torsdag 31 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5 b

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5b

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv".

5 b Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna.

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu en kritik på själva kritiken. Här är det alltså själva kritiken eller delar av denna som "attackeras".

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen (kritiken)

2. På den lämnade kritiken

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen och den "attackerande" kritiken.

Desto mer känsloladdat detta andra "känns" för dig desto troligare är det att du "släpper" din egna fråga eller fundering och det som behandlas är endast den "attackerande" kritiken. Samtalet har helt enkelt bytt innehåll. Samtalet är styrt i en annan riktning. Detta kan "upplevas" som "helt naturligt", dvs det är inte säkert att du ens reflekterar över att samtalet har bytt innehåll, alternativt att du upplever att samtalet har tappat fokus från det du ville diskutera eller föra en dialog om. Det är i detta läge primärt, enligt min uppfattning:

Byt inte fokus på det du vill diskutera eller framföra (konstruktiv) kritik mot.

Om du håller dig till din fundering eller fråga kommer du uppleva att dialogen du eftersöker inte kommer till stånd. Här är det viktigt att du inte "öppnar upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna på vridningen av samtalet utan endast håller dig till det du undrade och frågade om. Anledningen är det jag beskrev i inlägget Psykopatens manipulationer del 1. den 4 September 2009:

"Om någon kränker en själv drivs de flesta männsikor att:

Förklara att detta inte är ett acceptabelt beteende.

Större kränkning leder till ett starkare känslouttryck för att visa på graden av kränkning. Ju mer kränkt du känner dig ju troligare är det att du vill, måste, "känner" att du vill förmedla detta till den som utsätter dig för kränkningen.

Gentemot människor med känslor och empati och normalt förnuft fungerar detta. Syftet är att få en människa att upphöra med kränkningen mot dig personligen alternativt mot andra, för de som drabbas kan "känna" starkt för andra så att kränkningen mot någon annan "känns" som en kränkning mot en själv - du "känner" att du vill, måste hjälpa.

Syftet med det hela är alltså att den som kränkt skall förstå och "känna" att den som blivit kränkt har blivit kränkt och målet är naturligtvis att den andre ska få en förståelse för själva kränkningen och hur du "känner" och därför upphöra med kränkningen.

För alla drabbade som fått insikt om att denna typ av karaktärer existerar blir det antingen direkt eller efter en tid en självklarhet att detta syfte blir helt förfelat gentemot en individ i centrum av den egoistiska cirkeln och målet är omöjligt att nå.

Psykopaten kränker med vilja för att få kontroll.

När psykopaten genom observation, när du finns i dennes närhet ser att du blir kränkt (denne har ingen förståelse för själva kränkningen hur detta "känns", för den är helt oväsentlig, inte heller förståelse för hur du känner för det är också helt oväsentligt) är det endast ett tillskott i "kartläggningen" av din karaktär. Desto mer kränkt du känner dig desto starkare känslouttryck för dig, desto tydligare blir "kartläggningen", desto lättare blir du att styra och kontrollera."

Detsamma gäller naturligtvis i skrift.

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form i texten betydelse. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på något. Detta innebär att fokus bör ligga på syftet med texten. Vad är det egentligen som står i texten från individen i centrum av den egoistiska cirkeln?

Läs det som står - i första läget läs igenom texten utan att stanna vid själva formen eller innehållet i texten. Hur "känns" det när du gått igenom texten. Stanna där. Lugna ned dig och fråga dig själv vad syftet är eller kan vara med texten. Fråga dig själv - är detta en neutral text (för att ge information), en värdeladdad text eller är det en text som det är tänkt att du ska reagera på känslomässigt. Stanna där. Om du kommer fram till att det "känns" som om texten som helhet har som syfte att provocera eller endast att få en reaktion från dig eller någon läs igenom texten en gång till och fokusera på innehållet och formen i texten. Du kommer att märka att du kommer uppfatta texten på ett helt annat sätt.

Enligt min uppfattning är ovanstående (och det som står i Psykopatens manipulationer del 1, den 4 September 2009) primär och extremt viktigt att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.

5b. "Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna" är naturligtvis en del i att kartlägga reaktioner från andra individer.

Själva mekanismen i 5b. sker enligt min uppfattning i steg och blir mer och mer tydlig. Inledningsvis är du inte medveten om vad som sker, du har alltså inte identifierat vad som är problemet och kan därför inte logiskt eller känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. I kombination med att ditt självförtroende minskar, minskar möjligheten att agera mot denna andre när du börjar tycka att detta beteende kanske ändå borde uppfattas som rimligt.

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne försöker att tydligare "kartlägga" en annan individs "känslouttryck".

Denna psykologiska mekanism är viktig att förstå, och i så tidigt skede som möjligt.

Syftet är liksom tidigare att den mentala styrkan och personligheten ska minska hos den eller de som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation för att därefter när den mentala styrkan har sjunkit tillräckligt mycket hos de som bearbetats kan dessa individer "klumpas ihop" till en grupp och gruppen kan behandlas på samma sätt enligt punkt 4.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en individ i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Det är detta som går att identifiera genom uppmärksamhet.

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 30 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5a

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5a.

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv.

5 a Kritiken som lämnas är kritik på något annat än det du kritiserade.

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu "något annat" som kommer upp och kritiseras. Dettta är snarast att betrakta som en kombination av innebörden i punkt 4. alltså beskedet "du ska vara tyst" och en styrning av samtalet bort från det du frågade eller undrade över. Desto viktigare, eller mer prioriterat detta andra framställs eller desto mer känsloladdat detta andra är desto troliga är det att du "upplever" övergången till detta "något annat" som "helt naturligt" alternativt "öppnar du upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna och du blottar dig och dina känsloyttringar identifieras och manipuleras med. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen

2. På detta "något annat"

3. Du vet inte vad du ska göra med frågan eller funderingen eller om eller när du ska ställa frågan eller funderingen. Du funderar ännu mer på frågan eller funderingen, ställer frågan eller funderingen senare, eller du ställer inte frågan eller funderingen överhuvudtaget.

4. Eftersom detta "något annat" bedömdes av den andre som viktigare än din fråga eller fundering förstår du att detta var viktigare för den andre. Du bedömer då hur viktig din egen fråga eller fundering är. Risken är stor att om detta sker systematiskt kommer dina egna frågor och funderingar att betraktas inte bara som oviktiga för den andre utan även för dig själv, du förminskas.

Till skillnad från föregående inlägg är beskedet att din fråga eller fundering är inte viktig. Följden blir att den andre "äger" samtalet, bestämmer vad som ska diskuteras, får diskuteras - dialogen uteblir helt.

Detta är vad som utgör en psykisk misshandel om det sker systematiskt. Detta sker i steg och blir mer och mer tydligt. Inledningsvis är du inte medveten om vad som sker, du har alltså inte identifierat vad som är problemet och kan därför inte logiskt eller känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. I kombination med att ditt självförtroende minskar, (dina frågor och funderingar är ju inte värda någonting) minskar möjligheten att agera mot denna andre när du börjar förstå att "du ska vara tyst", - endast konstatera coh lyda enligt punkt 4 (föregående inlägg).

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne inte vet hur den person eller de personer denna vill kontrollera kommer att agera.

Denna psykologiska mekanism är viktig att förstå, och i så tidigt skede som möjligt.

Syftet är att den mentala styrkan ska minska hos den eller de som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation för att därefter när den mentala styrkan har sjunkit tillräckligt mycket hos de som bearbetats kan dessa individer "klumpas ihop" till en grupp och gruppen kan behandlas på samma sätt enligt punkt 4.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en person i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Eftersom denna behandling sker individuellt för att därefter nå punkt 4 där individerna i en grupp "kommer vara tysta och endast lyda" är det primärt för en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att hålla isär olika grupper från varandra, olika individer från varandra. Detta utgör de "vattentäta skotten" mellan olika individer eller mellan olika delar av dennes omgivning.

Det är detta som går att identifiera genom uppmärksamhet.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 17 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 4.

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 4.

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att det du frågade inte är någonting som du ska ifrågasätta eller ens fundera kring.

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även en kritik som anger att dina frågor eller funderingar är ingenting som du har rätt att på något sätt ventilera. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen

2. Att du inte ska eller får ha den funderingen

3. Att du inte får ventilera denna fråga eller fundering.

Till skillnad från föregående inlägg är beskedet att "du ska vara tyst". Du "tänker" något i stil med "vänta nu, varför får jag inte diskutera detta? Varför får jag inte diskutera detta?" alternativt "Jaha, detta ska jag alltså inte diskutera (i praktiken: endast konstaterar och lyder).

Följden blir att dialogen uteblir helt.

Du kan naturligtvis känna frustration för att du inte får svar på dina frågor och funderingar, men du har identifierat vad som är problemet och kan logiskt och känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. Detta problem går även att diskutera med andra om andra har hört samma sak.

Enligt min uppfattning, är detta sättet en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne tror sig veta att den person eller de personer som tar del av det inte kommer att våga kritisera - att "de kommer vara tysta och endast lyda"

Det är när någon ändå vågar ställa dessa frågor som den individuella "bearbetningen" av en individ intensifieras, i första läget med verktyget i punkt 2 "Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade eller undrade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga eller fundering finns kvar hos dig" (se inlägget om punkt 2.)

Syftet är att den mentala styrkan ska minska hos den som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en person i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning. Det största problemet är att inte ens den som utsätts för detta förstår vad som händer - förrän det är försent, om de inte redan tidigare vet hur en person i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 10 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 3.

forts. Att bemöta (kontruktiv) kritik med något annat! från den 5 December, nu punkt 3.

" Individen besvarar och du upplever att du får någonting annat tillbaka som inte har med det du frågade efter att göra. Följden blir att du har fått ett svar på din fråga eller fundering men frågan eller funderingen är helt obesvarad."

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även ett svar som inte besvarar frågan eller funderingen. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen.

2. På svaret du fick

3. Avsaknaden av kopplingen mellan frågan eller funderingen och det svar du fick.

Till skillnad från föregående inlägg blir avsaknad av koppling tydlig.
Du "tänker" något i stil med "vänta nu, svaret har ingenting med det jag frågade eller funderade på och förmedlade. Svaret du fick låter helt enkelt bara märkligt."

Dialogen uteblir förvisso på samma sätt som i föregående inlägg om detta sker systematiskt, men du blir inte förvirrad. Du kan naturligtvis känna frustration för att du inte får svar på dina frågor och funderingar, men du har identifierat vad som är problemet och kan logiskt och känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. Detta problem går även att diskutera med andra om andra hört samma sak.

Enligt min uppfattning, är detta inte sättet en individ i centrum av den egoistiska cirkeln försöker hantera sin omgivning.

Det är endast när individen börjar tappa sin kontroll över det denna vill kontrollera som denna typ av märkliga svar kommer. Det är vid dessa tidpunkter manipuleringsteknikerna (se tidigare inlägg om detta) blir tydliga och i vissa fall helt obegripliga.

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 9 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 2.

Punkt 2 "Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade eller undrade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga eller fundering finns kvar hos dig".

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även ett svar som inte besvarar frågan eller funderingen. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen

2. På svaret du fick

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen och på svaret du fick.

Du har alltså nu fått tre istället för en fundering att fundera på!

En "normaliserad" psykopat eller en individ som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln använder, enligt min uppfattning, detta verktyg systematiskt. Detta skapar förvirring och samtidigt skapas oundvikligen känslor hos den som systematiskt utsätts för detta (se tidigare inlägg psykopatens manipulationer del 1).

