I förra inlägget beskrev jag på ett grovt förenklat sätt två olika sätt jurister löser juridiska problem för sina klienter. De olika sätten att lösa ett juridiskt problem för en klient har egentligen ingenting med juridik att göra. Det har att göra med psykologi.
Juristens roll är att företräda sin klient på bästa sätt.
De psykologiska aspekterna är centrala.
Den respons en jurist får baserar sig naturligtvis på juristens agerande. En jurist som märker att motparten beter sig på ett visst sätt måste anpassa sig till motpartens agerande. Det går inte att försöka inleda förlikningsförhandlingar om den andre är ovillig att göra detta.
För en individ som kommer i kontakt med en "normaliserad" psykopat märker egentligen snabbt att någonting är fel, men inte vad. Anledningen är att känslor, förtroenden och "förhållningsregler" skymmer felet.
När juridiken försöker ordna samhällets spelplan måste spelarna spela det spel det är förberett för. Om så inte sker och ett annat spel spelas, spelar det ingen roll vilka regler som finns (se principen om den troliga lögnen - e´contrario del 2.).
Syftet med "förhållningsreglerna" är att dessa ska följas, inte användas som bevis för att reglerna finns och därmed att det troliga är det "normala" - att "förhållningsreglerna" har följts om någonting händer.
Om "förhållningsreglerna" endast används som verktyg för att kasta om bevisbördan till den som hävdar att "förhållningsreglerna" inte följts är samhället illa ute. Mer om detta i senare inlägg.
Vi tar anti-mobbingsplaner på skolor som exempel.
Vad är syftet med en anti-mobbningsplan?
I min värld handlar det om att barnen ska kunna gå till skolan utan rädsla för kränkningar och mobbning. Det de vuxna på skolan ska lära barnen är att kränkningar och mobbning inte är OK och varför detta inte är OK. Få barnen att förstå vad de gör genom sina handlingar och mot sina medmänniskor. Planen ska vara skriftlig och tydlig för att fånga upp problem tidigt, alla anställda på skolan ska veta vad som ska göras om problemet identifierats. När problem uppstår ska dessa lösas så tidigt som möjligt och på bästa sätt genom att använda anti-mobbningsplanen som processkarta. Därefter bör skolan "lära sig" någonting av det som hänt för att det som hänt inte ska upprepa sig alternativt "lära sig" för att bli bättre på att hantera mobbningssituationer på skolan. Något åt detta håll anser jag är syftet med att skolor ska upprätta anti-mobbningsplaner.
När anti-mobbningsplaner upprättas och används på detta sätt är anti-mobbningsplaner ett fantastiskt verktyg.
Nu ska jag kortfattat förklara motpolen till detta. Observera att förklaringen nedan är motpolen till ovanstående och inget annat.
En bra anti-mobbningsplan upprättas på skolan. Anti-mobbningsplanens syfte är utåt sett enligt ovanstående. Detta kommuniceras ut till föräldrar till barnen som går på skolan. Används vidare i marknadsföringssyfte för att framstå som en skola som tar detta med mobbning på allvar. Att skolor kan bli skadeståndsskyldiga om skolan inte gjort tillräckligt för att förhindra mobbningen känner de flesta till idag.
Om det finns en anti-mobbningsplan finns denna anti-mobbningsplan. Skolan har fört ut budskapet att skolan följer denna anti-mobbningsplan. Vad händer nu om någonting uppmärksammas som en potentiell mobbningssituation. Vad som ska hända enligt anti-mobbningsplanen är klart, den är tydlig och syftet är utmärkt. Den som uppmärksammar den potentiella mobbningen, om det nu är ett barn, en förälder, någon annan vuxen eller skolans personal förs denna potentiella mobbning (detta ärende) upp till rektorn. Vad är en rektors roll? Rektorn är tillsatt av kommunen om det rör sig om en kommunal skola. Vad är det som är viktigt för kommunen och rektorn? I detta motpolsscenario handlar det om att inte bli skadeståndsskyldiga eller utåt sett framstå på ett negativt sätt - förhindra dålig publicitet. Märker ni hur jag börjar vrida på syftet med anti-mobbningsplaner samt endast tar upp negativa aspekter. Tänk på att detta nu är motpolen så att ni inte tror att jag avser att skolor använder anti-mobbningsplaner på detta sätt - det påståendet vore ju absurt.
Hur kan du tänka på detta sätt frågar sig kanske någon? Det är inte så svårt - det är bara att ta det som uppfattas som normalt och naturligt och vända på syftet? För er som tror att jag är negativ vill jag här bara meddela att det är jag inte - jag ser de potentiella problem som existerar. Om man inte förstår motpolerna förstår man inte heller gråskalan däremellan. Jag fortsätter här med motpolen till syftet med anti-mobbningsplanerna.
Syftet med anti-mobbningsplanen har gått från att vara en fantastiskt instrument för att förhindra något som skadar mobbningsoffer och även mobbare till syftet att skolan inte ska bli skadeståndsskyldig eller få dålig publicitet. Mobbningsoffret och mobbare (och alla anhöriga) drabbas dubbelt upp. Syftet med anti-mobbningsplanen har blivit förfelat.
Så länge de båda syftena går hand i hand utgör de olika syftena inga problem. Snarare leder det "korrekta" syftet till att även det andra syftet uppfylls. Problemet uppstår när syftet utåt behandlas som "det normala" och därmed det troliga, men det primära blir det andra syftet.
Detta kommer endast de som är involverade i ett "mobbningsärende" att förstå och "känna". Övriga ska inte få reda på vad som hänt och om det hänt följer skolan ändå "anti-mobbningsplanen" eftersom detta har de ju sagt och meddelat och det är detta som är "normalt" och det som händer i ett mobbningsärende.
De som är involverade kommer att direkt märka om syftet är att "lösa det uppstådda problemet" eller "lägga locket på".
I det första fallet upplever du det som att skolan verkligen vill hjälpa barnen som är involverade (och barnens föräldrar), det präglas av en dialog, allt sker öppet, på ett direkt och vänligt sätt, med förståelse för "problematiken" och med alla involverade samtidigt närvarande hur "jobbigt" detta än må vara psykiskt för alla inblandade. Detta möjliggör ett samarbete och en strävan efter att förbättra något som har blivit fel mellan individer. Lösningen sker lite enligt punkt 1. i föregående inlägg.
I det andra fallet upplever du det som att skolan inte fokuserar på själva "lösningen på problemet". "Problemet" handlar istället om att tysta ned "detta ärende". "Ärendet" ska alltså i första hand inte vara ett "ärende" enligt anti-mobbningsplanen, i andra hand ska skolan ha följt planen, i tredje hand har någonting gått fel och en syndabock utpekas eftersom anti-mobbningsplanen då inte har följts.
Denna lösning präglas av att om ingen agerar mot skolan - agerar inte skolan. Det du gör och säger och vill få en förklaring till "studsar" tillbaka (se slutet på tidigare inlägg "Det studsar tillbaka", 3 September), allt sker i det tysta, avvaktande hållning från skolan, samtal förs med endast en "part" i "ärendet" i taget. Skolan låter meddela att det är bäst för alla om allt sköts från skolan och inte direkt mellan de olika "sidorna" i mobbningsärendet. Detta för att skolan ska kunna ha kontroll över "ärendet" och följa anti-mobbningsplanen.
Ovanstående låter kanske märkligt. Men, detta är motpolerna hur antimobbnings- planer kan användas.
Manoredo
