onsdag 28 oktober 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ del 2. / Vad händer när det någon säger och gör inte följer ett "normalt" syfte

Observera att nedanstående är en förklaring av många möjliga förklaringar om vad som händer när någon drabbas av en "normaliserad" psykopat. Detta inlägg kanske ses som lite väl enkelt - en förklaring som följer sunt förnuft skulle några kanske kalla det, andra kanske tycker att det är för enkelt - en förenkling av något svårt helt enkelt.

Hur tänker en människa?

1. Frekvent återkommande tankar leder till "tankemönster".

2. Beroende på erfarenhet och tidigare frekvent återkommande tankar och handlingar skapas nya tankar som liknar tidigare tankar. Detta är sättet som "tankemönster" skapas på. "Tankemönstret" förstärks av liknande tankar.

3. Dessa tankemönster blir som "hjulspår" för nya tankar.

4. De nya tankarna blir i praktiken inga "nya" tankar utan följer endast "hjulspåren".

5. För att nya tankar ska bli nya tankar måste en identifikation av ens eget tankemönster, analys av själva tankemönstret göras, omvandlas eller justeras på något sätt.

Enligt min uppfattning skapar den "normaliserade" psykopaten psykiska påfrestningar på sin omgivning. I enlighet med det jag skrev i inlägget den 13 Oktober anser jag att de individer som drabbats och fått insikt måste ha drabbats psykiskt och förstått att det beror på inverkan från en annan individ, den "normaliserade" psykopaten (se tidigare inlägg).

På vilket sätt har dessa drabbats psykiskt? Enligt min uppfattning enligt följande:

Det en "normaliserad" psykopat inledningsvis använder sig av är kort sagt ditt egna "tankemönster", dina egna "hjulspår" för nya tankar. Du tolkar det den "normaliserade" psykopaten säger och gör enligt ditt "tankemönster". Det låter självklart, inte sant, men vad betyder detta egentligen?

Enligt min uppfattning betyder det att för att du ska kunna identifiera en person som en "normaliserad" psykopat har du brottats med ditt egna "tankemönster" på ett mycket specifikt sätt, återkommer till detta senare mer utförligt.

Jag har i mängder av inlägg tagit upp råden "lär dig att koppla av och på tankesättet du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt" och "stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt".

Det tankesätt du blivit tvingad att förstå innebär:

Att det människor säger och gör kan lika gärna betyda någonting annat än vad du tidigare ansåg vara "normalt". Det finns inte längre något "normalt", eftersom "hjulspåren" för dina tankar successivt har suddats ut. Du vet inte längre vad du ska tro.

Det du måste lära dig är att hitta nya eller hitta tillbaka till något sorts "hjulspår" för dina tankar.

Om du fortfarande utsätts för psykopaten måste du lära dig att skifta mellan de nya eller de nygamla "normala" "hjulspåren" och tankesättet utan "hjulspår". Det sistnämnda måste användas när du har med den "normaliserade" psykopaten att göra och de nya eller nygamla "hjulspåren" måste parallellt få fäste.

Du måste ha kontroll över dina tankar och känslor för att kunna hantera båda dessa processer eller tillstånd. En läkning efter påverkan från en "normaliserad" psykopat anser jag måste ske genom "behandling" av både det "onormala" och de nya eller nygamla tankemönsterna. Med "behandling" menar jag analys, reflektion. Du måste hitta "din förklaring" till det "onormala".

Det jag försöker göra på denna blogg är att ge "min förklaring". "Min förklaring" är naturligtvis inte unik på något sätt och inte heller min egentligen, det är en förklaring.

Att vissa av inläggen handlar om juridik, filosofi, psykologi, vikten av etik- och moral är inte heller kanske så konstigt eftersom alla dessa områden berörs av detta område enligt "min förklaring". Om någon är religiös kommer naturligtvis även dessa aspekter in i bilden. Min poäng är - oavsett vilken "förklaring" ni har angående vad ni utsatts för, är er "förklaring" korrekt så länge "förklaringen" känns korrekt och är tillräcklig för att svara på era egna frågor om det "onormala" ni utsatts för.

Vad är det egentligen som står här ovan? Jo, det tillstånd du hamnat i "utan hjulspår" är enligt min uppfattning grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd. Grunden för den "normaliserade" psykopatens "normala" tillstånd är alltså "Det människor säger och gör kan betyda vad som helst - därför måste jag styra dessa - kontrollera dessa". De är helt enkelt vilse i världen - de "känner ingenting" för någon eller någonting. Ingenting hör ihop, det finns inget förtroende för någon eller någonting, orsak och verkan existerar inte.

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 26 oktober 2009

Etik- och moral kontra juridiken

Det kanske inte har undgått någon att jag har en viss uppfattning om vikten av att informera om de människor som befinner sig längst in i den egoistiska cirkeln - som den yttersta gränsen för "egoism". Förmodligen har de flesta som läst något av inläggen på bloggen också gjort sig en uppfattning av vad jag kan vara för en person som skriver under pseudonymen Manoredo. Kanske har ni rätt - kanske har ni fel.

När jurister skriver om etik- och moral använder de flesta följande argument:

- Av avtalet följer att agerandet hos X endast följer avtalet. Avtalet är upprättat och skrivet på detta sätt, de som skrivit på avtalet måste anses ha förstått avtalsvillkoren och avtalet är det som avtalsparterna har kommit överens om - Pacta sunt servanda (avtal ska hållas). Det följer av "sunt förnuft" att huvudregeln är att avtal ska hållas, hur skulle det se ut annars?

- Det som sker eller skett följer endast av gällande överenskommelser (se 3 § p.5. andra stycket, alternativt avtalsvillkor p. 35 tredje meningen i kombination med p.2). Vad syftet med överenskommelsen egentligen handlar om i stort är inte relevant eftersom överenskommelsen innehåller 3 § p.5 alternativt avtalsvillkor p. 35 och p. 2. Du kan fråga vilken jurist som helst, alla skulle komma till samma slutsats om vad som gäller, det är tydligt vad som gäller.

- Enligt folkrätten § den och den och punkterna den och den har i flera fall tolkats av den och den domstolen på följande sätt och det här "fallet" liknar det och det "fallet" men inte det "fallet"och eftersom det som skett ligger närmare de första "fallen" än det sista "fallet" borde domstolen (dvs de jurister som ska besluta) besluta på följande sätt. Varför borde domstolen besluta på följande sätt? Det följer av den och den § och den och den punkten. Nej, det gör det inte alls, det är handlingar som bedömts, dvs moraliska- och etiska frågor som bedömts av "staten" eller "stater" som "OK" eller "felaktiga".

Det här med etik- och moral är kort sagt något jurister håller på med hela tiden, men ändå inte, eftersom jurister håller på med juridik och inte etik- och moral frågor. Etik- och moral är något som etikforskare och filosofer kan ägna sig åt. I dagens samhälle är det naturligtvis politiker som tagit över det som filosofer ägnade sig åt tidigare i historien - att föra ut "värderingar" till medborgarna. För att det ska vara möjligt att veta om någonting är etiskt- och moraliskt "rätt" eller "fel" måste det finnas någonting som kan ställas upp som "normer", dvs det måste finnas regler för hur man ska förhålla sig - "förhållningsregler". Det innebär i praktiken att för att etiska- och moraliska frågor ska kunna bli intressanta måste etiska- och moraliska frågor kodifieras, dvs skrivas ned i form av gällande regler, annars är det bara ett subjektivt tyckande. Eftersom det finns så många olika uppfattningar om vilka etiska- och moraliska frågor som bör gälla är detta naturligtvis svårt att kodifiera.

Jag har full förståelse för detta synsätt eftersom jag är jurist. För en jurist i sin yrkesroll är det omöjligt att direkt reflektera över frågor om etik- och moral. Det har inte med saken att göra i ett "enskilt ärende". Det är rättsreglerna som styr. När frågor uppstår som har med etik- och moral att göra "gömmer sig" juristen bakom rättsreglerna och behöver inte behandla detta. En jurist i sin tur anser att icke-jurister är "flummiga" det finns ingen substans eftersom det inte finns några regler. Om någon tycker till om något som för denna verkar märkligt ur ett etiskt eller moraliskt perspektiv kommer svaret "Vilket stöd har du för den uppfattningen?", dvs var hittar du "normen" som gör att din uppfattning "känns" trovärdig".

Det saknas reflektion hos många människor idag - av naturliga skäl. Det är för lite diskussion kring etiska - och moraliska frågor! Dessa frågor har ingen given plats i samhället längre. Vem skulle tjäna på en sådan diskussion? Och vem skulle orka reflektera och diskutera detta? Detta ger ju ingenting konkret, eller hur?

