måndag 21 september 2009

Kan påverka om man blir offer eller ej?

Nedanstående inlägg skrev jag på forumet "Psykopater och andra beteendestörningar". Även om inlägget innehåller vissa filosofiska, metafysiska aspekter som läsaren av denna blogg kanske inte delar hoppas jag att detta inlägg kan förmedla något till någon.

"Jag håller med övriga som skrivit inlägg att man inte väljer att bli "offer" eller utsatt för en psykopat.

Det man bör fokusera på är att inte längre vara ett offer eller känna sig som ett offer.

Jag delar uppfattningen att "vardagspsykopaten" knappast är den mest modiga vi mött.

Allt denne gör - manipulerandet och ljugandet, indirekta och direkta verbala hot, få andra att agera mot varandra, inte ta ansvar etc är egentligen endast verktyg som av de flesta människor anses som "fega" verktyg.

Jämför detta med egenskaper som oftast det lämpligaste offret för psykopaten har:

Öppenhet, ärlighet, kommunikation, agerar själv om något händer, tar ansvar för sina handlingar och sina val etc.

Egenskaperna är varandras motsatser. Listan kan göras hur lång som helst med egenskaper och dess motsatser.

Om någon frågar mig ligger samtliga mänskliga svagheter hos psykopaten och inte på offret. Offret har inga mänskliga svagheter.

De mänskliga egenskaperna leder till att man blir omtyckt, skapar förtroende hos andra människor, genom att vilja andra väl förstår man att man själv mår bättre, genom att hjälpa andra får man en positiv respons tillbaka, osv.

De mänskliga egenskaperna är något psykopaten aldrig kan få. Följden av dessa egenskaper är något psykopaten aldrig får uppleva. Allt är svart eller vitt för psykopaten heter det. Jag håller inte med om detta. Allt är svart för psykopaten och det vita använder denne, utnyttjar hos andra. Enligt min uppfattning när man pratar om att psykopaten avgör om någon är vän eller fiende förstår jag det inte som motsatsparet vän- fiende (eftersom det förutsätter en värdering och därmed utgår från en känsla) utan de/det denne kontrollerar och de/det denne inte kontrollerar.

Enligt min uppfattning försvinner styrkan och egenskaperna successivt hos de människor denne kontrollerar (du blir psykiskt påverkad).

Kanske kommer jag med nedanstående text att göra några av er förbannade. Hoppas inte det för det är inte mitt syfte. Det psykopaten gör, enligt min uppfattning, är endast att "spegla sitt offer". Återkommer längre ned vad detta egentligen skulle betyda ur "offrets" perspektiv som är det som är viktigt.

Vad är det som är skillnaden mellan en "skitstövel"(som jag sett vissa skribenter på nätet menar beskriver såsom onda människor, jävliga kollegor, jävliga chefer, jävliga ungar, jävliga makar, jävliga partners osv) och en psykopat? Naturligtvis har de flesta av oss som finns på sidan förstått att det är en stor skillnad, annars skulle vi inte vara här. Men hur skall man förklara den? Jag tror att de flesta av oss har ett behov av att hitta en "egen" lösning på detta, för att kunna gå vidare. Därför vore det intressant hur ni andra "förklarar" eller hittat er lösning på vad en psykopat är/eller varför ni är så säkra på att den jävliga personen just är psykopat och inte en "skitstövel"? Observera detta gäller inte er som är uppe i det mest jävliga. Utan er som kunnat bearbeta detta något. Detta tror jag också är en förutsättning för att "samhället" på något plan skall kunna förstå när någon säger att denne är utsatt/har varit utsatt för en psykopat.

På ett ytligt plan finns ingen skillnad på en "skitstövel" och en psykopat. Båda skadar andra människor. Om man bara tittar på handlingarna kan man ofta inte "samhället" se någon skillnad. Jag tror att skillnaden ligger i hur ett "offer" påverkas och "känner". Där är det naturligtvis inte så konstigt att människor som inte drabbats har svårt att skilja på en "skitstövel" och en psykopat. Vilket får till följd att alla i omgivningen och samhället tycker att det är bara att lära sig att hantera "skitstövlar", eftersom de finns lite överallt. Min syn kanske är naiv. Men jag vill inte tro att alla "skitstövlar" är psykopater. Samhället kan skapa "skitstövlar" men samhället kan inte skapa psykopater.

Nedan finns min uppfattning och den lösning jag har hittat för egen del.

Det tar tid att komma till insikt om "speglingen". Att det du projicerar på psykopaten är det som är du i varje givet ögonblick.

