torsdag 31 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5 b

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5b

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv".

5 b Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna.

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu en kritik på själva kritiken. Här är det alltså själva kritiken eller delar av denna som "attackeras".

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen (kritiken)

2. På den lämnade kritiken

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen och den "attackerande" kritiken.

Desto mer känsloladdat detta andra "känns" för dig desto troligare är det att du "släpper" din egna fråga eller fundering och det som behandlas är endast den "attackerande" kritiken. Samtalet har helt enkelt bytt innehåll. Samtalet är styrt i en annan riktning. Detta kan "upplevas" som "helt naturligt", dvs det är inte säkert att du ens reflekterar över att samtalet har bytt innehåll, alternativt att du upplever att samtalet har tappat fokus från det du ville diskutera eller föra en dialog om. Det är i detta läge primärt, enligt min uppfattning:

Byt inte fokus på det du vill diskutera eller framföra (konstruktiv) kritik mot.

Om du håller dig till din fundering eller fråga kommer du uppleva att dialogen du eftersöker inte kommer till stånd. Här är det viktigt att du inte "öppnar upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna på vridningen av samtalet utan endast håller dig till det du undrade och frågade om. Anledningen är det jag beskrev i inlägget Psykopatens manipulationer del 1. den 4 September 2009:

"Om någon kränker en själv drivs de flesta männsikor att:

Förklara att detta inte är ett acceptabelt beteende.

Större kränkning leder till ett starkare känslouttryck för att visa på graden av kränkning. Ju mer kränkt du känner dig ju troligare är det att du vill, måste, "känner" att du vill förmedla detta till den som utsätter dig för kränkningen.

Gentemot människor med känslor och empati och normalt förnuft fungerar detta. Syftet är att få en människa att upphöra med kränkningen mot dig personligen alternativt mot andra, för de som drabbas kan "känna" starkt för andra så att kränkningen mot någon annan "känns" som en kränkning mot en själv - du "känner" att du vill, måste hjälpa.

Syftet med det hela är alltså att den som kränkt skall förstå och "känna" att den som blivit kränkt har blivit kränkt och målet är naturligtvis att den andre ska få en förståelse för själva kränkningen och hur du "känner" och därför upphöra med kränkningen.

För alla drabbade som fått insikt om att denna typ av karaktärer existerar blir det antingen direkt eller efter en tid en självklarhet att detta syfte blir helt förfelat gentemot en individ i centrum av den egoistiska cirkeln och målet är omöjligt att nå.

Psykopaten kränker med vilja för att få kontroll.

När psykopaten genom observation, när du finns i dennes närhet ser att du blir kränkt (denne har ingen förståelse för själva kränkningen hur detta "känns", för den är helt oväsentlig, inte heller förståelse för hur du känner för det är också helt oväsentligt) är det endast ett tillskott i "kartläggningen" av din karaktär. Desto mer kränkt du känner dig desto starkare känslouttryck för dig, desto tydligare blir "kartläggningen", desto lättare blir du att styra och kontrollera."

Detsamma gäller naturligtvis i skrift.

Om individen i centrum av den egoistiska cirkeln söker "kartlägga" din karaktär saknar innehåll och form i texten betydelse. Det som eftersöks är din "känslomässiga" reaktion på något. Detta innebär att fokus bör ligga på syftet med texten. Vad är det egentligen som står i texten från individen i centrum av den egoistiska cirkeln?

Läs det som står - i första läget läs igenom texten utan att stanna vid själva formen eller innehållet i texten. Hur "känns" det när du gått igenom texten. Stanna där. Lugna ned dig och fråga dig själv vad syftet är eller kan vara med texten. Fråga dig själv - är detta en neutral text (för att ge information), en värdeladdad text eller är det en text som det är tänkt att du ska reagera på känslomässigt. Stanna där. Om du kommer fram till att det "känns" som om texten som helhet har som syfte att provocera eller endast att få en reaktion från dig eller någon läs igenom texten en gång till och fokusera på innehållet och formen i texten. Du kommer att märka att du kommer uppfatta texten på ett helt annat sätt.

Enligt min uppfattning är ovanstående (och det som står i Psykopatens manipulationer del 1, den 4 September 2009) primär och extremt viktigt att förstå. Problemet är att det är just detta som uppfattas som helt onaturligt och därmed otroligt för individer som inte förstår hur individer i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar.

