söndag 29 november 2009

"Egoism i ljuset av psykopati"

Individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln tror att det är en fördel med de egenskaper, det sätt på vilket de manipulerar och hanterar mellanmänskliga relationer som beskrivs i denna blogg.

Om individen har ett känsloliv och samvete men förtränger, förvränger beteendet för sig själv, ljuger för sig själva vad de gör och känner men ändå fortsätter att agera på det sätt som beskrivs i denna blogg kommer individen antingen förr, eller senare nå en punkt då agerandets effekter blir tydliga och smärtsamma.

Detta är naturligtvis vad som oundvikligen kommer att hända - de vaknar upp och kommer att förstå, och får tyvärr uppleva dess effekter.

Om individen inte har ett känsloliv eller samvete behöver denna individ inte förtränga något - det finns ingen anledning att förtränga eller förvränga något eftersom detta inte "skadar" individen, huruvida de ljuger för sig själva är ointressant.

Tro inte för ett ögonblick att egenskaperna är eftersträvansvärda!

Tro inte för ett ögonblick att karaktärsstörningen är eftersträvansvärd!

Tro inte för ett ögonblick på att karaktärsstörningen är en naturlig utveckling av människan!

Eftersom jag överhuvudtaget inte har, eller kommer att definiera vad egoism är på bloggen men använder den egoistiska cirkeln som grundsymbolen för uppbyggnaden av hela resonemanget kanske någon tycker att det är svårt att förstå vissa delar av bloggen. Fundera inte på vad du tror att jag menar med egoism, jag vet redan vad jag menar - fundera istället på vad du själv anser egoism är, reflektera över vad egoism är och vad det leder till! Det är du och ingen annan, och för din egen skull, som måste reflektera över detta.

Är du inte ärlig mot dig själv kommer du inte kunna vara ärlig mot någon annan!

Förutom att "egoism i ljuset av psykopati" låter bra, har det en innebörd och innebörden är viktig att förstå.

Ta hand om er,

Manoredo

lördag 28 november 2009

Kontrollen ökar! Förtroendet minskar!

I en grupp, ett företag eller i en organisation där kontrollen på individerna ökar innebär att förtroendet för individerna minskar.

Jag hoppas att ni ser detta i båda riktningarna. Detta är naturligtvis svårt att göra om du exempelvis utsatts för en chef, överordnad som du bedömer befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln eller om det skulle vara det motsatta - att du som chef, överordnad utsätts för en underlydande som du bedömer befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln.

För ett företag innebär detta att kontrollen inom företaget eller delar av företaget kan öka av olika anledningar:

1. Kontrollen måste öka pga att existerande problem finns inom gruppen, företaget, organisationen som kräver att kontrollen ökar.

2. Kontrollen baserar sig på ett imaginärt problem som inte existerar.

När kontrollen ökar skapas nya problem. Oavsett anledningen till den ökade kontrollen uppstår förtroendeproblem.

Observera att jag här inte talar om kontroll över verksamheten eller kontroll över arbetets utförande utan om kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.

Är det någon skillnad på dessa olika former av kontroll - svaret är definitivt ja. Denna skillnad är viktig att förstå.

Kontroll över verksamheten och kontroll över arbetets utförande är grundförutsättningen i ett företag och utgör naturligtvis det som är reglerat i lagar och avtal.

Kontroll över individerna är det inte.

Om du i en grupp, företag eller organisation börjar "känna" att den "normala" kontrollen övergår till kontroll över individerna i en grupp, företag eller organisation och inte själva arbetets utförande eller verksamheten kommer du börja reflektera - och det med rätta. Alternativt kommer du inte reflektera utan likställer kontroll över individerna med kontroll över verksamheten och kontroll över arbetets utförande.

Till detta återkommer jag i framtida inlägg.

Om man kopplar ihop föregående inlägg med detta inlägg får du följande:

Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna.

Håll isär kontroll över individerna i en grupp, företag eller organisation från kontroll över vad dessa individer skall utföra, genomföra i sin roll i gruppen, företaget eller organisationen.

Det sistnämnda är svårt. Det viktiga är att du är medveten om skillnaden så att du inte likställer dessa båda. För de som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln finns det ingen skillnad.

Manoredo

onsdag 25 november 2009

Vad händer när någon inte följer förhållningsregler inom en grupp/företag/organisation?

Det enkla svaret på nämnda fråga är: Vad som händer beror på vem som inte följt förhållningsreglerna och vilken "kultur" som finns i gruppen, företaget eller organisationen!

Det som utgör den principiella frågan är helt enkelt kommer gruppen, företaget eller organisationen att "lägga locket på" eller ta itu med problemet?

Det som blir följden av att "lägga locket på" är att förhållningsregler inom gruppen, företaget eller organisationen kommer bli uppluckrade. Gruppen, företaget eller organisationen kommer från den tidpunkt beslutet om att "lägga locket på" hantera två olika typer av "förhållningsregler", dels den officiella som innebär att "de flesta" inom gruppen, företaget eller organisationen inte vet eller känner till vad som hänt, dels den inofficiella som endast ett mindre antal känner till.