Är det inte så att alla som har varit i närheten av psykopaten under mer eller mindre längre tid inte längre "känner" att de får något tillbaka. Detta beror på att de inte får något "känslomässigt eller mänskligt" överhuvudtaget tillbaka. Din egen mänsklighet studsar endast tillbaka till dig själv. I praktiken innebär detta att i umgänget med psykopaten finns inte det normala mänskliga utbytet som kontinuerligt sker mellan människor och som gör att människor utvecklas (även om det är en normal "fiende" känner du att "fienden" känner något.) "Offret" lägger sina känslor i förhållandet och det är endast dessa känslor som utgör förhållandet.

Är det inte så att när människor som utsätts och börjar känna att något är fel (insikt) egentligen börjar märka att det som finns i förhållandet bara är det som den som utsatts själv fört in i förhållandet? (Naturligtvis gäller detta även när normala människor glider isär, men vad jag menar är att detta "fel" som den utsatte känner är en mycket starkare, märkligare, olustig känsla av att de får inget alls tillbaka från psykopaten. Jag tror att när ett "offer" får insikt betyder detta att "offret" har börjat förstå just detta.)

Jag skulle vilja gå så långt att påstå att ingenting som en psykopat tillför kommer från honom själv utan från andra och specifikt från sina "offer".

När du för en "dialog" med en psykopat. Händer egentligen bara detta, enligt min uppfattning:

Din hjärna får dig att tro att det är en "dialog eller kommunikation" - ett utbyte av tankar, ideer, beskrivningar, hopp, känslor etc. Vad du själv för in i "dialogen" är det som utgör materialet för "dialogen". Dina egna tankar och ideer, beskrivningar är det som behandlas i "dialogen". Psykopaten "läser av" dig (läser av ditt yttre uppträdande) under tiden "dialogen" pågår, och får dig att tro att denne för in något i "dialogen". Psykopaten är där, visst, men det denne rimligen gör är att "lära sig" hur dina känslor kommer till uttryck, genom att studera hur känslorna kommer till uttryck, genom ditt uppträdande, på vilket sätt du pratar, tonläge, variationer i ansiktsuttryck etc får denne indirekt reda på hur du känner och hur du direkt handlar och agerar och kan på så sätt utnyttja dig genom att styra dig. Eftersom denne saknar mänskliga känslor och empati, finns inte heller möjligheten att han förstår andras känslor, men denne är en expert på att "läsa av" de yttre uttryck som dina känslor tar. Detta är min uppfattning och det är därför det är av yttersta vikt att försöka vara neutral i förhållande till psykopaten när insikten väl är där enligt mig.

Med detta menar jag inte att psykopaten är tyst eller att denne aldrig börjar ett samtal. Inte alls. Talför kan ju vara ett kännetecken för en psykopat. Hoppas ni förstår vad jag menar med dialog exemplet ovan.

Genom att psykopaten iscensätter situationer under tiden vi är ovetandes om vad vi har att göra med upplever vi känslor och dessa känslor tar sitt uttryck i ageranden och handlingar, uppträdanden, tonlägen i rösten, variationer i ansiktsuttryck, kroppsspråket generellt etc. Enligt min uppfattning kan alltså en psykopat inte "läsa av" känslor endast de uttryck som känslorna genererar.

När tillräckligt mycket är kartlagt, prövar psykopaten rimligen om denne har "läst av" dig på ett korrekt sätt. Detta görs med ytterligare iscensatta situationer och så vidare och tillslut vet han hur du agerar i de flesta situationer. När detta är gjort har han "kartlagt" dig.

Detta innebär:

1. I början av ett "förhållande" "speglas" dina egna goda egenskaper eller andra goda egenskaper som du själv finner goda i psykopaten (de finns inte där egentligen). Du ser det du vill se.

2. Efter ett tag påverkas du av psykopaten ( i realiteten påverkas du av dig själv), omöjligt att inte göra detta, och du blir förvirrad och börjar tvivla på dig själv, dina egna känslor, goda egenskaper eller andra goda egenskaper som du själv finner goda. Du börjar se det du inte vill se, men håller fast vid det du vill se. Psykopaten "ser" indirekt dina känslor via de yttre uttrycken du ger. Vissa människor försvinner från psykopaten i detta läge, då de direkt har identifierat denne som en "skitstövel".

3. Ju längre tiden går ju mer förvirrad och ju mer tvivlar du - på dig själv. Du ser det du inte vill se och har svårare och svårare att trycka bort den känslan. Du vet innerst inne i detta läge vad som är fel.

