Reaktioner och signaler

När någon skriver eller pratar får andra människor en inblick i hur en annan människa tänker och känner vid ett specifikt tillfälle. När någon pratar eller skriver försöker vi förstå vad den andre personen vill förmedla och dennes syfte - det är självklart tycker nog alla som läser detta. Men vad betyder detta egentligen.

När vi förmedlar något själva väljer vi ord och skapar meningar medvetet, avsiktligt. Detta gör vi för att förmedla något - en kombination av förnuft och våra känslor.

När någon förmedlar något till oss kopplar vi ihop ord som har en, men oftast flera, olika betydelser och vi känner något för de flesta ord eftersom de betyder något för oss.

Ord kopplas ihop med ord och vi skapar medvetet och omedvetet en helhetsbetydelse av kombinationen av orden.

Hur gör vi detta? Jo, men förnuftet i kombination med känslorna. Tolkningen av kombinationen av ord beror på vad vi känner.

Desto starkare känsla/känslor hos en själv, desto större tolkning av det som förmedlas av någon annan.

En psykopat har enligt min uppfattning blivit tvingad att i synnerligen hög grad (beroende på intelligens naturligtvis) lära sig att tolka de yttre tecken som människor visar för att markera för andra hur de känner!!

Känslorna manifesteras i tolkningsbara ansiktuttryck, kroppsspråk och ljud (tonläge, intonation osv). Jag kommer återkomma med min uppfattning vad gäller känslor som kommer till uttryck genom det skrivna språket. Dessa manifestationer kallar jag nedan signaler som är tolkningsbara.

Jag vill här poängtera min uppfattning vad gäller psykopatens oförmåga att direkt känna av andras känslor. För det fall felaktiga signaler skickas till psykopaten har denne ingen möjlighet att "läsa" av dina känslor.

OK, signalerna är av två slag, medvetna signaler och omedvetna signaler.

De medvetna signalerna är naturligtvis de signaler som medvetet styrs av individen för att poängtera något, i praktiken att förstärka betydelsen av vad man känner och att göra något övertydligt sa att det inte skall gå att misstolka vad man känner.

De omedvetna signalerna har rimligen utvecklats genom evolutionen för att visa andra hur man känner och hur man vill att andra i omgivningen skall agera. Många av dessa signaler är allmängiltiga signaler, som delas av alla människor på jorden. Vissa är knutna till en kultur och delas av en större eller mindre grupp och den enskilda individen har en viss uppsättning av dessa omedvetna signaler.

En psykopat använder enligt min uppfattning ovannämnda mänskliga och naturliga sätt att kommunicera på genom att helt enkelt kartlägga båda dessa typer av signaler dels generella signaler som gäller alla dels på individnivå. Psykopaten tar alltså emot signaler i detta fall. Detta måste enligt min uppfattning ske medvetet för vad är det man egentligen säger om man menar att detta sker undermedvetet hos psykopaten?

En människa med empati "läser" dessa signaler medvetet när det gäller medvetna signaler och de omedvetna signalerna undermedvetet och känner själv av signalerna.

I denna del handlar det enligt min uppfattning endast om iakttagelseförmåga från psykopatens sida och att med intelligensen sätta ihop iakttagelsen med en reaktion, och en följande reaktion och sätta namn på reaktionen och komma ihåg reaktionen. Återkommer till denna del i andra inlägg.

Kort sagt - en psykopat samlar enligt min uppfattning på yttre synliga reaktioner på känslor, medvetna och omedvetna.

Hur är det då med psykopatens förmåga att själv ge sådana signaler?

Empatistörningen borde synas och kunna upptäckas eftersom omedvetna signaler enligt min uppfattning rimligen inte omedvetet sänds ut från psykopaten. Vad är det denne skall kunna sända ut?

Drabbade som skriver om sina erfarenheter och hjälper andra på forumet "Psykopater och andra beteendestörningar" har diskuterat psykopatens motorik i en mängd trådar. Och jag delar vissa av dessa synpunkter. Enligt min uppfattning borde en psykopat ha en motorik som är "antingen okontrollerat och yvigt eller överdrivet styrt och kontrollerat".

Båda dessa sätt att hantera sina motorik ligger i linje med min uppfattning om hur en psykopat måste bete sig för att "smälta in" med sin omgivning. Båda dessa sätt skapar intryck som det undermedvetna hos en "normal" människa med empati borde få svårt att hantera och tolka. Det undermedvetna försöker hitta och känna de "normal" omedvetna spontana signalerna som baserar sig på känslor, men förvirras av psykopatens motorik.

Alternativt att psykopaten har lärt sig att medvetet sända signaler (ägnat mycket tid framför spegeln eller teaterlektioner) som liknar de omedvetna signalerna. Dessa signaler skulle då enligt min uppfattning ske före eller efter en normal tidpunkt för en motsvarande omedveten signal (timingen blir fel och signalerna blir för tydliga eftersom de är medvetna) och detta skulle rimligen också kännas som ett "fel" av en person med empati.

Ta ett äkta leende exempelvis, ett äkta leende påverkar musklerna runt ögonen, dessa drar ihop sig, ett oäkta leende gör inte detta. Enligt min uppfattning borde psykopaten inte kunna göra göra detta äkta leende på ett normalt sätt vid en tidpunkt när detta "bör" ske.

Om det bara skulle vara detta tror jag att människor skulle känna att någonting var fel i en mycket stor mängd situationer, att något fattades, fel signal i en mängd situationer, eller att något var överdrivet med fel timing, relativt snabbt.

Här kommer problemet enligt min uppfattning:

"Desto starkare känsla/känslor hos en själv, desto störrre tolkning av det som förmedlas" gör att man inte uppmärksammar var felet ligger och hur stort felet är. Vi tolkar in det vi vill se och höra, tror oss se eller höra osv. Vi känner egentligen endast det vi själva känner och inte kombinationen av det vi själva känner och det som psykopaten känner.

Människan som utsätts för en psykopat skulle undermedvetet kunna läsa av att någonting är fel hos psykopaten men är inledningsvis i en sådan situation att "Desto starkare känslor hos en själv, desto större tolkning av det som förmedlas" gäller.

Efter ett tag i psykopatens närvaro sker följande enligt min uppfattning.

Istället för att "läsa av" psykopatens känslor och identifiera "felet" som tillhör psykopaten bearbetar det undermedvetna "ett fel som finns" och börjar med sig själv "eftersom" "Desto starkare känsla/känslor hos sig själv, desto större tolkning av det som förmedlas" gör att man inte vill tro att det beror på psykopaten.

En drabbad undrar undermedvetet vad som är fel med de egna känslorna, "offrets" undermedvetna börjar gå på högvarv och tillslut behandlas detta problem även medvetet i större och större utsträckning, osäkerheten ökar om sina egna känslor, osäkerheten gör att man inte ser helheten, osäkerheten gör att de undermedvetna signalerna sänds i fler och fler situationer till psykopaten och slutligen osäkerheten gör att en drabbad blir lättare att kontrollera för psykopaten.

Innan man förstår att det inte är ens egna fel att man på detta sätt brottas med sig själv är risken stor att man skuldbelägger sig själv och letar det initiala "felet" hos sig själv.

Ta hand om er alla som drabbats,

Manoredo