Det kanske låter för enkelt, men en individ som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln får på detta sätt efter en tid individerna denna "behandlar" och "utnyttjar" för egna syften, att bli tysta, inte ifrågasättande. De som "kopplar bort" denna avsaknad av dialog blir ett lydigt redskap åt en annan individ. Dessa individer "tränger bort" problemet. De som funderar och tänker kommer antingen lämna arbetsmiljön, eller utsättas av denna behandling i allt högre grad, naturligtvis i kombination med övriga manipuleringsmetoder.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 8 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 1. och punkt 6.

forts. på inlägget - Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat. Punkterna 1. och 6.

p1. Individen besvarar och du upplever att du får svar på din fråga eller det du undrar över. Följden blir att du har fått svar på det du undrade över.

Allt är väl. Dina funderingar har blivit bemötta. Dina "förhållningsregler" är klara. Dina tankar på det du funderade på kan lämnas därhän av den enkla anledningen att "det finns ingenting längre att fundera över kring det du funderade på".

Därmed inte sagt att du inte funderar eller kan fundera på svaret. Min poäng är att så snart någon fundering har blivit besvarad eller snarare att du upplever att funderingen har blivit besvarad ägnas inte längre kraft eller tid på det du funderade på.

p6. Individen besvarar inte din fråga men du upplever att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

Allt är väl. Du upplever att du får/fått säga det du funderade på. Du "känner" att det du sagt har tagits emot och du får svar på dina funderingar vid ett senare tillfälle.

Dessa båda punkter är rimligen grundförutsättningarna för känslan av ett "öppet klimat" på arbetsplatsen. Du ska kunna "känna" att du får uttrycka dina funderingar eller ställa vad du upplever är konstruktiva frågor. Du "känner" att du kan göra detta. Du "känner" att du vill göra detta.

Fråga dig själv, har ni ett "öppet klimat" på din arbetsplats? Om inte, vilka funderingar, vilka konstruktiva frågor "känner" du att du inte kan eller inte bör eller inte får ställa till din chef, eller till en kollega?

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 7 december 2009

"Egoism i ljuset av psykopati" del 2.

Som jag hoppas att ni märkte från inlägget "Egoism i ljuset av psykopati" och framåt, talar jag numera på bloggen om individer som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln.

De individer som befinner sig extremt långt in i de egoistiska cirkeln är alltså individer som antingen är "normaliserade" psykopater eller de som inte är det. De som inte är det beter sig på liknande sätt som den "normaliserade" psykopaten - därav "egoism i ljuset av psykopati". De "normaliserade" psykopaterna är helt enkelt värre då de "lider" av den beskrivna karaktärsstörningen. Det som utgör ett problem för psykiatrin är att bestämma gränsen för när karaktärsstörningen finns och inte finns.

Om vi uttrycker det på följande sätt; en individ som befinner sig i mittpunkten i den egoistiska cirkeln saknar känsloliv och empati; en individ som inte befinner sig i mittpunkten i den egoistiska cirkeln, men extremt långt in har med all säkerhet något sorts känsloliv och/eller empati (flackt, ytligt känsloliv) respektive (kall/bristande empatisk förmåga, men känslolivet fungerar inte alls "normalt".

De som vet eller "känner" att de utsätts för en person extremt långt in i den egoistiska cirkeln behöver inte göra denna bedömning. Bedömningen är redan gjord - denna person manipulerar, ljuger, skadar beter sig som om denne varken har ett känsloliv eller empati och beter sig som om denne är en "normaliserad" psykopat.

Betyder detta att jag inte tror att det finns "normaliserade" psykopater - inte alls. Betyder detta att jag tror att det finns individer som beter sig som "normaliserade" psykopater utan att vara psykopater - ja.

Det är en individs beteende som påverkar andra människor.

och

Det är en individs avsaknad eller bristande empati som gör att andra människor som har empati "känner" eller kan "känna" att någonting är "fel" - det är "tomt" eller "du får inget tillbaka" (se inlägget reaktioner och signaler från 31/8).

Ta hand om er,

Manoredo

lördag 5 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!

Om du säger något till någon annan med avsikten att få svar eller besked på något - vad svarar denna individ?

Först och främst: Din avsikt ska vara att förmedla någonting, få till en diskussion, eller en vilja att få reda på någonting som du själv tycker är viktigt, inte att attackera någon i form av personangrepp. Det är alltså frågan om konstruktiv kritik eller en fråga som framförs på ett sätt som du bedömer och "känner" att du förmedlar på ett konstruktivt sätt.

Vad svarar en individ på något sådant?

1. Individen besvarar och du upplever att du får svar på din fråga eller det du undrar över. Följden blir att du har fått svar på det du undrade över.

2. Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga finns kvar hos dig.

3. Individen besvarar och du upplever att du får någonting annat tillbaka som inte har med det du frågade efter att göra. Följden blir att du har fått ett svar på din fråga men din fråga är helt obesvarad.

4. Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att det du frågade inte är någonting som du ska ifrågasätta eller ens fundera kring.

5. Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig . Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv.

5. a Kritiken som lämnas är kritik på något annat än det du kritiserade.

5. b Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna.

5. c Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du själv har en "felaktig attityd".

5. d Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du vill kritisera den individ du talar med (direkt personangrepp).

6. Individen besvarar inte din fråga men du upplever att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

7. Individen besvarar inte din fråga och du upplever inte att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

Nämnda punkter är det som jag närmast kommer att skriva om i detalj. Punkten 5. c är oerhört omfattande. Att verkligen kunna identifiera hur den konstruktiva kritiken, frågan, undran tas emot är viktigt. Allt som stannar kvar hos dig själv finns kvar hos dig själv.

Ta hand om er,

Manoredo

fredag 4 december 2009

Att kräva besked eller åtgärd snabbt - men omständigheterna kräver inte besked eller åtgärd snabbt!

Hur väl tror du att du lyssnar på vad en person säger?

En relevant fråga i sammanhanget.

Hur ofta har du inte lyssnat på någon som säger något som skapar känslor hos dig som gör att det individen säger uppfattas som något annat än det som faktiskt sägs!

Om vi nu vänder på detta; Hur ofta tror du att du missat dubbelbetydelser, blivit manipulerad eller påverkad av en individ som genom det denne säger påverkar dina känslor så att du inte "kan", har möjlighet att lyssna på vad denne egentligen säger!

Det är endast i efterhand som du förstod eller förstår vad denna individ egentligen sade.

Om någon kräver eller vill få besked snabbt eller att en åtgärd ska vidtas snabbt innebär det att tidsramen för reflektion är liten.

Om någon kräver eller vill få ett omedelbart besked eller beslut eller åtgärd innebär det att tidsramen för reflektion är minimal, omedelbar.

Problemet i dessa båda fall, framförallt i det sistnämnda är att tidsaspekten gör att risken är stor att du så snart du fått kravet eller begäran eller önskan om ett omedelbart besked eller beslut eller ställningstagande fokuserar mer på vad du själv ska, bör svara och inte reflekterar alls på vad som faktiskt sades. Det som sägs sätts inte in i något perspektiv, eller sammanhang eller ens kopplas ihop med något annat som sagts tidigare av samma individ. Risken är stor att det inte kopplas ihop med något annat som har med det som sägs att göra.

När du då måste fatta beslut eller ta ställning kommer du att fatta beslut eller ta ställning till det som du tror att denna person säger och inte ens det - du kommer att fatta beslut eller ta ställning till vad du omedelbart "känner" - inte efter förnuft, analys av det som den andra säger.

Du tar ställning eller fattar ett beslut eller agerar utan att veta vad du tar ställning till, fattar ett beslut utan att veta grundförutsättningarna för ditt beslut, du agerar utan att du vet vad du agerar på. Du styrs av det du "känner", inte av förnuftet eller efter analys eller reflektion!

Kräver omständigheterna att besked, ställningstagande måste ges fort? Ja, naturligtvis är det så i vissa fall eller i många fall beroende på vad vi pratar om. Men ...

En individ som manipulerar vill dock få det mesta att gå fortare än vad omständigheterna kräver. Om du inte ställer dig frågan varför omständigheterna kräver ett snabbt besked, ställningstagande eller agerande utgår du från att omständigheterna är på ett visst sätt. Du reflekterar inte över anledningen till kravet på omedelbarhet eller varför någonting skall ske snabbt - du bara gör.

Om du bara gör, utan reflektion är du lätt att manipulera. Är detta provocerande att höra?

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 3 december 2009

Arbetsplatsen; Uppsamlingsinlägg i punktform med kortfattad förklaring.

Viktiga punkter för förståelse:

1. Avsaknaden av "förhållningsregler", eller dubbla "förhållningsregler".

Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna. Viktiga delar av arbetets utförande kommer vara "oklart".

2. Kontrollen ökar, förtroendet minskar.

Kontroll över verksamheten, kontroll över arbetets utförande eller arbetets utförande byts ut mot kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.

3. "Vattentäta skott" existerar.

Genom direkta och indirekta hot, belöningar och psykologiska faktorer tystnar alternativa kommunikationsvägar. Kommunikationvägar mellan grupper avbryts i vissa frågor, kommunikation mellan individer inom en grupp eller grupper på samma arbetsställe filtreras "vissa saker pratar man inte om", kommunikation mellan anställda och tidigare anställda "förbjuds" antingen uttalat eller outtalat.

4. "Locket på".

Företaget behandlar egna oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer, problem i stort med att tysta ned dessa - på alla nivåer inom företaget. Istället för att försöka lösa själva problemen attackeras följden (verkan) av de egna interna problemen med de beteenden som framgår av samliga tidigare inlägg (beskrivningen hur en "normaliserad" psykopat opererar).

5. Dubbla budskap.

Externt budskap är något helt annat än internt budskap. Internt försöker företaget att få anställda att tro på det externa budskapet. Det externa budskapet kommer av ett stort antal anställda att upplevas som en "lögn" eller mer eller mindre strida mot vad företaget egentligen gör, är och förhåller sig i primära frågor. Företaget är något annat än det utger sig för att vara. "Högt i tak" blir en slogan inom företaget även om alla vet att det inte förhåller sig så.

6. Människor påverkas.

Oundvikligen sker detta. Osäkerhet infinner sig, misstänksamheten ökar generellt, sjukskrivningar ökar, personalomsättningen ökar, omstruktureringar i ledningsgrupp, bland chefer och anställda byts ut i snabb takt, formella och informella makthierarkier blir flytande eller extremt hierarkiska, arbetsplatsens psykologiska klimat påverkar den enskilde psykiskt utanför arbetet. Du tänker inte på din arbetsprestation i sig, utan ditt arbete i förhållande till din chef, din arbetsprestation i förhållande till din kollega. Din arbetsprestation i förhållande till "förhållningsreglerna" på arbetsplatsen. Betydelsen av lojalitet inom företaget stärks och markeras tydligare.

Hur kan ett sådant klimat finnas eller skapas kanske någon undrar, medan andra kanske anser att det är en "normal" arbetsplats som beskrivs - det är ju så det ser ut på mängder av arbetsplatser idag och har alltid gjort, är det så?

Om det är en anställd eller en chef som uppvisar ett systematiskt beteende och ett agerande som beskrivs i tidigare inlägg på denna blogg blir konsekvenserna för företaget att en förändring i nämnda riktning (punkterna 1-6) påbörjas, antingen i en del av företaget, en grupp av individer eller successivt i olika grupper om det handlar om en chef.

Den grupp av individer som påverkas av den anställde kommer känslomässigt "känna" denna process. Under förutsättning att de vet vad de ska koncentrera sig på dvs.

De grupper som i formellt hänseende ska ledas av chefen kommer känslomässigt kunna "känna" denna process och kan identifiera att det finns "något problem" genom att använda förnuftet,information kring "egoism i ljuset av psykopati" när "känslan" börjar infinna sig och genom observation vad som händer med övriga individer i sin närhet och genom att fundera kring ovanstående punkter 1-6.