Var finns de etiska- och moraliska frågorna?

I den nya juridikbloggen på juridikbloggen.wordpress.com har ett antal jurister identifierat ett stort problem som för jurister verkar angeläget. Det är naturligtvis angeläget.

Diskussionen kring att inte följa syftet med uppställda "förhållningsregler" borde vara än mer central. Det är syftet som är det primära. Problemet är att endast en del av detta problem hamnar i den juridiska domänen, en annan i den politiska domänen, en annan i den rent filosofiska domänen, en annan inom domänen för massmedia, en annan i den religiösa domänen och sist men inte minst hamnar den i var och ens domän. Det den nya juridikbloggen.wordpress.com har som syfte är att "låta juridiken tala till punkt", vilket framgår av det som står under rubriken "Om juridikbloggen". Jag hoppas innerligt att meningen "låta juridiken tala till punkt" betyder det jag hoppas att det betyder.

Manoredo

fredag 23 oktober 2009

Varför ser vi det som är nära på ett annat sätt än det som ligger längre bort?

Detta inlägg tar upp något som för vissa kanske blir för filosofiskt. Ni som läser bloggen märker kanske att jag svävar ut på ämnesområden som i egentlig mening varken tillhör området psykopater eller juridik. Varför gör jag det? Anledningen är att de olika områdena inte är tudelade från varandra utan är beroende av varandra. Ämnesöverskridande heter detta på "finare" språk.

Eftersom samhällsstrukturen går mot en allt större nischning är risken stor att individen helt enkelt glömmer bort hur det hela hänger ihop. Det som är nära en individ är dennes "verklighet". Det som ligger längre bort påverkar inte denna "verklighet" och blir främmande.

När samhällsklimatet hårdnar blir nischningen ännu tydligare. Det som ligger "nära" för en individ är dennes "verklighet". När de enskilda individernas "verklighet" blir mer och mer nischad blir det svårare att kommunicera med varandra eftersom man inte längre förstår varandra.

Desto mer du vet om ett ämnesområde desto mer anser du att "andra" missuppfattar det du vet.

Desto mer insatt du är på ett område desto mer "felaktigheter" hittar du om någon annan uttrycker sig om området.

Desto mindre insatt man är på ett område desto mer blir frågan om trovärdighet:

"Jaha, är det så här det är" alternativt "Jag är tveksam, det där "låter" eller "känns" inte rätt alternativt "kan man verkligen tro på detta?". Vi är helt enkelt tillbaka till innehållet i inlägget Problemlösning del 4, daterat den 8 Oktober.

Om någon läser denna blogg och inte känner till något om "normaliserade" psykopater - hur avgör ni om det jag skriver på bloggen är rimligt eller inte, sant eller falskt? Det finns två ytterligheter även här:

Den ena ytterligheten är naturligtvis att ni tror på det som står i denna blogg. Varför skulle ni göra det?

Den andra ytterligheten är naturligtvis att den där Manoredo är inte trovärdig snarare psykiskt störd på något sätt.

Ett bättre sätt är kanske att reflektera över om det som står här på bloggen är fel eller inte, troligt, mindre troligt eller otroligt.

Manoredo

torsdag 22 oktober 2009

Det är inte "förhållningsreglerna" det är fel på!

Innehållet i föregående inlägg kanske för vissa kändes märkligt och för andra helt "normalt". Alla vet ju att det finns människor som inte följer uppställda regler.

Det som är viktigt, enligt min uppfattning, är att förstå mekanismen som används av någon som har ett annat syfte än det "normala" syftet med något denne gör och säger. Alltså, de individer som använder "förhållningsreglerna" som skydd för att inte bli upptäckta och som kan hänvisa till "förhållningsreglerna" när det passar och där "förhållningsreglerna" endast används som bevis för något som är det "normala". Observera att med "förhållningsregler" avses både juridiska regler och "normala mänskliga förhållningsregler".

De som upptäcker den individ som utnyttjar "förhållningsreglerna" på detta sätt har ett val - antingen vara tyst eftersom "detta berör inte direkt mig" eller agera. "Detta berör inte direkt mig" måste kanske kompletteras med satsen "det finns ingenting jag kan förändra, om jag agerar händer egentligen ingenting, i nuläget "kan" jag inte agera pga ...". Jag har full förståelse för detta, tro ingenting annat. De som "känner" att de måste agera- agerar, så har det alltid varit och kommer alltid att vara.

Det är således inte "förhållningsreglerna" det är fel på. Det är människor som använder "förhållningsreglerna" på detta sätt som gröper ur innehållet och syftet med "förhållningsreglerna" som är farliga. De är farliga inte endast för sin omedelbara omgivning i en par-relation, grupp, företag eller organisation utan även för samhället i stort, tilltron till "förhållningsreglerna" försvinner. Risken är stor att de som drabbas av en "normaliserad" psykopat, alternativt någon som befinner sig långt in i den egoistiska cirkeln som behandlar "förhållningsregler" på det sätt som redogjorts för i tidigare inlägg, agerar mot rättssystemet eller andra som i sin tur drabbas.

Någon kanske frågar sig om det inte är farligt att informera om de "normaliserade" psykopaterna. Det är ju inte "normalt" att beskriva dessa. Hur de agerar medför inte det att andra kan "kopiera" detta agerande, fler och fler använder mekanismerna i stället. Mitt svar är - det är inte min avsikt eller mitt syfte och jag hoppas att det framgår av innehållet i bloggen. Det som är viktigt är att detta diskuteras öppet av de som har möjlighet att göra detta.

Manoredo

tisdag 20 oktober 2009

Allt kan inte lösas genom juridiken och "förhållningsregler" del 1. / anti-mobbningsplaner

I förra inlägget beskrev jag på ett grovt förenklat sätt två olika sätt jurister löser juridiska problem för sina klienter. De olika sätten att lösa ett juridiskt problem för en klient har egentligen ingenting med juridik att göra. Det har att göra med psykologi.

Juristens roll är att företräda sin klient på bästa sätt.

De psykologiska aspekterna är centrala.

Den respons en jurist får baserar sig naturligtvis på juristens agerande. En jurist som märker att motparten beter sig på ett visst sätt måste anpassa sig till motpartens agerande. Det går inte att försöka inleda förlikningsförhandlingar om den andre är ovillig att göra detta.

För en individ som kommer i kontakt med en "normaliserad" psykopat märker egentligen snabbt att någonting är fel, men inte vad. Anledningen är att känslor, förtroenden och "förhållningsregler" skymmer felet.

När juridiken försöker ordna samhällets spelplan måste spelarna spela det spel det är förberett för. Om så inte sker och ett annat spel spelas, spelar det ingen roll vilka regler som finns (se principen om den troliga lögnen - e´contrario del 2.).

Syftet med "förhållningsreglerna" är att dessa ska följas, inte användas som bevis för att reglerna finns och därmed att det troliga är det "normala" - att "förhållningsreglerna" har följts om någonting händer.

Om "förhållningsreglerna" endast används som verktyg för att kasta om bevisbördan till den som hävdar att "förhållningsreglerna" inte följts är samhället illa ute. Mer om detta i senare inlägg.

Vi tar anti-mobbingsplaner på skolor som exempel.

Vad är syftet med en anti-mobbningsplan?

I min värld handlar det om att barnen ska kunna gå till skolan utan rädsla för kränkningar och mobbning. Det de vuxna på skolan ska lära barnen är att kränkningar och mobbning inte är OK och varför detta inte är OK. Få barnen att förstå vad de gör genom sina handlingar och mot sina medmänniskor. Planen ska vara skriftlig och tydlig för att fånga upp problem tidigt, alla anställda på skolan ska veta vad som ska göras om problemet identifierats. När problem uppstår ska dessa lösas så tidigt som möjligt och på bästa sätt genom att använda anti-mobbningsplanen som processkarta. Därefter bör skolan "lära sig" någonting av det som hänt för att det som hänt inte ska upprepa sig alternativt "lära sig" för att bli bättre på att hantera mobbningssituationer på skolan. Något åt detta håll anser jag är syftet med att skolor ska upprätta anti-mobbningsplaner.

När anti-mobbningsplaner upprättas och används på detta sätt är anti-mobbningsplaner ett fantastiskt verktyg.

Nu ska jag kortfattat förklara motpolen till detta. Observera att förklaringen nedan är motpolen till ovanstående och inget annat.