För de som tror att det primära är att åtgärda de yttre förhållningsreglerna har inte förstått själva problemet. Det är inte de yttre förhållningsreglerna som är problemet - det är det faktiska agerandet utifrån givna förhållningsregler som är det primära. Det är när det råder en korrelation mellan de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna och beteendet hos de individer som de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna gäller för som förhållningsregler blir just förhållningsregler.

Vad har detta med "normaliserade" psykopater att göra?

Manoredo

tisdag 24 november 2009

Identifiera med förnuft och känsla del 1; Kognitiv psykologi

Om du känner något låter det förnuftigt att förstå varför du känner något.

Det du känner vill du förstå. Rent logiskt borde det vara förnuftet, rent tänkande och analys som måste till för att förstå det du känner.

Ovanstående låter rätt rimligt hoppas jag.

Du känner av stämningen när du går in i ett rum med människor - är det en god stämning eller är det en tryckt stämning. Du som kan avgöra detta "känner" av stämningen, du analyserar inte med förnuftet utan känner detta.

Om du själv är deprimerad eller glatt upprymd har du svårt att "känna" av stämningen. Anledningen är att du "går in i dig själv" och känner din egen känsla så starkt att du inte känner andras känslor eller generella stämningar.

Det kommer kanske inte som en överraskning därför att det enligt min uppfattning är en omöjlighet för en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att "känna" av olika stämningar.

Vad har då detta för betydelse. Enligt min uppfattning har det stor betydelse.

I en grupp, på arbetsplatsen, i organisationer "känner" människor av stämningen i gruppen, på arbetsplatsen, i organisationer. Det är här enligt min uppfattning det skiljer sig i problematik mellan att möta en "normaliserad" psykopat i ett förhållande respektive i ett annat sammanhang, där "känslor" inte är det primära.

I en grupp, på arbetsplatsen och i organisationer kan "stämningar" kännas av omedelbart eftersom "egna känslor" inte är så framträdande.

I ett förhållande är det svårare att känna av "stämningar" omedelbart eftersom "de egna känslorna" är framträdande.

Det jag tar upp här är alltså att de flesta "känner" av en generell stämning. Detta görs med känslolivet och empati, för att identifiera anledningen till denna känsla måste förnuftet användas.

Manoredo

fredag 20 november 2009

Ett förtydligande: Det är reaktionen från andra som bestämmer agerandet!

Ett förtydligande till inlägget Psykopatens manipulationer del 1. från 4 september 2009.

Desto tydligare du "känner" att en annan individ endast är ute efter att få din reaktion, desto närmare insikt om karaktärsstörningen är du!

Desto tydligare du "känner" att motreaktionen från en annan individ inte korresponderar med din reaktion, desto närmare insikt om karaktärsstörningen är du!

Det är när du börjar sätta ihop dessa två effekter till en logisk enhet och ser ett mönster i dessa båda som du får insikt och det är då du undrar varför du inte fick insikt tidigare - eftersom allt är så tydligt.

Vad betyder detta?

Jo, det betyder att för att en icke-drabbad eller någon utan insikt ska kunna förstå hur de "normaliserade" psykopaterna fungerar måste dessa tillägna sig kunskapen om "hela förloppet". Vad som sker i olika steg och hur dessa olika steg kan "kännas". Alla individer är visserligen olika, men enligt min uppfattning "ser" mekanismen likartad ut.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 19 november 2009

Det finns inga "normaliserade" psykopater - de är endast individer som anpassar sig efter rådande omständigheter?!

Detta är standardsvaret för de som inte tror eller inte vill tro att "normaliserade" psykopater finns. Vet ni, ni har helt rätt, det finns inga "normaliserade" psykopater, endast individer med en viss karaktärsstörning. "Normaliserade" psykopater finns inte, det är ju bara ett begrepp, två ord. Men, begreppet ger en beskrivning som har en innebörd. Det är innebörden av karaktärsstörningen som är viktig att förstå samt effekten av karaktärsstörningen.

För er som inte tror eller inte vill tro att "normaliserade" psykopater finns - byt ut detta ord mot bokstaven X och läs innehållet i denna blogg.

När du har läst och gjort dig en föreställning om innehållet i bloggen fråga dig själv om vad som beskrivs i bloggen. Fråga dig själv om du utifrån ditt perspektiv anser att innehållet verkar troligt, mindre troligt eller otroligt. Vilka delar är det som är svårgreppbara? Är det hur en drabbad kan påverkas? Hur individen beter sig? Frågan vad man ska göra åt det? Eller är det något annat som är principiellt svårgreppbart eller är det till och med "normalt"?

Det är beteendemönstret hos en individ med karaktärsstörningen som gör att de drabbade hittar sina svar i karaktärsstörningen som beskrivs enligt den psykiatriska termen psykopati. Det är där du finner svar om du vill förstå den yttersta gränsen av egoism.

I rubriken står att individerna anpassar sig efter rådande omständigheter. Det finns inget värre missförstånd angående de "normaliserade" psykopaterna än detta. Så länge detta generella missförstånd existerar behövs mer information.

Manoredo

onsdag 18 november 2009

Genom att fundera på områden inom kognitiv psykologi får du inte bara en teoretisk kunskap om kognitiv psykologi.