5b. "Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna" är naturligtvis en del i att kartlägga reaktioner från andra individer.

Själva mekanismen i 5b. sker enligt min uppfattning i steg och blir mer och mer tydlig. Inledningsvis är du inte medveten om vad som sker, du har alltså inte identifierat vad som är problemet och kan därför inte logiskt eller känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. I kombination med att ditt självförtroende minskar, minskar möjligheten att agera mot denna andre när du börjar tycka att detta beteende kanske ändå borde uppfattas som rimligt.

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne försöker att tydligare "kartlägga" en annan individs "känslouttryck".

Denna psykologiska mekanism är viktig att förstå, och i så tidigt skede som möjligt.

Syftet är liksom tidigare att den mentala styrkan och personligheten ska minska hos den eller de som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation för att därefter när den mentala styrkan har sjunkit tillräckligt mycket hos de som bearbetats kan dessa individer "klumpas ihop" till en grupp och gruppen kan behandlas på samma sätt enligt punkt 4.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en individ i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Det är detta som går att identifiera genom uppmärksamhet.

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 30 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5a

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 5a.

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig. Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv.

5 a Kritiken som lämnas är kritik på något annat än det du kritiserade.

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu "något annat" som kommer upp och kritiseras. Dettta är snarast att betrakta som en kombination av innebörden i punkt 4. alltså beskedet "du ska vara tyst" och en styrning av samtalet bort från det du frågade eller undrade över. Desto viktigare, eller mer prioriterat detta andra framställs eller desto mer känsloladdat detta andra är desto troliga är det att du "upplever" övergången till detta "något annat" som "helt naturligt" alternativt "öppnar du upp" ditt känsloregister och agerar med känslorna och du blottar dig och dina känsloyttringar identifieras och manipuleras med. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen

2. På detta "något annat"

3. Du vet inte vad du ska göra med frågan eller funderingen eller om eller när du ska ställa frågan eller funderingen. Du funderar ännu mer på frågan eller funderingen, ställer frågan eller funderingen senare, eller du ställer inte frågan eller funderingen överhuvudtaget.

4. Eftersom detta "något annat" bedömdes av den andre som viktigare än din fråga eller fundering förstår du att detta var viktigare för den andre. Du bedömer då hur viktig din egen fråga eller fundering är. Risken är stor att om detta sker systematiskt kommer dina egna frågor och funderingar att betraktas inte bara som oviktiga för den andre utan även för dig själv, du förminskas.

Till skillnad från föregående inlägg är beskedet att din fråga eller fundering är inte viktig. Följden blir att den andre "äger" samtalet, bestämmer vad som ska diskuteras, får diskuteras - dialogen uteblir helt.

Detta är vad som utgör en psykisk misshandel om det sker systematiskt. Detta sker i steg och blir mer och mer tydligt. Inledningsvis är du inte medveten om vad som sker, du har alltså inte identifierat vad som är problemet och kan därför inte logiskt eller känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. I kombination med att ditt självförtroende minskar, (dina frågor och funderingar är ju inte värda någonting) minskar möjligheten att agera mot denna andre när du börjar förstå att "du ska vara tyst", - endast konstatera coh lyda enligt punkt 4 (föregående inlägg).

Enligt min uppfattning är detta sätt en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne inte vet hur den person eller de personer denna vill kontrollera kommer att agera.

Denna psykologiska mekanism är viktig att förstå, och i så tidigt skede som möjligt.

Syftet är att den mentala styrkan ska minska hos den eller de som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation för att därefter när den mentala styrkan har sjunkit tillräckligt mycket hos de som bearbetats kan dessa individer "klumpas ihop" till en grupp och gruppen kan behandlas på samma sätt enligt punkt 4.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en person i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Eftersom denna behandling sker individuellt för att därefter nå punkt 4 där individerna i en grupp "kommer vara tysta och endast lyda" är det primärt för en individ i centrum av den egoistiska cirkeln att hålla isär olika grupper från varandra, olika individer från varandra. Detta utgör de "vattentäta skotten" mellan olika individer eller mellan olika delar av dennes omgivning.

Det är detta som går att identifiera genom uppmärksamhet.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 17 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 4.

forts. Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 4.

"Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att det du frågade inte är någonting som du ska ifrågasätta eller ens fundera kring.

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även en kritik som anger att dina frågor eller funderingar är ingenting som du har rätt att på något sätt ventilera. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen

2. Att du inte ska eller får ha den funderingen

3. Att du inte får ventilera denna fråga eller fundering.

Till skillnad från föregående inlägg är beskedet att "du ska vara tyst". Du "tänker" något i stil med "vänta nu, varför får jag inte diskutera detta? Varför får jag inte diskutera detta?" alternativt "Jaha, detta ska jag alltså inte diskutera (i praktiken: endast konstaterar och lyder).

Följden blir att dialogen uteblir helt.

Du kan naturligtvis känna frustration för att du inte får svar på dina frågor och funderingar, men du har identifierat vad som är problemet och kan logiskt och känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. Detta problem går även att diskutera med andra om andra har hört samma sak.

Enligt min uppfattning, är detta sättet en individ i centrum av den egoistiska cirkeln hanterar sin omgivning i ett skede av bearbetningen när denne tror sig veta att den person eller de personer som tar del av det inte kommer att våga kritisera - att "de kommer vara tysta och endast lyda"

Det är när någon ändå vågar ställa dessa frågor som den individuella "bearbetningen" av en individ intensifieras, i första läget med verktyget i punkt 2 "Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade eller undrade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga eller fundering finns kvar hos dig" (se inlägget om punkt 2.)

Syftet är att den mentala styrkan ska minska hos den som bearbetas. Observera att detta, enligt min uppfattning, sker som en individuell bearbetning, på samma sätt som en individ som utsätts i en parrelation.

Det stora problemet är således att ingen annan i omgivningen "ser" eller "förstår" denna bearbetning om de inte vet eller förstår hur en person i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning. Det största problemet är att inte ens den som utsätts för detta förstår vad som händer - förrän det är försent, om de inte redan tidigare vet hur en person i centrum av den egoistiska cirkeln fungerar och behandlar sin omgivning.

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 10 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!- punkt 3.

forts. Att bemöta (kontruktiv) kritik med något annat! från den 5 December, nu punkt 3.

" Individen besvarar och du upplever att du får någonting annat tillbaka som inte har med det du frågade efter att göra. Följden blir att du har fått ett svar på din fråga eller fundering men frågan eller funderingen är helt obesvarad."

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även ett svar som inte besvarar frågan eller funderingen. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen.

2. På svaret du fick

3. Avsaknaden av kopplingen mellan frågan eller funderingen och det svar du fick.

Till skillnad från föregående inlägg blir avsaknad av koppling tydlig.
Du "tänker" något i stil med "vänta nu, svaret har ingenting med det jag frågade eller funderade på och förmedlade. Svaret du fick låter helt enkelt bara märkligt."

Dialogen uteblir förvisso på samma sätt som i föregående inlägg om detta sker systematiskt, men du blir inte förvirrad. Du kan naturligtvis känna frustration för att du inte får svar på dina frågor och funderingar, men du har identifierat vad som är problemet och kan logiskt och känslomässigt fatta ett beslut vad du ska göra med detta problem. Detta problem går även att diskutera med andra om andra hört samma sak.

Enligt min uppfattning, är detta inte sättet en individ i centrum av den egoistiska cirkeln försöker hantera sin omgivning.

Det är endast när individen börjar tappa sin kontroll över det denna vill kontrollera som denna typ av märkliga svar kommer. Det är vid dessa tidpunkter manipuleringsteknikerna (se tidigare inlägg om detta) blir tydliga och i vissa fall helt obegripliga.

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 9 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 2.

Punkt 2 "Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade eller undrade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga eller fundering finns kvar hos dig".

Vad är det generellt som är problemet med detta?

Jo, förutom att frågan eller funderingen finns kvar hos dig finns nu även ett svar som inte besvarar frågan eller funderingen. För att alla ska förstå vad som utgör problemet gör jag det ännu tydligare.

Du "tänker" nu:

1. På frågan eller funderingen

2. På svaret du fick

3. Kopplingen mellan frågan eller funderingen och på svaret du fick.

Du har alltså nu fått tre istället för en fundering att fundera på!