En bra anti-mobbningsplan upprättas på skolan. Anti-mobbningsplanens syfte är utåt sett enligt ovanstående. Detta kommuniceras ut till föräldrar till barnen som går på skolan. Används vidare i marknadsföringssyfte för att framstå som en skola som tar detta med mobbning på allvar. Att skolor kan bli skadeståndsskyldiga om skolan inte gjort tillräckligt för att förhindra mobbningen känner de flesta till idag.

Om det finns en anti-mobbningsplan finns denna anti-mobbningsplan. Skolan har fört ut budskapet att skolan följer denna anti-mobbningsplan. Vad händer nu om någonting uppmärksammas som en potentiell mobbningssituation. Vad som ska hända enligt anti-mobbningsplanen är klart, den är tydlig och syftet är utmärkt. Den som uppmärksammar den potentiella mobbningen, om det nu är ett barn, en förälder, någon annan vuxen eller skolans personal förs denna potentiella mobbning (detta ärende) upp till rektorn. Vad är en rektors roll? Rektorn är tillsatt av kommunen om det rör sig om en kommunal skola. Vad är det som är viktigt för kommunen och rektorn? I detta motpolsscenario handlar det om att inte bli skadeståndsskyldiga eller utåt sett framstå på ett negativt sätt - förhindra dålig publicitet. Märker ni hur jag börjar vrida på syftet med anti-mobbningsplaner samt endast tar upp negativa aspekter. Tänk på att detta nu är motpolen så att ni inte tror att jag avser att skolor använder anti-mobbningsplaner på detta sätt - det påståendet vore ju absurt.

Hur kan du tänka på detta sätt frågar sig kanske någon? Det är inte så svårt - det är bara att ta det som uppfattas som normalt och naturligt och vända på syftet? För er som tror att jag är negativ vill jag här bara meddela att det är jag inte - jag ser de potentiella problem som existerar. Om man inte förstår motpolerna förstår man inte heller gråskalan däremellan. Jag fortsätter här med motpolen till syftet med anti-mobbningsplanerna.

Syftet med anti-mobbningsplanen har gått från att vara en fantastiskt instrument för att förhindra något som skadar mobbningsoffer och även mobbare till syftet att skolan inte ska bli skadeståndsskyldig eller få dålig publicitet. Mobbningsoffret och mobbare (och alla anhöriga) drabbas dubbelt upp. Syftet med anti-mobbningsplanen har blivit förfelat.

Så länge de båda syftena går hand i hand utgör de olika syftena inga problem. Snarare leder det "korrekta" syftet till att även det andra syftet uppfylls. Problemet uppstår när syftet utåt behandlas som "det normala" och därmed det troliga, men det primära blir det andra syftet.

Detta kommer endast de som är involverade i ett "mobbningsärende" att förstå och "känna". Övriga ska inte få reda på vad som hänt och om det hänt följer skolan ändå "anti-mobbningsplanen" eftersom detta har de ju sagt och meddelat och det är detta som är "normalt" och det som händer i ett mobbningsärende.

De som är involverade kommer att direkt märka om syftet är att "lösa det uppstådda problemet" eller "lägga locket på".

I det första fallet upplever du det som att skolan verkligen vill hjälpa barnen som är involverade (och barnens föräldrar), det präglas av en dialog, allt sker öppet, på ett direkt och vänligt sätt, med förståelse för "problematiken" och med alla involverade samtidigt närvarande hur "jobbigt" detta än må vara psykiskt för alla inblandade. Detta möjliggör ett samarbete och en strävan efter att förbättra något som har blivit fel mellan individer. Lösningen sker lite enligt punkt 1. i föregående inlägg.

I det andra fallet upplever du det som att skolan inte fokuserar på själva "lösningen på problemet". "Problemet" handlar istället om att tysta ned "detta ärende". "Ärendet" ska alltså i första hand inte vara ett "ärende" enligt anti-mobbningsplanen, i andra hand ska skolan ha följt planen, i tredje hand har någonting gått fel och en syndabock utpekas eftersom anti-mobbningsplanen då inte har följts.

Denna lösning präglas av att om ingen agerar mot skolan - agerar inte skolan. Det du gör och säger och vill få en förklaring till "studsar" tillbaka (se slutet på tidigare inlägg "Det studsar tillbaka", 3 September), allt sker i det tysta, avvaktande hållning från skolan, samtal förs med endast en "part" i "ärendet" i taget. Skolan låter meddela att det är bäst för alla om allt sköts från skolan och inte direkt mellan de olika "sidorna" i mobbningsärendet. Detta för att skolan ska kunna ha kontroll över "ärendet" och följa anti-mobbningsplanen.

Ovanstående låter kanske märkligt. Men, detta är motpolerna hur antimobbnings- planer kan användas.

Manoredo

söndag 18 oktober 2009

Hur jurister företräder sina klienter/ hur den "normaliserade" psykopaten löser problem.

Jurister företräder sina klienter på olika sätt. Jag kan genom erfarenhet meddela att det förekommer olika förhållningssätt till hur klienters problem ska lösas.

Vilket förhållningssätt juristen har mot motparten beror på hur juristen ser sin roll och hur denne "löser" juridiska problem.

1. Juristen vill lösa problemet och inleder en dialog om det är möjligt att lösa det juridiska problemet genom förhandling. Juristen är alltså öppen för olika möjligheter att lösa det juridiska problemet. Genom att ta upp det juridiska problemet utan att inledningsvis ställa krav utan redogöra för klientens problem ges en möjlighet att lösa problemet genom förhandling. Om problemet inte genom denna förhandling går att lösa ökar tonläget och juridiska verktyg tas fram och ärendet dras till domstol. Under domstolsprocessen pågår ofta en parallell förlikningsförhandling.

2. Juristen vill lösa problemet men förutsätter att motparten direkt kommer att agera aggressivt eller lömskt. Det ges ingen öppning för dialog eller samförstånd. Det juristen agerar på behöver egentligen inte ens varit något problem för motparten. Med detta förhållningssätt skapas en aggressiv stämning redan från början. Juristen slår först och hårt och tonläget blir aggressivt redan från början. Här gäller det för motparten och motpartens klient att antingen lägga sig platt eller direkt förbereda sig för process. En parallell förlikningsförhandling blir naturligtvis lidande av den inledande "attityden" eftersom det nu inte längre bara handlar om att lösa det juridiska problemet.

De båda förhållningssätten är grovt förenklade men det visar på motpolerna hur olika jurister löser juridiska problem.

Människor löser problem på liknande sätt. Beroende på din personlighetskaraktär löser du problem på ett visst sätt. Psykologiskt får det konsekvenser för omgivningen om en människa agerar enligt punkt 2. Om individen har ett samvete och har förmågan att känna skuld och skam för sina ageranden kommer detta alternativ i slutändan att leda till skada både för denne själv och naturligtvis för dennes omgivning.

En "normaliserad" psykopat har inget samvete och har inte förmågan att känna skuld och skam för sina ageranden. Eftersom syftet för en "normaliserad" psykopat är att få kontroll på någon/någonting eller behålla kontrollen av någon/någonting och en förutsättning är att människor i dennes omgivning kan styras av psykopaten utgår psykopaten från att ingenting går att lösas genom alternativ 1 ovan. Omgivningen tar stor skada.

Du som drabbas eller har drabbats av en psykopat har sett hur "den normaliserade" psykopaten löser problem.

Enligt min uppfattning sker detta genom alternativ 2 ovan eller enligt följande alternativ:

3. Den "normaliserade" psykopaten löser problemet enligt punkt 2. men försöker få alla utom den drabbade att tro att det handlar om ett agerande enligt punkt 1.

Manoredo

fredag 16 oktober 2009

Möjligheten att kommentera är avstängd!

Jag har nu stängt av möjligheten att kommentera bloggens innehåll.

Anledningen är naturligtvis inte att jag inte vill hjälpa de som behöver hjälp och som skrivit till mig.

Anledningen är att det är en omöjlighet att kunna hjälpa alla de som behöver hjälp, och det är många.

Anledningen är att mitt syfte med denna blogg är att beskriva egoism, narcissism och psykopati. Än så länge har jag endast hållit mig kring frågor av allmän karaktär, desto längre tiden går desto mer detaljerat kommer inläggen behandla specifika situationer.

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 14 oktober 2009

Principen om den troliga lögnen - e´contrario del 2.

Det finns en term inom juridiken som benämns e´contrario och som betyder motsatstolkning. Det är ett sätt att tolka lagar, föreskrifter och "förhållningsregler" på och innebär att man drar en motsats- slutsats av en viss regel . Jurister lär sig under utbildningen att man ska vara försiktig med att tolka regler motsatsvis, framförallt när det gäller tolkningen av rättsfall, eftersom resultatet kan få absurda konsekvenser.