Det du läser funderar du över. Det du funderar över påverkar dig.
Om du inte reflekterar över det som händer och hur du fungerar - agerar du ut dina känslor på det som händer.

En följd av den "normaliserade" psykopatens påverkan på en individ är att denna individ antingen "ger upp", slutar reflektera och lyder den "normaliserade" psykopaten, eller vägrar att "ge upp" och funderar på det "fel" som uppstår och som jag i tidigare inlägg beskrivit.

De som inte börjar bearbeta "felet" hos sig själv letar "felet" hos någon annan och den "normaliserade" psykopaten identifieras som en omöjlig individ att ha kontakt med, leva med, samarbeta med. Därmed inte sagt att den "normaliserade" psykopatens påverkan inte påverkar dessa individer. Dessa individer kan drabbas hårt.

De som börjar bearbeta "felet" hos sig själva bearbetar detta fel utan att i första läget lägga över eller se "felet" hos någon annan.

Det är med andra ord inte konstigt att det är en viss personlighetstyp som "drabbas" psykiskt av den normaliserade psykopatens beteende, ord, handlingar och karaktärsstörningen generellt.

Om du tillhör kategorin som börjat bearbeta "felet" hos dig själv är din grundläggande personlighet på ett visst sätt. När du får insikt har du identifierat "felet" som tillhörande den andre. Det är inte så du brukar fungera och när detta sker försöker den "normaliserade" psykopaten att få dig att "känna" att "felet" tilhör dig, andra att tro att "felet" visst tillhör dig. Här kommer förtal, samarbetssvårigheter, rena lögner, manipulation in i bilden för att du och andra ska uppfatta att "felet" tillhör dig. Den "normaliserade" psykopaten gör allt i sin makt för att föra över "felet" på dig, för att "felet" inte ska hamna hos denne.

Detta utgör i praktiken samma tillvägagångsätt som du drabbats av innan du fick insikt. Det du gör och säger förvrängs, det den "normaliserade" psykopaten säger och gör har du misstolkat - kort sagt: felet är ditt alldeles oavsett (se inlägget Det studsar tillbaka, 3 September 2009).

Genom att läsa om kognitiv psykologi och positiv psykologi kommer du fundera över detta. Det du funderar över kommer att påverka dig. Återigen du ska inte förtränga det du upplevt, inte ta tillbaka "felet", som överhuvudtaget aldrig tillhört dig.

Hoppas att jag skriver så ni förstår vad jag menar!

Denna blogg handlar inte om mode, nöjen eller enskilda aktuella händelser och är mer tänkt att kunna läsas från inlägg 1 och framåt.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 17 november 2009

Kognitiv psykologi och Kognitiv beteendeterapi (KBT)

För de av de drabbade som "känner" sig tveksamma till kognitiv beteendeterapi (KBT) av någon anledning, cirkla runt problemet genom att lära dig så mycket om kognitiv psykologi du kan. Hoppas ni förstår vad jag är ute efter - genom att läsa om kognitiv psykologi lär du dig om kognitiv psykologi.

En förutsättning för att den kognitiva beteendeterapin ska få önskad effekt är att du måste vilja skapa en önskad effekt. Det innebär inte bara att lära sig om hur du själv fungerar och tänker och känner genom olika utvecklade stödmetoder med hjälp av någon som kan dessa stödmetoder.

En annan förutsättning är att du måste vara mottaglig för någonting någon annan förklarar och lita på denna person. Om du inte har förtroende för denna person och inte "tror gott om denna person" förlorar det sin mening.

"Det är ju "min" psykopat som är problemet - Det är ju inte mitt "fel" att det blev så här"

Det är helt rätt, du är inte skuld till problemet, inte det minsta - det är inte "ditt" fel. Men hur ska vi göra nu med det som inte är "ditt" fel?

Börja med att ta bort "min" ur tankarna - "din" psykopat är inte "din" psykopat - det är en individ som befinner sig längst in i den egoistiska cirkeln och som du genom din insikt förstått att du inte ska ha kontakt med, alternativt så lite kontakt med som möjligt om det är tvunget av juridiska skäl.

Du som har drabbats och fått insikt har läst om psykopati, narcissism och andra karaktärsstörningar. Genom detta har du läst om den negativa psykologin - störningar. Läs om dig själv nu - gå längre, läs om psykologi generellt och den positiva psykologin, dvs hur du själv fungerar och tänker och känner och vad du kan göra med det du tänker och känner.

När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Du får en förståelse för dig själv samtidigt som du får en förståelse för karaktärsstörningarna och därmed en förståelse för vad du utsatts för.

Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.


Ta hand om er

Manoredo

lördag 14 november 2009

Psykologi - Kognitiv beteendeterapi (KBT)

Är kognitiv beteendeterapi eller liknande en bra terapimetod - tveklöst ja.

Är kognitiv beteendeterapi eller liknande ett bra alternativ till någon som har drabbats av en "normaliserad" psykopat och fått insikt - tveklöst ja.

Är kognitiv beteendeterapi ett bra alternativ till någon som har drabbats av en "normaliserad" psykopat men som inte fått insikt - tveklöst nej (med ett undantag: det som står i fetstil nedan).

Anledningen är enligt min uppfattning uppenbar.

