaktär. Du får ett tydligare fokus och du har lättare att behålla psykopaten som motpart. "Psykopatens tankesätt" bryter ned en "normal" människa. Detta tankesätt kan endast besökas, inte levas med/ i för en "normal" människa.

Jag hoppas alla förstår att vad jag är ute efter är inte att endast vara passiv mot psykopaten. Ibland är detta inte ens möjligt. Psykopaten väljer helt fritt om denne fortfarande vill fortsätta med det denne gör mot dig. Detta är viktigt att komma ihåg. Huruvida psykopaten fortsätter eller inte kan du inte påverka. Försök inte påverka detta. För att kunna effektivt agera mot psykopaten måste syftet hos den drabbade vara ett positivt syfte.

Detta syfte är enligt min uppfattning avgörande för hur du kommer att kunna hantera psykopaten om du väljer alternativ 1.- 2. i tidigare inlägg. Fundera på vad jag menar med detta inlägg och "känn" om innehållet känns rimligt.

Ta hand om er,

Manoredo

lördag 12 september 2009

Tankesätt del 4.

I föregående inlägg beskrev jag min uppfattning angående med vilket tankesätt den drabbade bör ha om denne väljer att agera mot psykopaten/psykopater.

Där skrev jag att det är viktigt att lära sig att "koppla av och på psykopatens tankesätt, aldrig agera med detta tankesätt och att se till att motparten hela tiden är psykopatet och ingen annan".

För att ni skall förstå vad jag avser tänker jag beskriva utförligare vad jag menar med detta här men framförallt i senare inlägg när vi kommer in på en mer detaljerad beskrivning av olika situationer.

Att "koppla av och på psykopatens tanksätt" betyder att du går in i psykopatens tankesätt under en kort tid, och är medveten om att du tänker på detta sätt under denna tid. Identifierar vad psykopaten kan tänkas göra i en given situation, antingen iscensatt av dig, eller av psykopaten. Detta innebär att koppla bort alla moraliska och etiska ställningstaganden och endast fokusera på vilket resultat psykopaten vill nå, eller vilken reaktion psykopaten rimligen vill ha från dig, om det är denne som iscensatt situationen. Ge psykopaten inte någon reaktion överhuvudtaget. Om det är du som iscensatt en situation, se effekten och följden från psykopaten. Studera denna effekt noggrannt och lägg märke till att denna effekt inte är och "känns" "normal". Det är dessa iscensatta situationer och dess "onormala effekter" som du kan använda som "bevis", antingen rättsliga bevis alternativt "bevis" för att förklara för omgivningen.

I praktiken innebär detta att när du "går in i psykopatens tankesätt" ser du vad psykopaten skulle kunna göra, eftersom du tar bort alla moraliska och etiska ställningstaganden. När du gör detta, "känn" hur du själv påverkas av dessa tankar så att du inte börjar tycka att dessa handlingar verkar rimliga att vidta själv. Gå snabbt ur tankesättet när du har identifierat det du vill identifiera.

"Aldrig agera med detta tankesätt". Det betyder att om du börjar agera med detta tankesätt är du inte "bättre" än psykopaten, och du kommer lida av detta tankesätt. Du hamnar i punkt 4 i föregående inlägg. Ett alternativ som oundvikligen inte leder dit du vill. Jag hoppas att anledningen till detta är klart för alla som "vill ge igen". Om du väljer att agera med detta tankesätt har du gått över på ett område som är psykopatens spelplan och som du inte behärskar. Detta spel har denne spelat under hela sitt liv och detta spel förutsätter att du inte påverkas av känslor. Det är ett omöjligt spel att spela för en "normal" människa.