4. Om du inte avlägsnar dig från psykopaten när detta läge har blivit kritiskt och du "tänker på/tänker som psykopaten" i större och större utsträckning och/eller tvivlar allt mer på allt som händer, sugs allt "du" upp av dessa tankar. "Du går på snäckskal". Dessa blir de enda tankar (eller nästintill) du har och därmed vad du är och du blir ett fullständigt kontrollerbart objekt för psykopaten. Vilket är psykopatens syfte! När du befinner dig i det här stadiet kan psykopaten i praktiken göra vad denne vill - du har inte längre någon egen personlighet eller vilja eller valmöjlighet, på arbetsplatsen har en knähund skapats, en människa som inte längre tar initiativ. I övriga förhållanden blir man ett bihang till psykopaten, alternativt får man mycket svårt att hantera verkligheten.

Så, när du bestämmer dig för att lämna förhållandet, arbetsplatsen, eller något annat förhållande befinner du dig rimligen i punkt 3. eller 4. (endast här har du insikt och det är bara här som du behöver bearbeta det du varit med om, tyvärr nästan helt själv). Här har du ingen kontroll över dig själv enligt min uppfattning. Det är psykopaten som har kontroll över dig och du själv lider av dina egna tvivel. Du är förmodligen psykiskt påverkad vare sig du erkänner det för dig själv eller inte. Observera att detta inte är ditt fel. Jag vill inte på något sätt få er att tro att det är "offrets" fel. Ingenting är offrets fel. Jag vill bara förmedla min uppfattning vad som egentligen blir följden av "mötet" med psykopaten och vad "speglingen" innebär.

När du agerar i detta läge, p. 3 och p. 4, agerar du naturligtvis i vrede/illska och använder känsloregistret och gör saker förmodligen snabbt utan att reflektera speciellt mycket och det gäller speciellt i de iscensatta situationerna. Men, framförallt, du agerar enligt det kartlagda mönstret. Detta innebär att det som du gör i detta läge är något denne kan förutse och av detta följer att denne kan förbereda för detta agerande och få andra att hjälpa till att "sänka dig". När jag förut skrivit att "gör ingenting" i det kritiska initiala skedet om inte nödvändigt. Betyder helt enkelt "gör ingenting" som psykopaten redan kan förutse.

När du har varit ifrån psykopaten kommer ett nytt tankesätt att träda fram hos dig, du får kraften successivt tillbaka och du blir du igen (med en erfarenhet som kommer finnas med så länge man lever). Psykopatens "kartläggning" av dig kommer att bli illa uppdaterad. I detta läge lämnar psykopaten dig antingen i fred, jag håller med GOGILOLs uppfattning att psykopater borde rimligen vara mycket energimedvetna (och går på någon annan) alternativt fortsätter. Det sistnämnda kommer då att basera sig på en kartläggning som inte är korrekt. Du har då möjlighet att lättare hantera psykopaten. Ju lättare du har att hantera psykopaten desto mindre risk att psykopaten fortsätter.

För att förvissa sig om att det denne har kartlagt gäller måste denne ha information om dig, få dina reaktioner på iscensatta situationer.

"Ingen kontakt" - leder till ingen ny information och ingen reaktion som denne kan observera. Ditt beteendemönster ändras från den kartläggning psykopaten har gjort. Kartläggningen blir alltså inte uppdaterad längre.

Precis när offret bryter med psykopaten, tror jag det är negativt att agera som "offer", av den "enkla" anledningen att psykopaten har "kartlagt" hur du kommer att agera, även om du själv tror att du agerar tvärtemot eller efter en noga genomtänkt plan.

Med detta menar jag:

Om du tror att ditt egna beteendemönster är "vända andra kinden till" eller "öga för ett öga" skulle det mycket väl kunna vara så att du fel angående ditt egna beteendemönster för vissa situationer vid detta tillfälle. Psykopaten bör har ringat in de situationer du reagerar kraftigt känslomässigt på och enligt kartläggningen.

Vad som händer när du lämnar psykopaten är att denne utnyttjar det han kartlagt till att projicera sina brister på dig. Dessa brister har nu genom "speglingen" blivit en del av dig i detta läge. Men, de är inte permanent du (hos psykopaten är de permanenta). Om du agerar på de av psykopaten iscensatta situationerna finns en stor risk att omgivningen kommer att tro på detta eftersom alternativet skulle vara att du skulle få omgivningen att tro att psykopater existerar, något som de inte vill tro (och vägrar tro på) eftersom det "bara" finns "skitstövlar", vilket enligt min uppfattning inte är sant.

Rådet är - lär känna dig själv."

Manoredo