En "normaliserad" psykopat eller en individ som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln använder, enligt min uppfattning, detta verktyg systematiskt. Detta skapar förvirring och samtidigt skapas oundvikligen känslor hos den som systematiskt utsätts för detta (se tidigare inlägg psykopatens manipulationer del 1).

Det kanske låter för enkelt, men en individ som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln får på detta sätt efter en tid individerna denna "behandlar" och "utnyttjar" för egna syften, att bli tysta, inte ifrågasättande. De som "kopplar bort" denna avsaknad av dialog blir ett lydigt redskap åt en annan individ. Dessa individer "tränger bort" problemet. De som funderar och tänker kommer antingen lämna arbetsmiljön, eller utsättas av denna behandling i allt högre grad, naturligtvis i kombination med övriga manipuleringsmetoder.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 8 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat! - punkt 1. och punkt 6.

forts. på inlägget - Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat. Punkterna 1. och 6.

p1. Individen besvarar och du upplever att du får svar på din fråga eller det du undrar över. Följden blir att du har fått svar på det du undrade över.

Allt är väl. Dina funderingar har blivit bemötta. Dina "förhållningsregler" är klara. Dina tankar på det du funderade på kan lämnas därhän av den enkla anledningen att "det finns ingenting längre att fundera över kring det du funderade på".

Därmed inte sagt att du inte funderar eller kan fundera på svaret. Min poäng är att så snart någon fundering har blivit besvarad eller snarare att du upplever att funderingen har blivit besvarad ägnas inte längre kraft eller tid på det du funderade på.

p6. Individen besvarar inte din fråga men du upplever att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

Allt är väl. Du upplever att du får/fått säga det du funderade på. Du "känner" att det du sagt har tagits emot och du får svar på dina funderingar vid ett senare tillfälle.

Dessa båda punkter är rimligen grundförutsättningarna för känslan av ett "öppet klimat" på arbetsplatsen. Du ska kunna "känna" att du får uttrycka dina funderingar eller ställa vad du upplever är konstruktiva frågor. Du "känner" att du kan göra detta. Du "känner" att du vill göra detta.

Fråga dig själv, har ni ett "öppet klimat" på din arbetsplats? Om inte, vilka funderingar, vilka konstruktiva frågor "känner" du att du inte kan eller inte bör eller inte får ställa till din chef, eller till en kollega?

Ta hand om er,

Manoredo

måndag 7 december 2009

"Egoism i ljuset av psykopati" del 2.

Som jag hoppas att ni märkte från inlägget "Egoism i ljuset av psykopati" och framåt, talar jag numera på bloggen om individer som befinner sig extremt långt in i den egoistiska cirkeln.

De individer som befinner sig extremt långt in i de egoistiska cirkeln är alltså individer som antingen är "normaliserade" psykopater eller de som inte är det. De som inte är det beter sig på liknande sätt som den "normaliserade" psykopaten - därav "egoism i ljuset av psykopati". De "normaliserade" psykopaterna är helt enkelt värre då de "lider" av den beskrivna karaktärsstörningen. Det som utgör ett problem för psykiatrin är att bestämma gränsen för när karaktärsstörningen finns och inte finns.

Om vi uttrycker det på följande sätt; en individ som befinner sig i mittpunkten i den egoistiska cirkeln saknar känsloliv och empati; en individ som inte befinner sig i mittpunkten i den egoistiska cirkeln, men extremt långt in har med all säkerhet något sorts känsloliv och/eller empati (flackt, ytligt känsloliv) respektive (kall/bristande empatisk förmåga, men känslolivet fungerar inte alls "normalt".

De som vet eller "känner" att de utsätts för en person extremt långt in i den egoistiska cirkeln behöver inte göra denna bedömning. Bedömningen är redan gjord - denna person manipulerar, ljuger, skadar beter sig som om denne varken har ett känsloliv eller empati och beter sig som om denne är en "normaliserad" psykopat.

Betyder detta att jag inte tror att det finns "normaliserade" psykopater - inte alls. Betyder detta att jag tror att det finns individer som beter sig som "normaliserade" psykopater utan att vara psykopater - ja.

Det är en individs beteende som påverkar andra människor.

och

Det är en individs avsaknad eller bristande empati som gör att andra människor som har empati "känner" eller kan "känna" att någonting är "fel" - det är "tomt" eller "du får inget tillbaka" (se inlägget reaktioner och signaler från 31/8).