"Se till att motparten alltid är psykopaten och ingen annan". Detta innebär att eftersom psykopaten manipulerar andra att utföra psykopatens handlingar är det viktigt att hålla fokus på vem det är som står bakom manipulationerna/handlingarna. Den som utför handlingar har oftast inte psykopatens syfte med handlingarna utan har manipulerats att tro på ett annat syfte. Till dessa är det inte i det läget rimligt att gå in i en diskussion eftersom den som utför handlingen har blivit manipulerad att tro på en "sanning" och syftet med handlingen kan vara helt rimlig, "den troliga lögnen" från psykopaten är trolig för denna individ. När andra utför handlingar mot dig och som du av sitt sammanhang förstår beror på psykopatens manipulationer, bete dig vänligt, sakligt och bestämt utan att försöka förklara hur denna handling uppfattas av dig. I ett annat skede och om tillfället är rätt och du bedömer att personen kan förstå vad du utsatts för/utsätts för kan du förklara hur dennes handling uppfattades.

Ta hand om er alla som drabbats,

Manoredo

fredag 11 september 2009

Tankesätt del 3./ psykopatens manipulationer del 3.

fortsättning från föregående inlägg.

Hur skulle du göra då?

Det är här de flesta som drabbas av en psykopat hamnar - "Hur ska jag göra nu?"

Jag har inga svar på hur en drabbad ska eller bör bete sig. Det beror på så många olika faktorer. Hur den drabbade ser på sin framtid är naturligtvis en högst relevant fråga. Vad är det den drabbade vill.

Det enda jag med säkerhet kan säga är att så länge en psykopat av någon anledning vill påverka dig kan denne göra detta. Detsamma gäller dig själv. Så länge du vill påverka psykopaten kan du göra detta.

Enligt min uppfattning skulle en drabbad kunna stanna kvar i tanken att "ge igen" (få upprättelse) på psykopaten hela livet, göra det så svårt som möjligt för psykopaten. Frågan är bara - vem är det som vinner eller förlorar på det? Svaret är enkelt: Det är du som förlorar på detta, inte psykopaten.

En drabbad som utsatts psykiskt av en psykopat och som kommit loss, kan tänka på samma sätt som en psykopat. Den drabbade har kunskapen om psykopatens "tankesätt". Frågan är bara vad den drabbade gör med denna kunskap. Här finns det naturligtvis ett stort antal svar som kanske kan sammanfattas i nedanstående 5 punkter.

1. En individ som "känner" att den måste agera mot psykopaten gör detta.
2. En individ som "känner" att den måste agera mot psykopater i allmänhet gör detta.
3. En individ som "känner" att den måste hjälpa andra människor gör detta.
4. En individ som "känner" att den kan använda psykopatens "tankesätt" för att nå tidigare omöjliga mål - gör detta.
5. En individ som "känner" att det inte finns någon anledning att ägna mer tid åt psykopater- fortsätter sitt liv i ett helt annat spår.

Jag tror, och det är min högst individuella uppfattning att någon av punkter 1. - 3. och 5 väljs.

Ett problem är att punkterna 1. och 2. ofta kan leda till att fokus övergår till orättvisor i samhället i stort, framförallt mot myndigheter och rättsapparaten. Att det blir så är heller i sig inte konstigt. Om du attackerar psykopaten eller psykopater i stort kommer oundvikligen psykopaten eller psykopaterna att "ge igen" och manipulera myndigheter och rättsapparaten. Detta i sin tur leder till att du måste agera gentemot myndigheter och rättsapparaten för att få upprättelse. I juridiska termer - du byter motpart i processen.

Vad är det då jag menar med detta inlägg? Att du skall lägga dig platt och ignorera vad du känner och att de som "känner" enligt punkterna 1. - 2. har fel och är chanslösa? Inte alls. Det jag avser är att om någon av punkterna 1. och 2. väljs är det viktigt att lära sig att "koppla av och på psykopatens tanksätt", aldrig agera med detta tankesätt och att se till att motparten hela tiden är psykopaten och ingen annan och naturligtvis vara beredd på att vägen kommer bli full av framgång men också av bakslag.