Om du befinner dig i ett förhållande, i en organisation eller på ett företag och utsätts/har utsatts för en "normaliserad" psykopat och söker terapi för psykiska problem är det dina egna känslor och tankar som du arbetar med genom identifiering av dina egna känslor och tankar. Efter denna identifiering av dina känslor och tankar får du hjälp av terapeut att själv genom analys och förnuft avgöra om dina känslor och tankar är "rimliga" med beaktande av den situation du befinner dig i eller händelser som händer dig.

Här finns en risk om du ännu inte kommit till insikt om vad en individ utsätter dig för. Du har ännu inte förstått vad du utsätts för och dina känslor och tankar går på högvarv för att leta "felet". När du använder analys och förnuftet är det meningen att du ska "känna" hur du "känner" - genom analys förstå om det du "känner" är rimligt eller inte utifrån din egna verklighet.

Det finns här alltså en risk att du börjar bearbeta dina känslor och tankar som om dessa skulle vara "fel" och grunda sig på en "felaktig" bearbetning av det du upplever genom dina sinnen.

Om du inte har fått förståelse för vad du utsatts för eller utsätts för finns en risk att du bearbetar helt rimliga känslor och tankar utifrån den situation du befinner dig i, men genom KBT:n förvandlas dessa högst rimliga känslor och tankar till inte rimliga känslor och tankar. I förhållande till den "normaliserade" psykopaten och den situation du befinner dig i skulle dessa känslor och tankar mycket väl kunna vara helt korrekta.

Alltså: Syftet med KBT är att genom analys, reflektion och användandet av förnuftet identifiera dina egna känslor och tankar för att avgöra om dessa är rimliga utifrån din egna situation. Om de inte är rimliga får du hjälp att jobba med dessa för att modifiera dessa till något "rimligare". Om du inte vet startpunkten, din egna situation är det svårt att avgöra om dina känslor och tankar är högst rimliga eller orimliga. Det skulle kunna vara så att det låter rimligare att utgå från att det är sina egna tankar och känslor som är "felaktiga" eftersom det är den drabbade som får hjälp med ett psykiskt problem. Detta ökar alltså endast på missförståndet om insikten inte infinner sig genom användandet av KBT. Därför är det enligt min uppfattning synnerligen (så extremt viktigt)att de terapeuter som sysslar med KBT verkligen förstår vad en "normaliserad" psykopat gör med sin omgivningen och hur drabbade "känner" och vad dessa individer har att brottas med.

Om du inte är medveten om den påverkan en annan individ har på dig och du börjar bearbeta dina egna känslor och tankar men är kvar i den "normaliserade" psykopatens kontroll, kan denna bearbetning leda fel. Detta förutsätter naturligtvis att den som hjälper dig inte heller kan identifiera den potentiella anledningen. Om denne kan hjälpa dig att få insikt är allt väl, och KBT:n kan hjälpa dig att förstå dig själv och snabbare nå insikt.

Varför kan bearbetningen leda fel - anledningen är att den drabbade när denne börjar analysera sina tankar och känslor genom att använda förnuftet kommer det som händer i förhållandet med den "normaliserade" psykopaten att leda till att det den "normaliserade" psykopaten gör och säger kommer tolkas på det "normala" sättet. Istället för att genom KBT:n få insikt om hur och varför du själv tänker och känner på ett visst sätt finns en stor risk att KBT:n istället förhindrar att insikten infinner sig.

För de drabbade som kommit till insikt finns förmodligen ingenting viktigare än de urgamla visdomsorden "känn dig själv" och allt som leder till detta borde uppfattas som något positivt.

Ta hand om er,

Manoredo

fredag 13 november 2009

Vad står det i bloggbeskrivningen?

Den 7 November ändrade jag bloggbeskrivning (se inlägg)för att göra innehållet på denna blogg mer trovärdigt. Detta grepp är naturligtvis fullständigt felaktigt, eftersom trovärdigheten inte ligger i hur information förpackas utan vad som förmedlas. Det som står i bloggen måste avspegla det som står i bloggbeskrivningen och tvärtom. Eftersom jag inte ändrade innehållet blev bloggbeskrivningen endast absurd i sammanhanget.

Alltså: Eftersom det inte är trovärdigt att prata om "normaliserade" psykopater finns det mängder av människor som försöker hitta mer användbara begrepp för att beskriva de "normaliserade" psykopaterna. I och med detta skapas dock, enligt min uppfattning, en situation som varken hjälper de drabbade eller de som kommer att drabbas och förståelsen för vad det handlar om går också i värsta fall helt förbi.

Alltså: Om man försöker ändra beteckning på en karaktärsstörning för att karaktärsstörningen inte blir trovärdig urvattnas själva innehållet i det man skriver.

Alltså: Om man beskriver någonting som egentligen är någonting annat mildras innehållet i det man skriver - det förlorar lite av sin mening.

"Egoism i sin yttersta form - om psykopater och psykopati.
Hur individen och omgivningen påverkas av en "normaliserad" psykopat.
"Egoism i ljuset av psykopati"
En anonym jurists syn på något som inte är tillåtet att säga eller beskriva."