Genom juridisk utbildning och argumentationsträning lär sig juristen att:

Utifrån en icke - jurists perspektiv:

"vända och vrida" på lagar, föreskrifter och "förhållningsregler"

Utifrån en jurists perspektiv:

Genom olika tolkningsmetoder tolka lagar, föreskrifter och "förhållningsregler".

Vad har detta med bloggens syfte att göra. Jo, en "normaliserad" psykopat förhåller sig till existerande "förhållningsregler" på ett sätt som närmast liknar en e´contrario- tolkning av själva syftet med "förhållningsreglerna".

För en "normaliserad" psykopat är "förhållningsregler" inte "förhållningsregler".

Det som är viktigt med eventuella "förhållningsregler" är att dessa följs av alla andra och att det normala är att "förhållningsreglerna" uppfattas som "förhållningsregler".

Den "normaliserade" psykopaten utgår från att alla andra följer "förhållningsreglerna". Därefter utnyttjas detta faktum.

Alla i omgivningen förutsätter att "förhållningsreglerna" följs och detta blir normen, det som alla utgår från och alla uppfattar som normalt.

Desto längre in i den egoistiska cirkeln en person befinner sig, desto oftare utnyttjas "förhållningsregler" på detta sätt. "Normala" människor har en gräns för när "förhållningsregler" kan utnyttjas på detta sätt. Samvetet sätter denna gräns. Psykopaten har inte ett samvete och har därmed ingen gräns för när och vilka "förhållningsregler" som kan utnyttjas på detta sätt.

Vad har detta med den troliga lögnen att göra? Nästan allt - eftersom det den "normaliserade" psykopaten gör och säger, tolkas av omgivningen utifrån normala existerande "förhållningsregler".


Manoredo

Principen om den "troliga" lögnen - den gäller generellt del 1.

På mängder av sidor om psykopati och psykopater finns information om den troliga lögnen.

Den troliga lögnen innebär att någon berättar någonting som är osant men uppfattas av den eller de som hör den troliga lögnen som sant. Detta är den "normaliserade" psykopatens viktigaste verktyg och jag skulle vilja gå så långt att säga att om människor förstår detta inlägg och följande inlägg och hur den "normaliserade" psykopaten behandlar detta verktyg förstår de vad en "normaliserad" psykopat gör och varför drabbade hamnar i en situation som är svår att beskriva och göra trolig för omgivningen.

Gemene man använder naturligtvis en trolig lögn också i vissa situationer, inte bara psykopaten.

Det den "normaliserade" psykopaten gör är att använda den troliga lögnen på områden och i sådana situationer som normala människor inte ens skulle komma på tanken att ha den troliga lögnen som ett handlingsalternativ.

Detta är endast möjligt för psykopaten av den anledningen att känslorna och samvetet inte stör psykopatens tankebanor och handlingsalternativ.

Normala människor använder en trolig lögn endast i vissa situationer. Om du kan använda en sanning likaväl som en lögn väljer du rimligen sanningen. Det finns ingen anledning att välja lögnen. När du känner att en trolig lögn är "bättre" att använda än sanningen av någon anledning har du rimligen tänkt igenom för- och nackdelar med att använda den troliga lögnen och du har bedömt att detta kan du stå för - trots att du vet att det är en lögn.

Normala människor har en gräns för när en trolig lögn kan användas. Samvetet sätter ytterst denna gräns. Psykopaten har inte ett samvete. Den "normaliserade" psykopaten har alltså inte denna gräns och har inte heller någon gräns för när en trolig lögn kan användas.

Eftersom normala människor har en gräns för när en trolig lögn kan användas är det av förståeliga skäl svårt att tänka sig att någon skulle kunna sätta användandet av den troliga lögnen i system. Att någon ljuger istället för att tala sanning om båda alternativen är möjliga i en viss situation "känns" onormalt och därför är det troligare att det förhåller sig tvärtom. Tyvärr är det just detta den "normaliserade" psykopaten gör.

Normala människor har ett samvete som sätter gränser. Detta samvete sätter gränser inte bara för hur du kan uppföra dig utan också för vad du uppfattar som normalt och onormalt, troligt eller mindre troligt eller till och med otrolig. Om du inte kan tänka dig att använda en trolig lögn i en viss situation utgår du mer eller mindre från detta när du bedömer det andra människor säger eller berättar i samma situation.

Detta får följande konsekvens:

Desto längre bort från din egna gräns desto troligare är det att den troliga lögnen kommer uppfattas som sann och inte en lögn. Det är denna gräns i kombination med den uppfattning du har av vad andra kan göra som avgör vad du uppfattar som troligt respektive inte troligt.

I juridiska termer är vi på nytt inne på området "bevisbörda".

Psykopaten använder den "troliga lögnen" och gör sin avsikt som är onormal till att uppfattas som normal genom att gömma sig bakom det naturliga och normala.

För att kunna försvara sig mot detta måste den drabbade få omgivningen att förstå detta. Utan bevis för att det förhåller sig på detta sätt är detta dömt att misslyckas eftersom vad du i praktiken måste göra är att göra det som uppfattas som normalt till onormalt.

Jag kommer i senare inlägg att förklara detta på så många sätt jag kan för att det ska framgå vad jag avser.


Manoredo

tisdag 13 oktober 2009

Psykopatens "bearbetning" av en individ/ Det kan lika gärna vara tvärtom, dessutom är det troligare att det är tvärtom.

Mycket av det som skrivits i tidigare inlägg har behandlat den "normaliserade" psykopaten allmänt och vad det innebär att bli drabbad. Dessa människor är de som vet och känner till psykopatens beteende genom erfarenhet.

De individer som drabbats och fått insikt är de som:

1. Upptäckt att en person beter sig onormalt.
2. Upptäckt på vilket sätt en person beter sig onormalt.
3. Identifierat störningen
4. Applicerat det man vet om störningen på en viss person och fått det "onormala" bekräftat.
5. Påverkats psykiskt av individen med störningen.
6. Inser svårigheterna att "hantera" individen med störningen på ett "normalt" sätt.
7. Inser svårigheterna att själv "hantera" denna insikt.
8. Inser svårigheterna att få andra att förstå karaktärsstörningen och vad psykopaten gör.

Som Ni har märkt i tidigare inlägg uppfattas den "normaliserade" psykopaten utåt sett, för en stor del av omgivningen och samhället i stort som helt "normal". På grund av hur människor fungerar och "tänker" uppfattar de flesta inte hur "onormal" den "normaliserade" psykopaten är och hur omvänt denna person rimligen tänker och hur omvänt denna handlar och agerar gentemot sin omgivning eller rättare sagt mot delar av sin omgivning.

Här har jag full förståelse för att de som inte drabbats vänder på det - kan det inte vara tvärtom? Alltså: "Det är du Manoredo och alla som tror att de drabbats som har ett "stört" tankesätt när ni beskriver karaktärsstörningen och era upplevelser. " Jag håller helt med er, det "troliga" för omgivningen och samhället är att jag och alla andra som försöker informera om karaktärsstörningen upplevs som "störda" och inte trovärdiga. Om det inte skulle uppfattas på detta sätt vore det konstigt eftersom de "normala" förklaringarna är det som rimligen måste uppfattas som sant tills detta kan motbevisas. Om det inte skulle förhålla sig på detta sätt finns ingenting att "hålla fast vid" som sant och en människa skulle inte kunna fungera på ett "normalt" sätt.

Detta faktum är naturligtvis ett dilemma, och ett stort sådant. Innan jag började skriva denna blogg funderade jag på hur detta dilemma potentiellt skulle kunna lösas. I en mängd inlägg tidigare i bloggen har jag bl a skrivit om följande två råd:

"Lär dig att koppla av och på tankesättet du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt"
och
"stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt".

Dessa båda råd är primära eftersom annars kommer du som drabbad att uppfattas som psykiskt sjuk, paranoid etc av omgivningen.

Dessa båda råd är naturligtvis riktade till de drabbade. Men, detta är naturligtvis den enda lösningen för icke- drabbade att förstå själva karaktärsstörningen och det som berättas av de drabbade. De drabbade vill ju inte informera om karaktärsstörningen med syftet att de icke-drabbade ska börja tänka tvärtom och få problem att hantera vad som är "troligt" eller inte, generellt sätt.

De som har förstått karaktärsstörningen och att denna existerar försöker på olika sätt formulera sig för att på så sätt få karaktärsstörningen att uppfattas som troligare för en större mängd människor. Alternativt förklara karaktärsstörningen för att hjälpa de som utsatts psykiskt och som inte längre förstår vad som händer och där ingenting längre "känns" "normalt".