Ta hand om er,

Manoredo

lördag 5 december 2009

Att bemöta (konstruktiv) kritik med något annat!

Om du säger något till någon annan med avsikten att få svar eller besked på något - vad svarar denna individ?

Först och främst: Din avsikt ska vara att förmedla någonting, få till en diskussion, eller en vilja att få reda på någonting som du själv tycker är viktigt, inte att attackera någon i form av personangrepp. Det är alltså frågan om konstruktiv kritik eller en fråga som framförs på ett sätt som du bedömer och "känner" att du förmedlar på ett konstruktivt sätt.

Vad svarar en individ på något sådant?

1. Individen besvarar och du upplever att du får svar på din fråga eller det du undrar över. Följden blir att du har fått svar på det du undrade över.

2. Individen besvarar och du upplever att du får någonting tillbaka som har med det du frågade att göra men du har inte fått svar på det du undrade över. Följden blir att du har fått ett svar men din fråga finns kvar hos dig.

3. Individen besvarar och du upplever att du får någonting annat tillbaka som inte har med det du frågade efter att göra. Följden blir att du har fått ett svar på din fråga men din fråga är helt obesvarad.

4. Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att det du frågade inte är någonting som du ska ifrågasätta eller ens fundera kring.

5. Individen besvarar och du upplever att du får kritik på det du säger. Kritiken består i att kritik riktas tillbaka mot dig . Din fråga besvaras inte och din egen kritik eller fråga eller påstående vänds tillbaka mot dig själv.

5. a Kritiken som lämnas är kritik på något annat än det du kritiserade.

5. b Kritiken som lämnas är kritik på det du kritiserade eller delar av denna.

5. c Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du själv har en "felaktig attityd".

5. d Kritiken som lämnas är kritik på dig som person (personangrepp), dvs det du undrade över, syftet med själva frågan eller syftet med funderingarna beror på att du vill kritisera den individ du talar med (direkt personangrepp).

6. Individen besvarar inte din fråga men du upplever att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

7. Individen besvarar inte din fråga och du upplever inte att den konstruktiva kritiken har tagits emot.

Nämnda punkter är det som jag närmast kommer att skriva om i detalj. Punkten 5. c är oerhört omfattande. Att verkligen kunna identifiera hur den konstruktiva kritiken, frågan, undran tas emot är viktigt. Allt som stannar kvar hos dig själv finns kvar hos dig själv.

Ta hand om er,

Manoredo

fredag 4 december 2009

Att kräva besked eller åtgärd snabbt - men omständigheterna kräver inte besked eller åtgärd snabbt!

Hur väl tror du att du lyssnar på vad en person säger?

En relevant fråga i sammanhanget.

Hur ofta har du inte lyssnat på någon som säger något som skapar känslor hos dig som gör att det individen säger uppfattas som något annat än det som faktiskt sägs!

Om vi nu vänder på detta; Hur ofta tror du att du missat dubbelbetydelser, blivit manipulerad eller påverkad av en individ som genom det denne säger påverkar dina känslor så att du inte "kan", har möjlighet att lyssna på vad denne egentligen säger!

Det är endast i efterhand som du förstod eller förstår vad denna individ egentligen sade.

Om någon kräver eller vill få besked snabbt eller att en åtgärd ska vidtas snabbt innebär det att tidsramen för reflektion är liten.

Om någon kräver eller vill få ett omedelbart besked eller beslut eller åtgärd innebär det att tidsramen för reflektion är minimal, omedelbar.

Problemet i dessa båda fall, framförallt i det sistnämnda är att tidsaspekten gör att risken är stor att du så snart du fått kravet eller begäran eller önskan om ett omedelbart besked eller beslut eller ställningstagande fokuserar mer på vad du själv ska, bör svara och inte reflekterar alls på vad som faktiskt sades. Det som sägs sätts inte in i något perspektiv, eller sammanhang eller ens kopplas ihop med något annat som sagts tidigare av samma individ. Risken är stor att det inte kopplas ihop med något annat som har med det som sägs att göra.

När du då måste fatta beslut eller ta ställning kommer du att fatta beslut eller ta ställning till det som du tror att denna person säger och inte ens det - du kommer att fatta beslut eller ta ställning till vad du omedelbart "känner" - inte efter förnuft, analys av det som den andra säger.