För företagets styrelse eller företagets ledningsgrupp eller chefens chef, eller chefer på samma nivå som individen eller den anställdes chef måste indikatorer på agerandet, beteendet hos en viss individ som beskrivs i denna blogg tas på allvar om det uppmärksammas.

De problem som en individ med denna karaktärsstörning skapar eller skapat är ingenting mot de problem som blir följden av att inte agera mot individen. Problemen kommer istället att öka.

Att "lägga locket på" internt är alltså ingen lösning på problemen utan en ökning av problemen. Genom att "lägga locket på" blir individerna delansvariga för de oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer som i första läget inte tillhörde dessa individer. Detta delansvar kommer att utnyttjas i senare skede av individen och tillslut om inte företaget agerar eller inte längre har kraft eller möjlighet att agera mot en individ kommer hela företaget att präglas av punkterna 1-6.

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 2 december 2009

Arbetsplatsen; indelningen - det generella del 2.

I föregående inlägg beskrevs problematiken från ett underifrån perspektiv - någon med formell makt i form av arbetsrättsliga styrmedel och med hjälp av lojalitetsprincipen använder den formella makten som det "normala" och använder det "normala" på det sätt jag tidigare beskrivit i bloggen.

I detta inlägg beskrivs problematiken från ett överifrån perspektiv. Chefer och ledning har här ett problem att de existerande förhållningsreglerna inte tillämpas av lägre chefer eller av "vanliga" anställda alternativt att händelser inträffar som "känns" märkliga. Naturligtvis måste ett visst beteende hos en person eller vissa situationer uppstå för att detta överhuvudtaget ska vara rimligt att agera på. Insikten, vem eller vad som är problemet måste först kunna identifieras.

Det är vid denna identifikation nödvändigt att tänka och reflektera utanför den formella makten, bortom arbetsrättsliga aspekter. Det är inte den potentiella individen du ska prata med i första läget - genom analogi till de som utsätts för den "normaliserade" psykopaten i ett parförhållande är det viktigt att bryta ned de "vattentäta skotten".

Det är inte individen som kommer ge vägledning - denna person kommer endast använda de grundläggande manipuleringsteknikerna (se psykopatens avsikt del 1-8).

Det är personerna runt denna individ som sitter på var sin del av pusselbiten för förståelse och insikt. Dessa individer som kan ge sin pusselbit befinner sig på olika nivåer, i olika grupper om det handlar om en lägre eller hög chef. I själva gruppen om det rör sig om en "vanlig" anställd som inte har tillräckligt mycket att göra med andra grupper inom företaget. Det är här du kommer upptäcka att de olika individerna inte kommer ha samma information om samma sak eller händelse utan du kommer att få en differentierad information om samma sak eller händelse som jag skrev i förra inlägget.

Vad du i praktiken måste göra är att "identifiera vad individen har för uppgift inom företaget och därefter följa de alternativa vägar internt eller externt som finns för att individen utåt sett och inom företaget ska kunna framstå som någon som utför just denna uppgift."

Ovanstående är nästan för enkelt, nästintill så det blir intetsägande tycker säkert en del. Eftersom ett stort antal exempel kommer att ges kommer ni förstå vad jag avser med ovannämnda markerade mening. Denna mening säger i praktiken allt.

Om ni gör detta kommer en struktur och ett tillvägagångsätt uppenbaras - ett mönster som inte är tillfälligt eller "normalt" utan systematiskt och "onormalt", i vissa fall synnerligen komplext och som utgör en stor fara för företaget/organisationen som sådant och samtliga individer som på något sätt har med denna individ att göra.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 1 december 2009

Arbetsplatsen; indelningen - det generella.

Vid sidan av avsaknaden av förhållningsregler eller dubbla förhållningsregler och kontroll av individerna finns ytterligare en aspekt som är grundläggande - nämligen indelningen av en grupp i flera undergrupper utan att detta är motiverat.

Syftet med detta är att det skapar en hierarki av formell eller informell makt.

Ni märker att detta inlägg har fokus på ett underifrån perspektiv; ledning - chefer och nedåt. I senare inlägg kommer jag ta upp ett uppifrån perspektiv, dvs där problemet inte finns på chefsnivå utan där karaktärsstörningen finns som problem för just chefer och ledning.

I korthet och i klartext innebär denna formella eller informella hierarki att en chef med karaktärsstörningen har en legitim anledning att få information om de anställda - det rör sig om ett utnyttjande av existerande hierarkier för ett annat syfte än att leda verksamheten eller leda arbetsprocesser. Informationen om de anställda utnyttjas på det omvända sätt som denna blogg handlar om.

En högre chef kan använda en lägre chef till informationsinhämtning. En chef kan använda en individ som står högre i rang än en lägre genom att använda hierarkin som ett naturligt informationsflöde om individerna, inte om arbetet i sig.

Syftet som jag i tidigare inlägg behandlat "renas" och görs osynligt genom organisationens uppbyggnad. På detta sätt blir den "normaliserade" psykopatens agenda otydlig. De chefer som befinner sig på mellannivå är genom de arbetsrättsliga reglerna och lojalitetsplikten förpliktade att utföra och genomföra de förändringar och diktat som bestäms uppifrån. Informationsinhämtning av de anställda sker i stort genom andra och åtgärderna genomförs och vidtas genom mellanchefer eller andra anställda som utnyttjas. Mellanchefer och andra anställda kommer genom sina ageranden som endast följer av lojalitetsplikten och de arbetsrättsliga reglerna att genomföra det chefen vill få gjort. Syftet uppges till dessa att åtgärderna ligger i företagets intresse.

Det är här en annan typ av indelning pågår. De som den "normaliserade" psykopaten kan använda och de denne inte kan använda.

Tvärs igenom företaget går "osynliga" informationskanaler. De olika delarna av företaget eller gruppen får inte samma information om samma sak utan får differentierad information om samma sak.

De olika delarna hjälper den "normaliserade" psykopaten genom att inom de formella "förhållningsreglerna" få information om andra delar av företaget, arbete som skapas inom en del används av den "normaliserade" psykopaten att visa upp för en annan del, antingen arbete eller ideer som den "normaliserade" psykopaten framställer som arbete eller ideer denne själv skapat.

I själva verket är det inte chefen som gjort någonting, varken arbete eller nyskapande eller tillkomst av några ideer.

För de som fått insikt om karaktärsstörningen i ett förhållande tydliggör ofta betydelsen av "vattentäta skott" mellan olika delar av den "normaliserade" psykopatens omgivning och att det är detta som möjliggör psykopatens ageranden, manipulationer och lögner. Det är de "vattentäta skotten" som gör att insikten uteblir.

På en arbetsplats fungerar detta på samma sätt. De "vattentäta skotten" mellan olika delar av företaget eller inom en grupp och som rent naturligt följer av arbetsrättsliga regler och lojalitetsplikten medför att informationen från de individer som utsatts för den "normaliserade" psykopaten i ett parförhållande blir synnerligen viktigt att förstå även för de människor som arbetar med att komma tillrätta med problem på arbetsplatser i sin yrkesutövning men framförallt alla människor som överhuvudtaget befinner sig på en arbetsplats, i en grupp eller i en organisation.

I de fyra senaste inläggen i kombination med den generella beskrivningen av psykopati och den "normaliserade" psykopaten i samtliga tidiga inlägg på bloggen har grunden för kommande inlägg lagts. Härifrån blir det djuplodning. Vid sidan av denna djuplodning kommer jag ta upp betydelsen av att förstå de psykologiska aspekter som den "normaliserade" psykopaten använder som verktyg för att uppnå sina mål, vilket är ett stort område, samt dubbelbetydelser i språket och i ageranden.

Ta hand om er,

Manoredo

söndag 29 november 2009

"Egoism i ljuset av psykopati"

Individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln tror att det är en fördel med de egenskaper, det sätt på vilket de manipulerar och hanterar mellanmänskliga relationer som beskrivs i denna blogg.

Om individen har ett känsloliv och samvete men förtränger, förvränger beteendet för sig själv, ljuger för sig själva vad de gör och känner men ändå fortsätter att agera på det sätt som beskrivs i denna blogg kommer individen antingen förr, eller senare nå en punkt då agerandets effekter blir tydliga och smärtsamma.

Detta är naturligtvis vad som oundvikligen kommer att hända - de vaknar upp och kommer att förstå, och får tyvärr uppleva dess effekter.

Om individen inte har ett känsloliv eller samvete behöver denna individ inte förtränga något - det finns ingen anledning att förtränga eller förvränga något eftersom detta inte "skadar" individen, huruvida de ljuger för sig själva är ointressant.

Tro inte för ett ögonblick att egenskaperna är eftersträvansvärda!

Tro inte för ett ögonblick att karaktärsstörningen är eftersträvansvärd!

Tro inte för ett ögonblick på att karaktärsstörningen är en naturlig utveckling av människan!

Eftersom jag överhuvudtaget inte har, eller kommer att definiera vad egoism är på bloggen men använder den egoistiska cirkeln som grundsymbolen för uppbyggnaden av hela resonemanget kanske någon tycker att det är svårt att förstå vissa delar av bloggen. Fundera inte på vad du tror att jag menar med egoism, jag vet redan vad jag menar - fundera istället på vad du själv anser egoism är, reflektera över vad egoism är och vad det leder till! Det är du och ingen annan, och för din egen skull, som måste reflektera över detta.

Är du inte ärlig mot dig själv kommer du inte kunna vara ärlig mot någon annan!

Förutom att "egoism i ljuset av psykopati" låter bra, har det en innebörd och innebörden är viktig att förstå.

Ta hand om er,

Manoredo

lördag 28 november 2009

Kontrollen ökar! Förtroendet minskar!

I en grupp, ett företag eller i en organisation där kontrollen på individerna ökar innebär att förtroendet för individerna minskar.

Jag hoppas att ni ser detta i båda riktningarna. Detta är naturligtvis svårt att göra om du exempelvis utsatts för en chef, överordnad som du bedömer befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln eller om det skulle vara det motsatta - att du som chef, överordnad utsätts för en underlydande som du bedömer befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln.

För ett företag innebär detta att kontrollen inom företaget eller delar av företaget kan öka av olika anledningar:

1. Kontrollen måste öka pga att existerande problem finns inom gruppen, företaget, organisationen som kräver att kontrollen ökar.

2. Kontrollen baserar sig på ett imaginärt problem som inte existerar.

När kontrollen ökar skapas nya problem. Oavsett anledningen till den ökade kontrollen uppstår förtroendeproblem.

Observera att jag här inte talar om kontroll över verksamheten eller kontroll över arbetets utförande utan om kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.

Är det någon skillnad på dessa olika former av kontroll - svaret är definitivt ja. Denna skillnad är viktig att förstå.

Kontroll över verksamheten och kontroll över arbetets utförande är grundförutsättningen i ett företag och utgör naturligtvis det som är reglerat i lagar och avtal.

Kontroll över individerna är det inte.

Om du i en grupp, företag eller organisation börjar "känna" att den "normala" kontrollen övergår till kontroll över individerna i en grupp, företag eller organisation och inte själva arbetets utförande eller verksamheten kommer du börja reflektera - och det med rätta. Alternativt kommer du inte reflektera utan likställer kontroll över individerna med kontroll över verksamheten och kontroll över arbetets utförande.

Till detta återkommer jag i framtida inlägg.

Om man kopplar ihop föregående inlägg med detta inlägg får du följande:

Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna.

Håll isär kontroll över individerna i en grupp, företag eller organisation från kontroll över vad dessa individer skall utföra, genomföra i sin roll i gruppen, företaget eller organisationen.