Manoredo

måndag 12 oktober 2009

Psykopaten byter omgivning!

Vad står det egentligen i denna rubrik?

Jo, antingen rör sig den "normaliserade" psykopaten till en ny omgivning eller stannar den "normaliserade" psykopaten och omgivningen byts ut.

Två olika tolkningar med två helt olika innebörder utåt sett. Resultatet för den "normaliserade" psykopaten blir lika oavsett alternativ.

Någon som utsatts av en psykopat som "rör på sig", tar med sig dessa erfarenheter och ger förklaringen att psykopater "rör på sig" och slutsatsen är att psykopater rimligen gör på detta sätt.

Någon som utsatts av en psykopat som "stannar på ett ställe", tar med sig dessa erfarenheter och ger förklaringen att psykopater "stannar" och omgivningen byts ut. Slutsatsen är att psykopater gör på detta sätt.

De båda slutsatserna är samma slutsats. Vi ser det bara från omgivningens perspektiv. Om vi ser det från psykopatens perspektiv är grunden densamma - Psykopaten byter omgivning!

Desto mer "normaliserad" psykopaten är desto större möjlighet att "stanna kvar" och byta ut omgivningen istället för att behöva "röra sig".

Desto mer "normaliserad" psykopaten är, desto mer används de båda manipuleringsteknikerna. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer används de föregående manipuleringsteknikerna. Desto mer intelligent den "normaliserade" psykopaten är, desto mer komplexa blir manipuleringsteknikerna. Desto mer "normaliserad" och intelligent psykopaten är, desto svårare är det att uppfatta dessa manipuleringstekniker. Desto mer "normaliserad" psykopaten är desto större möjlighet har denne att "stanna kvar" på ett ställe och istället byta ut omgivningen.

Om psykopaten befinner sig i en grupp, organisation eller företag kommer människor bli sjuka i större omfattning än vad som är rimligt (senare inlägg) och "omsättningen" av människor ligga på en hög eller mycket hög nivå i gruppen, organisationen eller företaget.

Om någon undrar om jag anser och tror att det finns en psykopat i varje grupp, organisation eller företag med hög "omsättningen" av människor är mitt svar nej. "Omsättningen" av människor kan ju bero på så många olika faktorer. Detta är ju helt naturligt och normalt. Vad jag menar är att eftersom detta är naturligt och normalt och det finns så många faktorer som uppfattas som naturliga och normala är det möjligt för den "normaliserade" psykopaten att förbli just en "normaliserad" psykopat och byta omgivning genom att stanna kvar på ett ställe.

Manoredo

söndag 11 oktober 2009

Problemlösning del 7. Lösningen är inte att bli mer lik psykopaten, utan att få den "normaliserade" psykopaten att förstå vad denne riskerar.

När den "normaliserade" psykopaten med förnuftet förstår att dennes provokationer eller ageranden inte längre har eller får någon effekt på dig innebär det att den "normaliserade" psykopaten inte längre kan kontrollera dig.

Den "normaliserade" psykopaten har då två val, antingen öka det felaktiga beteendet och öka provokationerna mot dig och hoppas att du agerar på det ännu mer felaktiga beteendet eller de ännu grövre provokationerna eller "låta dig vara".

Det den "normaliserade" psykopaten gör, enligt min uppfattning är endast att väga fördelar och nackdelar med det ena eller det andra alternativet. Vilket val som görs av psykopaten har ingenting med känslor eller samvete eller med vilka "förhållningsregler" som måste brytas att göra, endast för- och nackdelar för sig själv.

Väljer denne att öka det felaktiga beteendet och öka provokationerna riskerar psykopaten att inte längre uppfattas som "normal" av sin omgivning. Ökar det felaktiga beteendet och provokationerna, ökar möjligheterna för dig att få "bevis" för vad du utsätts/utsatts för och du kan både få upprättelse och förståelse för vad du utsatts för.

Att gå från att vara en "normaliserad" psykopat till att uppfattas som kriminell, alternativt "onormal" borde vara "avskräckande" eftersom det hindrar psykopaten att kontrollera det denne av någon anledning vill kontrollera.

Det är denna avvägning den "normaliserade" psykopaten rimligen gör och endast denna har betydelse. Endast detta är vad som sätter den enskilde "normaliserade" psykopatens gränser.

Återkommer till detta i senare inlägg.

Manoredo

lördag 10 oktober 2009

Problemlösning del 6. När du tar hjälp av en jurist/advokat för att lösa ett juridiskt problem - få juristen att förklara sig så att du förstår.

En jurist behandlar språket på ett annat sätt än icke-jurister.

Med ovanstående menar jag att juristen väger betydelsen av ord på ett annorlunda sätt. Detta skapar naturligtvis problem när en jurist pratar med en person som inte är jurist eller när en jurist ska förklara något. Många tycker säkert att en jurist är omständig och att det är svårt att förstå vad denne egentligen menar. En jurist undrar i sin tur vad den andre säger.

När en jurist pratar eller skriver något till en annan jurist låter det kanske så här:

"Enligt min uppfattning, ger omständigheterna vid handen att det rimliga borde vara att förhålla sig på följande sätt gentemot X. Med hänsyn taget till den brist på bevis som i förevarande fall föreligger bedömer jag att det mest fördelaktiga i nuläget är att förhålla sig passiv i så motto att försiktighet bör gälla."

Detta betyder något i stil med:

"Jag har nu gått igenom den information som jag har. Min slutsats är att du enligt mig ska bete dig på detta sätt mot X. Det finns inte tillräckligt med information här för att kunna bevisa det som måste bevisas. Mitt råd är att vänta och se. Vi gör ingenting nu."

Istället för att skriva "Det som står här uppe" används ordet "Ovanstående".

När du har att göra med en jurist se till att du förstår det juristen säger och förklarar för dig. Be juristen förenkla sitt språk så du förstår. Det är svårt för en jurist, men nödvändigt. Eftersom juristen inte förstår vad du pratar om, om du säger att du utsatts/utsätts för en psykopat, vilket gäller alla som inte utsatts, är det viktigt att du är med och säkrar att juristen inte "spelar det juridiska spelet" med att spela på ett normalt beteende hos psykopaten. För att meddela detta säg till din jurist det som står i inlägget Tankesätt del 8. "Att bli trodd" men tydligare.

"Person X har uppträtt och agerat på ett sätt som du har svårt att förklara men att du inte har något förtroende för denne längre. Att du tyvärr inte längre kan lita på det X säger och gör".

Till din jurist kan du göra detta lite tydligare genom att säga att "Person X går inte att diskutera med och följer inga överenskommelser, personen gör aldrig det denne säger att denne ska göra. Håller aldrig sitt ord. Därför är det viktigt för mig att hela tiden veta vad du gör." Detta blir så tydligt som det kan bli för en jurist.

Om psykopaten också har en jurist på sin sida kan du räkna med att denna jurist spelar "det juridiska spelet" på samma sätt som din jurist. Din jurist vet vad psykopatens jurist gör och går inte i "juridiska fällor". Juristens jobb är att lyssna på vad du säger och sätta in det du säger och det du vill in i den "juridiska verkligheten". Om juristen gör saker du inte förstår, fråga vad syftet är med en "juridisk" åtgärd. Det är syftet du bör reagera på. Reagera inte på den juridiska åtgärden.

Ovanstående är viktigt. Nedanstående är också viktigt.

Jurister i sin yrkesroll skiljer på vad som hänt och vad som hänt och kan bevisas.

Jurister i sin yrkesroll måste ta det som hänt och kan bevisas som det som hänt, inte något annat. Detta är naturligtvis väldigt förenklat, men innebär att de juridiska åtgärderna som kan göras bara kan utgå från "det som hänt och kan bevisas" inte det som verkligen hänt.

Om du har tagit kontakt med en jurist behandlas ditt problem på ett juridiskt sätt inte på ett "normalt" sätt. Det juridiska sättet är att få in verkligheten in i den juridiska verkligheten.

Manoredo

fredag 9 oktober 2009

Problemlösning del 5. En grov förenkling av juristens och myndigheters arbetssätt/ hantera psykopatens provokationer.

Juristerna lär sig under utbildningen ett arbetssätt och "tankesätt" som mycket förenklat kan se ut ungefär så här:

1. Tar fram en akt, ärende, ett juridiskt problem som ska bedömas, och börjar studera innehållet (information, bevis (muntliga/skriftliga), dokumentation osv, men också hur människor som berörs av akten har uppfört sig.).