Du tar ställning eller fattar ett beslut eller agerar utan att veta vad du tar ställning till, fattar ett beslut utan att veta grundförutsättningarna för ditt beslut, du agerar utan att du vet vad du agerar på. Du styrs av det du "känner", inte av förnuftet eller efter analys eller reflektion!

Kräver omständigheterna att besked, ställningstagande måste ges fort? Ja, naturligtvis är det så i vissa fall eller i många fall beroende på vad vi pratar om. Men ...

En individ som manipulerar vill dock få det mesta att gå fortare än vad omständigheterna kräver. Om du inte ställer dig frågan varför omständigheterna kräver ett snabbt besked, ställningstagande eller agerande utgår du från att omständigheterna är på ett visst sätt. Du reflekterar inte över anledningen till kravet på omedelbarhet eller varför någonting skall ske snabbt - du bara gör.

Om du bara gör, utan reflektion är du lätt att manipulera. Är detta provocerande att höra?

Ta hand om er,

Manoredo

torsdag 3 december 2009

Arbetsplatsen; Uppsamlingsinlägg i punktform med kortfattad förklaring.

Viktiga punkter för förståelse:

1. Avsaknaden av "förhållningsregler", eller dubbla "förhållningsregler".

Förhållningsregler är inga förhållningsregler om det faktiska agerandet inte sker i enlighet med de skrivna eller oskrivna förhållningsreglerna. Viktiga delar av arbetets utförande kommer vara "oklart".

2. Kontrollen ökar, förtroendet minskar.

Kontroll över verksamheten, kontroll över arbetets utförande eller arbetets utförande byts ut mot kontroll över individerna i gruppen, företaget, organisationen.

3. "Vattentäta skott" existerar.

Genom direkta och indirekta hot, belöningar och psykologiska faktorer tystnar alternativa kommunikationsvägar. Kommunikationvägar mellan grupper avbryts i vissa frågor, kommunikation mellan individer inom en grupp eller grupper på samma arbetsställe filtreras "vissa saker pratar man inte om", kommunikation mellan anställda och tidigare anställda "förbjuds" antingen uttalat eller outtalat.

4. "Locket på".

Företaget behandlar egna oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer, problem i stort med att tysta ned dessa - på alla nivåer inom företaget. Istället för att försöka lösa själva problemen attackeras följden (verkan) av de egna interna problemen med de beteenden som framgår av samliga tidigare inlägg (beskrivningen hur en "normaliserad" psykopat opererar).

5. Dubbla budskap.

Externt budskap är något helt annat än internt budskap. Internt försöker företaget att få anställda att tro på det externa budskapet. Det externa budskapet kommer av ett stort antal anställda att upplevas som en "lögn" eller mer eller mindre strida mot vad företaget egentligen gör, är och förhåller sig i primära frågor. Företaget är något annat än det utger sig för att vara. "Högt i tak" blir en slogan inom företaget även om alla vet att det inte förhåller sig så.

6. Människor påverkas.

Oundvikligen sker detta. Osäkerhet infinner sig, misstänksamheten ökar generellt, sjukskrivningar ökar, personalomsättningen ökar, omstruktureringar i ledningsgrupp, bland chefer och anställda byts ut i snabb takt, formella och informella makthierarkier blir flytande eller extremt hierarkiska, arbetsplatsens psykologiska klimat påverkar den enskilde psykiskt utanför arbetet. Du tänker inte på din arbetsprestation i sig, utan ditt arbete i förhållande till din chef, din arbetsprestation i förhållande till din kollega. Din arbetsprestation i förhållande till "förhållningsreglerna" på arbetsplatsen. Betydelsen av lojalitet inom företaget stärks och markeras tydligare.

Hur kan ett sådant klimat finnas eller skapas kanske någon undrar, medan andra kanske anser att det är en "normal" arbetsplats som beskrivs - det är ju så det ser ut på mängder av arbetsplatser idag och har alltid gjort, är det så?

Om det är en anställd eller en chef som uppvisar ett systematiskt beteende och ett agerande som beskrivs i tidigare inlägg på denna blogg blir konsekvenserna för företaget att en förändring i nämnda riktning (punkterna 1-6) påbörjas, antingen i en del av företaget, en grupp av individer eller successivt i olika grupper om det handlar om en chef.

