måndag 2 november 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 3. fortsättning på föregående inlägg

Rimligen har någon som läst fler än ett inlägg på denna blogg reflekterat över hur föregående inläggs innehåll - att grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd är att "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst - därför måste den "normaliserade" psykopaten styra dessa - kontrollera dessa", passar in i bilden för det jag i ett antal inlägg beskrivit som att den "normaliserade" psykopatens tankemönster är mycket stereotypt.

Det är vad jag i detta inlägg ska försöka beskriva.

Tankemönstret hos en "normaliserad" psykopat är extremt egoistiskt, ofattbart egoistiskt, och har ett "hjulspår" för sina tankar, men ändå inte.

Den förklaringen är naturligtvis motsägelsefull och säkert obegriplig för många, lättare är att fullständigt ignorera detta "har ett "hjulspår" men ändå inte", eftersom det räcker med att konstatera att tankemönstret hos en "normaliserad" psykopat är extremt egoistiskt, ofattbart egoistiskt.

Vad är det då som gör att den "normaliserade" psykopaten är stereotypa i sitt tankesätt. Anledningen är att oavsett sammanhang baserar sig tankemönstret på egoistiska tankar.

En "normal" människa varvar egoistiska tankar med andra tankar. Det blir en balans av olika typer av tankar.

Har du någongång skadat någon blir det lättare att skada en andra gång, att skada någon blir ett alternativ. Anledningen är att gränsen för vad som är "rätt" eller "fel" förskjuts i och med denna handling. För att handlingen ska få denna konsekvens måste handlingen har utförts med en avsikt, en vilja att skada, det jurister kallar uppsåt. Om du utför en handling utan avsikt eller vilja, dvs du kunde inte direkt förstå att ditt handlande skulle leda till skada hos någon annan, leder detta inte till att risken ökar för att du ska utföra en liknande handling igen. Varför är det så? Anledningen är att din vilja inte varit att skada någon. Det är inte ett medvetet val du gjort att skada någon. Du har inte genom din handling gjort något som "förskjutit" din gräns för vad som är "rätt" och "fel" i dina tankar.

Läs inläggen psykopatens avsikt del 1. - del 8. igen i detta sammanhang.

Ni märker här kanske att jag är av den uppfattningen att tankar leder till handlingar som får konsekvenser för de nya tankarna som i sin tur leder till nya handlingar. Alltså, det är fråga om orsak och verkan.

Denna enkla regel förstås av de flesta när det gäller händelser, fysiska lagar etc men varför skulle inte denna regel gälla även för tankar och känslor?

Den "normaliserade" psykopaten, de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln är "helt enkelt" en människa som genom avsaknad av självkännedom, självinsikt, samvete och känslor tyvärr inte, enligt min uppfattning kan omvända denna process för sina tankar (och handlingar). Här, säger någon som är av en annan uppfattning, där har du fel Manoredo - karaktärsstörningen mildras med åldern. Enligt min uppfattning ser de som har denna uppfattning endast från ett tredjepersons perspektiv, ett utifrån perspektiv, utan att reflektera över själva det grundläggande problemet.

Alldeles oavsett, eftersom mitt syfte är att hjälpa de i den "normaliserade" psykopatens direkta omgivning och de som drabbas utgår jag från att även de som är av den andra uppfattningen delar min uppfattning att en person som blivit drabbad psykiskt av psykopaten inte är den person som kan "omvända" tankesättet hos den "normaliserade" psykopaten - denna person måste få slut på relationen.

Hur uppstår psykopati?

De som "tror" att psykopater har förvärvat denna karaktärsstörning genom upplevelser i barndomen försöker naturligtvis hjälpa barn i riskzonen från att undvika en utveckling av denna karaktärsstörning.

De som "tror" att psykopati uppstår genom skador på hjärnan önskar naturligtvis ingenting annat än att hitta det mekaniska felet i hjärnan för att på så sätt "få bort" karaktärsstörningen genom medicinering eller operation.

De som "tror" att psykopati har något med filosofi/religion att göra - tänker naturligtvis i de termer som finns i respektive filosofi/religion.

Detta inlägg var endast en fortsättning på gårdagens inlägg och bör läsas tillsammans med föregående inlägg.

Ta hand om er,

Manoredo