2. Ärendet ska bedömas enligt gällande rätt (lagar, förarbeten, kommentarer, rättsfall, föreskrifter för respektive myndighet etc) som "samhället" av olika anledningar bedömt ska utgöra grunden för hur man ska och får bete sig i samhället.

3. Ärendet innehåller alltså bara den information som finns i akten. Det som inte finns i akten har därför inget med akten att göra.

4. Informationen i akten läses snabbt igenom för att få en helhet.

5. Informationen i akten delas upp i mindre enheter.

6. Dessa enheter analyseras ett i taget och bedöms av juristen om de har (rättslig) betydelse eller inte. Observera att det är betydelsen för akten och inte för de som påverkas av ärendet som är juridiskt relevant.

7. Enheterna som har (rättslig) betydelse kopplas ihop till en ny helhet. En helhet som inte "egentligen" har med verkligheten att göra.

8. Denna helhet bedöms rättsligt.

9. Ett beslut fattas.

Om juristen är domare - fattas ett beslut.

Om juristen är åklagare - fattas ett beslut.

Om juristen är advokat eller juridiskt ombud - fattas ett beslut hur denne skall gå vidare i ärendet.

Om juristen är handläggare på en myndighet - fattas ett beslut.

Vad jag menar är alltså att det som är och blir juridiskt intressant är vad som hamnar i akten.

"Tankesättet" hos de som utsatts av en psykopat påverkar enligt min uppfattning agerandet hos de som drabbats i synnerligen hög grad, vilket tyvärr påverkar vilken information som hamnar i akten i punkt 1.

1. Psykopaten försöker få den drabbade att själv föra in fel information i akten genom provokation.

2. Psykopaten försöker själv få in så mycket felaktig och provocerande information som möjligt i akten om denne kan påverka detta, antingen själv eller med hjälp av andra, oftast de som inte har insikt.

3. Psykopaten försöker påverka juristen (eller handläggaren) om denne kan påverka denna, antingen själv eller med hjälp av andra, oftast de som inte har insikt.

Det första kan du påverka. Det andra och tredje kan du inte påverka.

Råd: Försök att alltid ha ett neutralt tankesätt när ni har med myndigheter att göra. Både jurister och handläggare på myndigheter tänker i sin yrkesroll mer eller mindre enligt punkterna 1-9 ovan. Uppträd på ett sådant sätt att inte fel information hamnar i akten. Försök att vara så vänlig och saklig som möjligt. Som om du själv skulle vara ombud för någon annan. Prata bara om det som finns i just den akt som det handlar om, och som det sedan kommer fattas beslut om.

När du inte längre har med jurister eller myndigheter att göra kan du återgå till ditt egna tankesätt kring jurister, myndigheter i allmänhet.

Hoppas detta råd blev tillräckligt tydligt.

Ovanstående är med smärre ändringar något jag tidigare skrivit.

OK, kanske några drabbade tänker - låter kanske rimligt, men det löser ju inte punkterna 2.- 3. "Vad ska jag göra då?". "Om psykopaten manipulerar en myndighetsperson eller om psykopaten för in osanna uppgifter i akten hur ska jag göra då?"

Nedan kommer en utveckling av vad detta egentligen innebär i förlängningen. Hoppas att den mekanism som blir följden av ovanstående blir tydlig.

Om myndighetspersonen blivit manipulerad är myndighetspersonen manipulerad.

Du som blivit drabbad vet vad manipulation innebär. Hur har myndighetspersonen blivit manipulerad? Det vet du inte, eller i vart fall kan du inte bevisa det. Gå tillbaka och läs inläggen Psykopatens avsikt/manipuleringsteknikerna del 1.- del 8. Gå tillbaka och läs inläggen Problemlösning del 1.- del 4; läs tankesätt del 1. - del 8. Läs alla andra inlägg här på bloggen igen.

Det psykopaten gör är att provocera dig för att på så sätt få dig att agera i enlighet med de känslor provokationerna ger upphov till. Läs därför inlägget Problemlösning del 1. så många gånger att innehållet i det inlägget inte bara blir logiskt utan även känns logiskt.

Vad ska du göra med de osanna uppgifterna i akten? Kontakta en jurist eller företräd dig själv på det sätt som står i inlägget problemlösning del 1.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 8 oktober 2009

Problemlösning del 4. Det mest troliga, det troliga, det mindre troliga och det otroliga.

Innehållet i detta inlägg kan säkert för många bli för filosofiskt. För att göra innehållet mer troligt börjar jag med att ställa ett antal frågor med "termer" som används inom juridiken:

Vad innebär det att göra någonting troligt?
Vad innebär det att göra någonting sannolikt?
Vad innebär det att göra någonting bevisat, klart bevisat?
Vad innebär det att någonting är "bortom allt rimligt tvivel"?

Vad dessa frågor beskriver är något som inom juristutbildningen handlar om bevisbörda. För en verksam jurist i sin yrkesroll är frågorna kring "bevisbörda"primär. Det gäller inte endast för en domare, åklagare, advokat i brottmål. Det gäller i lika stor omfattning för en jurist på en statlig myndighet, en jurist som tolkar avtal, en jurist som företräder en klient inom området affärsjuridik. "Bördan" är alltså att någon måste kunna visa på bevis, omständigheter eller händelser för att det denne säger och menar ska uppfattas som korrekt och därmed ska uppfattas som sant av andra jurister. Beroende på vad som behandlas eller ska avgöras sätts en gräns för hur stor denna "börda" ska vara.

Men, det är inte bara jurister i sin yrkesroll som håller på med frågor kring "bevisbörda"- alla människor gör det utan att tänka speciellt mycket på det- hela tiden. Naturligtvis utan att använda den ibland komplicerade teoretiska juridiska terminologin eller den teoretiska juridiska uppbyggnaden kring dessa termer.

Detta inlägg har rubriken "Det mest troliga, det troliga, det mindre troliga och det otroliga". Händelser som du hör någon annan berätta om sorterar du medvetet eller omedvetet in i dessa kategorier.

Om någonting "känns" otroligt (kan inte vara sant) kan i praktiken den som berättar något lägga fram hur mycket bevis som helst, prata på hur mycket som helst utan att du lämnar din uppfattning om att det är otroligt. Det denne berättar kan helt enkelt inte vara sant oavsett vad denne än berättar.

Om någonting "känns" mindre troligt (låter inte som att detta är sant men skulle kanske kunna vara sant, det beror på ) är det naturligtvis viktigt att ha något sorts stöd för att få detta att uppfattas som sant. Det beror alltså på vad vad denne berättar, hur denne berättar och om det finns någonting som tyder på att detta kan vara sant.

Om någonting "känns" troligt, tar vi det som berättas som sant. Det finns ingen anledning att inte göra det.

För att det troliga inte ska uppfattas som sant måste du höra någonting från någon annan som gör det troliga mindre troligt. Vad du i praktiken gör då är att du gör en värdering och bedömning av vad som är det mest troliga och detta blir det du förhåller dig till - din uppfattning och din sanning.

Det är viktigt för en drabbad att förstå och inse ovanstående.

Många drabbade inser att deras berättelse (eller i vart fall delar av deras berättelse) hamnar inom kategorin "det otroliga".

Många drabbade inser att deras berättelse (eller i vart fall delar av deras berättelse) hamnar inom kategorin "mindre troligt", men av "bevisskäl" stannar just där- en "mindre trolig" berättelse.

Med detta vill jag naturligtvis inte säga att det otroliga ska uppfattas som lika sant som det troliga. Om det var det jag menade skulle förmodligen de flesta sluta läsa här.

Vad jag avser med detta inlägg är att om du som drabbad söker upprättelse eller söker förståelse för din berättelse av individerna i din omgivning men som inte förstår vad psykopater gör, behåll din uppfattning, men tala bara om de delar som uppfattas som lägst "mindre trolig" eller "trolig" för din omgivning.

Sätt dig in i den andres situation, någonting som jag är övertygad att du som blivit drabbad av en psykopat kan, annars skulle inte du ha blivit drabbad.

Försök tänka som en människa som inte varit med om det du varit med om och avgör på detta sätt vad i din berättelse som är "troligt" eller "mindre troligt" eller "otroligt", berätta därefter det som är "troligt" därefter det som är "mindre troligt". Stanna där.

Ta hand om er,

Manoredo



onsdag 7 oktober 2009

Problemlösning del 3. Håll dig till lösningen på problemet. Gör inte lösningen på problemet till ett nytt problem.

