Tankesätt del 7. Att inte bli trodd?

Föregående inlägg handlade om det grundläggande problemet att inte bli trodd. I detta inlägg behandlas detta utförligare fast på ett annat sätt. Detta inlägg tar upp ett allvarligt problem för många. Hoppas att poängen går hem.

Det mest grundläggande: Tala aldrig om att du utsätts/utsatts för en psykopat!!!

Detta gäller själva användandet av beteckningen psykopat. Eftersom de flesta har en föreställning av vad en psykopat är, antingen som "seriemördare " alternativt "min granne är allmänt jävlig - han är säkert psykopat (Psykopat= en jävlig person)". Användandet av denna beteckning förstås inte.

Eftersom det är karaktärsstörningen du talar om skulle du behöva säga något i stil med "Jo, det är så att den individ jag talar om har en störning som består i att denne saknar ett känsloliv (eller flackt, ytligt känsloliv) och är i avsaknad av empati (kall/bristande empatisk förmåga) vilket medför att denne saknar ånger och skuldkänslor vilket gör att denne är en patologisk lögnaktig, bedräglig/manipulativ person med bristande självkontroll och väldigt impulsiv". För att uttrycka det milt skulle personen du förklarar det för börja undra lite.

Till och med ännu mer än om du bara hade sagt beteckningen "psykopat". Inte nog med att du kategoriserar en människa som du säkert är avundsjuk på av olika anledningar är du så hämndorienterad att du vid sidan av detta vill smutskasta (förtala) denne för att vinna egna fördelar, dessutom drar du slutsatser om en annan persons "själsliv" som är omöjligt att veta.

Det innebär att du kan inte använda beteckningen "psykopat" och du kan inte beskriva karaktärsstörningen. Du kanske börjar fundera på att använda andra beteckningar som är mer möjliga för omgivningen att förstå;

Exempelvis:

"Vardagspsykopat". Detta innebär att omgivningen återigen måste förstå begreppet psykopat. Genom att sätta "vardags-" framför "psykopat" blir det hela i och för sig mycket klarare. Då kan du börja med att förklara att psykopater finns i vardagslivet och är inte riktigt som de egentliga psykopaterna och att det kanske finns många, det kan i praktiken vara vem som helst. Dessutom ändrar du innebörden av en term som du inte ska och bör använda eftersom det är en "psykiatrisk" term. Vid sidan av detta ändrar du innebörden av den psykiatriska termen som medför att du urvattnar detta begrepp. Du blir lite motsägelsefull när du först kritiserar andra för att inte använda beteckningen psykopat på ett korrekt sätt och sedan är det precis det du gör. Slutligen måste du berätta att vardagspsykopaten beter sig lite annorlunda i jämförelse med den "vanliga" psykopaten. I praktiken måste du berätta att man inte kan se vem som är psykopat och vem som inte är psykopat, eftersom de visar olika "masker" för olika delar av omgivningen.

"En ond person". Detta innebär att du vill att omgivningen skall uppfatta den person du talar om som vara "ond". Vem är egentligen "ond"? Vi hamnar lite fel här. Det framstår vidare som du kategoriserar en person som har gjort dig illa på något sätt. Detta är väl lite "subjektivt" och du måste se det från olika synvinklar.

"En jävlig person som manipulerar på ett annorlunda, omvänt sätt". Vi hamnar lite i "tankesättet" - det finns många jävliga personer och manipulerar gör alla lite titt som tätt, vad menar du med ett omvänt sätt.

"Det är en personlighetstyp du förmodligen aldrig har träffat". Här hamnar vi någonstans "Vet du, jag har träffat många personlighetstyper. Människor är väldigt olika varandra. Vissa är jobbiga att hantera"

Vi lämnar för stunden själva "beteckningen X" går över till det du vill, måste eller "känner" för att berätta.

"X gjorde på det här sättet".

Omgivningen får "tankesättet":

- Kan man göra på det sättet?
- Är det möjligt att göra på det sättet?
- Varför gjorde X så?
- Varför gjorde X så, vad hade du gjort?
- Det låter konstigt-kan det inte vara så att du missförstod?
- Det låter konstigt- X menade nog det inte på det sättet?
- Det låter för konstigt- det kan inte vara sant.

Du kan alltså inte heller beskriva vad du utsätts för/utsatts för av den enkla anledningen som jag tog upp i föregående inlägg - "Tankesätt del 6.".

Slutsats: Du kan inte prata om denna person och du kan inte berätta om vad du upplever/upplevt.

Det du vill, måste eller "känner" för att förmedla går inte att förmedla för det kommer att slå tillbaka på dig själv. Detta är naturligtvis inte sant, men ett stort problem som måste överbryggas.

Manoredo