Ovannämna beskrivning är det bloggen handlar om och därför är det detta som ska stå.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 12 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 8. Vad är det du ska rikta uppmärksamheten mot?

forts. föregående inlägg.

Min kvalificerade gissning är att de som ännu inte har drabbats "så mycket" riktar ofta uppmärksamheten mot sig själv när förhållnings- ramarna inte finns eller blir otydliga, istället för att analysera varför förhållnings-ramarna inte finns eller är otydliga, vilken anledning det finns för att väsentliga förhållnings-ramar inte finns eller är otydliga.

Detta gäller naturligtvis i parförhållanden men framförallt i grupper, organisationer och företag.

Befinner du dig i en grupp, organisation eller företag (på en arbetsplats) finns naturligtvis "frågor" som s a s "hänger i luften". Det är lite oklart vad du ska göra i vissa situationer. Detta måste betraktas som "normalt". När övergår detta "normala" till något annat?

Vad är det du ska rikta uppmärksamheten mot? Enligt min uppfattning är det anledningen till att förhållnings- ramarna inte finns eller är otydliga som måste uppmärksammas!

När du inte vet hur du ska, kan, bör förhålla dig i situationer och du inte får någon vägledning, beslut av överordnad, medarbetare/kollega/partner du är beroende av för att kunna sköta det du är tänkt att sköta - kort sagt när du "inte får något tillbaka" kommer du använda mer och mer av din kraft att bearbeta denna oklarhet.

Det är denna eller dessa oklarheter du bör identifiera, detta är själva anledningen till att du inte vet hur du ska förhålla dig. Följden av dessa oklarheter skapar frågor som det finns mängder av svar på. Det är inte dessa mängder av svar du ska försöka reda ut logiskt eller känslomässigt själv - det är oklarheterna som ska förklaras av den individ som har som uppdrag att sätta förhållnings-ramarna (chef) alternativt den individ som du förnuftsmässigt anser inte följer förhållnings-ramarna (kollega) eller i ett förhållande (partner).

Jag kommer nu att i större utsträckning än tidigare ta upp arbetsplatsen och avtalsförhållanden som exempel för att beskriva "egoism i ljuset av psykopati". Anledningen är att arbetsplatsen har en formell hierarki. En hierarki som styrs av mängder av "förhållningsregler" där "förhållningsreglerna" även innehåller en stor mängd rättsliga förhållningsregler till skillnad från parförhållandet där de rättsliga förhållningsreglerna endast kommer upp till ytan när den ena parten redan uppmärksammat karaktärsstörningen.

Manoredo

onsdag 11 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 7. Betydelsen av uppmärksamhet.

Ingen misstänksamhet i första fasen, ingen misstänksamhet i andra fasen - endast uppmärksamhet. Det är uppmärksamhet som behövs - inte misstänksamhet.

Om människor lär sig att vara uppmärksamma kommer den "normaliserade" psykopaten att uppmärksammas.

Eftersom detta är den "normaliserade" psykopatens värsta fiende då det "onormala" kommer blir tydligt för omgivningen. Jag tror att detta förstås av de flesta. Jag tror att detta förstås av även de drabbade i efterhand, eftersom det är den förhöjda uppmärksamheten hos de drabbade som medfört att karaktärsstörningen har identifierats. För de drabbade gäller det naturligtvis inte att kritisera sig själv för att uppmärksamheten inte infann sig tidigare, utan fokusera på det positiva att du uppmärksammade karaktärsstörningen.

Hur kan en individ i centrum av den egoistiska cirkeln förhindra att uppmärksamheten inte infinner sig hos de denna utnyttjar? Jo, genom ständiga förändringar och oklarheter, genom att förhållnings- ramarna aldrig är klara och fasta till sin karaktär.

Ibland är det naturligtvis så att ramarna för "förhållningsregler" inte kan vara klara eftersom "förhållningsreglerna" successivt och ständigt förändras.

Men, I ett parförhållande, grupp, organisation eller företag kommer dock avsaknaden av ramar för "förhållningssätt" inom förhållandet, gruppen, organisationen eller företaget vara större än rimligt. Syftet, från den "normaliserade" psykopaten är att individen inte ska veta hur denne ska förhålla sig.

Låter detta för enkelt?

Om jag vänder på det - om du befinner dig i ett parförhållande, i en grupp, i en organisation eller i ett företag (på en arbetsplats) och du "känner" att du får tveksamma svar efter en diskussion med din partner eller med någon som "formellt" står över dig i hierarkin eller någon som du ska samarbeta med, "känns" detta "normalt" av den enkla anledningen att detta är "normalt".

Men, om du sällan eller aldrig får något svar angående det du anser tillhör väsentliga förhållningsramar för hur du ska och vill förhålla dig, eller inte får en förklaring, "känns" detta "onormalt". Det är här du måste inse hur viktigt det är för dig själv att få något sorts beslut, ställningstagande eller gehör från exempelvis chef, motpart i ett affärsförhållande eller en diskussion som leder till ett ställningstagande från din partner i ett förhållande.