Det sistnämnda är svårt. Det viktiga är att du är medveten om skillnaden så att du inte likställer dessa båda. För de som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln finns det ingen skillnad.

Manoredo

onsdag 25 november 2009

Vad händer när någon inte följer förhållningsregler inom en grupp/företag/organisation?

Det enkla svaret på nämnda fråga är: Vad som händer beror på vem som inte följt förhållningsreglerna och vilken "kultur" som finns i gruppen, företaget eller organisationen!

Det som utgör den principiella frågan är helt enkelt kommer gruppen, företaget eller organisationen att "lägga locket på" eller ta itu med problemet?

Det som blir följden av att "lägga locket på" är att förhållningsregler inom gruppen, företaget eller organisationen kommer bli uppluckrade. Gruppen, företaget eller organisationen kommer från den tidpunkt beslutet om att "lägga locket på" hantera två olika typer av "förhållningsregler", dels den officiella som innebär att "de flesta" inom gruppen, företaget eller organisationen inte vet eller känner till vad som hänt, dels den inofficiella som endast ett mindre antal känner till.

För de som tror att det primära är att åtgärda de yttre förhållningsreglerna har inte förstått själva problemet. Det är inte de yttre förhållningsreglerna som är problemet - det är det faktiska agerandet utifrån givna förhållningsregler som är det primära. Det är när det råder en korrelation mellan de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna och beteendet hos de individer som de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna gäller för som förhållningsregler blir just förhållningsregler.

Vad har detta med "normaliserade" psykopater att göra?

Manoredo

tisdag 24 november 2009

Identifiera med förnuft och känsla del 1; Kognitiv psykologi

Om du känner något låter det förnuftigt att förstå varför du känner något.

Det du känner vill du förstå. Rent logiskt borde det vara förnuftet, rent tänkande och analys som måste till för att förstå det du känner.

Ovanstående låter rätt rimligt hoppas jag.

Du känner av stämningen när du går in i ett rum med människor - är det en god stämning eller är det en tryckt stämning. Du som kan avgöra detta "känner" av stämningen, du analyserar inte med förnuftet utan känner detta.

Om du själv är deprimerad eller glatt upprymd har du svårt att "känna" av stämningen. Anledningen är att du "går in i dig själv" och känner din egen känsla så starkt att du inte känner andras känslor eller generella stämningar.

Det kommer kanske inte som en överraskning därför att det enligt min uppfattning är en omöjlighet för en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att "känna" av olika stämningar.

Vad har då detta för betydelse. Enligt min uppfattning har det stor betydelse.

I en grupp, på arbetsplatsen, i organisationer "känner" människor av stämningen i gruppen, på arbetsplatsen, i organisationer. Det är här enligt min uppfattning det skiljer sig i problematik mellan att möta en "normaliserad" psykopat i ett förhållande respektive i ett annat sammanhang, där "känslor" inte är det primära.

I en grupp, på arbetsplatsen och i organisationer kan "stämningar" kännas av omedelbart eftersom "egna känslor" inte är så framträdande.

I ett förhållande är det svårare att känna av "stämningar" omedelbart eftersom "de egna känslorna" är framträdande.

Det jag tar upp här är alltså att de flesta "känner" av en generell stämning. Detta görs med känslolivet och empati, för att identifiera anledningen till denna känsla måste förnuftet användas.

Manoredo

fredag 20 november 2009

Ett förtydligande: Det är reaktionen från andra som bestämmer agerandet!

Ett förtydligande till inlägget Psykopatens manipulationer del 1. från 4 september 2009.

Desto tydligare du "känner" att en annan individ endast är ute efter att få din reaktion, desto närmare insikt om karaktärsstörningen är du!

Desto tydligare du "känner" att motreaktionen från en annan individ inte korresponderar med din reaktion, desto närmare insikt om karaktärsstörningen är du!

Det är när du börjar sätta ihop dessa två effekter till en logisk enhet och ser ett mönster i dessa båda som du får insikt och det är då du undrar varför du inte fick insikt tidigare - eftersom allt är så tydligt.

Vad betyder detta?

Jo, det betyder att för att en icke-drabbad eller någon utan insikt ska kunna förstå hur de "normaliserade" psykopaterna fungerar måste dessa tillägna sig kunskapen om "hela förloppet". Vad som sker i olika steg och hur dessa olika steg kan "kännas". Alla individer är visserligen olika, men enligt min uppfattning "ser" mekanismen likartad ut.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 19 november 2009

Det finns inga "normaliserade" psykopater - de är endast individer som anpassar sig efter rådande omständigheter?!

Detta är standardsvaret för de som inte tror eller inte vill tro att "normaliserade" psykopater finns. Vet ni, ni har helt rätt, det finns inga "normaliserade" psykopater, endast individer med en viss karaktärsstörning. "Normaliserade" psykopater finns inte, det är ju bara ett begrepp, två ord. Men, begreppet ger en beskrivning som har en innebörd. Det är innebörden av karaktärsstörningen som är viktig att förstå samt effekten av karaktärsstörningen.

För er som inte tror eller inte vill tro att "normaliserade" psykopater finns - byt ut detta ord mot bokstaven X och läs innehållet i denna blogg.

När du har läst och gjort dig en föreställning om innehållet i bloggen fråga dig själv om vad som beskrivs i bloggen. Fråga dig själv om du utifrån ditt perspektiv anser att innehållet verkar troligt, mindre troligt eller otroligt. Vilka delar är det som är svårgreppbara? Är det hur en drabbad kan påverkas? Hur individen beter sig? Frågan vad man ska göra åt det? Eller är det något annat som är principiellt svårgreppbart eller är det till och med "normalt"?

Det är beteendemönstret hos en individ med karaktärsstörningen som gör att de drabbade hittar sina svar i karaktärsstörningen som beskrivs enligt den psykiatriska termen psykopati. Det är där du finner svar om du vill förstå den yttersta gränsen av egoism.

I rubriken står att individerna anpassar sig efter rådande omständigheter. Det finns inget värre missförstånd angående de "normaliserade" psykopaterna än detta. Så länge detta generella missförstånd existerar behövs mer information.

Manoredo

onsdag 18 november 2009

Genom att fundera på områden inom kognitiv psykologi får du inte bara en teoretisk kunskap om kognitiv psykologi.

Det du läser funderar du över. Det du funderar över påverkar dig.
Om du inte reflekterar över det som händer och hur du fungerar - agerar du ut dina känslor på det som händer.

En följd av den "normaliserade" psykopatens påverkan på en individ är att denna individ antingen "ger upp", slutar reflektera och lyder den "normaliserade" psykopaten, eller vägrar att "ge upp" och funderar på det "fel" som uppstår och som jag i tidigare inlägg beskrivit.

De som inte börjar bearbeta "felet" hos sig själv letar "felet" hos någon annan och den "normaliserade" psykopaten identifieras som en omöjlig individ att ha kontakt med, leva med, samarbeta med. Därmed inte sagt att den "normaliserade" psykopatens påverkan inte påverkar dessa individer. Dessa individer kan drabbas hårt.

De som börjar bearbeta "felet" hos sig själva bearbetar detta fel utan att i första läget lägga över eller se "felet" hos någon annan.

Det är med andra ord inte konstigt att det är en viss personlighetstyp som "drabbas" psykiskt av den normaliserade psykopatens beteende, ord, handlingar och karaktärsstörningen generellt.

Om du tillhör kategorin som börjat bearbeta "felet" hos dig själv är din grundläggande personlighet på ett visst sätt. När du får insikt har du identifierat "felet" som tillhörande den andre. Det är inte så du brukar fungera och när detta sker försöker den "normaliserade" psykopaten att få dig att "känna" att "felet" tilhör dig, andra att tro att "felet" visst tillhör dig. Här kommer förtal, samarbetssvårigheter, rena lögner, manipulation in i bilden för att du och andra ska uppfatta att "felet" tillhör dig. Den "normaliserade" psykopaten gör allt i sin makt för att föra över "felet" på dig, för att "felet" inte ska hamna hos denne.

Detta utgör i praktiken samma tillvägagångsätt som du drabbats av innan du fick insikt. Det du gör och säger förvrängs, det den "normaliserade" psykopaten säger och gör har du misstolkat - kort sagt: felet är ditt alldeles oavsett (se inlägget Det studsar tillbaka, 3 September 2009).

Genom att läsa om kognitiv psykologi och positiv psykologi kommer du fundera över detta. Det du funderar över kommer att påverka dig. Återigen du ska inte förtränga det du upplevt, inte ta tillbaka "felet", som överhuvudtaget aldrig tillhört dig.

Hoppas att jag skriver så ni förstår vad jag menar!

Denna blogg handlar inte om mode, nöjen eller enskilda aktuella händelser och är mer tänkt att kunna läsas från inlägg 1 och framåt.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 17 november 2009

Kognitiv psykologi och Kognitiv beteendeterapi (KBT)

För de av de drabbade som "känner" sig tveksamma till kognitiv beteendeterapi (KBT) av någon anledning, cirkla runt problemet genom att lära dig så mycket om kognitiv psykologi du kan. Hoppas ni förstår vad jag är ute efter - genom att läsa om kognitiv psykologi lär du dig om kognitiv psykologi.

En förutsättning för att den kognitiva beteendeterapin ska få önskad effekt är att du måste vilja skapa en önskad effekt. Det innebär inte bara att lära sig om hur du själv fungerar och tänker och känner genom olika utvecklade stödmetoder med hjälp av någon som kan dessa stödmetoder.

En annan förutsättning är att du måste vara mottaglig för någonting någon annan förklarar och lita på denna person. Om du inte har förtroende för denna person och inte "tror gott om denna person" förlorar det sin mening.

"Det är ju "min" psykopat som är problemet - Det är ju inte mitt "fel" att det blev så här"

Det är helt rätt, du är inte skuld till problemet, inte det minsta - det är inte "ditt" fel. Men hur ska vi göra nu med det som inte är "ditt" fel?

Börja med att ta bort "min" ur tankarna - "din" psykopat är inte "din" psykopat - det är en individ som befinner sig längst in i den egoistiska cirkeln och som du genom din insikt förstått att du inte ska ha kontakt med, alternativt så lite kontakt med som möjligt om det är tvunget av juridiska skäl.

Du som har drabbats och fått insikt har läst om psykopati, narcissism och andra karaktärsstörningar. Genom detta har du läst om den negativa psykologin - störningar. Läs om dig själv nu - gå längre, läs om psykologi generellt och den positiva psykologin, dvs hur du själv fungerar och tänker och känner och vad du kan göra med det du tänker och känner.

När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Du får en förståelse för dig själv samtidigt som du får en förståelse för karaktärsstörningarna och därmed en förståelse för vad du utsatts för.

Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.


Ta hand om er

Manoredo

lördag 14 november 2009

Psykologi - Kognitiv beteendeterapi (KBT)

Är kognitiv beteendeterapi eller liknande en bra terapimetod - tveklöst ja.

Är kognitiv beteendeterapi eller liknande ett bra alternativ till någon som har drabbats av en "normaliserad" psykopat och fått insikt - tveklöst ja.

Är kognitiv beteendeterapi ett bra alternativ till någon som har drabbats av en "normaliserad" psykopat men som inte fått insikt - tveklöst nej (med ett undantag: det som står i fetstil nedan).

Anledningen är enligt min uppfattning uppenbar.

Om du befinner dig i ett förhållande, i en organisation eller på ett företag och utsätts/har utsatts för en "normaliserad" psykopat och söker terapi för psykiska problem är det dina egna känslor och tankar som du arbetar med genom identifiering av dina egna känslor och tankar. Efter denna identifiering av dina känslor och tankar får du hjälp av terapeut att själv genom analys och förnuft avgöra om dina känslor och tankar är "rimliga" med beaktande av den situation du befinner dig i eller händelser som händer dig.