Den grupp av individer som påverkas av den anställde kommer känslomässigt "känna" denna process. Under förutsättning att de vet vad de ska koncentrera sig på dvs.

De grupper som i formellt hänseende ska ledas av chefen kommer känslomässigt kunna "känna" denna process och kan identifiera att det finns "något problem" genom att använda förnuftet,information kring "egoism i ljuset av psykopati" när "känslan" börjar infinna sig och genom observation vad som händer med övriga individer i sin närhet och genom att fundera kring ovanstående punkter 1-6.

För företagets styrelse eller företagets ledningsgrupp eller chefens chef, eller chefer på samma nivå som individen eller den anställdes chef måste indikatorer på agerandet, beteendet hos en viss individ som beskrivs i denna blogg tas på allvar om det uppmärksammas.

De problem som en individ med denna karaktärsstörning skapar eller skapat är ingenting mot de problem som blir följden av att inte agera mot individen. Problemen kommer istället att öka.

Att "lägga locket på" internt är alltså ingen lösning på problemen utan en ökning av problemen. Genom att "lägga locket på" blir individerna delansvariga för de oegentligheter, rättsstridiga ageranden, etiska- och moraliska principer som i första läget inte tillhörde dessa individer. Detta delansvar kommer att utnyttjas i senare skede av individen och tillslut om inte företaget agerar eller inte längre har kraft eller möjlighet att agera mot en individ kommer hela företaget att präglas av punkterna 1-6.

Ta hand om er,

Manoredo

onsdag 2 december 2009

Arbetsplatsen; indelningen - det generella del 2.

I föregående inlägg beskrevs problematiken från ett underifrån perspektiv - någon med formell makt i form av arbetsrättsliga styrmedel och med hjälp av lojalitetsprincipen använder den formella makten som det "normala" och använder det "normala" på det sätt jag tidigare beskrivit i bloggen.

I detta inlägg beskrivs problematiken från ett överifrån perspektiv. Chefer och ledning har här ett problem att de existerande förhållningsreglerna inte tillämpas av lägre chefer eller av "vanliga" anställda alternativt att händelser inträffar som "känns" märkliga. Naturligtvis måste ett visst beteende hos en person eller vissa situationer uppstå för att detta överhuvudtaget ska vara rimligt att agera på. Insikten, vem eller vad som är problemet måste först kunna identifieras.

Det är vid denna identifikation nödvändigt att tänka och reflektera utanför den formella makten, bortom arbetsrättsliga aspekter. Det är inte den potentiella individen du ska prata med i första läget - genom analogi till de som utsätts för den "normaliserade" psykopaten i ett parförhållande är det viktigt att bryta ned de "vattentäta skotten".

Det är inte individen som kommer ge vägledning - denna person kommer endast använda de grundläggande manipuleringsteknikerna (se psykopatens avsikt del 1-8).

Det är personerna runt denna individ som sitter på var sin del av pusselbiten för förståelse och insikt. Dessa individer som kan ge sin pusselbit befinner sig på olika nivåer, i olika grupper om det handlar om en lägre eller hög chef. I själva gruppen om det rör sig om en "vanlig" anställd som inte har tillräckligt mycket att göra med andra grupper inom företaget. Det är här du kommer upptäcka att de olika individerna inte kommer ha samma information om samma sak eller händelse utan du kommer att få en differentierad information om samma sak eller händelse som jag skrev i förra inlägget.

Vad du i praktiken måste göra är att "identifiera vad individen har för uppgift inom företaget och därefter följa de alternativa vägar internt eller externt som finns för att individen utåt sett och inom företaget ska kunna framstå som någon som utför just denna uppgift."

Ovanstående är nästan för enkelt, nästintill så det blir intetsägande tycker säkert en del. Eftersom ett stort antal exempel kommer att ges kommer ni förstå vad jag avser med ovannämnda markerade mening. Denna mening säger i praktiken allt.

Om ni gör detta kommer en struktur och ett tillvägagångsätt uppenbaras - ett mönster som inte är tillfälligt eller "normalt" utan systematiskt och "onormalt", i vissa fall synnerligen komplext och som utgör en stor fara för företaget/organisationen som sådant och samtliga individer som på något sätt har med denna individ att göra.