I det första läget har du ingen anledning ens att höja uppmärksamheten. I det andra fallet kommer du "känna" att någonting är fel och du kommer börja bearbeta detta fel - i detta läge höj uppmärksamheten och fråga dig själv - vet jag hur jag ska förhålla mig. Om du inte vet hur du ska förhålla dig rikta uppmärksamheten på detta och därefter identifiera vad som gör att du inte vet hur du ska förhålla dig.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 10 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 6. "Känn" och reflektera vad du funderar på!

Efter den inledande fasen, då du tolkat det den "normaliserade" psykopaten gör och säger utifrån vad du vill se kommer en ny fas.

Denna fas innebär att du börjar tveka om det du verkligen vill se hos den "normaliserade" psykopaten är det du verkligen ser.

Det är rimligen just denna fas som den drabbade i ett senare läge börjar analysera och försöka förstå, undra hur du kunde vara så "dum", blåögd osv. Det är enligt min uppfattning innehållet i denna fas som jämförs med information som finns om psykopater i böcker, på nätet, i diskussionsforum och som jämförs.

De egna erfarenheterna får en ny dimension när detta material som delas av andra människor sammanfaller med sina egna erfarenheter. Detta är viktigt, oerhört viktigt för att kunna "bearbeta" det du själv varit med om. I och med detta förstärks din egna bild av den individ som du måste bearbeta. Naturligtvis är risken stor att de negativa aspekterna hos denna person förstärks. Så länge du är något sånär ärlig mot dig själv kommer du själv placera in individen i något som liknar den egoistiska cirkeln. Du läser om de psykiatriska termerna psykopati, narcissism och kollar andra typer av alternativ till denna individs beteende.

Detta görs förmodligen parallellt med försöken att förstå ett stort antal enskilda händelser som du inte uppfattar som "normala" eller som du tvekar på kan föras in under det "normala". Du försöker logiskt och känslomässigt se om dessa händelser är "normala" eller inte. Hitta argument för hur det kan förhålla sig.

En eller ett antal sådana enstaka händelser kan du uppfatta som obegripliga utan att börja leta efter ett svar på detta obegripliga i personlighetsstörningar. När händelserna blir fler och speciellt om "händelserna" är grova eller fullständigt obegripliga kommer en tidpunkt då personlighetsstörningarna är det ena möjliga alternativet.

När det har gått så långt att du börjar läsa om personlighetsstörningar har du redan utsatts tillräckligt mycket för att du har dragit slutsatsen att beteendet hos individen inte är acceptabelt för dig. Du har i praktiken redan i det här stadiet förstått att individen inte är bra för dig. Ditt förtroende för individen är redan borta.

Det är, enligt min uppfattning, denna fas som kan minskas drastiskt tidsmässigt genom att ta till sig information kring de "normaliserade" psykopaterna. Det är här alla som informerar om de "normaliserade" psykopaterna egentligen vill hjälpa de som ännu inte "drabbats". Men, här har ännu inte den person som oundvikligen kommer att "drabbas" av den "normaliserade" psykopaten eller av den individ som karaktärsmässigt befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln uppmärksammat karaktären hos individen och kan därmed inte sätta ihop händelser eller beteenden med en karaktärsstörning.

När du funderar kring denna fas 2 i backspegeln tänk då på dina goda egenskaper. Anledningen till att du kunde vara "så dum" eller "så blåögd" är för att du är en person som tror gott om människor, litar på människor. Detta är en fantastisk egenskap - inte en negativ egenskap. I backspegeln tänk på att du inte var misstänksam mot den "normaliserade" psykopaten utan att du var uppmärksam. Det var denna uppmärksamhet som gjorde att du kunde identifiera det "onormala".

OK, tillbaka till den "känslan" och den situation du befinner dig i fas 2 och som jag kommer att fortsätta med under ett stort antal inlägg framöver. Ni märker kanske att jag trots den logiska kullerbyttan - du läser inte om karaktärsstörningar om du inte "drabbats" själv, kommer att beskriva detta. Anledningen är att om den som ännu inte "drabbats mycket" uppmärksammar beteenden och händelser som ingår i det "normala" egoistiska spektrumet så är det möjligt att genom förståelse för "psykopati" avgöra hur egoistisk denna individ är - "egoism i ljuset av psykopati" genom att var mer uppmärksam.

I ett stort antal inlägg kommer jag därför att beskriva denna fas och hur det kan se ut i olika sammanhang.

Ta hand om er,

Manoredo

lördag 7 november 2009

Ändrad bloggbeskrivning

Jag har nu ändrat bloggbeskrivningen på denna blogg:

från:

"En jurists syn på egoism, narcissism, psykopati och psykopater; kopplingen juridik- psykopati; Hur man psykiskt påverkas av en psykopat; "tankesätt" hos ett offer; "tankesätt" hos en vardagspsykopat; hur omgivningen påverkas av en psykopat".

till:

"En jurists syn på vikten av någon sorts etik- och moral, värderingar, egoism i ljuset av psykopati; "sunt förnuft"; juridiska frågor, "rätt och fel", hur den enskilde och omgivningen påverkas av psykopati."