Här finns en risk om du ännu inte kommit till insikt om vad en individ utsätter dig för. Du har ännu inte förstått vad du utsätts för och dina känslor och tankar går på högvarv för att leta "felet". När du använder analys och förnuftet är det meningen att du ska "känna" hur du "känner" - genom analys förstå om det du "känner" är rimligt eller inte utifrån din egna verklighet.

Det finns här alltså en risk att du börjar bearbeta dina känslor och tankar som om dessa skulle vara "fel" och grunda sig på en "felaktig" bearbetning av det du upplever genom dina sinnen.

Om du inte har fått förståelse för vad du utsatts för eller utsätts för finns en risk att du bearbetar helt rimliga känslor och tankar utifrån den situation du befinner dig i, men genom KBT:n förvandlas dessa högst rimliga känslor och tankar till inte rimliga känslor och tankar. I förhållande till den "normaliserade" psykopaten och den situation du befinner dig i skulle dessa känslor och tankar mycket väl kunna vara helt korrekta.

Alltså: Syftet med KBT är att genom analys, reflektion och användandet av förnuftet identifiera dina egna känslor och tankar för att avgöra om dessa är rimliga utifrån din egna situation. Om de inte är rimliga får du hjälp att jobba med dessa för att modifiera dessa till något "rimligare". Om du inte vet startpunkten, din egna situation är det svårt att avgöra om dina känslor och tankar är högst rimliga eller orimliga. Det skulle kunna vara så att det låter rimligare att utgå från att det är sina egna tankar och känslor som är "felaktiga" eftersom det är den drabbade som får hjälp med ett psykiskt problem. Detta ökar alltså endast på missförståndet om insikten inte infinner sig genom användandet av KBT. Därför är det enligt min uppfattning synnerligen (så extremt viktigt)att de terapeuter som sysslar med KBT verkligen förstår vad en "normaliserad" psykopat gör med sin omgivningen och hur drabbade "känner" och vad dessa individer har att brottas med.

Om du inte är medveten om den påverkan en annan individ har på dig och du börjar bearbeta dina egna känslor och tankar men är kvar i den "normaliserade" psykopatens kontroll, kan denna bearbetning leda fel. Detta förutsätter naturligtvis att den som hjälper dig inte heller kan identifiera den potentiella anledningen. Om denne kan hjälpa dig att få insikt är allt väl, och KBT:n kan hjälpa dig att förstå dig själv och snabbare nå insikt.

Varför kan bearbetningen leda fel - anledningen är att den drabbade när denne börjar analysera sina tankar och känslor genom att använda förnuftet kommer det som händer i förhållandet med den "normaliserade" psykopaten att leda till att det den "normaliserade" psykopaten gör och säger kommer tolkas på det "normala" sättet. Istället för att genom KBT:n få insikt om hur och varför du själv tänker och känner på ett visst sätt finns en stor risk att KBT:n istället förhindrar att insikten infinner sig.

För de drabbade som kommit till insikt finns förmodligen ingenting viktigare än de urgamla visdomsorden "känn dig själv" och allt som leder till detta borde uppfattas som något positivt.

Ta hand om er,

Manoredo

fredag 13 november 2009

Vad står det i bloggbeskrivningen?

Den 7 November ändrade jag bloggbeskrivning (se inlägg)för att göra innehållet på denna blogg mer trovärdigt. Detta grepp är naturligtvis fullständigt felaktigt, eftersom trovärdigheten inte ligger i hur information förpackas utan vad som förmedlas. Det som står i bloggen måste avspegla det som står i bloggbeskrivningen och tvärtom. Eftersom jag inte ändrade innehållet blev bloggbeskrivningen endast absurd i sammanhanget.

Alltså: Eftersom det inte är trovärdigt att prata om "normaliserade" psykopater finns det mängder av människor som försöker hitta mer användbara begrepp för att beskriva de "normaliserade" psykopaterna. I och med detta skapas dock, enligt min uppfattning, en situation som varken hjälper de drabbade eller de som kommer att drabbas och förståelsen för vad det handlar om går också i värsta fall helt förbi.

Alltså: Om man försöker ändra beteckning på en karaktärsstörning för att karaktärsstörningen inte blir trovärdig urvattnas själva innehållet i det man skriver.

Alltså: Om man beskriver någonting som egentligen är någonting annat mildras innehållet i det man skriver - det förlorar lite av sin mening.

"Egoism i sin yttersta form - om psykopater och psykopati.
Hur individen och omgivningen påverkas av en "normaliserad" psykopat.
"Egoism i ljuset av psykopati"
En anonym jurists syn på något som inte är tillåtet att säga eller beskriva."

Ovannämna beskrivning är det bloggen handlar om och därför är det detta som ska stå.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 12 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 8. Vad är det du ska rikta uppmärksamheten mot?

forts. föregående inlägg.

Min kvalificerade gissning är att de som ännu inte har drabbats "så mycket" riktar ofta uppmärksamheten mot sig själv när förhållnings- ramarna inte finns eller blir otydliga, istället för att analysera varför förhållnings-ramarna inte finns eller är otydliga, vilken anledning det finns för att väsentliga förhållnings-ramar inte finns eller är otydliga.

Detta gäller naturligtvis i parförhållanden men framförallt i grupper, organisationer och företag.

Befinner du dig i en grupp, organisation eller företag (på en arbetsplats) finns naturligtvis "frågor" som s a s "hänger i luften". Det är lite oklart vad du ska göra i vissa situationer. Detta måste betraktas som "normalt". När övergår detta "normala" till något annat?

Vad är det du ska rikta uppmärksamheten mot? Enligt min uppfattning är det anledningen till att förhållnings- ramarna inte finns eller är otydliga som måste uppmärksammas!

När du inte vet hur du ska, kan, bör förhålla dig i situationer och du inte får någon vägledning, beslut av överordnad, medarbetare/kollega/partner du är beroende av för att kunna sköta det du är tänkt att sköta - kort sagt när du "inte får något tillbaka" kommer du använda mer och mer av din kraft att bearbeta denna oklarhet.

Det är denna eller dessa oklarheter du bör identifiera, detta är själva anledningen till att du inte vet hur du ska förhålla dig. Följden av dessa oklarheter skapar frågor som det finns mängder av svar på. Det är inte dessa mängder av svar du ska försöka reda ut logiskt eller känslomässigt själv - det är oklarheterna som ska förklaras av den individ som har som uppdrag att sätta förhållnings-ramarna (chef) alternativt den individ som du förnuftsmässigt anser inte följer förhållnings-ramarna (kollega) eller i ett förhållande (partner).

Jag kommer nu att i större utsträckning än tidigare ta upp arbetsplatsen och avtalsförhållanden som exempel för att beskriva "egoism i ljuset av psykopati". Anledningen är att arbetsplatsen har en formell hierarki. En hierarki som styrs av mängder av "förhållningsregler" där "förhållningsreglerna" även innehåller en stor mängd rättsliga förhållningsregler till skillnad från parförhållandet där de rättsliga förhållningsreglerna endast kommer upp till ytan när den ena parten redan uppmärksammat karaktärsstörningen.

Manoredo

onsdag 11 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 7. Betydelsen av uppmärksamhet.

Ingen misstänksamhet i första fasen, ingen misstänksamhet i andra fasen - endast uppmärksamhet. Det är uppmärksamhet som behövs - inte misstänksamhet.

Om människor lär sig att vara uppmärksamma kommer den "normaliserade" psykopaten att uppmärksammas.

Eftersom detta är den "normaliserade" psykopatens värsta fiende då det "onormala" kommer blir tydligt för omgivningen. Jag tror att detta förstås av de flesta. Jag tror att detta förstås av även de drabbade i efterhand, eftersom det är den förhöjda uppmärksamheten hos de drabbade som medfört att karaktärsstörningen har identifierats. För de drabbade gäller det naturligtvis inte att kritisera sig själv för att uppmärksamheten inte infann sig tidigare, utan fokusera på det positiva att du uppmärksammade karaktärsstörningen.

Hur kan en individ i centrum av den egoistiska cirkeln förhindra att uppmärksamheten inte infinner sig hos de denna utnyttjar? Jo, genom ständiga förändringar och oklarheter, genom att förhållnings- ramarna aldrig är klara och fasta till sin karaktär.

Ibland är det naturligtvis så att ramarna för "förhållningsregler" inte kan vara klara eftersom "förhållningsreglerna" successivt och ständigt förändras.

Men, I ett parförhållande, grupp, organisation eller företag kommer dock avsaknaden av ramar för "förhållningssätt" inom förhållandet, gruppen, organisationen eller företaget vara större än rimligt. Syftet, från den "normaliserade" psykopaten är att individen inte ska veta hur denne ska förhålla sig.

Låter detta för enkelt?

Om jag vänder på det - om du befinner dig i ett parförhållande, i en grupp, i en organisation eller i ett företag (på en arbetsplats) och du "känner" att du får tveksamma svar efter en diskussion med din partner eller med någon som "formellt" står över dig i hierarkin eller någon som du ska samarbeta med, "känns" detta "normalt" av den enkla anledningen att detta är "normalt".

Men, om du sällan eller aldrig får något svar angående det du anser tillhör väsentliga förhållningsramar för hur du ska och vill förhålla dig, eller inte får en förklaring, "känns" detta "onormalt". Det är här du måste inse hur viktigt det är för dig själv att få något sorts beslut, ställningstagande eller gehör från exempelvis chef, motpart i ett affärsförhållande eller en diskussion som leder till ett ställningstagande från din partner i ett förhållande.

I det första läget har du ingen anledning ens att höja uppmärksamheten. I det andra fallet kommer du "känna" att någonting är fel och du kommer börja bearbeta detta fel - i detta läge höj uppmärksamheten och fråga dig själv - vet jag hur jag ska förhålla mig. Om du inte vet hur du ska förhålla dig rikta uppmärksamheten på detta och därefter identifiera vad som gör att du inte vet hur du ska förhålla dig.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 10 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 6. "Känn" och reflektera vad du funderar på!

Efter den inledande fasen, då du tolkat det den "normaliserade" psykopaten gör och säger utifrån vad du vill se kommer en ny fas.

Denna fas innebär att du börjar tveka om det du verkligen vill se hos den "normaliserade" psykopaten är det du verkligen ser.

Det är rimligen just denna fas som den drabbade i ett senare läge börjar analysera och försöka förstå, undra hur du kunde vara så "dum", blåögd osv. Det är enligt min uppfattning innehållet i denna fas som jämförs med information som finns om psykopater i böcker, på nätet, i diskussionsforum och som jämförs.

De egna erfarenheterna får en ny dimension när detta material som delas av andra människor sammanfaller med sina egna erfarenheter. Detta är viktigt, oerhört viktigt för att kunna "bearbeta" det du själv varit med om. I och med detta förstärks din egna bild av den individ som du måste bearbeta. Naturligtvis är risken stor att de negativa aspekterna hos denna person förstärks. Så länge du är något sånär ärlig mot dig själv kommer du själv placera in individen i något som liknar den egoistiska cirkeln. Du läser om de psykiatriska termerna psykopati, narcissism och kollar andra typer av alternativ till denna individs beteende.

Detta görs förmodligen parallellt med försöken att förstå ett stort antal enskilda händelser som du inte uppfattar som "normala" eller som du tvekar på kan föras in under det "normala". Du försöker logiskt och känslomässigt se om dessa händelser är "normala" eller inte. Hitta argument för hur det kan förhålla sig.

