söndag 27 september 2009

Psykopatens avsikt del. 4 "Den egoistiska spelplanen" och psykopatens generella manipuleringsteknik

Fortsätter här med att förklara vad jag menar med "Psykopaten tar aldrig ansvar för sin avsikt" och psykopatens generella manipuleringsteknik.

I det inledande inlägget "Förändring av spelplanen/Juridik och psykopatens avsikt" skrev jag så här:

"Viljan och avsikten går inte att veta, endast genom personens handlingar och ageranden kan någon presumera att det förhåller sig på ett visst sätt med viljan och avsikten hos någon annan".

Om vi nu sätter ihop detta med föregående inlägg, ser vi att detta blir "märkligt" när psykopaten använder någon annan att utföra en handling/agera mot någon, eller en handling/agerande som ger psykopaten mer kontroll av det denne vill kontrollera.

Avsikten hos psykopaten kan man inte veta. Att ha en avsikt utan att handla/agera kan inte någon bli ansvarig för. En avsikt som inte utmynnar i någon handling/agerande kan omgivningen naturligtvis "inte göra någonting åt".

Den som blir manipulerad av psykopaten att utföra en handling/agerande som baserar sig på psykopatens avsikt utför visserligen en handling eller ett agerande. Så länge denna handling inte är en brottslig handling i sig kan personen som utför psykopatens avsikt inte göras ansvarig för handlingen. Den som utför handlingen har inte psykopatens avsikt. Psykopaten har givit en "trolig" anledning till varför handlingen ska eller bör genomföras. Det enda som egentligen inträffat är att psykopaten genom en lögn har fått någon annan att utföra en handling.

Enligt min uppfattning är ovanstående det sätt en "normaliserad" psykopat arbetar på i grupper, organisationer och verksamheter - hela tiden!

Några tycker rimligen att detta utnyttjande av andra inte är något speciellt. Det beror naturligtvis på vad det gäller och det kommer jag ta upp i senare inlägg:

"Detta är självklart, eftersom det är "en del av spelet" eller kanske till och med är "tjusningen i spelet". Så länge alla är medvetna om att "detta är spelet" blir det just ett spel för du kan knappast "känna" dig "sårad" eller illa behandlad om du förlorar ett visst spel, det finns andra spelplaner med samma sorts spel."

Om vi nu går lite längre, vilka gränser har spelet för en individ som "bara" är egoistisk och kanske använder sig av ovanstående manipulationsteknik och vilka gränser har spelet för en psykopat? Det är här skillnaden finns, enligt min uppfattning.

Den endast "egoistiska" spelaren sätter upp gränser för vad denne är villig att göra. När den "egoistiska" spelaren når gränsen för vad denne är villig att göra börjar samvetet göra sig gällande; Samvetet gör sig även gällande om denna person får insikt i att en person drabbas som inte är medveten om spelets regler. När så sker måste den "egoistiska" spelaren i viss mån känslomässigt "bearbeta" vad som skett. Den "egoistiska" spelaren har förmågan att hålla isär en viss spelplan från en annan spelplan.

Psykopaten i dessa sammanhang har inga gränser för vad denne är villig att göra - bara denne vinner "spelet". Psykopaten har inte denna typ av gräns. Eftersom psykopaten saknar känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) och empati (kall/bristande empatisk förmåga) och saknar ånger och skuldkänslor (samvete) finns inga egentliga gränser och det finns inget känslomässigt att "bearbeta". Det saknar betydelse om andra far illa och också hur mycket. Psykopaten håller inte isär en viss spelplan från en annan spelplan.

Det som är skillnaden mellan den "egoistiska" spelaren och psykopaten är att psykopaten aldrig tar ansvar för sin avsikt inåt!

Manoredo