I och med denna ändring har bloggens innehåll förpackats på ett annat sätt -ett mer trovärdigt sätt eftersom "egoism i ljuset av psykopati" låter bättre. Egoism är lättare att ta till sig än psykopati. Att använda ordet psykopati istället för att säga psykopater är trovärdigare eftersom psykopati "känns" mer avlägset. Det är ingen som utpekas, närmare ett tillstånd som kanske skulle kunna vara intressant att veta mer om. Att skriva psykopater eller "normaliserade" psykopater blir så utpekande på något sätt - att det verkligen finns individer som skulle kunna "lida" av psykopati. På detta sätt följer jag endast mitt egna råd i inläggen tankesätt del 7 och 8 från 21 september 2009. Om du inte läst dessa inlägg - läs dessa inlägg.

Innehållet kommer naturligtvis inte förändras på något sätt eftersom det jag skriver om är det jag skriver om.

Men vad är det jag skriver om - det är väl inte bara psykopati? Nej, det denna blogg handlar om är egoism generellt och egoism i sin yttersta form och inget annat.

Manoredo

torsdag 5 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 5. Kausalitet och psykologi

Inom juridiken finns det en term som benämns kausalitet och som betyder orsakssamband.

Alltså: Det är frågan om orsak och verkan.

Om dina handlingar leder till att någonting händer är det dina handlingar som orsakat att detta någonting har hänt. Om någon annans handlingar leder till att någonting händer dig är det dessa handlingar som orsakat att detta någonting har hänt.

Adekvat kausalitet innebär att orsaken och verkan är rättsligt relevant. Detta inlägg handlar inte om adekvat kausalitet och juridiken.

Du som drabbats av en "normaliserad" psykopat eller någon långt in i den egoistiska cirkeln, har påverkats av en annan individs handlingar, språk och beteende i övrigt. Denna individs handlingar, språk och beteende i övrigt har/hade ett annat syfte än ett "normalt" syfte.

På det psykologiska planet får detta naturligtvis konsekvenser eftersom du inte längre vet vad vad som är "normalt". Det jag beskrev som "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst".

Orsakssambandet vad gäller känslor går djupare än så. Du som drabbats "känner" för och med andra människor - du har empati. Du kan alltså känna vad andra människor känner. Vad som hänt är helt enkelt att du har försökt att "känna av" en individ som inte "känner". När du har gått in i den "normaliserade" psykopatens känsla, försökt "känna" som denne, vilket är grundförutsättningen för empati, har du inte hittat någon känsla. Håll isär detta från att känna sympati. Då använder du endast dina egna känslor och känner vad du själv känner.

Om du som kan känna empati, vilket är de flesta, inte känner något när du använder din empati börjar du tvivla på din egen empati. Du tror någonting är fel med din egna empatiska förmåga - när det i själva verket inte alls är på det sättet.

Du som inte tror att du längre har empati - återfinn din empatiska förmåga.

Du som inte förstår vad detta inlägg handlar om fundera på innehållet.

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 4 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 4. Förtroende och psykologi.

När en individ har ett annat syfte, en annan avsikt med det individen säger och gör skapas ett stort problem.

Du utgår från det individen säger eller gör och "läser in" det du vill att individen säger och gör.

Förtroende skapas genom omtänksamhet, ärlighet och att det man står för är det man säger och gör och det man säger att man gör är det man gör. Det är nämnda faktorer som inger förtroende enligt min mening. Ingen av dessa faktorer finns närvarande hos den "normaliserade" psykopaten eller för de individer som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln.

Att den "normaliserade" psykopaten skulle vara en mästare att skapa förtroende är helt enkelt en deflation av vad förtroende egentligen är. Jag är naturligtvis medveten om att den "normaliserade" psykopaten uppfattas på detta sätt inledningsvis, men det är ju helt enkelt ett märkligt synsätt. Det är dock en bra beskrivning hur den "normaliserade" psykopaten arbetar sig fram, "bearbetningen" av en individ påbörjas alltid på detta sätt.

I denna fas av "bearbetningen" finns naturligtvis ingen möjlighet att misstänka att individen man har framför sig skulle kunna vara en "normaliserad" psykopat. Om varje möte med en annan människa skulle ta sin utgångspunkt i denna typ av tvivel finns en uppenbar risk för en känslomässig avskärmning och misstroende mot alla människor. Naturligtvis är det här många drabbade som fått insikt hamnar till en början, vilket inte heller är så märkligt eftersom detta blir den naturliga följden av den "normaliserade" psykopatens psykiska misshandel (se tidigare inlägg som behandlar detta).

För en person som inte fått insikt att dessa människor existerar och som utgår från att tydliga "skitstövlar" är de man ska se upp med kommer naturligtvis inte att märka någonting alls i denna fas. De tydliga "skitstövlarna" är ärliga vad gäller sin karaktär. De står för sin personlighetskaraktär, vilket naturligtvis inte gäller för den "normaliserade" psykopaten.

För en person som inte fått insikt att dessa människor existerar, men av "samhället" blivit misstänksamma generellt förstår inte heller någonting i denna fas eftersom "misstänksamheten" inte inriktar sig på de aspekter som utgör problemet. De är misstänksamma men inte uppmärksamma.