För de av er som redan blivit tvingade att agera mot myndigheter och rättsapparaten genom psykopatens manipulationer - lär er att "koppla av och på psykopatens tankesätt" och välj alternativ 3. ovan (i kombination med 1.-2. om ni "känner" det nödvändigt). Kunskapen om psykopatens manipulationer tillhör er och den måste föras ut på något sätt.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 10 september 2009

Tankesätt del 2./psykopatens manipulationer del 2.

Förra inlägget behandlade "Vad som är etiskt- och moraliskt rätt och fel" och hur en "normal" människas tankesätt påverkas av detta i sina tankebanor och att psykopatens "tankesätt" inte begränsas överhuvudtaget av sådana frågor.

Detta inlägg handlar om något som är primärt - psykopatens manipulationer.

Psykopatens manipulationer kan ibland verka så främmande för gemene man att det är omöjligt att verkligheten skulle kunna förhålla sig på ett sådant sätt. Det är detta en drabbad ibland eller ofta rimligen får svårt att förmedla, vare sig det är för vänner, släkt, partner, arbetskamrater, myndigheter osv.

"Om ingen skulle tro mig vad finns det då för anledning att försöka förklara; tänker säkert många av de drabbade. "

Beskrivningen av vad som hänt och vad psykopaten gjort/gör blir svårt att förmedla och beskriva för någon, utan att du själv framstår som paranoid. Detta är naturligtvis ett av syftena från psykopatens sida. Om den som är föremål för psykopaten framstår som psykiskt sjuk blir det naturligtvis lättare för psykopaten att framstå som normal och kontrollen kan bibehållas.

Om psykopaten anonymt eller med annat namn använder sig av subtila kränkningar, subtila hot, skickar SMS, brev, E-mail, telefonsamtal, lämnar information på internet- sidor som är skräddarsydda för att en viss person skall känna sig iakttagen, förföljd osv måste den drabbade hålla sina tankar i styr. Detta går att göra - tro mig. Kräver det mycket av den drabbade - ja, till en början. Blir du starkare av det - Ja.

Vad är det som gör att just en sådan situation eller händelse blir svår att förklara. Anledningen är naturligtvis att du är den ende som kan sätta ihop information och händelser med varandra. Ingen annan kan detta eftersom de är skräddarsydda mot just dig och det är endast du som skall förstå.

För de som inte har varit med om detta anser säkert att beskrivningen ovan stämmer överens med innebörden av begreppet paranoid. Det är ju en subjektiv uppfattning där information och händelser kopplas ihop med varandra och som ingen annan uppfattar på samma sätt.

Skillnaden här är att den subjektiva uppfattningen kan förklaras genom att iscensätta situationer som psykopaten uttnyttjar för att subtilt kränka, subtilt hota dig. Information och händelser kan beskrivas i förväg och förutses av den drabbade. Den drabbade har möjlighet att till andra i sin omgivning förklara vad som troligen händer i vissa situationer eller av vissa ageranden från den drabbades sida. När sedan något inträffar som en följd av detta agerande och som inte är "normalt" och inte ska hända och som överensstämmer med det den drabbade i förväg trott och förmedlat skulle hända, kan omgivningen börja förstå.

Till detta återkommer jag i senare inlägg. Eftersom detta är mycket viktigt för den drabbades omgivning att förstå.

Vad jag skall göra nedan är att diskutera hur denna typ av manipulationer i praktiken går till fast ur en annan synvinkel.

Jag börjar via begreppet "internskämt". För er som känner till begreppet "internskämt" vet att ett "internskämt" är ett skämt som endast en viss grupp, ett visst antal individer förstår. Skämtet kan endast förstås av dessa och ingen annan. Det som gör att "internskämtet" går hem och överhuvudtaget kan uppfattas som ett skämt är att alla i gruppen har en viss (gemensam) information, delar en viss upplevelse, delar ett visst tankesätt om någonting som det skämtas om.

