Psykopatens "bearbetning" av en individ/ Det kan lika gärna vara tvärtom, dessutom är det troligare att det är tvärtom.

Mycket av det som skrivits i tidigare inlägg har behandlat den "normaliserade" psykopaten allmänt och vad det innebär att bli drabbad. Dessa människor är de som vet och känner till psykopatens beteende genom erfarenhet.

De individer som drabbats och fått insikt är de som:

1. Upptäckt att en person beter sig onormalt.
2. Upptäckt på vilket sätt en person beter sig onormalt.
3. Identifierat störningen
4. Applicerat det man vet om störningen på en viss person och fått det "onormala" bekräftat.
5. Påverkats psykiskt av individen med störningen.
6. Inser svårigheterna att "hantera" individen med störningen på ett "normalt" sätt.
7. Inser svårigheterna att själv "hantera" denna insikt.
8. Inser svårigheterna att få andra att förstå karaktärsstörningen och vad psykopaten gör.

Som Ni har märkt i tidigare inlägg uppfattas den "normaliserade" psykopaten utåt sett, för en stor del av omgivningen och samhället i stort som helt "normal". På grund av hur människor fungerar och "tänker" uppfattar de flesta inte hur "onormal" den "normaliserade" psykopaten är och hur omvänt denna person rimligen tänker och hur omvänt denna handlar och agerar gentemot sin omgivning eller rättare sagt mot delar av sin omgivning.

Här har jag full förståelse för att de som inte drabbats vänder på det - kan det inte vara tvärtom? Alltså: "Det är du Manoredo och alla som tror att de drabbats som har ett "stört" tankesätt när ni beskriver karaktärsstörningen och era upplevelser. " Jag håller helt med er, det "troliga" för omgivningen och samhället är att jag och alla andra som försöker informera om karaktärsstörningen upplevs som "störda" och inte trovärdiga. Om det inte skulle uppfattas på detta sätt vore det konstigt eftersom de "normala" förklaringarna är det som rimligen måste uppfattas som sant tills detta kan motbevisas. Om det inte skulle förhålla sig på detta sätt finns ingenting att "hålla fast vid" som sant och en människa skulle inte kunna fungera på ett "normalt" sätt.

Detta faktum är naturligtvis ett dilemma, och ett stort sådant. Innan jag började skriva denna blogg funderade jag på hur detta dilemma potentiellt skulle kunna lösas. I en mängd inlägg tidigare i bloggen har jag bl a skrivit om följande två råd:

"Lär dig att koppla av och på tankesättet du blivit tvingad att förstå så snabbt som möjligt"
och
"stanna aldrig kvar för länge i detta tankesätt".

Dessa båda råd är primära eftersom annars kommer du som drabbad att uppfattas som psykiskt sjuk, paranoid etc av omgivningen.

Dessa båda råd är naturligtvis riktade till de drabbade. Men, detta är naturligtvis den enda lösningen för icke- drabbade att förstå själva karaktärsstörningen och det som berättas av de drabbade. De drabbade vill ju inte informera om karaktärsstörningen med syftet att de icke-drabbade ska börja tänka tvärtom och få problem att hantera vad som är "troligt" eller inte, generellt sätt.

De som har förstått karaktärsstörningen och att denna existerar försöker på olika sätt formulera sig för att på så sätt få karaktärsstörningen att uppfattas som troligare för en större mängd människor. Alternativt förklara karaktärsstörningen för att hjälpa de som utsatts psykiskt och som inte längre förstår vad som händer och där ingenting längre "känns" "normalt".

Manoredo