För en person som blivit drabbad av en "normaliserad" psykopat är det naturligt att uppmärksamheten ökar mot "nya" människor, eller snarare att uppmärksamheten ökar generellt. Eftersom misstänksamhet ger en negativ känsla hos dig själv och ett känslomässigt avskärmande, byt ut ordet misstänksamheten mot ordet uppmärksamhet. Det är bra att vara uppmärksam, dåligt att vara misstänksam. Här kommer säkert den "normala" invändningen "lättare sagt än gjort" och frågan "hur ska det gå till?". Innebörden av orden uppmärksam/misstänksam ligger närmare än vad ni tror, tro mig. Det enda som skiljer är att i det ena fallet ligger det en positiv känsla i grunden och i det andra fallet ligger det en negativ känsla i grunden. Vilket psykologiskt skitsnack!, inte sant - bra då har du kommit en bit på väg. Det är psykologiskt skitsnack av denna typ som behövs.

Medge att det låter för lätt: Tänk om det skulle vara så lätt? Du går ut och är medveten om hur du "känner", hur du mår, och identifierar om du är misstänksam eller uppmärksam! Du behöver inte göra någonting åt det. En bra början.

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 2 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 3. fortsättning på föregående inlägg

Rimligen har någon som läst fler än ett inlägg på denna blogg reflekterat över hur föregående inläggs innehåll - att grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd är att "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst - därför måste den "normaliserade" psykopaten styra dessa - kontrollera dessa", passar in i bilden för det jag i ett antal inlägg beskrivit som att den "normaliserade" psykopatens tankemönster är mycket stereotypt.

Det är vad jag i detta inlägg ska försöka beskriva.

Tankemönstret hos en "normaliserad" psykopat är extremt egoistiskt, ofattbart egoistiskt, och har ett "hjulspår" för sina tankar, men ändå inte.

Den förklaringen är naturligtvis motsägelsefull och säkert obegriplig för många, lättare är att fullständigt ignorera detta "har ett "hjulspår" men ändå inte", eftersom det räcker med att konstatera att tankemönstret hos en "normaliserad" psykopat är extremt egoistiskt, ofattbart egoistiskt.

Vad är det då som gör att den "normaliserade" psykopaten är stereotypa i sitt tankesätt. Anledningen är att oavsett sammanhang baserar sig tankemönstret på egoistiska tankar.

En "normal" människa varvar egoistiska tankar med andra tankar. Det blir en balans av olika typer av tankar.

Har du någongång skadat någon blir det lättare att skada en andra gång, att skada någon blir ett alternativ. Anledningen är att gränsen för vad som är "rätt" eller "fel" förskjuts i och med denna handling. För att handlingen ska få denna konsekvens måste handlingen har utförts med en avsikt, en vilja att skada, det jurister kallar uppsåt. Om du utför en handling utan avsikt eller vilja, dvs du kunde inte direkt förstå att ditt handlande skulle leda till skada hos någon annan, leder detta inte till att risken ökar för att du ska utföra en liknande handling igen. Varför är det så? Anledningen är att din vilja inte varit att skada någon. Det är inte ett medvetet val du gjort att skada någon. Du har inte genom din handling gjort något som "förskjutit" din gräns för vad som är "rätt" och "fel" i dina tankar.

Läs inläggen psykopatens avsikt del 1. - del 8. igen i detta sammanhang.

Ni märker här kanske att jag är av den uppfattningen att tankar leder till handlingar som får konsekvenser för de nya tankarna som i sin tur leder till nya handlingar. Alltså, det är fråga om orsak och verkan.

Denna enkla regel förstås av de flesta när det gäller händelser, fysiska lagar etc men varför skulle inte denna regel gälla även för tankar och känslor?

Den "normaliserade" psykopaten, de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln är "helt enkelt" en människa som genom avsaknad av självkännedom, självinsikt, samvete och känslor tyvärr inte, enligt min uppfattning kan omvända denna process för sina tankar (och handlingar). Här, säger någon som är av en annan uppfattning, där har du fel Manoredo - karaktärsstörningen mildras med åldern. Enligt min uppfattning ser de som har denna uppfattning endast från ett tredjepersons perspektiv, ett utifrån perspektiv, utan att reflektera över själva det grundläggande problemet.

Alldeles oavsett, eftersom mitt syfte är att hjälpa de i den "normaliserade" psykopatens direkta omgivning och de som drabbas utgår jag från att även de som är av den andra uppfattningen delar min uppfattning att en person som blivit drabbad psykiskt av psykopaten inte är den person som kan "omvända" tankesättet hos den "normaliserade" psykopaten - denna person måste få slut på relationen.

Hur uppstår psykopati?

De som "tror" att psykopater har förvärvat denna karaktärsstörning genom upplevelser i barndomen försöker naturligtvis hjälpa barn i riskzonen från att undvika en utveckling av denna karaktärsstörning.

De som "tror" att psykopati uppstår genom skador på hjärnan önskar naturligtvis ingenting annat än att hitta det mekaniska felet i hjärnan för att på så sätt "få bort" karaktärsstörningen genom medicinering eller operation.

De som "tror" att psykopati har något med filosofi/religion att göra - tänker naturligtvis i de termer som finns i respektive filosofi/religion.

Detta inlägg var endast en fortsättning på gårdagens inlägg och bör läsas tillsammans med föregående inlägg.

Ta hand om er,

Manoredo