tisdag 9 februari 2010

Den positiva psykologin är nödvändig som motpol!

I mitten av november 2009 skrev jag två inlägg om Kognitiv psykologi och betydelsen av den positiva psykologin. Syftet var att förmedla någonting som jag personligen tror är viktigt och det är att balansera den insikt du har med något positivt.

När du har hela spektrumet - den negativa och den positiva psykologin har du möjlighet att balansera dina tankar och känslor på ett annat sätt. Risken är stor att om fokus endast ligger på den negativa psykologin kommer du se den negativa psykologins härjningar i allt och alla. Med detta menar jag inte att du ska "glömma bort" eller förtränga dina erfarenheter och den negativa psykologin, utan endast kunna se hela spektrumet.

Om du läser och reflekterar kring den positiva psykologin anlägger du kanske ytterligare ett synsätt kring karaktärsstörningen.

I inlägget "Den egoistiska cirkeln" från den 28 augusti 2009 skrev jag att beskrivningen naturligtvis är helt felaktig ur en mängd aspekter. En av dessa aspekter är att de individer som befinner sig helt i centrum av den egoistiska cirkeln knappast har ett ego i egentlig mening. Kort sagt: De vet inte alls vilka de är! och de har inte ens möjligheten att bygga upp ett ego!

Enligt min uppfattning har de individer som befinner sig i centrum av den egoistiska cirkeln kommit så långt bort från sig själva att det enda de gör är att utåt sett skapar en chimär av "normalitet". De har skapat ett eller flera artificiella egon utan någon grund överhuvudtaget att stå på. Avsaknaden av empati skapar en tom tillvaro, ensamhet oavsett om denne befinner sig i närheten av andra individer eller inte.

Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas en chimär av "normalitet" och bygger upp ett ego och en tro på att det som syns utåt är den man är. Dessa har vänt fokus - från vilka de själva egentligen är, till vilka de själva vill uppfattas vara av andra. Vad är detta för perspektiv?

Längre ut i den egoistiska cirkeln, skapas ett mer "sunt" förhållande mellan vilka de själva är och vilka de själva vill uppfattas vara av andra.

Den positiva psykologin har som syfte att vända på någonting - under allt för lång tid har fokus varit för psykologin att endast identifiera karaktärsdrag och karaktärsstörningar eller karaktärsdrag som "försvårar" eller "omöjliggör" möjligheterna att samhällen eller i mindre skala företag, grupper, organisationer, familjer, förhållanden kan utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.

Den positiva psykologin står för vetenskapen bakom styrkor och personlighetsdrag som gör det möjligt för individer och samhällen, företag, grupper, organisationer, familjer och förhållanden att utvecklas och växa, relationer att utvecklas och växa.

När samhällen, företag, grupper, organisationer ser karaktärsdrag och karaktärsstörningar som bra och eftersträvansvärda egenskaper, styrkor kommer successivt följderna av detta att bli tydliga - det fungerar helt enkelt inte. Här finns risken att ni tror att jag börjar tjata om partipolitik eller något annat. Det gör jag inte - jag kommer hålla mig till egoism.

Att sträva efter att vara någonting som man inte är låter för de flesta rimligen märkligt om man reflekterar över det, problemet är att ingen har "tid" att reflektera över det. Det "normala" är att inte reflektera. Är det bättre att reflektera eller att inte reflektera?

Ställ dig själv denna fråga:

Vad är det du agerar på eller tänker på om du inte vet vad du agerar eller tänker på?

Är det inte bättre att veta varför man agerar på ett visst sätt eller tänker på ett visst sätt än att "bara göra" på något sätt.

Att den positiva psykologin kommer med stormsteg är naturligtvis endast positivt.

I ett tidigare inlägg på denna blogg beskrev jag att jag har ett buddhistiskt synsätt. Eftersom Buddhismen lätt missuppfattas eftersom den "förstås" utifrån ett västerländskt perspektiv och därmed missförstås är det naturligtvis enklare att läsa om den positiva psykologin ur ett västerländskt perspektiv. Innehållet är lättare att ta till sig. Detsamma gäller västerländsk mindfulness (uppmärksam närvaro) och meditation generellt.

Jag hoppas inte att mina inlägg härifrån och framåt kommer bli obegripliga för läsaren. En bloggare som skriver om "egoism i ljuset av psykopati" utifrån ett juridiskt och buddhistiskt perspektiv kanske inte blir "enkelt" eftersom det knappast är det mest "normala".

Den juridiska delen har av naturliga skäl fått stå tillbaka för psykologiska aspekter och identifikation av ett "onormalt" beteende men kommer mer och mer att införlivas på bloggen. Anledningen till att fokusera på identifikationen av karaktärsstörningen och ställa denna karaktärsstörning som egoismens yttersta gräns har naturligtvis syftet att identifiera "problemet". Delar av problemet om än i lightversion går naturligtvis att hitta överallt och det är ju helt "normalt", inte sant?

Ta hand om er,

Manoredo