En eller ett antal sådana enstaka händelser kan du uppfatta som obegripliga utan att börja leta efter ett svar på detta obegripliga i personlighetsstörningar. När händelserna blir fler och speciellt om "händelserna" är grova eller fullständigt obegripliga kommer en tidpunkt då personlighetsstörningarna är det ena möjliga alternativet.

När det har gått så långt att du börjar läsa om personlighetsstörningar har du redan utsatts tillräckligt mycket för att du har dragit slutsatsen att beteendet hos individen inte är acceptabelt för dig. Du har i praktiken redan i det här stadiet förstått att individen inte är bra för dig. Ditt förtroende för individen är redan borta.

Det är, enligt min uppfattning, denna fas som kan minskas drastiskt tidsmässigt genom att ta till sig information kring de "normaliserade" psykopaterna. Det är här alla som informerar om de "normaliserade" psykopaterna egentligen vill hjälpa de som ännu inte "drabbats". Men, här har ännu inte den person som oundvikligen kommer att "drabbas" av den "normaliserade" psykopaten eller av den individ som karaktärsmässigt befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln uppmärksammat karaktären hos individen och kan därmed inte sätta ihop händelser eller beteenden med en karaktärsstörning.

När du funderar kring denna fas 2 i backspegeln tänk då på dina goda egenskaper. Anledningen till att du kunde vara "så dum" eller "så blåögd" är för att du är en person som tror gott om människor, litar på människor. Detta är en fantastisk egenskap - inte en negativ egenskap. I backspegeln tänk på att du inte var misstänksam mot den "normaliserade" psykopaten utan att du var uppmärksam. Det var denna uppmärksamhet som gjorde att du kunde identifiera det "onormala".

OK, tillbaka till den "känslan" och den situation du befinner dig i fas 2 och som jag kommer att fortsätta med under ett stort antal inlägg framöver. Ni märker kanske att jag trots den logiska kullerbyttan - du läser inte om karaktärsstörningar om du inte "drabbats" själv, kommer att beskriva detta. Anledningen är att om den som ännu inte "drabbats mycket" uppmärksammar beteenden och händelser som ingår i det "normala" egoistiska spektrumet så är det möjligt att genom förståelse för "psykopati" avgöra hur egoistisk denna individ är - "egoism i ljuset av psykopati" genom att var mer uppmärksam.

I ett stort antal inlägg kommer jag därför att beskriva denna fas och hur det kan se ut i olika sammanhang.

Ta hand om er,

Manoredo

lördag 7 november 2009

Ändrad bloggbeskrivning

Jag har nu ändrat bloggbeskrivningen på denna blogg:

från:

"En jurists syn på egoism, narcissism, psykopati och psykopater; kopplingen juridik- psykopati; Hur man psykiskt påverkas av en psykopat; "tankesätt" hos ett offer; "tankesätt" hos en vardagspsykopat; hur omgivningen påverkas av en psykopat".

till:

"En jurists syn på vikten av någon sorts etik- och moral, värderingar, egoism i ljuset av psykopati; "sunt förnuft"; juridiska frågor, "rätt och fel", hur den enskilde och omgivningen påverkas av psykopati."

I och med denna ändring har bloggens innehåll förpackats på ett annat sätt -ett mer trovärdigt sätt eftersom "egoism i ljuset av psykopati" låter bättre. Egoism är lättare att ta till sig än psykopati. Att använda ordet psykopati istället för att säga psykopater är trovärdigare eftersom psykopati "känns" mer avlägset. Det är ingen som utpekas, närmare ett tillstånd som kanske skulle kunna vara intressant att veta mer om. Att skriva psykopater eller "normaliserade" psykopater blir så utpekande på något sätt - att det verkligen finns individer som skulle kunna "lida" av psykopati. På detta sätt följer jag endast mitt egna råd i inläggen tankesätt del 7 och 8 från 21 september 2009. Om du inte läst dessa inlägg - läs dessa inlägg.

Innehållet kommer naturligtvis inte förändras på något sätt eftersom det jag skriver om är det jag skriver om.

Men vad är det jag skriver om - det är väl inte bara psykopati? Nej, det denna blogg handlar om är egoism generellt och egoism i sin yttersta form och inget annat.

Manoredo

torsdag 5 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 5. Kausalitet och psykologi

Inom juridiken finns det en term som benämns kausalitet och som betyder orsakssamband.

Alltså: Det är frågan om orsak och verkan.

Om dina handlingar leder till att någonting händer är det dina handlingar som orsakat att detta någonting har hänt. Om någon annans handlingar leder till att någonting händer dig är det dessa handlingar som orsakat att detta någonting har hänt.

Adekvat kausalitet innebär att orsaken och verkan är rättsligt relevant. Detta inlägg handlar inte om adekvat kausalitet och juridiken.

Du som drabbats av en "normaliserad" psykopat eller någon långt in i den egoistiska cirkeln, har påverkats av en annan individs handlingar, språk och beteende i övrigt. Denna individs handlingar, språk och beteende i övrigt har/hade ett annat syfte än ett "normalt" syfte.

På det psykologiska planet får detta naturligtvis konsekvenser eftersom du inte längre vet vad vad som är "normalt". Det jag beskrev som "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst".

Orsakssambandet vad gäller känslor går djupare än så. Du som drabbats "känner" för och med andra människor - du har empati. Du kan alltså känna vad andra människor känner. Vad som hänt är helt enkelt att du har försökt att "känna av" en individ som inte "känner". När du har gått in i den "normaliserade" psykopatens känsla, försökt "känna" som denne, vilket är grundförutsättningen för empati, har du inte hittat någon känsla. Håll isär detta från att känna sympati. Då använder du endast dina egna känslor och känner vad du själv känner.

Om du som kan känna empati, vilket är de flesta, inte känner något när du använder din empati börjar du tvivla på din egen empati. Du tror någonting är fel med din egna empatiska förmåga - när det i själva verket inte alls är på det sättet.

Du som inte tror att du längre har empati - återfinn din empatiska förmåga.

Du som inte förstår vad detta inlägg handlar om fundera på innehållet.

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 4 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 4. Förtroende och psykologi.

När en individ har ett annat syfte, en annan avsikt med det individen säger och gör skapas ett stort problem.

Du utgår från det individen säger eller gör och "läser in" det du vill att individen säger och gör.

Förtroende skapas genom omtänksamhet, ärlighet och att det man står för är det man säger och gör och det man säger att man gör är det man gör. Det är nämnda faktorer som inger förtroende enligt min mening. Ingen av dessa faktorer finns närvarande hos den "normaliserade" psykopaten eller för de individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln.

Att den "normaliserade" psykopaten skulle vara en mästare att skapa förtroende är helt enkelt en deflation av vad förtroende egentligen är. Jag är naturligtvis medveten om att den "normaliserade" psykopaten uppfattas på detta sätt inledningsvis, men det är ju helt enkelt ett märkligt synsätt. Det är dock en bra beskrivning hur den "normaliserade" psykopaten arbetar sig fram, "bearbetningen" av en individ påbörjas alltid på detta sätt.

I denna fas av "bearbetningen" finns naturligtvis ingen möjlighet att misstänka att individen man har framför sig skulle kunna vara en "normaliserad" psykopat. Om varje möte med en annan människa skulle ta sin utgångspunkt i denna typ av tvivel finns en uppenbar risk för en känslomässig avskärmning och misstroende mot alla människor. Naturligtvis är det här många drabbade som fått insikt hamnar till en början, vilket inte heller är så märkligt eftersom detta blir den naturliga följden av den "normaliserade" psykopatens psykiska misshandel (se tidigare inlägg som behandlar detta).

För en person som inte fått insikt att dessa människor existerar och som utgår från att tydliga "skitstövlar" är de man ska se upp med kommer naturligtvis inte att märka någonting alls i denna fas. De tydliga "skitstövlarna" är ärliga vad gäller sin karaktär. De står för sin personlighetskaraktär, vilket naturligtvis inte gäller för den "normaliserade" psykopaten.

För en person som inte fått insikt att dessa människor existerar, men av "samhället" blivit misstänksamma generellt förstår inte heller någonting i denna fas eftersom "misstänksamheten" inte inriktar sig på de aspekter som utgör problemet. De är misstänksamma men inte uppmärksamma.

För en person som blivit drabbad av en "normaliserad" psykopat är det naturligt att uppmärksamheten ökar mot "nya" människor, eller snarare att uppmärksamheten ökar generellt. Eftersom misstänksamhet ger en negativ känsla hos dig själv och ett känslomässigt avskärmande, byt ut ordet misstänksamheten mot ordet uppmärksamhet. Det är bra att vara uppmärksam, dåligt att vara misstänksam. Här kommer säkert den "normala" invändningen "lättare sagt än gjort" och frågan "hur ska det gå till?". Innebörden av orden uppmärksam/misstänksam ligger närmare än vad ni tror, tro mig. Det enda som skiljer är att i det ena fallet ligger det en positiv känsla i grunden och i det andra fallet ligger det en negativ känsla i grunden. Vilket psykologiskt skitsnack!, inte sant - bra då har du kommit en bit på väg. Det är psykologiskt skitsnack av denna typ som behövs.

Medge att det låter för lätt: Tänk om det skulle vara så lätt? Du går ut och är medveten om hur du "känner", hur du mår, och identifierar om du är misstänksam eller uppmärksam! Du behöver inte göra någonting åt det. En bra början.

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 2 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 3. fortsättning på föregående inlägg

Rimligen har någon som läst fler än ett inlägg på denna blogg reflekterat över hur föregående inläggs innehåll - att grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd är att "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst - därför måste den "normaliserade" psykopaten styra dessa - kontrollera dessa", passar in i bilden för det jag i ett antal inlägg beskrivit som att den "normaliserade" psykopatens tankemönster är mycket stereotypt.

Det är vad jag i detta inlägg ska försöka beskriva.

Tankemönstret hos en "normaliserad" psykopat är extremt egoistiskt, ofattbart egoistiskt, och har ett "hjulspår" för sina tankar, men ändå inte.

Den förklaringen är naturligtvis motsägelsefull och säkert obegriplig för många, lättare är att fullständigt ignorera detta "har ett "hjulspår" men ändå inte", eftersom det räcker med att konstatera att tankemönstret hos en "normaliserad" psykopat är extremt egoistiskt, ofattbart egoistiskt.

Vad är det då som gör att den "normaliserade" psykopaten är stereotypa i sitt tankesätt. Anledningen är att oavsett sammanhang baserar sig tankemönstret på egoistiska tankar.

En "normal" människa varvar egoistiska tankar med andra tankar. Det blir en balans av olika typer av tankar.

Har du någongång skadat någon blir det lättare att skada en andra gång, att skada någon blir ett alternativ. Anledningen är att gränsen för vad som är "rätt" eller "fel" förskjuts i och med denna handling. För att handlingen ska få denna konsekvens måste handlingen har utförts med en avsikt, en vilja att skada, det jurister kallar uppsåt. Om du utför en handling utan avsikt eller vilja, dvs du kunde inte direkt förstå att ditt handlande skulle leda till skada hos någon annan, leder detta inte till att risken ökar för att du ska utföra en liknande handling igen. Varför är det så? Anledningen är att din vilja inte varit att skada någon. Det är inte ett medvetet val du gjort att skada någon. Du har inte genom din handling gjort något som "förskjutit" din gräns för vad som är "rätt" och "fel" i dina tankar.

Läs inläggen psykopatens avsikt del 1. - del 8. igen i detta sammanhang.

Ni märker här kanske att jag är av den uppfattningen att tankar leder till handlingar som får konsekvenser för de nya tankarna som i sin tur leder till nya handlingar. Alltså, det är fråga om orsak och verkan.