Tänk dig in i situationen att en grupp endast består av två individer, du och en annan individ. Ni kan säga saker till varandra som för någon utomstående är rent nonsens, men som för båda individerna är fullt begripligt och verkligt.

Tänk dig nu in i situationen att den andre individen inte vill dig väl, men det är bara du som uppfattar detta. Hur skulle du försöka förklara för någon utomstående att den andra individen inte vill dig väl?

I detta läge säger eller tänker nog de flesta:

"I den situationen är det väl bara att markera mot den andra individen att upphöra med det denna håller på med. Vad är problemet? Om denna individ inte upphör är det väl bara att markera igen och denna gång göra klart att detta görs för sista gången. Om den andre inte upphör så avsäger man sig vänskapen eller vad det nu kan vara."

Tänk dig nu in i situationen att den som inte vill dig väl agerar i enlighet med det jag skrev tidigare under psykopatens manipulationer del. 1. Hur skulle du göra då?

forts. följer,

Ta hand om er

Manoredo

onsdag 9 september 2009

Tankesätt

Hur tänker en individ i centrum av den egoistiska cirkeln?

Svaret är enkelt: Det har jag ingen aning om - hur skulle jag kunna veta det!

Hur borde en individ som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln tänka?

Svaret är inte riktigt lika enkelt, däremot har vi alla rätt att göra oss en uppfattning om detta. Här följer en beskrivning kring det mest centrala.

För att förstå hur en psykopat tänker måste du först ignorera följande aspekt från ditt eget tankemönster:

- Vad som är etiskt- och moraliskt rätt och fel.

Om du försöker att tänka på detta sätt kommer du märka väldigt snabbt att vissa handlingar till och med "känns" fel att tänka på. Du "känner" att det "känns" fel i kroppen. Dina känslor och kroppens reaktioner på känslorna och tankarna tvingar dig att avbryta vissa typer av tänkande. Tankarna leder till kroppsliga effekter på din kropp som kan iakttas av andra och dig själv - du lider både själsligt och kroppsligt av att behöva konfronteras med dessa tankar och känslor. Det du "känner" bara av tankarna på vissa handlingar omöjliggör genomförandet av dessa handlingar.

Detta händer inte med en psykopat. En psykopat har ett annat sätt att förhålla sig och hantera tankar på eftersom känslorna inte påverkar psykopaten. Varken känslomässigt eller får liknande följder, effekter på kroppen som en "normal" människa.

Hjärnforskare har i mängder av forskningsstudier de senaste 10 åren kunnat iaktta biologiska skillnader i hjärnan hos psykopaten i jämförelse med en "normal" hjärna. Det handlar om att "kopplingen" mellan hjärnans känslocentrum (Amygdala) och den beslutsfattande delen av hjärnan (främre cortex) inte har samma "kopplingsschema" på en psykopat som hos en "normal" individ.

Utan att vi tänker på det gör dessa mänskliga känslomässiga reaktioner att vi väljer att tänka i vissa tankebanor istället för tankebanor som är helt frikopplade från etiska- och moraliska värderingar.

För att förstå psykopatens handlingar och ageranden och hur denne utnyttjar och manipulerar andra människor måste man koppla bort sina vanliga tankebanor och "tänka" som om det inte fanns några etiska- och moraliska värderingar och endast fundera på vad psykopaten vill kontrollera.

Det var detta jag avsåg i mitt första inlägg på forumet "Psykopati- och andra beteendestörningar".

Jag skrev följande, något nedkortat:

" De som har hittat hit till denna hemsida för att hitta information/råd för att kunna bearbeta det de har varit med om eller som sker (redan nått insikt) alternativt anar att någon i sin omgivning påverkar dem psykiskt (insikt att något specifikt är fel) är denna hemsidas innehåll, enligt mig, ovärderlig. Kompletterat med information från böcker kan man själv nå den förståelse som är nödvändig för att förstå hur dessa människor fungerar".

