Problemlösning del 4. Det mest troliga, det troliga, det mindre troliga och det otroliga.

Innehållet i detta inlägg kan säkert för många bli för filosofiskt. För att göra innehållet mer troligt börjar jag med att ställa ett antal frågor med "termer" som används inom juridiken:

Vad innebär det att göra någonting troligt?
Vad innebär det att göra någonting sannolikt?
Vad innebär det att göra någonting bevisat, klart bevisat?
Vad innebär det att någonting är "bortom allt rimligt tvivel"?

Vad dessa frågor beskriver är något som inom juristutbildningen handlar om bevisbörda. För en verksam jurist i sin yrkesroll är frågorna kring "bevisbörda"primär. Det gäller inte endast för en domare, åklagare, advokat i brottmål. Det gäller i lika stor omfattning för en jurist på en statlig myndighet, en jurist som tolkar avtal, en jurist som företräder en klient inom området affärsjuridik. "Bördan" är alltså att någon måste kunna visa på bevis, omständigheter eller händelser för att det denne säger och menar ska uppfattas som korrekt och därmed ska uppfattas som sant av andra jurister. Beroende på vad som behandlas eller ska avgöras sätts en gräns för hur stor denna "börda" ska vara.

Men, det är inte bara jurister i sin yrkesroll som håller på med frågor kring "bevisbörda"- alla människor gör det utan att tänka speciellt mycket på det- hela tiden. Naturligtvis utan att använda den ibland komplicerade teoretiska juridiska terminologin eller den teoretiska juridiska uppbyggnaden kring dessa termer.

Detta inlägg har rubriken "Det mest troliga, det troliga, det mindre troliga och det otroliga". Händelser som du hör någon annan berätta om sorterar du medvetet eller omedvetet in i dessa kategorier.

Om någonting "känns" otroligt (kan inte vara sant) kan i praktiken den som berättar något lägga fram hur mycket bevis som helst, prata på hur mycket som helst utan att du lämnar din uppfattning om att det är otroligt. Det denne berättar kan helt enkelt inte vara sant oavsett vad denne än berättar.

Om någonting "känns" mindre troligt (låter inte som att detta är sant men skulle kanske kunna vara sant, det beror på ) är det naturligtvis viktigt att ha något sorts stöd för att få detta att uppfattas som sant. Det beror alltså på vad vad denne berättar, hur denne berättar och om det finns någonting som tyder på att detta kan vara sant.

Om någonting "känns" troligt, tar vi det som berättas som sant. Det finns ingen anledning att inte göra det.

För att det troliga inte ska uppfattas som sant måste du höra någonting från någon annan som gör det troliga mindre troligt. Vad du i praktiken gör då är att du gör en värdering och bedömning av vad som är det mest troliga och detta blir det du förhåller dig till - din uppfattning och din sanning.

Det är viktigt för en drabbad att förstå och inse ovanstående.

Många drabbade inser att deras berättelse (eller i vart fall delar av deras berättelse) hamnar inom kategorin "det otroliga".

Många drabbade inser att deras berättelse (eller i vart fall delar av deras berättelse) hamnar inom kategorin "mindre troligt", men av "bevisskäl" stannar just där- en "mindre trolig" berättelse.

Med detta vill jag naturligtvis inte säga att det otroliga ska uppfattas som lika sant som det troliga. Om det var det jag menade skulle förmodligen de flesta sluta läsa här.

Vad jag avser med detta inlägg är att om du som drabbad söker upprättelse eller söker förståelse för din berättelse av individerna i din omgivning men som inte förstår vad psykopater gör, behåll din uppfattning, men tala bara om de delar som uppfattas som lägst "mindre trolig" eller "trolig" för din omgivning.

Sätt dig in i den andres situation, någonting som jag är övertygad att du som blivit drabbad av en psykopat kan, annars skulle inte du ha blivit drabbad.

Försök tänka som en människa som inte varit med om det du varit med om och avgör på detta sätt vad i din berättelse som är "troligt" eller "mindre troligt" eller "otroligt", berätta därefter det som är "troligt" därefter det som är "mindre troligt". Stanna där.

Ta hand om er,

Manoredo