När en jurist ur en viss mängd "fakta" har kunnat hitta (existerande eller potentiellt juridiska-) problem, dvs själva de juridiska svårigheterna har kunnat identifierats, påbörjas arbetet med att värdera dessa juridiska problem/svårigheter. Helt enkelt - hur svåra är problemen? När detta är gjort sker följande:

Beroende på "vilken sida" - dvs om du som jurist ska få de identifierade svårigheterna att framstå som mindre problem/svårigheter eller som större problem/svårigheter hittar du argument som stöder det ena eller det andra och du argumenterar för att det förhåller sig på ett visst sätt - det du argumenterar för. När en jurist i sin yrkesroll gör detta är A och O att inte ge motparten, dvs den som ska argumentera för det direkt motsatta, information eller argument som stöder det denne argumenterar för.

Vad vill jag säga med detta som har med bloggens syfte att göra? Jo,

1. Tänk på att inte ge psykopaten någon information denne kan använda.

2. Om du måste ge psykopaten information ge denne endast oanvändbar information eller information som du vet att denne redan känner till eller information som i grunden är korrekta men som innehåller mycket små felaktigheter.

3. Om du måste ha mer information (bevis för din argumentation) måste du skaffa mer information (bevis).

4. Håll inne med information så länge du kan som stödjer din version (Denna typ av information bör du endast använda när "detta är nödvändigt"). Om det blir nödvändigt att delge information gör det så sent som möjligt.


Det som kan vara ett problem för en drabbad av en psykopat är att kunna sära på det som sker på grund av psykopaten respektive det som sker utan att det är psykopaten som gör/gjort något genom manipuleringsteknikerna (se föregående inlägg). Vissa "känner" kanske en tid att nästan allt som händer potentiellt skulle kunna vara initierat av psykopaten. Din misstänksamhet ökar mot omgivningen. Med tiden kommer denna misstänksamhet att minska.

Om du "känner" på detta sätt, och det förstärks naturligtvis av andra drabbades tragiska berättelser, vad du läser att psykopater kan göra osv. kanske till och med av det jag skriver på denna blogg.

Vad jag menar är att denna misstänksamhet är fullt naturlig. Det man bör göra med denna misstänksamhet är att identifiera just denna misstänksamhet. Erkänn för dig själv - "jag är nu misstänksam och det beror på att jag måste vara misstänksam, att jag är misstänksam nu beror på det jag varit med om, det jag vet, och den situation som jag befinner mig i och inget annat".

Du är inte paranoid - du är misstänksam för att du befinner dig i en situation som kräver att du är misstänksam. Eftersom den situation du befinner dig i är en helt annan situation än den situation som din omgivningen tror och utgår från att du befinner dig i - försök förstå din omgivnings uppfattning, men framförallt förstå dig själv.

När du är misstänksam ökar din koncentration på omvärlden - det är allt som händer. När du ser någon eller något eller en händelse som potentiellt skulle kunna vara en "fara" koncentrerar du dig på detta, bedömer och värderar "hotet". En helt normal respons utifrån den drabbades situation. Successivt kommer denna misstänksamhet att minska. Först genom att tidsåtgången för bedömningen och värderingen av de potentiella "hoten" minskar. Därefter kommer du att bli mer effektiv på att bedöma och värdera om det "märkliga" är "märkligt", "hot" eller "inte ett hot". Det du egentligen gör är att du medvetet eller omedvetet inser att allt potentiellt "märkligt" inte påverkar dig. Endast det som potentiellt kan påverka dig behåller du din misstänksamhet mot och det är således både logiskt och helt naturligt.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 6 oktober 2009

Problemlösning del 2. Fokusera på det problem som du måste lösa. Fokusera därefter på lösningen till problemet.

Juridisk- problemlösning innebär dels att kunna hitta (existerande juridiska-) problem utifrån en viss mängd "fakta" (dokument, bevis, muntliga beskrivningar osv), och naturligtvis att sedan kunna hitta lösningen på de juridiska- problem man hittat.

Om alla "fakta" finns samlat som ska bedömas rättsligt, gäller det att göra en bedömning av detta material. Vad juristen egentligen gör är att avgöra hur troligt det är att detta material leder till en viss slutsats hos andra jurister som har tillgång till samma material.

En jurist som inte har tillgång till alla "fakta" eller allt material, bedömer naturligtvis endast det material denne har. Hur bra slutsatser denne än drar av detta material kommer slutsatserna att "rent objektivt" vara fel om andra jurister har tillgång till ett annat material eller mer material.

Om juristen agerar med bristfälligt material kommer detta agerande för en annan jurist (någon som har samma material, ett annat material eller mer material) vara bevis för att juristen som agerar utgår från bristfälligt material alternativt är en dålig jurist som inte kan dra rätt slutsatser av en viss mängd "fakta".

Om vi nu byter ut juristen som agerar med bristfälligt material mot den drabbade av en psykopat, den jurist som tar emot agerandet som baserar sig på det bristfälliga materialet med psykopaten och andra jurister med människorna i den drabbades omgivning ser det kanske ut på detta sätt:

1.

Du som är eller blir drabbad av en psykopat har varken samma material som psykopaten eller samma material som andra i omgivningen.

2.

Du som är eller blir drabbad av en psykopat måste antingen veta lika mycket som psykopaten (ha samma material eller mer) alternativt ha samma material som din omgivning för att psykopatens material ska anses som felaktigt av dig och din omgivning alternativt göra det omöjligt eller ovidkommande (det spelar ingen roll) att psykopaten kan använda sitt material.

1. Utgör den drabbades problem

2. Utgör de lösningar som finns för problemen

Enligt min uppfattning är ovanstående viktigt att förstå.

Manoredo











söndag 4 oktober 2009

Problemlösning del 1. Företräd endast din klient - agera inte "känslomässigt" gentemot psykopaten

En drabbad av en psykopat måste försöka sträva efter att uppträda som ett juridiskt ombud för att neutralisera psykopatens kränkningar, direkta- och indirekta hot och manipulationer. A och O är att inte basera några handlingar, skriftliga eller muntliga, på dina naturliga känslor, gentemot psykopaten. Detta ligger inte i klientens - ditt, intresse.

Syftet med denna blogg är inte att få människor att dra sig längre in i den egoistiska cirkeln. Syftet är att få de människor som befinner sig längre ut i den egoistiska cirkeln att kunna stanna kvar där och få verktyg att agera mot de som befinner sig längst in.

Det psykopaten gör via dennes "bearbetning" av en individ syftar till att försöka störa individen psykiskt i sådan utsträckningen att handlingarna som vidtas av den drabbade baseras på de för situationen normala känslorna.

Det den drabbade måste göra gentemot psykopaten är att inte låta detta ske.

Jag har full förståelse för den drabbade som tycker detta låter för konstigt, eller för enkelt, alternativt "lättare sagt än gjort" osv, men det är det en drabbad måste försöka göra, enligt min uppfattning.

För de som inte varit drabbade eller inte förstår vad psykopaten gör när denne psykiskt påverkar en individ och manipulerar sin omgivning tycker kanske att den där juristen Manoredo som bloggar överdriver och förstorar upp någonting som är helt normalt. Till er vill jag säga - må ni förstå utan att själva drabbas.

Jag hoppas att de tidigare inläggen på denna blogg har klargjort varför det inte går att agera normalt "känslomässigt" gentemot psykopaten.

När du som drabbad upptäcker att psykopaten på något sätt inte håller sig till "förhållningsreglerna" attackera inte psykopaten, alltså agera inte ut dina känslor. Det är precis det denne vill att du ska göra.

Vad du istället bör göra är att agera på ett sätt som av omgivningen kommer att uppfattas som ett "normalt och naturligt agerande" utifrån den situation andra uppfattar att du befinner dig i.

Jag hoppas att alla förstår att det "normala och naturliga sättet" att agera ovan egentligen inte alls är det "normala och naturliga sättet" att agera i den situation du egentligen befinner dig i - eftersom det "normala och naturliga sättet" är att agera i enlighet med de känslor som naturligt uppstår av psykopatens ageranden (eller rättare sagt, psykopatens avsikt, se psykopatens avsikt del 1. - 7.).

Det är troligare att omgivningen kommer att tro dig om det du gör uppfattas som normalt.

Är ovanstående logiskt? Ja

Känns ovanstående logiskt? Nej

Manoredo






lördag 3 oktober 2009

Vad är det en jurist egentligen gör? Jo, problemlösning.

Oavsett vilken yrkesroll en jurist än har är det primära redskapet språket. Genom språket analyserar och löser juristen problem - juridiska problem. Allt handlar om problemlösning av något slag.