Denna enkla regel förstås av de flesta när det gäller händelser, fysiska lagar etc men varför skulle inte denna regel gälla även för tankar och känslor?

Den "normaliserade" psykopaten, de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln är "helt enkelt" en människa som genom avsaknad av självkännedom, självinsikt, samvete och känslor tyvärr inte, enligt min uppfattning kan omvända denna process för sina tankar (och handlingar). Här, säger någon som är av en annan uppfattning, där har du fel Manoredo - karaktärsstörningen mildras med åldern. Enligt min uppfattning ser de som har denna uppfattning endast från ett tredjepersons perspektiv, ett utifrån perspektiv, utan att reflektera över själva det grundläggande problemet.

Alldeles oavsett, eftersom mitt syfte är att hjälpa de i den "normaliserade" psykopatens direkta omgivning och de som drabbas utgår jag från att även de som är av den andra uppfattningen delar min uppfattning att en person som blivit drabbad psykiskt av psykopaten inte är den person som kan "omvända" tankesättet hos den "normaliserade" psykopaten - denna person måste få slut på relationen.

Hur uppstår psykopati?

De som "tror" att psykopater har förvärvat denna karaktärsstörning genom upplevelser i barndomen försöker naturligtvis hjälpa barn i riskzonen från att undvika en utveckling av denna karaktärsstörning.

De som "tror" att psykopati uppstår genom skador på hjärnan önskar naturligtvis ingenting annat än att hitta det mekaniska felet i hjärnan för att på så sätt "få bort" karaktärsstörningen genom medicinering eller operation.

De som "tror" att psykopati har något med filosofi/religion att göra - tänker naturligtvis i de termer som finns i respektive filosofi/religion.

Detta inlägg var endast en fortsättning på gårdagens inlägg och bör läsas tillsammans med föregående inlägg.

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 28 oktober 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 2. / Vad händer när det någon säger och gör inte följer ett "normalt" syfte

Observera att nedanstående är en förklaring av många möjliga förklaringar om vad som händer när någon drabbas av en "normaliserad" psykopat. Detta inlägg kanske ses som lite väl enkelt - en förklaring som följer sunt förnuft skulle några kanske kalla det, andra kanske tycker att det är för enkelt - en förenkling av något svårt helt enkelt.

Hur tänker en människa?

1. Frekvent återkommande tankar leder till "tankemönster".

2. Beroende på erfarenhet och tidigare frekvent återkommande tankar och handlingar skapas nya tankar som liknar tidigare tankar. Detta är sättet som "tankemönster" skapas på. "Tankemönstret" förstärks av liknande tankar.

3. Dessa tankemönster blir som "hjulspår" för nya tankar.

4. De nya tankarna blir i praktiken inga "nya" tankar utan följer endast "hjulspåren".

5. För att nya tankar ska bli nya tankar måste en identifikation av ens eget tankemönster, analys av själva tankemönstret göras, omvandlas eller justeras på något sätt.

Enligt min uppfattning skapar den "normaliserade" psykopaten psykiska påfrestningar på sin omgivning. I enlighet med det jag skrev i inlägget den 13 Oktober anser jag att de individer som drabbats och fått insikt måste ha drabbats psykiskt och förstått att det beror på inverkan från en annan individ, den "normaliserade" psykopaten (se tidigare inlägg).

På vilket sätt har dessa drabbats psykiskt? Enligt min uppfattning enligt följande:

Det en "normaliserad" psykopat inledningsvis använder sig av är kort sagt ditt egna "tankemönster", dina egna "hjulspår" för nya tankar. Du tolkar det den "normaliserade" psykopaten säger och gör enligt ditt "tankemönster". Det låter självklart, inte sant, men vad betyder detta egentligen?

Enligt min uppfattning betyder det att för att du ska kunna identifiera en person som en "normaliserad" psykopat har du brottats med ditt egna "tankemönster" på ett mycket specifikt sätt, återkommer till detta senare mer utförligt.

Jag har i mängder av inlägg tagit upp råden "lär dig att koppla av och på tankesättet du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt" och "stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt".

Det tankesätt du blivit tvingad att förstå innebär:

Att det människor säger och gör kan lika gärna betyda någonting annat än vad du tidigare ansåg vara "normalt". Det finns inte längre något "normalt", eftersom "hjulspåren" för dina tankar successivt har suddats ut. Du vet inte längre vad du ska tro.

Det du måste lära dig är att hitta nya eller hitta tillbaka till något sorts "hjulspår" för dina tankar.

Om du fortfarande utsätts för psykopaten måste du lära dig att skifta mellan de nya eller de nygamla "normala" "hjulspåren" och tankesättet utan "hjulspår". Det sistnämnda måste användas när du har med den "normaliserade" psykopaten att göra och de nya eller nygamla "hjulspåren" måste parallellt få fäste.

Du måste ha kontroll över dina tankar och känslor för att kunna hantera båda dessa processer eller tillstånd. En läkning efter påverkan från en "normaliserad" psykopat anser jag måste ske genom "behandling" av både det "onormala" och de nya eller nygamla tankemönsterna. Med "behandling" menar jag analys, reflektion. Du måste hitta "din förklaring" till det "onormala".

Det jag försöker göra på denna blogg är att ge "min förklaring". "Min förklaring" är naturligtvis inte unik på något sätt och inte heller min egentligen, det är en förklaring.

Att vissa av inläggen handlar om juridik, filosofi, psykologi, vikten av etik- och moral är inte heller kanske så konstigt eftersom alla dessa områden berörs av detta område enligt "min förklaring". Om någon är religiös kommer naturligtvis även dessa aspekter in i bilden. Min poäng är - oavsett vilken "förklaring" ni har angående vad ni utsatts för, är er "förklaring" korrekt så länge "förklaringen" känns korrekt och är tillräcklig för att svara på era egna frågor om det "onormala" ni utsatts för.

Vad är det egentligen som står här ovan? Jo, det tillstånd du hamnat i "utan hjulspår" är enligt min uppfattning grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd. Grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd är alltså "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst - därför måste jag styra dessa - kontrollera dessa". De är helt enkelt vilse i världen - de "känner ingenting" för någon eller någonting. Ingenting hör ihop, det finns inget förtroende för någon eller någonting, orsak och verkan existerar inte.

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 26 oktober 2009

Etik- och moral kontra juridiken

Det kanske inte har undgått någon att jag har en viss uppfattning om vikten av att informera om de människor som befinner sig längst in i den egoistiska cirkeln - som den yttersta gränsen för "egoism". Förmodligen har de flesta som läst något av inläggen på bloggen också gjort sig en uppfattning av vad jag kan vara för en person som skriver under pseudonymen Manoredo. Kanske har ni rätt - kanske har ni fel.

När jurister skriver om etik- och moral använder de flesta följande argument:

- Av avtalet följer att agerandet hos X endast följer avtalet. Avtalet är upprättat och skrivet på detta sätt, de som skrivit på avtalet måste anses ha förstått avtalsvillkoren och avtalet är det som avtalsparterna har kommit överens om - Pacta sunt servanda (avtal ska hållas). Det följer av "sunt förnuft" att huvudregeln är att avtal ska hållas, hur skulle det se ut annars?

- Det som sker eller skett följer endast av gällande överenskommelser (se 3 § p.5. andra stycket, alternativt avtalsvillkor p. 35 tredje meningen i kombination med p.2). Vad syftet med överenskommelsen egentligen handlar om i stort är inte relevant eftersom överenskommelsen innehåller 3 § p.5 alternativt avtalsvillkor p. 35 och p. 2. Du kan fråga vilken jurist som helst, alla skulle komma till samma slutsats om vad som gäller, det är tydligt vad som gäller.

- Enligt folkrätten § den och den och punkterna den och den har i flera fall tolkats av den och den domstolen på följande sätt och det här "fallet" liknar det och det "fallet" men inte det "fallet"och eftersom det som skett ligger närmare de första "fallen" än det sista "fallet" borde domstolen (dvs de jurister som ska besluta) besluta på följande sätt. Varför borde domstolen besluta på följande sätt? Det följer av den och den § och den och den punkten. Nej, det gör det inte alls, det är handlingar som bedömts, dvs moraliska- och etiska frågor som bedömts av "staten" eller "stater" som "OK" eller "felaktiga".

Det här med etik- och moral är kort sagt något jurister håller på med hela tiden, men ändå inte, eftersom jurister håller på med juridik och inte etik- och moral frågor. Etik- och moral är något som etikforskare och filosofer kan ägna sig åt. I dagens samhälle är det naturligtvis politiker som tagit över det som filosofer ägnade sig åt tidigare i historien - att föra ut "värderingar" till medborgarna. För att det ska vara möjligt att veta om någonting är etiskt- och moraliskt "rätt" eller "fel" måste det finnas någonting som kan ställas upp som "normer", dvs det måste finnas regler för hur man ska förhålla sig - "förhållningsregler". Det innebär i praktiken att för att etiska- och moraliska frågor ska kunna bli intressanta måste etiska- och moraliska frågor kodifieras, dvs skrivas ned i form av gällande regler, annars är det bara ett subjektivt tyckande. Eftersom det finns så många olika uppfattningar om vilka etiska- och moraliska frågor som bör gälla är detta naturligtvis svårt att kodifiera.

Jag har full förståelse för detta synsätt eftersom jag är jurist. För en jurist i sin yrkesroll är det omöjligt att direkt reflektera över frågor om etik- och moral. Det har inte med saken att göra i ett "enskilt ärende". Det är rättsreglerna som styr. När frågor uppstår som har med etik- och moral att göra "gömmer sig" juristen bakom rättsreglerna och behöver inte behandla detta. En jurist i sin tur anser att icke-jurister är "flummiga" det finns ingen substans eftersom det inte finns några regler. Om någon tycker till om något som för denna verkar märkligt ur ett etiskt eller moraliskt perspektiv kommer svaret "Vilket stöd har du för den uppfattningen?", dvs var hittar du "normen" som gör att din uppfattning "känns" trovärdig".

Det saknas reflektion hos många människor idag - av naturliga skäl. Det är för lite diskussion kring etiska - och moraliska frågor! Dessa frågor har ingen given plats i samhället längre. Vem skulle tjäna på en sådan diskussion? Och vem skulle orka reflektera och diskutera detta? Detta ger ju ingenting konkret, eller hur?

Var finns de etiska- och moraliska frågorna?

I den nya juridikbloggen på juridikbloggen.wordpress.com har ett antal jurister identifierat ett stort problem som för jurister verkar angeläget. Det är naturligtvis angeläget.

Diskussionen kring att inte följa syftet med uppställda "förhållningsregler" borde vara än mer central. Det är syftet som är det primära. Problemet är att endast en del av detta problem hamnar i den juridiska domänen, en annan i den politiska domänen, en annan i den rent filosofiska domänen, en annan inom domänen för massmedia, en annan i den religiösa domänen och sist men inte minst hamnar den i var och ens domän. Det den nya juridikbloggen.wordpress.com har som syfte är att "låta juridiken tala till punkt", vilket framgår av det som står under rubriken "Om juridikbloggen". Jag hoppas innerligt att meningen "låta juridiken tala till punkt" betyder det jag hoppas att det betyder.

Manoredo

fredag 23 oktober 2009

Varför ser vi det som är nära på ett annat sätt än det som ligger längre bort?

Detta inlägg tar upp något som för vissa kanske blir för filosofiskt. Ni som läser bloggen märker kanske att jag svävar ut på ämnesområden som i egentlig mening varken tillhör området psykopater eller juridik. Varför gör jag det? Anledningen är att de olika områdena inte är tudelade från varandra utan är beroende av varandra. Ämnesöverskridande heter detta på "finare" språk.