Ta hand om er,

Manoredo

tisdag 1 december 2009

Arbetsplatsen; indelningen - det generella.

Vid sidan av avsaknaden av förhållningsregler eller dubbla förhållningsregler och kontroll av individerna finns ytterligare en aspekt som är grundläggande - nämligen indelningen av en grupp i flera undergrupper utan att detta är motiverat.

Syftet med detta är att det skapar en hierarki av formell eller informell makt.

Ni märker att detta inlägg har fokus på ett underifrån perspektiv; ledning - chefer och nedåt. I senare inlägg kommer jag ta upp ett uppifrån perspektiv, dvs där problemet inte finns på chefsnivå utan där karaktärsstörningen finns som problem för just chefer och ledning.

I korthet och i klartext innebär denna formella eller informella hierarki att en chef med karaktärsstörningen har en legitim anledning att få information om de anställda - det rör sig om ett utnyttjande av existerande hierarkier för ett annat syfte än att leda verksamheten eller leda arbetsprocesser. Informationen om de anställda utnyttjas på det omvända sätt som denna blogg handlar om.

En högre chef kan använda en lägre chef till informationsinhämtning. En chef kan använda en individ som står högre i rang än en lägre genom att använda hierarkin som ett naturligt informationsflöde om individerna, inte om arbetet i sig.

Syftet som jag i tidigare inlägg behandlat "renas" och görs osynligt genom organisationens uppbyggnad. På detta sätt blir den "normaliserade" psykopatens agenda otydlig. De chefer som befinner sig på mellannivå är genom de arbetsrättsliga reglerna och lojalitetsplikten förpliktade att utföra och genomföra de förändringar och diktat som bestäms uppifrån. Informationsinhämtning av de anställda sker i stort genom andra och åtgärderna genomförs och vidtas genom mellanchefer eller andra anställda som utnyttjas. Mellanchefer och andra anställda kommer genom sina ageranden som endast följer av lojalitetsplikten och de arbetsrättsliga reglerna att genomföra det chefen vill få gjort. Syftet uppges till dessa att åtgärderna ligger i företagets intresse.

Det är här en annan typ av indelning pågår. De som den "normaliserade" psykopaten kan använda och de denne inte kan använda.

Tvärs igenom företaget går "osynliga" informationskanaler. De olika delarna av företaget eller gruppen får inte samma information om samma sak utan får differentierad information om samma sak.

De olika delarna hjälper den "normaliserade" psykopaten genom att inom de formella "förhållningsreglerna" få information om andra delar av företaget, arbete som skapas inom en del används av den "normaliserade" psykopaten att visa upp för en annan del, antingen arbete eller ideer som den "normaliserade" psykopaten framställer som arbete eller ideer denne själv skapat.

I själva verket är det inte chefen som gjort någonting, varken arbete eller nyskapande eller tillkomst av några ideer.

För de som fått insikt om karaktärsstörningen i ett förhållande tydliggör ofta betydelsen av "vattentäta skott" mellan olika delar av den "normaliserade" psykopatens omgivning och att det är detta som möjliggör psykopatens ageranden, manipulationer och lögner. Det är de "vattentäta skotten" som gör att insikten uteblir.

På en arbetsplats fungerar detta på samma sätt. De "vattentäta skotten" mellan olika delar av företaget eller inom en grupp och som rent naturligt följer av arbetsrättsliga regler och lojalitetsplikten medför att informationen från de individer som utsatts för den "normaliserade" psykopaten i ett parförhållande blir synnerligen viktigt att förstå även för de människor som arbetar med att komma tillrätta med problem på arbetsplatser i sin yrkesutövning men framförallt alla människor som överhuvudtaget befinner sig på en arbetsplats, i en grupp eller i en organisation.

I de fyra senaste inläggen i kombination med den generella beskrivningen av psykopati och den "normaliserade" psykopaten i samtliga tidiga inlägg på bloggen har grunden för kommande inlägg lagts. Härifrån blir det djuplodning. Vid sidan av denna djuplodning kommer jag ta upp betydelsen av att förstå de psykologiska aspekter som den "normaliserade" psykopaten använder som verktyg för att uppnå sina mål, vilket är ett stort område, samt dubbelbetydelser i språket och i ageranden.

Ta hand om er,

Manoredo