Principen om den "troliga" lögnen - den gäller generellt del 1.

På mängder av sidor om psykopati och psykopater finns information om den troliga lögnen.

Den troliga lögnen innebär att någon berättar någonting som är osant men uppfattas av den eller de som hör den troliga lögnen som sant. Detta är den "normaliserade" psykopatens viktigaste verktyg och jag skulle vilja gå så långt att säga att om människor förstår detta inlägg och följande inlägg och hur den "normaliserade" psykopaten behandlar detta verktyg förstår de vad en "normaliserad" psykopat gör och varför drabbade hamnar i en situation som är svår att beskriva och göra trolig för omgivningen.

Gemene man använder naturligtvis en trolig lögn också i vissa situationer, inte bara psykopaten.

Det den "normaliserade" psykopaten gör är att använda den troliga lögnen på områden och i sådana situationer som normala människor inte ens skulle komma på tanken att ha den troliga lögnen som ett handlingsalternativ.

Detta är endast möjligt för psykopaten av den anledningen att känslorna och samvetet inte stör psykopatens tankebanor och handlingsalternativ.

Normala människor använder en trolig lögn endast i vissa situationer. Om du kan använda en sanning likaväl som en lögn väljer du rimligen sanningen. Det finns ingen anledning att välja lögnen. När du känner att en trolig lögn är "bättre" att använda än sanningen av någon anledning har du rimligen tänkt igenom för- och nackdelar med att använda den troliga lögnen och du har bedömt att detta kan du stå för - trots att du vet att det är en lögn.

Normala människor har en gräns för när en trolig lögn kan användas. Samvetet sätter ytterst denna gräns. Psykopaten har inte ett samvete. Den "normaliserade" psykopaten har alltså inte denna gräns och har inte heller någon gräns för när en trolig lögn kan användas.

Eftersom normala människor har en gräns för när en trolig lögn kan användas är det av förståeliga skäl svårt att tänka sig att någon skulle kunna sätta användandet av den troliga lögnen i system. Att någon ljuger istället för att tala sanning om båda alternativen är möjliga i en viss situation "känns" onormalt och därför är det troligare att det förhåller sig tvärtom. Tyvärr är det just detta den "normaliserade" psykopaten gör.

Normala människor har ett samvete som sätter gränser. Detta samvete sätter gränser inte bara för hur du kan uppföra dig utan också för vad du uppfattar som normalt och onormalt, troligt eller mindre troligt eller till och med otrolig. Om du inte kan tänka dig att använda en trolig lögn i en viss situation utgår du mer eller mindre från detta när du bedömer det andra människor säger eller berättar i samma situation.

Detta får följande konsekvens:

Desto längre bort från din egna gräns desto troligare är det att den troliga lögnen kommer uppfattas som sann och inte en lögn. Det är denna gräns i kombination med den uppfattning du har av vad andra kan göra som avgör vad du uppfattar som troligt respektive inte troligt.

I juridiska termer är vi på nytt inne på området "bevisbörda".

Psykopaten använder den "troliga lögnen" och gör sin avsikt som är onormal till att uppfattas som normal genom att gömma sig bakom det naturliga och normala.

För att kunna försvara sig mot detta måste den drabbade få omgivningen att förstå detta. Utan bevis för att det förhåller sig på detta sätt är detta dömt att misslyckas eftersom vad du i praktiken måste göra är att göra det som uppfattas som normalt till onormalt.

Jag kommer i senare inlägg att förklara detta på så många sätt jag kan för att det ska framgå vad jag avser.


Manoredo