torsdag 3 september 2009

Det studsar tillbaka

En som drabbats av en människa som befinner sig nära mittpunkten i den egoistiska cirkeln har svårt att beskriva vad den utsatts för. Det är svårt att beskriva för sig själv och det är svårt att få andra människor att förstå vad man försöker beskriva. En drabbad som börjar läsa om psykopati och psykopater, tar del av andra drabbades berättelser "känner igen" mönstret som beskrivs, även om berättelserna eller det som behandlas egentligen är helt främmande för den drabbade. Varför är det så?

Min uppfattning är att drabbade "känner igen" en känsla i andras berättelser, att de upplevt liknande känslor, att de "känner igen" ett beteendemönster som inte beror på vad eller i vilket sammanhang något inträffat, att de "känner igen" det sätt på vilket psykopaten manipulerade.

Här borde någon reagera som inte drabbats och som inte direkt tror på det en drabbad beskriver ungefär med följande tankegångar.

"När man läser om störningen, förstärks de negativa egenskaperna hela tiden av den påstått "onda" personen och det är lätt att få denna "onda" person att framstå som en psykopat. Alltså att de negativa egenskaperna skapas i efterhand (en efterhandskonstruktion), att alla positiva egenskaper hos denna påstått "onda" person som trots allt måste finnas där, ignoreras."

Jag delar uppfattning att det är så människor i allmänhet fungerar, det är så människor tänker och det är så känslor fungerar.

Men, detta betyder inte att det inte finns människor i centrum av den egoistiska cirkeln och att drabbades berättelser blir mindre trovärdiga. De drabbades berättelser är lika trovärdiga som vilken annan berättelse som helst eller i vart fall bör vara det. Det är deras verklighet, det de känner att de upplever eller upplevt.

Om drabbade försöker beskriva det sätt på vilken psykopaten manipulerade, och det beteendemönster en sådan person uppvisade blir en berättelse mer trovärdig för en icke-drabbad som hör berättelsen. Det är i varje fall min uppfattning.

Är det lätt att göra det? Nej, det är svårt. Eftersom psykopatens sätt att agera är ett omvänt sätt, och att berätta om ett beteendemönster tar tid och byggs ändå endast upp av ett antal exempel.

Troligare blir det om flera olika individer berättar om liknande beteenden och samma omvända sätt att agera hos en och samma individ. Flera individer som berättar om sina subjektiva erfarenheter oberoende av varandra ger en trovärdigare bild av en person.

Jag skrev ovan att psykopatens sätt att agera är ett omvänt sätt. Med detta menar jag i praktiken följande;

(1)Psykopaten säger en sak men menar en annan!
(2)Psykopaten gör en sak men säger att han gör något annat!

Om någon agerar, ifrågasätter eller kritiserar något som psykopaten säger eller vill ha en förklaring för att man inte förstår vad denne säger eller har sagt sker något av följande, kanske inte ordagrant men med samma innebörd:

-Det har jag aldrig sagt
-Det måste du ha missförstått
-Varför ifrågasätter, kritiserar, frågar, du mig?
-Nu förstår jag inte alls
-Inget svar alls
-Byter ämne

Innebörden i alla dessa typer av svar/alternativ är att oavsett alternativ studsar frågan, ifrågasättandet, kritiken eller agerandet tillbaka till den som agerar, ifrågasätter, kritiserar eller som ber om en förklaring. Detta sker om och om igen, naturligtvis med andra ord från psykopaten. Vad detta studsande tillbaka leder till är att den som agerar, ifrågasätter, kritiserar eller som ber om en förklaring inte får till en dialog.

forts. följer

Ta hand om er,

Manoredo