För min egen del, delar jag uppfattning att beteendet hos dessa individer är mycket stereotypt och egentligen i sin enkelhet lätt at förstå. Innan insikten finns där eller insikten att något specifikt är fel finns det förmodligen dock inget svårare att genomskåda. Anledningen är att de flesta av oss varken kan eller vill tänka som de personer vi nu pratar om. Varför är det så? Svaret är enkelt - de flesta av oss är människor med ett känsloregister som berikar våra liv och gör att vi finner samhörighet med andra människor. Så fungerar inte dessa människor.

Individer med denna störning är och tänker annorlunda än vanliga människor. Innan man möter denna typ av individ varken kan vi eller vill vi tänka som denne. Vi är oss själva helt enkelt. Även om alla människor möter olika personlighetstyper under sina liv är det få som kan eller vill förstå att denna typ av människor överhuvudtaget existerar i samhället. Vi som läser/skriver på denna hemsida var inga undantag - innan vi fick insikt. Vi har inte fått välja. Om vi hade fått välja hade vi inte valt att förstå att dessa människor existerar.

Under tiden vi ovetandes utsätts för denna person saknar vi insikt i vad som sker och använder vårt känsloregister och förnuft och det mänskliga i oss för att försöka förstå vad som händer, hitta "rimliga" förnuftiga anledningar till allt. Så länge vi tänker och använder oss av dessa redskap är vi antingen drabbade själva eller denna persons förlängda arm. Vi måste befinna oss i något av dessa tillstånd för att denna persons värld skall kunna hållas samman. I detta läge kan vi inte och vill inte heller tänka som denne. Personen kanske får oss att göra saker vi egentligen inte vill och mer och mer tid går åt till en tankeverksamhet som förgör os, genom att vi använder fel sorts verktyg. De verktyg som är "mänskliga". Personen kanske försöker få oss att begå rättsvidriga handlingar. Personen kanske försöker få oss att förråda våra vänner/våra vänner att förråda oss. Personen försöker få oss att agera ut våra känslor. Det innebär oftast att saker och ting skall gå fort. Beslut skall gå fort. Svar måste komma snabbt.

De vill ha vår reaktion och helst inte en reaktion som först har gått via förnuftet utan via vårt känsloliv. Om vi agerar snabbt och överilat på de känslor som uppstår kommer det resultat vi förväntar oss att utebli, att bli fel. I detta läge vet vi dock fortfarande inte att vi utnyttjas. Bara att något är fel.

När vi nått insikt och drabbats kan vi, men vi vill inte tänka som denne. Vi vill med all säkerhet inte ha med denna person att göra överhuvudtaget. Tanken på hämnd växer sig kanske stark hos de flesta av oss drabbade i inledningsskedet. Tanken på vad denne gör nu eller på nästa sak denne kan komma att göra upptar ens tankeverksamhet. Detta skapar ett moment - 22 eftersom vi inte vill tänka som denne. Så länge man tänker på detta sätt har psykopaten "vunnit" eftersom denne forfarande suger kraften ur oss, samt att denne är närvarande i vår värld utan att ens vara fysiskt närvarande.

Kom ihåg att psykopaten spelar på dina känslor. Denne spelar på det denne saknar! Utan information och utan ditt känsloregister har denne inget att spela på. Det är bl a därför råden "ingen kontakt", "ge inte igen", "visa inte vad du känner" osv ges till drabbade.

Mina råd är:

1. Lär dig att koppla av och på tankesättet (psykopatens tankesätt) du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt.

2. Stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt (psykopatens tankesätt)

3. Agera aldrig utifrån ditt känsloregister, endast efter genomtänkt förnuft.

4. Agera aldrig med psykopatens tankesätt.

5. Försök att inte förlora tron på att det finns goda människor.

6. Om du måste agera gentemot psykopaten - agera alltid med neutralt tankesätt men med kraftfulla lagliga metoder och handlingar"

Ta hand om er alla som drabbats,

Manoredo