I Wikipedias generella beskrivning av en jurist står det:

"En jurist är utbildad för att kunna analysera och lösa juridiska problem, och på att tolka lagar och andra författningar, lagförarbeten, rättsavgöranden och avtal. En jurist kan tex arbeta i domstol, på advokat- eller juristbyrå, i kommunal eller statlig förvaltning, i intresseorganisationer, banker, försäkringsbolag eller industri-/tjänsteföretag.

För de flesta jurister ingår i arbetet att samla, läsa in och bearbeta juridiskt material såsom lagtexter, förordningar, avtal och praktiska tillämpningar för att finna de rättsregler och den praxis som är tillämplig på det problem som ska lösas. Ofta presenterar juristen lösningen skriftligt och redovisar vad man kommit fram till vid en föredragning eller förhandling.

Att förhandla och företräda någon är ett viktigt inslag i juristers arbete ..."

Alla jurister företräder någon eller något!

Alla människor företräder någon eller något!

Den som företräder någon annan eller något annat kan alltid skjuta över ansvaret för det denne gör på de "förhållningsregler" som finns. De "förhållningsregler" som finns är ju för att veta hur man ska förhålla sig och så länge man håller sig till "förhållningsreglerna" gör man bara det som förväntas. Du är ju inte ansvarig för någonting så länge du följer de "förhållningsregler" som finns, eller hur?

Så länge du följer de "förhållningsregler" som finns har du agerat korrekt. Om du inte följer de "förhållningsregler" som finns har du agerat fel.

En jurist i ombudsrollen är specialist på att lösa ett problem för en klient. En jurist "löser" eller "försöker" lösa detta problem, utan att bli "känslomässigt" engagerad i problemet. För att på bästa kunna företräda klienten kan inte juristen bli "känslomässigt" engagerad i själva problemet denne ska lösa i sin yrkesroll.

En jurist kan naturligtvis "känslomässigt" förstå en klients situation och vad klienten känner. Denna "känslomässiga" aspekt går naturligtvis inte att tänka på när juristen sedan ska lösa själva problemet klienten har - det skulle inte ligga i klientens intresse!

Detta innebär att det problem som måste lösas måste lösas utan hänsyn till "känslomässiga aspekter"!

Klienten har i sin tur överlåtit hanterandet av att "lösa problemet" till ombudet. Det ombudet gör är att företräda klienten - inget annat. Det ombudet gör är att överlåta själva grunden för det denne gör på klienten. Det är ju klientens avsikt som avgör vad ombudet måste göra i sin yrkesroll. Alltså, ingen är direkt ansvarig.

Det som gör att det är en fördel att använda ett ombud för att lösa ett juridiskt problem är helt enkelt att du vid sidan av någon som förstår och kan tolka "förhållningsreglerna", får någon som löser ett juridiskt problem utan att blanda in "känslomässiga aspekter". Ombudet lär sig genom erfarenhet det juridiska spelet.

Psykopaten lever spelet. Psykopaten företräder sig själv i alla lägen. Psykopaten "löser problem" utan hänsyn till "känslomässiga aspekter". Psykopaten har inga direkta förhållningsregler förutom att denne av omgivningen skall uppfattas som "normal". Den "normaliserade" psykopaten får andra att tro att denne följer de "förhållningsregler" som existerar.

Manoredo

fredag 2 oktober 2009

Övergången till psykopatens "bearbetning" av en individ

"Reality is what we take to be true, what we take to be true is what we believe. What we believe is based upon our perceptions. What we perceive depends upon what we look for. What we look for depends on what we think. What we think depends on what we perceive. What we perceive determines what we believe. What we believe determines what we take to be true. What we take to be true is our reality."

David Bohm, filosof och fysiker, UC Berkeley 1977.

Ovanstående text är kanske för vissa lite väl filosofiskt, för andra en sanning och för ytterligare andra kanske en lögn.

Ovanstående text är, enligt min uppfattning, utmärkt för att beskriva ett stort problem för de som utsatts för en psykopat. Texten är vidare, återigen enligt min uppfattning, utmärkt för att beskriva varför det är så svårt för någon som inte varit utsatt för en psykopat att tro en person som varit utsatt för en psykopat.

En person som utsatts (psykiskt) av en psykopat, har fått en insikt om att denna typ av individ existerar. Den uppfattning den drabbade hade innan denna insikt infann sig (angående en enskild individ eller människosyn generellt) togs av denne för given. Den utsatte trodde då på denna uppfattning. Det som skedde genom insikten är att denne tvingades att förstå att denna uppfattning inte var korrekt efter att ha blivit utsatt för en "(stark) känslomässig påverkan" av en annan individ. Alltså:

Du har en viss uppfattning
Du anser att denna uppfattning är sann eftersom du tror på det
Du tror på det för det är det du har sett, hört och upplevt
Det du har sett, hört och upplevt beror på vad du valt att se, höra
Det du valt att se, hört och upplevt beror på hur du tänkt
Det du tänker är det du ser, hör och upplever
Det du ser, hör och upplever avgör vad du tror
Det du tror avgör vad som är sant
Det du tror är sant är din uppfattning

För en drabbad tror jag personligen att det är viktigt att fundera kring vad ovanstående har haft för betydelse, har för betydelse och kommer få för betydelse i framtiden för den drabbades generella människosyn och sin egen självbild. Det som jag tidigare i bloggen (under rubriken tankesätt) beskrev är en lösning på detta problem:

"Lär dig att koppla av och på tankesättet (psykopatens tankesätt) du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt"

Stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt (psykopatens tankesätt)

Försök att inte förlora tron på att det finns goda människor"


Psykopatens "bearbetning" av en individ.

Det ovan citerade avsnittet utgör en beskrivning av själva förutsättningen för hur den "normaliserade" psykopaten överhuvudtaget kan "bearbeta" en individ.

Innehållet i det citerade avsnittet utgör naturligtvis också förutsättningen för att det jag skriver på bloggen överhuvudtaget ska få någon effekt. Ni som inte drabbats hoppas jag ska kunna få insikt om någonting utan att ha blivit utsatt för en "(stark) känslomässig påverkan" och förstå tillräckligt mycket.

Manoredo

torsdag 1 oktober 2009

Psykopatens avsikt del 8. Existerar de båda manipuleringsteknikerna? Varför en så utförlig genomgång av psykopatens avsikt?

Förstår man inte de båda grundläggande manipuleringsteknikerna så existerar inte de båda manipuleringsteknikerna.

Om du inte tror att människor kan använda eller använder de grundläggande manipuleringsteknikerna - reflektera över dessa manipuleringstekniker och fundera på om du aldrig själv har använt dig av teknikerna. Om du har använt dig av dem, har andra använt sig av dem. Om du tror att du inte använt dig av dem, kanske du har har rätt eller kanske har du fel. Om du vet att du aldrig använt dig av dem känner du kanske någon som råkat ut för dem eller använt sig av teknikerna. Om du aldrig har hört talas om dessa grundläggande manipuleringstekniker har du hört dem nu - så nu existerar teknikerna för dig.

Beroende på var i den egoistiska cirkeln du befinner dig använder du de båda grundläggande manipuleringsteknikerna i mindre eller större omfattning. Beroende på var i den egoistiska cirkeln du befinner dig kan du använda dig av de båda grundläggande manipuleringsteknikerna på mer eller mindre ingripande vis för en annan människa. Men, bara till en viss gräns -samvetet säger stopp - här kan jag inte använda några tekniker, här kan jag inte manipulera på detta sätt, det vore fel!!

Människor "känner" var denna gräns finns. Exakt var gränsen går beror på individen och vad individen har för moraliska och etiska uppfattningar och yttre omständigheter. Yttre omständigheter är "måste jag av någon anledning göra detta även att det strider mot mina moraliska och etiska uppfattningar".

Om du nu förstår dessa manipuleringstekniker - i vilken utsträckning tror du att dessa tekniker används? Tror du att vissa människor kan använda sig av dessa manipuleringstekniker utan gränser?

Psykopaten saknar känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) och empati (kall, bristande empatisk förmåga) och saknar ånger och skuldkänslor. I vilken utsträckning skulle en sådan individ kunna använda sig av de båda manipuleringsteknikerna? Detta är naturligtvis ingen fråga. För en sådan individ finns ingen gräns överhuvudtaget.

Om du är "normal" finns en gräns som du "känner" att du inte kan överskrida. I vissa situationer eller när det gäller vissa "frågor" (moraliska och etiska värderingar) "känns" det fel att använda teknikerna.

Psykopatens avsikt och manipuleringsteknikerna har nu behandlats i många inlägg. Anledningen till att det har behandlats i så många inlägg är att det är här, enligt min uppfattning, ett grundläggande problem finns för de drabbade som måste "bearbeta" det de varit med om.

Manoredo