Eftersom samhällsstrukturen går mot en allt större nischning är risken stor att individen helt enkelt glömmer bort hur det hela hänger ihop. Det som är nära en individ är dennes "verklighet". Det som ligger längre bort påverkar inte denna "verklighet" och blir främmande.

När samhällsklimatet hårdnar blir nischningen ännu tydligare. Det som ligger "nära" för en individ är dennes "verklighet". När de enskilda individernas "verklighet" blir mer och mer nischad blir det svårare att kommunicera med varandra eftersom man inte längre förstår varandra.

Desto mer du vet om ett ämnesområde desto mer anser du att "andra" missuppfattar det du vet.

Desto mer insatt du är på ett område desto mer "felaktigheter" hittar du om någon annan uttrycker sig om området.

Desto mindre insatt man är på ett område desto mer blir frågan om trovärdighet:

"Jaha, är det så här det är" alternativt "Jag är tveksam, det där "låter" eller "känns" inte rätt alternativt "kan man verkligen tro på detta?". Vi är helt enkelt tillbaka till innehållet i inlägget Problemlösning del 4, daterat den 8 Oktober.

Om någon läser denna blogg och inte känner till något om "normaliserade" psykopater - hur avgör ni om det jag skriver på bloggen är rimligt eller inte, sant eller falskt? Det finns två ytterligheter även här:

Den ena ytterligheten är naturligtvis att ni tror på det som står i denna blogg. Varför skulle ni göra det?

Den andra ytterligheten är naturligtvis att den där Manoredo är inte trovärdig snarare psykiskt störd på något sätt.

Ett bättre sätt är kanske att reflektera över om det som står här på bloggen är fel eller inte, troligt, mindre troligt eller otroligt.

Manoredo

torsdag 22 oktober 2009

Det är inte "förhållningsreglerna" det är fel på!

Innehållet i föregående inlägg kanske för vissa kändes märkligt och för andra helt "normalt". Alla vet ju att det finns människor som inte följer uppställda regler.

Det som är viktigt, enligt min uppfattning, är att förstå mekanismen som används av någon som har ett annat syfte än det "normala" syftet med något denne gör och säger. Alltså, de individer som använder "förhållningsreglerna" som skydd för att inte bli upptäckta och som kan hänvisa till "förhållningsreglerna" när det passar och där "förhållningsreglerna" endast används som bevis för något som är det "normala". Observera att med "förhållningsregler" avses både juridiska regler och "normala mänskliga förhållningsregler".

De som upptäcker den individ som utnyttjar "förhållningsreglerna" på detta sätt har ett val - antingen vara tyst eftersom "detta berör inte direkt mig" eller agera. "Detta berör inte direkt mig" måste kanske kompletteras med satsen "det finns ingenting jag kan förändra, om jag agerar händer egentligen ingenting, i nuläget "kan" jag inte agera pga ...". Jag har full förståelse för detta, tro ingenting annat. De som "känner" att de måste agera- agerar, så har det alltid varit och kommer alltid att vara.

Det är således inte "förhållningsreglerna" det är fel på. Det är människor som använder "förhållningsreglerna" på detta sätt som gröper ur innehållet och syftet med "förhållningsreglerna" som är farliga. De är farliga inte endast för sin omedelbara omgivning i en par-relation, grupp, företag eller organisation utan även för samhället i stort, tilltron till "förhållningsreglerna" försvinner. Risken är stor att de som drabbas av en "normaliserad" psykopat, alternativt någon som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln som behandlar "förhållningsregler" på det sätt som redogjorts för i tidigare inlägg, agerar mot rättssystemet eller andra som i sin tur drabbas.

Någon kanske frågar sig om det inte är farligt att informera om de "normaliserade" psykopaterna. Det är ju inte "normalt" att beskriva dessa. Hur de agerar medför inte det att andra kan "kopiera" detta agerande, fler och fler använder mekanismerna i stället. Mitt svar är - det är inte min avsikt eller mitt syfte och jag hoppas att det framgår av innehållet i bloggen. Det som är viktigt är att detta diskuteras öppet av de som har möjlighet att göra detta.

Manoredo

tisdag 20 oktober 2009

Allt kan inte lösas genom juridiken och "förhållningsregler" del 1. / anti-mobbningsplaner

I förra inlägget beskrev jag på ett grovt förenklat sätt två olika sätt jurister löser juridiska problem för sina klienter. De olika sätten att lösa ett juridiskt problem för en klient har egentligen ingenting med juridik att göra. Det har att göra med psykologi.

Juristens roll är att företräda sin klient på bästa sätt.

De psykologiska aspekterna är centrala.

Den respons en jurist får baserar sig naturligtvis på juristens agerande. En jurist som märker att motparten beter sig på ett visst sätt måste anpassa sig till motpartens agerande. Det går inte att försöka inleda förlikningsförhandlingar om den andre är ovillig att göra detta.

För en individ som kommer i kontakt med en "normaliserad" psykopat märker egentligen snabbt att någonting är fel, men inte vad. Anledningen är att känslor, förtroenden och "förhållningsregler" skymmer felet.

När juridiken försöker ordna samhällets spelplan måste spelarna spela det spel det är förberett för. Om så inte sker och ett annat spel spelas, spelar det ingen roll vilka regler som finns (se principen om den troliga lögnen - e´contrario del 2.).

Syftet med "förhållningsreglerna" är att dessa ska följas, inte användas som bevis för att reglerna finns och därmed att det troliga är det "normala" - att "förhållningsreglerna" har följts om någonting händer.

Om "förhållningsreglerna" endast används som verktyg för att kasta om bevisbördan till den som hävdar att "förhållningsreglerna" inte följts är samhället illa ute. Mer om detta i senare inlägg.

Vi tar anti-mobbingsplaner på skolor som exempel.

Vad är syftet med en anti-mobbningsplan?

I min värld handlar det om att barnen ska kunna gå till skolan utan rädsla för kränkningar och mobbning. Det de vuxna på skolan ska lära barnen är att kränkningar och mobbning inte är OK och varför detta inte är OK. Få barnen att förstå vad de gör genom sina handlingar och mot sina medmänniskor. Planen ska vara skriftlig och tydlig för att fånga upp problem tidigt, alla anställda på skolan ska veta vad som ska göras om problemet identifierats. När problem uppstår ska dessa lösas så tidigt som möjligt och på bästa sätt genom att använda anti-mobbningsplanen som processkarta. Därefter bör skolan "lära sig" någonting av det som hänt för att det som hänt inte ska upprepa sig alternativt "lära sig" för att bli bättre på att hantera mobbningssituationer på skolan. Något åt detta håll anser jag är syftet med att skolor ska upprätta anti-mobbningsplaner.

När anti-mobbningsplaner upprättas och används på detta sätt är anti-mobbningsplaner ett fantastiskt verktyg.

Nu ska jag kortfattat förklara motpolen till detta. Observera att förklaringen nedan är motpolen till ovanstående och inget annat.

En bra anti-mobbningsplan upprättas på skolan. Anti-mobbningsplanens syfte är utåt sett enligt ovanstående. Detta kommuniceras ut till föräldrar till barnen som går på skolan. Används vidare i marknadsföringssyfte för att framstå som en skola som tar detta med mobbning på allvar. Att skolor kan bli skadeståndsskyldiga om skolan inte gjort tillräckligt för att förhindra mobbningen känner de flesta till idag.

Om det finns en anti-mobbningsplan finns denna anti-mobbningsplan. Skolan har fört ut budskapet att skolan följer denna anti-mobbningsplan. Vad händer nu om någonting uppmärksammas som en potentiell mobbningssituation. Vad som ska hända enligt anti-mobbningsplanen är klart, den är tydlig och syftet är utmärkt. Den som uppmärksammar den potentiella mobbningen, om det nu är ett barn, en förälder, någon annan vuxen eller skolans personal förs denna potentiella mobbning (detta ärende) upp till rektorn. Vad är en rektors roll? Rektorn är tillsatt av kommunen om det rör sig om en kommunal skola. Vad är det som är viktigt för kommunen och rektorn? I detta motpolsscenario handlar det om att inte bli skadeståndsskyldiga eller utåt sett framstå på ett negativt sätt - förhindra dålig publicitet. Märker ni hur jag börjar vrida på syftet med anti-mobbningsplaner samt endast tar upp negativa aspekter. Tänk på att detta nu är motpolen så att ni inte tror att jag avser att skolor använder anti-mobbningsplaner på detta sätt - det påståendet vore ju absurt.

Hur kan du tänka på detta sätt frågar sig kanske någon? Det är inte så svårt - det är bara att ta det som uppfattas som normalt och naturligt och vända på syftet? För er som tror att jag är negativ vill jag här bara meddela att det är jag inte - jag ser de potentiella problem som existerar. Om man inte förstår motpolerna förstår man inte heller gråskalan däremellan. Jag fortsätter här med motpolen till syftet med anti-mobbningsplanerna.

Syftet med anti-mobbningsplanen har gått från att vara en fantastiskt instrument för att förhindra något som skadar mobbningsoffer och även mobbare till syftet att skolan inte ska bli skadeståndsskyldig eller få dålig publicitet. Mobbningsoffret och mobbare (och alla anhöriga) drabbas dubbelt upp. Syftet med anti-mobbningsplanen har blivit förfelat.

Så länge de båda syftena går hand i hand utgör de olika syftena inga problem. Snarare leder det "korrekta" syftet till att även det andra syftet uppfylls. Problemet uppstår när syftet utåt behandlas som "det normala" och därmed det troliga, men det primära blir det andra syftet.

Detta kommer endast de som är involverade i ett "mobbningsärende" att förstå och "känna". Övriga ska inte få reda på vad som hänt och om det hänt följer skolan ändå "anti-mobbningsplanen" eftersom detta har de ju sagt och meddelat och det är detta som är "normalt" och det som händer i ett mobbningsärende.

De som är involverade kommer att direkt märka om syftet är att "lösa det uppstådda problemet" eller "lägga locket på".

I det första fallet upplever du det som att skolan verkligen vill hjälpa barnen som är involverade (och barnens föräldrar), det präglas av en dialog, allt sker öppet, på ett direkt och vänligt sätt, med förståelse för "problematiken" och med alla involverade samtidigt närvarande hur "jobbigt" detta än må vara psykiskt för alla inblandade. Detta möjliggör ett samarbete och en strävan efter att förbättra något som har blivit fel mellan individer. Lösningen sker lite enligt punkt 1. i föregående inlägg.

I det andra fallet upplever du det som att skolan inte fokuserar på själva "lösningen på problemet". "Problemet" handlar istället om att tysta ned "detta ärende". "Ärendet" ska alltså i första hand inte vara ett "ärende" enligt anti-mobbningsplanen, i andra hand ska skolan ha följt planen, i tredje hand har någonting gått fel och en syndabock utpekas eftersom anti-mobbningsplanen då inte har följts.

Denna lösning präglas av att om ingen agerar mot skolan - agerar inte skolan. Det du gör och säger och vill få en förklaring till "studsar" tillbaka (se slutet på tidigare inlägg "Det studsar tillbaka", 3 September), allt sker i det tysta, avvaktande hållning från skolan, samtal förs med endast en "part" i "ärendet" i taget. Skolan låter meddela att det är bäst för alla om allt sköts från skolan och inte direkt mellan de olika "sidorna" i mobbningsärendet. Detta för att skolan ska kunna ha kontroll över "ärendet" och följa anti-mobbningsplanen.

Ovanstående låter kanske märkligt. Men, detta är motpolerna hur antimobbnings- planer kan användas.

Manoredo